Officiellt!
Okej hörrni... Nu har jag tänkt igenom allt ganska länge och nu är det officiellt:
Jag ska sluta skriva.
- Jag kommer INTE ta bort bloggen, men sluta skriva på den
- Jag kommer ha kvar min andra blogg ( http://onedirectiontolove.bloggplatsen.se )
- Jag kommer alltså inte avsluta novellen, så ni får fantisera om slutet
Jag ville bara säga att jag verkligen älskat att skriva på bloggen och att jag älskar er! Ni är liksom dom som fått mig att börja och fortsätta skriva! Tack så mycket!!
Älskar er allihopa!! Kommer aldrig glömma er eller bloggen!!
Jag ska sluta skriva.
- Jag kommer INTE ta bort bloggen, men sluta skriva på den
- Jag kommer ha kvar min andra blogg ( http://onedirectiontolove.bloggplatsen.se )
- Jag kommer alltså inte avsluta novellen, så ni får fantisera om slutet
Jag ville bara säga att jag verkligen älskat att skriva på bloggen och att jag älskar er! Ni är liksom dom som fått mig att börja och fortsätta skriva! Tack så mycket!!
Älskar er allihopa!! Kommer aldrig glömma er eller bloggen!!
Okej! Chill!
Läs inlägget under först!
Okej, efter att jag skrev att jag skulle sluta skriva fick jag kommentarer om att det var lågt att skriva på en annan blogg. Såhär är det:
Jag har haft två bloggar ganska länge. Det fungerade ett tag, men sedan gick allt snett. Såklart älskar jag alla mina läsare! Men jag visste att jag var tvungen att ta bort en av bloggarna. Det gick upp för mig först att jag skulle ha kvar den jag gillar att skriva på mest, vilket vad 1D bloggen. Jag har alltid gillat att skriva på den här bloggen, men som sagt, det känns som att jag inte har något mer att ge bloggen, som att den har haft sina dagar.
Jag vet att ni är skitsura på mig! Och ni får gärna vara det! Men ni ska veta att jag inte ville lägga ner bloggen. Men för att vara ärlig, så har jag inget val. Ni ska bara veta hur dåligt det känns att svika er! Det är det sista jag vill! Men jag har aldrig tid eller lust att skriva här! Det känns bara fel att känna sig tvingad till att skriva här, bara för att jag vet att jag har läsare som gillar det jag skriver.
Förlåt till alla som blev svikna! Och nu har jag väldigt stora skuldkänslor för det här! Ni har just fått mig att överväga att ha kvar bloggen.
FÖRLÅT!
Okej, efter att jag skrev att jag skulle sluta skriva fick jag kommentarer om att det var lågt att skriva på en annan blogg. Såhär är det:
Jag har haft två bloggar ganska länge. Det fungerade ett tag, men sedan gick allt snett. Såklart älskar jag alla mina läsare! Men jag visste att jag var tvungen att ta bort en av bloggarna. Det gick upp för mig först att jag skulle ha kvar den jag gillar att skriva på mest, vilket vad 1D bloggen. Jag har alltid gillat att skriva på den här bloggen, men som sagt, det känns som att jag inte har något mer att ge bloggen, som att den har haft sina dagar.
Jag vet att ni är skitsura på mig! Och ni får gärna vara det! Men ni ska veta att jag inte ville lägga ner bloggen. Men för att vara ärlig, så har jag inget val. Ni ska bara veta hur dåligt det känns att svika er! Det är det sista jag vill! Men jag har aldrig tid eller lust att skriva här! Det känns bara fel att känna sig tvingad till att skriva här, bara för att jag vet att jag har läsare som gillar det jag skriver.
Förlåt till alla som blev svikna! Och nu har jag väldigt stora skuldkänslor för det här! Ni har just fått mig att överväga att ha kvar bloggen.
FÖRLÅT!
Har bestämt mig...
Ja, som rubriken säger har jag bestämt mig och jag har valt att sluta blogga här.
Detta på grund av många anledningar:
1. Skolan
2. Tid
3. Liv utanför datorn
4. Inget som drar till att fortsätta blogga här
5. Ganska lite läsare
Men när jag ser alla era fina kommentarer så är det jätte svårt att göra det här.
Vet fortfarande inte om det här är rätt beslut, men just nu känns det rätt.
Vet att många kommer bli jätte ledsna och besvikna, men jag har typ inget som får mig att känna "ja! nu ska jag skriva på bloggen" det är mer "oh, juste, jag har inte bloggat på länge. mina läsare kanske lämnar mig om jag inte skriver". Så jag har alltså bestämt mig...
Men vem vet?! Jag KANSKE kommer tillbaka!
Vill tacka till alla som följt mig ända sedan bloggplatsen eller som överhuvudtaget läst min blogg! Ni är dom som fått mig att vilja fortsätta skriva! Utan er skulle jag ha lagt ner för länge sedan.
Men, för er som fortfarande vill läsa det jag skrivit/skriver kan ni gå in på http://onedirectiontolove.bloggplatsen.se där jag fortfarande skriver.
Tack så hemskt mycket till alla som läst min blogg! Jag älskar er så mycket och kommer alltid att göra!
HEJDÅ ALLA LÄSARE!!<3
Detta på grund av många anledningar:
1. Skolan
2. Tid
3. Liv utanför datorn
4. Inget som drar till att fortsätta blogga här
5. Ganska lite läsare
Men när jag ser alla era fina kommentarer så är det jätte svårt att göra det här.
Vet fortfarande inte om det här är rätt beslut, men just nu känns det rätt.
Vet att många kommer bli jätte ledsna och besvikna, men jag har typ inget som får mig att känna "ja! nu ska jag skriva på bloggen" det är mer "oh, juste, jag har inte bloggat på länge. mina läsare kanske lämnar mig om jag inte skriver". Så jag har alltså bestämt mig...
Men vem vet?! Jag KANSKE kommer tillbaka!
Vill tacka till alla som följt mig ända sedan bloggplatsen eller som överhuvudtaget läst min blogg! Ni är dom som fått mig att vilja fortsätta skriva! Utan er skulle jag ha lagt ner för länge sedan.
Men, för er som fortfarande vill läsa det jag skrivit/skriver kan ni gå in på http://onedirectiontolove.bloggplatsen.se där jag fortfarande skriver.
Tack så hemskt mycket till alla som läst min blogg! Jag älskar er så mycket och kommer alltid att göra!
HEJDÅ ALLA LÄSARE!!<3
Förlåt... ALLA MÅSTE LÄSA!
Hej bloggen!
Har funderat ett bra tag på det här och... Jag tror jag lägger ner bloggen. Har inte alls mycket läsare kvar och jag känner inget som drar mig till att skriva på bloggen.
Ta inte ut det över er, för ni är de absolut bästa läsarna ever! Men jag känner att jag inte har tiden och ja, jag antar att jag tycker den här bloggen har gjort sitt. Den har haft sina bästa dar.
Jag har bloggat i mer än ett år (om man räknar från bloggplatsen) och ja, jag kommer nog lägga ner bloggen. Tyvärr kommer jag inte avsluta novellen, men jag kommer absolut inte ta bort bloggen, bara sluta skriva på den helt enkelt! Hoppas ni förstår detta, men inget är bestämt ännu! Kommer skriva det till er om jag slutar skriva på den här bloggen!
Om ni vill fortsätta läsa mina noveller kan ni läsa min andra novellblogg:
http://onedirectiontolove.bloggplatsen.se
Där kommer jag nog vara kvar ett tag till! Men som sagt har jag inte bestämt ännu! Vem vet, kanske att det bara blir en längre paus?
Men vi får se helt enkelt!
Älskar er alla!!
Svar På Kommentar
KOMMENTAR
Måste du alltid döda personerna?!?! Och sluta överdriva så mycket hela tiden: •kidnappning •bilolycka •otrogenhet •mord •koma. Det är ju deprimerande att läsa och om du inte vill skriva på novellerna längre så LÄGG.NER.BLOGGEN!
Du gör så att det inte är kul att läsa för man vet att det alltid är någon som dör och btw: du gör så att huvudpersonerna får damp hela tiden över minsta lilla grej... Det är 7kt
SVAR
Förlåt att jag överdriver. Men om du inte gillar novellen behöver du inte heller läsa den. Och jag vill inte lägga ner bloggen. Jag vet inte om du har en novellblogg eller inte, men om du har det kanske du vet att det är jobbigt att skriva varje dag, och om du inte har det kanske du borde tänka dig själv att skriva ett långt, bra, genomtänkt kapitel varje dag. Och plus att jag antar att du får läxor och har prov man måste träna till.
Förlåt, men jag blev ganska sur på kommentaren. Det är okej om ni inte gillar bloggen, men jag tvingar er ju inte att läsa, eller hur? Ni läser bloggen om ni gillar den. Tycker ni inte om den, så lämna den!
Ville också passa på att säga att jag blev ganska deprimerad av kommentaren. Det tog rätt mycket på mig och mitt humör sjönk till noll.
Förlåt för att jag inte uppdaterat på länge. Men just nu har jag ett kort lov som jag gänra vill ta vara på. Jag är i Sälen med min kompis och min familj och jag vill ta vara på den tiden. Förlåt så himla mycket!
Kommer alltid älska er läsare! Ni får mig att vilja fortsätta blogga!
Måste du alltid döda personerna?!?! Och sluta överdriva så mycket hela tiden: •kidnappning •bilolycka •otrogenhet •mord •koma. Det är ju deprimerande att läsa och om du inte vill skriva på novellerna längre så LÄGG.NER.BLOGGEN!
Du gör så att det inte är kul att läsa för man vet att det alltid är någon som dör och btw: du gör så att huvudpersonerna får damp hela tiden över minsta lilla grej... Det är 7kt
SVAR
Förlåt att jag överdriver. Men om du inte gillar novellen behöver du inte heller läsa den. Och jag vill inte lägga ner bloggen. Jag vet inte om du har en novellblogg eller inte, men om du har det kanske du vet att det är jobbigt att skriva varje dag, och om du inte har det kanske du borde tänka dig själv att skriva ett långt, bra, genomtänkt kapitel varje dag. Och plus att jag antar att du får läxor och har prov man måste träna till.
Förlåt, men jag blev ganska sur på kommentaren. Det är okej om ni inte gillar bloggen, men jag tvingar er ju inte att läsa, eller hur? Ni läser bloggen om ni gillar den. Tycker ni inte om den, så lämna den!
Ville också passa på att säga att jag blev ganska deprimerad av kommentaren. Det tog rätt mycket på mig och mitt humör sjönk till noll.
Förlåt för att jag inte uppdaterat på länge. Men just nu har jag ett kort lov som jag gänra vill ta vara på. Jag är i Sälen med min kompis och min familj och jag vill ta vara på den tiden. Förlåt så himla mycket!
Kommer alltid älska er läsare! Ni får mig att vilja fortsätta blogga!
Fight For The Love 35#WeDoLikeThis
Nästa dag ställde Justin in alla intervjuer och fotograferingar. Han pratade med Scooter som sa att han skulle fixa några veckors ledighet. Då skulle Justin tillbaka till Stratford. Han ville att jag skulle följa med, men det känns verkligen som att jag tränger mig på. Jag menar, hans familj har nyss mist en familjemedlem, en ung familjemedlem. Hur skulle det bli om jag, Justin flickvän, skulle komma? Jag borde ju spendera tid med min familj. Pappa har jag faktiskt inte hört ett ord ifrån. Visste han ens att hans fru hade dött? Visste Amelia och Nico? Allt var så rörigt... Skulle vi fixa begravningen? Kommer våra släktingar i England? Hur ska vi bestämma datum?
"Rebecca, sluta stressa. Allt kommer gå bra. Snälla, följ med till Stratford" säger Justin.
"Justin, du har nyss mist en familjemedlem. Det blir bara konstigt om jag kommer. Jag måste ta hand om allt här hemma. Jag menar, med begravning och så" säger jag och han ler lite sorgset.
"Du behöver inte tänka på allt. Allt kommer gå som rinnande vatten" säger han och smeker min kind.
"Men om det inte gör det? Tänk om det rinnande vattnet plötsligt kommer till ett vattenfall och allt går åt skogen?" säger jag och han skrattar glädjelöst åt mitt "skämt".
"Sluta tänka så"
"Justin, jag kommer stanna här, hur mycket jag än vill följa med till Stratford. Men jag måste verkligen stanna här. Jag har inget att göra i Stratford"
"Då åker vi någon annan stans! Vi åker till Spanien, Bahamas, Hawaii, Miami, vart du än vill åka!" försöker han och jag ler lite medan jag drar handen genom hans hår.
"Vi åker efter att jag har fått ordning på allt, jag lovar"
"Lovar du verkligen?"
"På mitt liv"
Han kramar mig hårt och kysser mig därefter. Efter det så går han för att packa. Jag sitter själv kvar och ringer Amelia, Nico och sedan försöker jag ringa pappa, men han svarar inte. Efter det ringer jag till min mormor i England. Hon har hört om olyckan och är förkrossad. Jag berättade allt om Justin och Stratford och att jag är orolig för att göra fel, eller att missa något med begravningen.
"Tänk inte på det Rebecca, jag tar hand om det. Jag antar att far din inte är tillgänglig?"
"Nej, han svarar inte när jag ringer"
"Okej. Vi gör såhär: jag tar första bästa plan till Atlanta imorgon och så reder vi ut allt. Jag lånar dig i några timmar, och sedan gör du vad du vill. Om du vill följa med Justin till Stratford, så gör det. Jag lovar att allt kommer bli bra"
"Tack mormor, men jag stannar i Atlanta, i alla fall tills efter begravningen" säger jag med ett litet leende.
"Gör så du. Och förresten! JAg hörde att du flyttat ihop med Justin? Grattis!"
"Tack"
"Du, jag ringer senare när jag beställt flygbiljett och sedan tar jag en taxi till din lägenhet. Kan du ringa Amelia och Nico och be dom komma dit då? Justin får mer än gärna vara med, jag vill ju träffa din pojkvän"
"Haha, jag ska fråga honom. Okej, jag har mobilen i fickan"
"Bra. Ha det bra så länge så hörs vi snart!"
"Okej, puss, hejdå"
"Hejdå gumman!"
Vi lägger på och jag ser mot sovrummet. Justin kommer ut med en resväska och jag känner hur det gör ont i mig. Han ler lite mot mig och ställer ner väskan i hallen. Han sätter sig bredvid mig i soffan och tar min hand.
"När åker du?" frågar jag tyst.
"Imorgon, tidigt på morgonen. Runt tre"
"Väck mig då. Jag vill säga hejdå" viskar jag och lägger mi i hans varma famn.
"Men du måste sova"
"Jag somnar om" ljög jag.
Jag kan inte somna om när jag väl vaknat. Men jag vill verkligen säga hejdå till Justin innan han åker! Då känns det bäst.
"Hur länge är du borta då?" frågar jag.
"En vecka, minst. Men jag hör av mig" säger han och jag nickar.
"Ha det så kul"
"Säker att du inte ska följa med?" frågar han och jag nickar.
"Mormor kommer imorgon från England. Hon kommer hjälpa mig med begravningen tillsammans med Amelia och Nico"
"Din pappa då?"
"Han svarar inte när jag ringer" säger jag och rycker nonchalant på axlarna.
