Väl vid dansklubben går vi in och springer hand i hand till dansgolvet. Först står vi bara och hoppar lite innan vi märker att några startar en typ av battle. När ingen går in i ringen går jag fram och börjar dansa. Folk busvisslar och applåderar och jag gör en volt för att sedan gå ut ur ringen. Folk dunkar mig vänskapligt i ryggen och jag ler mot dom. Caitlin pratar med någon kille längre bort. Jag fortsätter dansa och battlar mot olika, okända, personer. När jag gör mina så kallade moves så applåderar alla och busvisslar som vanligt.

 "Ey, du"
Jag vänder mig om och ser en kille i 20-25 års åldern gå mot mig. Han ler och ser riktigt snäll ut.
 "Jag såg dig där ute och du är grym ju!"
 "Tack" ler jag.
 "Jo, kan vi träffas vid dansstudion i stan och så kan du visa vad du går för. Kanske kan jag fixa ett kontrakt för att dansa på konserter" säger han och jag brister ut i ett leende.
 "Är det här ett skämt?! Är det typ dolda kameran eller nåt?" Säger jag och kollar runt.
 "Haha, nej. Det här är 100% sanning!" Ler han och jag nickar.
 "Aboslut! Jag är Rebecca. Rebecca Parker" säger jag och sträcker fram min hand.
 "Joseph. Joseph Williams" ler han och jag nickar. "Här är mitt nummer. Vi ses utanför studion vid halv två tiden" säger han, ger mig ett kort och går därifrån.
Snabbt letar jag upp Caitlin och berättar. Hon blir såklart riktigt glad för min skull och vi går ut till dansgolvet och dansar av oss ordentligt. Vi skrattar och pratar lite samtidigt som vi gör några moves.

 "Justin här. Jag kan inte svara just nu, men..."
Jag lägger på. Idag ska jag träfa Joseph på dansstudion. Jag vill berätta allt för Justin. Berätta allt som har hänt! Men han har ju inte tid. Det måste jag förstå. Han är en superstjärna och kan inte prata med sin flickvän varje dag. Han har inte tid. Men det får jag leva med.
Jag kliver upp och äter en ganska rejäl brunch för att sedan dra på mig ett par gråa mjukisar, en sportbh och en magtröja. Jag drar upp ena byxbenet på mjukisarna och sätter upp håret i en tofs. Jag skiter i sminket och tar istället en större handväska och lägger ner vattenflaska, handduk och andra nödvändiga saker. Sedan drar jag på mig ett par slitna, röda Converse och börjar gå mot dansstudion. Vinden blåser lätt i mitt ansikte och solen steker på min hud.
När jag står utanför studion ringer jag Justin igen. Den här gånger svarar han.
 "Hey honey! Förlåt att jag inte har svarat, men jag har inte haft tid" säger han direkt.
 "Det är lugnt! Men du, du kan bara gissa vad som hände igår! Jag och Cait var på en dansklubb och..." Han avbryter.
 "Du, faktiskt så måste jag gå nu. Jag är jätteledsen, vi kan ta det en annan gång! Jag ringer, älskar dig" säger han snabbt och lägger på.
 "Älskar dig..." säger jag tyst, även om han inte hör.
Jag lägger ner mobilen och fickan och ser Joseph komma gående. Vi kramar varandra löst innan jag följer honom in till en danslokal. Ganska stor, faktiskt. Snyggt. En vägg är täckt av speglar och ett räcke längs hela. Vi båda värmer upp genom att stretcha. Sedan börjar vi. Jag gör några coola steg och han hänger på. Han är bra, det måste jag erkänna. Vi avslutar med ett litet lyft och sedan ler han mot mig.
 "Du är bra. Det måste jag säga. Men... Vad säger du, vill du ha ett kontrakt?"
 "Ja! Absolut!" Utbrister jag och kastar mig i hans armar.
 "Haha, okej. Kom med här, jag har med mig papper" säger han och vi sätter oss på golvet.
Jag skriver i allt som behövs. En man vid namn Anthony kommer ringa mig när jag får nästa jobb. Så jag lämnar Joseph och går hem igen. Jag nästan skuttar fram. Så grymt!!
När jag kommer hem hör jag Nico och Amelia skrika på varandra. Men när de hör dörren stängas tystnar de och ser på mig.
 "Nej, fortsätt ni. Låt mig inte störa" muttrar jag och springer upp till mitt rum.
I såna här lägen önskar jag att jag kunde prata med Justin. Ha honom nära, förklara hur jag känner. Han är den som lyssnar, förstår och hjälper. Men just nu kan  han inte. Han jobbar. Han är upptagen. Det kan ingen ändra på. Så är det. Han har inte tid för mig längre. Han hinner inte längre lyssna på mina problem.
Plötsligt av alla tankar slumrar jag till, och vaknar inte förens telefonen ringer. Det är ett nummer jag inte har lagt till i min kontaktlista.
 "Rebecca" svarar jag.
 "Hej hej! Anthony här. Jo, jag fick ett telefonsamtal nyss och du har fått ett jobb på en turné med One Direction. Turnén pågår i en månad  drygt och ni kommer åka runt i USA"
 "Det låter bra..."
 "Så... Du tar jobbet?"
 "Ja, det gör jag. Någonstans måste man ju börja"
 "Precis! Om du åker till flygplatsen imorgon klockan åtta på kvällen så kommer det en vakt och hämtar dig där"
 "Okej"
 "Bra. Då hörs vi senare, hejdå!"
 "Hejdå"
Jag lägger på och börjar genast packa. Snabbt går det. Jag slänger ner allt möjligt i min stora resväska. Vi ska ju faktiskt vara borta i en månad. När jag packat klart checkar jag en tredje gång innan jag ringer Cait. Vi bestämer oss för att äta middag på någon restaurang på stan.
För henne berättar jag allt. Om mitt nya jobb, One Direction turnén, Justin, allt! Det känns bra. Hon säger att oftast har Justin inte tid att prata, men han har ibland några pauser då han kan prata en hel dag. Det känns bra när hon säger det. Att prata med Justin i en hel dag är precis vad jag behöver. Men  vem vet när den dagen kommer?
Då kom jag på att vi kanske kommer komma hem samtidigt! Jag menar, turnén jag ska på är i en månad, och Justins turné håller på i en månad... Perfekt!!

