Feeling of Love DEL 13
När bion var slut var klockan halv tre, drygt. Vi gick lite på stan och ja, shoppade. När vi gick på torget satte vi oss vid en fontän. Min blick for omkring, runt oss. Det var inte så jätte många personer, men visst, det var några. Plötsligt hörs skrik och jag såg åt höger. Där sprang massa tjejer mellan 8-15 år. Jag tror det var drygt 30 stycken. Vart kom dem ifrån?
- Spring... väste Justin till mig och jag reste på mig.
Vi hann inte så långt innan alla kom och omringade oss. De drog oss ifrån varandra.
- Justin! Justin! Skrek alla och några arga beliebers drog i mina saker och i mitt hår.
- Justin! Ropade jag men jag fick inget svar.
Plötsligt slog en tjej mig och jag höll på marken. Smärtan när ryggen slog emot den hårda marken var obeskrivlig. Det kom en förlamande(?) ilning från svanken till nacken. Det var som om jag inte kunde röra mig. Min andetag var skakiga och allt snurrade.
- Shit, Sam, är du okej?!
Jag såg Justin komma fram bredvid mig medans han försökte få bort alla fans. Det var några stycken - inte så många - som fortfarande sparkade på mig. Det kom inget skrik, det kom inga tårar.
- Sam, svara. Sam! Stanna här med mig! Utbrast Justin oroligt och tårar forsade från hans ögon.
Han tog min hand och alla beliebers backade.
- Fan, fan, fan... Ser ni vad ni har gjort?! Vafan var det bra för?! Röt Justin till dem och de såg sorgset på honom. Sakta satte jag mig upp och Justin hjälpte mig att stå. Han la armen om min midja och jag "hängde" lite på hans axel. Fansen backade när vi gick förbi och jag kunde höra hur alla mumlade och viskade bakom oss.
- Gick det bra? Frågade Justin och jag skakade på huvudet.
- Nej. Viskade jag och andades ut av smärtan.
- Fan, det är mitt fel. Förlåt! Allt är mitt fel. Sa han och torkade sina tårar.
- Nej, tyst. Det är inte ditt fel. Viskade jag och slöt ögonen för att låta benen ge vika och jag föll ihop på marken.
- Sam!
Justin satte sig bredvid mig och smekte min kind. Några av hans tårar föll i mitt ansikte och jag tog tag i hans nacke. Han bar upp mig och sedan bar han mig hem. Eftersom han inte kunde öppna dörren knackade han på och mamma öppnade.
- Nämen! Herregud! Vad har hänt?! Utbrast hon och hjälpte Justin att få mig till soffan.
- Några fans kom och puttade ner henne. Sa Justin tyst.
- Ta det lungt, det är okej. Det är inte ditt fel. Log mamma lugnande mot honom och han log tacksamt.
- Vatten. Viskade jag och Justin gick till köket.
Jag hörde hur han tog ett glas, för att sedan fylla det med vatten. Han kom ut med glaset och gav mig det.
- Tack. Log jag och drack upp hela.
Mamma la en filt över mig innan hon lämnade oss ifred.
- Seriöst, förlåt. Sa Justin.
- Seriöst, det är lugnt. Log jag och han log lite smått.
Han kysste mig lätt i pannan innan han tog min hand. Vi kollade på djupt i varandras ögon ett bra tag. Det var som om jag försvann i hans ögon. Allt omkring oss bara försvann. De var bara han och jag. Han och jag... Det lät bra! Men även om jag hade det så bra kunde jag inte undgå att tänka på de mest irriterande tankarna: gick jag för fort fram? Kommer han såra mig? Kommer jag såra honom? Tänk om han bara har mig som en "sommarflirt"? Tankarna ville inte försvinna. Jag såg lite generat åt sidan.
- Hey... Vad är det babe? Viskade han och tog mitt ansikte mot honom igen och jag såg in i hans lite oroliga ögon.
- Inget. Viskade jag och la mig mer under filten.
- Det är något. Vad har jag gjort? Sa han och satte sig nedanför soffan och såg på mig som nu låg på sidan åt det hållet.
- Inget, Justin. Du har inte gjort något. Sa jag och han suckade.
- Jag märker att något är fel. Berätta. Med en suck skakade jag på huvudet med slutna ögon.
- Justin, det jag säger nu har inget som helst med dig att göra, okej? Så du får verkligen inte ta det här på fel sätt, okej?
- Visst. Sa han lugnande och tog min hand.
- Jag kan ju börja med att jag döljer mycket inom mig. Det liksom... jag har svårt att lita på folk. Eller ja, man kan säga att jag verkligen inte vill bli sårad... igen. Min förra kille hade jag i typ, 6:an. Han var en idiot. Han typ... Tvingade mig till saker jag inte ville och försökte ändra på mig. Ibland tog han till våld, därefter ett ärr jag har på halsen. Jag fick minst tio slag per dag. Jag brukade gå till pappa och prata. Men när han började på sitt jobb så var han aldrig hemma. Tårar bildades i mina ögon när jag pratade om pappa. Han var soldat. Men för ett tag sedan så... Så kom han aldrig hem. Mamma berättade att han hade dött.
