Fight For The Love 35#WeDoLikeThis
"Rebecca, sluta stressa. Allt kommer gå bra. Snälla, följ med till Stratford" säger Justin.
"Justin, du har nyss mist en familjemedlem. Det blir bara konstigt om jag kommer. Jag måste ta hand om allt här hemma. Jag menar, med begravning och så" säger jag och han ler lite sorgset.
"Du behöver inte tänka på allt. Allt kommer gå som rinnande vatten" säger han och smeker min kind.
"Men om det inte gör det? Tänk om det rinnande vattnet plötsligt kommer till ett vattenfall och allt går åt skogen?" säger jag och han skrattar glädjelöst åt mitt "skämt".
"Sluta tänka så"
"Justin, jag kommer stanna här, hur mycket jag än vill följa med till Stratford. Men jag måste verkligen stanna här. Jag har inget att göra i Stratford"
"Då åker vi någon annan stans! Vi åker till Spanien, Bahamas, Hawaii, Miami, vart du än vill åka!" försöker han och jag ler lite medan jag drar handen genom hans hår.
"Vi åker efter att jag har fått ordning på allt, jag lovar"
"Lovar du verkligen?"
"På mitt liv"
Han kramar mig hårt och kysser mig därefter. Efter det så går han för att packa. Jag sitter själv kvar och ringer Amelia, Nico och sedan försöker jag ringa pappa, men han svarar inte. Efter det ringer jag till min mormor i England. Hon har hört om olyckan och är förkrossad. Jag berättade allt om Justin och Stratford och att jag är orolig för att göra fel, eller att missa något med begravningen.
"Tänk inte på det Rebecca, jag tar hand om det. Jag antar att far din inte är tillgänglig?"
"Nej, han svarar inte när jag ringer"
"Okej. Vi gör såhär: jag tar första bästa plan till Atlanta imorgon och så reder vi ut allt. Jag lånar dig i några timmar, och sedan gör du vad du vill. Om du vill följa med Justin till Stratford, så gör det. Jag lovar att allt kommer bli bra"
"Tack mormor, men jag stannar i Atlanta, i alla fall tills efter begravningen" säger jag med ett litet leende.
"Gör så du. Och förresten! JAg hörde att du flyttat ihop med Justin? Grattis!"
"Tack"
"Du, jag ringer senare när jag beställt flygbiljett och sedan tar jag en taxi till din lägenhet. Kan du ringa Amelia och Nico och be dom komma dit då? Justin får mer än gärna vara med, jag vill ju träffa din pojkvän"
"Haha, jag ska fråga honom. Okej, jag har mobilen i fickan"
"Bra. Ha det bra så länge så hörs vi snart!"
"Okej, puss, hejdå"
"Hejdå gumman!"
Vi lägger på och jag ser mot sovrummet. Justin kommer ut med en resväska och jag känner hur det gör ont i mig. Han ler lite mot mig och ställer ner väskan i hallen. Han sätter sig bredvid mig i soffan och tar min hand.
"När åker du?" frågar jag tyst.
"Imorgon, tidigt på morgonen. Runt tre"
"Väck mig då. Jag vill säga hejdå" viskar jag och lägger mi i hans varma famn.
"Men du måste sova"
"Jag somnar om" ljög jag.
Jag kan inte somna om när jag väl vaknat. Men jag vill verkligen säga hejdå till Justin innan han åker! Då känns det bäst.
"Hur länge är du borta då?" frågar jag.
"En vecka, minst. Men jag hör av mig" säger han och jag nickar.
"Ha det så kul"
"Säker att du inte ska följa med?" frågar han och jag nickar.
"Mormor kommer imorgon från England. Hon kommer hjälpa mig med begravningen tillsammans med Amelia och Nico"
"Din pappa då?"
"Han svarar inte när jag ringer" säger jag och rycker nonchalant på axlarna.
Han nickar och kysser mig snabbt. Klockan närmar sig fem och vi bestämmer oss för att beställa pizza till klockan halv sju. Så när Justin har ringt sätter vi på The Last Song och vi kryper ner under en filt i soffan. Jag ligger jag benen över hans, armarna om hans midja och huvudet mot hans bröst. Han håller ena armen om min och drar tummen fram och tillbaka. Min blick fästs på teven och precis då är begravningen när Ronnies pappa dött. Jag börjar gråta och Justin drar in mig i sin famn. Han stänger av filmen och så sitter vi där. I tystnaden. Allt som hörs är mina snyftningar.
Jag gosar in mitt ansikte i hans nacke och några tårar rinner ner på hans tröja. Mina fingrar drar jag in genom hans hår och suckar djupt.
"Jag hatar det här" mumlar jag och han drar handen upp och ner för min rygg.
"Jag vet" viskar han och pussar min hjässa.
När det knackar på dörren sätter Justin ner mig i soffan och går för att öppna. När han smäller igen dörren har han två pizzor i händerna.
"Mat!" ler han och jag försöker le tillbaka, men det blir bara en stel grimasch.
Han lägger upp pizza på två tallrikar medan jag går med långsamma steg mot honom och bordet. Jag häller upp Cola i två glas och sedan börjar vi äta.
Justin måste lägga sig efter maten för att vara pigg imorgon. Så han säger godnatt, men jag följer honom til sovrummet.
"Väck mig imorgon när du åker" säger jag och sätter mig på sängen medan han byter om och kollar så han har med allt.
"Nej, du måste sova" säger han allvarligt och letar efter någonting.
"Justin, jag MÅSTE säga hejdå till dig innan du åker. Annars klarar jag mig aldrig" säger jag och han ser på mig.
Men han suckar när han insett att han förlorat.
"Vet du vart mina lila supras är?" frågar han och jag ler lite.
"Längst in i garderoben"
"Tack gumman"
Han pussar min panna innan han börjar rota igenom garderoben.
"Hittade dom!" ropar han och jag skrattar.
Han kommer nöjd ut med dom i handen. Men jag kan inte låta bli att låta leendet försvinna. Jag kommer inte få se honom på minst en vecka... Tanken av att inte få vakna upp bredvid honom är lite skrämmande. Jag vill alltid vakna upp med hans vackra ögon som möter mina. Men jag antar att jag inte kan hålla kvar honom bara för att vi är ihop.
"Hörru, det kommer gå fort" säger han och jag märker att en tår har runnit nerför min kind.
"Jag kommer sakna dig" viskar jag hest och min röst brister.
"Jag kommer sakna dig med, Beccis"
Han kramar mig hårt och kysser mig sedan.
-----------------------------------------------------------------------
Kommentera!
Jag vet att uppdateringen SUGER! Men jag tvingade mig själv att skriva och ja, efter ett tag kom allt automatiskt.
Tack för alla vackra kommentarer! Blev ju lite depp när jag såg kommentaren från ANONYM (ganska fegt tycker jag) men när jag såg alla glada kommentarer kan jag inget annat än att bli glad. Tack! Älskar er!
Fight For The Love 34#IGotIt
"Vad har hänt? Har någon dött eller?" frågar jag halv ironiskt och slår mig ner i en fåtölj.
"Justin, Amelia ringde just. Hon har fått en samtal om en bilolycka" säger Brooke.
"Okej?" säger jag.
"Din mamma och Rebeccas mamma skulle hem ifrån flygplatsen. Rebeccas mamma skulle komma och gratta Rebecca när hon firat sin födelsedag med oss" säger Robin och allt stannar.
"Va?" viskar jag hest och känner gråten i halsen.
"Dom båda ligger i koma" säger Tanisha tyst.
Plötsligt hör vi ett skrik. Våra blickar faller på trappan där Rebecca har brutit ihop. Hon hörde...
Hon sitter på ett trappsteg med ansiktet i händerna och bara gråter. Hon skriker högt och jag går snabbt fram till henne. Jag kämpar mot tårarna. Jag vill inte att Rebecca ska se mig svag. Hon måste se att jag är säker på att allt kommer bli bra, även om det är raka motsattsen.
"Hey, du, det kommer bli bra. Dom är starka, eller hur?" säger jag hest och hon ser upp på mig.
"Hur fan kan du säga så?! Du vill gråta för fan! Gör det! Din mamma ligger i koma för i helvete!" skriker hon och jag ryggar tillbaka lite. Men aldrig att jag lämnar henne, inte nu. Istället drar jag in henne i en kram och håller henne hårt.
"Lyssna på mig. Vi kommer fixa det här. Allt kommer bli bra. Jag lovar" viskar jag och hon gråter högt mot min axel.
Jag lyfter upp henne och går till bilen. När jag satt henne i passagerarsätet ser jag på de andra som står i dörröppningen.
"Kom. Vi ska till sjukhuset, sedan åker vi till vår lägenhet" säger jag och de nickar.
När de låst sätter de sig bak och jag börjar köra mot sjukhuset. Det är helt tyst i bilen. Bara Rebeccas höga snyftningar hörs. Jag trummar nervöst på ratten och stönar högt när jag ser att det blir rött vid stopljusen.
"Men vafan!" skriker jag och alla hoppar till.
Rebecca lägger sin hand på mitt lår och smeker försiktigt tummen fram och tillbaka. Jag suckar och väntar otåligt på att det ska bli grönt. När det väl blir det gasar jag på ordentligt och vi är framme på nolltid. Jag väntar på de andra och tar Rebeccas hand. Vi går till receptionen och frågar vilken våning och vilka rum. Som tur var så ligger rummen bredvid varandra, men de är nu inne på operation.
Vi sätter oss i väntrummet utanför rummen och Rebecca kryper upp i mitt knä.
Efter någon timme åker Robin, Alex, Tanisha och Brooke tillbaka. Becca andas tungt i mitt knä, men hon sover inte. Då kommer en doktor fram till oss.
"Anhöriga till Patricia Mallette och Cathrine Parker?" säger han med mörk röst.
"Ja?" säger jag.
"Cathrine Parker är vaken efter operationen och kan ta emot närmaste familjemedlem" säger han och Rebecca vaknar till liv.
"Det är jag" säger hon snabbt.
"Okej, följ med mig"
Rebecca
Jag går efter doktorn in till mammas rum. Hon ligger blek i sin säng med slangar överallt. Tårar börjar rinna och jag går fram till henne. Hon ler försiktigt.
"Mamma!" gråter jag och hon ler.
"Grattis i efterskott" ler hon.
"JAg har saknat dig!" gråter jag vidare och hon skrattar hest.
"Men jag mår ju bra? Eller hur?"
Jag stannar hos henne ett tag. Frågar varför hon var i USA, hur hon mår och sånt man brukar fråga. Men när jag väl kommer ut sitter inte Justin där. Så jag sätter mig bara i en soffa och väntar. Plötsligt öppnas dörren bredvid mammas och där står Justin. Han gråter. Hans ögon är blodröda och hela han skakar. Panikslaget ställer jag mig upp och joggar fram till honom.
"Hey, hur mår hon?" frågar jag och kramar honom hårt.
"Hon..." gråter han, men kan inte fortsätta.
"Jag går in till henne. Lova att stanna här ute" säger jag och han nickar.
När jag ser att han sitter i soffan går jag in till Pattie. Hon ligger likblek i sängen. Orörlig. De har lagt hennes händer på hennes mage tillsammans med en röd ros. Den röda rosen skär sig ifrån det vita lakanet och hennes vita sjukhusklänning, plus hennes vita skinn. Tårarna pressas ur mina ögon. Hon kan inte vara död, eller hur? Justin skulle aldrig klara av det.
"Hon avled på operationen"
Jag vänder mig om och ser en yngre doktor komma in. Runt 30 kanske? 25? Hans hår är ljusbrunt och ögonen är gröna.
När jag pratat med doktorn går jag ut till Justin. Men han sitter inte i soffan där han satt förut. Panikslaget springer jag mot hissarna, men upptäcker snart att dom inte kommer komma. Så istället springer jag nerför trapporna och ut på gatan. På en bänk längre bort ser jag honom sitta, gråtandes.
"Justin?" säger jag och han ser upp på mig. "Du lovade att stanna där uppe. Fattar du inte hur orolig jag blev?" fortsätter jag oroligt och han reser på mig.
"Förlåt. Jag klarade inte av att vara där bara" säger han och jag lägger armarna om hans nacke.
"Vi klarar oss igenom det här, eller hur?" säger jag och han ser ner i marken. "Justin" säger jag allvarligt och tar upp hans huvud med mitt finger. "Vi klarar det här, eller hur?" upprepar jag och han suckar.
"Jag vet inte, okej!" ryter han. "Hon har alltid funnits för mig! Hon är anledningen till att jag andas! Fattar du inte det?! Hon betyder världen för mig!!" ryter han och jag backar.
"Okej, jag förstår. Men du måste förstå att jag försöker hjälpa dig" säger jag, vänder mig om och går in till sjukhuset igen.
Jag hör Justin skrika ilsket och ångerfullt men jag kliver in i hissen. Innan dörrarna stängs ser jag Justin sitta på marken utanför och gråta.
När jag kommer upp till rätt våning ser jag plötsligt massa doktorer springa med mammas brits, med mamma på. De springer in till hissen och allt jag hinner se är mammas bleka, döda ansikte. Jag ser en doktor utanför mammas rum och jag går fram till henne.
"Ursäkta, vet du hur Cathrine Parker mår?" frågar jag och pekar lite mot hissarna där mamma försvann.
"Hon fick någon inre blödning. Hon skickas till akuten, men vi vet inte om hon överlever"
Hon går därifrån och jag sjunker ihop på golvet. Jag gråter högt och skriker. Folk kollar på mig, men jag bryr mig inte. Min mamma kommer dö för fan!
"Rebecca, förlåt"
Jag ser upp och möter Justins blick. Han ser sorgset på mig och jag flyger på honom. Han fångar mig och håller om mig hårt.
"Hon kommer dö!" gråter jag.
"Jag kommer vara vid din sida, hela tiden"
Det här är det bästa med Justin. Om han inte är säker på att det blir bra säger han inte "det blir bra" utan han säger något annat vettigt. Jag blir så sur när alla säger att det kommer bli bra, när det är så självklart att det inte kommer det.
Efter några timmar fick vi reda på att de båda avlidit. Vi orkade inte vara kvar, så efter att vi sagt hejdå åkte vi hem igen. Vi hämtade våra resväskor och slog oss ner i bilen igen. Jag fick ett SMS av Tanisha. Hon skrev att de åkt till deras hotell. Så jag och Justin åkte till vår lägenhet. När vi klev in så ställde vi bara in sakerna och gjorde oss i ordning för natten. Sedan tog jag Justins t-shirt och drog på mig den.
"Godnatt" mumlar jag och lägger mig ner i sängen.
"Godnatt honey" viskar Justin och drar mig nära.
Hur trött jag än är så kan jag inte somna. Allt i mina tankar är mamma. Hon är verkligen borta.
Tårarna börjar tyst rinna nerför mina kinder. Jag försöker vara tyst, inte snyfta för högt så att Justin vaknar. Men det är nästintill omöjligt. Efter bara några sekunder gråter jag högt och jag känner hur Justin rör på sig.
"Förlåt" gråter jag och går över till att snyfta.
"Det är lugnt" säger han.
Jag vänder på mig och kryper in i hans varma famn. Han lägger armarna om mig och jag snyftar mot hans bröst. Han smeker mitt hår och pussar min hjässa.
"Dom är verkligen borta" säger jag och han suckar.
"Men dom kommer alltid finnas i våra hjärtan"
-------------------------------------------------------------------
Kommentera!!
Love u guys!
Är så glada över att ni väntat!
Ska försöka avsluta den här så fort som möjligt och sedan börja på en ny (kanske). Det kanske blir en liiiten paus innan jag börjar på den nya och när jag avslutat den här, men inte en lång. Vi får se!
Fight For The Love 33#SheLovesYou
"Så, vad gör vi nu då?" säger Brooke och lägger händerna på sin midja.
"Tja, det finns inte så mycket att göra. Det finns ingen täckning och det kommer knappast komma någon bil här" säger Justin och jag stelnar till.
"Så, planen är...?" säger Tanisha och Justin rycker på axlarna.
"Antingen så går en av oss för att hämta hjälp, eller så väntar vi här tills någon kommer" säger han.
"Jag kan gå" säger Robin.
"Jag med" säger Alex.
Vi nickar och de går längst vägen. Längre och längre bort. Gråa moln täcker den blåa himlen och jag huttrar till. Huden knottrar sig och jag lägger armarna i kors över bröstet. En regndroppe träffar min kind och jag ser upp med en suck. Efter bara några sekunder öser regnet ner från himlen.
"Vi sätter oss i bilen" säger Justin och alla sätter sig.
Motorn funkar fortfarande, så han sätter igång den och höjer värmen. Radion är inte så mycket att lyssna på. Eftersom det inte finns någon täckning funkar inte kanalerna. Det sprakar bara. Jag drar upp benen till magen och lägger armarna om dom. Huvudet lutar jag mot benen och Justin räcker sin hand över sätet till min axel.
"Kom hit" säger han och klappar på sitt knä.
Jag kryper över till honom och lägger benen om hans midja och huvudet mot hans bröstkorg. Justin lägger armarna om mig och drar mig nära. Han trycker in sitt ansikte i mitt hår och jag drar fingrarna genom hans. Jag sneglar upp mot baksätet och ser att Tanisha sover i Brookes knä. Brooke halvsover. Ganska gulligt, faktiskt. Mina bästa vänner, då, nu och föralltid.
Mina andetag är hackiga. Ojämna. Om jag måste erkänna det, så är jag ganska rädd. Jag menar, vem vet vilka djur det finns runt oss? Kanske någon som dödar oss!
"Går det bra?" viskar Justin tyst för att inte väcka Tanisha eller Brooke. Jag nickar sakta och han drar mig närmre. "Dom kommer snart. Jag lovar"
På bilens panel står det att klockan är 7pm. Alltså har de varit borta i timmar. Kanske har det hänt dom något! Tänk om dom vart typ överfallna eller något? Vad som helst kan ju ha hänt. Och då känns det lite taskigt att vi bara sitter här. Men vad ska vi göra? Om vi går kanske de kommer tillbaka och ja...
"Hur kan du vara så säker?" mumlar jag tyst.
"Det kommer gå bra, Becca. Du måste bara tro det" viskar han tillbaka.
Med en suck lägger jag tillbaka huvudet på hans axel och huttrar till igen. Värmen som strömmat ur ventilerna slutar plötsligt blåsa ut i bilen.
"Vad hände?" säger jag tyst.
"Jag vet inte" säger han.
Vi hittar två filtar bak i bilen. Vi lägger den ena över Tanisha och Brooke och en över mig och Justin. Kylan kommer snart och jag kryper närmre Justin som tar ett fastare grepp om mig.
"När kommer dom?" viskar jag skakigt och börjar skaka lite lätt.
"Snart babe, snart är vi hemma igen" viskar han och kysser min hjässa.
Efter ett tag tror jag att jag somnar. För allt försvinner. Justins ord ekar och allt blir svart.
När jag vaknar känner jag hur någon bär mig. Snabbt öppnar jag ögonen och ser Justins lilla, trötta leende.
"Vi är hemma igen, babe. Jag bär dig till din säng" viskar han och pussar min panna.
