Vinter bilder!!
Såå.... Vad tycker ni?? x) Aja, kapitel fem under!!
Fight For The Love 5#I'm Rebecca
"Lova att ringa!" Sa Tani (Tanisha) och kramade mig.
"Jag lovar!"
Jag kramade Brooke, Alex och Robin innan jag tog min resväska i handen. Lucas vart arg för att jag skulle flytta, så han gjorde slut. Det gjorde verkligen ont eftersom jag verkligen älskar honom. Men det blir bättre såhär. Jag skulle aldrig klara av ett distansförhållande.
Med ett sorgset leende gick jag mot mamma, pappa, Amelia och Nico som stod lite längre bort vid säkerhetskontrollen. Vi gick igenom och gick sedan till vår favorit: Tax Free. Mamma och pappa satte sig i ett kafé medans jag, Am och Nico gick runt i affärerna. Vi hittade inte så mycket, men vi köpte några tidningar som vi skulle ha på planet. Sedan skulle vi på planet så vi gick direkt till gaten. Vi visade pass och biljett för att sedan gå på planet. Jag skulle sitta med Am och Nico på en rad, och mamma och pappa satt bakom oss.
En timme senare
"En cola och pringles tack" log jag och flygvärdinnan gav mig en cola burk, ett plastglas och pringles.
Jag hällde upp colan i glaset och drack lite för att sedan logga in på Twitter.
On my way to ATL, USA... Miss ya England<3
Sedan satte jag på mig mina vita Just Beats hörlurar. När jag satt i kontakten till min Iphone4 så slog jag på Broken med Seether FT. Amy Lee. Jag tog upp fötterna på sätet och höll om mina ben med hakan mot knäskålarna. På skärmen framför mig hade Amelia satt på Titanic. Men jag brydde mig inte om det, istället såg jag ut genom flygplansfönstret och såg mörkret sjunka över molnen.
"Det blir bra" sa Amelia och log mot mig.
Utan att le tillbaka tog jag ett chips och drack lite cola.
Nio timmar senare
Vi har precis landat i USA och klockan är drygt fem på morgonen. Även om jag sovit lite på planet var jag ur trött. Som tur var så hade pappa varit här tidigare för att fixa med möbler och sånt, så det här var sista lastet, vilket bara var våra resväskor.
Alla hoppade in i en taxi som stod på vägkanten.
"Reed Street Southeast" sa pappa till chauffören som nickade.
Vi åkte taxi i dryg en halvtimme, innan vi stannade framför ett rätt stort grått hur med vita husknutar. På vänster sida av framsidan så stod ett mellan stort träd och på höger sida stod ett garage i samma färg som huset. På uppfarten stod en svart Chevrolet. När vi lastat ur resväskorna åkte taxin iväg och vi gick trötta mot dörren.
"Vart är mitt rum?" Mumlade jag och såg runt i det vita huset. Ljust trägolv och vita väggar med svarta detaljer på. Till höger var köket och till vänster var det öppet till en matsal och lite längre bort stod en stor svart soffa, ett vitt tv-bord och en stor plasma tv. Längst den högra väggen var en trappa, i vitt såklart! Och längst bort, bakom soffan och trappan, var det ett panorama fönster och en glasdörr. Där ute kunde man se en pool, en altan med solstolar och en grill.
"Upp och andra dörren till höger" sa mamma med ett litet leende.
Jag släpade upp resväskan uppför trappan och kom till en lång korridor med massa dörrar. Jag gick fram tll andra dörren till vänster och öppnade.
Jag ställde min resväska vid dörren och gick till badrummet som jag hittade genom en vit dörr i mitt rum. På handfatet stod min eltandborste och en tandkrämstub. Men jag kände inte för att sova, hur trött jag än var. Nu kände jag mig bara äcklig, så jag bestämde mig för att ta ett bad och sedan vila en stund. Så jag började tappa i vatten i badkaret och medans det fylldes hängde jag fram mjukiskläder och nya underkläder på det lilla värme räcket. Sedan låste jag dörren och tog av mig kläderna. I sista sekunden så kom jag på att jag skulle lägga fram en handduk, så jag gick fram till skåpet och tog ut en vit handduk som jag la på toalett locket. Jag rös när jag klev ner i det varma badet. Det dämpade ljuset fick mig avslappnad. Jag tände ljusen som stod på kanten och lutade mig tillbaka. Där släppte jag alla tankar och bara njöt av stunden jag hade själv, eftersom jag visste att grannarna skulle komma senare idag för att hjälpa till att packa upp det sista ur kartongerna och så, då skulle jag ju knappast bli lämnad själv.
Efter en kvart steg jag upp och drog handduken runt mig. Efter att ha torkat mig så drog jag på mig underkläderna och mjukiskläderna för att sedan lägga mig på min säng. Den var riktigt mjuk faktiskt. Innan jag visste ordet av, somnade jag.
Justin Bieber
Klockan slog fyra och vi gick över till de nyinflyttade grannarna. Mamma knackade på och en tjej i 30-års åldern öppnade.
"Hej! Jag är Kathrine, jag antar att ni är Patricia och... Justin?" Sa kvinnan och skakade hand med mamma och mig.
"Det stämmer bra det, kalla mig Pattie" log mamma och vi klev in.
"Becca! Amelia! Nico! Kom ner nu!" Ropade Kathrine när en man kom fram till oss.
"Will" sa han, utan ett leende och skakade han med oss.
"Patricia, kalla mig Pattie"
"Justin"
Han nickade innan han gick iväg. En tjej jag kände igen väl kom nerför trappan i en One Piece. Hennes hår var flätat och hon hade ett trött leende på läpparna.
"Rebecca" sa hon trött och skakade hand med mamma.
"Patricia, kalla mig Pattie" log hon och Rebecca kom till mig.
"Justin" log jag och hon log tillbaka.
Det kom ner en lite äldre kille och tjej från trappan.
"Jag är Amelia" log tjejen och skakade hand med mig och mamma.
Killen presenterade sig som Nico. Vi bestämde att jag skulle hjälpa Rebecca med hennes saker och mamma skulle hjälpa Kathrine och Will. Jag kan bara säga att jag såg fram emot det...
---------------------------------------------------
Så... Vad tycker ni?!! Kommentera!! Tack för alla kommentarer på förra kapitlet!
XoXo<3
Fight For The Love 4#I'm like... Moving
Jag gick in på YouTube för att sätta på musik när jag såg en lockande video. Det var videon som hade flest visningar idag. Jag tryckte på den och videon började.
Det var en tjej som satt i en park med en gitarr. Hon spelade och sjöng, och ja, det lät väldigt bra. Hon var ganska söt faktiskt. Hennes bruna, långa hår, hennes vackra ögon. Hon sjöng Back To December med Taylor Swift. Hon var riktigt bra faktiskt. Medans videon rullade så kollade jag på kommentarerna.
This girl is gonna be BIG!
She is so good! Serious, where did she come from?
I think she's singing this song better than Taylor<3
Jag log. Hon var verkligen bra.
Rebecca Parker
Jag fick en stor chock när jag gick in på YouTube nästa morgon. En video på mig hade flest visningar idag! Shit! Det är ju helt galet! Efter att ha lyssnat på den så tog jag av mig min pyjamas och hoppade in i duschen. Jag vet inte hur länge jag stod där, men det var ett bra tag i alla fall! Mina tankar försvann som vattnet.
När jag var klar torkade jag mig och drog på mig svarta spets underkläder, mörka trasiga jeansshorts, ett grått löst linne och ett par armband och ringar. Sminket bestod av mascara, läppglans, concealer och lite rouge. Sedan var jag klar!
Med mobilen i handen gick jag ner till Amelia och Nico som satt vid frukostbordet.
"Har mamma redan åkt till jobbet?" Frågade jag när jag slog mig ner.
"Ja, hon åkte för några minuter sedan" sa Nico medans jag la upp en pannkaka på min tallrik.
"Har du berättat för Lucas?" Frågade Amelia och jag skakade på huvudet. "Du borde göra det" fortsatte hon.
"Jag ska" lovade jag och åt snabbt upp min frukost.
Jag sprang till mitt rum och ringde Lucas.
"Hello honey" svarade han.
"Hej! Du... Jag behöver prata med dig. Kan du komma hit?" Frågade jag.
"Okej, inte idag, tyvärr. Ska vara med Jonathan och de andra, men imorgon?"
"Okej... Ring mig" sa jag tyst.
"Absolut! Men... Vad är det du vill prata om?"
"Inget jag kan ta via telefon..."
"Ska du göra slut?"
"Nej! Nej, nej! Absolut inte!"
"Bra. Men jag ringer imorgon, puss!"
"Puss..."
Sedan la vi på.
Eftersom jag inte skulle göra något på dagen så satte jag och Amelia på The Vampire Diaries. Vi bestämde oss för att nörda säsong två. Så medans jag hällde upp chips i en skål så ställde Am fram glas och dricka. När filmen äntligen börjat så tog vi en filt om oss och bara njöt av filmen, som bara ÄGDE!
Justin Bieber
Jag tror att jag kollat på den där videon tio gånger idag. Hon var så bra!
"Justin! Kom ner!" Ropade mamma och jag stängde ner internet.