Han nickar och kysser mig snabbt. Klockan närmar sig fem och vi bestämmer oss för att beställa pizza till klockan halv sju. Så när Justin har ringt sätter vi på The Last Song och vi kryper ner under en filt i soffan. Jag ligger jag benen över hans, armarna om hans midja och huvudet mot hans bröst. Han håller ena armen om min och drar tummen fram och tillbaka. Min blick fästs på teven och precis då är begravningen när Ronnies pappa dött. Jag börjar gråta och Justin drar in mig i sin famn. Han stänger av filmen och så sitter vi där. I tystnaden. Allt som hörs är mina snyftningar.
Jag gosar in mitt ansikte i hans nacke och några tårar rinner ner på hans tröja. Mina fingrar drar jag in genom hans hår och suckar djupt.
"Jag hatar det här" mumlar jag och han drar handen upp och ner för min rygg.
"Jag vet" viskar han och pussar min hjässa.
När det knackar på dörren sätter Justin ner mig i soffan och går för att öppna. När han smäller igen dörren har han två pizzor i händerna.
"Mat!" ler han och jag försöker le tillbaka, men det blir bara en stel grimasch.
Han lägger upp pizza på två tallrikar medan jag går med långsamma steg mot honom och bordet. Jag häller upp Cola i två glas och sedan börjar vi äta.
Justin måste lägga sig efter maten för att vara pigg imorgon. Så han säger godnatt, men jag följer honom til sovrummet.
"Väck mig imorgon när du åker" säger jag och sätter mig på sängen medan han byter om och kollar så han har med allt.
"Nej, du måste sova" säger han allvarligt och letar efter någonting.
"Justin, jag MÅSTE säga hejdå till dig innan du åker. Annars klarar jag mig aldrig" säger jag och han ser på mig.
Men han suckar när han insett att han förlorat.
"Vet du vart mina lila supras är?" frågar han och jag ler lite.
"Längst in i garderoben"
"Tack gumman"
Han pussar min panna innan han börjar rota igenom garderoben.
"Hittade dom!" ropar han och jag skrattar.
Han kommer nöjd ut med dom i handen. Men jag kan inte låta bli att låta leendet försvinna. Jag kommer inte få se honom på minst en vecka... Tanken av att inte få vakna upp bredvid honom är lite skrämmande. Jag vill alltid vakna upp med hans vackra ögon som möter mina. Men jag antar att jag inte kan hålla kvar honom bara för att vi är ihop.
"Hörru, det kommer gå fort" säger han och jag märker att en tår har runnit nerför min kind.
"Jag kommer sakna dig" viskar jag hest och min röst brister.
"Jag kommer sakna dig med, Beccis"
Han kramar mig hårt och kysser mig sedan.
-----------------------------------------------------------------------
Kommentera!
Jag vet att uppdateringen SUGER! Men jag tvingade mig själv att skriva och ja, efter ett tag kom allt automatiskt.
Tack för alla vackra kommentarer! Blev ju lite depp när jag såg kommentaren från ANONYM (ganska fegt tycker jag) men när jag såg alla glada kommentarer kan jag inget annat än att bli glad. Tack! Älskar er!
"Rebecca, sluta stressa. Allt kommer gå bra. Snälla, följ med till Stratford" säger Justin.
"Justin, du har nyss mist en familjemedlem. Det blir bara konstigt om jag kommer. Jag måste ta hand om allt här hemma. Jag menar, med begravning och så" säger jag och han ler lite sorgset.
"Du behöver inte tänka på allt. Allt kommer gå som rinnande vatten" säger han och smeker min kind.
"Men om det inte gör det? Tänk om det rinnande vattnet plötsligt kommer till ett vattenfall och allt går åt skogen?" säger jag och han skrattar glädjelöst åt mitt "skämt".
"Sluta tänka så"
"Justin, jag kommer stanna här, hur mycket jag än vill följa med till Stratford. Men jag måste verkligen stanna här. Jag har inget att göra i Stratford"
"Då åker vi någon annan stans! Vi åker till Spanien, Bahamas, Hawaii, Miami, vart du än vill åka!" försöker han och jag ler lite medan jag drar handen genom hans hår.
"Vi åker efter att jag har fått ordning på allt, jag lovar"
"Lovar du verkligen?"
"På mitt liv"
Han kramar mig hårt och kysser mig därefter. Efter det så går han för att packa. Jag sitter själv kvar och ringer Amelia, Nico och sedan försöker jag ringa pappa, men han svarar inte. Efter det ringer jag till min mormor i England. Hon har hört om olyckan och är förkrossad. Jag berättade allt om Justin och Stratford och att jag är orolig för att göra fel, eller att missa något med begravningen.
"Tänk inte på det Rebecca, jag tar hand om det. Jag antar att far din inte är tillgänglig?"
"Nej, han svarar inte när jag ringer"
"Okej. Vi gör såhär: jag tar första bästa plan till Atlanta imorgon och så reder vi ut allt. Jag lånar dig i några timmar, och sedan gör du vad du vill. Om du vill följa med Justin till Stratford, så gör det. Jag lovar att allt kommer bli bra"
"Tack mormor, men jag stannar i Atlanta, i alla fall tills efter begravningen" säger jag med ett litet leende.
"Gör så du. Och förresten! JAg hörde att du flyttat ihop med Justin? Grattis!"
"Tack"
"Du, jag ringer senare när jag beställt flygbiljett och sedan tar jag en taxi till din lägenhet. Kan du ringa Amelia och Nico och be dom komma dit då? Justin får mer än gärna vara med, jag vill ju träffa din pojkvän"
"Haha, jag ska fråga honom. Okej, jag har mobilen i fickan"
"Bra. Ha det bra så länge så hörs vi snart!"
"Okej, puss, hejdå"
"Hejdå gumman!"
Vi lägger på och jag ser mot sovrummet. Justin kommer ut med en resväska och jag känner hur det gör ont i mig. Han ler lite mot mig och ställer ner väskan i hallen. Han sätter sig bredvid mig i soffan och tar min hand.
"När åker du?" frågar jag tyst.
"Imorgon, tidigt på morgonen. Runt tre"
"Väck mig då. Jag vill säga hejdå" viskar jag och lägger mi i hans varma famn.
"Men du måste sova"
"Jag somnar om" ljög jag.
Jag kan inte somna om när jag väl vaknat. Men jag vill verkligen säga hejdå till Justin innan han åker! Då känns det bäst.
"Hur länge är du borta då?" frågar jag.
"En vecka, minst. Men jag hör av mig" säger han och jag nickar.
"Ha det så kul"
"Säker att du inte ska följa med?" frågar han och jag nickar.
"Mormor kommer imorgon från England. Hon kommer hjälpa mig med begravningen tillsammans med Amelia och Nico"
"Din pappa då?"
"Han svarar inte när jag ringer" säger jag och rycker nonchalant på axlarna.
Han nickar och kysser mig snabbt. Klockan närmar sig fem och vi bestämmer oss för att beställa pizza till klockan halv sju. Så när Justin har ringt sätter vi på The Last Song och vi kryper ner under en filt i soffan. Jag ligger jag benen över hans, armarna om hans midja och huvudet mot hans bröst. Han håller ena armen om min och drar tummen fram och tillbaka. Min blick fästs på teven och precis då är begravningen när Ronnies pappa dött. Jag börjar gråta och Justin drar in mig i sin famn. Han stänger av filmen och så sitter vi där. I tystnaden. Allt som hörs är mina snyftningar.
Jag gosar in mitt ansikte i hans nacke och några tårar rinner ner på hans tröja. Mina fingrar drar jag in genom hans hår och suckar djupt.
"Jag hatar det här" mumlar jag och han drar handen upp och ner för min rygg.
"Jag vet" viskar han och pussar min hjässa.
När det knackar på dörren sätter Justin ner mig i soffan och går för att öppna. När han smäller igen dörren har han två pizzor i händerna.
"Mat!" ler han och jag försöker le tillbaka, men det blir bara en stel grimasch.
Han lägger upp pizza på två tallrikar medan jag går med långsamma steg mot honom och bordet. Jag häller upp Cola i två glas och sedan börjar vi äta.
Justin måste lägga sig efter maten för att vara pigg imorgon. Så han säger godnatt, men jag följer honom til sovrummet.
"Väck mig imorgon när du åker" säger jag och sätter mig på sängen medan han byter om och kollar så han har med allt.
"Nej, du måste sova" säger han allvarligt och letar efter någonting.
"Justin, jag MÅSTE säga hejdå till dig innan du åker. Annars klarar jag mig aldrig" säger jag och han ser på mig.
Men han suckar när han insett att han förlorat.
"Vet du vart mina lila supras är?" frågar han och jag ler lite.
"Längst in i garderoben"
"Tack gumman"
Han pussar min panna innan han börjar rota igenom garderoben.
"Hittade dom!" ropar han och jag skrattar.
Han kommer nöjd ut med dom i handen. Men jag kan inte låta bli att låta leendet försvinna. Jag kommer inte få se honom på minst en vecka... Tanken av att inte få vakna upp bredvid honom är lite skrämmande. Jag vill alltid vakna upp med hans vackra ögon som möter mina. Men jag antar att jag inte kan hålla kvar honom bara för att vi är ihop.
"Hörru, det kommer gå fort" säger han och jag märker att en tår har runnit nerför min kind.
"Jag kommer sakna dig" viskar jag hest och min röst brister.
"Jag kommer sakna dig med, Beccis"
Han kramar mig hårt och kysser mig sedan.
-----------------------------------------------------------------------
Kommentera!
Jag vet att uppdateringen SUGER! Men jag tvingade mig själv att skriva och ja, efter ett tag kom allt automatiskt.
Tack för alla vackra kommentarer! Blev ju lite depp när jag såg kommentaren från ANONYM (ganska fegt tycker jag) men när jag såg alla glada kommentarer kan jag inget annat än att bli glad. Tack! Älskar er!
Fight For The Love 34#IGotIt
När jag kommer ner sitter de andra allvarliga i soffan. De ser lite på varandra, men när jag kommer ser de på mig. Alla är riktigt allvarliga.
"Vad har hänt? Har någon dött eller?" frågar jag halv ironiskt och slår mig ner i en fåtölj.
"Justin, Amelia ringde just. Hon har fått en samtal om en bilolycka" säger Brooke.
"Okej?" säger jag.
"Din mamma och Rebeccas mamma skulle hem ifrån flygplatsen. Rebeccas mamma skulle komma och gratta Rebecca när hon firat sin födelsedag med oss" säger Robin och allt stannar.
"Va?" viskar jag hest och känner gråten i halsen.
"Dom båda ligger i koma" säger Tanisha tyst.
Plötsligt hör vi ett skrik. Våra blickar faller på trappan där Rebecca har brutit ihop. Hon hörde...
Hon sitter på ett trappsteg med ansiktet i händerna och bara gråter. Hon skriker högt och jag går snabbt fram till henne. Jag kämpar mot tårarna. Jag vill inte att Rebecca ska se mig svag. Hon måste se att jag är säker på att allt kommer bli bra, även om det är raka motsattsen.
"Hey, du, det kommer bli bra. Dom är starka, eller hur?" säger jag hest och hon ser upp på mig.
"Hur fan kan du säga så?! Du vill gråta för fan! Gör det! Din mamma ligger i koma för i helvete!" skriker hon och jag ryggar tillbaka lite. Men aldrig att jag lämnar henne, inte nu. Istället drar jag in henne i en kram och håller henne hårt.
"Lyssna på mig. Vi kommer fixa det här. Allt kommer bli bra. Jag lovar" viskar jag och hon gråter högt mot min axel.
Jag lyfter upp henne och går till bilen. När jag satt henne i passagerarsätet ser jag på de andra som står i dörröppningen.
"Kom. Vi ska till sjukhuset, sedan åker vi till vår lägenhet" säger jag och de nickar.
När de låst sätter de sig bak och jag börjar köra mot sjukhuset. Det är helt tyst i bilen. Bara Rebeccas höga snyftningar hörs. Jag trummar nervöst på ratten och stönar högt när jag ser att det blir rött vid stopljusen.
"Men vafan!" skriker jag och alla hoppar till.
Rebecca lägger sin hand på mitt lår och smeker försiktigt tummen fram och tillbaka. Jag suckar och väntar otåligt på att det ska bli grönt. När det väl blir det gasar jag på ordentligt och vi är framme på nolltid. Jag väntar på de andra och tar Rebeccas hand. Vi går till receptionen och frågar vilken våning och vilka rum. Som tur var så ligger rummen bredvid varandra, men de är nu inne på operation.
Vi sätter oss i väntrummet utanför rummen och Rebecca kryper upp i mitt knä.
Efter någon timme åker Robin, Alex, Tanisha och Brooke tillbaka. Becca andas tungt i mitt knä, men hon sover inte. Då kommer en doktor fram till oss.
"Anhöriga till Patricia Mallette och Cathrine Parker?" säger han med mörk röst.
"Ja?" säger jag.
"Cathrine Parker är vaken efter operationen och kan ta emot närmaste familjemedlem" säger han och Rebecca vaknar till liv.
"Det är jag" säger hon snabbt.
"Okej, följ med mig"
Rebecca
Jag går efter doktorn in till mammas rum. Hon ligger blek i sin säng med slangar överallt. Tårar börjar rinna och jag går fram till henne. Hon ler försiktigt.
"Mamma!" gråter jag och hon ler.
"Grattis i efterskott" ler hon.
"JAg har saknat dig!" gråter jag vidare och hon skrattar hest.
"Men jag mår ju bra? Eller hur?"
Jag stannar hos henne ett tag. Frågar varför hon var i USA, hur hon mår och sånt man brukar fråga. Men när jag väl kommer ut sitter inte Justin där. Så jag sätter mig bara i en soffa och väntar. Plötsligt öppnas dörren bredvid mammas och där står Justin. Han gråter. Hans ögon är blodröda och hela han skakar. Panikslaget ställer jag mig upp och joggar fram till honom.
"Hey, hur mår hon?" frågar jag och kramar honom hårt.
"Hon..." gråter han, men kan inte fortsätta.
"Jag går in till henne. Lova att stanna här ute" säger jag och han nickar.
När jag ser att han sitter i soffan går jag in till Pattie. Hon ligger likblek i sängen. Orörlig. De har lagt hennes händer på hennes mage tillsammans med en röd ros. Den röda rosen skär sig ifrån det vita lakanet och hennes vita sjukhusklänning, plus hennes vita skinn. Tårarna pressas ur mina ögon. Hon kan inte vara död, eller hur? Justin skulle aldrig klara av det.
"Hon avled på operationen"
Jag vänder mig om och ser en yngre doktor komma in. Runt 30 kanske? 25? Hans hår är ljusbrunt och ögonen är gröna.
När jag pratat med doktorn går jag ut till Justin. Men han sitter inte i soffan där han satt förut. Panikslaget springer jag mot hissarna, men upptäcker snart att dom inte kommer komma. Så istället springer jag nerför trapporna och ut på gatan. På en bänk längre bort ser jag honom sitta, gråtandes.
"Justin?" säger jag och han ser upp på mig. "Du lovade att stanna där uppe. Fattar du inte hur orolig jag blev?" fortsätter jag oroligt och han reser på mig.
"Förlåt. Jag klarade inte av att vara där bara" säger han och jag lägger armarna om hans nacke.