Sakta nickar jag och snart känner jag värmen omringa mig. Justin går uppför trappan och lägger mig i min säng. Han kysser mig och jag besvarar den svag och trött. När han ska gå tar jag tag i hans hand och drar honom tillbaka.
"Stanna" viskar jag med slutna ögon och han fnissar.
"Vill du det?"
"Pucko. Ja" säger jag och han skrattar.
Efter en stund lägger han sig bakom mig och drar mig när honom. Han andas i min nacke och jag fnissar lite. Antagligen för att jag är så trött. Justin smeker min hand och snart somnar vi om igen.
Jag vaknar av att Justin rör på sig bakom mig. Huvudet värker och jag känner mig tung som sten. Tyst mumlar jag något ohörbart och Justin böjer sig över mig. Hans hår är ruffsigt, men sexigt. Han ler lite mot mig och kysser mig. Jag lägger mig på rygg och ser upp i taket.
"Hur mår du?" frågar han och jag rycker på axlarna.
"Huvudvärk och det känns som att jag väger lika mycket som en elefant" mumlar jag och han skrattar hest.
"Gulligt. Ska jag hämta en tablett?"
"Ja, snälla? Högra skåpet i badrummet" säger jag och han ler lite.
"Kommer snart"
Han reser på sig och går mot badrummet. MEd en suck drar jag täcket över huvudet och önskar att smärtan kunde försvinna. Säg inte att jag har migrän... Inte nu?! Jag tänker efter och märker att jag inte haft det på länge. Skit!!
När Justin kommer tillbaka skrattar han när han ser hur jag ligger.
"Jag tog med vatten"
"Mm..." mumlar jag och han fnissar.
Jag drar bort täcket och sväljer snabbt tabletten och jag lägger tillbaka huvudet på kudden med en suck.
"Hur mår du egentligen?" frågar Justin och smeker min kind.
"Jag tror jag har migrän anfall" mumlar jag och han ser oroligt på mig.
"Kan jag hjälpa dig?" frågar han och tar min hand.
"Inte just nu"
"Ska jag hämta Nico, eller Amelia? Eller ska jag ringa ambulansen? Eller..."
"Justin! Jag mår bra. Det är bara ett migrän anfall, det är inte farligt" avbryter jag och han ser lite tveksamt på mig. "Gå och gör vad du vill bara. Ha med mobilen så messar jag om det är något, ifall jag inte orkar ringa" ler jag.
"Säkert?"
"Ja!"
"Älskar dig"
Han går ner till vardagsrummet och jag hör teven slås på. Sakta lägger jag mig tillrätta och försöker somna om, vilket är omöjligt med den här huvudvärken.
Efter en halvtimme känner jag hur hungern kommer krypande och jag reser mig för att gå ner till köket. Först känner jag mig yr, men det försvinner efter bara någon sekund, så jag fortsätter. När jag går nerför trappan kommer Justin snabbt.
"Du skulle ju messa om du ville något? Du borde inte vara uppe och gå" säger han och tar min hand och hjälper mig mot soffan.
"Men jag är hungrig" mumlar jag och sätter mig ner i soffan.
"Då fixar jag något. Makaroner och ost?"
"Tack Justin" ler jag.
Han kysser mig i pannan och går till köket. Jag drar åt mig en filt och lägger den runt mig.
"TANISHA IS IN THA' HOUSE!" hörs en hög röst ropa och huvudet håller på att sprängas.
Jag stänger ögonen hårt och jag hör Justin förklara för de andra som kom. När jag hör steg närma mig ser jag upp möter jag Tanishas, Brookes, Robins och Alexs oroliga ögon.
"Migrän?" frågar Brooke oroligt och jag nickar.
De sätter sig i soffan och i fåtöljerna medan Justin fortsätter i köket.
"Någon som är hungrig?" frågar han och de skakar på huvudet.
"Åt nyss frukost" säger Robin.
Justin kommer in med en skål med makaroner och ost, plus ett glas med mjölk. Jag börjar äta medan de andra pratar tyst. Justin sitter bredvid mig och ser till att jag äter och dricker ordentligt. Med en suck ser jag irriterat på honom.
"Kan du sluta stirra?" muttrar jag och han ryggar tillbaka.
"Förlåt då" ryter han och flyttar sig ifrån mig.
"Justin..."
"Det är konstigt, för varje gång jag försöker hjälpa dig blir du bara irriterad och skiter i att jag har känslor. Jag är ingen känslolös robot!" ryter han och de andra tystnar.
"Justin, förlåt. Jag är lättirriterad när jag har migrän" säger jag med gråten i halsen.
Han reser sig upp och lämnar huset. Tårarna börjar rinna och Robin och Alex följer efter Justin medan Tanisha och Brooke stannar för att trösta mig. Huvudet blir bara värre och då rinner tårarna mer. Det gör så jävla ont. I huvudet, i hjärtat, i kroppen. När Justin lämnade mig var det som att luften för mina lungor försvann. Justin är min luft. Utan honom är jag inget. Han har mitt hjärta.
"Han hatar mig!" gråter jag. "Jag gör bara fel hela tiden!" fortsätter jag och de kramar mig.
"Nejdå! Det är inte ditt fel" tröstar dom.
"Men vems fel är det annars?!"
"Det blir bra" säger Tanisha och så sitter vi ett tag.
Huvudet värker bara värre och värre och tårarna riktigt strömmar nerför mina kinder. Men plötsligt somnar jag i de andras famnar. Jag tror att jag har huvudet i Tanishas knä och fötterna i Brookes.
Justin
"Justin! Stanna!" ropar Robin bakom mig.
"Vad?!" ryter jag.
"Hon har migrän. Såhär är hon jämt då. Hon blir sjukt irriterad över det minsta lilla. Hon älskar dig. Hon kommer aldrig lämna dig. Jag slår vad om att hon gråter sjukt mycket just nu. Det gör hon alltid när hon vet att hon sårat någon hon älskar" säger Alex och flåsar lite efter att ha sprungit efter mig.
Det går upp för mig att jag bara sprang iväg när hon behöver mig som mest. Hon menade inte att såra mig. Det är den där migränen som gör det. Hon skulle aldrig göra det medvetet.
Efter några minuter följer jag med Robin och Alex tillbaka. När vi kommer in ligger Becca och sover i Tanishas knä med sina fötter i Brookes knä. Sakta går jag in och tjejerna ler lite mot mig. Rebecca har tårar på kinderna och jag ser hur hon är röd runt hennes ögon och på kinderna. Hennes läppar är också lite extra röda. Jag förstår att hon gråtit tills hon somnat.
"Du kan bära upp henne" viskar Brooke och jag nickar.
Jag lyfter försiktigt upp Rebecca och går uppför trappan. När jag lagt ner henne i hennes säng och bäddat om henne pussar jag hennes panna.
"Förlåt" viskar jag och går mot dörren.
"Förlåt mig, snälla..." viskar Rebecca, som att hon drömmer.
Med ett leende lämnar jag rummet och går ner till de andra.
----------------------------------------------------------------------
FÖRLÅT SÅ OTROLIGT MYCKET FÖR VÄRLDENS DÅLIGASTE UPDATE!
Jag har haft nationella prov hela veckan och har haft mycket läxor. Har helt enkelt inte haft tid att skriva. Jag har känt att jag kanske ska sluta blogga. Men jag är inte säker. Kanske bara tar en paus eller något.
VI kan RÖSTA!
Skriv en kommentar som innehåller ditt val!
1. Ta en paus
2. Sluta skriva helt
3. Avsluta novellen och börja på en ny
ALLA MÅSTE SÄGA SIN ÅSIKT!! SNÄLLA!
Fight For The Love 32#TheApartment
"Vart tog ni vägen?" frågar Robin och äter sin feta macka full av ost, skinka, gurka och Gud vet mer vad han har på.
"Ehm... Asså, jag började frysa så jag gick in för att ta en dusch. Men min kropp fick en chock eftersom jag först "duschade" i kallt och sedan i varmt" säger jag och de nickar sakta.
"Hur mår du nu då?" frågar Tanisha.
"Bra!" ler jag.
Vi bestämde oss för att Justin och jag skulle åka till lägenheten medan de andra chillar, och sedan ska alla gå till en klubb i närheten. Så när alla ätit upp tog jag på mig ett par gråa mjukisar, en lös, kor, svart t t-shirt med en gul glad smiley på. Skorna fick bli vanliga vita Converse. Håret fick ligga naturligt. Sminket blev ganska enkelt, mascara, foundation och puder.
"Är du klar Beccis?!" ropar Justin.
"Japp! Kommer!" ropar jag och springer ner till hallen där han väntar.
Eftersom det är lite kallare ute nu tar jag på mig en svart skinnjacka. Sedan följer jag med Justin ut till hans bil. Vi sätter på radion och lyssnar lite på nyheter. Men snart börjar I Like It Like That med Hot Chelle Rae spelas. Vi sjunger med och börjar asgarva åt oss själva. Men plötsligt stannar han utanför ett stort höghus. Jag tappar hakan och ser på Justin som skrattar åt mig. Han går runt bilen och öppnar dörren åt mig, tar min hand och leder mig ut. Han leder mig till dörren in till höghuset och vi går mot hissen. Justin tryckte på knappen med en 12:a på, vilket var högst upp. Jag stirrade på Justin och han bara log mot mig innan han kysste mig.
"Jag skulle bli glad av en liten etta" muttrar jag och Justin skrattar.
"Men du förtjänar det bästa" ler han.
När det plingar öppnas dörrarna och vi stiger ut. Jag följer efter Justin som plockar upp en nyckel i hans ficka. Vi stannar utanför en dörr där det inte står något efternamn och Justin låser upp.
"Damerna först" säger han och sträcker ut armen mot dörren.
Jag ler och öppnar dörren.
Lägenheten är inte jättestor, men inte liten heller: helt perfekt. När man kommer in är det ljust trägolv och vita väggar. Det är en tre meter lång hall direkt innanför dörren. På vänstra väggen står en söt bänk i vitt trä och en grå dyna. Över den hänger det en tavla i svart/vit som det står Welcome på. På högra väggen står en skohylla och så hänger det krokar över. Om man går rakt fram kommer man till ett stort vardagsrum med panoramafönster mot staden. Om man svänger vänster finner man ett fint, ganska litet badrum. Till höger är det en dörr till köket. Vitt kakelgolv, vita tapeter med mönster på (hela tapeten är vit med mönster i vitt) med köksbänkar i rött/vitt, kyl och frys i vitt, köksö i vit/röd och ett lite större matbord framför ett fönster i vitt trä. Där inna finns också en dörr till ett föråd.
"Kom" säger Justin och tar med mig till vardagsrummet.
Där hittar vi en dörr som leder till sovrummet. Underbart! Mörkt trägolv, vita väggar och en fondvägg i svart. Emot fondväggen står den stora sängen. Det finns också en balkong och en dörr till en W.I.C.
"Justin..." säger jag mitt i en utandning.
"Gillar du det inte?" säger han oroligt.
"JO! Justin, jag älskar det! Det är helt perfekt! Men jag vet bara inte hur jag ska tacka dig" säger jag med tårar i ögonen.
"Det räcker med att bara andas" viskar han i mitt öra och kysser mig.
Efter en stund åker vi hem igen. Vi bestämer oss för att Robin, Alex, Tanisha och Brooke ska hjälpa mig att packa lite och de andra hjälper Justin. Så när vi är hemma igen kramar jag Justin och kysser honom, sedan går han till sig tillsammans med Mike, Chris, Payton och Cait. Vi andra skuttar upp till mitt sovrum och sätter på min spellista på Spotify när min mobil sitter i min stereo. Jag och Robin hämtar några flyttkartonger i källaren som vi sedan tar upp till mitt rum.
"Jag och tjejerna tar kläderna, killarna kan ta allt annat!" ler jag och de nickar. "Tack för att ni vill hjälpa till. Jag menar, ni kanske hellre vill typ åka till stranden eller något" säger jag och börjar slänga fram alla kläder på golvet.
"Vi kom hit för att spendera tid med dig, på vilket sätt spelar ingen roll" flinar Alex.
"Woo, sexy biatch" säger Brooke och slänger ett par spetstrosor på mig.
"Justin köpte dom till mig" mumlar jag generat och alla börjar asgarva.
"I LIKE IT LIKE THAT! HEY, WINDOWS DOWN, CHILLIN' WITH THE RADIO ON!" skrik/sjunger vi ihop och börjar asgarva igen.
Det går inte så fort att packa, men vi har bara roligt. Det är ju trots allt inte brottom. Efter en timme lägger vi oss utmattade på golvet. Vi börjar skratta igen när vi tänker på hur roligt det måste se ut.
"Shit, vad varmt det är!" utbrister Robin och går för att öppna fönstret.
Kall, frisk luft sveper in och alla suckar lyckligt. Vi tar en paus med kakor och saft. Samtidigt snackar vi gamla minnen.
Men efter en halvtimme är vi igång och packar igen. Alla kläder är nerpackade och nu hjälps alla åt med allt annat. Jag hittar ett foto på alla oss när vi gör värsta minerna. Jag börjar asgarva coh alla kommer för att kolla.
"Kolla på Alex min! HAHA!" skrattar Tansiha.
Alla börjar asgarva och Alex blir lite generad.
När vi är klara har vi sju flyttlådor. Vi slänger oss trötta i soffan och suckar.
"Äntligen klara" suckar Robin och plötsligt puttar Alex ner honom från soffan för att han ska få plats.
Robin ramlar på golvet med en stöning och alla asgarvar. Alex suckar lyckligt.
"Bättre"
Robin drar ner Alex från soffan och lägger sig där själv.
"Bäst" flinar han och alla asgarvar igen.
Tårarna rinner och vi tjejer ligger och vrider oss på golvet av skratt. Vi får inte tillräckligt med luft, så snart försvinner skrattet och vi ligger bara tysta, fast vi egentligen skrattar (ni vet som när man skrattar fast det inte kommer ut något). När jag fått luft skrattar jag högre.
Efter en stund kommer Justin över och frågar om vi är klara. Alla nickar och vi bär ut alla lådor till ett flak som Justin hyrt. Justins lådor står redan där. Han har drygt åtta stycken tror jag, kanske nio. Vi alla följer med till lägenheten den här gången. Fast inte Cait, Pay, Mike eller Chris. De behövde tydligen gå hem. Men vi fäller upp en extrastol längst bak där Robin sitter. Jag sitter fram med Justin som kör och de andra sitter bak. Vi sjunger med i låtarna som spelas och skrattar lite.
När vi är framme hjälps vi åt med att bära upp alla lådor. Efter ungefär en halvtimme är det klart också, men vi bestämmer oss för att packa upp en annan gång, så vi sätter oss i bilen igen och åker för att lämna flaket.
När vi äntligen är på väg hem höjer vi volymen på radion och sjunger med på låten Stronger med Kelly Clarkson. Plötsligt kommer något djur upp på vägen och jag skriker åt Justin att stanna. Han tvärbromsar och svänger. Vi åker ner i diket, men voltar aldrig.
"Är alla okej?!" säger Justin och jag hör svaga ja. "Är du okej, babe?" säger Justin till mig och jag nickar sakta.
Justin kliver ut och springer runt till min sida. Han hjälper mig ut och kollar så jag inte är skadad, och gör samma sak med de andra.
"Nu då?" frågar Alex.
"Vet inte, jag skulle aldrig ha tagit den här omvägen" suckar Justin och lägger händerna på huvudet.
Jag märker att vi är mitt ute i skogen, typ. Sakta går jag fram till Justin och lägger armarna om hans midja.
"Det är inte ditt fel" viskar jag och han suckar högt.
"Jo! Det är det!" ryter han högt och jag backar undan.
Justin
"Jo! Det är det!" ryter jag högt och Becca backar undan.
Hennes ögon är fyllda med oro, chock och skräck. Direkt kommer ångesten genom mig. Jag öppnar munnen för att säga något, men Becca avbryter.
"Strunta i det bara" muttrar hon och vänder sig om för att börja gå längst vägen.
"Rebecca!" säger jag högt bakom henne och går snabbt efter henne. "Förlåt" säger jag och tar tag om hennes handled.
Hon vänder sig om och jag lägger händerna på hennes hals med tummarna på hennes kinder som jag smeker sakta. Hon ser rakt i mina ögon. Hennes blå/gråa är fyllda av tårar och jag kramar henne hårt.
"Förlåt" viskar jag i hennes öra och hon kramar mig hårt med armarna om min nacke.
"Förlåt mig" viskar hon hest och hennes röst brister.
"Va? För vad?" säger jag och ser henne i ögonen.
"För att jag överreagerade" säger hon och snyftar medan en tår rinner nerför hennes kind.
"Du är förlåten, hela tiden" viskar jag och kysser henne.
--------------------------------------------------------------------------------
KOMMENTERA!
Ganska långt, va? Tänkte inte att det skulle bli så långt men... Ja, nu blev det det :)
Fight For The Love 31#IAmFine
"Asså, om du inte vill så ä..." börjar han, men jag avbryter genom att kyssa honom.
"Ja, ja, ja och ja tusen gånger om" säger jag och alla applåderar.
Han ler stort och kysser mig igen. Sedan äter vi. Alla pratar glatt i munnen på varandra medans man äter den goda maten. Jag får reda på att 1D killarna ska åka imorgon igen, och de andra skulle stanna i en vecka.
När alla ätit klart alla tre rätter går vi ner till strandkanten. Jag och Justin går hand i hand medans de andra springer runt framför oss. Allt är perfekt! Helt perfekt! Jag tar av mig klackskorna och tar dom i min hand för att sedan gå ut i vattnet. Jag går ut tills vattnet är till knäna. Där stannar jag och vi alla skvätter lite på varandra.
Men efter ett tag går alla upp. Vi går mot parkeringen och där stannar vi, inte för att jag vet varför.
"Va..." börjar jag men Justin avbryter.
"Här är din bil, gumman" ler han och en svart Fisker Karma kommer körandes.
Jag tappar hakan. Lägger handen för munnen och viskar oh God. De andra ler stort mot mig och jag känner hur allt snurrar.
"Babe, mår du bra?" viskar Justin oroligt och jag ser på honom.
"Hon är jätte blek"
"Hämta en stol"
"Hon måste sätta sig ner"
"Honey, svara mig. Hur mår du?"
Det svartnar framför mina ögon och jag känner hur någon trycker ner mig i en stol. Snart klarnar det för mina ögon igen och jag märker hur alla kollar oroligt på mig. Justin sitter på huk framför mig och håller mig oroligt i handen.
"Jag mår bra" försäkrar jag och han skakar på huvudet.
"Vad hände? Du är jätte blek och verkar helt borta" säger han.
"Det händer så ibland" suckar jag och reser mig upp.
"Säkert?"
"Ja" ler jag.
Sedan slänger jag mig i hans famn. Kysser hans hals upp till kinden och till läpparna. Han håller armarna om min midja och trycker ansiktet i mitt hår.
"Du behöver inte lägga så mycket pengar på mig" viskar jag och han ser mig i ögonen.
"Du är värd allt i världen" ler han.