"Kommer!" Ropade jag tillbaka.
Jag gick ner och hjälpte mamma att ställa fram maten på bordet. När vi sedan slog oss ner vid bordet så log hon mot mig.
"Vad gör du på ditt rum egentligen?" Frågade hon och tog lite mat.
"Kollar på en tjej på YouTube. Hon sjunger gudomligt!" Log jag och hon nickade.
"Kan du visa mig sedan?"
"Absolut" log jag.
"Förresten, familjen som flyttar in bredvid oss har skickat en bild på dem. Du kan få se sedan" log hon och jag log stort.
"Okej!"
När vi ätit upp tog jag min dator till vardagsrummet. JAg letade upp videon och väntade på mamma som skulle hämta bilden. Så medans mamma kollade på videon så kollade jag på bilden. Det var en man, en kvinna, en kille i 19 års åldern och en tjej som såg lika gammal ut, men min blick for direkt till den lite yngre tjejen som stod framför alla. Jag kollade på mamma som kollade chockat mot datorn.
"Det är ju..." började hon.
"Nej"
"Jo! Det är tjejen som flyttar in med sin familj!" Log hon och jag log väldigt stort.
"Vad heter hon?"
"Rebecca" sa mamma och jag nickade.
Hon var ju faktiskt riktigt söt! Hennes långa hår...
Rebecca Parker
När jag vaknade nästa morgon hade jag den där klumpen i magen. Jag tog på mig ett par trekvarts jeans och en söt blå top. Sedan borstade jag håret för att sedan sminka mig naturligt. Frukosten bestod av ett äpple, eftersom jag inte var så hungrig. Amelia sov fortfarande och Nico sover hos en kompis, och mamma och pappa jobbar ju, som vanligt. Jag satte mig framför teven och började fundera på hur jag skulle berätta för Lucas att jag ska flytta. Men jag kom snabbt fram till ett svar: bara säg det! Så jag ringde honom direkt och han sa att han skulle komma om fem. Så sant så... Det knackade på dörren ungefär fem minuter senare. När jag öppnade stod han där med ett leende.
"Hello shawty!" Log han och kysste mig.
"Hej hej!"
Jag ställde mig utanför på altanen med honom och såg honom i ögonen.
"Jo..." började jag men det tog stop.
Bara att se honom i ögonen gjorde ont. Tanken av att jag inte skulle få se honom på länge var väldigt obehaglig. Han såg på mig med en nyfiken blick.
"Jaa...?" Sa han och jag suckade.
"Jag ska liksom... flytta" sa jag och petade nervöst på mina naglar.
I'm like... moving
"Va?! När?!" Sa han förvånat.
"Om två vecko, ungefär" sa jag tyst och han suckade.
"Och det säger du nu?!" Röt han.
"Jag tänkte säga det i onsdags! Men du skulle ju gå då!" Sa jag och han fnös.
"Jaja, skyll på det" sa han och började gå iväg.
"Snälla Lucas!" Sa jag med tårar i ögonen.
"Men vafan, Becca! Du kunde väl i alla fall sagt något!"
"Nej, Lucas" sa jag tyst och lät tårarna falla.
"Vart flyttar du? USA eller?" Sa han ironiskt och jag såg ner i marken. "Du skojar?!" Röt han och ställde sig riktigt nära mig.
"Nej, jag flyttar till Atlanta, USA om ungefär två veckor! Men tror du jag kan göra något åt det?! Nej! För allt är pappas fel! Så kom inte och skyll på mig! Jag vill inte flytta, Lucas! Jag vill stanna här!" Skrek jag och vände mig om för att lägga ansiktet i händerna.
"Becca..."
"Nej, bara gå" sa jag och gick in igen.
Amelia såg oroligt på mig. Hon kramade mig hårt och sa flera gånger om att allt skulle bli bra. Men jag tror henne inte. Vi kunde inte förhindra flytten. Vi skulle flytta, punkt slut. Jag skulle behöva lämna mina vänner, och min pojkvän och alla mina minnen! Jag växte upp här! Det är här jag ska vara!
-----------------------------------------------------
Förlåt att det dröjer mellan kapitlena! Men som ni vet har jag mycket läxor och prov så ja... Jag måste plugga! Tack för alla kommentarer och ja, kommentera på!! :D
Tack till er som stannar kvar och läser bloggen! Jag älskar er alla så sjukt mycket för alla snälla ord! Ni förstår inte hur mycket det betyder för mig!
XoXo<3
Fight For The Love 3#OhGeez
"Justin! Kom ner ett tag!" Ropade mamma och jag gick ner. Hon satt i soffan med telefonen i soffan.
"Japp?" Sa jag med ett leende.
"Jag ville bara berätta att vi kommer få nya grannar om några veckor, och du är ju ledig så... Skulle du vilja hjälpa dem att flytta in? Jag kommer såklart också hjälpa till. Dem har tre barn i familjen, runt din ålder" sa hon och jag nickade.
"Absolut! Säg bara till" log jag och gick till mitt rum.
"Det är middag om en halvtimme!" Ropade hon efter mig.
"Got it!"
När jag kom in till mitt rum så slog jag på datorn. Efter att ha skrivit lite på Twitter och samt FaceBook så tog jag fram papper och penna. Scooter hade gett mig ledigt, men inte helt. Han bad mig skriva två låtar, men det gör mig inget. Jag menar, jag valde det här livet. Det är min dröm, jag lever min dröm.
Rebecca Parker
Nästa morgon vaknade jag vid elva av att pappa skrek. När jag hörde mammas gråtande röst så förstod jag att de bråkade igen. Det händer inte så ofta, en tillräckligt.
"Du kan fan inte tro att du kan komma hit och berätta vad jag ska göra!" Skrek pappa.
"Det säger jag inte" grät mamma och snart hördes en smäll.
Därefter följdes steg och en dörr som öppnas och stängs. Snabbt ställer jag mig upp och åker ner på trappräcket. I vardagsrummet står mamma med handen för kinden. När hon såg mig vände hon sig bort, men jag gick fram till henne.
"Vad gjorde han?" Frågade jag och kollade på hennes kind som var helt röd.
"Inget, han... Inget" ljög hon och jag suckade.
"Tror du jag är så dum att jag går på det?" Frågade jag och drog med henne till köket.
Hon satte sig på en stol medans jag la i några isbitar i en påse. Jag la den mot hennes kind och gick sedan till kylskåpet.
"Har du ätit frukost?" Frågar jag och kollar runt i kylskåpet.
"Nej"
Jag tar fram olika saker, bland annat mjölk, juice, smör, ost, skinka och mycket mer. Sedan steker jag några plättar som jag ställer fram på en tallrik för att sedan ställa fram fyra stycken tallrikar, fyra glas, fyra knivar, fyra gafflar och fyra skedar.
Jag går upp till Amelias rum och väcker henne för att sedan göra samma sak med Nico. När jag gått ner satte jag mig hos mamma som redan börjat äta. Am och Nic kom ner några minuter efter.
"Vad har hänt?!" Utbrast båda två när de såg mammas ispåse.
"Inget..." sa hon men jag avbröt.
"Pappa slog henne" sa jag rakt ut och de satte sig stela ner.
Ingen sa någor mer under frukosten. Det var stelt efter allt som hänt. När alla ätit klart gick alla till sina rum, och lät mig ta hand om disken. Så var det ju nästan jämt. Jag gör mat, alla äter, jag diskar. När jag diskat klart går jag till mitt rum och sätter på min Spotify lista. Medans den går tar jag fram ett block, penna och sudd. Jag börjar skriva en låt och sedan skriver jag noter till piano och gitarr. När jag skriver noterna sitter jag vid pianot med gitarren lutat mot det. Jag spelar lite på pianot och det låter bra. Sedan testar jag med gitarr som låter lika bra.
Efter ett tag så spelar jag igenom - och sjunger - på piano. När jag spelat klart hör jag applåder vid dörren.
Snabbt vänder jag mig om och ser Amelia stå där.
"Bra, det var riktigt bra" säger hon och går sakta mot mig.
"Nej" säger jag bara och hoppas att hon ska gå, men icke då.
"Du, vi flyttar ju om två veckor..." börjar hon.
"Två veckor?!" Avbryter jag och hon nickar.
"Ja, och det kan vara bra om du börjar packa ihop dina saker. Inte så mycket, men saker du inte använder så mycket" säger hon.
"Hur gör vi med pianot?" Frågar jag och hon ler.
"Vi köper ett nytt"
Jag nickar sakta och hon går ut ur rummet. När dörren stängs efter henne tar jag min gitarr i famn och börjar spela.
Med snabba steg går jag fram till min byrå och byter om till jeansshorts, vita spets underkläder och en grå magtröja med tryck. Sedan borstade jag mitt hår och satte på mig några ringar och armband. Sedan hängde jag gitarren på ryggen för att gå ner till hallen. Där knöt jag mina svarta Converse och gick ut i sommarvädret. Jag hoppade upp på min bräda och rullade till parken. När jag slagit mig ner på en bänk så satte jag gitarren i famnen och började knäppa på strängarna.