"Vi klarar oss igenom det här, eller hur?" säger jag och han ser ner i marken. "Justin" säger jag allvarligt och tar upp hans huvud med mitt finger. "Vi klarar det här, eller hur?" upprepar jag och han suckar.
"Jag vet inte, okej!" ryter han. "Hon har alltid funnits för mig! Hon är anledningen till att jag andas! Fattar du inte det?! Hon betyder världen för mig!!" ryter han och jag backar.
"Okej, jag förstår. Men du måste förstå att jag försöker hjälpa dig" säger jag, vänder mig om och går in till sjukhuset igen.
Jag hör Justin skrika ilsket och ångerfullt men jag kliver in i hissen. Innan dörrarna stängs ser jag Justin sitta på marken utanför och gråta.
När jag kommer upp till rätt våning ser jag plötsligt massa doktorer springa med mammas brits, med mamma på. De springer in till hissen och allt jag hinner se är mammas bleka, döda ansikte. Jag ser en doktor utanför mammas rum och jag går fram till henne.
"Ursäkta, vet du hur Cathrine Parker mår?" frågar jag och pekar lite mot hissarna där mamma försvann.
"Hon fick någon inre blödning. Hon skickas till akuten, men vi vet inte om hon överlever"
Hon går därifrån och jag sjunker ihop på golvet. Jag gråter högt och skriker. Folk kollar på mig, men jag bryr mig inte. Min mamma kommer dö för fan!
"Rebecca, förlåt"
Jag ser upp och möter Justins blick. Han ser sorgset på mig och jag flyger på honom. Han fångar mig och håller om mig hårt.
"Hon kommer dö!" gråter jag.
"Jag kommer vara vid din sida, hela tiden"
Det här är det bästa med Justin. Om han inte är säker på att det blir bra säger han inte "det blir bra" utan han säger något annat vettigt. Jag blir så sur när alla säger att det kommer bli bra, när det är så självklart att det inte kommer det.
Efter några timmar fick vi reda på att de båda avlidit. Vi orkade inte vara kvar, så efter att vi sagt hejdå åkte vi hem igen. Vi hämtade våra resväskor och slog oss ner i bilen igen. Jag fick ett SMS av Tanisha. Hon skrev att de åkt till deras hotell. Så jag och Justin åkte till vår lägenhet. När vi klev in så ställde vi bara in sakerna och gjorde oss i ordning för natten. Sedan tog jag Justins t-shirt och drog på mig den.
"Godnatt" mumlar jag och lägger mig ner i sängen.
"Godnatt honey" viskar Justin och drar mig nära.
Hur trött jag än är så kan jag inte somna. Allt i mina tankar är mamma. Hon är verkligen borta.
Tårarna börjar tyst rinna nerför mina kinder. Jag försöker vara tyst, inte snyfta för högt så att Justin vaknar. Men det är nästintill omöjligt. Efter bara några sekunder gråter jag högt och jag känner hur Justin rör på sig.
"Förlåt" gråter jag och går över till att snyfta.
"Det är lugnt" säger han.
Jag vänder på mig och kryper in i hans varma famn. Han lägger armarna om mig och jag snyftar mot hans bröst. Han smeker mitt hår och pussar min hjässa.
"Dom är verkligen borta" säger jag och han suckar.
"Men dom kommer alltid finnas i våra hjärtan"
-------------------------------------------------------------------
Kommentera!!
Love u guys!
Är så glada över att ni väntat!
Ska försöka avsluta den här så fort som möjligt och sedan börja på en ny (kanske). Det kanske blir en liiiten paus innan jag börjar på den nya och när jag avslutat den här, men inte en lång. Vi får se!
"Vad har hänt? Har någon dött eller?" frågar jag halv ironiskt och slår mig ner i en fåtölj.
"Justin, Amelia ringde just. Hon har fått en samtal om en bilolycka" säger Brooke.
"Okej?" säger jag.
"Din mamma och Rebeccas mamma skulle hem ifrån flygplatsen. Rebeccas mamma skulle komma och gratta Rebecca när hon firat sin födelsedag med oss" säger Robin och allt stannar.
"Va?" viskar jag hest och känner gråten i halsen.
"Dom båda ligger i koma" säger Tanisha tyst.
Plötsligt hör vi ett skrik. Våra blickar faller på trappan där Rebecca har brutit ihop. Hon hörde...
Hon sitter på ett trappsteg med ansiktet i händerna och bara gråter. Hon skriker högt och jag går snabbt fram till henne. Jag kämpar mot tårarna. Jag vill inte att Rebecca ska se mig svag. Hon måste se att jag är säker på att allt kommer bli bra, även om det är raka motsattsen.
"Hey, du, det kommer bli bra. Dom är starka, eller hur?" säger jag hest och hon ser upp på mig.
"Hur fan kan du säga så?! Du vill gråta för fan! Gör det! Din mamma ligger i koma för i helvete!" skriker hon och jag ryggar tillbaka lite. Men aldrig att jag lämnar henne, inte nu. Istället drar jag in henne i en kram och håller henne hårt.
"Lyssna på mig. Vi kommer fixa det här. Allt kommer bli bra. Jag lovar" viskar jag och hon gråter högt mot min axel.
Jag lyfter upp henne och går till bilen. När jag satt henne i passagerarsätet ser jag på de andra som står i dörröppningen.
"Kom. Vi ska till sjukhuset, sedan åker vi till vår lägenhet" säger jag och de nickar.
När de låst sätter de sig bak och jag börjar köra mot sjukhuset. Det är helt tyst i bilen. Bara Rebeccas höga snyftningar hörs. Jag trummar nervöst på ratten och stönar högt när jag ser att det blir rött vid stopljusen.
"Men vafan!" skriker jag och alla hoppar till.
Rebecca lägger sin hand på mitt lår och smeker försiktigt tummen fram och tillbaka. Jag suckar och väntar otåligt på att det ska bli grönt. När det väl blir det gasar jag på ordentligt och vi är framme på nolltid. Jag väntar på de andra och tar Rebeccas hand. Vi går till receptionen och frågar vilken våning och vilka rum. Som tur var så ligger rummen bredvid varandra, men de är nu inne på operation.
Vi sätter oss i väntrummet utanför rummen och Rebecca kryper upp i mitt knä.
Efter någon timme åker Robin, Alex, Tanisha och Brooke tillbaka. Becca andas tungt i mitt knä, men hon sover inte. Då kommer en doktor fram till oss.
"Anhöriga till Patricia Mallette och Cathrine Parker?" säger han med mörk röst.
"Ja?" säger jag.
"Cathrine Parker är vaken efter operationen och kan ta emot närmaste familjemedlem" säger han och Rebecca vaknar till liv.
"Det är jag" säger hon snabbt.
"Okej, följ med mig"
Rebecca
Jag går efter doktorn in till mammas rum. Hon ligger blek i sin säng med slangar överallt. Tårar börjar rinna och jag går fram till henne. Hon ler försiktigt.
"Mamma!" gråter jag och hon ler.
"Grattis i efterskott" ler hon.
"JAg har saknat dig!" gråter jag vidare och hon skrattar hest.
"Men jag mår ju bra? Eller hur?"
Jag stannar hos henne ett tag. Frågar varför hon var i USA, hur hon mår och sånt man brukar fråga. Men när jag väl kommer ut sitter inte Justin där. Så jag sätter mig bara i en soffa och väntar. Plötsligt öppnas dörren bredvid mammas och där står Justin. Han gråter. Hans ögon är blodröda och hela han skakar. Panikslaget ställer jag mig upp och joggar fram till honom.
"Hey, hur mår hon?" frågar jag och kramar honom hårt.
"Hon..." gråter han, men kan inte fortsätta.
"Jag går in till henne. Lova att stanna här ute" säger jag och han nickar.
När jag ser att han sitter i soffan går jag in till Pattie. Hon ligger likblek i sängen. Orörlig. De har lagt hennes händer på hennes mage tillsammans med en röd ros. Den röda rosen skär sig ifrån det vita lakanet och hennes vita sjukhusklänning, plus hennes vita skinn. Tårarna pressas ur mina ögon. Hon kan inte vara död, eller hur? Justin skulle aldrig klara av det.
"Hon avled på operationen"
Jag vänder mig om och ser en yngre doktor komma in. Runt 30 kanske? 25? Hans hår är ljusbrunt och ögonen är gröna.
När jag pratat med doktorn går jag ut till Justin. Men han sitter inte i soffan där han satt förut. Panikslaget springer jag mot hissarna, men upptäcker snart att dom inte kommer komma. Så istället springer jag nerför trapporna och ut på gatan. På en bänk längre bort ser jag honom sitta, gråtandes.
"Justin?" säger jag och han ser upp på mig. "Du lovade att stanna där uppe. Fattar du inte hur orolig jag blev?" fortsätter jag oroligt och han reser på mig.
"Förlåt. Jag klarade inte av att vara där bara" säger han och jag lägger armarna om hans nacke.
"Vi klarar oss igenom det här, eller hur?" säger jag och han ser ner i marken. "Justin" säger jag allvarligt och tar upp hans huvud med mitt finger. "Vi klarar det här, eller hur?" upprepar jag och han suckar.
"Jag vet inte, okej!" ryter han. "Hon har alltid funnits för mig! Hon är anledningen till att jag andas! Fattar du inte det?! Hon betyder världen för mig!!" ryter han och jag backar.
"Okej, jag förstår. Men du måste förstå att jag försöker hjälpa dig" säger jag, vänder mig om och går in till sjukhuset igen.
Jag hör Justin skrika ilsket och ångerfullt men jag kliver in i hissen. Innan dörrarna stängs ser jag Justin sitta på marken utanför och gråta.
När jag kommer upp till rätt våning ser jag plötsligt massa doktorer springa med mammas brits, med mamma på. De springer in till hissen och allt jag hinner se är mammas bleka, döda ansikte. Jag ser en doktor utanför mammas rum och jag går fram till henne.
"Ursäkta, vet du hur Cathrine Parker mår?" frågar jag och pekar lite mot hissarna där mamma försvann.
"Hon fick någon inre blödning. Hon skickas till akuten, men vi vet inte om hon överlever"
Hon går därifrån och jag sjunker ihop på golvet. Jag gråter högt och skriker. Folk kollar på mig, men jag bryr mig inte. Min mamma kommer dö för fan!
"Rebecca, förlåt"
Jag ser upp och möter Justins blick. Han ser sorgset på mig och jag flyger på honom. Han fångar mig och håller om mig hårt.
"Hon kommer dö!" gråter jag.
"Jag kommer vara vid din sida, hela tiden"
Det här är det bästa med Justin. Om han inte är säker på att det blir bra säger han inte "det blir bra" utan han säger något annat vettigt. Jag blir så sur när alla säger att det kommer bli bra, när det är så självklart att det inte kommer det.
Efter några timmar fick vi reda på att de båda avlidit. Vi orkade inte vara kvar, så efter att vi sagt hejdå åkte vi hem igen. Vi hämtade våra resväskor och slog oss ner i bilen igen. Jag fick ett SMS av Tanisha. Hon skrev att de åkt till deras hotell. Så jag och Justin åkte till vår lägenhet. När vi klev in så ställde vi bara in sakerna och gjorde oss i ordning för natten. Sedan tog jag Justins t-shirt och drog på mig den.
"Godnatt" mumlar jag och lägger mig ner i sängen.
"Godnatt honey" viskar Justin och drar mig nära.
Hur trött jag än är så kan jag inte somna. Allt i mina tankar är mamma. Hon är verkligen borta.
Tårarna börjar tyst rinna nerför mina kinder. Jag försöker vara tyst, inte snyfta för högt så att Justin vaknar. Men det är nästintill omöjligt. Efter bara några sekunder gråter jag högt och jag känner hur Justin rör på sig.
"Förlåt" gråter jag och går över till att snyfta.
"Det är lugnt" säger han.
Jag vänder på mig och kryper in i hans varma famn. Han lägger armarna om mig och jag snyftar mot hans bröst. Han smeker mitt hår och pussar min hjässa.
"Dom är verkligen borta" säger jag och han suckar.
"Men dom kommer alltid finnas i våra hjärtan"
-------------------------------------------------------------------
Kommentera!!
Love u guys!
Är så glada över att ni väntat!
Ska försöka avsluta den här så fort som möjligt och sedan börja på en ny (kanske). Det kanske blir en liiiten paus innan jag börjar på den nya och när jag avslutat den här, men inte en lång. Vi får se!
Fight For The Love 33#SheLovesYou
Rebecca
"Så, vad gör vi nu då?" säger Brooke och lägger händerna på sin midja.
"Tja, det finns inte så mycket att göra. Det finns ingen täckning och det kommer knappast komma någon bil här" säger Justin och jag stelnar till.
"Så, planen är...?" säger Tanisha och Justin rycker på axlarna.
"Antingen så går en av oss för att hämta hjälp, eller så väntar vi här tills någon kommer" säger han.
"Jag kan gå" säger Robin.
"Jag med" säger Alex.
Vi nickar och de går längst vägen. Längre och längre bort. Gråa moln täcker den blåa himlen och jag huttrar till. Huden knottrar sig och jag lägger armarna i kors över bröstet. En regndroppe träffar min kind och jag ser upp med en suck. Efter bara några sekunder öser regnet ner från himlen.
"Vi sätter oss i bilen" säger Justin och alla sätter sig.
Motorn funkar fortfarande, så han sätter igång den och höjer värmen. Radion är inte så mycket att lyssna på. Eftersom det inte finns någon täckning funkar inte kanalerna. Det sprakar bara. Jag drar upp benen till magen och lägger armarna om dom. Huvudet lutar jag mot benen och Justin räcker sin hand över sätet till min axel.
"Kom hit" säger han och klappar på sitt knä.
Jag kryper över till honom och lägger benen om hans midja och huvudet mot hans bröstkorg. Justin lägger armarna om mig och drar mig nära. Han trycker in sitt ansikte i mitt hår och jag drar fingrarna genom hans. Jag sneglar upp mot baksätet och ser att Tanisha sover i Brookes knä. Brooke halvsover. Ganska gulligt, faktiskt. Mina bästa vänner, då, nu och föralltid.
Mina andetag är hackiga. Ojämna. Om jag måste erkänna det, så är jag ganska rädd. Jag menar, vem vet vilka djur det finns runt oss? Kanske någon som dödar oss!
"Går det bra?" viskar Justin tyst för att inte väcka Tanisha eller Brooke. Jag nickar sakta och han drar mig närmre. "Dom kommer snart. Jag lovar"
På bilens panel står det att klockan är 7pm. Alltså har de varit borta i timmar. Kanske har det hänt dom något! Tänk om dom vart typ överfallna eller något? Vad som helst kan ju ha hänt. Och då känns det lite taskigt att vi bara sitter här. Men vad ska vi göra? Om vi går kanske de kommer tillbaka och ja...
"Hur kan du vara så säker?" mumlar jag tyst.
"Det kommer gå bra, Becca. Du måste bara tro det" viskar han tillbaka.
Med en suck lägger jag tillbaka huvudet på hans axel och huttrar till igen. Värmen som strömmat ur ventilerna slutar plötsligt blåsa ut i bilen.
"Vad hände?" säger jag tyst.
"Jag vet inte" säger han.
Vi hittar två filtar bak i bilen. Vi lägger den ena över Tanisha och Brooke och en över mig och Justin. Kylan kommer snart och jag kryper närmre Justin som tar ett fastare grepp om mig.