Sedan hoppar vi alla in i min nya bil. Jag har körkort nu, så jag körde. Det var väldigt trångt, men det var värt det. Verkligen. Jag älskar bilen, väldigt mycket!
"Vart ligger lägenheten?" frågar jag Justin då de andra pratar med varandra och klagar på att det är trångt.
"Inte långt härifrån. Vi kan åka förbi imorgon, om du vill? Vi får flytta in nästa vecka" ler han och jag nickar med ett stort leende.
När vi kommer fram så sätter vi oss i soffan. Vi lägger fram madrasser, täcken, kuddar och filtar framför soffan så alla får plats. Nico och Amelia lovade att inte vara hemma idag, så ja.... De är säkert hos någon kompis eller nåt.
"Vilken film?!" säger Robin.
"Skräckis!"
"Nej!"
"Jo!"
Alla garvar åt Zayn som vill se skräckis och åt Niall som inte vill.
"Jag tycker vi låter födelsedagsbarnet bestämma" ler Zayn och vi skrattar.
"Okej!! Då ser vi Titanic!"
"Neeeeej!" säger alla i kör, förutom jag och tjejerna.
"Vi har sett den miljoner gånger" suckar Louis.
Vi skrattar högt. Tydligen är de trötta på den filmen eftersom jag tvingar dom att se den varje gång. Men vi bestämmer oss efter ett tag för att se en skräckis jag inte minns namnet på. JAg kryper upp i Justins famn och han lägger armarna om min midja. Jag lutar bak huvudet mot hans axel och ler lyckligt. Jag sitter liksom emellan Justins ben (misstolka ej), till höger om oss sitter Alex och Robin, till vänster om oss sitter Tanisha och Brooke och på madrasserna sitter de andra.
Efter filmen reser sig 1D killarna upp.
"Vi skulle gärna stanna längre, men vi måste packa ihop och så, planet går tidigt imorgon" säger Liam sorgset.
"Okej, det var jättekul att ni kunde komma" säger jag, reser på mig och kramar dom alla.
"Det var kul att vara här" ler Harry och kramar mig hårt.
Jag följer dom till dörren efter att de sagt hejdå till de andra. När de fått på sig skorna och så kramas vi igen.
"Jag kommer sakna er" säger jag tyst med gråten i halsen.
"Vi kommer sakna dig med" säger Zayn och sedan går de.
Jag ställer mig på gården och ser deras bil försvinna bort. Med en suck går jag in till de andra igen och vi sätter på en ny film. Den här gången en humor film. Alla skrattar högt tillsammans och vi har riktigt roligt.
När jag vaknar nästa dag ligger alla i en klump på madrasserna, medans jag och Justin ligger i soffan. Jag fnissar lite och sätter mig upp. Min blick faller på klockan som visar 9.26. Sakta och försiktigt reser jag mig upp och går ut till köket. Jag ställer fram frukost på bordet och går sedan tillbaka till de andra. Men ångrar mig. Istället går jag tillbaka till köket och hämtar två kastrullock. När jag står i vardagsrummet slår jag locken hårt emot varandra flera gånger.
"VAKNA!! DET BRINNER!!" skriker jag samtidigt och alla flyger upp.
"VA?! VART?!" skriker Tanisha och slänger sig livrädd i Robins armar.
Jag börjar asgarva och alla ser på mig med mördarblickar. När alla går mot mig svär jag högt och springer iväg. Alla springer efter mig och jag springer skrattandes ut på gården. Snart drar någon bak mig med armarna om min midja och snurrar runt mig. Jag skrattar högt men slutar när jag märker att alla andra står med hinkar fulla med vatten. Jag ser bak på Alex som flinar och ser på de andra.
"Ett!" säger han och jag försöker springa därifrån, vilket är hopplöst. "Två!"
"SLUTA!!" skriker jag och Justin ler lite och mimar sorry.
"TRE!"
Alex släpper mig och backar, men jag hinner inte springa därifrån förens jag känner liter med iskallt vatten över mig. Mina muskler späns och jag stelnar till. Jag står helt blickstilla medans de andra skrattar åt mig. Jag får inte fram ett ljud. Efter ett tag börjar jag skaka av att jag fryser, eftersom jag är blöt och det blåser ganska mycket ute. Jag börjar hacka tänder och Justin möter min blick.
"Kom" ler han och tar min hand.
De andra är för upptagna med att försöka putta i varandra i poolen att de inte märker att Justin leder mig in. Han tar med mig till mitt badrum och hämtar kläder medans jag duschar.
Efter några sekunder under det varma vattnet känner jag hur benen viker sig och jag faller ihop på golvet i duschen.
"Honey, är du klar?" säger Justin, men jag kan inte svara eller röra mig. "Honey?" säger han oroligt och kikar in i duschen. "Herregud! Rebecca!" säger han oroligt och stänger av vattnet för att sedan sätta sig bredvid mig.
Han slår löst på min kind och försöker få mig att göra något, men jag orkar inte. Det är som att hela min kropp är is och att min röst är bortblåst.
Efter en stund lyckas jag röra mig lite och får tillbaka min röst.
"K-kallt" stammar jag och han lyfter upp mig med en handduk.
Sedan lägger han mig i min säng och bäddar om mig. Han sätter sig bredvid mig och smeker min kind.
"Jag fattar inte hur du alltid lyckas få mig så orolig" säger han tyst och skakigt.
"Min kropp fick bara en chock. Man ska inte duscha i varmt efter att ha fått en kalldusch" säger jag med ett litet leende.
"Mår du bra då?" säger han och jag nickar.
"Ja"
-----------------------------------------------------------------------
KOMMENTERA!
Har inte så mycket mer att säga...
Fight For The Love 30#TheBigSurprise
Rebecca
När jag vaknar hör jag några röster sjunga, kan inte urskilja hur många. Men jag hör Justins röst... Den låter bäst, om man säger så. Sakta öppnar jag ögonen och ser Nico, Amelia, Justin, Caitlin, Payton, Christian och Mike stå där. Amelia håller i en bricka med en bulle och två kakor på tillsammans med saft. Caitlin håller i ett ganska stort paket, Justin håller i ett litet, Christian håller i ett mellanstort och Nico håller i en påse.
"Grattis!!" utbrister de samtidigt och jag fnissar.
De sätter sig alla i sängen och jag börjar öppna Christians paket. Där i ligger en brun skokartong. Jag öppnar och ser ett par vita Converse med svart mönster ligga där. Jag kramar honom och säger tack. Sedan öppnar jag Caitlins. Där i ligger världens vackraste klänning.
"Caitlin!" säger jag.
"Från mig och Payton. Du ska ha på den idag" ler hon.
Jag kramar henne och Payton innan jag öppnar Nicos påse. Där i ligger lite olika saker. Parfymer, body lotions, underkläder från Victoria Secret och lite annat. Jag kramar honom hårt. Sedan tar jag Justins paket. Där ligger ett halsband i silver med en berlock på. Det är ett hjärta som det står J+R=4-Ever. Men sedan ser jag något mer. Det är matchande örhängen!!
"Justin!!" skriker jag och slänger mig på honom.
"Grattis babe" viskar han och de andra skrattar.
Efter en stund går alla ut, förutom Nico och Amelia. Jag äter lite på min bulle samtidigt som jag väntar på att de ska säga något.
"Du ska ju vara med dom lite senare ikväll, så jag tänkte att vi kunde hitta på något. Det var länge sedan" säger Nico och jag ler stort.
"JA!" skriker jag och slår upp knytnäven i luften.
"Vad vill du göra då?" frågar Amelia.
"Kan vi inte typ... Jag vet! Åka till nöjesfältet!" piper jag och de nickar.
"Okej. Är du klar om en timme?" säger Nico och de reser sig upp.
"Japp"
De går ut och jag äter upp kakorna och bullen. Sedan drar jag på mig ett par jeansshorts, en magtröja och ett halsband. Sedan hänger jag en handväska på axeln och sätter ett par RayBan glasögon på näsan. När jag sminkat mig går jag ner till köket där alla pratar, men när jag kommer tystnar de. Justin går fram till mig och kysser mig länge.
"Du ska få världens bästa dag" viskar han och tar med mig till bordet.
Vi äter frukost och sedan sätter jag, Nico och Amelia oss i bilen.
"Vi kan göra vad du vill fram till tre. Men då måste du vara hemma" säger Amelia och jag nickar.
"Nöjesfält, helt klart. Om vi tröttnar kanske vi kan shoppa?"säger jag och de nickar.
"Vad du än vill, syster" flinar Nico och jag skrattar.
***
"Det där var det roligaste på länge!" skrattar jag då vi precis åkt någon galen berg-och-dal bana och är på väg till bilen igen.
"Haha, ja, verkligen! Helt galet!" skrattar Nico medans Amelia bara skrattar åt oss.
När vi är på väg hem igen så ringer Amelias mobil. Hon pratar tystare och snart lägger hon på.
"Det var Justin. De är klara" säger hon till Nico.
"Med vadå?" frågar jag nyfiket.
"Överraskning!" flinar Nico.
"Du gillar att retas, eller hur?" skrattar jag.
"Absolut!"
När vi är hemma kommer Payton och Caitlin ut och möter oss. De tar mig i varsin arm och drar fort med mig till mitt rum. De puttar in mig på badrummet och säger att jag ska byta om till klänningen. Så jag tar på mig den och går ut till dom igen. De sätter ig på en stol och Payton börjar fixa med mitt hår medans Cait sminkar mig.
"Kan ni berätta vad ni håller på med?" flinar jag.
"Jag sminkar dig och Payton fixar ditt hår" fnissar Caitlin.
"Nej men asså, vad ska vi göra?" säger jag.
"Överraskning!" säger de samtidigt och jag suckar.
När de är klara sätter jag på mig ett par klackskor som de ställt fram. Sedan satte de på mig ett halsband och några armband. Väldigt snyggt, om jag vår säga det själv! Vi går sedan ner till hallen där killarna väntar. De ler stort och Justin ger mig ett gulligt leende.
"Vad fin du är" ler han och kysser mig.
"Du med"
"Är alla klara?" säger Mike och vi nickar.
"Leggo!!!!" utbrister alla utom jag som bara skrattar.
Vi sätter oss i Justins bil och Justin sätter på radion. Alla sjunger glatt med innan vi stannar utanför en strandreasturang. Uteplatsen är på stranden ut mot havet. Vi går mot ett väldigt stort bord, men jag fattar inte varför. Så många är vi ju inte...?
När vi sitter där så hör vi plötsligt sjungande röster och en gitarr. De andra flinar medans jag vänder mig om fort. Där kommer nio personer, varav en har en gitarr. Då ser jag vilka det är. Det är Harry, Louis, Lian, Niall, Zayn, Robin, Alex, Tanisha och Brooke!!!!
"OH MY GOD!!" skriker jag och springer fram till dom.
Det går i slowmotion. JAg kastar mig i deras famnar och vi samlas i en gruppkram. Jag börjar gråta och de skrattar lite.
"Grattis!" säger de samtidigt och jag börjar gråta mer, av glädje.
"Gråt inte, gumman!" säger Brooke och kramar mig.
"Jag har saknat er. Allihopa" gråter jag och vi går mot bordet igen.
Alla hälsar glatt på varandra innan vi beställer maten. Justin tar min hand och ler mot mig. Lyckligare än såhär kan jag inte bli. Alla mina bästa vänner samlade runt ett bord. Skrattar, pratar och har riktigt roligt.
"Ska vi sjunga för henne nu?" säger Niall och jag ler.
De ställer sig upp och börjar sjunga. Sedan blir det presentutdelning. Jag får underkläder, bikinis, kläder, smink, smycken, presentkort och mycket annat roligt! Men sedan kommer Justin med två presenter till. Han ber mig öppna dom sist. Så när jag öppnat alla tar jag upp det ena och ser en nyckel. Inte vad för nyckel som helst, utan en BILNYCKEL?!
"Justin?! Va..." börjar jag.
"Tyst med dig" flinar han och kysser mig.
"Tack Justin!!" piper jag och flyger på honom.
De andra skrattar och jag öppnar det sista paketet. Där ligger en vanlig nyckel på en nyckelknippa. Förvirrat ser jag upp på Justin som ler lite smått.
"Jag vet att du har velat haft en lägenhet för dig själv. Därför undrar jag om du vill flytta ihop med mig?"
-----------------------------------------------------------
Kommentera!!
Just nu sitter jag i Grekland och har det (antagligen) trevligt! Det här inlägget är tidinställt!
Fight For The Love 29#NeverSayNever
Kylan kryper in under min hud och jag ryser. JAg ställer mig upp och känner rummet snurra. Det svartnar för mina ögon och benen viker sig. En duns hörs när jag träffar golvet. Snabba steg hörs utanför och snart öppnas dörren.
"Becca? Vad gör du? Vad hände?" säger Justin och sätter sig bredvid mig.
"Inget. Blodtrycksfall bara" säger jag och rycker på axlarna medans jag sätter mig upp.
Allt är normalt och jag reser mig upp. Justin kramar mig hårt och andas i min nacke.
"God morgon, honey" viskar han och kysser mig i nacken.
"God morgon hottie" viskar jag tillbaka och går mot dörren.
Justin fnissar bakom mig och följer efter. Vi går nerför trappan och in i köket. På bordet står det pannkakor, sylt, socker, grädde, mjölk, äpplejuice och massa mer.
"Har du gjort det här?" frågar jag och Justin nickar stolt.
Jag kysser honom hårt och vi sätter oss ner vid bordet. Jag lägger på en pannkaka på min tallrik och häller upp juice till mig.
"Mjölk eller juice?" frågar jag Justin.
"Juice"
Jag häller upp juice i hans glas och vi börjar äta. Mina tankar faller på mina vänner i England. Undrar vad dom gör nu. Kanske har dom kul och skrattar? De kanske har en av våra speciella filmmaratons. Kanske äter dom en gudomlig frukost som Robins mamma gjort. Kanske sitter dom på stranden och solar och badar. Dom kanske inte ens saknar mig? Dom kanske har vant sig vid att inte ha mig med. Men efter allt vi gjort tillsammans tror jag inte att man bara kan glömma det vi hade...
Tanisha
"Brooke! Kom igen! Vi ska bara vara där i en vecka, inte en månad!" ropar jag med en suck.
"Jag vet!" ropar hon tillbaka.
Efter några minuter kommer hon nerför trappan med två stora resväskor. Det dunsar högt när hon rullar ner dom för trappan. Hon muttrar och mumlar om och om igen, men snart är hon nere och tar på sig skorna.
"Två stora resväskor? Skojar du med mig?" säger jag och hon flinar.
"Nepp" säger hon.
Vi går ut till bilen där Alex och Robin väntar. De ser förvånat på Brooke som kommer med två feta resväskor.
"Come on" muttrar de båda innan de lastar in väskorna i bilen.
Brooke skrattar och sätter sig i bilen. Robin sätter sig bakom ratten med Alex bredvid sig och jag sitter bak med Brooke. Robin höjer volymen då Party Rock Anthem med LMFAO spelas. Vi sjunger med så falskt vi kan och hoppar lite i sätena.
Så är det hela vägen till flygplatsen. Men när vi kommer dit så lastar vi ut alla väskor och går mot entrén. Vi letar i en halvtimme efter rätt ställe att checka in väskorna på. Men snart hittar Alex rätt och vi checkar in dom. Sedan är det dags att hitta rätt säkerhetskontroll... Vi frågar en väktare efter rätt väg.
Efter två timmar sitter vi på planet, på väg till the United States of America.
Rebecca
"Hejdå Justin, vi ses" säger jag och kysser honom mjukt.
"Hejdå babe" ler han.
Jag säger hejdå till de andra och går över till mig. Nico sitter i soffan och kollar på datorn medans Amelia står i köket.
"Hej alla glada!" säger jag högt.
"Hej!" säger de tillbaka.
Osociala människor... Jag går till mitt rum och plockar fram datorn. Direkt går jag in och letar efter lediga, billiga lägenheter. Ni förstår... Jag har funderat länge på att flytta till en lägenhet, en egen lägenhet. Jag gick ifrån Justin för att de andra skulle prata lite. Antagligen om min födelsedag imorgon, men jag lotsades att jag inte brydde mig. Det ända jag sa var att jag inte ville ha en fest. Isåfall med jag, Justin, Cait, Payton, Chris och Mike, och om det är möjligt Tanisha, Brooke, Alex och Robin. Vi kanske skulle kunna ringa killarna i One Direction också!
Jag hittar en jättefin lägenhet, inte alls dyr, som ligger väldigt nära här. Men jag gjorde ingenting. Varför skulle Nico och Amelia låta mig flytta?
"Beccis! Kom! Du får följa med och handla!" ropar Amelia.
"Kommer!" säger jag och springer ner utan att stänga ner internet, jag kanske vill kolla mer sen.
Jag drar på mig skorna och går med Amelia ut till bilen.
Justin
"När skulle dom komma då?" frågar Mike.
"Snart. Dom sitter nog på flyget nu" säger jag.
"Okej... Men vem ska hämta dom på flygplatsen?" frågar Chris.
"Jag tänkte att du och Mike kunde göra det?" säger jag och de nickar.
"Och när skulle dom andra komma?" frågar Caitlin.
"Imorgon. Dom blir den största överraskningen" ler jag.
Vi planerar lite till innan Mike och Chris åker mot flygplatsen. Cait och Payton går till deras gästrum medans jag går över till Beccas hus. Om planen skulle gå som tänkt skulle Amelia tagit med Becca och handla. Jag har sett att Becca kollat på lägenheter de senaste dagarna, därför skulle det bli min present...
Efter några timmar sitter jag och Becca i hennes vardagsrum och ser på TV. Hon är lite irriterad över att det inte är något bra på teven. Jag skrattar åt henne då hon väser åt den hela tiden.
"FILM!" skriker hon och går fram till hyllan med filmer. Hon drar fingrarna över ryggen på fodralena. "Titanic?" säger hon.
"Hur många gånger har vi inte sett den?" frågar jag med ett flin.
"NEVER SAY NEVER!" utbrister hon och sätter in en skiva i DVD spelaren.
Snart ser jag hur min egen film kommer upp på skärmen. Jag skrattar åt Becca som kryper upp i min famn igen. Jag halvligger ner med ena armen på armstödet och andra om Beccas midja.
Becca börjar skratta då scenen där jag har tappar rösten och pratar med Mama Jan.
"HAHA! Så söt!!" skrattar hon och kysser mig hårt.
"Jag vet" flinar jag och hon slår till mig på armen.
JAg skrattar och vi fortsätter kolla på filmen. När eftertexterna rullar så går vi upp till hennes rum. Jag ska nämligen sova här. Klockan är ju bara tio, men imorgon är årets bästa dag, så det gäller att vara utvilad.
------------------------------------------------------------------------
Kommentera!
Nästa kapitel kanske kommer vara tidinställt och hela kapitlet kommer vara hennes FÖDELSEDAG! Vad kommer hända? Vill ni ha lite drama nu? Eller mest kärlek och vänskap?
Fight For The Love 28#PhoneCall
"Tjejer! Skynda er!" ropar Mike och vi skrattar lite.
Vi tar snabbt alla skålar och ställer dom på bordet. Sedan startar vi filmen och alla äter på fruktsalladen.