Några personer kom fram och lyssnade. Med ett leende började jag sjunga till musiken som ekade i gitarren. När jag spelat och sjungit klart applåderade alla och jag log som tack. Jag började spela på Taylor Swift's Back To December. Medans jag spelade samlades ett tiotal personer runt mig. De pratade tyst och spelade in med sina telefoner. Det störde mig inte direkt.
När jag slutade spela applåderade alla och gick därifrån. Jag hängde gitarren på ryggen och tog min skateboard för att rulla hemåt. När jag kom till gatan stoppade någon mig. Jag vände mig om och såg in i Lucas ögon.
"Hey honey!" Log han och kysste mig.
"Hej!" Log jag, falskt.
"Hur är det?" Sa han och kramade mig.
"Bra... Eller, faktiskt så... Så måste jag berätta en sak" sa jag nervöst.
"Vadå?" Säger han oroligt.
"Jo... Jag... Ehm...."
"Lucas! Kom nu!" Ropade någon bakom oss.
"Måste gå, men... Du får berätta någon annan gång. Förlåt" säger han, kysser mig och springer mot några killar längre bort.
Med en suck vände jag mig om och fortsatte rulla nerför den lilla gatan med gulliga hus på sidorna. Jag stannade vid vårt hus och gick in.
"Hallå?!" Ropade jag när jag kom in.
"Hej!" Ropade Amelia från sitt rum.
Jag tog av mig skorna och gick upp till mitt rum. När jag ställt gitarren vid pianot så satte jag mig på min fönsterbräda och såg ut. Fåglar flög över himlen, personer gick på stranden och barn lekte i den lilla lekparken utanför. Tanken av att jag skulle lämna det här underbara stället kom sakta och tårarna brände bakom ögonlocken. Jag vill verkligen inte flytta...
---------------------------------------------------------
Kapitel 3... What do ya think?? är den bra? Tack för alla kommentarer och om ni kan göra gratis designer så säg till!! Känner att jag behöver en ny... Aja, kommentera på!!
XoXo<3
Fight For The Love 2#Serious?
"Hey baby" log han när jag klev ur bilen.
"Hej hej!" Log jag och lät honom kyssa mig.
"Så, vart vill du börja?" Frågade han och la armen om mina axlar medans vi gick mot entrén.
"Där?" Sa jag och pekade mot Forever21.
"Visst" log han och vi gick in där.
Där hittade jag två par jeans - ett par mörka och ett par ljusa -, två par linnen, en söt tröja och en jätte söt klänning. Vi gick vidare till Victoria Secret där jag köpte flera bar behåar och trosor. Jag tog sedan med honom till en butik med kläder för killar. Där plockade Lucas med sig ett par chinos, två t-shirts och en tjocktröja. Sedan tog vi paus på StarBucks där jag beställde en varm chocklad och Lucas tog en chailatte.
"Så... Vad var det med din pappa igår?" Frågade han och smuttade lite på sin latte.
"Han gick vid middagen, som vanligt" suckade jag och drack lite av chockladen.
"Önskar jag kunde göra något" sa han med en medlidsam blick.
"Tack... Men det finns inget du kan göra" sa jag tyst med ett sorgset leende.
Han log lite och la sin hand över min på bordet. När vi var klara så reste vi på oss och gick vidare på vår shopping runda.
"Men vi ses snart igen, eller hur?" Frågade han när vi stod utanför mitt hus. Jag log.
"Såklart, jag skulle aldrig klara av att vara ifrån dig" sa jag och kysste honom.
"Bra" flinade han och kysste mig igen.
Jag fnissade för att sedan ta alla mina påsar innanför dörren. Mamma satt i soffan med datorn i sitt knä. Am och Nic satt bredvid, och alla såg ledsna ut.
"Vad har hänt?" Frågade jag och ställde ner alla påsar för att ta av mig skorna.
"Kom hit" sa mamma och jag tog av mig båda skorna för att sedan gå in till dem.
"Varför tittar du på... Hus?" Frågade jag när jag såg att hon bläddrade bland massa hus på internet.
"Gumman... Jag är så ledsen. Vi ska flytta" sa hon och jag fick en stor chock.
"Jaha, vilken stad då? Inte långt härifrån va?" Sa jag och hon såg lidande på mig.
"Staden ligger inte i England, gumman. Det ligger i USA" sa hon och jag såg allvarligt på henne.
"Seriöst?"
Serious?
"Ja. Pappa fick en befodran..." började mamma.
"Pappa?! Jag borde ha fattat! Allt handlar ju om honom! Ellerhur?! Hela tiden!" Sa jag högt, nästan skrek.
"Gumman..." Sa mamma med tårar i ögonen men jag skakade på huvudet.
"Nej, jag vill inte höra. Jag ska inte med i USA. Det är ju alltid om pappa! Vi har precis funnit ro här, varför ska vi då flytta?! Jag trivs här! Det här är mitt hem! Ni kan inte tvinga mig att flytta!" Skrek jag.
"Rebecca... Snälla" sa Nic som satt bredvid mamma.
"Fattar ni inte?! Jag är så jävla trött på det här! Varför?! Jag fattar inte!" Skrek jag och gick med hårda steg till mitt rum.
Bakom mig kunde jag höra mamma börja gråta. Amelia pratade lugnande med henne medans Nico gick efter mig. När jag la handen på dörrhandtaget till mitt rum tog han sin hand på min axel.
"Vad?!" Röt jag och vände mig om.
"Snälla, Becca. Jag vet att du har det bra här, med vänner och allt. Men du kommer trivas i USA. Du kommer att få nya vänner" sa han lugnt.
"Nya vänner?! Vafan snackar du om?! Jag vill inte ha nya vänner! Jag vill ha kvar dem jag har! Hur kan du acceptera allt som pappa förstör för oss?! Han jobbar redan dygnet runt, hur fan blir det när vi flyttar till USA?! Han kommer fan bo på jobbet! Hur kan du tillåta det?!" Skrek jag och han kramade mig hårt medans jag grät ut i hans famn.
"Det blir bra..." viskade han och strök handen över mitt hår.
"Nej..." viskade jag. "Det blir det aldrig" fortsatte jag innan jag låste in mig själv på mitt rum.
Nico gick därifrån och jag satte mig på min säng. I mitt tak satt några självlysande stjärnor som jag och Lucas satt upp. På väggarna hängde massa bilder på mig och min familj, men mest på mig, Lucas, Tanisha, Alex, Brooke och Robin. Vi var på semester i Spanien. Vi alla stod på stranden. Alla var så lyckliga. Fan, alla skulle bli jätte ledsna på mig när jag flyttar. Tänk om de hatar mig? Tänk om de aldrig förlåter mig?
Nej, så får jag inte tänka. De kommer kanske aldrig acceptera det, men de kan liksom inte göra något åt det. Livet blir som det blir. Personer försvinner, kommer och går.
"Becca...?" Säger Amelia utifrån.
"Ja?" Frågade jag.
"Kan jag komma in?"
Med en suck gick jag och öppnade. Hon gick in och låste efter sig.
"Jag vill inte heller flytta" började hon och vi satte oss på min säng.
"Nähe?" Sa jag oförståeligt.
"Men jag tänkte att... Det är värt ett försök. Jag valde att försöka, ge det en chans. Det finns många nya personer att träffa, och många nya ställen att utforska. Det kanske är bra för dig att komma härifrån" sa hon och jag fnös.
"Pfft, bra att komma härifrån? Har du blivit galen?! Det är väl inte bra att åka ifrån sina vänner och sin vackraste pojkvän, eller?!" Sa jag och hon nickade.
"Du har rätt, som alltid. Men det är väl inte så mycket vi kan göra?"
"Stanna här?"
"Hur ska vi betala hyra, elräkningar och annat?"
Jag vart tyst. Det kanske var så det skulle vara. Att vi skulle flytta. Det kanske blir bra ändå. Men jag kan inte ens tänka tanken på hur Lucas och de andra kommer reagera när de får reda på det. Vi har liksom hållit ihop sedan år tillbaka. Vi har liksom alltid varit tillsammans, som en stor familj. Jag får väl tåla det som livet kommer med, och trassla ut alla problem som följer med. Komma över sorgen, tankarna och allt annat. Men tanken på hur jag ska klara mig utan Lucas kommer och spökar i mig.
------------------------------------------------------------------------------------
Så.... Förlåt för att det dröjer mellan alla kapitel, men jag har jätte många läxor och prov som jag måste plugga till, vi får se när nästa kommer!
XoXo<3
Fight For The Love 1#Breakfast
"Coming!" Ropade jag tillbaka.
Jag loggade ut från Facebook och tog min mobil innan jag sprang ner till köket. Där satt alla redan runt det rektangulära köksbordet med maten på bordet. När jag slagit mig ner vid bordet så tog jag lite mat för att börja äta.
"So... How's it going at the job, Nic (Nico)?" Frågade pappa.
"Good, actually" sa han och drack lite mjölk.
Plötsligt ringde pappas mobil. Han kollade på skärmen och såg ursäktande på oss.
"Need to take this"
"As usually" sa jag tyst för mig själv.