"När kommer dom?" viskar jag skakigt och börjar skaka lite lätt.
"Snart babe, snart är vi hemma igen" viskar han och kysser min hjässa.
Efter ett tag tror jag att jag somnar. För allt försvinner. Justins ord ekar och allt blir svart.
När jag vaknar känner jag hur någon bär mig. Snabbt öppnar jag ögonen och ser Justins lilla, trötta leende.
"Vi är hemma igen, babe. Jag bär dig till din säng" viskar han och pussar min panna.
Sakta nickar jag och snart känner jag värmen omringa mig. Justin går uppför trappan och lägger mig i min säng. Han kysser mig och jag besvarar den svag och trött. När han ska gå tar jag tag i hans hand och drar honom tillbaka.
"Stanna" viskar jag med slutna ögon och han fnissar.
"Vill du det?"
"Pucko. Ja" säger jag och han skrattar.
Efter en stund lägger han sig bakom mig och drar mig när honom. Han andas i min nacke och jag fnissar lite. Antagligen för att jag är så trött. Justin smeker min hand och snart somnar vi om igen.
Jag vaknar av att Justin rör på sig bakom mig. Huvudet värker och jag känner mig tung som sten. Tyst mumlar jag något ohörbart och Justin böjer sig över mig. Hans hår är ruffsigt, men sexigt. Han ler lite mot mig och kysser mig. Jag lägger mig på rygg och ser upp i taket.
"Hur mår du?" frågar han och jag rycker på axlarna.
"Huvudvärk och det känns som att jag väger lika mycket som en elefant" mumlar jag och han skrattar hest.
"Gulligt. Ska jag hämta en tablett?"
"Ja, snälla? Högra skåpet i badrummet" säger jag och han ler lite.
"Kommer snart"
Han reser på sig och går mot badrummet. MEd en suck drar jag täcket över huvudet och önskar att smärtan kunde försvinna. Säg inte att jag har migrän... Inte nu?! Jag tänker efter och märker att jag inte haft det på länge. Skit!!
När Justin kommer tillbaka skrattar han när han ser hur jag ligger.
"Jag tog med vatten"
"Mm..." mumlar jag och han fnissar.
Jag drar bort täcket och sväljer snabbt tabletten och jag lägger tillbaka huvudet på kudden med en suck.
"Hur mår du egentligen?" frågar Justin och smeker min kind.
"Jag tror jag har migrän anfall" mumlar jag och han ser oroligt på mig.
"Kan jag hjälpa dig?" frågar han och tar min hand.
"Inte just nu"
"Ska jag hämta Nico, eller Amelia? Eller ska jag ringa ambulansen? Eller..."
"Justin! Jag mår bra. Det är bara ett migrän anfall, det är inte farligt" avbryter jag och han ser lite tveksamt på mig. "Gå och gör vad du vill bara. Ha med mobilen så messar jag om det är något, ifall jag inte orkar ringa" ler jag.
"Säkert?"
"Ja!"
"Älskar dig"
Han går ner till vardagsrummet och jag hör teven slås på. Sakta lägger jag mig tillrätta och försöker somna om, vilket är omöjligt med den här huvudvärken.
Efter en halvtimme känner jag hur hungern kommer krypande och jag reser mig för att gå ner till köket. Först känner jag mig yr, men det försvinner efter bara någon sekund, så jag fortsätter. När jag går nerför trappan kommer Justin snabbt.
"Du skulle ju messa om du ville något? Du borde inte vara uppe och gå" säger han och tar min hand och hjälper mig mot soffan.
"Men jag är hungrig" mumlar jag och sätter mig ner i soffan.
"Då fixar jag något. Makaroner och ost?"
"Tack Justin" ler jag.
Han kysser mig i pannan och går till köket. Jag drar åt mig en filt och lägger den runt mig.
"TANISHA IS IN THA' HOUSE!" hörs en hög röst ropa och huvudet håller på att sprängas.
Jag stänger ögonen hårt och jag hör Justin förklara för de andra som kom. När jag hör steg närma mig ser jag upp möter jag Tanishas, Brookes, Robins och Alexs oroliga ögon.
"Migrän?" frågar Brooke oroligt och jag nickar.
De sätter sig i soffan och i fåtöljerna medan Justin fortsätter i köket.
"Någon som är hungrig?" frågar han och de skakar på huvudet.
"Åt nyss frukost" säger Robin.
Justin kommer in med en skål med makaroner och ost, plus ett glas med mjölk. Jag börjar äta medan de andra pratar tyst. Justin sitter bredvid mig och ser till att jag äter och dricker ordentligt. Med en suck ser jag irriterat på honom.
"Kan du sluta stirra?" muttrar jag och han ryggar tillbaka.
"Förlåt då" ryter han och flyttar sig ifrån mig.
"Justin..."
"Det är konstigt, för varje gång jag försöker hjälpa dig blir du bara irriterad och skiter i att jag har känslor. Jag är ingen känslolös robot!" ryter han och de andra tystnar.
"Justin, förlåt. Jag är lättirriterad när jag har migrän" säger jag med gråten i halsen.
Han reser sig upp och lämnar huset. Tårarna börjar rinna och Robin och Alex följer efter Justin medan Tanisha och Brooke stannar för att trösta mig. Huvudet blir bara värre och då rinner tårarna mer. Det gör så jävla ont. I huvudet, i hjärtat, i kroppen. När Justin lämnade mig var det som att luften för mina lungor försvann. Justin är min luft. Utan honom är jag inget. Han har mitt hjärta.
"Han hatar mig!" gråter jag. "Jag gör bara fel hela tiden!" fortsätter jag och de kramar mig.
"Nejdå! Det är inte ditt fel" tröstar dom.
"Men vems fel är det annars?!"
"Det blir bra" säger Tanisha och så sitter vi ett tag.
Huvudet värker bara värre och värre och tårarna riktigt strömmar nerför mina kinder. Men plötsligt somnar jag i de andras famnar. Jag tror att jag har huvudet i Tanishas knä och fötterna i Brookes.
Justin
"Justin! Stanna!" ropar Robin bakom mig.
"Vad?!" ryter jag.
"Hon har migrän. Såhär är hon jämt då. Hon blir sjukt irriterad över det minsta lilla. Hon älskar dig. Hon kommer aldrig lämna dig. Jag slår vad om att hon gråter sjukt mycket just nu. Det gör hon alltid när hon vet att hon sårat någon hon älskar" säger Alex och flåsar lite efter att ha sprungit efter mig.
Det går upp för mig att jag bara sprang iväg när hon behöver mig som mest. Hon menade inte att såra mig. Det är den där migränen som gör det. Hon skulle aldrig göra det medvetet.
Efter några minuter följer jag med Robin och Alex tillbaka. När vi kommer in ligger Becca och sover i Tanishas knä med sina fötter i Brookes knä. Sakta går jag in och tjejerna ler lite mot mig. Rebecca har tårar på kinderna och jag ser hur hon är röd runt hennes ögon och på kinderna. Hennes läppar är också lite extra röda. Jag förstår att hon gråtit tills hon somnat.
"Du kan bära upp henne" viskar Brooke och jag nickar.
Jag lyfter försiktigt upp Rebecca och går uppför trappan. När jag lagt ner henne i hennes säng och bäddat om henne pussar jag hennes panna.
"Förlåt" viskar jag och går mot dörren.
"Förlåt mig, snälla..." viskar Rebecca, som att hon drömmer.
Med ett leende lämnar jag rummet och går ner till de andra.
----------------------------------------------------------------------
FÖRLÅT SÅ OTROLIGT MYCKET FÖR VÄRLDENS DÅLIGASTE UPDATE!
Jag har haft nationella prov hela veckan och har haft mycket läxor. Har helt enkelt inte haft tid att skriva. Jag har känt att jag kanske ska sluta blogga. Men jag är inte säker. Kanske bara tar en paus eller något.
VI kan RÖSTA!
Skriv en kommentar som innehåller ditt val!
1. Ta en paus
2. Sluta skriva helt
3. Avsluta novellen och börja på en ny
ALLA MÅSTE SÄGA SIN ÅSIKT!! SNÄLLA!
"Så, vad gör vi nu då?" säger Brooke och lägger händerna på sin midja.
"Tja, det finns inte så mycket att göra. Det finns ingen täckning och det kommer knappast komma någon bil här" säger Justin och jag stelnar till.
"Så, planen är...?" säger Tanisha och Justin rycker på axlarna.
"Antingen så går en av oss för att hämta hjälp, eller så väntar vi här tills någon kommer" säger han.
"Jag kan gå" säger Robin.
"Jag med" säger Alex.
Vi nickar och de går längst vägen. Längre och längre bort. Gråa moln täcker den blåa himlen och jag huttrar till. Huden knottrar sig och jag lägger armarna i kors över bröstet. En regndroppe träffar min kind och jag ser upp med en suck. Efter bara några sekunder öser regnet ner från himlen.
"Vi sätter oss i bilen" säger Justin och alla sätter sig.
Motorn funkar fortfarande, så han sätter igång den och höjer värmen. Radion är inte så mycket att lyssna på. Eftersom det inte finns någon täckning funkar inte kanalerna. Det sprakar bara. Jag drar upp benen till magen och lägger armarna om dom. Huvudet lutar jag mot benen och Justin räcker sin hand över sätet till min axel.
"Kom hit" säger han och klappar på sitt knä.
Jag kryper över till honom och lägger benen om hans midja och huvudet mot hans bröstkorg. Justin lägger armarna om mig och drar mig nära. Han trycker in sitt ansikte i mitt hår och jag drar fingrarna genom hans. Jag sneglar upp mot baksätet och ser att Tanisha sover i Brookes knä. Brooke halvsover. Ganska gulligt, faktiskt. Mina bästa vänner, då, nu och föralltid.
Mina andetag är hackiga. Ojämna. Om jag måste erkänna det, så är jag ganska rädd. Jag menar, vem vet vilka djur det finns runt oss? Kanske någon som dödar oss!
"Går det bra?" viskar Justin tyst för att inte väcka Tanisha eller Brooke. Jag nickar sakta och han drar mig närmre. "Dom kommer snart. Jag lovar"
På bilens panel står det att klockan är 7pm. Alltså har de varit borta i timmar. Kanske har det hänt dom något! Tänk om dom vart typ överfallna eller något? Vad som helst kan ju ha hänt. Och då känns det lite taskigt att vi bara sitter här. Men vad ska vi göra? Om vi går kanske de kommer tillbaka och ja...
"Hur kan du vara så säker?" mumlar jag tyst.
"Det kommer gå bra, Becca. Du måste bara tro det" viskar han tillbaka.
Med en suck lägger jag tillbaka huvudet på hans axel och huttrar till igen. Värmen som strömmat ur ventilerna slutar plötsligt blåsa ut i bilen.
"Vad hände?" säger jag tyst.
"Jag vet inte" säger han.
Vi hittar två filtar bak i bilen. Vi lägger den ena över Tanisha och Brooke och en över mig och Justin. Kylan kommer snart och jag kryper närmre Justin som tar ett fastare grepp om mig.
"När kommer dom?" viskar jag skakigt och börjar skaka lite lätt.
"Snart babe, snart är vi hemma igen" viskar han och kysser min hjässa.
Efter ett tag tror jag att jag somnar. För allt försvinner. Justins ord ekar och allt blir svart.
När jag vaknar känner jag hur någon bär mig. Snabbt öppnar jag ögonen och ser Justins lilla, trötta leende.
"Vi är hemma igen, babe. Jag bär dig till din säng" viskar han och pussar min panna.
Sakta nickar jag och snart känner jag värmen omringa mig. Justin går uppför trappan och lägger mig i min säng. Han kysser mig och jag besvarar den svag och trött. När han ska gå tar jag tag i hans hand och drar honom tillbaka.
"Stanna" viskar jag med slutna ögon och han fnissar.
"Vill du det?"
"Pucko. Ja" säger jag och han skrattar.
Efter en stund lägger han sig bakom mig och drar mig när honom. Han andas i min nacke och jag fnissar lite. Antagligen för att jag är så trött. Justin smeker min hand och snart somnar vi om igen.
Jag vaknar av att Justin rör på sig bakom mig. Huvudet värker och jag känner mig tung som sten. Tyst mumlar jag något ohörbart och Justin böjer sig över mig. Hans hår är ruffsigt, men sexigt. Han ler lite mot mig och kysser mig. Jag lägger mig på rygg och ser upp i taket.
"Hur mår du?" frågar han och jag rycker på axlarna.
"Huvudvärk och det känns som att jag väger lika mycket som en elefant" mumlar jag och han skrattar hest.
"Gulligt. Ska jag hämta en tablett?"
"Ja, snälla? Högra skåpet i badrummet" säger jag och han ler lite.
"Kommer snart"
Han reser på sig och går mot badrummet. MEd en suck drar jag täcket över huvudet och önskar att smärtan kunde försvinna. Säg inte att jag har migrän... Inte nu?! Jag tänker efter och märker att jag inte haft det på länge. Skit!!
När Justin kommer tillbaka skrattar han när han ser hur jag ligger.
"Jag tog med vatten"
"Mm..." mumlar jag och han fnissar.
Jag drar bort täcket och sväljer snabbt tabletten och jag lägger tillbaka huvudet på kudden med en suck.
"Hur mår du egentligen?" frågar Justin och smeker min kind.
"Jag tror jag har migrän anfall" mumlar jag och han ser oroligt på mig.
"Kan jag hjälpa dig?" frågar han och tar min hand.
"Inte just nu"
"Ska jag hämta Nico, eller Amelia? Eller ska jag ringa ambulansen? Eller..."
"Justin! Jag mår bra. Det är bara ett migrän anfall, det är inte farligt" avbryter jag och han ser lite tveksamt på mig. "Gå och gör vad du vill bara. Ha med mobilen så messar jag om det är något, ifall jag inte orkar ringa" ler jag.
"Säkert?"
"Ja!"
"Älskar dig"
Han går ner till vardagsrummet och jag hör teven slås på. Sakta lägger jag mig tillrätta och försöker somna om, vilket är omöjligt med den här huvudvärken.
Efter en halvtimme känner jag hur hungern kommer krypande och jag reser mig för att gå ner till köket. Först känner jag mig yr, men det försvinner efter bara någon sekund, så jag fortsätter. När jag går nerför trappan kommer Justin snabbt.
"Du skulle ju messa om du ville något? Du borde inte vara uppe och gå" säger han och tar min hand och hjälper mig mot soffan.
"Men jag är hungrig" mumlar jag och sätter mig ner i soffan.
"Då fixar jag något. Makaroner och ost?"
"Tack Justin" ler jag.
Han kysser mig i pannan och går till köket. Jag drar åt mig en filt och lägger den runt mig.
"TANISHA IS IN THA' HOUSE!" hörs en hög röst ropa och huvudet håller på att sprängas.
Jag stänger ögonen hårt och jag hör Justin förklara för de andra som kom. När jag hör steg närma mig ser jag upp möter jag Tanishas, Brookes, Robins och Alexs oroliga ögon.
"Migrän?" frågar Brooke oroligt och jag nickar.
De sätter sig i soffan och i fåtöljerna medan Justin fortsätter i köket.
"Någon som är hungrig?" frågar han och de skakar på huvudet.
"Åt nyss frukost" säger Robin.