När jag vaknar nästa morgon äter jag frukost, kollar packningen och sedan slappar jag. Igår när jag berättade för Nico och Amelia att jag skulle bort så vart de först chockade. Jag menar, det hände så snabbt! Men de sa att det var okej.
Nu är klockan fem och jag börjar göra mig klar för att åka. Vill inte komma försent, direkt.
 "Hejdå syrran, ha det bra" säger Nico och kramar mig.
 "Detsamma"
Jag kramar Amelia också innan jag går ut till taxin som väntar. Jag sa ett rejält hejdå till Cait igår och hälsade henne att hon skulle ge Chris och Mike varsin kram från mig. 
Taxin stannade utanför flygplatsen och jag klev ut. Chauffören ställde min väska på gatan och jag betalade honom. Sedan körde han iväg. Jag ställde mig innanför dörrarna och väntade på att någon skulle hämta mig.
Klockan närmade sig åtta och jag blev mer och mer nervös.
 "Ursäkta, är ni möjligtvis Rebecca Parker?"
Jag vände mig om och såg en kraftigt bygd man med svarta kläder. På hans svarta t-shirt stod det VAKT på en bricka.
 "Ja, det är jag"
 "Okej, kom med här. Vi går en liten bakväg till privatplanet" säger han bara.
Jag följer efter honom och vi går igenom en plåtdörr och går längst en korridor. Sedan går vi igenom en säkerhetskontroll som är riktigt avlägsen. Sedan kommer vi till en sånhär tunnel som man går igenom för att komma till planet.
Det är rätt stort. Inrett i typ vit/beige med några vanliga säten, två soffor och lite annat. I en av sofforna sitter dom. Harry Styles, Niall Horan, Zayn Malik, Liam Payne och Louis Tomlinson. De alla skrattar innan jag går in i planet, men när jag kommer tystnar dom.
 "Hej! Är du Rebecca?" Ler Niall och jag nickar lite blygt.
 "Ja, det är jag" säger jag och han ler.
 "Jag är Niall"
 "Jag vet vilka ni är" ler jag och ger dom alla en varsin kram.
 "Bra med lite yngre folk på turnén. Annars är det bara gamla personer här!" Säger Louis och säger det sista lite högre.
Alla personer på planet blänger på honom innan alla brister ut i skratt. Till och med jag ger med mig.
 "Följ med mig. Jag kan visa vart du ska ställa den där" säger Harry, reser sig upp och går med mig längst bak i planet.
Där ställer han mitt handbagage på en hylla och sedan går vi tillbaka till dom andra. Under flygresan pratar vi och lär känna varandra. Kan ju vara smart eftersom vi ska tillbringa en hel månad tillsammans. Men jag saknar Justin. Något så fruktansvärt. Allt jag vill just nu är att sitta i hans famn och dra fingrarna genom hans lena hår... Men ja... Båda är ju upptagna nu så...
----------------------------------------------------------------------------

Så var kapitel 21 klart :)
Som ni kanske märkt har jag tagit in en till bloggare här: Lexi.
Hon kommer hjälpa mig att skriva och så... Ni får ställa frågor till henne om ni vill!!
KOMMENTERA!

XxxWilma

... Lexi från http://thebieberstorytoyou.blogg.se som nån av er kanske läst?
I alla fall så har jag och Wilma börjat vet inte vad man ska säga men "blogga" tillsammans.
Om ni läst min blogg så vet ni att jag heter Lexi, är snart 13, och så vidare . . .
Jag och Wilma kommer att skriva varanat kapitel, bara så ni vet, ni får gärna fråga mig grejer om ni vill :)
 
- Lexi


 

Rebecca

Jag tog snabbt upp mobilen och ringde Caitlin. Hon svarade inte. Panikslaget ringde jag Payton som svarade efter ett par signaler.
 "Hallå?" Svarade hon.
 "Payton! Shit, mår du bra?"
 "Ehm... Ja? Varför skulle jag inte?"
 "En av männen som kidnappade oss kom till mitt hus idag. Han slog mig, och snäälla sig att du pratat med Caitlin idag!"
 "Men herregud!! Mår du bra? Och... Nej, jag har inte pratat med Caitlin idag"
 "Ja, jag mår bra. Vi måste få tag på Caitlin! Vi måste veta om hon mår bra"
 "Okej... Ehm... JAg testar ringa henne"
 "Jag frågar några poliser om de kan följa med hem till henne om hon inte svarar på dig"
 "Okej, vi hörs!"
Sedan var det bara att vänta. Jag satt i Justin knä och han höll om mig hårt. Jag grät. Tro mig, jag grät tusentals tårar.

En månad senare

 "Jag saknar dig med" sa jag och satte mig i soffan.
 "Vi klarar det här va? Tillsammans?" Sa Justin i telefonen.
 "Absolut. Vår kärlek är stark nog" log jag och han skrattade till.
 "Måste gå. Älskar dig honey, puss"
 "Älskar dig med, puss"
Det var alltid såhär. Eller har varit de senaste tre veckorna. Justin skulle på turné och vi pratar bara få minuter i telefonen typ varannan dag eller något. Ibland två/tre gånger i veckan. Han har liksom inte tid att prata med mig. Men det förstår jag, det här är hans jobb. Han ska ju absolut inte vara med mig hela tiden, då skulle hans karriär falla direkt. Han har miljoner fans som älskar honom. Han måste ge tillbaka genom konserter, sigeringar och sånt. Jag skulle aldrig klara av skuldkänslorna jag skulle få om han bara var med mig.
 "Becca! Det är mat!" Ropade Amelia.
Juste. För någon vecka sedan flyttade mamma tillbaka till Birmingham. Hon trivdes mer där. Pappa är ju aldrig hemma så det är nästan alltid Amelia som gör mat. Nico hjälper också till, men Amelia gör det mesta. Diskar, tvättar, lagar mat, städar. Jag då? Jag försöker hjälpa Amelia så mycket som möjligt och försöker samtidigt prata med Justin. Allt på en gång liksom.
Jag gick ner till Amelia och Nico. De satt vid bordet och snackade lite lågt. Maten stod redan framme så jag slog mig ner mittemot dom.
 "Vad sa Justin idag då?" Frågade Nico och la på ris till sig själv.
 "Det vanliga" sa jag och tog en köttbit till mig.
 "När kommer han hem igen?" Frågade Amelia.
 "Om en månad tror jag" sa jag och hällde upp mjölk åt oss alla.
 "Saknar du honom?" Frågade Nico dumt och jag blängde på honom. "Okej, förlåt" flinade han och jag suckade samtidigt som Amelia.
 "Sluta Nico. Fattar du inte hur mycket hon saknar honom eller?" Röt hon.
 "Förlåt då!" Utbrast han och fortsatte äta.
Jag suckade. De har bråkat väldigt mycket på sista tiden. Oftast över småsaker. Jag vill prata med Justin. Berätta hur jag känner och tänker. Men han har aldrig tid. Oftast bara några minuter. Jag har umgåts mycket med Caitlin som vet hur det är när man mår dåligt över någon som är borta så länge. Hon saknar honom lika mycket. Chris också. Han är med oss ibland, men inte ofta. Han är mest med Mike. Payton är bortrest med några kompisar. Miki har jag inte hört något ifrån.
Efter maten gick jag direkt till mitt rum. Jag plockade fram min dagbok och började skriva ner mina tankar.

Kära dagbok
Mina tankar på ett papper.
Det är allt.
Jag saknar Justin mer än någonsin just nu. Och jag saknar honom ännu mer när han inte kan prata i telefon, men det måste jag acceptera. Han gör det för sina fans och för att han älskar att uppträda och sjunga. Det är hans dröm, och jag är inte en bra flickvän om jag hindrar honom från att leva sin dröm. Det är det värsta jag kan göra.
Männen som kidnappade mig, Caitlin och Payton för ett tag sedan är alla gripna, så dom behöver jag inte oroa mig för just nu. Visst är jag rädd när jag går ut på kvällen, men man kan inte vara rädd föralltid. Man måste ta risker för att kunna leva vidare.

Jag la dagboken under kudden och satte på datorn. Jag loggade in på Twitter och kollade Justins nya tweets.

Funny in the studio now... #MissYou<3

Jag log. Menade han mig? Han kanske menade typ... Chaz och Ryan. Fast då skulle han väl inte skriva ett hjärta, eller? Jag tog det som om han menade mig och skrev en tweet tillbaka.

#MissYouTo<3 I'll wait for you....