Han gick iväg och svarade. Det vart tyst runt bordet. Mamma satt och petade i maten medans Am bara kollade ut genom fönstret. Mamma verkade må ganska dåligt eftersom pappa alltid ska störa middagen med sina samtal. Pappa jobbar på något stort företag, eller ja, han är chef så han är nästan aldrig hemma. Mamma jobbar som psykolog och åker runt på olika skolor, men är hemma hyfsat ofta. Am jobbar som dagislärare medans Nic jobbar på en bilverkstad typ.
Snart kom pappa tillbaka.
"Sorry, I really have to go to my office. They have like kaos" sa han snabbt innan han rusade ut till hallen.
Snart öppnades och stängdes dörren och jag reste på mig.
"Thanks for dinner" mumlade jag och lämnade min tallrik på köksbänken.
"I'm sorry, Becca" hörde jag mamma säga innan jag lämnade köket.
Jag kände deras blick i ryggen när jag gick upp till mitt rum.
Jag tog min MacBookAir och la mig på sängen. Lätt öppnade jag skärmen och slog på den. När den äntligen startade så satte jag på Apologize med OneRepublic. Sedan loggade jag in på Twitter.
LucasWilliams
@BeccaParker love U so much! You're my angel<3 U can call me whenever you want! I'm here 4 U<3
Jag log och RT:ade. Sedan skrev jag en ny tweet.
BeccaParker
Thanks...
Sedan loggade jag ut. Men såfort jag kom in på Skype ringde Nish (Tanisha) upp mig med gruppsamtal. Det var ett samtal med Brooke, Robin och Alex.
"Hello!!" Log Robin.
"Hii" log jag tillbaka och vi började snacka.
Tiden gick riktigt fort och klockan slog halv ett. Vi bestämde oss för att sova, så vi sa hejdå och loggade ut. Snabbt drog jag på mig mina sovshorts och ett linne - och såklart en sov behå. Med min mobil i handen la jag mig i sängen och la mobilen på sängbordet. När jag hade satt i laddningen fick jag ett sms.
Lucas<3
Hi baby! How are you? Xoxo
Jag log och svarade snabbt.
Becca<3
Hi! I'm... Reasonable good... XoXo
Lucas<3
What happened?? XoXo
Becca<3
It's dad... He just don't care about us <3
Lucas<3
Aww, Sweetheart, I'm sure he does. But I'm going to bed now... Kiss and hugs!!<3
Becca<3
Okay... Bye, sleep tight<3
Han svarade inte, så jag la ner mobilen och kröp ner under täcket. När jag höll på att somna kom någon in genom dörren.
"Are you awake?" Viskade Am.
"Now I am" viskade jag och satte mig upp.
Hon satte sig framför mig på sängen och jag såg att hon var ledsen.
"I'm sorry about dad. I can't explain why he's like that, but you don't even need to think about that he don't love us. Because he does" sa hon och jag kände gråten i halsen.
"But he doesn't even care about us! His job comes before us, othervise he would stay for the dinner" sa jag och kände en tår på min kind.
"Yes, he does! He care about us, he want us to have the best life ever! He works for supplying(försörja) us" sa hon och jag skakade på huvudet. "Well... I should go now, but please don't hate him" sa hon och gick ut ur rummet.
Jag la mig ner och lät tankarna fara runt. Snart stod jag på kanten mellan sömnen och verkligheten. Och efter några sekunder föll jag i en djup sömn...
När jag vaknade på morgonen hörde jag teven stå på där nere. Och eftersom jag har väldigt svårt för att somna om på morgonen så tog jag på mig en tjocktröja för att sedan gå ner till vardagsrummet.
I soffan satt Nic och kollade på Family Guy.
"Morning" mumlade jag och satte mig bredvid honom.
"Morning" sa han tillbaka med blicken på teven.
"Is dad home?" Frågade jag och han skakade på huvudet. "Mum?" Han skakade återigen på huvudet. "Am?" Nu nickade han.
"But she's sleeping" sa han och jag nickade.
Jag gick till köket för att göra lite frukost, som idag bestod av pannkakor och varm chocklad. När jag ställt allting på bordet så slog jag mig ner och började äta. Snart kom Am och joinade mig, fast hon åt ostmacka och juice.
"Have you heard from dad?" Frågade hon och jag skakade på huvudet.
"You?"
"Nope"
Vi åt i tystnad och sedan satte i oss med Nic i soffan och såg på Nyheterna.
-------------------------------------------------
Såå... Första kapitlet, what do ya think?? ;) Kommentera!
Läs!!
Förlåt för att jag inte skrivit något idag, men jag har väldigt ont i huvudet. Så nu tar jag en tablett och går och lägger mig... Hoppas ni förstår!!
XoXo<3
Fight For The Love #Prolog
Miley Cyrus får vara Rebecca17 åriga Rebecca Parker lever ett lyxliv i Birmingham, England. Hon har vänner, pojkvän och familj. Hon bor i en stor villa vid stranden med sin mamma Kathrine, pappa Will, storebror Nico(18 år) och storasyster Amelia(18 år). Rebecca är yngst i familjen vilket betyder mindre uppmärksamhet, men det rör inte Rebecca. Hon lever helst ensam och håller saker inom sig. Hon har aldrig litat på sina föräldrar helt. Hon pratar hellre med sina vänner. Men ja, som sagt. Hon är tonåring och lever livet!
Men snart får hon en nyhet som får henne att brista totalt. Hela hennes liv förändras direkt och hon måste börja om på nytt, vilket hon inte vill.
INFO:
Namn: Rebecca Claire Parker
Ålder: 17 år
Bor: Birmingham, London
Intressen: Spela piano och gitarr, shoppa och fotografera
Bästa kompisar: Brooke, Tanisha, Alex, Robin
Pojkvän: Lucas
Motto: "Kom ihåg gårdagen, dröm om imorgon, lev idag"
Egenskaper: Musikalisk, omtänksam, rolig, kaxig
_______________________________________________________
Så... Vad tycker ni?? Är den värd att börja skriva på? Eller verkar den usel? Kommentera ;)
Feeling of Love DEL 34 - THE END
Fyra år senare
Efter att ha städat lite efter igår så tog jag på Lauren hennes kläder, medans Justin tog på Layla hennes.
Tvillingarna fyllde fyra igår. Vi hade ett litet kalas och ja, det var riktigt trevligt! De senaste åren har varit helt underbara. Justin har varit hemma ganska mycket för att spendera tid med sin familj. Men han har haft konserter och sådant, såklart!
- Mammi! Jag vill ha rosa mössa! Sa Lauren med hennes gulliga, pipiga röst.
- Okej. Log jag och satte på henne den rosa mössan med två små öron.
Hon fnissade för att sedan springa runt på sina vingliga ben, det gick inte så fort om man säger så. Justin kysste mig snabbt för att sedan ta Layla i handen och jag tog Laurens. Sedan gick vi ut mot parken. Där väntade Lexi, Casey och alla andra, plus Caseys nya kille, Luke. Dem har fått en liten son, Josh. Han är så söt! Vi hade bestämt oss för en dag i parken. Layla och Lauren rusade fram till Josh så fort dem såg honom. Josh var ju faktiskt tre, så han kunde stå, och gå.
- Hej. Log jag och kramade Casey och Lexi.
- Hej!!!
Jag hälsade på Luke, James och Ethan också för att sedan kolla på barnen som lekte i sandlådan. Vi alla log och sedan slog vi oss ner vid en kiosk. Medans vi hade trevligt och pratade så lekte barnen för fullt. Snart kom de mot oss och fick smaka lite glass. Men sedan sprang de iväg igen. Vi skrattade lite och jag lutade mig mot Justin. Han la armen om mig och kysste min kind.
Casey log mot mig för att sedan starta en konversation om shopping, jobb och ja, sådant som ingår i "vuxen livet".
- När flyttar ni till er villa? Frågade Lexi och Justin log.
- Imorgon. Vi har redan flyttat dit alla saker, så ja... Vi åker dit imorgon när vi vaknar. Sa han.
- Har ni nycklarna? Flinade Ethan och jag viftade med dem.
- Japp.
Efter några timmar i parken gick vi alla hem och jag och Justin fixade det sista för morgondagen. För några veckor sedan gick jag igenom en jobbig period. Personen jag älskade/älskar mest gick bort. Försvann från denna jord. Nämligen mamma. Hon fick för några månader sedan diagnosen cancer och orkade inte kämpa emot. Sedan dess har Dylan varit hos sin flickvän och är typ aldrig hemma. Men jag pratade med honom, så han vet om att jag och Justin ska flytta, så huset blir hans, vilket han är ganska glad över eftersom han och hans flickvän ska flytta ihop, då kan de ju flytta hit, eller så säljer dem huset och flyttar till en lägenhet, det vet jag inte.
- Vad tänker du på? Frågade Justin där han stod i dörröppningen och kollade på mig där jag satt på golvet framför min snart färdig packade resväska.
- Livet. Sa jag och log ett sorgset leende.
- Det blir bra. Allt kommer ordna dig. Log han och Layla och Lauren kom inspringandes.
- Mammi!! Utbrast de båda och kastade sig i min famn.
- Haha, hej mina änglar. Log jag och kramade dem.
- Är det nya huset stort? Frågade Lauren med sin gulliga, inte helt utvecklade, pipiga röst.