Jag kunde inte hålla mig. Nu forsade tårarna och Justin drog in mig i sin famn. Han drog handen över mitt hår och föll mig hårt mot sig.
- Sam...
- Han var den jag kunde prata med! Det var han jag litade på! Han var mitt allt! När han var hemma brukade vi alltid hitta på saker! Varför han?! Nästan skrek jag.
Justin tröstade mig och så satt vi ett bra tag. Men efter ytterligare ett tag tog tårarna slut och jag låg och snyftade ett tag.
- Jag är så ledsen... Viskade han och jag hörde hur hans röst skakade.
Jag såg på honom och såg några tårar rinna på hans kinder. Med tummen torkade jag bort dem och vi la oss i soffan. Han la sig bakom mig och höll mig hårt mot sig. Jag kunde känna hans hjärtslag mot ryggen. Hans andetag blåste mig i nacken och han pussade min panna.
Justin
När vi legat där ett tag somnade Sam. Hennes djupa andetag gjorde mig lugn. Hon var så söt! Och stark. Jag menar, hon tar sig igenom livet nästan helt ensam. Och alla hinder hon försökt hoppat över, men de har kommit tillbaka, de har aldrig riktigt försvunnit. Jag tycker så synd om henne!
Hennes mamma kom in och log gulligt mot oss.
- Sover hon? viskade hennes mamma och jag nickade.
- Ja, och jag har ett problem. Jag måste snart hem. Viskade jag och hon skrattade tyst.
- Gå du, jag tar hand om henne. Log hon och jag pussade Sam igen innan jag försiktigt reste på mig.
- Ha så kul på middagen, om det blir någon. Viskade jag och gav hennes mamma en kram innan jag gick mot hallen.
- Tack Justin. Hon behöver verkligen stöd just nu. Log hon och jag log tillbaka.
-------------------------------------
Förlåt för att det dröjde! Men det är mycket att göra nu. Men nu är i alla fall alla "vanliga" skoldagar slut. Har bara en temadag imorrn, men sedan blir det jullov! Vad önskar ni er i jul? Jag önskar mig en MacBook Air och lite till ;) En ny design kommer snart in också! Så uppdatera bloggen ibland (F5)! Den blir awesome, enligt mig ;) Kommentera!!
XoXo<3
- Spring... väste Justin till mig och jag reste på mig.
Vi hann inte så långt innan alla kom och omringade oss. De drog oss ifrån varandra.
- Justin! Justin! Skrek alla och några arga beliebers drog i mina saker och i mitt hår.
- Justin! Ropade jag men jag fick inget svar.
Plötsligt slog en tjej mig och jag höll på marken. Smärtan när ryggen slog emot den hårda marken var obeskrivlig. Det kom en förlamande(?) ilning från svanken till nacken. Det var som om jag inte kunde röra mig. Min andetag var skakiga och allt snurrade.
- Shit, Sam, är du okej?!
Jag såg Justin komma fram bredvid mig medans han försökte få bort alla fans. Det var några stycken - inte så många - som fortfarande sparkade på mig. Det kom inget skrik, det kom inga tårar.
- Sam, svara. Sam! Stanna här med mig! Utbrast Justin oroligt och tårar forsade från hans ögon.
Han tog min hand och alla beliebers backade.
- Fan, fan, fan... Ser ni vad ni har gjort?! Vafan var det bra för?! Röt Justin till dem och de såg sorgset på honom. Sakta satte jag mig upp och Justin hjälpte mig att stå. Han la armen om min midja och jag "hängde" lite på hans axel. Fansen backade när vi gick förbi och jag kunde höra hur alla mumlade och viskade bakom oss.
- Gick det bra? Frågade Justin och jag skakade på huvudet.
- Nej. Viskade jag och andades ut av smärtan.
- Fan, det är mitt fel. Förlåt! Allt är mitt fel. Sa han och torkade sina tårar.
- Nej, tyst. Det är inte ditt fel. Viskade jag och slöt ögonen för att låta benen ge vika och jag föll ihop på marken.
- Sam!
Justin satte sig bredvid mig och smekte min kind. Några av hans tårar föll i mitt ansikte och jag tog tag i hans nacke. Han bar upp mig och sedan bar han mig hem. Eftersom han inte kunde öppna dörren knackade han på och mamma öppnade.
- Nämen! Herregud! Vad har hänt?! Utbrast hon och hjälpte Justin att få mig till soffan.
- Några fans kom och puttade ner henne. Sa Justin tyst.
- Ta det lungt, det är okej. Det är inte ditt fel. Log mamma lugnande mot honom och han log tacksamt.
- Vatten. Viskade jag och Justin gick till köket.