Jag loggade ut sedan och stängde av datorn. Nu då? Klockan var bara åtta. Jag ringde Caitlin och vi bestämde oss för att gå till en dansklubb. Jag har inte dansat på jättelänge och jag säger ärligt att jag saknar det. Så jag drog på mig ett par mörka, korta jeansshorts, ett svart maglinne och en kort, svart skinnjacka. Sedan borstade jag mitt hår och lät det hänga över mina axlar. Smycken fick bli stora, runda örhängen, flera armband och ett långt halsband med ett kors på. Jag drog sedan på mig ett par höga gladiatorskor utan klack. Med mobilen i bakfickan gick jag ner till hallen.
 "Jag går ut med Cailtin!" Ropade jag och lämnade huset.
 "Hej girl!" Ropade Cait som satt i sin nya cab.
 "Tja!"
 "Let's PARTYYY!!" Skrek hon när jag satt i bilen.
 "YEAH!" Skrek jag och vi skrattade högt.
Folk på gatan måste tycka vi är galna... Fast, det är vi ju?
-------------------------------------------------------------

FÖrlåt för den dåliga uppdateringen! Men när jag går in och ska skriva så kommer det inte upp några idéer! Måste verkligen ha hjälp av er!! Så... Kommentera och skrv vad just ni tycker ska hända?
Jag har funderat på att ta in en gästbloggare... Är det någon som är intresserad? Det är ett plus om du kan göra designer, men definitivt inte ett måste...

Jo, först vill jag bara säga FÖRLÅT för min dåliga uppdatering! Ber verkligen om ursäkt för det! Har dåligt samvete bara för att jag vet att det är ganska många (för mig) som går in och kollar på min blogg, även om jag aldrig skriver något. Det är svårt att förklara, men jag hoppas ni förstår...
Just nu har jag ingen lust att skriva, bara för att jag är sjuk. Har riktigt irriterande huvudvärk, ont i kroppen och så... Tror jag börjar få någon influensa(?).
Men ja... Hoppas verkligen ni stannar kvar på bloggen!!
Älskar er så sjuuukt mycket! Ni förstår inte hur mycket en liten kommentar betyder för mig!

CHAO

Några dagar senare

Jag låg som vanligt i soffan och bara slappade. Det hade jag gjort de senaste dagarna. Bara kollat på film. Klockan var elva, på morgonen. Justin ska ha två intervjuer, en fotografering och något möte. Men han skulle komma hit ikväll.
Jag berättade för mamma, pappa, Nico och Amelia igår om allt. Pappa vart så arg att han rusade ut ur huset. Nico och Amelia sa mest ingenting, de gick bara in på sina rum. Mamma var upprörd. Hon skyllde på killarna, alltså Justin, Chris och Mike. Bara för att de lät tre tjejer gå själva till affären på kvällen. Men det var inte deras fel. Det var ingens fel, egentligen. Ingen kunde ju veta att det här skulle hända.
Pappa har hur som helst inte pratat med mig. Han ger mig inte ens en enda blick. Som om jag är osynlig. Men var har jag gjort fel? Vad har jag gjort för att förtjäna att bli ignorerad av min egen pappa? 
Visst, jag var puckad att gå ut sent på kvällen med två av mina vänner. Eftersom jag är tjej så borde jag veta bättre än att gå ut sent. Men asså, för det så måste han ju inte ignorera mig?
 "Jag går ut..." mumlade pappa och lämnade huset.
Jag vet inte om han sa till mig eller mamma. Jag kunde se mamma i köket. Hon satt vid bordet med huvudet i händerna och skakade på ena benet. Framför henne stod en kopp med rykande kaffe. Från Nicos rum hördes musik och Amelia ja... Det var tyst hos henne som vanligt.
Det var helt konstigt efter igår. Alla var liksom nedstämda och allmänt sorgsna. Ingen sa något och ja... Alla levde själva liksom. Så har det väl alltid varit, men när alla var hemma så pratade vi i alla fall. Men inte nu. Det känns som om jag har förstört allt. Speciellt för Nico och Amelia.
Plötsligt hördes steg i trappan. Amelia kom ner med trassiga, svarta strumpbyxor, ett par svarta skinnshorts, och en svart kort t-shirt med ett KISS tryck på. Hennes hår var extra tuperat och hon var extra sminkad. Hon stoppade fötterna i ett var svarta klackskor och lämnade huset.
Nico kom snart ner också. Han satte på sig ett par sneakers och gick ut han med. Mammas stol i köket drogs mot golvet. Snälla gå inte... Tänkte jag.
Hon lämnade koppen på diskbänken och gick mot mig. Hon satte sig bredvid mig som halvlåg mot armstödet i soffan.
 "Gumman..."
 "Du behöver inte säga något. Allt är mitt fel. Skulle jag ha tagit ansvar skulle inget av det här ha hänt" avbröt jag och gick till mitt rum.
Jag gick fram till mitt fönster och satte mig på fönsterbrädan. Plötsligt drogs min blick till någon på trädgården. Han bar svarta kläder och såg rakt på mig. En ilning for genom mig och jag drog in ett djupt andetag. Det var han...
Jag sprang ner till ytterdörren och låste dörren. Sedan sprang jag vidare till dörren som gick till baksidan och låste den. Han stod verkligen där ute. Jag såg honom. Shit... Mamma såg konstigt på mig och jag såg på henne.
 "Mamma, vad du än gör. Gå inte ut" sa jag allvarligt och hon ställde sig upp.
 "Vad menar du?"
 "Det står en man på gården och..." började jag, men hon började gå mot fönstret. "Nej mamma! Kolla inte ut" sa jag och hon såg på mig.
 "Vad är det med honom?"
Jag drog in ett djupt andetag. "Han var med och kidnappade mig" sa jag snabbt och hon såg skräckslaget på mig.
 "Oh herre..." började hon och sjönk ner i soffnan.
 "Vi måste se till att..." började jag men avslutade då jag hörde glas gå sönder på övervåningen.
Mamma såg stelt på mig och jag la handen för munnen.
 "Mamma, jag vill att du stannar här. Okej? Vad som än händer. Om det kommer någon in hit så spring ut. Spring till närmaste granne och stanna där" sa jag och började gå upp för trappan.
När jag kom till korridoren kunde jag höra steg. Ifrån mitt rum... Jag såg mig omkring och tog tag i Nicos baseballträ(?) som stod mot väggen. Jag gick sedan sakta in på mitt rum. Där inne stod han. Mannen som var med och kidnappade mig. Mitt fönster var krossat och han slängde saker omkring sig. Plötsligt mötte han min blick. Han gick mot mig och ryckte utan besvär ifrån mig baseballträet. Jag skrek och han slog till mig på tinningen. Allt snurrade och tillslut var allt svart...