- Hyfsat. Log jag och de sprang iväg igen, skrattandes.
Justin log mot mig och kysste mig snabbt för att sedan gå efter tjejerna. När jag packat klart den sista väskan så stängde jag den för att gå till de andra. Justin stod vid spisen och tjejerna satt på golvet med varsitt gosedjur. Justin vände sig om och log mot mig.
- Kan du duka? Frågade han och jag nickade.
- Absolut.
Jag tog fram tallrikar, glas och bistick för att sedan fortsätta med mjölk och annat.
- Maten är klar! Ropade Justin efter en stund.
Tjejerna hade gått till vardagsrummet för en stund sedan, därför ropade han. Jag satte tjejerna i deras stolar och ställde fram maten till dem. Ibland matade jag dem, men dem kunde det mesta själva nu. Så jag njöt av maten och efter maten vart det fredagsmys framför teven.
Nästa morgon vaknade jag vid nio av att tjejerna hoppade på mig.
- Skynda dig mamma! Sa Layla högt.
- Vi ska flytta! Fortsatte Lauren och de skrattade.
- Godmorgon på er. Log jag och satte mig upp.
- Godmorgon älskling. Log Justin som kom in.
- Kom Layla! Utbrast Lauren och de sprang ut ur rummet.
- Jag bar ut väskorna till bilen förut. Så du behöver bara äta, byta om och sedan drar vi. Log han och jag nickade.
- Tack.
Och klockan elva bar det av mot det nya huset. Utsidan var mycket vacker, men insidan var nog bäst. 
Layla och Lauren sprang direkt till deras rum medans jag och Justin började packa upp alla kartonger och annat.
När klockan slog tre tog vi en paus och tog lite varm chocklad. Tjejerna kom också och ville ha.
Så där satt vi. I vår egen villa. Jag och min familj. Mina underbara tvillingar och min bästa kille. Jag fattar inte att det här är mitt liv. Allt är så underbart! Jag vill inte ändra någonting. Eller, jag vll ju såklart ha mamma tillbaka, men man kan inte få allt. Och jag är nöjd med vad jag får. Ge mig mat och kläder så är jag nöjd. It's all I'm asking for. Ända sedan jag mötte Justin för första gånger, kände jag Feeling of Love.
----------------------------------------------------
SLUT! Så, då var den här slut. Nu ska jag plugga lite, sedan ska jag fundera ut en prolog till nästa novell. Tack för alla kommentarer, men att fortsätta på den här var typ inte ett alternativ. Aja, kiss and hugs!!!
Xoxoxoxo<3
Läs! Kolla inlägget under!!
Som ni kanske har märkt så skriver jag aldrig på den här novellen. Det beror på att jag inte gillar den. Tycker den är riktigt tråkig att skriva på. Har försökt komma på olika sätt för att göra det roligare att skriva, men kommer inte på något... Så just nu står jag mellan två beslut:
1. Börja på en ny. Kanske blir roligare att skriva om det är en ny.
2. Lägga ner bloggen...
Vilket tycker ni? Behöver er hjälp just nu... Jag vill inte lägga ner bloggen, men om det inte blir roligare att skriva om jag börjar på en ny så gör jag nog det... Men vi får se... Kommentera i alla fall vad ni tycker! Jag kommer uppdatera er om hur jag gör, så var inte oroliga!
Jag älskar er alla och tycker ni är helt awesome!!! Ni är de bästa läsarna någonsin, även om ni inte är så många!!
XoXo<333
Jag har bestämt mig...
Okej, jag har bestämt mig för att börja på en ny novell. Tycker jag att det är tråkigt så slutar jag blogga helt enkelt... Men i såfall tar jag inte bort bloggen, men jag slutar skriva på den... men ja, det blir bara ett kapitel till på den andra, för att få slut på den. Så ja... Och det kapitlet kanske inte blir det längsta. Men som sagt så gillar jag inte att skriva på den... xd Aja, börjar skriva nu så får vi se när den kommer ut...
XoXo
Feeling of Love DEL 33
- Du sjunger riktigt bra. Log han och jag skakade på huvudet.
- Nej, det gör jag inte. Sa jag och han fnissade.
- Du sjunger som en Gud!
- Tack då. Jag är faktiskt en tjej. Muttrade jag ironiskt.
- Haha! Gudinna då. Flinade han och jag log.
- Bättre.
Han skrattade åt mig och jag såg på honom. Så vacker. Hans gudomliga skratt, hans underbara ögon.
Snart var vi framme och vi klev in. Jag packade upp vagnen som låg bak och la flickorna där. Sedan gick vi in. Justin gick direkt till ett rum där hans kläder och sånt fanns. Jag ställde mig precis bakom scenen och insåg ganska snabbt - eller direkt när vi kom in - att vi var hos Ellen. Men kunde höra hela publiken skratta och Ellens roliga skämt. Justin kom snart och ställde sig bredvid mig.
- Går det bra? Sa han och såg menande på barnen.
- Jadå. Log jag och kysste honom snabbt.
- Välkommen ut, Justin Bieber! Ropade Ellen och alla skrek.
- Ses senare. Log han och gick sedan ut på scenen.
I början lyssnade jag inte så mycket på vad dem sa, utan koncentrerade mig mer på barnen som sov i vagnen. Men snart hörde jag en fråga som kom ganska oväntat.
- Så, är det dina barn? Frågade Ellen.
Jag såg ut på en liten skärm där hela showen visades och såg att en bild på mig och tvillingarna i parken. Alla vart tysta och Justin såg rätt nervös ut.
- Ja, det är det. Sa han och alla började mumla.
- Jaså? Är Samantha mamman? Frågade hon intresserat.
- Ja, hon är den bästa mamman - och flickvännen - någonsin. Log han och alla utbrast aww.
- Flickvän? Ni har inte planerat giftemål? Sa hon och Justin gav henne ett mystiskt leende.
- Hemligt. Viskade han och alla skrattade.
- Oj, förlåt. Viskade Ellen riktigt högt och alla skrattade mer.
- Det har hänt mycket på sista tiden och ja, vi tar det lugnt. Sa Justin.
- Och med ta det lugnt menar du skaffa barn. Flinade Ellen och jag log lite smått.
- Jag menar mer med flytt och giftemål. Log Justin och Ellen satte sig rakt upp.
- Är Samantha här? Sa hon och jag stelnade till.
- Ja, hon är här. Och tvillingarna. Log han och hon log stort.
- Kan vi inte ta ut dem? Frågade hon och alla skrek 'ja'.
- Visst.
- Välkommen ut Samantha Miller och... Tvillingarna! Ropade Ellen, eftersom hon inte visste barnens namn.
Istället för att gå ut med vagnen så tog jag bebisarna i famnen och gick ut. Alla skrek. Justin kom fram och tog Layla. Han kysste mig snabbt innan vi satte oss i soffan.
- Hej Samantha. Log Ellen och satte på en mikrofon på min tröja.
- Hej Ellen. Log jag.
- Så... Vad heter dessa vackra barn? Frågade hon.
- Layla och Lauren. Log Justin.
- Vem är vem? Frågade hon och alla fnissade.
- Det här är Layla och det där är Lauren. Flinade Justin.
- Och... Hur håller ni reda på dem? Frågade hon och vi skrattade.
- Layla har ett födelsemärke på axeln. Log jag och hon nickade.
- Får man hålla någon? Frågade hon och jag nickade.
- Absolut! Sa jag och gav henne Lauren.
- Aww, hej lilla, lilla bebis! Jag är Ellen. Log Ellen och Lauren skrattade.
Alla i publike sa 'aww' och vi log.
Efter intervjun åkte vi direkt till fotograferingen. Vi skulle ta kort med tvillingarna och sedan skulle vi ta lite enskilda bilder. Först så la vi bebisarna på en filt på golvet och jag och Justin la oss bakom. Vi log stort och de tog kort. Sedan stod vi upp och ja... Gjorde olika saker.
Efter en stund skulle Justin ta kort själv så jag ställde mig bakom kameran med babisarna i famnen. Medans jag väntade på att han skulle bli klar så gosade jag med tvillingarna. Efter en timme var han klar och vi kunde åka hem. När vi kom hem var mamma hemma. Hon stod i köket och lagade mat.
- Justin, vill du äta här? Frågade hon med ett leende.
- Ja, tack. Om det inte är till besvär.
- Nejdå! Du är en del av familjen, eller hur? Han nickade med ett leende.
------------------------------------------------------
Ganska kort... Men jag har haft fullt upp idag, vi får se när nästa kommer :)
Xoxo
Someday!! + fråga, svar på kommentar!
Tycker ni att jag ska börja på en ny novell eller fortsätta på Feeling Of Love?? Ni måste svara så snabbt som möjligt!!
Tänkte svara på en kommentar. Jag fick tag på Someday genom några kontakter från mormor. Hennes kompis, dotter (tror jag) var i USA och köpte den till mig. Men det ska finnas en sida som man kan beställa den på.
Har äntligen fått Someday! Den luktar himmelskt och den är helt underbar!!
Bilder!