Justin kommer in med en skål med makaroner och ost, plus ett glas med mjölk. Jag börjar äta medan de andra pratar tyst. Justin sitter bredvid mig och ser till att jag äter och dricker ordentligt. Med en suck ser jag irriterat på honom.
"Kan du sluta stirra?" muttrar jag och han ryggar tillbaka.
"Förlåt då" ryter han och flyttar sig ifrån mig.
"Justin..."
"Det är konstigt, för varje gång jag försöker hjälpa dig blir du bara irriterad och skiter i att jag har känslor. Jag är ingen känslolös robot!" ryter han och de andra tystnar.
"Justin, förlåt. Jag är lättirriterad när jag har migrän" säger jag med gråten i halsen.
Han reser sig upp och lämnar huset. Tårarna börjar rinna och Robin och Alex följer efter Justin medan Tanisha och Brooke stannar för att trösta mig. Huvudet blir bara värre och då rinner tårarna mer. Det gör så jävla ont. I huvudet, i hjärtat, i kroppen. När Justin lämnade mig var det som att luften för mina lungor försvann. Justin är min luft. Utan honom är jag inget. Han har mitt hjärta.
"Han hatar mig!" gråter jag. "Jag gör bara fel hela tiden!" fortsätter jag och de kramar mig.
"Nejdå! Det är inte ditt fel" tröstar dom.
"Men vems fel är det annars?!"
"Det blir bra" säger Tanisha och så sitter vi ett tag.
Huvudet värker bara värre och värre och tårarna riktigt strömmar nerför mina kinder. Men plötsligt somnar jag i de andras famnar. Jag tror att jag har huvudet i Tanishas knä och fötterna i Brookes.
Justin
"Justin! Stanna!" ropar Robin bakom mig.
"Vad?!" ryter jag.
"Hon har migrän. Såhär är hon jämt då. Hon blir sjukt irriterad över det minsta lilla. Hon älskar dig. Hon kommer aldrig lämna dig. Jag slår vad om att hon gråter sjukt mycket just nu. Det gör hon alltid när hon vet att hon sårat någon hon älskar" säger Alex och flåsar lite efter att ha sprungit efter mig.
Det går upp för mig att jag bara sprang iväg när hon behöver mig som mest. Hon menade inte att såra mig. Det är den där migränen som gör det. Hon skulle aldrig göra det medvetet.
Efter några minuter följer jag med Robin och Alex tillbaka. När vi kommer in ligger Becca och sover i Tanishas knä med sina fötter i Brookes knä. Sakta går jag in och tjejerna ler lite mot mig. Rebecca har tårar på kinderna och jag ser hur hon är röd runt hennes ögon och på kinderna. Hennes läppar är också lite extra röda. Jag förstår att hon gråtit tills hon somnat.
"Du kan bära upp henne" viskar Brooke och jag nickar.
Jag lyfter försiktigt upp Rebecca och går uppför trappan. När jag lagt ner henne i hennes säng och bäddat om henne pussar jag hennes panna.
"Förlåt" viskar jag och går mot dörren.
"Förlåt mig, snälla..." viskar Rebecca, som att hon drömmer.
Med ett leende lämnar jag rummet och går ner till de andra.
----------------------------------------------------------------------
FÖRLÅT SÅ OTROLIGT MYCKET FÖR VÄRLDENS DÅLIGASTE UPDATE!
Jag har haft nationella prov hela veckan och har haft mycket läxor. Har helt enkelt inte haft tid att skriva. Jag har känt att jag kanske ska sluta blogga. Men jag är inte säker. Kanske bara tar en paus eller något.
VI kan RÖSTA!
Skriv en kommentar som innehåller ditt val!
1. Ta en paus
2. Sluta skriva helt
3. Avsluta novellen och börja på en ny
ALLA MÅSTE SÄGA SIN ÅSIKT!! SNÄLLA!
Vad vill ni ha?!?!
Har absolut inga idéer just nu! Men det kanske hjälper om ni kommer med förslag, eller röstar här nere var ni vill ha mer av!! Berätta vad ni vill ha mer av och om ni möjligtvis har någon/några idéer så dela gärna med er! Om ni inte vill skriva dom här direkt på bloggen kan ni mejla mig på [email protected] !
Fight For The Love 32#TheApartment
Efter bara några minuter är jag uppe på benen igen och alla träffas i köket för att äta frukost.
"Vart tog ni vägen?" frågar Robin och äter sin feta macka full av ost, skinka, gurka och Gud vet mer vad han har på.
"Ehm... Asså, jag började frysa så jag gick in för att ta en dusch. Men min kropp fick en chock eftersom jag först "duschade" i kallt och sedan i varmt" säger jag och de nickar sakta.
"Hur mår du nu då?" frågar Tanisha.
"Bra!" ler jag.
Vi bestämde oss för att Justin och jag skulle åka till lägenheten medan de andra chillar, och sedan ska alla gå till en klubb i närheten. Så när alla ätit upp tog jag på mig ett par gråa mjukisar, en lös, kor, svart t t-shirt med en gul glad smiley på. Skorna fick bli vanliga vita Converse. Håret fick ligga naturligt. Sminket blev ganska enkelt, mascara, foundation och puder.
"Är du klar Beccis?!" ropar Justin.
"Japp! Kommer!" ropar jag och springer ner till hallen där han väntar.
Eftersom det är lite kallare ute nu tar jag på mig en svart skinnjacka. Sedan följer jag med Justin ut till hans bil. Vi sätter på radion och lyssnar lite på nyheter. Men snart börjar I Like It Like That med Hot Chelle Rae spelas. Vi sjunger med och börjar asgarva åt oss själva. Men plötsligt stannar han utanför ett stort höghus. Jag tappar hakan och ser på Justin som skrattar åt mig. Han går runt bilen och öppnar dörren åt mig, tar min hand och leder mig ut. Han leder mig till dörren in till höghuset och vi går mot hissen. Justin tryckte på knappen med en 12:a på, vilket var högst upp. Jag stirrade på Justin och han bara log mot mig innan han kysste mig.
"Jag skulle bli glad av en liten etta" muttrar jag och Justin skrattar.
"Men du förtjänar det bästa" ler han.
När det plingar öppnas dörrarna och vi stiger ut. Jag följer efter Justin som plockar upp en nyckel i hans ficka. Vi stannar utanför en dörr där det inte står något efternamn och Justin låser upp.
"Damerna först" säger han och sträcker ut armen mot dörren.
Jag ler och öppnar dörren.
Lägenheten är inte jättestor, men inte liten heller: helt perfekt. När man kommer in är det ljust trägolv och vita väggar. Det är en tre meter lång hall direkt innanför dörren. På vänstra väggen står en söt bänk i vitt trä och en grå dyna. Över den hänger det en tavla i svart/vit som det står Welcome på. På högra väggen står en skohylla och så hänger det krokar över. Om man går rakt fram kommer man till ett stort vardagsrum med panoramafönster mot staden. Om man svänger vänster finner man ett fint, ganska litet badrum. Till höger är det en dörr till köket. Vitt kakelgolv, vita tapeter med mönster på (hela tapeten är vit med mönster i vitt) med köksbänkar i rött/vitt, kyl och frys i vitt, köksö i vit/röd och ett lite större matbord framför ett fönster i vitt trä. Där inna finns också en dörr till ett föråd.
"Kom" säger Justin och tar med mig till vardagsrummet.
Där hittar vi en dörr som leder till sovrummet. Underbart! Mörkt trägolv, vita väggar och en fondvägg i svart. Emot fondväggen står den stora sängen. Det finns också en balkong och en dörr till en W.I.C.
"Justin..." säger jag mitt i en utandning.
"Gillar du det inte?" säger han oroligt.
"JO! Justin, jag älskar det! Det är helt perfekt! Men jag vet bara inte hur jag ska tacka dig" säger jag med tårar i ögonen.
"Det räcker med att bara andas" viskar han i mitt öra och kysser mig.
Efter en stund åker vi hem igen. Vi bestämer oss för att Robin, Alex, Tanisha och Brooke ska hjälpa mig att packa lite och de andra hjälper Justin. Så när vi är hemma igen kramar jag Justin och kysser honom, sedan går han till sig tillsammans med Mike, Chris, Payton och Cait. Vi andra skuttar upp till mitt sovrum och sätter på min spellista på Spotify när min mobil sitter i min stereo. Jag och Robin hämtar några flyttkartonger i källaren som vi sedan tar upp till mitt rum.
"Jag och tjejerna tar kläderna, killarna kan ta allt annat!" ler jag och de nickar. "Tack för att ni vill hjälpa till. Jag menar, ni kanske hellre vill typ åka till stranden eller något" säger jag och börjar slänga fram alla kläder på golvet.
"Vi kom hit för att spendera tid med dig, på vilket sätt spelar ingen roll" flinar Alex.
"Woo, sexy biatch" säger Brooke och slänger ett par spetstrosor på mig.
"Justin köpte dom till mig" mumlar jag generat och alla börjar asgarva.
"I LIKE IT LIKE THAT! HEY, WINDOWS DOWN, CHILLIN' WITH THE RADIO ON!" skrik/sjunger vi ihop och börjar asgarva igen.
Det går inte så fort att packa, men vi har bara roligt. Det är ju trots allt inte brottom. Efter en timme lägger vi oss utmattade på golvet. Vi börjar skratta igen när vi tänker på hur roligt det måste se ut.
"Shit, vad varmt det är!" utbrister Robin och går för att öppna fönstret.
Kall, frisk luft sveper in och alla suckar lyckligt. Vi tar en paus med kakor och saft. Samtidigt snackar vi gamla minnen.
Men efter en halvtimme är vi igång och packar igen. Alla kläder är nerpackade och nu hjälps alla åt med allt annat. Jag hittar ett foto på alla oss när vi gör värsta minerna. Jag börjar asgarva coh alla kommer för att kolla.
"Kolla på Alex min! HAHA!" skrattar Tansiha.
Alla börjar asgarva och Alex blir lite generad.
När vi är klara har vi sju flyttlådor. Vi slänger oss trötta i soffan och suckar.
"Äntligen klara" suckar Robin och plötsligt puttar Alex ner honom från soffan för att han ska få plats.
Robin ramlar på golvet med en stöning och alla asgarvar. Alex suckar lyckligt.
"Bättre"
Robin drar ner Alex från soffan och lägger sig där själv.
"Bäst" flinar han och alla asgarvar igen.
Tårarna rinner och vi tjejer ligger och vrider oss på golvet av skratt. Vi får inte tillräckligt med luft, så snart försvinner skrattet och vi ligger bara tysta, fast vi egentligen skrattar (ni vet som när man skrattar fast det inte kommer ut något). När jag fått luft skrattar jag högre.
Efter en stund kommer Justin över och frågar om vi är klara. Alla nickar och vi bär ut alla lådor till ett flak som Justin hyrt. Justins lådor står redan där. Han har drygt åtta stycken tror jag, kanske nio. Vi alla följer med till lägenheten den här gången. Fast inte Cait, Pay, Mike eller Chris. De behövde tydligen gå hem. Men vi fäller upp en extrastol längst bak där Robin sitter. Jag sitter fram med Justin som kör och de andra sitter bak. Vi sjunger med i låtarna som spelas och skrattar lite.
När vi är framme hjälps vi åt med att bära upp alla lådor. Efter ungefär en halvtimme är det klart också, men vi bestämmer oss för att packa upp en annan gång, så vi sätter oss i bilen igen och åker för att lämna flaket.
När vi äntligen är på väg hem höjer vi volymen på radion och sjunger med på låten Stronger med Kelly Clarkson. Plötsligt kommer något djur upp på vägen och jag skriker åt Justin att stanna. Han tvärbromsar och svänger. Vi åker ner i diket, men voltar aldrig.
"Är alla okej?!" säger Justin och jag hör svaga ja. "Är du okej, babe?" säger Justin till mig och jag nickar sakta.
Justin kliver ut och springer runt till min sida. Han hjälper mig ut och kollar så jag inte är skadad, och gör samma sak med de andra.
"Nu då?" frågar Alex.
"Vet inte, jag skulle aldrig ha tagit den här omvägen" suckar Justin och lägger händerna på huvudet.
Jag märker att vi är mitt ute i skogen, typ. Sakta går jag fram till Justin och lägger armarna om hans midja.
"Det är inte ditt fel" viskar jag och han suckar högt.
"Jo! Det är det!" ryter han högt och jag backar undan.
Justin
"Jo! Det är det!" ryter jag högt och Becca backar undan.
Hennes ögon är fyllda med oro, chock och skräck. Direkt kommer ångesten genom mig. Jag öppnar munnen för att säga något, men Becca avbryter.
"Strunta i det bara" muttrar hon och vänder sig om för att börja gå längst vägen.
"Rebecca!" säger jag högt bakom henne och går snabbt efter henne. "Förlåt" säger jag och tar tag om hennes handled.
Hon vänder sig om och jag lägger händerna på hennes hals med tummarna på hennes kinder som jag smeker sakta. Hon ser rakt i mina ögon. Hennes blå/gråa är fyllda av tårar och jag kramar henne hårt.
"Förlåt" viskar jag i hennes öra och hon kramar mig hårt med armarna om min nacke.
"Förlåt mig" viskar hon hest och hennes röst brister.
"Va? För vad?" säger jag och ser henne i ögonen.
"För att jag överreagerade" säger hon och snyftar medan en tår rinner nerför hennes kind.
"Du är förlåten, hela tiden" viskar jag och kysser henne.
--------------------------------------------------------------------------------
KOMMENTERA!
Ganska långt, va? Tänkte inte att det skulle bli så långt men... Ja, nu blev det det :)
"Vart tog ni vägen?" frågar Robin och äter sin feta macka full av ost, skinka, gurka och Gud vet mer vad han har på.
"Ehm... Asså, jag började frysa så jag gick in för att ta en dusch. Men min kropp fick en chock eftersom jag först "duschade" i kallt och sedan i varmt" säger jag och de nickar sakta.
"Hur mår du nu då?" frågar Tanisha.
"Bra!" ler jag.
Vi bestämde oss för att Justin och jag skulle åka till lägenheten medan de andra chillar, och sedan ska alla gå till en klubb i närheten. Så när alla ätit upp tog jag på mig ett par gråa mjukisar, en lös, kor, svart t t-shirt med en gul glad smiley på. Skorna fick bli vanliga vita Converse. Håret fick ligga naturligt. Sminket blev ganska enkelt, mascara, foundation och puder.
"Är du klar Beccis?!" ropar Justin.
"Japp! Kommer!" ropar jag och springer ner till hallen där han väntar.
Eftersom det är lite kallare ute nu tar jag på mig en svart skinnjacka. Sedan följer jag med Justin ut till hans bil. Vi sätter på radion och lyssnar lite på nyheter. Men snart börjar I Like It Like That med Hot Chelle Rae spelas. Vi sjunger med och börjar asgarva åt oss själva. Men plötsligt stannar han utanför ett stort höghus. Jag tappar hakan och ser på Justin som skrattar åt mig. Han går runt bilen och öppnar dörren åt mig, tar min hand och leder mig ut. Han leder mig till dörren in till höghuset och vi går mot hissen. Justin tryckte på knappen med en 12:a på, vilket var högst upp. Jag stirrade på Justin och han bara log mot mig innan han kysste mig.