Justin

 "Då tackar vi Justin Bieber, allihopa!!" Log intervjuaren och jag klev av scenen  med ett leende.
Nu ska jag direkt till Rebecca. Så jag böt om direkt och gick med Kenny och Scooter till bilen utanför. Dom skulle direkt till dom, men eftersom jag bodde närmast så släppte de av mig.
När man kunde se min och Beccas gata så fick jag en stor chock. Utanför stod ett flera antal polisbilar och dom hade spärrat av Rebeccas hus. Jag drog upp bildörren och sprang fram till dom.
 "Vad har hänt?!" Utbrast jag och en polis kom fram till mig. 
Men plötsligt tystnade allt. Allt gick liksom i slowmotion. Min blick fastnade vid en tjej som satt på marken längre bort. Hon grät. Hon hade huvudet i händerna och en äldre kvinna satt bredvid henne med armen på tjejens axlar.
 "Becca..." viskade jag och sprang sedan fram till dom båda.
Beccas mamma såg upp på mig och reste sig upp. Hon såg på mig länge innan hon kramade mig hårt. Hon grät, hon också.
 "Vad hände?" Frågade jag och satte mig bredvid Becca.
 "Vi var i vardagsrummet och en man som var med och kidnappade dom stod på vår trädgård. Han kastade en stor sten på Beccas fönster och klättrade in" sa Beccas mamma och torkade sina tårar.
 "Vad gjorde han mot henne?"
 "Han slog henne med knytnäven på hennes tinning och sedan sparkade han på henne när hon låg ner" sa hon och jag såg på Beccas ansikte.
Hon bara grät. Hennes ögon var röda, likaså hennes ena kind. Försiktigt drog jag ena fingret längst kinden och hon ryggade tillbaka. Jag sträckte ut armarna lite och hon la sig i mitt knä. Hon snyftade flera gånger och Kathrine (hennes mamma) gick iväg till några poliser.
 "Hur mår du?" Frågade jag tyst och hon såg mig i ögonen.
 "Rädd" viskade hon och jag såg hur tårarna steg i hennes ögon.
 "Heey, ingen kommer göra dig illa mer. Jag kommer alltid vara med dig från och med nu" sa jag.
Och jag ljög inte. Hon kommer få följa med till intervjuer, fotograferingar, möten, inspelningar och allt annat. Jag kommer inte lämna henne en gång till.
 "Lova" viskade hon ännu tystare.
Jag hörde knappt vad hon sa. Men jag lovade henne i alla fall att jag skulle vara med henne hela tiden.
 "Rebecca, Mr. Forbes vill prata med dig" sa Kathrine som gick mot oss.
 "Okej" svarade Becca.
 "Ska jag följa med?" Frågade jag och hon skakade på huvudet.
 "Nej tack, jag kommer snart"
Hon kysste mig och gick iväg till en välbyggd man i polisuniform. Han började fråga henne saker och hon svarade. Tyvärr kunde jag inte höra vad de pratade om. Kathrine slog sig ner bredvid mig och suckade.
 "Tack, Justin" sa hon tillslut.
 "För vadå?" Frågade jag och såg på henne.
 "För att du tar hand om min flicka. Jag vet inte hur hon skulle klarat flytten utan dig" sa hon och log lite mot mig.
Jag log tillbaka och såg sedan på Becca igen. Nu stod även en tjej i tjugoårs åldern vid henne och höll armen om hennes axlar. Becca nickade och gick sedan mot mig och Kathrine. Jag log försiktigt och hon log tillbaka.
 "Dom sa att de har ringt några killar som ska laga fönstret. Dom betalar och det blir nog klart till ikväll" sa hon och Kathrine nickade.
 "Jag går in och börjar göra i ordning" sa hon och gick mot huset.
 "Hur är det?" Frågade jag när Becca satte sig snett i mitt knä med benen på ena sidan om mig och med hennes vänstra kind mot min bröstkorg.
 "Sådär. Är fortfarande i chock. Jag vet liksom inte vad de vill med mig. De fick ju tag på killem som gjorde det här, och den som kidnappade oss är ju död. Men det var flera killar med. Sammanlagt var de sju stycken, och två är borta. Alltså är det fem killar som är ute efter mig och..." började hon men slutade. "Caitlin och Payton!" Utbrast hon och jag stelnade till.
---------------------------------------------------------------

Kommentera!
Är fortfarande sjuk, men tror jag ska till skolan imorgon.
Och snälla, söta, rara ni: kommentera mer!
Jag vet att jag säger att jag blir superglad för en kommentar, och det blir jag. Men jag säger så för att jag vill veta vad ALLA tycker om min/mina novell(er).
XOXO

Rebecca

Mannen slängde in mig i en skåpbil och jag slog i det hårda "golvet". JAg kved till och han smällde igen dörren. Massa skott hördes utifrån och jag bara önskade mig till Justins famn. Skotten fortsatte och man kunde höra massa skrik.
Det var mörkt. Jag såg knappt min hand framför mig. Plösligt tystnade allt utanför och man hörde bara tysta röster. Snart öppnades dörren till bilen och någon drog ut mig. JAg började hyperventilera.
 "Du är i säkerhet, ta det lugnt" sa någon röst jag inte kände igen.
När jag kollade upp såg jag en polis. Han hade brunt hår och gröna ögon... Tror jag. Det kändes som om jag skulle svimma, närsomhelst. Hela kroppen gjorde ont och ja... Polisen la mig på marken och allt blev suddigt.
 "Hur mår du?" Frågade han och började kolla puls och så.
Jag öppnade munnen för att svara, men det kom inga ord. Snart hördes syrener längre bort. Allt var så långt bort, även om det var så nära. Som långt borta i en tunnel. Ljuden blev svagare och snart hörde jag bara mina djupa andetag. Några ambulansmän kom fram till mig och satte sig på varsin sida om mig. Deras munnar rörde sig men jag hörde inget. Snart kändes som ett tryck i huvudet och jag kände hur jag sakta försvann från världen...

Justin

Två poliser sprang fram till oss. Bakom dom sprang fyra ambulansmän med två bårar. De tog hand om tjejerna medans poliserna kom fram till mig, Mike och Chris.
 "Vi fick tag på mannen som tog henne. Vi fick stop på honom precis innan de åkte. Tjejen är på väg till sjukhuset nu och ni får gärna följa med dit" sa en och jag andades ut, lättad över det han sa.
 "Ja, gärna" sa jag och han nickade.
Sedan sprang vi efter ambulansmännen som joggade mot ambulanserna. Jag åkte med Chris och Caitlin medans Mike åkte med Payton. Caitlin var  vaken, men hon var chockad. Hon satt mest och skakade. Sa inte så mycket. Fast, inte så konstigt. Hon vart kidnappad.
Vi gick med in till sjukhuset och satte oss vi väntrummet några meter ifrån deras rum. Caitlin och Payton hade rum bredvid varandra, men Rebecca hade rummet en våning upp, på akuten... Jag gick inte gå dit än eftersom hon var på undersökningar och så. Tydligen hade hon svimmat på plats och var medvetslös tills de kom till sjukhuset. Jag vet inte om hon är vaken nu, men jag hoppas. Chris grät lite, Mike med. Men jag satt helt chockad bredvid dom och bara stirrade tomt framför mig. Payton mådde bra, och fick åka hem direkt. Mike sa att det skulle hem till dom och han skulle bädda ner henne. Så vi sa hejdå och satte oss igen. De sa att Caitlin var tvunngen att stanna till tidigast imorgon kväll, beronde på hur hon mår då. Just nu sover hon, så vi fick inte gå dit. 
Snart kom en doktor fram till oss och sa att vi kunde gå in till Becca. Så vi följde honom till rummet och gick in, medans han väntade utanför.
Hon var blek. Läpparna var blå/lila och ögonen var röda. Hon hade rivsår och blåmärken lite överallt. Jag började gråta. Chris la handen på min axel och jag gick fram till henne. Hon försökte säga något, det såg jag. Men det kom inga ord.
 "Jag älskar dig" viskade jag och torkade mina tårar.
 "Jag älskar dig" mimade hon och doktorn klev in.
 "Vi har fått svaren för hennes undersökning. Tydligen blev hon våldtagen och misshandlad. Men just nu är hennes läge stabilt och hon får åka hem om två dagar ungefär. Kanske tidigare om hon mår bra" sa han och jag andades ut.
 "Okej" sa jag bara och kände hur hårt chocken tog mig.
Tanken på vad hon faktiskt gick igenom är skrämmande. Tänk bara på hur skräckslagen hon borde varit. Liksom, han kunde ju ha gjort vad som helst.