Jag och tjejerna märker snabbt att det är en skräckis. Perfekt... Men jag är inte så inne i filmen. Jag sitter bara och ser ut genom panoramafönstret. Stjärnorna lyser starkt och månen är full. Det blåser ingenting. Helt vindstilla. Nästan magiskt.
Justin tar min hand och ger mig ett leende. Jag ler tillbaka, men säger att jag är trött och ska lägga mig.
"Jag kommer snart" säger Justin. "Filmen är snart slut"
"Du får sitta uppe längre om du vill" ler jag och går mot trappan.
"Godnatt Beccis!!" ropar alla och jag fnissar.
"Natti natti!"
Jag går till Justins rum och byter om till en av hans stora t-shirts. Sedan sköljer jag bort sminket med vatten och borstar tänderna.
När jag ligger i Justins sköna säng tänker jag tillbaka. På hur det var innan vi flyttade hit. Fantiserade om hur det skulle varit om vi inte skulle flyttat hit. Jag skulle ju inte ha träffat Justin, Caitlin, Cris, Pay eller Mike. Jag skulle säkert vara med Brooke, Tanisha, Robin och Alex. Vi kanske skulle vara på stranden och sola, eller sitta i vardagsrummet och se på film. Vi skulle gå på alla stadens fester och ha riktigt kul.
Jag tar upp mobilen och kollar på några gamla bilder.
Rebecca och Tanisha Brooke och Rebecca
Jag ler lite. Bilden på mig och Tanisha är taget för några år sedan. Tanisha kom precis hem från sin mormor. Hon hade varit borta i flera veckor. Vi båda vart jätte glada när vi sågs igen. Bilden på mig och Brooke är tagen från den sista festen vi alla var på tillsammans. Tårar stiger i mina ögon när jag tänker tillbaka på dom. MEn jag lägger märke till en annan bild.
Tanisha Rebecca Robin
Det är Alex som tog den bilden. Vi var på väg till Spanien tillsammans, bara vi fyra. Det var första resan vi gjorde tillsammans själva. Men också den sista. Bara några månader efter resan flyttade jag ju. En första tår rann nerför kinden och jag kollade på klockan. Bara elva. Dom är säkert vakna tänker jag och letar efter Brooke i min kontaktlista. Jag trycker på ring och väntar på att hon ska svara.
"BECCAA!!" skriker hon och jag ler lite.
"Hey Brookii" ler jag och hon skrattar.
"Hörrni!!! Det är Becca!!" hör jag henne ropa och sedan hörs snabba steg, höga röster och en duns med följande stönanden.
"Vad gör ni?" frågar jag förvånat.
"Öh, dom vart så glada att de sprang mot mig och tävlade vem som kom först. Sedan snubblade dom på varandra" skrattar hon och jag fnissar.
"Sätt på högtalare" säger jag och ett klick hörs.
"REBECCA!!! HEJ!" skriker Robin och jag skrattar.
"Hey guys"
"Hur är det? Vi saknar dig!" säger Tanisha.
"Det är väl bra... Jag saknar er med" säger jag och tårarna börjar rinna.
"Gråt inte gumman! Vi kanske får komma och hälsa på dig snart?"
"Ja!! Ni är välkommna närsomhelst!" snyftar jag.
"Aww, tack Sweetie!" säger Robin.
"Alex, du tog väl ut bullarna, eller hur? Det luktar bränt" hör jag Brooke säga.
"Oh nej!" mumlar Alex och sedan låter det som att han springer iväg.
"Ni verkar ha kul" säger jag.
"Ja, visst har vi det. Men det skulle vara så mycket bättre om vi alla fyra var tillsammans!" säger Robin. "Juste! Hur går det med Bieber?"
"Hur visste ni?" säger jag chockat.
"Gumman, kollar du aldrig i tidningar nu mera?" fnissar Tanisha.
"Juste... Men ja, det går bra" säger jag.
"Vi skulle kunna prata hela natten med dig, men vi måste verkligen lägga på" säger Brooke sorgset.
"Ja, det är klart ni måste. Vi ses snart då" ler jag.
"Hejdå Beccis!!" säger alla i kör och vi lägger på.
Tårarna börjar rinna igen och jag sätter mig upp med huvudet i händerna. Fan vad jag saknar dom!
"Becca? Är allt bra?"
Jag vänder blicken mot dörren och ser Cait och Pay stå där. Sakta skakar jag på huvudet och de går fram till mig. De kramar mig från varsin sida och jag bara gråter.
"Vad är fel, sweetie?" säger Cait oroligt.
"Jag saknar dom!" gråter jag.
"Vilka?" frågar Payton.
"Mina vänner i Birmingham" gråter jag och börjar snyfta högt.
"Kan dom inte komma hit då?" frågar Caitlin försiktigt och smeker mig över ryggen.
"Jo, men de kan ju inte komma nu direkt" snyftar jag.
Vi pratar i några minuter, men sedan går de till deras gästrum och Justin kliver in istället. Han ser sorgset, medlidande och oroligt på mig medans han går emot sängen samtidigt som han tar av sig tröjan.
"Hörde du allt?" frågar jag hest och snyftar.
"Ja" svarar han och kryper upp bredvid mig.
Han lägger armen om min midja och drar mig intill sig. Han andas rytmiskt i min nacke och jag kan känna hans hjärtslag mot min rygg. Jag lägger min hand på hans och pussar den.
"Jag älskar dig, Justin. Du är mitt allt" viskar jag tyst.
"Jag älskar dig med, Becca. Jag skulle inte överleva utan dig"
----------------------------------------------------------------
FÖRLÅT FÖR DÅLIG UPDATE OCH FÖRLÅT FÖR KORT KAPITEL!
Det känns lite som jag tröttnar på den här novellen nu... Men jag ska fortsätta skriva ett tag till... Är det okej för er om jag börjar på en ny ganska snart? Eller blir nu jätte sura då?
Och en sak till som NI MÅSTE LÄSA!
Jag drar till Grekland på torsdag morgon (planet går 08.10 och det tar två timmar till flygplatsen) och jag kommer tillbaka på måndagen då... Tyvärr kan jag nog inte fixa tidinställda inlägg... Hinner inte tror jag.... Men jag ska FÖRSÖKA klämma in ett till kapitel innan jag åker...
Hoppas ni inte lämnar mig nu! Älskar er så sjukt mycket! Ni betyder jätte mycket för mig. Att veta att man har personer (som jag känner och inte känner) som kollar ens blogg och gillar vad jag skriver betyder så otroligt mycket. LOVE U GUYS!!
Fight For The Love 27#SheWillBeLoved
"Kommer!" ropar jag och hänger snabbt väskan över axeln för att sedan springa ner till hallen.
Där står Justin redo att åka och handla. Han ler mot mig och jag drar på mig skorna och går ut med honom utan att knyta skorna. När vi sitter i hans bil knyter jag dom medans vi sjunger med i Drive By med Train.
"On the other side on the street I knew stood a girl that looked like you. I guess that's deja vu but I thought this can't be true. 'Cause you moved to west L.A or New York or Santa Fe or where ever to get away from me!" sjöng vi tillsammans och skrattade lite.
Justin trummade med händerna på ratten och jag såg på honom med ett leende då han sjöng med så falskt han kunde.
"Oh I swear to you! I'll be there for you! This is not a drive by!" sjöng han och jag asgarvade.
Snart kom vi fram till affären och klev ur. En liten tjej som höll sin mamma i handen börjar skrika och sprang emot oss. Precis då kom en bil körandes och jag sprang automatiskt mot tjejen. Snabbt tog jag upp henne i min famn och kastade mig åt sidan för bilen. Bilen tutade på oss men fortsatte köra.
"Idiot..." mumlade jag för mig själv och flickan såg på mig med stora ögon.
Hon slängde sig om min hals och började gråta.
"Rebecca!" utbrast Justin och sprang mot mig.
Flickans mamma kom också och hjälpe mig upp på benen. Justin drog in mig i en kram och höll om mig hårt.
"Oh Herre, hur kan jag gottgöra dig?" frågar mamman och ser oroligt på mig.
"Det behövs inte" ler jag och hon nickar.
"Du räddade just min lilla dotter, hur kan jag inte ge dig något tillbaka?"
"Nej, det är lugnt, helt seriöst" säger jag.
"Men jag kan i alla fall på linda om ditt ben" säger hon och nickar mot mitt knä.
Det är ett sår på högra knäet och lite blod sipprar ner.
"Ja, tack. Om det inte är till för mycket besvär" säger jag och haltar lite efter henne när hon går mot sin bil.
Jag stöder mig lite på Justin som hårt håller mig emot sig. Mamman öppnar bakluckan och klappar lite i bilen. Jag sätter mig där och hon tar fram en första hjälpen låda.
"Hehe, jag jobbar som sjuksköterska på sjukhuset" förklarar hon. "Mrs. Andersen" ler hon.
"Rebecca Parker" ler jag.
Flickan kramar om mig snabbt innan hon går till Justin som ger henne en autograf och en bild. Mrs. Andersen virar ett litet bandage om mitt knä och jag ler tacksamt.
"Tack så jätte mycket" ler jag och ställer mig på marken igen.
"Det var det minsta jag kan göra" ler hon tillbaka.
Hon tackar mig igen innan hon sätter flickan i baksätet och backar ut från parkeringen. Justin lägger armen om min midja och vi går in mot affären.
"Du skrämde mig verkligen" säger han tyst och jag ser upp på honom.
"Aww, det var inte meningen" säger jag sorgset och kramar om hans midja.
Han kramar mig tillbaka och pussar min hjässa. När vi kommer in så tar Justin en vagn och hänger lite på den när vi går runt i affären. Vi köper mat, godis, dricka, chips, frukt och grönt, en film, en CD-skiva och lite mer. Sedan går vi mot kassorna. När vi betalar allt så går vi tillbaka till bilen. Justin är riktigt noga med att se så att det inte kommer någon bil igen innan vi går över gatan.
Vi ställer påsarna i baksätet innan vi sätter oss fram igen. Jag lägger upp benen på instrumentbrädan och slår på radion. She Will Be Loved spelas och jag höjer.
"And she will be loved!" sjunger jag och Justin ler mot mig.
"Vad? Sjunger jag så dåligt?" säger jag generat och ser ner.
"Nej, nej absolut inte! Du sjunger snarare som en Gud!" ler han.
"I så fall föredrar jag gudinna" rättar jag och han skrattar.
"Visst, whatever" flinar han och jag fnissar.
Han är så söt!!
När Justin har parkerat bilen på hans uppfart så tar vi påsarna och går in till Justins hus. Pattie står i hallen och ler mot oss.
"Hej! Jag var just på väg ut!" ler hon och drar på sig sin jacka.
Hon kramar mig och pussar Justins panna innan hon går igen. Vi packar upp allt och tar fram en bricka. Där ställer vi alla grill saker och Justin går ut till grillen. Jag ringer Chris, Pay, Mike, Cait och Miki. Alla kan utom Miki, som inte svarar. De ska komma direkt. När de kommit kramar jag dom innan killarna går till Justin vid grillen. Vi tjejer dukar på altanen och fixar sallad och lite sånt. När vi är klara med det så sätter vi oss på gräsmattan och solar lite. Vi snackar lite tjejsnack innan jag känner Justins läppar mot mina.
"Maten är serverad" säger han och ser in i mina ögon.
Jag ler lite och kysser han igen innan han hjälper mig upp. Vid bordet sitter jag bredvid Justin och Cait. Chris, Mike och Pay sitter mitt emot oss. Vi ler mot varandra innan vi hugger in på kycklingen, köttet, grillspeten och allt annat gott.
"Ska vi ha en filmkväll sedan eller?" frågar Chris.
"Ja! Jag och Justin köpte faktiskt en film på affären idag" säger jag och Justin fortsätter meningen.
"Och Becca räddade livet på ett barn" flikar han in.
Allas hakor åker i golvet och jag fnissar.
"VA?!" utbrister de.
"Ja, en bil körde mot en flicka som skulle springa fram till Justin. Jag sprang till henne, tog henne i min famn och hoppade åt sidan precis när den körde förbi" säger jag och visar bandaget på mitt knä.
"Wow, är du typ hjälte nu?" frågar Mike ironiskt och vi skrattar lite.
"Ja! Jag är ju Superwoman!!" skojar jag och visar mina muskler.
De skrattar och sedan äter vi upp allt. Efter det sitter vi kvar tills mörkret faller. Vi hämtar filtar och sätter oss i stolarna igen. Justin har en gitarr i knäet och spelar lite. Vi andra sjunger med. Det är väldigt mysigt. Stjärnklar himmel, glöd från grillen, syrsors läte och ja... Kärleken mellan sex kompisar. Justin spelar lite låtar för oss och ibland kör vi lite såkallad Sing along.
Livet är allt bra ibland. Liksom, tack Gud att just jag sitter med mina fem bästa vänner. De gör mig glad och lycklig. De får mig att skratta när jag bara vill gråta, de är ljuset i mörkret, de är ljudet i tystnaden.
"Becca, kommer du? Vi ska sätta på filmen" säger Justin och sträcker ut handen mot mig.
Jag ler och tar den. Vi plockar först ihop allt och ställer in i diskmaskinen. Sedan bestämmer jag och tjejerna oss för att göra en efterrätt. Vi gör en typ fruktsallad med lite glass och choklad.
-------------------------------------------------------------------
KOMMENTERA!
Tack för kommentarerna på förra kapitlet!! Love u all guys!!
Fight For The Love 26#Airport
Nästa morgon efter att ha ätit frukost så tog jag på mig vita underkläder, ett par ljusa jeans och en vit, pösig skjorta. Håret fick ligga lockigt på mina axlar och sminkningen bestod av foundation, puder, mascara och lite läppglans. Sedan drog jag på mig ett par mörkblåa Converse och hängde en svart handväska över axeln. I den låg mobil, pengar, nycklar och tuggummi.
"Jag åker!" ropar jag och öppnar dörren.
"Okej!" svarar Nico från köket.
När jag stängt dörren vinkar jag till mig en taxi och vi åker mot flygplatsen. Jag betalar chauffören och kliver ur. Med en suck ställer jag mig mot flygplatsen och möts av tusentals skrikande fans. De är överallt i flygplatsen, och utanför. Vakter håller dom borta från en bit ner till gatan, men annars är de verkligen överallt. Jaha, var ska jag nu? Jag kan ju inte gå dit, då kommer dom säkert slå ner mig. Men jag sätter mig på en bänk utanför med ryggen mot flygplatsen. Det pirrar i magen av nervositet. Är jag nervös för att träffa Justin?
Plötsligt skriker fansen högre och flera stycken skriker hur mycket de älskar Justin. Sakta vänder jag mig om och ser honom signera några saker som fansen håller i. Jag går ditåt och ser hur han ser sig omkring. Men jag struntar i att vinka som en galning. När jag kommit fram till samlingen knuffas fansen hit och dit, utan att kolla på mig.
"OMG! Det är Rebecca Parker!!" skriker någon och alla börjar svära åt mig och puttar mig fram och tillbaka.
Jag biter ihop. Måste vara stark för Justin. Måste vara stark för Justin. Måste vara...
"Hörrni! Sluta!" utbrister Justin och alla skriker högre.
Justin drar i min arm och jag kommer fram till honom, bort från fansen som står runt omkring oss, någon meter ifrån oss. Han kramar mig hårt och jag kramar tillbaka. Tårar bildas i mina ögon och de rinner sakta ner för mina kinder. Justin backar och ser på mig.
"Lyssna inte på dom" viskar han och jag ler lite.
"Jag gråter inte av sorg, utan av lycka" ler jag och han kysser mig.
Fansen skriker högre, skriker att jag är en bitch, hora och slampa och att jag ska lämna Justin ifred. Men allt försvinner. Det är bara jag och Justin. Allt omkring oss försvinner. Han tar min hand och vi går mot bilen som väntar. Men då ser jag en liten tjej, kanske fem år, stå intryckt i galret och håller fram en liten skylt där det står Support Jebecca!
Jag petar till Justin och pekar försiktigt på henne. Han ler och vi går mot henne. Hon börjar gråta och säger hur söta vi är tillsammans.
"Är du här själv?" frågar Justin och hon nickar.
"Mamma följde inte med. Jag rymmde för att se er" säger hon och jag ser sorgset mot henne.
"Vill du få skjuts hem?" frågar Justin och hon nickar.
Sedan hjälper han henne över galret och ger henne till mig. Han fortsätter signera fansen saker medans jag tröstar flickan.
"Vad heter du?" frågar jag.
"Katy" säger hon blygt och snyftar.
"Tack för att du accepterar mig som Justins flickvän" ler jag och hon ler stort.
"Det kommer jag alltid göra!"
"Rebecca!" ropar Justin och jag ser att han redan är framme vid bilen.
Vi hoppar in och jag kryper upp i Justins famn medans Katy ler mot oss. När vi kommit hem till henne igen så tar vi lite bilder, Justin signerar och sedan ger vi henne varsin kram. Hennes mamma kommer utspringandes och tar upp henne i sin famn.
"Tack för att ni tog hand om henne" gråter mamman och kramar oss hårt.
"Det är lugnt" ler vi samtidigt.
Vi åker igen och stannar utanför våra hus. Där står vi och kramas en lång stund. Sedan bestämmer vi oss för att ha en mysdag hos mig, bara för att Justin har jetlag. Han går till sig för att packa upp medans jag fixar för en filmkväll.
Nico har skrivit en lapp där det står att han är borta. Så jag och Justin får hela huset för oss själva. Efter en stund kommer han in utan att knacka. Han har på sig mjukisar och en t-shirt.
"Hey babe" ler han och kysser mig.
"Haha, hey hottie" flinar jag och tar hans hand.
Jag drar honom till vardagsrummet där det står godis, chips och dricka. Vi slår oss ner i soddan och jag kryper in i Justins famn, lutar mig mot honom. Han lägger sig högra arm om mig och håller min hand i den vänstra. På teven rullar The Vampire Diaries. Justin klagar inte. Jag låter min blick sluka teven och låter öronen dra in rösterna. Justins tumme smeker min hand och jag får ett liten leende på läpparna.
Justin börjar kyssa min hals och går upp till kinden. Snart möter hans läppar mina och jag sätter mig på honom i soffan. Jag lägger händerna på hans mage och kysser honom passionerat. Försiktigt öppnar jag munnen och låter hans tunga utforska min. Snart sätter han sig upp och jag lägger benen hårt om hans midja. Han drar mig tätt intill sig och lägger händerna på mina lår och drar dom mot min rumpa. Han reser sig upp och bär mig till mitt sovrum.
Vi båda landar mjukt på sängen, Justin över mig. Han drar upphetsat av mig min tröja och snart ligger vi i underkläder.
"Är du säker?" viskar han andfått och jag nickar.
"Ja" viskar jag och så fortsätter det...