Förlåt för att bilderna var fel vända :/
Feeling of Love DEL 32
Den senaste veckan har jag varit med Justin och tvillingarna. När mamma och Dylan har tid brukar jag och Justin gå till gymmet, parken eller stan. Annars sitter vi med tvillingarna och ser på film eller något sånt. Men just nu ska Justin vara med sin andra familj, det vill säga sin mamma, morfar och mormor, och såklart kompisar! Imorgon ska jag vara lite med Casey och Lexi. Vi har inte varit så mycket själva, eftersom jag har fått tvillingar och så. Det är väldigt svårt för mig att vara så mycket med dem när jag har tvillingar att ta hand om. Det känns som om jag glider ifrån dem, men jag gör allt jag kan och försöker vara så mycket med dem som möjligt.
- Hallå?! Jag är hemma! Ropade mamma när hon kom in.
- Hej! Log jag och hon log tillbaka, och tittade sedan på tvillingarna som låg i min famn.
- Du är verkligen en bra mamma! Log hon och lotsades börja gråta.
- Haha, jag gör bara vad en mamma borde göra. Log jag och hon log stort tillbaka.
- Dylan ringde, han blir kvar hos några kompisar. Så det blir du, jag och the twins. Log hon och blinkade med ögat innan hon försvann in till köket.
- Vad blir det för mat?! Ropade jag.
- Tacos! Ropade hon överlyckligt tillbaka och jag skrattade.
Efter maten ringde Justin, så jag gav tvillingarna till mamma för att gå till mitt rum och svara.
- Hey baby. Log jag, även om han inte såg.
- Tjena snygging! Ville bara säga att mamma, pappa och de andra vill se tvillingarna så snart som möjligt. Så jag undrar om du gör något imorgon?
- Såklart ska dem se tvillingarna! Men inte imorgon, ska vara med Casey och Lexi. Men om två dagar?
- Perfect! Men vi ses då?
- Absolut!
- Jo, förresten! Ska alla komma till er?
- Gärna, då slipper vi "transportera" tvillingarna. Sa jag och jag hörde hur han "mm-hm": ade.
- Bra. Ska vi säga hos er, på fredag, klockan två?
- Perfekt! Ses då BabyBoy.
- Babyboy? Aja, hahha, ses mama!
Jag skrattade och vi la på. Sedan sprang jag glatt ner till mamma och berättade om allt. Kockan var rätt mycket så jag gick upp igen och bäddade ner tvillingarna. Sedan var det - som vanligt - film marathon med mamsen!
När jag vaknade nästa morgon var klockan tio och jag skulle möta tjejerna på stranden vid tolv-halv ett. Så jag drog på mig jeansshorts och ett vitt, löst linne över en snygg bikini. Sedan tog jag hand om tjejerna för att ta med dem ner till frukostbordet. Medans jag åt så såg de på och gjorde konstiga ljud som fick mig att le.
- Mamma! Jag åker! Ropade jag och hon kom nerför trappan med tvillingarna i famnen.
- Okej! Ha så kul!
- Tack!
Jag gick ut och hoppade in i bilen som stannat utanför. Där satt Lexi och Casey. Vi hälsade och sedan började vi rulla mot stranden. På vägen dit så sjöng vi med på olika låtar som kom på radion.
När vi kom fram la vi ut våra saker ganska nära vattnet. Vi solade i en halvtimme för att sedan doppa oss. Och ja, som väntat blev det ett vattenkrig mellan oss. Men snart tröttnade vi och solade ett tag till.
Nästa dag vaknade jag av mamma som kom instormandes.
- Hur länge ska du sova?! Klockan är halv ett! Wake up now!! Utbrast hon och jag satte mig trött upp.
- Jag går upp nu. Mumlade jag, men föll tillbaka ner i sängen.
- Sam, kom nu. Tvillingarna väntar! Sa hon och det fick mig att le.
Jag gick upp efter några om och men, och fick på mig ett par mjukisar och en tjocktröja. Såklart underkläder och ett linne också! Sedan satte jag upp mitt hår i en slarvig tofs för att sedan käka frukost.
Justin och hans familj kom förbi strax innan två. Jag kysste Justin och kramade sedan hans mamma, pappa, morfar och mormor. Vi spenderade hela dagen tillsammans, och det var riktigt trevligt! Vi bestämde tillslut att de skulle käka middag med oss. Inte mig emot. Det var bara trevligt att de ville stanna. Vi pratade lite om tvillingarna och gick presenter. Det var lite kläder och nya saker till dem. T.ex. gulliga strumpor och lite sådant, små saker, helt enkelt. Men det betydde så hilma mycket för mig!
- Så, hur känns det att vara tvåbarns mamma i sådan ung ålder? Frågade Pattie och jag log.
- Bra, jag menar, jag tänker inte så. Jag tänker på att försörja min familj och ge dem den bästa uppväxten jag kan ge. Ja, jag gör vad jag kan, helt enkelt. Log jag och alla log.
- Hon är klok. Log Jeremy och alla instämde.
Efter middagen sa alla hejdå, men Justin stannade. Han bestämde sig för att sova över här, han ville såklart vara lite med sina bebisar. Just nu ligger han i sängen och hissar Lauren upp och ner, medans han gör konstiga ljud. Jag ler stort och vaggar Layla i min famn.
När klockan blir åtta lägger vi tvillingarna i spjälsängarna och bäddar om dem.
- Du är en riktigt bra mamma. Ler han och lägger armarna om mig bakifrån.
- Du är världens bästa pappa. Ler jag tillbaka och kysser honom.
- Där ser man. Flinar han och vi ser på tvillingarna som sakta somnar.
------------------------------------------------
Förlåt för usel uppdatering! Men har tusen läxor, och snart kommer alla prov också. Så måste verkligen träna! Och jag vet inte om jag inte gillar den här novellen, liksom... tycker inte det är så kul att skriva på den längre. Men jag känner att jag måste för att ni ska få nästa kapitel. Funderar på om jag ska börja på en ny, eller om jag ska sluta skriva helt... Men... Jag fortsätter nog ett tag till, kommer informera er om allt ni behöver veta!
Återigen, förlåt för usel uppdatering och tack till alla som stannar kvar och väntar! Och tack för alla kommentarer!!
XoXo<3
Feeling of Love DEL 31
- Du, är inte det där Justin? Sa Lexi och nickade mot andra delen av parken.
Jag vände mig om och såg Justin gå på andra sidan parken. I handen hade han rosor och ett litet paket. Han såg sig omkring och mötte plötsligt min blick. Med en suck vände jag mig mot bordet igen och fortsatte äta min glass.
- Han kommer hitåt. Viskade Casey och kollade bakom mig.
- Titta inte på honom då. Viskade jag tillbaka och de fnissade.
- Ehm... Sam?
Jag vände mig om och såklart stod Justin där.
- Ja?
- Kan du komma?
- Visst. Casey, Lexi tar ni hand om tjejerna? Frågade jag och de nickade.
Jag gick iväg med Justin och han gav mig rosorna och paketet.
- Tror du att...
- Säg inget. Öppna paketet och medans du gör det ska jag förklara allt för dig. Hur jag känner, vad jag vill, vad jag tänker på... Allt! Sa han och jag nickade sakta.
Han började prata och jag öppnade paketet. Det var en röd ask. Inuti låg ett halsband med ett dogtag på. På den lilla brickan stod det You And Me Is How It's Gonna Be J+S. Tårarna steg men jag lät dem inte rinna. Nu tycker ni jag är knäpp. Att jag kanske förlåter honom för att han gav mig ett halsband. Men sanningen är den att jag älskar och saknar honom. Och det här lilla halsbandet betyder så mycket för mig. Jag vill ha honom tillbaka. Jag vill förlåta honom och känna mig tryg i hans famn. Känna hans läppar mot mina...
Kommer han att såra mig igen? Kommer han någon gång krossa mitt hjärta?
- Justin... Avbröt jag honom.
Han slutade prata om... Ja, vad han nu pratade om, och såg på mig.
- Ja?
- Jag älskar dig, och saknar dig. Men... Jag är rädd att bli sårad igen. Sa jag tyst.
- Jag kommer inte såra dig. Aldrig igen. Det lovar jag. Sa han och jag log svagt.
- Well, då antar jag att... Sa jag och avbröt mig själv, ordbrist.
Justin flinade.
- Att vi...? Retades han.
- Geez, du är lika retsam fortfarande.
Han skrattade och kramade mig hårt. Jag drog in hans doft och han pussade min kind. Sedan gick vi tillsammans tillbaka till de andra. Jag la rosorna under vagnen (på den lilla "hyllplanen" under. Justin satte på mig halsbandet och alla började prata. Justin gosade mest med tvillingarna. Han var så söt med barn!
- Jag kommer inte hålla reda på vem som är vem, båda är ju lika söta! Utbrast han och vi alla fnissade.
- Jodå, du lär dig. Log jag och han tog min hand.