När vi vaknade nästa morgon åt vi frukost och åkte direkt till sjukhuset. Chris satt inne med Caitlin som mådde bättre medans jag satt med Becca. Hon sov fortfarande, men skulle nog vakna snart.
Det var helt tyst i rummet. Allt som hördes var pipet från maskinen bredvid henne och våra andetag. Min blick sitter fast på henne. Hennes stängda ögonlock, hennes röda läppar och hennes vackra hår som låg nerför hennes axlar. Plötsligt fladdrade det till i hennes ögonlock och snart öppnades dom. Jag sträckte lite på ryggen och höll hennes hand hårdare.
 "Hej gumman" sa jag tyst och hon ryggade tillbaka.
 "Vart är jag?" Frågade hon hest.
 "Vad menar du? Du är på sjukhuset" sa jag oförståeligt. 
 "Varför?" Sa hon snabbt och satte sig upp lite.
 "Du vart kidnappad" sa jag tystare och hon försvann, långt borta.
Jag menar, hon satt ju framför mig. Men hon försvann bort i hennes tankar. Snart bildades tårar i hennes ögon och hon började skaka.
 "Nej, nej, nej..." hon upprepade det flera gånger.
 "Ta det lugnt, du är i säkerhet. Allt blir bra nu"

Rebecca

 "...Allt blir bra nu..."
 "ERA IDIOTER!"
 "Jag kommer hitta dig, Becca! Var stark för mig!"
Jag hörde massa skott. Polisens röst, syrenerna. Skrik. Röster. Bilder flög förbi. Som en flashback. Eller flera stycken. Alla ord, röster, bilder, händelser, känslor - allt spelades om och om igen i mitt huvud.
Jag skrek rakt ut och Justin kramade mig hårt.
 "Shh... Du är i säkerhet nu" viskade han och strök handen genom mitt hår.
 "Justin..." viskade jag och lät tårarna rinna nerför mina kinder.
 "Jag är här, gumman" sa han.
 "En av männen... Han sa att... Om någon fick reda på att... Vi berättade... Skulle dom söka upp mig och tjejerna... Och döda oss" visakde jag och började gråta mer.
 "Som sagt, ni alla är i säkerhet. Poliserna kommer vakta era hus och om ni ska ut någonstans följer någon med. Min livvakt Kenny kommer också vara med. Jag ska försöka fixa varsin livvakt åt er också. Det kan behövas" sa han och såg mig i ögonen. Hans ögon glittrade... Magiskt. "Lova att prata med någon efter det här. Med mig, dina föräldrar, dina syskon, en kurator, vem som helst" sa han sedan och såg mig djupt i ögonen.
 "Ja" viskade jag och han kysste mig.
Han la sig bredvid mig och jag kröp in i hans famn. Det vart ganska konstigt eftersom jag har massa slangar överallt. Men det gick i alla fall.
 "Allt blir bra nu, gumman... Allt kommer bli precis som förut" viskade Justin.
Nej, tänkte jag. Det kommer aldrig bli som förr. Jag har upplevt min värsta mardröm och jag har inte ens levt halva mitt liv. Jag kommer växa upp med det här. Fan asså... Hela min framtid är förstörd.
Vad skulle mamma och pappa säga? Nico och Amelia? Shit... Jag som trodde helvetet var över, det visade sig att det bara hade börjat...
-------------------------------------

Så...
Ni kanske tycker det gick för snabbt. Jag menar med hur fort de blev friska och sådär, hur fort de hittade tjejerna. Men jag ska bara säga att: Det är inte över än...
Och så vill jag verkligen ha mer kommentarer!
Jag vet att jag har fler läsare än dom som kommenterar. Så snälla ni, kommentera!

Jag kom ju hem från Stockholm idag och ja... Igår var jag på genrepet för mellon. Efteråt gick vi till Globen Shopping (en byggnad som ligger bredvid) och det visar sig att ULRIK MUNTHER ska komma dit och sjunga, samt signera sin  skiva med två bonuslåtar (Fool och Soldiers). Snacka om att jag fick panik!! I alla fall, jag köpte albumet och fick den signerad..
GAAH!! Han är så GRYMT söt!!

Hejsan bloggen!! :)

Nu kommer jag berätta vad jag ska göra i helgen och hur det blir med min uppdatering...
Jag ska till Stockholm imorgon för att kolla på genrepet till finalen av Melodifestivalen. Jag kommer åka halv åtta (vilket jag inte ser fram emot: att gå upp tidigt på en lördag) och genrepet börjar halv två.
Vi kommer bo hos min syster där, men jag tar inte med mig min dator. Så antagligen kommer jag inte uppdatera något i helgen. Kanske på söndag, i så fall...
Men ja... Nu vet ni det och ja...
KAPITEL 17 ÄR UNDER!

Puss på er alla!!

Justin

Det har gått en timme sedan tjejerna gick till affären, och ingen har kommit tillbaka. Vi var riktigt oroliga, men väntade ett tag till. De andra satt stela i soffan medans jag gick fram och tillbaka i rummet. Jag tog upp mobilen och ringde Becca en tionde gång.
 "Sluta ring" viskade någon tyst.
 "Vem är det?" Frågade jag oroligt.
 "Vem pratar du med?!!" Röt någon i bakgrunden.
 "Eh..." Sa någon.
Då hörde jag vem det var...
 "Caitlin! Vart fan är ni?!" Sa jag snabbt.
 "Ge hit den där!" En liten smäll hördes och snart hördes samma röst närmre. "Vem där?!" Röt någon.
 "Vem är du?! Och vad har du gjort mot dem?!" Röt jag och killarna såg på mig.
 "Patetiskt! Det var ditt fel att släppa ut tre unga, svaga tjejer sent på kvällen. Du borde veta bättre"
Paniken steg. Vad skulle jag göra?
 "Vart är du? Vad vill du ha?! Pengar? Jag ger dig pengar, men bara om du låter tjejerna gå"
 "Pfft, lycka till grabben"
Han la på. Paniken steg och jag började skaka. Vart var dom? Hur skulle vi hitta dom? Hur skulle vi hindra den där jäveln att göra något mot dom?
 "Justin, vad sa dem?" Sa Mike.
 "Han har tjejerna" sa jag tyst.
 "Vem?" Sa Chris.
 "Jag vet inte. Vi måste hitta dom!" Utbrast jag och började springa mot hallen.
Chris ringde polisen och vi väntade på dom. När de kom berättade vi allt vi visste och sedan började vi leta. På stan, i gränder, på stranden, i skogen, överallt! Men vi hittade dom inte. Just nu gick jag med tre poliser och Mike i skogen. Poliserna lös runt med deras ficklampor medans jag och Mike bara gick med förvirrat. Två hundar gick med och sprang runt oss. Tankarna bara flög fritt i mina tankar. Vad hände med dom just nu? Var dom långt borta? Kanske på ett plan till typ... Andra sidan jordklotet. Fan... Allt känns bara så meningslöst och omöjligt.
 "Stanna här, hundarna har fått upp ett spår" sa en av poliserna och sprang efter hunden som gick fort framåt.
Efter en stund kom polisen tillbaka och vinkade oss ditåt.
Där framme var en sliten, typ gammal stuga. Om man nu kan kalla det så... Det var mer som ett skjul. Två poliser fick mot den med pistoler uppe. De slet upp dörren och det blev tyst. Jag och Mike stod och bara såg mot skjulet.
Poliserna kom ut igen. De höll i en jacka. Paytons jacka...
 "Det är en av tjejernas" sa jag och Mike sprang fram till polisen.
Det var definitivt hennes jacka. I fickorna låg en lapp. En av polismännen tog upp den och läste högt.
 "Bra gjort. Ni hittade såhär långt. Ni har till imorgon kväll på er, sedan kommer livet ta slut för dessa underbara, unga tjejer. Kom hit imorgon vid midnatt. Om ni tar med er poliser eller andra så kan ni ju hälsa tjejerna hejdå redan nu" läste han och jag fick panik.
 "Hur ska vi göra?" Frågade jag och poliserna började prata.