"Jag skulle bli glad av en liten etta" muttrar jag och Justin skrattar.
"Men du förtjänar det bästa" ler han.
När det plingar öppnas dörrarna och vi stiger ut. Jag följer efter Justin som plockar upp en nyckel i hans ficka. Vi stannar utanför en dörr där det inte står något efternamn och Justin låser upp.
"Damerna först" säger han och sträcker ut armen mot dörren.
Jag ler och öppnar dörren.
Lägenheten är inte jättestor, men inte liten heller: helt perfekt. När man kommer in är det ljust trägolv och vita väggar. Det är en tre meter lång hall direkt innanför dörren. På vänstra väggen står en söt bänk i vitt trä och en grå dyna. Över den hänger det en tavla i svart/vit som det står Welcome på. På högra väggen står en skohylla och så hänger det krokar över. Om man går rakt fram kommer man till ett stort vardagsrum med panoramafönster mot staden. Om man svänger vänster finner man ett fint, ganska litet badrum. Till höger är det en dörr till köket. Vitt kakelgolv, vita tapeter med mönster på (hela tapeten är vit med mönster i vitt) med köksbänkar i rött/vitt, kyl och frys i vitt, köksö i vit/röd och ett lite större matbord framför ett fönster i vitt trä. Där inna finns också en dörr till ett föråd.
"Kom" säger Justin och tar med mig till vardagsrummet.
Där hittar vi en dörr som leder till sovrummet. Underbart! Mörkt trägolv, vita väggar och en fondvägg i svart. Emot fondväggen står den stora sängen. Det finns också en balkong och en dörr till en W.I.C.
"Justin..." säger jag mitt i en utandning.
"Gillar du det inte?" säger han oroligt.
"JO! Justin, jag älskar det! Det är helt perfekt! Men jag vet bara inte hur jag ska tacka dig" säger jag med tårar i ögonen.
"Det räcker med att bara andas" viskar han i mitt öra och kysser mig.
Efter en stund åker vi hem igen. Vi bestämer oss för att Robin, Alex, Tanisha och Brooke ska hjälpa mig att packa lite och de andra hjälper Justin. Så när vi är hemma igen kramar jag Justin och kysser honom, sedan går han till sig tillsammans med Mike, Chris, Payton och Cait. Vi andra skuttar upp till mitt sovrum och sätter på min spellista på Spotify när min mobil sitter i min stereo. Jag och Robin hämtar några flyttkartonger i källaren som vi sedan tar upp till mitt rum.
"Jag och tjejerna tar kläderna, killarna kan ta allt annat!" ler jag och de nickar. "Tack för att ni vill hjälpa till. Jag menar, ni kanske hellre vill typ åka till stranden eller något" säger jag och börjar slänga fram alla kläder på golvet.
"Vi kom hit för att spendera tid med dig, på vilket sätt spelar ingen roll" flinar Alex.
"Woo, sexy biatch" säger Brooke och slänger ett par spetstrosor på mig.
"Justin köpte dom till mig" mumlar jag generat och alla börjar asgarva.
"I LIKE IT LIKE THAT! HEY, WINDOWS DOWN, CHILLIN' WITH THE RADIO ON!" skrik/sjunger vi ihop och börjar asgarva igen.
Det går inte så fort att packa, men vi har bara roligt. Det är ju trots allt inte brottom. Efter en timme lägger vi oss utmattade på golvet. Vi börjar skratta igen när vi tänker på hur roligt det måste se ut.
"Shit, vad varmt det är!" utbrister Robin och går för att öppna fönstret.
Kall, frisk luft sveper in och alla suckar lyckligt. Vi tar en paus med kakor och saft. Samtidigt snackar vi gamla minnen.
Men efter en halvtimme är vi igång och packar igen. Alla kläder är nerpackade och nu hjälps alla åt med allt annat. Jag hittar ett foto på alla oss när vi gör värsta minerna. Jag börjar asgarva coh alla kommer för att kolla.
"Kolla på Alex min! HAHA!" skrattar Tansiha.
Alla börjar asgarva och Alex blir lite generad.
När vi är klara har vi sju flyttlådor. Vi slänger oss trötta i soffan och suckar.
"Äntligen klara" suckar Robin och plötsligt puttar Alex ner honom från soffan för att han ska få plats.
Robin ramlar på golvet med en stöning och alla asgarvar. Alex suckar lyckligt.
"Bättre"
Robin drar ner Alex från soffan och lägger sig där själv.
"Bäst" flinar han och alla asgarvar igen.
Tårarna rinner och vi tjejer ligger och vrider oss på golvet av skratt. Vi får inte tillräckligt med luft, så snart försvinner skrattet och vi ligger bara tysta, fast vi egentligen skrattar (ni vet som när man skrattar fast det inte kommer ut något). När jag fått luft skrattar jag högre.
Efter en stund kommer Justin över och frågar om vi är klara. Alla nickar och vi bär ut alla lådor till ett flak som Justin hyrt. Justins lådor står redan där. Han har drygt åtta stycken tror jag, kanske nio. Vi alla följer med till lägenheten den här gången. Fast inte Cait, Pay, Mike eller Chris. De behövde tydligen gå hem. Men vi fäller upp en extrastol längst bak där Robin sitter. Jag sitter fram med Justin som kör och de andra sitter bak. Vi sjunger med i låtarna som spelas och skrattar lite.
När vi är framme hjälps vi åt med att bära upp alla lådor. Efter ungefär en halvtimme är det klart också, men vi bestämmer oss för att packa upp en annan gång, så vi sätter oss i bilen igen och åker för att lämna flaket.
När vi äntligen är på väg hem höjer vi volymen på radion och sjunger med på låten Stronger med Kelly Clarkson. Plötsligt kommer något djur upp på vägen och jag skriker åt Justin att stanna. Han tvärbromsar och svänger. Vi åker ner i diket, men voltar aldrig.
"Är alla okej?!" säger Justin och jag hör svaga ja. "Är du okej, babe?" säger Justin till mig och jag nickar sakta.
Justin kliver ut och springer runt till min sida. Han hjälper mig ut och kollar så jag inte är skadad, och gör samma sak med de andra.
"Nu då?" frågar Alex.
"Vet inte, jag skulle aldrig ha tagit den här omvägen" suckar Justin och lägger händerna på huvudet.
Jag märker att vi är mitt ute i skogen, typ. Sakta går jag fram till Justin och lägger armarna om hans midja.
"Det är inte ditt fel" viskar jag och han suckar högt.
"Jo! Det är det!" ryter han högt och jag backar undan.
Justin
"Jo! Det är det!" ryter jag högt och Becca backar undan.
Hennes ögon är fyllda med oro, chock och skräck. Direkt kommer ångesten genom mig. Jag öppnar munnen för att säga något, men Becca avbryter.
"Strunta i det bara" muttrar hon och vänder sig om för att börja gå längst vägen.
"Rebecca!" säger jag högt bakom henne och går snabbt efter henne. "Förlåt" säger jag och tar tag om hennes handled.
Hon vänder sig om och jag lägger händerna på hennes hals med tummarna på hennes kinder som jag smeker sakta. Hon ser rakt i mina ögon. Hennes blå/gråa är fyllda av tårar och jag kramar henne hårt.
"Förlåt" viskar jag i hennes öra och hon kramar mig hårt med armarna om min nacke.
"Förlåt mig" viskar hon hest och hennes röst brister.
"Va? För vad?" säger jag och ser henne i ögonen.
"För att jag överreagerade" säger hon och snyftar medan en tår rinner nerför hennes kind.
"Du är förlåten, hela tiden" viskar jag och kysser henne.
--------------------------------------------------------------------------------
KOMMENTERA!
Ganska långt, va? Tänkte inte att det skulle bli så långt men... Ja, nu blev det det :)
Fight For The Love 31#IAmFine
Jag ser på honom. Länge. Han ler lite osäkert och alla kollar på oss. Han börjar se lite orolig ut. Jag vill skrika ja. Skrika så högt att hela universum hör, men jag får inte ens ut det i en viskning. Så istället nickar jag för att han inte ska tro att jag inte vill.
"Asså, om du inte vill så ä..." börjar han, men jag avbryter genom att kyssa honom.
"Ja, ja, ja och ja tusen gånger om" säger jag och alla applåderar.
Han ler stort och kysser mig igen. Sedan äter vi. Alla pratar glatt i munnen på varandra medans man äter den goda maten. Jag får reda på att 1D killarna ska åka imorgon igen, och de andra skulle stanna i en vecka.
När alla ätit klart alla tre rätter går vi ner till strandkanten. Jag och Justin går hand i hand medans de andra springer runt framför oss. Allt är perfekt! Helt perfekt! Jag tar av mig klackskorna och tar dom i min hand för att sedan gå ut i vattnet. Jag går ut tills vattnet är till knäna. Där stannar jag och vi alla skvätter lite på varandra.
Men efter ett tag går alla upp. Vi går mot parkeringen och där stannar vi, inte för att jag vet varför.
"Va..." börjar jag men Justin avbryter.
"Här är din bil, gumman" ler han och en svart Fisker Karma kommer körandes.
Jag tappar hakan. Lägger handen för munnen och viskar oh God. De andra ler stort mot mig och jag känner hur allt snurrar.
"Babe, mår du bra?" viskar Justin oroligt och jag ser på honom.
"Hon är jätte blek"
"Hämta en stol"
"Hon måste sätta sig ner"
"Honey, svara mig. Hur mår du?"
Det svartnar framför mina ögon och jag känner hur någon trycker ner mig i en stol. Snart klarnar det för mina ögon igen och jag märker hur alla kollar oroligt på mig. Justin sitter på huk framför mig och håller mig oroligt i handen.
"Jag mår bra" försäkrar jag och han skakar på huvudet.
"Vad hände? Du är jätte blek och verkar helt borta" säger han.
"Det händer så ibland" suckar jag och reser mig upp.
"Säkert?"
"Ja" ler jag.
Sedan slänger jag mig i hans famn. Kysser hans hals upp till kinden och till läpparna. Han håller armarna om min midja och trycker ansiktet i mitt hår.
"Du behöver inte lägga så mycket pengar på mig" viskar jag och han ser mig i ögonen.
"Du är värd allt i världen" ler han.
Sedan hoppar vi alla in i min nya bil. Jag har körkort nu, så jag körde. Det var väldigt trångt, men det var värt det. Verkligen. Jag älskar bilen, väldigt mycket!
"Vart ligger lägenheten?" frågar jag Justin då de andra pratar med varandra och klagar på att det är trångt.
"Inte långt härifrån. Vi kan åka förbi imorgon, om du vill? Vi får flytta in nästa vecka" ler han och jag nickar med ett stort leende.
När vi kommer fram så sätter vi oss i soffan. Vi lägger fram madrasser, täcken, kuddar och filtar framför soffan så alla får plats. Nico och Amelia lovade att inte vara hemma idag, så ja.... De är säkert hos någon kompis eller nåt.
"Vilken film?!" säger Robin.
"Skräckis!"
"Nej!"
"Jo!"
Alla garvar åt Zayn som vill se skräckis och åt Niall som inte vill.
"Jag tycker vi låter födelsedagsbarnet bestämma" ler Zayn och vi skrattar.
"Okej!! Då ser vi Titanic!"
"Neeeeej!" säger alla i kör, förutom jag och tjejerna.
"Vi har sett den miljoner gånger" suckar Louis.
Vi skrattar högt. Tydligen är de trötta på den filmen eftersom jag tvingar dom att se den varje gång. Men vi bestämmer oss efter ett tag för att se en skräckis jag inte minns namnet på. JAg kryper upp i Justins famn och han lägger armarna om min midja. Jag lutar bak huvudet mot hans axel och ler lyckligt. Jag sitter liksom emellan Justins ben (misstolka ej), till höger om oss sitter Alex och Robin, till vänster om oss sitter Tanisha och Brooke och på madrasserna sitter de andra.
Efter filmen reser sig 1D killarna upp.
"Vi skulle gärna stanna längre, men vi måste packa ihop och så, planet går tidigt imorgon" säger Liam sorgset.
"Okej, det var jättekul att ni kunde komma" säger jag, reser på mig och kramar dom alla.
"Det var kul att vara här" ler Harry och kramar mig hårt.
Jag följer dom till dörren efter att de sagt hejdå till de andra. När de fått på sig skorna och så kramas vi igen.
"Jag kommer sakna er" säger jag tyst med gråten i halsen.
"Vi kommer sakna dig med" säger Zayn och sedan går de.
Jag ställer mig på gården och ser deras bil försvinna bort. Med en suck går jag in till de andra igen och vi sätter på en ny film. Den här gången en humor film. Alla skrattar högt tillsammans och vi har riktigt roligt.
När jag vaknar nästa dag ligger alla i en klump på madrasserna, medans jag och Justin ligger i soffan. Jag fnissar lite och sätter mig upp. Min blick faller på klockan som visar 9.26. Sakta och försiktigt reser jag mig upp och går ut till köket. Jag ställer fram frukost på bordet och går sedan tillbaka till de andra. Men ångrar mig. Istället går jag tillbaka till köket och hämtar två kastrullock. När jag står i vardagsrummet slår jag locken hårt emot varandra flera gånger.
"VAKNA!! DET BRINNER!!" skriker jag samtidigt och alla flyger upp.
"VA?! VART?!" skriker Tanisha och slänger sig livrädd i Robins armar.
Jag börjar asgarva och alla ser på mig med mördarblickar. När alla går mot mig svär jag högt och springer iväg. Alla springer efter mig och jag springer skrattandes ut på gården. Snart drar någon bak mig med armarna om min midja och snurrar runt mig. Jag skrattar högt men slutar när jag märker att alla andra står med hinkar fulla med vatten. Jag ser bak på Alex som flinar och ser på de andra.
"Ett!" säger han och jag försöker springa därifrån, vilket är hopplöst. "Två!"
"SLUTA!!" skriker jag och Justin ler lite och mimar sorry.
"TRE!"
Alex släpper mig och backar, men jag hinner inte springa därifrån förens jag känner liter med iskallt vatten över mig. Mina muskler späns och jag stelnar till. Jag står helt blickstilla medans de andra skrattar åt mig. Jag får inte fram ett ljud. Efter ett tag börjar jag skaka av att jag fryser, eftersom jag är blöt och det blåser ganska mycket ute. Jag börjar hacka tänder och Justin möter min blick.
"Kom" ler han och tar min hand.
De andra är för upptagna med att försöka putta i varandra i poolen att de inte märker att Justin leder mig in. Han tar med mig till mitt badrum och hämtar kläder medans jag duschar.
Efter några sekunder under det varma vattnet känner jag hur benen viker sig och jag faller ihop på golvet i duschen.
"Honey, är du klar?" säger Justin, men jag kan inte svara eller röra mig. "Honey?" säger han oroligt och kikar in i duschen. "Herregud! Rebecca!" säger han oroligt och stänger av vattnet för att sedan sätta sig bredvid mig.
Han slår löst på min kind och försöker få mig att göra något, men jag orkar inte. Det är som att hela min kropp är is och att min röst är bortblåst.
Efter en stund lyckas jag röra mig lite och får tillbaka min röst.
"K-kallt" stammar jag och han lyfter upp mig med en handduk.
Sedan lägger han mig i min säng och bäddar om mig. Han sätter sig bredvid mig och smeker min kind.