Jag hörde hur han tog ett glas, för att sedan fylla det med vatten. Han kom ut med glaset och gav mig det.
- Tack. Log jag och drack upp hela.
Mamma la en filt över mig innan hon lämnade oss ifred.
- Seriöst, förlåt. Sa Justin.
- Seriöst, det är lugnt. Log jag och han log lite smått.
Han kysste mig lätt i pannan innan han tog min hand. Vi kollade på djupt i varandras ögon ett bra tag. Det var som om jag försvann i hans ögon. Allt omkring oss bara försvann. De var bara han och jag. Han och jag... Det lät bra! Men även om jag hade det så bra kunde jag inte undgå att tänka på de mest irriterande tankarna: gick jag för fort fram? Kommer han såra mig? Kommer jag såra honom? Tänk om han bara har mig som en "sommarflirt"? Tankarna ville inte försvinna. Jag såg lite generat åt sidan.
- Hey... Vad är det babe? Viskade han och tog mitt ansikte mot honom igen och jag såg in i hans lite oroliga ögon.
- Inget. Viskade jag och la mig mer under filten.
- Det är något. Vad har jag gjort? Sa han och satte sig nedanför soffan och såg på mig som nu låg på sidan åt det hållet.
- Inget, Justin. Du har inte gjort något. Sa jag och han suckade.
- Jag märker att något är fel. Berätta. Med en suck skakade jag på huvudet med slutna ögon.
- Justin, det jag säger nu har inget som helst med dig att göra, okej? Så du får verkligen inte ta det här på fel sätt, okej?
- Visst. Sa han lugnande och tog min hand.
- Jag kan ju börja med att jag döljer mycket inom mig. Det liksom... jag har svårt att lita på folk. Eller ja, man kan säga att jag verkligen inte vill bli sårad... igen. Min förra kille hade jag i typ, 6:an. Han var en idiot. Han typ... Tvingade mig till saker jag inte ville och försökte ändra på mig. Ibland tog han till våld, därefter ett ärr jag har på halsen. Jag fick minst tio slag per dag. Jag brukade gå till pappa och prata. Men när han började på sitt jobb så var han aldrig hemma. Tårar bildades i mina ögon när jag pratade om pappa. Han var soldat. Men för ett tag sedan så... Så kom han aldrig hem. Mamma berättade att han hade dött.
Jag kunde inte hålla mig. Nu forsade tårarna och Justin drog in mig i sin famn. Han drog handen över mitt hår och föll mig hårt mot sig.
- Sam...
- Han var den jag kunde prata med! Det var han jag litade på! Han var mitt allt! När han var hemma brukade vi alltid hitta på saker! Varför han?! Nästan skrek jag.
Justin tröstade mig och så satt vi ett bra tag. Men efter ytterligare ett tag tog tårarna slut och jag låg och snyftade ett tag.
- Jag är så ledsen... Viskade han och jag hörde hur hans röst skakade.
Jag såg på honom och såg några tårar rinna på hans kinder. Med tummen torkade jag bort dem och vi la oss i soffan. Han la sig bakom mig och höll mig hårt mot sig. Jag kunde känna hans hjärtslag mot ryggen. Hans andetag blåste mig i nacken och han pussade min panna.
Justin
När vi legat där ett tag somnade Sam. Hennes djupa andetag gjorde mig lugn. Hon var så söt! Och stark. Jag menar, hon tar sig igenom livet nästan helt ensam. Och alla hinder hon försökt hoppat över, men de har kommit tillbaka, de har aldrig riktigt försvunnit. Jag tycker så synd om henne!
Hennes mamma kom in och log gulligt mot oss.
- Sover hon? viskade hennes mamma och jag nickade.
- Ja, och jag har ett problem. Jag måste snart hem. Viskade jag och hon skrattade tyst.
- Gå du, jag tar hand om henne. Log hon och jag pussade Sam igen innan jag försiktigt reste på mig.
- Ha så kul på middagen, om det blir någon. Viskade jag och gav hennes mamma en kram innan jag gick mot hallen.
- Tack Justin. Hon behöver verkligen stöd just nu. Log hon och jag log tillbaka.
-------------------------------------
Förlåt för att det dröjde! Men det är mycket att göra nu. Men nu är i alla fall alla "vanliga" skoldagar slut. Har bara en temadag imorrn, men sedan blir det jullov! Vad önskar ni er i jul? Jag önskar mig en MacBook Air och lite till ;) En ny design kommer snart in också! Så uppdatera bloggen ibland (F5)! Den blir awesome, enligt mig ;) Kommentera!!
XoXo<3
Kommentarer
Postat av: Lexi
Gryyyyyyyymt bra!!
Hoppas att det kommer flera nu när det blir jullov....
Ha en god jul förresten!
Postat av: ellen
GOD JUL! MERA!
Postat av: Anonym
jeeesus, aAAAS BRAAA :D <3
Trackback