Två timmar senare

Vi har gått hem. Jag och killarna alltså. Vi bestämde oss för att alla skulle sova hos mig. Poliserna sa att det var bra om vi höll ihop. Imorgon ska vi dit igen. Då kommer vi få se tjejerna. På dagen tar jag ut pengar till mannen. Jag är redo att göra vad som helst för dom. Bara jag får se dom levande. Vi bestämde att poliserna ska vänta utanför skogen och om något händer ska vi skrika så högt vi kan.
 "Sover du?" Viskade Chris som låg på madrassen till höger om min säng.
 "Nej" viskade jag tillbaka utan att släppa taket med blicken.
 "Är du orolig?" Han satte sig på min säng.
 "Ja, hur skulle jag inte kunna vara? Men vad ska jag göra? Det är ju bara att hoppas på det bästa och be att dom lever" viskade jag och han nickade.
 "Vi måste vara starka och tänka på vad vi gör"


När vi vaknade nästa morgon var klockan tio. Vi åt frukost och gjorde oss i ordning. Sedan åkte jag direkt och tog ut pengar. Nu var det bara att vänta. Några poliser kom till oss och berättade lite.
 "Vi kommer att ställa ut poliser runt och i skogen så han inte kommer ut någonstans. Om han gör något mot er måste ni skrika hur han/dom ser ut. Då blir det enklare att hitta honom/dom senare" sa Fredrik, den ena polisen.
 "Okej" sa Chris.
Vi pratade inte så mycket den dagen.
Egentligen fattar jag inte varför jag inte gråtit. Antar att jag fortfarande är i chock. Jag menar, min flickvän och mina absolut bästa tjejkompisar är i händerna på någon äcklig jävel. Vad som helst kan hända dom. Allt jag vill är att få reda på om de lever, hur de mår och vad som har hänt.

 "Justin, det är dags" sa Mike och jag nickade.
Vi gick ut till vår bil och körde mot skogen. Poliserna skulle komma liite senare, bara så att mannen inte ska märka att de är där. De senaste timmarna bestämde vi oss för att Chris ska gömma sig bakom en buske och spela in allt. Vara våra andra ögon och öron om man säger så.
Vi började gå igenom skogen och snart såg vi skjulet. Vi stannade en bit bort och Chris satte sig bakom närmaste buske. Sedan väntade vi. Och väntade. Vad skulle hända? Skulle vi dö? Skulle tjejerna dö? Skulle vi bli skadade.
 "Så... Ni kom"
Vi vände oss om - jag och Mike - och såg en man med slitna svarta byxor, en svart t-shirt och en svart skinnjacka. Hans hår var kort och han har en piercing i näsan-
 "Vart är dom?" Frågade jag direkt.
 "Oh, tjejerna? Jo dom är här" sa han och steg fram bakom skuggorna.
 "Jag har pengarna" sa jag och han log.
 "Så bra då. Då kanske vi slipper blodbad här ikväll då. Jag hoppas för er skull att ni inte har några poliser i närheten"
 "Nej" vi båda skakade på huvudet. "Vart är tjejerna?" Frågade Mike.
 "Här" sa han och gick in i skjulet.
Två män kom ut, nästan likadant klädd som den första. De riktigt sparkade ut Cait och Pay. Båda var riktigt slitna. Cait hade bara på sig en bh och ett par slitna jeans medans Pay bara hade ett linne som var trasigt. De grät.
 "Vart är den tredje?" Sa jag eftersom poliserna var noga med att vi inte skulle säga några namn.
 "Här" sa mannen och drog ut Becca.
Han tog tag i hennes hals och riktade det lite uppåt. Hon såg död ut, även om ögonen var öppna. Inte en min. Hon hade på sig en bh och ett par trasiga byxor, då menar jag ritkigt trasiga. Tårarna steg och Becca såg mig rakt i ögonen.

Rebecca

Hela kroppen gjorde ont. Efter allt vågade jag inte göra motstånd. Allt jag ville var att jag skulle få vara i Justins famn igen. Känna hans läppar mo mina. Mannen som tog oss från början tog ett hårdare tag om min hals och såg på Justin.
 "Nå, pengarna?" Sa han och Justin steg fram.
 "Jag vill ha tjejerna här först" sa han allvarligt och torkade sina tårar.
 "Pfft, patetiskt. Hit med pengarna!" Sa mannen och riktade en pistol mot min tinning.
Justin drog ett djupt andetag och jag såg honom rakt i ögonen.
 "Jag älskar dig Justin" viskade jag och slöt ögonen.
 "Vad sa du?" Sa mannen.
 "Jag älskar dig Justin" sa jag högre och Justin började gråta igen.
 "Liten patetiskt pojkvän du har. Ganska gulligt. Gråter och gör vadsomhelst för att få dig på hans sida" sa mannen ironiskt. 
Justin gick fram och mannen släppte mig rakt på marken. Precis där jag landade låg en stor sten som jag slog i hårt. Det sved till i kroppen och jag bara låg där. Väntade på att döden skulle sluka mig hel. Väntade på att smärtan skulle försvinna. Men inget hände.
Plötsligt sprag männen därifrån och Justin rusade fram till mig.
 "Becca" grät han och jag såg hur Mike sprang fram till Cait och Pay.
Caitlin såg helt livlös på marken. Payton grät bara.
 "Becca, du klarar det här. Allt blir bra nu" grät han och jag började gråta.
Tårarna bara rann, och jag gjorde inget för att stoppa dem. Allt jag vill nu är att komma hem, glömma det här och gå vidare. Men sanningen kom ikapp mig. Det kommer aldrig bli som vanligt igen. Allt var borta. Allt. JAg kommer aldrig mer kunna gå till affären själv på kvällen, t.ex. Jag skulle inte våga. Nu kommer rädslan om att allt ska spelas om alltid finnas där.
Plötsligt hördes tre snabba skott och jag slöt ögonen hårt.
 "ERA IDIOTER!" Skrek någon och plötsligt drog någon mig ifrån Justin.
 "Becca!!" SKrek Justin och jag kände hur någon drog mig bort, bort från min älskade...

Justin

När mannen drog iväg Becca kände jag hoppet krympa. Jag ville springa efter, tro mig. Men jag kan inte. Mannen hotade med polis mot Becca om jag skulle springa efter.
 "Jag kommer hitta dig, Becca! Var stark för mig!" Skrek jag efter dom och sjönk sedan ner på marken.
Jag hörde Becca skrika långt bort i skogen. Fan asså... Hon är borta, igen...
--------------------------------------------------

Hinner inte skriva mer nu!! Kommer info ikväll om helgen, så KOLLA IN IGEN SENARE!!
KOMMENTERA PÅ NU!!!

På stranden var det inte så mycket folk. Bara några familjer lite längre bort och några ungdomar som spelade volleyboll. Vi la våra handdukar i sanden och började sola.
 "Justin, kan du smörja in mig på ryggen?" Sa jag och räckte honom solkrämen.
 "Absolut, hottie" flinade han och satte sig på min midja, typ precis ovanför min rumpa.
Jag kände något kallt på min rygg och sedan Justins händer som drogs upp och ner för min rygg. Snart klev han av och jag vände mig om så jag låg på rygg.
 "Tack baby" log jag och kysste honom snabbt.
 "Varsågod ma'am" flinade han och jag fnissade.
Efter en stund gick vi ner till vattnet. Medans Justin gick rakt ut så stannade jag vid strandkanten, typ där vågorna stannade.
 "Kommer du?" Sa Justin högt så jag skulle höra.
 "Ehm... Aa" sa jag tveksamt och gick sedan ut i det kalla vattnet.
Han log mot mig och drog in mig i sin famn. Jag la armarna om hans nacke och lutade hakan mot hans axel. Han tog händerna på min rumpa och tryckte mig mot sig. Han kysste min hals och jag flinade. Vi var i vattnet ett tag och bestämde oss för att simma ut till några klippor lite längre ut. När vi kom dit klättrade Justin upp först. Det var inte en hög klippa, bara typ som en större sten i vattnet. Ganska spetsig. Men den var hal, riktigt hal. Så när jag skulle klättra upp ramlade jag, ett antal gånger.
 "Hjälp mig, hjälten!" Sa jag dramatiskt och Justin flinade.
Han tog min hand och drog upp mig. Jag satte mig bredvid honom och vi såg ut över horisonten. Några fåglar flyger förbi och jag följer dem med blicken. Justin lägger armen runt mig och jag lutar mig mot honom. Snart börjar det bli kallt och vi hoppar i igen, eller Justin gör. Jag står kvar på stenen och bara ser på honom.
 "Kom nu!" Ler Justin och jag hoppar i...