"Jag fattar inte hur du alltid lyckas få mig så orolig" säger han tyst och skakigt.
"Min kropp fick bara en chock. Man ska inte duscha i varmt efter att ha fått en kalldusch" säger jag med ett litet leende.
"Mår du bra då?" säger han och jag nickar.
"Ja"
-----------------------------------------------------------------------
KOMMENTERA!
Har inte så mycket mer att säga...
"Asså, om du inte vill så ä..." börjar han, men jag avbryter genom att kyssa honom.
"Ja, ja, ja och ja tusen gånger om" säger jag och alla applåderar.
Han ler stort och kysser mig igen. Sedan äter vi. Alla pratar glatt i munnen på varandra medans man äter den goda maten. Jag får reda på att 1D killarna ska åka imorgon igen, och de andra skulle stanna i en vecka.
När alla ätit klart alla tre rätter går vi ner till strandkanten. Jag och Justin går hand i hand medans de andra springer runt framför oss. Allt är perfekt! Helt perfekt! Jag tar av mig klackskorna och tar dom i min hand för att sedan gå ut i vattnet. Jag går ut tills vattnet är till knäna. Där stannar jag och vi alla skvätter lite på varandra.
Men efter ett tag går alla upp. Vi går mot parkeringen och där stannar vi, inte för att jag vet varför.
"Va..." börjar jag men Justin avbryter.
"Här är din bil, gumman" ler han och en svart Fisker Karma kommer körandes.
Jag tappar hakan. Lägger handen för munnen och viskar oh God. De andra ler stort mot mig och jag känner hur allt snurrar.
"Babe, mår du bra?" viskar Justin oroligt och jag ser på honom.
"Hon är jätte blek"
"Hämta en stol"
"Hon måste sätta sig ner"
"Honey, svara mig. Hur mår du?"
Det svartnar framför mina ögon och jag känner hur någon trycker ner mig i en stol. Snart klarnar det för mina ögon igen och jag märker hur alla kollar oroligt på mig. Justin sitter på huk framför mig och håller mig oroligt i handen.
"Jag mår bra" försäkrar jag och han skakar på huvudet.
"Vad hände? Du är jätte blek och verkar helt borta" säger han.
"Det händer så ibland" suckar jag och reser mig upp.
"Säkert?"
"Ja" ler jag.
Sedan slänger jag mig i hans famn. Kysser hans hals upp till kinden och till läpparna. Han håller armarna om min midja och trycker ansiktet i mitt hår.
"Du behöver inte lägga så mycket pengar på mig" viskar jag och han ser mig i ögonen.
"Du är värd allt i världen" ler han.
Sedan hoppar vi alla in i min nya bil. Jag har körkort nu, så jag körde. Det var väldigt trångt, men det var värt det. Verkligen. Jag älskar bilen, väldigt mycket!
"Vart ligger lägenheten?" frågar jag Justin då de andra pratar med varandra och klagar på att det är trångt.
"Inte långt härifrån. Vi kan åka förbi imorgon, om du vill? Vi får flytta in nästa vecka" ler han och jag nickar med ett stort leende.
När vi kommer fram så sätter vi oss i soffan. Vi lägger fram madrasser, täcken, kuddar och filtar framför soffan så alla får plats. Nico och Amelia lovade att inte vara hemma idag, så ja.... De är säkert hos någon kompis eller nåt.
"Vilken film?!" säger Robin.
"Skräckis!"
"Nej!"
"Jo!"
Alla garvar åt Zayn som vill se skräckis och åt Niall som inte vill.
"Jag tycker vi låter födelsedagsbarnet bestämma" ler Zayn och vi skrattar.
"Okej!! Då ser vi Titanic!"
"Neeeeej!" säger alla i kör, förutom jag och tjejerna.
"Vi har sett den miljoner gånger" suckar Louis.
Vi skrattar högt. Tydligen är de trötta på den filmen eftersom jag tvingar dom att se den varje gång. Men vi bestämmer oss efter ett tag för att se en skräckis jag inte minns namnet på. JAg kryper upp i Justins famn och han lägger armarna om min midja. Jag lutar bak huvudet mot hans axel och ler lyckligt. Jag sitter liksom emellan Justins ben (misstolka ej), till höger om oss sitter Alex och Robin, till vänster om oss sitter Tanisha och Brooke och på madrasserna sitter de andra.
Efter filmen reser sig 1D killarna upp.
"Vi skulle gärna stanna längre, men vi måste packa ihop och så, planet går tidigt imorgon" säger Liam sorgset.
"Okej, det var jättekul att ni kunde komma" säger jag, reser på mig och kramar dom alla.
"Det var kul att vara här" ler Harry och kramar mig hårt.
Jag följer dom till dörren efter att de sagt hejdå till de andra. När de fått på sig skorna och så kramas vi igen.
"Jag kommer sakna er" säger jag tyst med gråten i halsen.
"Vi kommer sakna dig med" säger Zayn och sedan går de.
Jag ställer mig på gården och ser deras bil försvinna bort. Med en suck går jag in till de andra igen och vi sätter på en ny film. Den här gången en humor film. Alla skrattar högt tillsammans och vi har riktigt roligt.
När jag vaknar nästa dag ligger alla i en klump på madrasserna, medans jag och Justin ligger i soffan. Jag fnissar lite och sätter mig upp. Min blick faller på klockan som visar 9.26. Sakta och försiktigt reser jag mig upp och går ut till köket. Jag ställer fram frukost på bordet och går sedan tillbaka till de andra. Men ångrar mig. Istället går jag tillbaka till köket och hämtar två kastrullock. När jag står i vardagsrummet slår jag locken hårt emot varandra flera gånger.
"VAKNA!! DET BRINNER!!" skriker jag samtidigt och alla flyger upp.
"VA?! VART?!" skriker Tanisha och slänger sig livrädd i Robins armar.
Jag börjar asgarva och alla ser på mig med mördarblickar. När alla går mot mig svär jag högt och springer iväg. Alla springer efter mig och jag springer skrattandes ut på gården. Snart drar någon bak mig med armarna om min midja och snurrar runt mig. Jag skrattar högt men slutar när jag märker att alla andra står med hinkar fulla med vatten. Jag ser bak på Alex som flinar och ser på de andra.
"Ett!" säger han och jag försöker springa därifrån, vilket är hopplöst. "Två!"
"SLUTA!!" skriker jag och Justin ler lite och mimar sorry.
"TRE!"
Alex släpper mig och backar, men jag hinner inte springa därifrån förens jag känner liter med iskallt vatten över mig. Mina muskler späns och jag stelnar till. Jag står helt blickstilla medans de andra skrattar åt mig. Jag får inte fram ett ljud. Efter ett tag börjar jag skaka av att jag fryser, eftersom jag är blöt och det blåser ganska mycket ute. Jag börjar hacka tänder och Justin möter min blick.
"Kom" ler han och tar min hand.
De andra är för upptagna med att försöka putta i varandra i poolen att de inte märker att Justin leder mig in. Han tar med mig till mitt badrum och hämtar kläder medans jag duschar.
Efter några sekunder under det varma vattnet känner jag hur benen viker sig och jag faller ihop på golvet i duschen.
"Honey, är du klar?" säger Justin, men jag kan inte svara eller röra mig. "Honey?" säger han oroligt och kikar in i duschen. "Herregud! Rebecca!" säger han oroligt och stänger av vattnet för att sedan sätta sig bredvid mig.
Han slår löst på min kind och försöker få mig att göra något, men jag orkar inte. Det är som att hela min kropp är is och att min röst är bortblåst.
Efter en stund lyckas jag röra mig lite och får tillbaka min röst.
"K-kallt" stammar jag och han lyfter upp mig med en handduk.
Sedan lägger han mig i min säng och bäddar om mig. Han sätter sig bredvid mig och smeker min kind.
"Jag fattar inte hur du alltid lyckas få mig så orolig" säger han tyst och skakigt.
"Min kropp fick bara en chock. Man ska inte duscha i varmt efter att ha fått en kalldusch" säger jag med ett litet leende.
"Mår du bra då?" säger han och jag nickar.
"Ja"
-----------------------------------------------------------------------
KOMMENTERA!
Har inte så mycket mer att säga...
Hemma!(Info om nästa kapitel)
Hejsan hoppsan!
Är nu hemma från Grekland och jag ÄLSKADE DET! Ville verkligen inte åka hem... Men som tur är så är jag ledig imorgon! Det var underbart i Grekland, verkligen. Var i staden Halkidiki och hade som varmast 28 grader!
Aja, nästa kapitel får ni så fort som möjligt! Är ganska trött efter resan och så, men ska försöka börja skriva snart så ni KANSKE får ett kapitel idag!
Tack för att ni väntat! Älskar er allihopa! Tack för alla underbara kommentarer!
Är nu hemma från Grekland och jag ÄLSKADE DET! Ville verkligen inte åka hem... Men som tur är så är jag ledig imorgon! Det var underbart i Grekland, verkligen. Var i staden Halkidiki och hade som varmast 28 grader!
Aja, nästa kapitel får ni så fort som möjligt! Är ganska trött efter resan och så, men ska försöka börja skriva snart så ni KANSKE får ett kapitel idag!
Tack för att ni väntat! Älskar er allihopa! Tack för alla underbara kommentarer!
Fight For The Love 30#TheBigSurprise
Rebecca
När jag vaknar hör jag några röster sjunga, kan inte urskilja hur många. Men jag hör Justins röst... Den låter bäst, om man säger så. Sakta öppnar jag ögonen och ser Nico, Amelia, Justin, Caitlin, Payton, Christian och Mike stå där. Amelia håller i en bricka med en bulle och två kakor på tillsammans med saft. Caitlin håller i ett ganska stort paket, Justin håller i ett litet, Christian håller i ett mellanstort och Nico håller i en påse.
"Grattis!!" utbrister de samtidigt och jag fnissar.
De sätter sig alla i sängen och jag börjar öppna Christians paket. Där i ligger en brun skokartong. Jag öppnar och ser ett par vita Converse med svart mönster ligga där. Jag kramar honom och säger tack. Sedan öppnar jag Caitlins. Där i ligger världens vackraste klänning.
"Caitlin!" säger jag.
"Från mig och Payton. Du ska ha på den idag" ler hon.
Jag kramar henne och Payton innan jag öppnar Nicos påse. Där i ligger lite olika saker. Parfymer, body lotions, underkläder från Victoria Secret och lite annat. Jag kramar honom hårt. Sedan tar jag Justins paket. Där ligger ett halsband i silver med en berlock på. Det är ett hjärta som det står J+R=4-Ever. Men sedan ser jag något mer. Det är matchande örhängen!!
"Justin!!" skriker jag och slänger mig på honom.
"Grattis babe" viskar han och de andra skrattar.
Efter en stund går alla ut, förutom Nico och Amelia. Jag äter lite på min bulle samtidigt som jag väntar på att de ska säga något.
"Du ska ju vara med dom lite senare ikväll, så jag tänkte att vi kunde hitta på något. Det var länge sedan" säger Nico och jag ler stort.
"JA!" skriker jag och slår upp knytnäven i luften.
"Vad vill du göra då?" frågar Amelia.
"Kan vi inte typ... Jag vet! Åka till nöjesfältet!" piper jag och de nickar.
"Okej. Är du klar om en timme?" säger Nico och de reser sig upp.
"Japp"
De går ut och jag äter upp kakorna och bullen. Sedan drar jag på mig ett par jeansshorts, en magtröja och ett halsband. Sedan hänger jag en handväska på axeln och sätter ett par RayBan glasögon på näsan. När jag sminkat mig går jag ner till köket där alla pratar, men när jag kommer tystnar de. Justin går fram till mig och kysser mig länge.
"Du ska få världens bästa dag" viskar han och tar med mig till bordet.
Vi äter frukost och sedan sätter jag, Nico och Amelia oss i bilen.
"Vi kan göra vad du vill fram till tre. Men då måste du vara hemma" säger Amelia och jag nickar.
"Nöjesfält, helt klart. Om vi tröttnar kanske vi kan shoppa?"säger jag och de nickar.
"Vad du än vill, syster" flinar Nico och jag skrattar.
***
"Det där var det roligaste på länge!" skrattar jag då vi precis åkt någon galen berg-och-dal bana och är på väg till bilen igen.
"Haha, ja, verkligen! Helt galet!" skrattar Nico medans Amelia bara skrattar åt oss.
När vi är på väg hem igen så ringer Amelias mobil. Hon pratar tystare och snart lägger hon på.
"Det var Justin. De är klara" säger hon till Nico.
"Med vadå?" frågar jag nyfiket.
"Överraskning!" flinar Nico.
"Du gillar att retas, eller hur?" skrattar jag.
"Absolut!"
När vi är hemma kommer Payton och Caitlin ut och möter oss. De tar mig i varsin arm och drar fort med mig till mitt rum. De puttar in mig på badrummet och säger att jag ska byta om till klänningen. Så jag tar på mig den och går ut till dom igen. De sätter ig på en stol och Payton börjar fixa med mitt hår medans Cait sminkar mig.
"Kan ni berätta vad ni håller på med?" flinar jag.
"Jag sminkar dig och Payton fixar ditt hår" fnissar Caitlin.
"Nej men asså, vad ska vi göra?" säger jag.
"Överraskning!" säger de samtidigt och jag suckar.
När de är klara sätter jag på mig ett par klackskor som de ställt fram. Sedan satte de på mig ett halsband och några armband. Väldigt snyggt, om jag vår säga det själv! Vi går sedan ner till hallen där killarna väntar. De ler stort och Justin ger mig ett gulligt leende.
"Vad fin du är" ler han och kysser mig.
"Du med"
"Är alla klara?" säger Mike och vi nickar.
"Leggo!!!!" utbrister alla utom jag som bara skrattar.
Vi sätter oss i Justins bil och Justin sätter på radion. Alla sjunger glatt med innan vi stannar utanför en strandreasturang. Uteplatsen är på stranden ut mot havet. Vi går mot ett väldigt stort bord, men jag fattar inte varför. Så många är vi ju inte...?
När vi sitter där så hör vi plötsligt sjungande röster och en gitarr. De andra flinar medans jag vänder mig om fort. Där kommer nio personer, varav en har en gitarr. Då ser jag vilka det är. Det är Harry, Louis, Lian, Niall, Zayn, Robin, Alex, Tanisha och Brooke!!!!
"OH MY GOD!!" skriker jag och springer fram till dom.
Det går i slowmotion. JAg kastar mig i deras famnar och vi samlas i en gruppkram. Jag börjar gråta och de skrattar lite.
"Grattis!" säger de samtidigt och jag börjar gråta mer, av glädje.
"Gråt inte, gumman!" säger Brooke och kramar mig.
"Jag har saknat er. Allihopa" gråter jag och vi går mot bordet igen.
Alla hälsar glatt på varandra innan vi beställer maten. Justin tar min hand och ler mot mig. Lyckligare än såhär kan jag inte bli. Alla mina bästa vänner samlade runt ett bord. Skrattar, pratar och har riktigt roligt.
"Ska vi sjunga för henne nu?" säger Niall och jag ler.
De ställer sig upp och börjar sjunga. Sedan blir det presentutdelning. Jag får underkläder, bikinis, kläder, smink, smycken, presentkort och mycket annat roligt! Men sedan kommer Justin med två presenter till. Han ber mig öppna dom sist. Så när jag öppnat alla tar jag upp det ena och ser en nyckel. Inte vad för nyckel som helst, utan en BILNYCKEL?!