När klockan slog halv fyra gick jag och Justin hem till mig. Justin körde vagnen och höll i min hand. När vi kom in var mamma fortfarande på jobbet och Dylan hade inte kommit hem. Så jag visade Justin allt och han föreslog att vi skulle flytta ihop, men jag sa att vi skulle vänta. Efter allt som hänt vill jag inte göra något jag kommer ångra, så vi ska vänta med det. Just nu sitter vi i soffan med varsin bebis i famnen. Jag har Lauren i mina armar och Justin har Layla. Vi satte oss på golvet och busade lite med tjejerna. Sedan la vi dem i deras spjälsängar för att sedan mysa framför teven. Vi pratade om allt som hänt den senaste tiden och sedan skulle han hem. Så jag följde honom till hallen och kysste honom hejdå.
-------------------------------------------------------------------
Förlåt för GRYMT kort! men det är allt jag hinner just nu! Ska på middag och måste åka snart, så... vi får se när nästa kommer!!!
XoXo
Friday means...
PUSS PÅ ER ALLA OCH HA EN BRA FREDAG!!!
Xoxo
Svar på kommentar!
Fick en fråga om vad min andra novellblogg hette. Här är en länk!!
http://onedirectiontolove.blogg.se
Så... ni får gärna kolla in den också!!
Feeling of Love DEL 30
- Hej gumman. Viskade jag hest när jag såg att hon var vaken.
De två ögonen var stora och de såg rakt på mig. Hennes gulliga läppar vreds uppåt och hon skrattade gulligt. Med ett leende tog jag upp henne, böt blöja och tog på henne en mjukisdress för att sedan göra samma sak med Lauren. När det var klart tog jag med dem ner till köket. En rosa lapp låg på bordet.
Godmorgon ungdommar!
Vet inte hur mycket klockan är när ni läser det här, men jag är i alla fall på jobbet. Slutar vid fem-sex. Om ni blir hungriga så kan ni värma rester i kylen! Hoppas det går bra med tvillingarna och när era Ethan, James, Casey och Lexi kommer så får ni ta det lugnt. Bebisar gillar inte direkt mycket höga ljud... Aja, jag vet att ni klarar det! Ring på min mobil eller nummret hit om det är något.
Puss och Kram mamma!
När jag läst klart satte jag mig i vardagsrummet och ammade båda två. Sedan la jag dem i varsin babysitter.
Sedan fixade jag frukost till mig och satte mig i vardagsrummet. Medans jag åt kom Dylan ner och gjorde frukost också. Min blick hade fastnat vid tvillingarna. Så söta! Deras stora, bruna, frågande ögon var på mig.
När jag ätit upp så gick jag till mitt rum och drog på mig min one piece. Sedan småsprang jag ner igen och såg Dylan busa lite med tjejerna som fortfarande satt i deras babysitter. Han gjorde konstiga ljud som fick dem att skratta. Med ett leende satte jag mig i soffan och såg på dem.
- Jag ringde de andra. De kommer runt två. Casey och Lexi vägrar gå upp tidigare än tolv, och så ska de ju fixa sig och sminka sig och allt vad ni tjejer gör. Sa han och jag skrattade.
- Okej, då kanske vi kan fixa lunch så den är klar när de kommer.
- Visst.
Han gick upp till sig och jag tog tjejerna i min famn. Ibland kanske jag tänker att jag bara vill leva mina tonårs år som en vanlig tonåring. Att jag önskade att jag aldrig blivit gravid. Men vid såna här tillfällen önskar jag inget hellre än att bara sitta där i timmar. Det är ett minus att Justin lämnade mig, men hur skulle det vara om han var med oss ibland, och sedan sticka ut på turné?
När de andra kom var lunchen klar. Killarna dukade medans vi tjejer kollade på Layla och Lauren.
- Juste! Här. Sa Casey och gav mig ett paket.
- Tack, men... du behövde inte.
- Nej, jag vet. Men jag såg dem här och tyckte de var så sjukt söta! De skulle passa jättebra på tvillingarna. Sa hon och jag log som tack.
Jag öppnade och såg två rosa typ mjukisdresser. På den ena stod det Baby A och på den andra stod det Baby B.
- Aww, tack! Vi går upp och tar på dem de här! Sa jag och de nickade.
De tog tvillingarna och gosade med dem ända upp till mitt rum.
- Dylan! Kolla så söta! Sa jag och tjejerna visade tvillingarnas nya kläder.
- Haha, vad gulligt! Sa han med ett leende.
Vi la tvillingarna i deras spjälsängar för att sedan gå ner och äta. Jag och Dylan hade lagat makaroner och skinksås, riktigt gott enligt mig!
Vi åt upp allt och ställde disken i diskmaskinen. Sedan satte vi oss framför teven. Vi hann kolla på ett kapitel av Glee innan tjejerna skrek. Jag gick upp och böt blöja på Lauren. Sedan tog jag med båda ner. Jag la dem i deras Babysitter och satte mig bredvid Casey och James.
- Hur känns det att vara mamma? Sa Ethan och jag log.
- Bra, jag menar, det är roligt!
- Är det inte svårt att vara ensamstående mamma? Sa James och jag ryckte på axlarna.
- Visst, ibland kanske det är rätt jobbigt. Men jag har ju Dylan och mamma. De hjälper mig väldigt mycket. Sa jag och alla nickade.
- Jag är så stolt över dig! Sa James med en tillgjord pipig röst och kramade mig hårt.
Jag skrattade och vi fortsatte kolla på Glee.
---------------------------------------------
Förlåt för kort kapitel!! Men måste plugga lite nu, men först ska jag skriva en till del på min andra blogg...
XoXo
Feeling of Love DEL 29
- Hej! Ja, det var det verkligen.
- Aww, är det dina tvillingar? Sa han gulligt och gick mot mig.
- Japp, Layla och Lauren. Log jag.
- Hur vet du vem som är vem? Flinade han och strök båda över kinden.
- Layla har ett födelsemärke på axeln.
- Häftigt. Har du tid? Sa han och jag nickade.
Han slog sig ner och frågade lite hur det var och så. När vi pratat i en halvtimme bestämde jag mig för att gå hem. Jag kramade Ethan och sedan skjutsade(?) vagnen framför mig, där jag gick i parken...
När jag kom hem så skulle jag precis öppna dörren när någon ropade mitt namn. Sakta vände jag mig om för att se Justin komma springande. Med en suck lutade jag mig på ena benet och väntade på att han skulle säga något. Han stannade nedanför den lilla trappan som gick fram till dörren.
- Förlåt. Sa han och jag skrattade glädjelöst.
- Förlåt? Tror du att du kan komma och säga förlåt och allt går tillbaka till det normala. Sa jag med en fnysning på slutet.
Jag vände mig om för att gå in, men Justin tvingade mig att stanna. Mamma tog in Layla och Lauren. Jag satte mi på stentrappan och han satte sig på huk framför mig, försökte ta min hand, men jag ryckte undan den.
- Varför lämnade du mig? Sa jag med gråten i halsen, även om jag inte ville.
- Jag vet inte. Antar att jag var stressad med allt. Hela mitt liv var liksom... frustrerande. Men jag har helt ändrat min tanke. Jag vill se barnen växa upp, skaffa utbildning, börja jobba, köpa eget hus, skaffa familj och allt! Jag fattar inte att jag sa sådär, jag vet inte varför jag skrev det där brevet. Nu känner jag mig som en idiot. Bara rena tanken av att jag lämnade dig med tvillingar som faktiskt är halvt mina, den får mig att rysa. Tanken på vad du går igenom just nu, den... funkar inte i min hjärna. Jag vill spendera resten av mitt liv med dig, jag vill vara med dig och se barnen växa upp. Jag vill vara en del av deras liv. Sa han med tårar i ögonen.
- Justin, jag säger såhär... Jag blir rörd av vad du säger, men jag tänker inte förlåta dig än. Jag menar, du lämnade mig och barnen själva! Liksom, du trodde väl inte att jag skulle förlåta dig än?
- Nej men...
- Jag måste gå nu Justin. Vi kanske ses. Sa jag och gick in igen.
Mamma satt i köket med flickorna i knäet.
- Hej! Hur gick det? Vad sa han?
- Han sa förlåt, så förklarade han varför han lämnat mig och tjejerna. Sa jag och gick mot kylskåpet.
- Förlät du honom?
- Nej, det gjorde jag inte.
Jag plockade fram mjölk och hällde upp det i ett glas. I ett svep svalde jag allt och ställde glaset på diskbänken.
- Tack för att du tar hand om tjejerna. Log jag och mamma gav mig Layla.
- Det är lugnt. Jag behöver något att göra när jag inte jobbar. Men som du vet ska jag till jobbet imorgon, tror att Dylan är hemma. Hoppas han är till någon hjälp. Flinade hon och jag hörde hur Dylan harklade sig bakom oss.
- Jag hörde det där. Flinade han och vi skrattade.
- Men är du "ledig" imorgon? Jag kanske skulle behöva lite hjälp med tjejerna. Sa jag med ett gulligt leende.
- Japp, men är det okej om Ethan och James kommer?
- Såklart! Du kan ju be dem att ta med Lexi och Casey. Log jag och han nickade.
- Yaay! Sa han och lotsades vara en tjej.