Justin

När hon hoppar i kan jag inte se henne komma till ytan.
 "Becca?" säger jag och ser mig omkring. "Becca!" Säger jag högre och dyker ner för att leta efter henne, men ser henne inte någonstans.
Jag får panik och vänder mig om igen. Där. I vattnet flyter Becca. Hon börjar sjunka, så jag simmar mot henne.
 "Becca!!" Utbrister jag och ska precis börja dra henne mot stenen när hon slår upp ögonen.
 "SURPRISE!!" Skriker hon och börjar simma själv.
 "Inte kul" muttrar jag surt.
 "Haha, joo" flinade hon och simmade mot mig.
 "Fattar du inte hur rädd jag blev?!" Utbrast jag, mer irriterat än jag tänkte mig.
 "Förlåt då" mumlade hon och simmade mot stranden.
 "Nej, Becca! Jag menade inte så!" Sa jag högt bakom henne och simmade snabbt mot henne.
Jag tog handen på hennes axel och hon vände sig om. Hon såg ut över vattnet och rörde sakta på armarna i vattnet.
 "Förlåt, jag lät mer irriterad än vad jag var" sa jag och hon suckade lite.
 "Jag skulle inte ha gjorde så" sa hon och jag drog henne tätt intill mig.
 "Det är lugnt, baby. Men jag vart riktigt orolig" sa jag allvarligt och kysste henne hårt och passionerat.
Hon fnissade och kysste mig tillbaka. Snart släppte vi varandra och simmade till stranden. Vi gick till våra solstolar och la oss för att sola. Jag smygtittade på Becca ibland. Hon är så snygg! Seriöst, världens snyggaste!

Rebecca

När vi gick hem igen så följde Justin med mig till mig. Vi bestämde oss för att ha filmkväll så Justin åkte för att köpa godis, dricka och chips. Medans han var borta så fixade jag i vardagsrummet. Jag la fram filtar och kuddar i soffan och gick sedan till mitt rum för att byta om. Jag drog på mig en svart tröja som det stod On The Road To Love på och mörkgråa mjukisbyxor. Sedan tog jag min mobil och la mig i soffan för att vänta på Justin. Plötsligt fick jag ett SMS och jag läste det.
Biebster<3
Kan ta lite längre tid... Stötte på med några fans... Hoppas du kan vänta ett tag till<3



BeccaLove<3
Helt okej... Det är ju trots allt dina fans!<3

Jag la ner mobilen och suckade. Jaha... Kände mig lite Forever Alone i den stunden. Ligger i en soffa full med filtar och kuddar med en film på gång och ja... Så ligger jag här själv. Jag gick in på Twitter och kollade lite för att fördröja tiden lite.
Efter tio minuter kom Justin tillbaka och när han lagt fram allt på soffbordet så kysste han mig länge. Han la sig sedan så jag låg i hans famn och jag startade filmen.
 "Förlåt för att du fick vänta" viskade han i mitt öra och jag log.
 "Helt okej" svarade jag och han pussade mig på mitt huvud.
En bit in på filmen kände jag hur tröttheten kom smygandes. Mina ögonlock blev allt tyngre och jag somnade i Justin famn.

Justin

Snart hörde jag hur Becca börjar andas tungt och jag såg försiktigt på hennes ansikte. Hennes ögon är slutna och munnen lite öppen. Jag log. Så vacker!
Jag reste försiktigt på mig och stängde av filmen. När jag plockat undan allt vi tagit fram drog jag av mig tröjan och la mig bredvid Becca igen. Jag drog en filt över oss och snart somnade jag med.

När jag vaknade igen så kände jag hur Becca rörde sig i min famn. När jag öppnade ögonen så såg hennes ögon rakt in i mina. Hon hoppade till och fnissade sedan.
 "Du skrämde mig" viskade hon och jag log.
 "Det var inte meningen" log jag och kysste henne.
Jag drog henne närmre mig och hon flinade. Snart avslutade vi och gick till köket för att fixa frukost. Det fick bli - för mig - en macka och juice. Becca tog bara lite yoghurt(?). När vi sedan ätit klart så ringde vi över Caitlin, Chris, Mike och Payton. Medans jag städade undan filtarna och vek ihop dom så ringde Becca till Mikaela. De pratade och skrattade ett tag och sedan la dom på. Becca gick då fram till mig och kysste mig länge och passionerat. Jag trycke henne hårt mot mig och hon la armarna om min nacke. Då knackade det på dörren, och snart öppnades den.
Vi släppte varandra och gick till hallen för att hälsa på de andra.

Rebecca

När kvällen kom skulle vi tjejer gå till affären för att köpa lite godis och dricka. Killarna skulle fixa hemma hos mig för en filmkväll. När vi gick på de mörka gatorna kände jag lite kalla kårar. Tjejerna verkade också känna av det, men ingen brydde sig nog så mycket. Jag menar, varför skulle något hända just oss?
Men jag ångrade mig snart... Plötsligt drog någon bak Pay med en hand på hennes mun. Jag och Cait vart riktigt chockade, och snart gjorde någon detsamma på oss. Killen som höll i mig slog mig hårt och jag föll till marken. Allt jag kände var att någon bar upp mig och slängde in mig någonstans...

----------------------------------------------------

Lite DRAMAA :) Vad tycker ni?
Än en gång: förlåt för USEL UPDATE!! Ska försöka skriva så snart jag kan, men vill inte säga någon dag ifall det inte kommer ut då....
Men ja, kommentera!!
Vad tror ni händer med tjejerna?