"Justin?! Va..." börjar jag.
"Tyst med dig" flinar han och kysser mig.
"Tack Justin!!" piper jag och flyger på honom.
De andra skrattar och jag öppnar det sista paketet. Där ligger en vanlig nyckel på en nyckelknippa. Förvirrat ser jag upp på Justin som ler lite smått.
"Jag vet att du har velat haft en lägenhet för dig själv. Därför undrar jag om du vill flytta ihop med mig?"
-----------------------------------------------------------
Kommentera!!
Just nu sitter jag i Grekland och har det (antagligen) trevligt! Det här inlägget är tidinställt!
GREKLAND
Godmorgon alla glada läsare!
Just nu är klockan 04.26 och jag tänkte bara snabbt lägga ut ett inlägg innan vi åker till flygplatsen.
Jag har lyckats gjort ett tidinställt inlägg som kommer komma ut imorgon klockan... Två tror jag....
Jag håller på med ett till kapitel, men jag kommer inte hinna skriva nu, så det får ni när jag kommer hem.
Om kapitlet inte kommer upp kan ni rulla ner lite, för det finns en risk för att kapitlet hamnar under det här inlägget, så kolla där!
Så, nu hinner jag inte mer.... Älskar er!!
Just nu är klockan 04.26 och jag tänkte bara snabbt lägga ut ett inlägg innan vi åker till flygplatsen.
Jag har lyckats gjort ett tidinställt inlägg som kommer komma ut imorgon klockan... Två tror jag....
Jag håller på med ett till kapitel, men jag kommer inte hinna skriva nu, så det får ni när jag kommer hem.
Om kapitlet inte kommer upp kan ni rulla ner lite, för det finns en risk för att kapitlet hamnar under det här inlägget, så kolla där!
Så, nu hinner jag inte mer.... Älskar er!!
Fight For The Love 29#NeverSayNever
Nästa morgon när jag vaknar ligger jag själv i Justins säng. Sakta sätter jag mig upp och sträcker på mig samtidigt som jag gäspar. Jag drar av mig täcket och sätter ner fötterna på golvet.
Kylan kryper in under min hud och jag ryser. JAg ställer mig upp och känner rummet snurra. Det svartnar för mina ögon och benen viker sig. En duns hörs när jag träffar golvet. Snabba steg hörs utanför och snart öppnas dörren.
"Becca? Vad gör du? Vad hände?" säger Justin och sätter sig bredvid mig.
"Inget. Blodtrycksfall bara" säger jag och rycker på axlarna medans jag sätter mig upp.
Allt är normalt och jag reser mig upp. Justin kramar mig hårt och andas i min nacke.
"God morgon, honey" viskar han och kysser mig i nacken.
"God morgon hottie" viskar jag tillbaka och går mot dörren.
Justin fnissar bakom mig och följer efter. Vi går nerför trappan och in i köket. På bordet står det pannkakor, sylt, socker, grädde, mjölk, äpplejuice och massa mer.
"Har du gjort det här?" frågar jag och Justin nickar stolt.
Jag kysser honom hårt och vi sätter oss ner vid bordet. Jag lägger på en pannkaka på min tallrik och häller upp juice till mig.
"Mjölk eller juice?" frågar jag Justin.
"Juice"
Jag häller upp juice i hans glas och vi börjar äta. Mina tankar faller på mina vänner i England. Undrar vad dom gör nu. Kanske har dom kul och skrattar? De kanske har en av våra speciella filmmaratons. Kanske äter dom en gudomlig frukost som Robins mamma gjort. Kanske sitter dom på stranden och solar och badar. Dom kanske inte ens saknar mig? Dom kanske har vant sig vid att inte ha mig med. Men efter allt vi gjort tillsammans tror jag inte att man bara kan glömma det vi hade...
Tanisha
"Brooke! Kom igen! Vi ska bara vara där i en vecka, inte en månad!" ropar jag med en suck.
"Jag vet!" ropar hon tillbaka.
Efter några minuter kommer hon nerför trappan med två stora resväskor. Det dunsar högt när hon rullar ner dom för trappan. Hon muttrar och mumlar om och om igen, men snart är hon nere och tar på sig skorna.
"Två stora resväskor? Skojar du med mig?" säger jag och hon flinar.
"Nepp" säger hon.
Vi går ut till bilen där Alex och Robin väntar. De ser förvånat på Brooke som kommer med två feta resväskor.
"Come on" muttrar de båda innan de lastar in väskorna i bilen.
Brooke skrattar och sätter sig i bilen. Robin sätter sig bakom ratten med Alex bredvid sig och jag sitter bak med Brooke. Robin höjer volymen då Party Rock Anthem med LMFAO spelas. Vi sjunger med så falskt vi kan och hoppar lite i sätena.
Så är det hela vägen till flygplatsen. Men när vi kommer dit så lastar vi ut alla väskor och går mot entrén. Vi letar i en halvtimme efter rätt ställe att checka in väskorna på. Men snart hittar Alex rätt och vi checkar in dom. Sedan är det dags att hitta rätt säkerhetskontroll... Vi frågar en väktare efter rätt väg.
Efter två timmar sitter vi på planet, på väg till the United States of America.
Rebecca
"Hejdå Justin, vi ses" säger jag och kysser honom mjukt.
"Hejdå babe" ler han.
Jag säger hejdå till de andra och går över till mig. Nico sitter i soffan och kollar på datorn medans Amelia står i köket.
"Hej alla glada!" säger jag högt.
"Hej!" säger de tillbaka.
Osociala människor... Jag går till mitt rum och plockar fram datorn. Direkt går jag in och letar efter lediga, billiga lägenheter. Ni förstår... Jag har funderat länge på att flytta till en lägenhet, en egen lägenhet. Jag gick ifrån Justin för att de andra skulle prata lite. Antagligen om min födelsedag imorgon, men jag lotsades att jag inte brydde mig. Det ända jag sa var att jag inte ville ha en fest. Isåfall med jag, Justin, Cait, Payton, Chris och Mike, och om det är möjligt Tanisha, Brooke, Alex och Robin. Vi kanske skulle kunna ringa killarna i One Direction också!
Jag hittar en jättefin lägenhet, inte alls dyr, som ligger väldigt nära här. Men jag gjorde ingenting. Varför skulle Nico och Amelia låta mig flytta?
"Beccis! Kom! Du får följa med och handla!" ropar Amelia.
"Kommer!" säger jag och springer ner utan att stänga ner internet, jag kanske vill kolla mer sen.
Jag drar på mig skorna och går med Amelia ut till bilen.
Justin
"När skulle dom komma då?" frågar Mike.
"Snart. Dom sitter nog på flyget nu" säger jag.
"Okej... Men vem ska hämta dom på flygplatsen?" frågar Chris.
"Jag tänkte att du och Mike kunde göra det?" säger jag och de nickar.
"Och när skulle dom andra komma?" frågar Caitlin.
"Imorgon. Dom blir den största överraskningen" ler jag.
Vi planerar lite till innan Mike och Chris åker mot flygplatsen. Cait och Payton går till deras gästrum medans jag går över till Beccas hus. Om planen skulle gå som tänkt skulle Amelia tagit med Becca och handla. Jag har sett att Becca kollat på lägenheter de senaste dagarna, därför skulle det bli min present...
Efter några timmar sitter jag och Becca i hennes vardagsrum och ser på TV. Hon är lite irriterad över att det inte är något bra på teven. Jag skrattar åt henne då hon väser åt den hela tiden.
"FILM!" skriker hon och går fram till hyllan med filmer. Hon drar fingrarna över ryggen på fodralena. "Titanic?" säger hon.
"Hur många gånger har vi inte sett den?" frågar jag med ett flin.
"NEVER SAY NEVER!" utbrister hon och sätter in en skiva i DVD spelaren.
Snart ser jag hur min egen film kommer upp på skärmen. Jag skrattar åt Becca som kryper upp i min famn igen. Jag halvligger ner med ena armen på armstödet och andra om Beccas midja.
Becca börjar skratta då scenen där jag har tappar rösten och pratar med Mama Jan.
"HAHA! Så söt!!" skrattar hon och kysser mig hårt.
"Jag vet" flinar jag och hon slår till mig på armen.
JAg skrattar och vi fortsätter kolla på filmen. När eftertexterna rullar så går vi upp till hennes rum. Jag ska nämligen sova här. Klockan är ju bara tio, men imorgon är årets bästa dag, så det gäller att vara utvilad.
------------------------------------------------------------------------
Kommentera!
Nästa kapitel kanske kommer vara tidinställt och hela kapitlet kommer vara hennes FÖDELSEDAG! Vad kommer hända? Vill ni ha lite drama nu? Eller mest kärlek och vänskap?
Kylan kryper in under min hud och jag ryser. JAg ställer mig upp och känner rummet snurra. Det svartnar för mina ögon och benen viker sig. En duns hörs när jag träffar golvet. Snabba steg hörs utanför och snart öppnas dörren.
"Becca? Vad gör du? Vad hände?" säger Justin och sätter sig bredvid mig.
"Inget. Blodtrycksfall bara" säger jag och rycker på axlarna medans jag sätter mig upp.
Allt är normalt och jag reser mig upp. Justin kramar mig hårt och andas i min nacke.
"God morgon, honey" viskar han och kysser mig i nacken.
"God morgon hottie" viskar jag tillbaka och går mot dörren.
Justin fnissar bakom mig och följer efter. Vi går nerför trappan och in i köket. På bordet står det pannkakor, sylt, socker, grädde, mjölk, äpplejuice och massa mer.
"Har du gjort det här?" frågar jag och Justin nickar stolt.
Jag kysser honom hårt och vi sätter oss ner vid bordet. Jag lägger på en pannkaka på min tallrik och häller upp juice till mig.
"Mjölk eller juice?" frågar jag Justin.
"Juice"
Jag häller upp juice i hans glas och vi börjar äta. Mina tankar faller på mina vänner i England. Undrar vad dom gör nu. Kanske har dom kul och skrattar? De kanske har en av våra speciella filmmaratons. Kanske äter dom en gudomlig frukost som Robins mamma gjort. Kanske sitter dom på stranden och solar och badar. Dom kanske inte ens saknar mig? Dom kanske har vant sig vid att inte ha mig med. Men efter allt vi gjort tillsammans tror jag inte att man bara kan glömma det vi hade...
Tanisha
"Brooke! Kom igen! Vi ska bara vara där i en vecka, inte en månad!" ropar jag med en suck.
"Jag vet!" ropar hon tillbaka.
Efter några minuter kommer hon nerför trappan med två stora resväskor. Det dunsar högt när hon rullar ner dom för trappan. Hon muttrar och mumlar om och om igen, men snart är hon nere och tar på sig skorna.
"Två stora resväskor? Skojar du med mig?" säger jag och hon flinar.
"Nepp" säger hon.
Vi går ut till bilen där Alex och Robin väntar. De ser förvånat på Brooke som kommer med två feta resväskor.
"Come on" muttrar de båda innan de lastar in väskorna i bilen.
Brooke skrattar och sätter sig i bilen. Robin sätter sig bakom ratten med Alex bredvid sig och jag sitter bak med Brooke. Robin höjer volymen då Party Rock Anthem med LMFAO spelas. Vi sjunger med så falskt vi kan och hoppar lite i sätena.
Så är det hela vägen till flygplatsen. Men när vi kommer dit så lastar vi ut alla väskor och går mot entrén. Vi letar i en halvtimme efter rätt ställe att checka in väskorna på. Men snart hittar Alex rätt och vi checkar in dom. Sedan är det dags att hitta rätt säkerhetskontroll... Vi frågar en väktare efter rätt väg.
Efter två timmar sitter vi på planet, på väg till the United States of America.
Rebecca
"Hejdå Justin, vi ses" säger jag och kysser honom mjukt.
"Hejdå babe" ler han.
Jag säger hejdå till de andra och går över till mig. Nico sitter i soffan och kollar på datorn medans Amelia står i köket.
"Hej alla glada!" säger jag högt.
"Hej!" säger de tillbaka.
Osociala människor... Jag går till mitt rum och plockar fram datorn. Direkt går jag in och letar efter lediga, billiga lägenheter. Ni förstår... Jag har funderat länge på att flytta till en lägenhet, en egen lägenhet. Jag gick ifrån Justin för att de andra skulle prata lite. Antagligen om min födelsedag imorgon, men jag lotsades att jag inte brydde mig. Det ända jag sa var att jag inte ville ha en fest. Isåfall med jag, Justin, Cait, Payton, Chris och Mike, och om det är möjligt Tanisha, Brooke, Alex och Robin. Vi kanske skulle kunna ringa killarna i One Direction också!
Jag hittar en jättefin lägenhet, inte alls dyr, som ligger väldigt nära här. Men jag gjorde ingenting. Varför skulle Nico och Amelia låta mig flytta?
"Beccis! Kom! Du får följa med och handla!" ropar Amelia.
"Kommer!" säger jag och springer ner utan att stänga ner internet, jag kanske vill kolla mer sen.
Jag drar på mig skorna och går med Amelia ut till bilen.
Justin
"När skulle dom komma då?" frågar Mike.
"Snart. Dom sitter nog på flyget nu" säger jag.
"Okej... Men vem ska hämta dom på flygplatsen?" frågar Chris.
"Jag tänkte att du och Mike kunde göra det?" säger jag och de nickar.
"Och när skulle dom andra komma?" frågar Caitlin.
"Imorgon. Dom blir den största överraskningen" ler jag.
Vi planerar lite till innan Mike och Chris åker mot flygplatsen. Cait och Payton går till deras gästrum medans jag går över till Beccas hus. Om planen skulle gå som tänkt skulle Amelia tagit med Becca och handla. Jag har sett att Becca kollat på lägenheter de senaste dagarna, därför skulle det bli min present...
Efter några timmar sitter jag och Becca i hennes vardagsrum och ser på TV. Hon är lite irriterad över att det inte är något bra på teven. Jag skrattar åt henne då hon väser åt den hela tiden.
"FILM!" skriker hon och går fram till hyllan med filmer. Hon drar fingrarna över ryggen på fodralena. "Titanic?" säger hon.
"Hur många gånger har vi inte sett den?" frågar jag med ett flin.
"NEVER SAY NEVER!" utbrister hon och sätter in en skiva i DVD spelaren.
Snart ser jag hur min egen film kommer upp på skärmen. Jag skrattar åt Becca som kryper upp i min famn igen. Jag halvligger ner med ena armen på armstödet och andra om Beccas midja.
Becca börjar skratta då scenen där jag har tappar rösten och pratar med Mama Jan.
"HAHA! Så söt!!" skrattar hon och kysser mig hårt.
"Jag vet" flinar jag och hon slår till mig på armen.
JAg skrattar och vi fortsätter kolla på filmen. När eftertexterna rullar så går vi upp till hennes rum. Jag ska nämligen sova här. Klockan är ju bara tio, men imorgon är årets bästa dag, så det gäller att vara utvilad.
------------------------------------------------------------------------
Kommentera!
Nästa kapitel kanske kommer vara tidinställt och hela kapitlet kommer vara hennes FÖDELSEDAG! Vad kommer hända? Vill ni ha lite drama nu? Eller mest kärlek och vänskap?