Nästa dag
När jag vaknar är det varmt i rummet. Det är ganska ljust i rummet, på grund av solen som strimlar igenom solljus genom persiennerna. Jag sätter mig upp och sträcker ut armarna medans jag gäspar. Då märker jag att mina och Justins kläder ligger på golvet. Jag ser mot Justins sida av sängen och där ligger han... Som en ängel. Hans hår är ruffsigt och hans mun är lite öppen. Sakta lägger jag mig ner igenom och kryper närmre honom. Han lägger trött armen om mig och jag börjar rita mönster på hans bara bröstkorg.
"Godmorgon sexy" viskar Justin hest och jag ler lite.
"Godmorgon hottie" viskar jag och kysser hans mjuka läppar.
"Igår var fantastiskt" viskar han och andas i min nacke.
"Du var fantastisk"
"Vi är fantastiska" rättar han och jag skrattar lite.
När vi tagit på oss kläder så går vi ner till köket. Där sitter Nico och halvsover med en skål fil framför sig. Jag tassar upp bakom honom och trycker ner hans ansikte i filen.
"HEY?!" utbrister han och jag börjar asgarva medans Justin flinar lite.
"Du såg så trött ut och jag tyckte det var dags att vakna lite" säger Rebecca oskyldigt och flinar lite.
"Tack för den" muttrar Nico och vänder sig mot mig för att lämna köket. "Oh, hej Justin. Snäll flickvän du har" säger han och Justin fnissar lite.
"Den bästa"
Nico går ut ur köket och jag ställer fram lite frukost på bordet. Justin kommer och hjälper till efter en stund. När vi äter så frågar vi varandra vad vi ska göra. Snart kommer vi fram till att bara chilla och ha en grillfest ikväll med Christian, Mike, Caitlin, Payton och förhoppningsvis Miki.
-----------------------------------------------------------------------------------
KOMMENTERA!
Fick bara tretton kommentarer på förra kapitlet... Jag tycker det är lite konstigt när man har mer än femton läsare och bara några kommenterar. En del kommentarer var från samma person också, och ja...
I alla fall...
Kommentera mera nu! Det är roligare om man får flera kommentarer på varje kapitel!
Fight For The Love 25#SweetDreams
"Becca!!!"
JAg vänder mig om och ser Amelia och Nico som kommer springandes mot mig. Vi möts i en stor, mysig gruppkram. Ett stort leende smyger sig upp på mina läppar och jag hör Nico skratta.
"Okej, det räcker" säger han och vi börjar skratta.
Amelia tar min ena väska och jag den andra, sedan går Nico för att köra fram bilen. Så jag och Amelia går ut från flygplatsen och väntar på honom.
"Har du pratat något med Justin då?" frågar hon försiktigt och jag nickar med ett leende.
"Vi bråkade lite, men det löste sig. Han trodde inte på att jag var på turné med One Direction, men sedan beslutade han sig för att komma till mig i Paris. Så han var där i några dagar, innan han fortsatte med sin turné"
"Oj, vad bra att det löste sig. Men hur är det med killarna då? Asså, saknar du dom?" säger hon och jag nickar sorgset.
"Det är väl bra med dom. Och ja, jag saknar dom något ordentligt" säger jag och hon ger mig en sorgsen blick.
Snart kommer Nicos bil körande och vi sätter oss i efter att ha lagt in väskorna i bagaget. Amelia fick sitta fram. Vi pratade non-stop i bilen. Tydligen hade Nico kommit på pappa med en ny tjej, så pappa är alltid med henne.
"Men Gud!" utbrister Amelia och vi hoppar till.
"Vadå?" frågar jag oroligt.
"Du fyller ju år snart ju! Om en vecka!" utropar hon och jag suckar.
Men vi säger inget mer om det. Vi stannar utanför vårt hus och jag börjar direkt packa upp väskorna. Jag tar all min smutstvätt och går ner till tvättstugan. Det ligger redan en hög med kläder på golvet, och maskinen är tom, så jag lägger in tvätt och sätter igång den för att sedan städa mitt rum. Dammsuga, skura golven, damma i rummet, byta sängkläder och så, innan jag tar ett varmt bubbelbad. Det bränner lite på kroppen, men det är bara skönt. Jag sätter i en hårinpackning och njuter sedan av det varma vattnet. Den lugna musiken spelas ur högtalarna och bilder på mig och Justin spelas upp i min hjärna. Men också minnen från turnén. Allt galet vi gjort, alla roliga miner... Allt!
Efter en stund kliver jag upp igen och torkar mig. När jag tagit på mig rena underkläder tar jag på mig ett par pyjamasbyxor innan jag går ner till Nico och Amelia i en sovbh och pyjamasbyxor.
"Godnatt!" ler jag och kramar dom.
"Godnatt syrran" flinar Nico och kramar mig tillbaka.
Sedan skuttar jag uppför trappan och in till mitt rum. Jag stänger dörren och lägger mig i den nybäddade sängen. Innan jag sluter ögonen sätter jag mobilen på laddning, för att se ett nytt SMS från Justin.
Från: Justin<3
Hey honey! Hur är det? Gick flygresan bra? Saknar dig, baby<33
Jag ler lite och knappar in ett svar.
Justin
Från: Beccis<33
Hey baby! Det är bra, själv? Flygresan gick fint! Hade en surkärring bredvid mig, annars var det bra. Saknar dig med älskling!<33
Jag ler stort och börjar skriva in ett svar och trycker på skicka.
Från: Justin<3
Så bra då! Haha, stackare! Jo, det är bara bra. Ska sova nu, puss! Sov gott! Dröm sött<33
JAg lägger ner mobilen och lägger mig ner helt i sängen. Just nu har vi stannat på ett hotell i Washington. Imorgon åker vi till South Carolina, för att sedan åka hem. Så jag har två konserter kvar, tre intervjuer och fyra photoshoots. Snart får jag svar från Rebecca. Hon skriver bara godnatt, så jag svarar inte. Istället sluter jag ögonen och somnar snart.
Rebecca
"Rebecca, jag måste åka till jobbet och Nico är redan där, klarar du dig själv idag?" frågar Amelia tyst.
"Ja, jag är inte fem" mumlar jag trött och vänder på mig i sängen.
"Bra, jag slutar sju. Ses då"
Hon lämnar rummet och jag sätter mig sakta upp. Solen strimlar sig igenom persiennerna och lyser rakt på mig. Med en suck reser jag på mig och drar upp dom. Det ser ut att vara varmt. Klarblå himmel, vindstilla. Helt perfekt!
Jag drar på mig min röd/orangea bikini och ett par jeansshorts med nitar. Jag sätter upp mitt hår i en bulle på huvudet och sminkar mig lite lätt. När jag sedan packat min strandväska med solkräm, mobil, headset, bok, jordgubbar, handduk och vatten så går jag ner till köket för att äta frukost. Det får bli en macka och juice.
Jag drar på mig mina FlipFlops och tar nycklarna i handen. Sedan hänger jag väskan över axeln och går ut. När jag tryckt in nyckeln i låset och vridit om går jag ner till uppfarten där Amelias moppe står. Eftersom jag har körkort (moppe) så sätter jag mig på och startar. Sedan bär det av mot stranden.
Det är inte så mycket folk där, faktiskt. Bara några barnfamiljer och några i vattnet. Ganska soft. Jag drar ner mina solglasögon på näsan och drar av mig shortsen. Sedan ställer jag mig upp och rätar till mitt hår för att upptäcka några paparazzi längre bort.
Med en suck sätter jag mig på handduken och ber till Gud att dom inte ska komma närmre, vilket funkar. JAg sätter i mitt headset i öronen och slår på May Be med Yiruma. Eftersom jag älskar att spela piano är Yiruma en av mina stora idoler. Han är så otroligt duktig!
Jag låter pianotonerna spelas om och om igen i mitt huvud. Försöker urskilja vilka noter han tar. Försöker se mig själv spela den. Vilket jag har gjort, faktiskt. Fast det var länge sedan. På en talangjakt i fyran. Det gick väl hyfsat bra. Jag kom tvåa i alla fall.
Plötsligt plingar min telefon och jag tar upp den i handen.
Från: Justin<3
Hey honey! Vad gör du? Älskar dig<33
JAg ler och knappar in vad jag gör och lägger till ett älskar dig på slutet.
För det gör jag. Älskar honom, alltså. Han är mitt allt. Mitt hjärta, min själ, min insperation, min kärlek... ALLT! Om han lämnar mig kommer det bara vara en tom kropp som går runt på jorden kvar av mig. Jag skulle inte klara av det.
Han är mitt allt.
-------------------------------------------------------------------------------------
KOMMENTERA!
Och vad hände med kommentarerna på förra kapitlet? Kom igen nu! Har 25+ läsare varje dag (oftast över 29) och INGEN kommenterar? Liksom, hallå?
15 kommentarer för nästa!
Kanske låter hårt, men kom igen. Det tar knappt en minut att kommentera?
ÄLSKAR ER! Ni får mig att stanna kvar på bloggen. Hade jag inga läsare skulle bloggen inte finnas<3
Fight For The Love 24#Titanic
Nu sitter vi på hotellet igen. Vi alla sitter i Larrys rum. Taken har precis slutat och nu sitter vi mest och småpratar. Eller, killarna gör det. De pratar om... något. Medans jag bara sitter och tänker för mig själv. Undrar om Justin sitter på planet nu. Kanske är han redan framme? Eller nej, han kanske inte ens har åkt ännu. Varför tänker jag så mycket?! Jag måste verkligen sluta med det här... Och nu lotsas jag att jag pratar med mi själv i hjärnan också. Men SLUTA!
Jag fnissar och himlar med ögonen.
"Vad?" frågar Zayn med ett flin.
"Inget, absolut inget" skrattar jag och de ser konstigt på mig.
Plötsligt knackar det på dörren och Louis går för att öppna. Han pratar med någon innan steg hörs. Jag vänder mig mot dörren och ser min största kärlek stå där.
"Justin!!!" skriker jag och springer mot honom.
Jag kastar mig i hans famn och han håller mig hårt intill sig. Han viskar att han är ledsen för att han inte trodde mig. Han viskar hur mycket han har saknat mig. Han viskar hur mycket han älskar mig.
"Det är nu ni ska kyssas" viskar Louis ganska högt och vi skrattar.
"Lite avundsjuk kanske?" flinar jag och Justin kramar mig bakifrån.
"Absolut inte" ler han och jag fnissar.
JAg och Justin bestämmer oss för att gå till mig. Vi byter sedan om till pyjamas och sätter på en film. Sedan sätter vi oss i sängen, Justin med ryggen mot sängstommen och jag emot Justins mage. Jag sitter liksom mellan hans ben (misstolka ej). Han drar armarna om mig och jag lutar mitt huvud mot hans bröstkorg. Filmen börjar och Justin smeker min hand med sin tumme. Det är Titanic. Oh shit, jag kommer gråta som en liten bebis. Men den är bra. Jag tror att det är en av mina favort filmer faktiskt.
Filmen är slut och jag halvsover i Justins famn. Jag orkar knappt prata. Men jag kryper ner under täcket och bara sluter ögonen.
"Godnatt" mumlar jag trött och Justin skrattar lite hest.
"Godnatt, gumman" viskar han i mitt öra och lägger armarna runt mig.
Vi somnar väldigt fort, men vaknar igen av att min mobil ringer. Det står Louis på skärmen. Sakta tar jag upp den och svarar.
"Ja" mumlar jag trött och hest.
"Goooodmorgon kvinna!! Frukost om tio, CHAO!!!" skriker han i luren och lägger på.
"Vem var det?" mumlar Justin trött.
"Louis. Det är frukost om tio minuter" mumlar jag och vänder mig mot honom.
Snabbt kysser jag honom och går sedan upp. Jag drar på mig ett par jeans och ett randigt linne i vitt och grått. Sedan borstar jag mitt hår och låter det ligga lite lockigt över mina axlar. Sminket fick bli naturligt. Puder, mascara, läppglans och lite concealer. När jag dragit på mig mina vita Converse kommer Justin ut och drar på sig ett par vita Supras.
"Nice. Jag vill också ha såna!" gnäller jag och går ut med honom skrattandes efter mig.
"Haha, gulleplutt" flinar han.
Vi går ner till buffén och ser killarna sitta vid ett bord lite längre bort. Så när vi tagit frukost så sätter vi oss vid dom.
"Godmorgon turturduvor" flinar Louis och jag lipar mot honom.
Justin skrattar åt oss och vi börjar äta. Idag ska den första konserten vara. Snacka om att jag är nervös!
En månad senare
"Vi måste fortsätta hålla kontakten" säger Niall och kramar mig.
"Ja, verkligen. Jag kommer sakna er killar" säger jag med tårar i ögonen.
"Aww, vi kommer sakna dig med, tjejen" säger Louis och kramar mig hårt.
Vi står på flygplatsen. Killarna tar flyget till England medans jag tar planet till Atlanta. Justin skulle tydligen komma hem om två dagar, men det får jag väl stå ut med.
"Vi måste gå nu. Vi ses lillen" säger Liam och kramar mig hårt.
"Lillen? Kom igen!" Utbrister jag och kramar tillbaka.
Alla skrattar. Men snart kommer tårarna igen och de försvinner bakom hörnet. Mitt plan går om en halvtimme, men jag går i alla fall igenom säkerhetskontrollen och sätter mig vid ett kafé. Där beställer jag varm choklad med små marshmallows i. Till det får det bli en kaka med chokladbitar i. Sedan sätter jag i mitt headset och slår på Safe and Sound med Taylor Swift.
Jag visar mitt pass och biljetten för att sedan gå ombord på planet. Jag har en fönsterplats, som tur var. Bredvid mig satt en äldre kvinna. Hon pratade med sin man som satt bredvid henne. Hon klagade på något pris på en rock. Man såg att han inte orkade lyssna. Men hon bara pratade på. Sedan stoppade jag in mitt headset och när jag skulle sätta på musik hörde jag henne väsa till sin man hur osociala ungdomar var nuförtiden. Sedan slog jag på So Listen med Cody Simpson.
..................................................................................................................................................................
..............................................................
Kommentera på!
Förlåt för dålig uppdatering allihopa!! Har haft mycket att göra de senaste dagarna, så ja... Ganska kort kapitel också! Sorry about that...
Fight For The Love 23#BeliveItOrNot
Tankar snurrade runt i huvudet på mig, det mesta handlade om Justin, jag orkade inte oroa mig för honom men det gjorde jag ändå. De andra märkte att jag var lite nedstämd men det var svårt att vara allvarlig med dem.
"Seri, det är väl ett ord som ni brudar använder ofta va?" flinar Louis.
"Brudar?" skrattar jag och de andra skrattar med.
"Ja men vadå" säger Louis och lägger på skoj armen om mig. Genast blir jag orolig, som om jag för väntar mig att Justin ska vara där och se oss, göra slut eller ännu värre, nej förresten inget skulle vara värre.
På kvällen ringer min mobil. Jag hoppas innerligt att det är inte Justin, snälla, snälla säg att det inte är Justin.
"Hallå?" säger jag försiktigt.
"Hej det är Justin"
Jag stelnar till och känner hur oron kommer krypande, visst är jag lite arg på honom men vad ska man göra? Jag älskar honom så himla mycket.
"Hej" säger jag stelt.
"Du vilka är du med, på riktigt?" frågar han syrligt.
"One Direction" svarar jag. "jag sa ju det tidigare!"
"Becca ärligt talat, tror du på att jag ska gå på det?" fräser han.
"Justin" försöker jag.
"Träffar du någon?" nästan viskar han. Jag känner ett hugg av rädsla i magen, tänk om han verkligen tror det!
"Nej! Absolut inte! jag träffade en kille när jag var ute och dansade sedan så..."
"Där ser du! 'du träffade en kille', sluta ljug för mig!" fräser Justin.
"Nej det var inte så..."
Jag avbryts av att han lägger på, fan.
"Du Becca ska du..."
Jag vänder mig om och ser Zayn stå där, jag har tårar i ögonen som hotar att rinna över.
"Vad?" frågar jag men rösten bryts.
"Är någonting fel?" undrar han och sätter sig bredvid mig. Jag rycker på axlarna och tårarna börjar leka niagarafallet.
"Justin han" får jag fram innan min röst bryts återigen.
"Vad har han gjort?" frågar Zayn och kramar min axel.
"Han tror jag är otrogen" mumlar jag.
Nästa dag ringer Justin återigen, den här gången är det ännu hemskare än igår.
"Becca får jag prata med honom"
"Med vem?" frågar jag tyst.
"Killen du tillbringar tid med bakom min rygg!" fräser Justin.
"Men jag är inte otrogen! Jag är på turné med One Direction!" fräser jag tillbaka. Justin suckar och jag nästan hör hur han himlar med ögonen.
"Becca var ärlig nu, varför ljuger du för mig?" frågar han och jag kan nästan ana smärtan i hans röst.
"Åh Justin jag lovar att jag inte går bakom ryggen på dig, det vet du! Jag kan inte fatta att du inte tror på mig!" morrar jag och lägger på.
Ilskan ligger kompakt inom mig och jag nästan kokar, det hjälper inte att Louis skämar, att Harry försöker prata med mig eller att Niall kramar mig och säger att allting ska bli bra.
Jag är alldeles för upprörd för att falla inför deras charm. Vi sitter just nu vid frukostbuffén på hotellet. Idag ska jag åka tillsammans med de andra dansarna till en dansstudio och lära oss stegen. Killarna ska åka med, eftersom de är en del av dansen/koreografin.
"Becca, kommer du?"
Jag ser upp på killarna som redan står upp vid bordet. Snabbt nickar jag, reser mig upp och följer med dom tillbaka till rummen. När jag stängt dörren bakom mig så drar jag på mig ett par mjukisar, en sportbh, ett löst linne och en kort kofta som jag drar upp luvan på, så den sitter på halva huvudet.
Visst är jag ledsen över Justin. Men jag menar, mitt jobb har ingenting med honom att göra. Han ska inte få distrahera mig.
Jag ser på mig själv i spegeln. Mitt hår sticker ut från luvan och ligger lätt på axlarna. Mina ögon glittrar lätt i solljuset som skiner in genom fönstret. Jag ser ganska sliten ut, faktiskt. Men ändå fräsch. När det plötsligt knackar på dörren drar jag snabbt på mig ett par slitna converse utan att knyta dom. Sedan joggar jag mot dörren och tar upp min träningsväska i farten.
"Redo?" Frågar Harry med ett leende.
"Tror det" ler jag och går ut till honom.
"Dom andra är där nere och väntar" säger han och vi går mot hissen.
"Okej"
"Jo... Asså... JAg tycker det skulle vara bra om du ringde Justin och pratar med honom. Kanske har han ledigt och kan komma hit" säger Harry försiktigt och jag suckar.
"Jag vill inte erkänna det, men du har rätt. Problemet är bara att han verkligen tror att jag är otrogen. Han kommer inte vilja prata med mig"
"Det vet du inte förens du har testar" säger han och jag ser på honom.
En tystnad uppstår. Det plingar i hissen och vi går ut. Det står en större taxi utanför hotellet som vi sätter oss i. Det är jag och killarna i den taxin. Resten av dansarna åker i en annan. I taxin pratar vi inte så mycket. Jag sitter mest och tänker på Justin. Hur kan han tro att jag är otrogen? Aldrig att jag skulle göra något sånt mot honom! Han betyder alldeles för mycket. Om han bara kunde tro mig... Plötsligt ringer mobilen. Harry möter min blick och ler lite.