När jag vaknade låg Justin inte bredvid mig. Hade han stuckit? Kanske hade han ångrat allt från igår och lämnat mig? Eller...
 "Godmorgon sweetie"
Jag vände på huvudet och såg Justin komma in genom dörren med en bricka. Där på stod allt möjligt. Melon, äpplen, fil, mjölk, plättar och massa annat. Han ställde brickan på sängen och kysste mig.
 "Wow... Tack Justin" log jag och pussade hans kind.
Alla osäkra tankar hade flugit bort och nu var det bara han, jag och frukosten. Vi började äta och pratade lite om vad vi skulle göra idag. Snart bestämmde vi oss för att ringa hit Cait, Chris, Pay och Mike. Miki kanske också skulle komma! Så efter frukosten, och efter att vi gjort oss i ordning, så ringde vi över dem. Miki var lite osäker, men lovade att komma. Snart öppnades ytterdörren.
 "CHRIS IS IN THA' HOUSE!!" Skrek Chris och vi skrattade.
 "Hej Chris" log jag och kramade honom.
Cait kom efter så jag kramade henne med. Pay och Mike kom typ, två minuter senare och Miki kom sist. Hon gick tydligen, därför tog det lite längre tid. Alla hälsade på henne och jag såg hur Mike kollade lite extra på henne. Jag bara flinade. Vi pratade en stund, och sedan beslöt vi oss för att köra sanning eller konka. Medans killarna gick till köket för att hämta flaska, glas, dricka och chips så satte vi oss tjejer på golvet.
 "Så, hur går det med Justin?" Frågade Cait och jag rodnade.
 "Vi är typ... ihop, antar jag" log jag och alla skrek. "Shh!!" Utbrast jag tyst och alla började asgarva.
Snart kom killarna tillbaka och Justin log mot mig. När han satte sig bredvid mig kysste han mig snabbt och alla djublade. Jag kastade popcorn på Chris som busvisslade. Alla började asgarva och efter fem minuter av skratt började vi. Mike snurrade, den hamnade på Cait, Cait snurrade, den hamnade på Pay och så vidare. Men snart snurrade Chris och den hamnade på Mike. 
 "Du ska... Kyssa den snyggaste i rummet av tjejerna" flinade han och Mika rodnade innan han kröp fram till Miki och kysste henne.
Hon verkade inte ha något emot det direkt. Alla log stort och han kröp tillbaka till sin plats. Han snurrade och den hamnade på... mig...
 "Så, Becca, sanning eller konsekvens?" Flinade han och jag suckade.
 "Sanning"
 "FEGIS!" Utbrast Chris.
 "Kalla inte mig tjej fegis, din fegis" sa Justin hotfullt men ironiskt och alla skrattade.
 "Okej, gillar du Lucas fortfarande?"
Den frågan hade jag inte väntat mig. Den kom ganska chockande.
 "Nej" sa jag efter en stund och skakade på huvudet. "Vi bestämmde när jag var i Birmingham att vi skulle vara vänner" forsatte jag och han nickade.
Jag såg på Justin som såg ner i golvet. Snart snurrade jag på flaskan och den hamnade på Miki. Jag flinade.
 "Har du någon kille?" Frågade jag och Mike såg förväntansfullt på henne.
 "Nope, I'm single!!" Log hon.
Cait, hon och Pay gjorde en high five medans jag tog Justins hand. Han såg på mig och jag log, han log tillbaka. Efter typ en timme av sanning eller konka så bestämde vi oss för att typ... Boka någon campingstuga eller något. Så medans jag och Justin plockade undan slog Chris på Justins dator för att kolla lite. De andra pratade mest och kollade lite med Chris på datorn. När jag stod och sköljde glasen kände jag två händer på min midja.
 "Hey babe" viskade Justin i mitt öra och kysste min kind.
 "Haha, hej du" flinade jag och skvätte lite vatten på honom.
Jag hoppade upp på diskbänken och han ställde sig typ mellan mina ben (misstolka ej). Han kysste mig länge innan jag avbröt genom att hoppa ner.
 "Kom nu" log jag och drog med honom till de andra.
Chris hittade ett område som var ganska öde, men det var bra. För det var inte så många där. Vi bokade en stuga i två veckor från och med... om fem dagar, ungefär.

När jag kom hem på kvällen var bara mamma hemma. Hon satt ensam i köket och åt... Ja, mat. Hon såg ut genom fönstret och suckade. Jag satte mig framför henne och såg bekymrat på henne.
 "Vad är fel?" Frågade jag och hon såg på mig.
 "Inget, gumman" log hon fejkat.
 "Mamma, jag kanske är yngre än dig, och alla andra i familjen. Men bara för det är jag inte puckad" sa jag allvarligt och hon suckade.
 "Din pappa och jag har haft... Större och mindre problem med vår relation och... Jag kanske flyttar tillbaka till Birmingham..." sa hon.
Hela jag stelnade till. Skulle jag bli tvungen att flytta med? Skulle mamma lämna oss? Skulle mamma tvinga mig att välja mellan henne och pappa? Skulle jag tappa kontakten med henne? Vad skulle hända, egentligen?
 "Va?" Sa jag och hon harklade sig.
 "Jag flyttar till Birmingham om tre dagar. Jag tänker inte tvinga er att följa med. Ni har det bra här, det ser jag. Men om ni verkligen vill följa med, så får ni det" sa hon och jag suckade.
 "Mamma, jag vill flytta tillbaka till Birmingham..." började jag. "Men jag vill inte lämna Justin och alla andra här"
 "Du har kommit närmre Justin va?"
 "Vi är ihop" sa jag och hon log.
 "Hur är det att vara kär på nytt?"
 "Som om Lucas aldrig hänt. Som om jag aldrig varit kär förut. Det är som en helt ny upplevelse" sa jag drömmande och hon skrattade lite.
 "Bra att höra. Men vi båda borde sova nu"
Vi gjorde oss i ordning och gick och la oss. Men jag kunde inte somna. Allt jag tänkte på var mamma, pappa, Amelia, Nico och Justin. Alla gick runt, runt, runt i mitt huvud och vägrade lämna mig ifred. Efter tre timmars försök att sova gick jag in till mamma. Hon låg och läste med sänglampan tänd.
 "Nämen, är du vaken?" Sa hon förvånat och la ner boken på magen, utan att stänga den.
 "Ja, jag kan inte sova" sa jag och gick fram mot sängen.
 "Lägg dig här, gumman. Det är okej" log hon och jag la mig ner bredvid henne.
Hon la ihop boken och släckte lampan. Sedan kröp jag in i hennes famn. Hon la armen om mig och drog fingrarna genom mitt hår.
 "Min fina, lilla flicka..." viskade hon innan jag somnade.

När jag vaknade hade mamma redan gått upp. Så jag klev upp och gick till mitt rum. Där drog jag på mig ett par ljusröda jeansshorts och en vit/röd randig magtröja med korta ärmar. Sedan gick jag ner till köket. Där låg en lapp.
Hej mina underbara barn!
Hoppas ni sov gott. Jag jobbar natt idag. Om ni undrar så är jag hos en vännina just nu. Pappa jobbar också sent så ni får göra mat och så själva. Ta hand om er nu!! Det ligger extra pengar i burken om ni behöver. Pussar o kramar mamma

Jag log och fixade sedan min frukost. Nico kom nerför trappan och slog sig ner.
 "Tja syrran" sa han hest och tog min macka.
 "Hey!!" Utbrast jag och han tog en tugga.
 "God macka" mumlade han med munnen full av min GODA ost macka.
Jag skrattade och gjorde en ny macka åt mig själv. Amelia kom ner och slöt sig till vår frukost. Vi hade riktigt kul. Vi alla hade så sjukt dålig humor, bara för att vi alla var trötta. Så vi skrattade åt det mesta. Nico skulle dra till gymmet och Amelia skulle med så jag fick väl vara med Justin idag... Okej, det låter som om det är något slags straff, vilket det inte är. Det är det bästa jag vet!
Hej Bieber-Boy! Lust att ses? Är själv hemma<3 KissAndHugs R.P   skrev jag in och klickade på skicka. Medans jag väntade på svar så sminkade jag mig lätt och gjorde två flätor av mitt hår. Snart plingade min mobil och jag tog upp dem.
Hey baby!! Absolut! Kommer om 3? <3 XoXooo J.B

Kom när du vill<3

Jag la ner mobilen och nynnade lite på olika låtar. Snart knackade det på dörren och jag sprang ner. Där ute stod Justin med världens smile.
 "Hey baby" log han och kysste mig hårt och länge.
 "Hello hottie" flinade jag och la armarna om hans nacke.
Han kysste mig igen och hans tunga gled in i min mun.
Efter en stund avslutade vi och bestämde oss för att gå till stranden. Så vi packade våra saker och gick mot den vackra, varma stranden...
----------------------------------------------------

Vad tycker ni? Förlåt för att det är usel update, men har mycket att göra. Hoppas ni förstår och stannar kvar! Klockan är ganska mycket och jag börjar bli trött, så om det är något konstigt i kapitlet är det därför! Bara så ni inte tror jag är helt sjukt puckad eller har sjuk humor.
XoXo<3