- Men vi ses då. Log Casey och kramade mig.
- Japp, det hoppas jag verkligen. Flinade jag och hoppade in i min bil.
På väg hem lyssnade jag på Rihannas skiva. Ja, jag gillar Rihanna. Hon sjunger verkligen bra.
Hemma var allt som vanligt. Tyst, mörkt och... Ensamt. Klockan var bara fyra så mamma jobbade. Jag tror att Dylan var hos Ethan och de andra grabbarna. Så ja, jag var själv. Roligt. Eller inte. Men varför inte göra det bästa av saken?
Jag plockade fram chips, glas och dricka på soffbordet, hämtade filtar och sedan satte jag på en film. En kärleksfilm. Filmen började och det ar mysigt, även om jag var själv.
När filmen var slut lät jag eftertexterna rulla och jag började tänka på morgondagen. Vad skulle jag göra? Lexi är kanske fortfarande sjuk, och Casey skulle till sin mormor... Kanske ska ta med datorn till det där mysiga kaféet runt hörnet och chilla?

- Sammi...
JAg öppnade ögonen och märkte att jag fortfarande låg i soffan. Det var mörkt ute. Mamma stod framför mig med ett gulligt leende.
- Oj, jag måste ha somnat. Sa jag hest och harklade mig.
- Ja, tydligen. Men gå och lägg dig. Jag plockar undan. Sa hon och jag såg på henne.
- Säkert? Jag kan göra det annars.
- Men du behöver sova, det märks. Envisades mamma och började plocka undan.
- Tack. Log jag och gick upp till mitt rum.
Lite slarvigt borstade jag tänderna och gick och la mig.

Nästa morgon dröjde jag kvar i sängen. Jag tror att jag låg där tills klockan blev 12, men sedan tvingade jag mig upp.

Justin

- Justin! Är du klar att åka?! Ropade mamma.
- Ja, jag kommer!
Jag rullade ut min resväska till hallen där mamma stod.
Vi skulle tillbaka till Stratford. Det var verkligen länge sedan nu. JAg saknade alla där. Chaz, Ryan, mormor, morfar, pappa, Jazzy, Jaxon... Mest mormor och morfar. Och nu ska vi dit. Det känns nästan overkligt.
- Justin!
Jag "vaknade" upp till den riktiga världen och gick med mamma till hissen, åkte ner och hoppade i taxin.

***

Bara en timme kvar till Stratford. Mamma räknade med att vi skulle vara framme vid elva, halv tolv. Då har jag ju en hel dag mer! Vi ska stanna i två veckor, tror jag. Jag har en lång "paus" från min karriär nu, eller, jag ska ju ha lite intervjuer och sådant, men inte så mycket konserter.

Samantha

När jag ätit frukost så la jag ner min MacBook Air i den lilla, vita "väskan" och packade handväskan med pengar, mobil, nycklar, solglasögon och tuggummi. Sedan gick jag till hallen, tog på mig skorna och började gå.


Det var väldigt nära så jag var framme efter typ, tre minuter. Kaféet var inrett i vitt och svart men det behöll den mysiga känslan, inte för modernt.
JAg slog mig ner vid ett litet bord i den mjuka, vita fåtöljen. Man satt så skönt i den. Man sjönk ner, men inte mycket. Man kunde luta sig tillbaka, och ändå nå bordet.
Jag la upp datorn på bordet och satte i mitt mobila bredband. Sedan så gick jag och köpte en Cola.
Direkt gick jag in på FaceBook och började chatta med Lexi. Hon var fortfarande sjuk - tyvärr - och hade väldigt tråkigt.

Justin

- Vi drar till det där kaféet i hörnet. Dem har jättegoda bullar där! Utbrast Chaz och jag skrattade med Ryan.
- Visst, Chaaazziii. Skrattade Ryan och vi hoppade in i Ryans bil.
När vi stod i kassan för att beställa såg jag mig omkring i kaféet. Det var ljust inrett och ja, väldigt mysig. En tjej drog till sig min uppmärksamhet. Hon satt vid ett litet bord med sin MacBook Air. Hon hade mörkt hår och såg ut att vara lite yngre än jag. Hon var söt.
- Ey, Justin. Kom nu. Skrattade Chaz och vi satte oss två bord ifrån henne.
Jag slog mig ner så jag kunde se henne, och om hon lyfte blicken kunde hon se mig också. Istället för att sitta där och stirra började jag äta min bulle, och dricka min Cola.
- Kommer ni ihåg när vi hade vattenkrig i min trädgård? Skrattade Ryan, men jag uppfattade inte vad han sa.
Jag var så inne i att se tjejens ansikte.
- Ey, Justin! Utbrast Chaz högt.
Så högt att tjejen tittade upp på mig.
Hennes ansikte skiftade färg till lite ljusrött och hon såg ner på datorn igen. Såg jag fel, eller log hon?

Samantha

Shit. Var det verkligen han? Kunde det vara sant?! Var inte han på turné? JAg skrev direkt till Lexi.

Sam: Lexi, jag tror jag såg Justin Bieber...

Lexi: Va?! Nej du skojar! Är du säker?! OMG!

Sam: Jag tror det. Hans kompis kallade honom Justin och han ser verkligen ut som en Bieber

Lexi: Haha, det lät ju bra. Men kolla igen.

Sam: Men jag kan ju inte stirra på honom

Lexi: Varför inte? Jag menar, om det nu är han, HAN ÄR JU JUSTIN BIEBER! Han är nog van ;)

Sam: Ha-ha -.- Men tänk om det inte är han? Då tror han ju jag är knäpp i huvudet.

Lexi: Ja, då är han smart

Sam: Va?

Lexi: Ja, han är smart nog att fatta att du är knäpp redan första gången han såg dig xD

Sam: Roligt... -.-' Haha

JAg såg upp igen. Han hade blicken på mig. Ett litet leende lekte på hans läppar. Då såg jag. Det var faktiskt han. Justin Bieber, tre meter ifrån mig. Jag trängde fram ett litet leende innan jag såg på datorn igen.

Sam: Ohja, det var Justin Bieber...
-------------------------------------------------------

Såå, nu kommer Justin in i bilden! Vad tycker ni?? Kommentera!
Ganska kort det här med, men jag har varit borta hela dagen, och jag MÅSTE plugga. XoXo