"Hallå?" Svarar jag.
"Becca, hej! Du, förlåt för imorse. Jag hatar att bråka med dig. Men jag vet inte vad jag ska tro. Jag vill inte tro att du är otrogen. Men snälla, säg sanningen!" säger han ångerfullt.
"Det har jag gjort hela tiden" muttrar jag.
"Men hur ska jag veta att du inte ljuger?"
"Du får väl ta och lita på mig"
"Vart är du nu? Jag har ledigt i fyra dagar, kan jag komma till dig?"
"Jag är i Paris. Just nu är jag på väg till en dansstudio. Jag och de andra dansarna ska öva på koreografin" säger jag tyst.
"Jag sätter mig på flyget om några timmar. Vi ses honey"
"Hejdå..." viskar jag och lägger på.
"Vad sa han?" Säger Niall nyfiket.
"Han sätter sig på planet nu" ler jag och Harry ger mig en high five.
Taxin stannar och vi går in till huset. Där inne väntar ungefär sju andra personer, tjejer och killar. De flesta är kanske 19-20 år. Men min blick fastnar på en tjej som ser lite yngre ut. Kanske som jag?
"Guys! Det här är Rebecca Parker! Den nya tjejen vi pratade om?" säger Liam och de ser på oss.
Jag hälsar på alla innan vi går in till ett mellanstort rum. En kille i 30 års åldern vid namn Hektor visar oss stegen. JAg som har lätt med att komma ihåg steg sätter det på tredje försöket.
"En gång till från början!" ropar Hektor. "En, två tre fyr! Fem, sex, sju ått! Kom igen! Håll takten!"
Även om jag har lätt för sånt här så tycker jag han kör lite får hårt med oss. Men jag antar att det är såhär det är i den här branschen.
___________________________________________
Hej alla!!
Förlåt för den dåliga uppdateringen! Men jag har lite saker att göra. Två prov efter påsken och en läxa. Måste plugga till det!
Lexi har också slutat skriva här. Hon skrev halva det här kapitlet, men sedan tyckte jag det var enklare att blogga ensam, så jag bloggar nu mera ensam!
Fight For The Love 22#SayWhat?!
Alla skrattade åt något Louis sa, men inte jag. Just nu hade jag ett stort behov att prata med Justin, men jag vet mycket väl att jag inte kan göra det när vi flyger. Jag får göra det direkt när planet landat istället. Men han kanske inte ens har tid att prata med mig. Han kanske jobbar, eller ja, det gör han väl. MEn asså...
"Becca? Hallå?!"
Jag skakar på huvudet och ser på killarna som stirrar på mig.
"Va?" Säger jag bara och de skrattar.
"Vad tänker du på?" Frågar Zayn.
"Öh, min kille"
"Justin Bieber, ha?" Ler Niall och jag nickar med ett leende.
"Han vet inte att jag är på turné" säger jag och de ser chockat på mig.
"Say what?!"
"Han hade inte tid att lyssna när jag skulle förklara via telefon, så ja..." säger jag och de nickar.
Efter tio minuter går jag uppför den korta trappan och går till ett avskilt rum. Där finns en säng som jag lägger mig i och försöker somna. Efter en stund kommer Niall upp för att se hur jag mår. Jag säger att det är bra, men att jag är trött. Han går igen och jag somnar.
"VAKNA SÖMNTUTA!!!" Skriker Louis och hoppar på mig.
"Jag är vaken, ditt monster" säger jag och ser irriterat (ironiskt) på honom.
"Woopss, någon har dåligt morgon humör... Bra att veta" flinar han och går sedan ner till de andra.
Snabbt fixar jag min frisyr och rätar till kläderna. Sedan går jag ner till det andra.
Jag nästan springer ur flygplanet och ringer Justin direkt. Killarna kommer bakom mig och skrattar lite åt mig.
"Hej gumman!" säger Justin och jag hör hur han ler.
"Hej Justin! Du ska bara veta vad som hände..." säger jag och skrattar lite åt Louis som härmar mig - överdrivet.
"Vilka är du med?" säger Justin avundsjukt och lite irriterat.
"Asså, jag var på en dansklubb med Caitlin och en kille kom fram till mig och..."
"Vem är du med, Becca?!" avbryter han högre.
"Jag är med One Direction! Okej?"
"One Direction? Bra skämt, Becca. Vem är du med?"
"Men tro mig inte då! Det är ju ditt fel att du inte vet vad jag gör just nu! Om du låtit mig förklara skulle du ju fatta!" Nästan skriker jag och lägger på.
"Är något fel?" Frågar Harry oroligt.
"Nej, Justin är bara så puckad, inget annat" säger jag irriterat och går mot flygplatsen.
"Ehm, Becca! Du borde nog inte..." Säger Liam bakom mig och jag öppnar flygplatsens dörrar.
Massa skrik hörs och jag ser massa unga tjejer som står med skyltar som det står något i stil med I love One Direction! eller något sånt på. När de ser mig skriker de och frågar vem jag är, vad jag gör här och hur jag kom dit. Två stora män går fram till mig och lyfter upp mig.
"Hey! Vad gör ni?!" Ubrister jag och de bär mig mot de andra tjejerna.
De svarar inte. Panikslaget försöker jag komma ifrån mannens grepp.
"Ey, du! Hon är med oss!" Ropar Louis såfort han ser oss.
Men det är försent. Mannen har redan släppt mig bland tjejerna som börjar dra i mina kläder, bara för att Louis ropade att jag var med dom. Tjejerna drar i mitt hår och jag skriker. En typ vakt tar min arm igen och tar mig till killarna som oroligt går mot mig.
"Mår du bra?" Frågar Zayn och kramar mig.
"Ja" säger jag chockat och går med dom mot bandet där våra väskor ska komma.
När vi fått dom går vi ut på gatan och hoppar in i en taxi. Just nu är vi i Frankrike. Det är väldigt fint.
"Vi har ledigt idag. Ska vi gå till Eiffeltornet?" Frågar Liam och vi nickar.
"Visst"
"Det blir nog bara vi tror jag. De andra ska gå till några museum" säger han.
Innan vi tar en taxi till Eiffeltornet så checkar vi in på hotellet. Jag får ett eget rum medans de andra delar på två rum. Känner mig lite bortskämd... De får dela medans jag får ett helt eget, men ja...
"Är du klar Becca?"
Jag öppnar dörren och möter fem killar som alla har ett leende på läpparna. När jag är säker på att dörren är stängd hänger jag min handväska på axeln och följer med dom till hissen.
Min mobil ringer. För säkert trettionde gången idag. Den här gången svarar jag.
"Vad?" Muttrar jag i telefonen och killarna ser på mig.
"Becca, du kan knappast vara arg på mig. Du vet att jag jobbar och har fullt upp"
"Jag tror att du har ledigt i alla fall tio minuter per dag" mumlar jag och han suckar.
"Becca, ge dig! Du kan inte vara sur på mig!"
"Watch me..."
Jag lägger på och stoppar ner den i väskan igen. Louis lägger armen om mig och jag skrattar.
"Du vet... Jag är bra att prata med. Jag är bra på att lyssna" säger han ironiskt och alla börjar skratta.
"Rädda mig" viskar jag till Niall som börjar asgarva.
Vi tar trapporna upp i Eiffeltornet. Det är verkligen vackert. Man ser över hela Paris, känns det som i alla fall. Solen är på väg ner och vinden tar tag i mitt hår.
Jag vill inte bråka med Justin. Jag älskar honom. Han är mitt allt. Jag vill bara kasta mig i hans armar och berätta hur ledsen jag är och hur mycket jag älskar honom. Jag saknar honom... Han är mitt allt. Utan honom är jag ingenting. Undrar vart han är nu... Vad han gör... Hur han mår... Vad han tänker på... Vad han önskar...
"Fråga honom om han vill komma hit" säger Harry med ett medkänsligt ansikte.
"Va? Nej, nej... Jag måste koncentrera mig på koreografin till alla konserter och så..." säger jag.
"Han kan hjälpa dig" säger Liam.
"Han har sina egna konserter"
"Jag hörde att han tar ledigt i en vecka om två dagar" säger Zayn och jag ler lite.
Sedan ser jag ut över Paris. Någonstans, ute i världen. Där är Justin. Kanske närmre än jag tror. Nej, han är i USA, tror jag. Han skulle nog inte komma till mig när han har ledigt. Han åker nog hellre till sin pappa, syskon och morföräldrar i Kanada. Men kanske ska jag ge det en chans...?
-----------------------------------------------------
Kommentera på nu!!
Förlåt för riktig usel uppdatering!!
Lexi är sjuk och kan inte skriva nu... Så kapitlet är skrivet av mig (Wilma)!
Hope U guys like it ;)
Xxxxxx
Fight For The Love 21#Let's Do It
"Ey, du"
Jag vänder mig om och ser en kille i 20-25 års åldern gå mot mig. Han ler och ser riktigt snäll ut.
"Jag såg dig där ute och du är grym ju!"
"Tack" ler jag.
"Jo, kan vi träffas vid dansstudion i stan och så kan du visa vad du går för. Kanske kan jag fixa ett kontrakt för att dansa på konserter" säger han och jag brister ut i ett leende.
"Är det här ett skämt?! Är det typ dolda kameran eller nåt?" Säger jag och kollar runt.
"Haha, nej. Det här är 100% sanning!" Ler han och jag nickar.
"Aboslut! Jag är Rebecca. Rebecca Parker" säger jag och sträcker fram min hand.
"Joseph. Joseph Williams" ler han och jag nickar. "Här är mitt nummer. Vi ses utanför studion vid halv två tiden" säger han, ger mig ett kort och går därifrån.
Snabbt letar jag upp Caitlin och berättar. Hon blir såklart riktigt glad för min skull och vi går ut till dansgolvet och dansar av oss ordentligt. Vi skrattar och pratar lite samtidigt som vi gör några moves.
"Justin här. Jag kan inte svara just nu, men..."
Jag lägger på. Idag ska jag träfa Joseph på dansstudion. Jag vill berätta allt för Justin. Berätta allt som har hänt! Men han har ju inte tid. Det måste jag förstå. Han är en superstjärna och kan inte prata med sin flickvän varje dag. Han har inte tid. Men det får jag leva med.
Jag kliver upp och äter en ganska rejäl brunch för att sedan dra på mig ett par gråa mjukisar, en sportbh och en magtröja. Jag drar upp ena byxbenet på mjukisarna och sätter upp håret i en tofs. Jag skiter i sminket och tar istället en större handväska och lägger ner vattenflaska, handduk och andra nödvändiga saker. Sedan drar jag på mig ett par slitna, röda Converse och börjar gå mot dansstudion. Vinden blåser lätt i mitt ansikte och solen steker på min hud.
När jag står utanför studion ringer jag Justin igen. Den här gånger svarar han.
"Hey honey! Förlåt att jag inte har svarat, men jag har inte haft tid" säger han direkt.
"Det är lugnt! Men du, du kan bara gissa vad som hände igår! Jag och Cait var på en dansklubb och..." Han avbryter.
"Du, faktiskt så måste jag gå nu. Jag är jätteledsen, vi kan ta det en annan gång! Jag ringer, älskar dig" säger han snabbt och lägger på.
"Älskar dig..." säger jag tyst, även om han inte hör.
Jag lägger ner mobilen och fickan och ser Joseph komma gående. Vi kramar varandra löst innan jag följer honom in till en danslokal. Ganska stor, faktiskt. Snyggt. En vägg är täckt av speglar och ett räcke längs hela. Vi båda värmer upp genom att stretcha. Sedan börjar vi. Jag gör några coola steg och han hänger på. Han är bra, det måste jag erkänna. Vi avslutar med ett litet lyft och sedan ler han mot mig.
"Du är bra. Det måste jag säga. Men... Vad säger du, vill du ha ett kontrakt?"
"Ja! Absolut!" Utbrister jag och kastar mig i hans armar.
"Haha, okej. Kom med här, jag har med mig papper" säger han och vi sätter oss på golvet.
Jag skriver i allt som behövs. En man vid namn Anthony kommer ringa mig när jag får nästa jobb. Så jag lämnar Joseph och går hem igen. Jag nästan skuttar fram. Så grymt!!
När jag kommer hem hör jag Nico och Amelia skrika på varandra. Men när de hör dörren stängas tystnar de och ser på mig.
"Nej, fortsätt ni. Låt mig inte störa" muttrar jag och springer upp till mitt rum.
I såna här lägen önskar jag att jag kunde prata med Justin. Ha honom nära, förklara hur jag känner. Han är den som lyssnar, förstår och hjälper. Men just nu kan han inte. Han jobbar. Han är upptagen. Det kan ingen ändra på. Så är det. Han har inte tid för mig längre. Han hinner inte längre lyssna på mina problem.
Plötsligt av alla tankar slumrar jag till, och vaknar inte förens telefonen ringer. Det är ett nummer jag inte har lagt till i min kontaktlista.
"Rebecca" svarar jag.
"Hej hej! Anthony här. Jo, jag fick ett telefonsamtal nyss och du har fått ett jobb på en turné med One Direction. Turnén pågår i en månad drygt och ni kommer åka runt i USA"
"Det låter bra..."
"Så... Du tar jobbet?"
"Ja, det gör jag. Någonstans måste man ju börja"
"Precis! Om du åker till flygplatsen imorgon klockan åtta på kvällen så kommer det en vakt och hämtar dig där"
"Okej"
"Bra. Då hörs vi senare, hejdå!"
"Hejdå"
Jag lägger på och börjar genast packa. Snabbt går det. Jag slänger ner allt möjligt i min stora resväska. Vi ska ju faktiskt vara borta i en månad. När jag packat klart checkar jag en tredje gång innan jag ringer Cait. Vi bestämer oss för att äta middag på någon restaurang på stan.
För henne berättar jag allt. Om mitt nya jobb, One Direction turnén, Justin, allt! Det känns bra. Hon säger att oftast har Justin inte tid att prata, men han har ibland några pauser då han kan prata en hel dag. Det känns bra när hon säger det. Att prata med Justin i en hel dag är precis vad jag behöver. Men vem vet när den dagen kommer?
Då kom jag på att vi kanske kommer komma hem samtidigt! Jag menar, turnén jag ska på är i en månad, och Justins turné håller på i en månad... Perfekt!!
När jag vaknar nästa morgon äter jag frukost, kollar packningen och sedan slappar jag. Igår när jag berättade för Nico och Amelia att jag skulle bort så vart de först chockade. Jag menar, det hände så snabbt! Men de sa att det var okej.
Nu är klockan fem och jag börjar göra mig klar för att åka. Vill inte komma försent, direkt.
"Hejdå syrran, ha det bra" säger Nico och kramar mig.
"Detsamma"
Jag kramar Amelia också innan jag går ut till taxin som väntar. Jag sa ett rejält hejdå till Cait igår och hälsade henne att hon skulle ge Chris och Mike varsin kram från mig.
Taxin stannade utanför flygplatsen och jag klev ut. Chauffören ställde min väska på gatan och jag betalade honom. Sedan körde han iväg. Jag ställde mig innanför dörrarna och väntade på att någon skulle hämta mig.
Klockan närmade sig åtta och jag blev mer och mer nervös.
"Ursäkta, är ni möjligtvis Rebecca Parker?"
Jag vände mig om och såg en kraftigt bygd man med svarta kläder. På hans svarta t-shirt stod det VAKT på en bricka.
"Ja, det är jag"
"Okej, kom med här. Vi går en liten bakväg till privatplanet" säger han bara.
Jag följer efter honom och vi går igenom en plåtdörr och går längst en korridor. Sedan går vi igenom en säkerhetskontroll som är riktigt avlägsen. Sedan kommer vi till en sånhär tunnel som man går igenom för att komma till planet.
Det är rätt stort. Inrett i typ vit/beige med några vanliga säten, två soffor och lite annat. I en av sofforna sitter dom. Harry Styles, Niall Horan, Zayn Malik, Liam Payne och Louis Tomlinson. De alla skrattar innan jag går in i planet, men när jag kommer tystnar dom.
"Hej! Är du Rebecca?" Ler Niall och jag nickar lite blygt.
"Ja, det är jag" säger jag och han ler.
"Jag är Niall"
"Jag vet vilka ni är" ler jag och ger dom alla en varsin kram.
"Bra med lite yngre folk på turnén. Annars är det bara gamla personer här!" Säger Louis och säger det sista lite högre.
Alla personer på planet blänger på honom innan alla brister ut i skratt. Till och med jag ger med mig.
"Följ med mig. Jag kan visa vart du ska ställa den där" säger Harry, reser sig upp och går med mig längst bak i planet.
Där ställer han mitt handbagage på en hylla och sedan går vi tillbaka till dom andra. Under flygresan pratar vi och lär känna varandra. Kan ju vara smart eftersom vi ska tillbringa en hel månad tillsammans. Men jag saknar Justin. Något så fruktansvärt. Allt jag vill just nu är att sitta i hans famn och dra fingrarna genom hans lena hår... Men ja... Båda är ju upptagna nu så...
----------------------------------------------------------------------------
Så var kapitel 21 klart :)
Som ni kanske märkt har jag tagit in en till bloggare här: Lexi.
Hon kommer hjälpa mig att skriva och så... Ni får ställa frågor till henne om ni vill!!
KOMMENTERA!
XxxWilma
Fight For The Love 20#DearDiary...
Jag tog snabbt upp mobilen och ringde Caitlin. Hon svarade inte. Panikslaget ringde jag Payton som svarade efter ett par signaler.
"Hallå?" Svarade hon.
"Payton! Shit, mår du bra?"
"Ehm... Ja? Varför skulle jag inte?"
"En av männen som kidnappade oss kom till mitt hus idag. Han slog mig, och snäälla sig att du pratat med Caitlin idag!"
"Men herregud!! Mår du bra? Och... Nej, jag har inte pratat med Caitlin idag"
"Ja, jag mår bra. Vi måste få tag på Caitlin! Vi måste veta om hon mår bra"
"Okej... Ehm... JAg testar ringa henne"
"Jag frågar några poliser om de kan följa med hem till henne om hon inte svarar på dig"
"Okej, vi hörs!"
Sedan var det bara att vänta. Jag satt i Justin knä och han höll om mig hårt. Jag grät. Tro mig, jag grät tusentals tårar.
En månad senare
"Jag saknar dig med" sa jag och satte mig i soffan.
"Vi klarar det här va? Tillsammans?" Sa Justin i telefonen.
"Absolut. Vår kärlek är stark nog" log jag och han skrattade till.
"Måste gå. Älskar dig honey, puss"
"Älskar dig med, puss"
Det var alltid såhär. Eller har varit de senaste tre veckorna. Justin skulle på turné och vi pratar bara få minuter i telefonen typ varannan dag eller något. Ibland två/tre gånger i veckan. Han har liksom inte tid att prata med mig. Men det förstår jag, det här är hans jobb. Han ska ju absolut inte vara med mig hela tiden, då skulle hans karriär falla direkt. Han har miljoner fans som älskar honom. Han måste ge tillbaka genom konserter, sigeringar och sånt. Jag skulle aldrig klara av skuldkänslorna jag skulle få om han bara var med mig.
"Becca! Det är mat!" Ropade Amelia.
Juste. För någon vecka sedan flyttade mamma tillbaka till Birmingham. Hon trivdes mer där. Pappa är ju aldrig hemma så det är nästan alltid Amelia som gör mat. Nico hjälper också till, men Amelia gör det mesta. Diskar, tvättar, lagar mat, städar. Jag då? Jag försöker hjälpa Amelia så mycket som möjligt och försöker samtidigt prata med Justin. Allt på en gång liksom.
Jag gick ner till Amelia och Nico. De satt vid bordet och snackade lite lågt. Maten stod redan framme så jag slog mig ner mittemot dom.
"Vad sa Justin idag då?" Frågade Nico och la på ris till sig själv.
"Det vanliga" sa jag och tog en köttbit till mig.
"När kommer han hem igen?" Frågade Amelia.
"Om en månad tror jag" sa jag och hällde upp mjölk åt oss alla.
"Saknar du honom?" Frågade Nico dumt och jag blängde på honom. "Okej, förlåt" flinade han och jag suckade samtidigt som Amelia.
"Sluta Nico. Fattar du inte hur mycket hon saknar honom eller?" Röt hon.
"Förlåt då!" Utbrast han och fortsatte äta.
Jag suckade. De har bråkat väldigt mycket på sista tiden. Oftast över småsaker. Jag vill prata med Justin. Berätta hur jag känner och tänker. Men han har aldrig tid. Oftast bara några minuter. Jag har umgåts mycket med Caitlin som vet hur det är när man mår dåligt över någon som är borta så länge. Hon saknar honom lika mycket. Chris också. Han är med oss ibland, men inte ofta. Han är mest med Mike. Payton är bortrest med några kompisar. Miki har jag inte hört något ifrån.
Efter maten gick jag direkt till mitt rum. Jag plockade fram min dagbok och började skriva ner mina tankar.
Kära dagbok
Mina tankar på ett papper.
Det är allt.
Jag saknar Justin mer än någonsin just nu. Och jag saknar honom ännu mer när han inte kan prata i telefon, men det måste jag acceptera. Han gör det för sina fans och för att han älskar att uppträda och sjunga. Det är hans dröm, och jag är inte en bra flickvän om jag hindrar honom från att leva sin dröm. Det är det värsta jag kan göra.
Männen som kidnappade mig, Caitlin och Payton för ett tag sedan är alla gripna, så dom behöver jag inte oroa mig för just nu. Visst är jag rädd när jag går ut på kvällen, men man kan inte vara rädd föralltid. Man måste ta risker för att kunna leva vidare.
Jag la dagboken under kudden och satte på datorn. Jag loggade in på Twitter och kollade Justins nya tweets.
Funny in the studio now... #MissYou<3
Jag log. Menade han mig? Han kanske menade typ... Chaz och Ryan. Fast då skulle han väl inte skriva ett hjärta, eller? Jag tog det som om han menade mig och skrev en tweet tillbaka.
#MissYouTo<3 I'll wait for you....
Jag loggade ut sedan och stängde av datorn. Nu då? Klockan var bara åtta. Jag ringde Caitlin och vi bestämde oss för att gå till en dansklubb. Jag har inte dansat på jättelänge och jag säger ärligt att jag saknar det. Så jag drog på mig ett par mörka, korta jeansshorts, ett svart maglinne och en kort, svart skinnjacka. Sedan borstade jag mitt hår och lät det hänga över mina axlar. Smycken fick bli stora, runda örhängen, flera armband och ett långt halsband med ett kors på. Jag drog sedan på mig ett par höga gladiatorskor utan klack. Med mobilen i bakfickan gick jag ner till hallen.
"Jag går ut med Cailtin!" Ropade jag och lämnade huset.
"Hej girl!" Ropade Cait som satt i sin nya cab.
"Tja!"
"Let's PARTYYY!!" Skrek hon när jag satt i bilen.
"YEAH!" Skrek jag och vi skrattade högt.
Folk på gatan måste tycka vi är galna... Fast, det är vi ju?
-------------------------------------------------------------
FÖrlåt för den dåliga uppdateringen! Men när jag går in och ska skriva så kommer det inte upp några idéer! Måste verkligen ha hjälp av er!! Så... Kommentera och skrv vad just ni tycker ska hända?
Jag har funderat på att ta in en gästbloggare... Är det någon som är intresserad? Det är ett plus om du kan göra designer, men definitivt inte ett måste...
Fight For The Love 19#OhMy...
Jag låg som vanligt i soffan och bara slappade. Det hade jag gjort de senaste dagarna. Bara kollat på film. Klockan var elva, på morgonen. Justin ska ha två intervjuer, en fotografering och något möte. Men han skulle komma hit ikväll.
Jag berättade för mamma, pappa, Nico och Amelia igår om allt. Pappa vart så arg att han rusade ut ur huset. Nico och Amelia sa mest ingenting, de gick bara in på sina rum. Mamma var upprörd. Hon skyllde på killarna, alltså Justin, Chris och Mike. Bara för att de lät tre tjejer gå själva till affären på kvällen. Men det var inte deras fel. Det var ingens fel, egentligen. Ingen kunde ju veta att det här skulle hända.
Pappa har hur som helst inte pratat med mig. Han ger mig inte ens en enda blick. Som om jag är osynlig. Men var har jag gjort fel? Vad har jag gjort för att förtjäna att bli ignorerad av min egen pappa?
Visst, jag var puckad att gå ut sent på kvällen med två av mina vänner. Eftersom jag är tjej så borde jag veta bättre än att gå ut sent. Men asså, för det så måste han ju inte ignorera mig?
"Jag går ut..." mumlade pappa och lämnade huset.
Jag vet inte om han sa till mig eller mamma. Jag kunde se mamma i köket. Hon satt vid bordet med huvudet i händerna och skakade på ena benet. Framför henne stod en kopp med rykande kaffe. Från Nicos rum hördes musik och Amelia ja... Det var tyst hos henne som vanligt.
Det var helt konstigt efter igår. Alla var liksom nedstämda och allmänt sorgsna. Ingen sa något och ja... Alla levde själva liksom. Så har det väl alltid varit, men när alla var hemma så pratade vi i alla fall. Men inte nu. Det känns som om jag har förstört allt. Speciellt för Nico och Amelia.
Plötsligt hördes steg i trappan. Amelia kom ner med trassiga, svarta strumpbyxor, ett par svarta skinnshorts, och en svart kort t-shirt med ett KISS tryck på. Hennes hår var extra tuperat och hon var extra sminkad. Hon stoppade fötterna i ett var svarta klackskor och lämnade huset.
Nico kom snart ner också. Han satte på sig ett par sneakers och gick ut han med. Mammas stol i köket drogs mot golvet. Snälla gå inte... Tänkte jag.
Hon lämnade koppen på diskbänken och gick mot mig. Hon satte sig bredvid mig som halvlåg mot armstödet i soffan.
"Gumman..."
"Du behöver inte säga något. Allt är mitt fel. Skulle jag ha tagit ansvar skulle inget av det här ha hänt" avbröt jag och gick till mitt rum.
Jag gick fram till mitt fönster och satte mig på fönsterbrädan. Plötsligt drogs min blick till någon på trädgården. Han bar svarta kläder och såg rakt på mig. En ilning for genom mig och jag drog in ett djupt andetag. Det var han...
Jag sprang ner till ytterdörren och låste dörren. Sedan sprang jag vidare till dörren som gick till baksidan och låste den. Han stod verkligen där ute. Jag såg honom. Shit... Mamma såg konstigt på mig och jag såg på henne.
"Mamma, vad du än gör. Gå inte ut" sa jag allvarligt och hon ställde sig upp.
"Vad menar du?"
"Det står en man på gården och..." började jag, men hon började gå mot fönstret. "Nej mamma! Kolla inte ut" sa jag och hon såg på mig.
"Vad är det med honom?"
Jag drog in ett djupt andetag. "Han var med och kidnappade mig" sa jag snabbt och hon såg skräckslaget på mig.
"Oh herre..." började hon och sjönk ner i soffnan.
"Vi måste se till att..." började jag men avslutade då jag hörde glas gå sönder på övervåningen.
Mamma såg stelt på mig och jag la handen för munnen.
"Mamma, jag vill att du stannar här. Okej? Vad som än händer. Om det kommer någon in hit så spring ut. Spring till närmaste granne och stanna där" sa jag och började gå upp för trappan.
När jag kom till korridoren kunde jag höra steg. Ifrån mitt rum... Jag såg mig omkring och tog tag i Nicos baseballträ(?) som stod mot väggen. Jag gick sedan sakta in på mitt rum. Där inne stod han. Mannen som var med och kidnappade mig. Mitt fönster var krossat och han slängde saker omkring sig. Plötsligt mötte han min blick. Han gick mot mig och ryckte utan besvär ifrån mig baseballträet. Jag skrek och han slog till mig på tinningen. Allt snurrade och tillslut var allt svart...
Justin
"Då tackar vi Justin Bieber, allihopa!!" Log intervjuaren och jag klev av scenen med ett leende.
Nu ska jag direkt till Rebecca. Så jag böt om direkt och gick med Kenny och Scooter till bilen utanför. Dom skulle direkt till dom, men eftersom jag bodde närmast så släppte de av mig.
När man kunde se min och Beccas gata så fick jag en stor chock. Utanför stod ett flera antal polisbilar och dom hade spärrat av Rebeccas hus. Jag drog upp bildörren och sprang fram till dom.
"Vad har hänt?!" Utbrast jag och en polis kom fram till mig.
Men plötsligt tystnade allt. Allt gick liksom i slowmotion. Min blick fastnade vid en tjej som satt på marken längre bort. Hon grät. Hon hade huvudet i händerna och en äldre kvinna satt bredvid henne med armen på tjejens axlar.
"Becca..." viskade jag och sprang sedan fram till dom båda.
Beccas mamma såg upp på mig och reste sig upp. Hon såg på mig länge innan hon kramade mig hårt. Hon grät, hon också.
"Vad hände?" Frågade jag och satte mig bredvid Becca.
"Vi var i vardagsrummet och en man som var med och kidnappade dom stod på vår trädgård. Han kastade en stor sten på Beccas fönster och klättrade in" sa Beccas mamma och torkade sina tårar.
"Vad gjorde han mot henne?"
"Han slog henne med knytnäven på hennes tinning och sedan sparkade han på henne när hon låg ner" sa hon och jag såg på Beccas ansikte.
Hon bara grät. Hennes ögon var röda, likaså hennes ena kind. Försiktigt drog jag ena fingret längst kinden och hon ryggade tillbaka. Jag sträckte ut armarna lite och hon la sig i mitt knä. Hon snyftade flera gånger och Kathrine (hennes mamma) gick iväg till några poliser.
"Hur mår du?" Frågade jag tyst och hon såg mig i ögonen.
"Rädd" viskade hon och jag såg hur tårarna steg i hennes ögon.
"Heey, ingen kommer göra dig illa mer. Jag kommer alltid vara med dig från och med nu" sa jag.
Och jag ljög inte. Hon kommer få följa med till intervjuer, fotograferingar, möten, inspelningar och allt annat. Jag kommer inte lämna henne en gång till.
"Lova" viskade hon ännu tystare.
Jag hörde knappt vad hon sa. Men jag lovade henne i alla fall att jag skulle vara med henne hela tiden.
"Rebecca, Mr. Forbes vill prata med dig" sa Kathrine som gick mot oss.
"Okej" svarade Becca.
"Ska jag följa med?" Frågade jag och hon skakade på huvudet.
"Nej tack, jag kommer snart"
Hon kysste mig och gick iväg till en välbyggd man i polisuniform. Han började fråga henne saker och hon svarade. Tyvärr kunde jag inte höra vad de pratade om. Kathrine slog sig ner bredvid mig och suckade.
"Tack, Justin" sa hon tillslut.
"För vadå?" Frågade jag och såg på henne.
"För att du tar hand om min flicka. Jag vet inte hur hon skulle klarat flytten utan dig" sa hon och log lite mot mig.
Jag log tillbaka och såg sedan på Becca igen. Nu stod även en tjej i tjugoårs åldern vid henne och höll armen om hennes axlar. Becca nickade och gick sedan mot mig och Kathrine. Jag log försiktigt och hon log tillbaka.
"Dom sa att de har ringt några killar som ska laga fönstret. Dom betalar och det blir nog klart till ikväll" sa hon och Kathrine nickade.
"Jag går in och börjar göra i ordning" sa hon och gick mot huset.
"Hur är det?" Frågade jag när Becca satte sig snett i mitt knä med benen på ena sidan om mig och med hennes vänstra kind mot min bröstkorg.
"Sådär. Är fortfarande i chock. Jag vet liksom inte vad de vill med mig. De fick ju tag på killem som gjorde det här, och den som kidnappade oss är ju död. Men det var flera killar med. Sammanlagt var de sju stycken, och två är borta. Alltså är det fem killar som är ute efter mig och..." började hon men slutade. "Caitlin och Payton!" Utbrast hon och jag stelnade till.
---------------------------------------------------------------
Kommentera!
Är fortfarande sjuk, men tror jag ska till skolan imorgon.
Och snälla, söta, rara ni: kommentera mer!
Jag vet att jag säger att jag blir superglad för en kommentar, och det blir jag. Men jag säger så för att jag vill veta vad ALLA tycker om min/mina novell(er).
XOXO
Fight For The Love 18#I Love You
Mannen slängde in mig i en skåpbil och jag slog i det hårda "golvet". JAg kved till och han smällde igen dörren. Massa skott hördes utifrån och jag bara önskade mig till Justins famn. Skotten fortsatte och man kunde höra massa skrik.
Det var mörkt. Jag såg knappt min hand framför mig. Plösligt tystnade allt utanför och man hörde bara tysta röster. Snart öppnades dörren till bilen och någon drog ut mig. JAg började hyperventilera.
"Du är i säkerhet, ta det lugnt" sa någon röst jag inte kände igen.
När jag kollade upp såg jag en polis. Han hade brunt hår och gröna ögon... Tror jag. Det kändes som om jag skulle svimma, närsomhelst. Hela kroppen gjorde ont och ja... Polisen la mig på marken och allt blev suddigt.
"Hur mår du?" Frågade han och började kolla puls och så.
Jag öppnade munnen för att svara, men det kom inga ord. Snart hördes syrener längre bort. Allt var så långt bort, även om det var så nära. Som långt borta i en tunnel. Ljuden blev svagare och snart hörde jag bara mina djupa andetag. Några ambulansmän kom fram till mig och satte sig på varsin sida om mig. Deras munnar rörde sig men jag hörde inget. Snart kändes som ett tryck i huvudet och jag kände hur jag sakta försvann från världen...
Justin
Två poliser sprang fram till oss. Bakom dom sprang fyra ambulansmän med två bårar. De tog hand om tjejerna medans poliserna kom fram till mig, Mike och Chris.
"Vi fick tag på mannen som tog henne. Vi fick stop på honom precis innan de åkte. Tjejen är på väg till sjukhuset nu och ni får gärna följa med dit" sa en och jag andades ut, lättad över det han sa.
"Ja, gärna" sa jag och han nickade.
Sedan sprang vi efter ambulansmännen som joggade mot ambulanserna. Jag åkte med Chris och Caitlin medans Mike åkte med Payton. Caitlin var vaken, men hon var chockad. Hon satt mest och skakade. Sa inte så mycket. Fast, inte så konstigt. Hon vart kidnappad.
Vi gick med in till sjukhuset och satte oss vi väntrummet några meter ifrån deras rum. Caitlin och Payton hade rum bredvid varandra, men Rebecca hade rummet en våning upp, på akuten... Jag gick inte gå dit än eftersom hon var på undersökningar och så. Tydligen hade hon svimmat på plats och var medvetslös tills de kom till sjukhuset. Jag vet inte om hon är vaken nu, men jag hoppas. Chris grät lite, Mike med. Men jag satt helt chockad bredvid dom och bara stirrade tomt framför mig. Payton mådde bra, och fick åka hem direkt. Mike sa att det skulle hem till dom och han skulle bädda ner henne. Så vi sa hejdå och satte oss igen. De sa att Caitlin var tvunngen att stanna till tidigast imorgon kväll, beronde på hur hon mår då. Just nu sover hon, så vi fick inte gå dit.
Snart kom en doktor fram till oss och sa att vi kunde gå in till Becca. Så vi följde honom till rummet och gick in, medans han väntade utanför.
Hon var blek. Läpparna var blå/lila och ögonen var röda. Hon hade rivsår och blåmärken lite överallt. Jag började gråta. Chris la handen på min axel och jag gick fram till henne. Hon försökte säga något, det såg jag. Men det kom inga ord.
"Jag älskar dig" viskade jag och torkade mina tårar.
"Jag älskar dig" mimade hon och doktorn klev in.
"Vi har fått svaren för hennes undersökning. Tydligen blev hon våldtagen och misshandlad. Men just nu är hennes läge stabilt och hon får åka hem om två dagar ungefär. Kanske tidigare om hon mår bra" sa han och jag andades ut.
"Okej" sa jag bara och kände hur hårt chocken tog mig.
Tanken på vad hon faktiskt gick igenom är skrämmande. Tänk bara på hur skräckslagen hon borde varit. Liksom, han kunde ju ha gjort vad som helst.
När vi vaknade nästa morgon åt vi frukost och åkte direkt till sjukhuset. Chris satt inne med Caitlin som mådde bättre medans jag satt med Becca. Hon sov fortfarande, men skulle nog vakna snart.
Det var helt tyst i rummet. Allt som hördes var pipet från maskinen bredvid henne och våra andetag. Min blick sitter fast på henne. Hennes stängda ögonlock, hennes röda läppar och hennes vackra hår som låg nerför hennes axlar. Plötsligt fladdrade det till i hennes ögonlock och snart öppnades dom. Jag sträckte lite på ryggen och höll hennes hand hårdare.
"Hej gumman" sa jag tyst och hon ryggade tillbaka.
"Vart är jag?" Frågade hon hest.
"Vad menar du? Du är på sjukhuset" sa jag oförståeligt.
"Varför?" Sa hon snabbt och satte sig upp lite.
"Du vart kidnappad" sa jag tystare och hon försvann, långt borta.
Jag menar, hon satt ju framför mig. Men hon försvann bort i hennes tankar. Snart bildades tårar i hennes ögon och hon började skaka.
"Nej, nej, nej..." hon upprepade det flera gånger.
"Ta det lugnt, du är i säkerhet. Allt blir bra nu"
Rebecca
"...Allt blir bra nu..."
"ERA IDIOTER!"
"Jag kommer hitta dig, Becca! Var stark för mig!"
Jag hörde massa skott. Polisens röst, syrenerna. Skrik. Röster. Bilder flög förbi. Som en flashback. Eller flera stycken. Alla ord, röster, bilder, händelser, känslor - allt spelades om och om igen i mitt huvud.
Jag skrek rakt ut och Justin kramade mig hårt.
"Shh... Du är i säkerhet nu" viskade han och strök handen genom mitt hår.
"Justin..." viskade jag och lät tårarna rinna nerför mina kinder.
"Jag är här, gumman" sa han.
"En av männen... Han sa att... Om någon fick reda på att... Vi berättade... Skulle dom söka upp mig och tjejerna... Och döda oss" visakde jag och började gråta mer.
"Som sagt, ni alla är i säkerhet. Poliserna kommer vakta era hus och om ni ska ut någonstans följer någon med. Min livvakt Kenny kommer också vara med. Jag ska försöka fixa varsin livvakt åt er också. Det kan behövas" sa han och såg mig i ögonen. Hans ögon glittrade... Magiskt. "Lova att prata med någon efter det här. Med mig, dina föräldrar, dina syskon, en kurator, vem som helst" sa han sedan och såg mig djupt i ögonen.
"Ja" viskade jag och han kysste mig.
Han la sig bredvid mig och jag kröp in i hans famn. Det vart ganska konstigt eftersom jag har massa slangar överallt. Men det gick i alla fall.
"Allt blir bra nu, gumman... Allt kommer bli precis som förut" viskade Justin.
Nej, tänkte jag. Det kommer aldrig bli som förr. Jag har upplevt min värsta mardröm och jag har inte ens levt halva mitt liv. Jag kommer växa upp med det här. Fan asså... Hela min framtid är förstörd.
Vad skulle mamma och pappa säga? Nico och Amelia? Shit... Jag som trodde helvetet var över, det visade sig att det bara hade börjat...
-------------------------------------
Så...
Ni kanske tycker det gick för snabbt. Jag menar med hur fort de blev friska och sådär, hur fort de hittade tjejerna. Men jag ska bara säga att: Det är inte över än...
Och så vill jag verkligen ha mer kommentarer!
Jag vet att jag har fler läsare än dom som kommenterar. Så snälla ni, kommentera!
Jag kom ju hem från Stockholm idag och ja... Igår var jag på genrepet för mellon. Efteråt gick vi till Globen Shopping (en byggnad som ligger bredvid) och det visar sig att ULRIK MUNTHER ska komma dit och sjunga, samt signera sin skiva med två bonuslåtar (Fool och Soldiers). Snacka om att jag fick panik!! I alla fall, jag köpte albumet och fick den signerad..
GAAH!! Han är så GRYMT söt!!
Fight For The Love 17#StayStrong
Det har gått en timme sedan tjejerna gick till affären, och ingen har kommit tillbaka. Vi var riktigt oroliga, men väntade ett tag till. De andra satt stela i soffan medans jag gick fram och tillbaka i rummet. Jag tog upp mobilen och ringde Becca en tionde gång.
"Sluta ring" viskade någon tyst.
"Vem är det?" Frågade jag oroligt.
"Vem pratar du med?!!" Röt någon i bakgrunden.
"Eh..." Sa någon.
Då hörde jag vem det var...
"Caitlin! Vart fan är ni?!" Sa jag snabbt.
"Ge hit den där!" En liten smäll hördes och snart hördes samma röst närmre. "Vem där?!" Röt någon.
"Vem är du?! Och vad har du gjort mot dem?!" Röt jag och killarna såg på mig.
"Patetiskt! Det var ditt fel att släppa ut tre unga, svaga tjejer sent på kvällen. Du borde veta bättre"
Paniken steg. Vad skulle jag göra?
"Vart är du? Vad vill du ha?! Pengar? Jag ger dig pengar, men bara om du låter tjejerna gå"
"Pfft, lycka till grabben"
Han la på. Paniken steg och jag började skaka. Vart var dom? Hur skulle vi hitta dom? Hur skulle vi hindra den där jäveln att göra något mot dom?
"Justin, vad sa dem?" Sa Mike.
"Han har tjejerna" sa jag tyst.
"Vem?" Sa Chris.
"Jag vet inte. Vi måste hitta dom!" Utbrast jag och började springa mot hallen.
Chris ringde polisen och vi väntade på dom. När de kom berättade vi allt vi visste och sedan började vi leta. På stan, i gränder, på stranden, i skogen, överallt! Men vi hittade dom inte. Just nu gick jag med tre poliser och Mike i skogen. Poliserna lös runt med deras ficklampor medans jag och Mike bara gick med förvirrat. Två hundar gick med och sprang runt oss. Tankarna bara flög fritt i mina tankar. Vad hände med dom just nu? Var dom långt borta? Kanske på ett plan till typ... Andra sidan jordklotet. Fan... Allt känns bara så meningslöst och omöjligt.
"Stanna här, hundarna har fått upp ett spår" sa en av poliserna och sprang efter hunden som gick fort framåt.
Efter en stund kom polisen tillbaka och vinkade oss ditåt.
Där framme var en sliten, typ gammal stuga. Om man nu kan kalla det så... Det var mer som ett skjul. Två poliser fick mot den med pistoler uppe. De slet upp dörren och det blev tyst. Jag och Mike stod och bara såg mot skjulet.
Poliserna kom ut igen. De höll i en jacka. Paytons jacka...
"Det är en av tjejernas" sa jag och Mike sprang fram till polisen.
Det var definitivt hennes jacka. I fickorna låg en lapp. En av polismännen tog upp den och läste högt.
"Bra gjort. Ni hittade såhär långt. Ni har till imorgon kväll på er, sedan kommer livet ta slut för dessa underbara, unga tjejer. Kom hit imorgon vid midnatt. Om ni tar med er poliser eller andra så kan ni ju hälsa tjejerna hejdå redan nu" läste han och jag fick panik.
"Hur ska vi göra?" Frågade jag och poliserna började prata.
Två timmar senare
Vi har gått hem. Jag och killarna alltså. Vi bestämde oss för att alla skulle sova hos mig. Poliserna sa att det var bra om vi höll ihop. Imorgon ska vi dit igen. Då kommer vi få se tjejerna. På dagen tar jag ut pengar till mannen. Jag är redo att göra vad som helst för dom. Bara jag får se dom levande. Vi bestämde att poliserna ska vänta utanför skogen och om något händer ska vi skrika så högt vi kan.
"Sover du?" Viskade Chris som låg på madrassen till höger om min säng.
"Nej" viskade jag tillbaka utan att släppa taket med blicken.
"Är du orolig?" Han satte sig på min säng.
"Ja, hur skulle jag inte kunna vara? Men vad ska jag göra? Det är ju bara att hoppas på det bästa och be att dom lever" viskade jag och han nickade.
"Vi måste vara starka och tänka på vad vi gör"
När vi vaknade nästa morgon var klockan tio. Vi åt frukost och gjorde oss i ordning. Sedan åkte jag direkt och tog ut pengar. Nu var det bara att vänta. Några poliser kom till oss och berättade lite.
"Vi kommer att ställa ut poliser runt och i skogen så han inte kommer ut någonstans. Om han gör något mot er måste ni skrika hur han/dom ser ut. Då blir det enklare att hitta honom/dom senare" sa Fredrik, den ena polisen.
"Okej" sa Chris.
Vi pratade inte så mycket den dagen.
Egentligen fattar jag inte varför jag inte gråtit. Antar att jag fortfarande är i chock. Jag menar, min flickvän och mina absolut bästa tjejkompisar är i händerna på någon äcklig jävel. Vad som helst kan hända dom. Allt jag vill är att få reda på om de lever, hur de mår och vad som har hänt.
"Justin, det är dags" sa Mike och jag nickade.
Vi gick ut till vår bil och körde mot skogen. Poliserna skulle komma liite senare, bara så att mannen inte ska märka att de är där. De senaste timmarna bestämde vi oss för att Chris ska gömma sig bakom en buske och spela in allt. Vara våra andra ögon och öron om man säger så.
Vi började gå igenom skogen och snart såg vi skjulet. Vi stannade en bit bort och Chris satte sig bakom närmaste buske. Sedan väntade vi. Och väntade. Vad skulle hända? Skulle vi dö? Skulle tjejerna dö? Skulle vi bli skadade.
"Så... Ni kom"
Vi vände oss om - jag och Mike - och såg en man med slitna svarta byxor, en svart t-shirt och en svart skinnjacka. Hans hår var kort och han har en piercing i näsan-
"Vart är dom?" Frågade jag direkt.
"Oh, tjejerna? Jo dom är här" sa han och steg fram bakom skuggorna.
"Jag har pengarna" sa jag och han log.
"Så bra då. Då kanske vi slipper blodbad här ikväll då. Jag hoppas för er skull att ni inte har några poliser i närheten"
"Nej" vi båda skakade på huvudet. "Vart är tjejerna?" Frågade Mike.
"Här" sa han och gick in i skjulet.
Två män kom ut, nästan likadant klädd som den första. De riktigt sparkade ut Cait och Pay. Båda var riktigt slitna. Cait hade bara på sig en bh och ett par slitna jeans medans Pay bara hade ett linne som var trasigt. De grät.
"Vart är den tredje?" Sa jag eftersom poliserna var noga med att vi inte skulle säga några namn.
"Här" sa mannen och drog ut Becca.
Han tog tag i hennes hals och riktade det lite uppåt. Hon såg död ut, även om ögonen var öppna. Inte en min. Hon hade på sig en bh och ett par trasiga byxor, då menar jag ritkigt trasiga. Tårarna steg och Becca såg mig rakt i ögonen.
Rebecca
Hela kroppen gjorde ont. Efter allt vågade jag inte göra motstånd. Allt jag ville var att jag skulle få vara i Justins famn igen. Känna hans läppar mo mina. Mannen som tog oss från början tog ett hårdare tag om min hals och såg på Justin.
"Nå, pengarna?" Sa han och Justin steg fram.
"Jag vill ha tjejerna här först" sa han allvarligt och torkade sina tårar.
"Pfft, patetiskt. Hit med pengarna!" Sa mannen och riktade en pistol mot min tinning.
Justin drog ett djupt andetag och jag såg honom rakt i ögonen.
"Jag älskar dig Justin" viskade jag och slöt ögonen.
"Vad sa du?" Sa mannen.
"Jag älskar dig Justin" sa jag högre och Justin började gråta igen.
"Liten patetiskt pojkvän du har. Ganska gulligt. Gråter och gör vadsomhelst för att få dig på hans sida" sa mannen ironiskt.
Justin gick fram och mannen släppte mig rakt på marken. Precis där jag landade låg en stor sten som jag slog i hårt. Det sved till i kroppen och jag bara låg där. Väntade på att döden skulle sluka mig hel. Väntade på att smärtan skulle försvinna. Men inget hände.
Plötsligt sprag männen därifrån och Justin rusade fram till mig.
"Becca" grät han och jag såg hur Mike sprang fram till Cait och Pay.
Caitlin såg helt livlös på marken. Payton grät bara.
"Becca, du klarar det här. Allt blir bra nu" grät han och jag började gråta.
Tårarna bara rann, och jag gjorde inget för att stoppa dem. Allt jag vill nu är att komma hem, glömma det här och gå vidare. Men sanningen kom ikapp mig. Det kommer aldrig bli som vanligt igen. Allt var borta. Allt. JAg kommer aldrig mer kunna gå till affären själv på kvällen, t.ex. Jag skulle inte våga. Nu kommer rädslan om att allt ska spelas om alltid finnas där.
Plötsligt hördes tre snabba skott och jag slöt ögonen hårt.
"ERA IDIOTER!" Skrek någon och plötsligt drog någon mig ifrån Justin.
"Becca!!" SKrek Justin och jag kände hur någon drog mig bort, bort från min älskade...
Justin
När mannen drog iväg Becca kände jag hoppet krympa. Jag ville springa efter, tro mig. Men jag kan inte. Mannen hotade med polis mot Becca om jag skulle springa efter.
"Jag kommer hitta dig, Becca! Var stark för mig!" Skrek jag efter dom och sjönk sedan ner på marken.
Jag hörde Becca skrika långt bort i skogen. Fan asså... Hon är borta, igen...
--------------------------------------------------
Hinner inte skriva mer nu!! Kommer info ikväll om helgen, så KOLLA IN IGEN SENARE!!
KOMMENTERA PÅ NU!!!
Fight For The Love 16#Biebster
"Justin, kan du smörja in mig på ryggen?" Sa jag och räckte honom solkrämen.
"Absolut, hottie" flinade han och satte sig på min midja, typ precis ovanför min rumpa.
Jag kände något kallt på min rygg och sedan Justins händer som drogs upp och ner för min rygg. Snart klev han av och jag vände mig om så jag låg på rygg.
"Tack baby" log jag och kysste honom snabbt.
"Varsågod ma'am" flinade han och jag fnissade.
Efter en stund gick vi ner till vattnet. Medans Justin gick rakt ut så stannade jag vid strandkanten, typ där vågorna stannade.
"Kommer du?" Sa Justin högt så jag skulle höra.
"Ehm... Aa" sa jag tveksamt och gick sedan ut i det kalla vattnet.
Han log mot mig och drog in mig i sin famn. Jag la armarna om hans nacke och lutade hakan mot hans axel. Han tog händerna på min rumpa och tryckte mig mot sig. Han kysste min hals och jag flinade. Vi var i vattnet ett tag och bestämde oss för att simma ut till några klippor lite längre ut. När vi kom dit klättrade Justin upp först. Det var inte en hög klippa, bara typ som en större sten i vattnet. Ganska spetsig. Men den var hal, riktigt hal. Så när jag skulle klättra upp ramlade jag, ett antal gånger.
"Hjälp mig, hjälten!" Sa jag dramatiskt och Justin flinade.
Han tog min hand och drog upp mig. Jag satte mig bredvid honom och vi såg ut över horisonten. Några fåglar flyger förbi och jag följer dem med blicken. Justin lägger armen runt mig och jag lutar mig mot honom. Snart börjar det bli kallt och vi hoppar i igen, eller Justin gör. Jag står kvar på stenen och bara ser på honom.
"Kom nu!" Ler Justin och jag hoppar i...
Justin
När hon hoppar i kan jag inte se henne komma till ytan.
"Becca?" säger jag och ser mig omkring. "Becca!" Säger jag högre och dyker ner för att leta efter henne, men ser henne inte någonstans.
Jag får panik och vänder mig om igen. Där. I vattnet flyter Becca. Hon börjar sjunka, så jag simmar mot henne.
"Becca!!" Utbrister jag och ska precis börja dra henne mot stenen när hon slår upp ögonen.
"SURPRISE!!" Skriker hon och börjar simma själv.
"Inte kul" muttrar jag surt.
"Haha, joo" flinade hon och simmade mot mig.
"Fattar du inte hur rädd jag blev?!" Utbrast jag, mer irriterat än jag tänkte mig.
"Förlåt då" mumlade hon och simmade mot stranden.
"Nej, Becca! Jag menade inte så!" Sa jag högt bakom henne och simmade snabbt mot henne.
Jag tog handen på hennes axel och hon vände sig om. Hon såg ut över vattnet och rörde sakta på armarna i vattnet.
"Förlåt, jag lät mer irriterad än vad jag var" sa jag och hon suckade lite.
"Jag skulle inte ha gjorde så" sa hon och jag drog henne tätt intill mig.
"Det är lugnt, baby. Men jag vart riktigt orolig" sa jag allvarligt och kysste henne hårt och passionerat.
Hon fnissade och kysste mig tillbaka. Snart släppte vi varandra och simmade till stranden. Vi gick till våra solstolar och la oss för att sola. Jag smygtittade på Becca ibland. Hon är så snygg! Seriöst, världens snyggaste!
Rebecca
När vi gick hem igen så följde Justin med mig till mig. Vi bestämde oss för att ha filmkväll så Justin åkte för att köpa godis, dricka och chips. Medans han var borta så fixade jag i vardagsrummet. Jag la fram filtar och kuddar i soffan och gick sedan till mitt rum för att byta om. Jag drog på mig en svart tröja som det stod On The Road To Love på och mörkgråa mjukisbyxor. Sedan tog jag min mobil och la mig i soffan för att vänta på Justin. Plötsligt fick jag ett SMS och jag läste det.
Biebster<3
Kan ta lite längre tid... Stötte på med några fans... Hoppas du kan vänta ett tag till<3
BeccaLove<3
Helt okej... Det är ju trots allt dina fans!<3
Jag la ner mobilen och suckade. Jaha... Kände mig lite Forever Alone i den stunden. Ligger i en soffa full med filtar och kuddar med en film på gång och ja... Så ligger jag här själv. Jag gick in på Twitter och kollade lite för att fördröja tiden lite.
Efter tio minuter kom Justin tillbaka och när han lagt fram allt på soffbordet så kysste han mig länge. Han la sig sedan så jag låg i hans famn och jag startade filmen.
"Förlåt för att du fick vänta" viskade han i mitt öra och jag log.
"Helt okej" svarade jag och han pussade mig på mitt huvud.
En bit in på filmen kände jag hur tröttheten kom smygandes. Mina ögonlock blev allt tyngre och jag somnade i Justin famn.
Justin
Snart hörde jag hur Becca börjar andas tungt och jag såg försiktigt på hennes ansikte. Hennes ögon är slutna och munnen lite öppen. Jag log. Så vacker!
Jag reste försiktigt på mig och stängde av filmen. När jag plockat undan allt vi tagit fram drog jag av mig tröjan och la mig bredvid Becca igen. Jag drog en filt över oss och snart somnade jag med.
När jag vaknade igen så kände jag hur Becca rörde sig i min famn. När jag öppnade ögonen så såg hennes ögon rakt in i mina. Hon hoppade till och fnissade sedan.
"Du skrämde mig" viskade hon och jag log.
"Det var inte meningen" log jag och kysste henne.
Jag drog henne närmre mig och hon flinade. Snart avslutade vi och gick till köket för att fixa frukost. Det fick bli - för mig - en macka och juice. Becca tog bara lite yoghurt(?). När vi sedan ätit klart så ringde vi över Caitlin, Chris, Mike och Payton. Medans jag städade undan filtarna och vek ihop dom så ringde Becca till Mikaela. De pratade och skrattade ett tag och sedan la dom på. Becca gick då fram till mig och kysste mig länge och passionerat. Jag trycke henne hårt mot mig och hon la armarna om min nacke. Då knackade det på dörren, och snart öppnades den.
Vi släppte varandra och gick till hallen för att hälsa på de andra.
Rebecca
När kvällen kom skulle vi tjejer gå till affären för att köpa lite godis och dricka. Killarna skulle fixa hemma hos mig för en filmkväll. När vi gick på de mörka gatorna kände jag lite kalla kårar. Tjejerna verkade också känna av det, men ingen brydde sig nog så mycket. Jag menar, varför skulle något hända just oss?
Men jag ångrade mig snart... Plötsligt drog någon bak Pay med en hand på hennes mun. Jag och Cait vart riktigt chockade, och snart gjorde någon detsamma på oss. Killen som höll i mig slog mig hårt och jag föll till marken. Allt jag kände var att någon bar upp mig och slängde in mig någonstans...
----------------------------------------------------
Lite DRAMAA :) Vad tycker ni?
Än en gång: förlåt för USEL UPDATE!! Ska försöka skriva så snart jag kan, men vill inte säga någon dag ifall det inte kommer ut då....
Men ja, kommentera!!
Vad tror ni händer med tjejerna?