Vi alla skrattade och sedan kramade han mig försiktigt eftersom jag hade Layla i famnen. Sedan tog jag med tjejerna till mitt rum och böt blöja och sådant som man gör med små bebisar. När jag fått på båda deras pyjamasar så la jag dem i deras spjälsängar. Snabbt pussade jag dem på kinden och släckte lampan. Jag satt inne med dem i några minuter tills de somnat. Då stängde jag dörren och gick ut. Dylan satt med en stor påse chips och ett stort glas Cola framför teven.
- COLA! Utbrast jag och drack från hans glas.
- Men euww!!! Utbrast Dylan tjejaktigt och jag fnissade och ställde ner glaset igen.
Jag hämtade egen Cola - i ett eget glas - och slog mig ner bredvid honom. Det var Harry Potter och jag flinade. Egentligen var jag inte så jättestort fan av Harry Potter, men det är ganska kul att kolla på det. Kanske låter lite konstigt, men det tycker inte jag! Efter några minuter kom mamma och deltog i TV tittandet. Hon snodde lite av min Cola och flinade mot mig. Jag skrattade lite och flyttade blicken mot teven igen.
- Jag tänkte att vi kunde beställa pizza idag. Vad vill ni ha? Sa hon och Dylan utbrast:
- Hawaii!!
Jag fnissade.
- En margarita med extra ost och kyckling. Log jag stolt och hon log. Med pizzasallad! La jag till när hon var på väg mot köket.
- Okej!
Medans jag och Dylan kollade på Harry Potter så började een av tjejerna skrika, så började den andra. Med en suck reste jag på mig och sprang upp till rummet.
Med dem i mina armar vaggade dem fram och tillbaka. De slutade gråta och jag pussade dem igen. De verkade inte trötta, så jag tog med dem ner till vardagsrummet där Dylan fortfarande kollade på teven. Jag gav Layla till honom och jag började gosa med Lauren. Dylan lekte lite med Layla som skrattade gulligt. Vi båda log och sedan somnade Lauren i min famn. Efter bara få minuter somnade Layla också. Dem som inte såg så trötta ut?! Vi fnissade och jag skådade Laurens gulliga ansikte. De tjocka kinderna, de smala läpparna, de långa ögonfransarna... Så söt! Layla var också så sjukt söt! Fast, inte så konstigt. De var ju tvillingar...
Dylan och jag gick upp med dem till mitt rum och han kramade mig hårt.
- Du gör ett bra jobb, Sam. Log han och jag log stort.
- Du med... Dylan. Flinade jag och han skrattade tyst medans vi gick i trappan.
Vi gick till vardagsrummet igen och slog oss ner. Soffpotatisar! Vi märkte att det var marathon med Brooke Knows Best på MTV. Vi bestämde oss för att kolla på det. När det knackade på dörren öppnade mamma. Det var pizzan. Jag och Dylan dukade snabbt framför teven för att sedan lägga upp pizzan. Jag åt upp lite mer än halva min pizza, Dylan åt hela och mamma åt halva. Dylan är verkligen ett matvrak!
Klockan halv nio gick jag och la mig. Den natten sov jag faktiskt riktigt bra! Jag behövde bara gå upp en gång för att tjejerna skrek. Men det var lugnt, jag menar, jag brukar få gå upp mera gånger. Så jag ska vara tacksam!
----------------------------------------
1. Förlåt för USEL uppdatering!!
2. Förlåt för kort kapitel!!
Skolan har ju börjat igen, och läxorna kommer med. Så jag har ganska mycket att göra, och jag vet inte, känns inte lika roligt att skriva på novellen... Men ta det lugnt! Jag ska fortsätta på den ett tag till! Kan inte säga runt vilket kapitel den kommer sluta, men ja, jag skriver så långt jag kan!
Tack för alla som stannar!!
XoXo<3
SVAR PÅ KOMMENTAR!!
Någon frågade om hur man läste kapitel 2-6 på Feeling of Love. Såhär gör man:
1. Tryck på vilket kapitel som helst.
2. I sökfältet (där man söker http:// ) står det en siffra på kapitlet (t.ex 17). Byt den siffran till det kapitlet du vill ha.
Easy, ha?
JAg hittade inte kapitlena på något annat sätt... vet inte vad det är, men ja... Såhär funkar det i alla fall.
ENJOY!
Feeling of Love DEL 28
8 månader senare
- Sam! Det är mat! Ropade mamma.
- Kommer!
Jag gick sakta ner till köket med handen under den stora magen. För någon vecka sedan fick vi reda på att det inte bara var en bebis, utan två. Tvillingar. Såklart vart jag jätteglad! Det var två tjejer. Mamma och jag åkte ut och köpte en till spjälsäng och ja, lite extra saker och såklart mer kläder. Numera är jag aldrig själv, eftersom jag kan behöva åka till förlossningen vilken dag som helst. Om man ska vara exakt så ska jag föda om tre veckor. Men jag kan ju föda tidigare. Så ja, vi är redo, om man säger så.
Till middag vart det kött, sås och ris. Väldigt gott om du frågar mig. Dylan satt bredvid mig och mamma satt framför mig. Jag tog för mig och började äta.
- Cola? Frågade Dylan och höll upp en flaska med iskall Cola.
- Gärna. Log jag och han hällde upp i mitt glas.
Jag log som tack och drack lite. När jag ställde ner glaset kände jag ett sting i magen. Jag flämtade till och båda två såg oroligt på mig.
- Mår du bra? Sa mamma.
- Ja, tvillingarna är lite galna. Sa jag nervöst.
Plötsligt gjorde det så ont att jag var tvungen att skrika. Dylan tog tag i mig så jag inte skulle ramla ihop.
- Hon måste till sjukhuset! Utbrast mamma och hon kom fram till mig.
De hjälpte mig till bilen medans jag bara skrek. De satte mig fram och mamma satte sig bakom ratten. Dylan - som satt bak - tog min hand och jag började gråta.
- Du klara det, Mel. Sa han och la den andra handen på min axel.
Några timmar senare
Tårarna rann, men jag log. Två gulliga bebisar kom till min famn och mamma och Dylan stod bredvid och grät. Mamma plockade upp kameran och tog kort.
- Har ni tänkt på namn? Sa Tina, tjejen som tog hand om mig.
- Ja, Layla och Lauren. Log jag och hon nickade.
- Fint.
Jag fick åka hem dagen efter. Mamma bar på Layla och jag bar på Lauren.
- Hur ska vi se skillnad på dem? Sa Dylan och jag fnissade.
- Layla har ett litet födelsemärke på axeln. Log jag och han nickade.
Vi satte oss i bilen och Dylan fick hålla Layla eftersom mamma körde. De var så söta! Båda hade mörkt hår och söta bruna ögon. Antar att de fått det efter Justin...
Justin... Han har jag inte pratat med på månader. Men det var bara bra. Han ville inte vara en del av våra barns barndom så ja, det var hans val!
När vi kom hem så tog vi på dem deras söta mjukisdresser och mössorna med öron, och såklart strumpor! Dylan gick till sitt rum och mamma skulle på toa. Sedan tog jag dem i varsin arm och tog med de till vardagsrummet. De somnade i min famn. Mamma tog kort med min mobil och jag la ut den på FaceBook.
The best girlz ever! New members of the fam. <3
Plötsligt plingade det i min mobil. Justin stod det och jag suckade, men öppnade sms:et.
Hi! I saw your photo on FaceBook. Twins?
Jag suckade och klickade in ett svar, även om jag hade bebisarna i famnen.
Why do you care?
Jag pussade tjejerna på pannan och gick upp med de till sina spjälsängar. Sedan gick jag tillbaka till vardagsrummet.
They're my kids, right?
Hey, you didn't want to be with them AT ALL. So blame your self!
Han svarade inte. Så jag la ifrån mig mobilen och somnade på soffan. Jag vaknade av att mamma pratade med någon.
- Men hon vill inte veta av dig! Och om jag ursäktar, så har jag tvillingar att ta hand om.HejDÅ!
Mamma kastade något på mig och jag såg att det var min mobil.
- Justin ringde. Han ville säga att han var ledsen, och med det menar han att han vill få bra rykte, så att ingen ska tro att han dissar barnen. Sa hon snabbt och jag nickade tacksamt.
- Vart är de? sa jag och satte mig upp.
- På ditt rum. Men de sover, så väck dem inte. Sa hon med ett leende.
- Tack mamma. Log jag och kramade henne.
Vi gick till köket och bestämde oss för att beställa pizza. Dylan ville ha kebabpizza, mamma en Hawaii och jag ville ha en kycklingsallad.
- Men, vi skulle ju beställa pizza? Sa Dylan.
- Jag vet, men jag vill ha kycklingsallad. Flinade jag och han skrattade.
- Bra syrran.
Under middagen pratade vi om vad vi skulle göra de kommande dagarna. Jag ska i alla fall till gymmet några dagar, då skulle mamma ta hand om tvillingarna. Dylan skulle mest vara hemma, så han kunde också ta hand om dem. Mamma behövde ju jobba också. Så... Imorgon skulle jag till gymmet, mamma skulle ta hand om tvillingarna och Dylan hjälper till.
Jag klev upp... fyra gånger den natten trot jag. Men även om jag var trött så gick jag upp. Man är väl tvungen, right? När klockan var tolv på dagen var jag på gymmet. Jag började med att springa på löpbandet och sedan styrketräna. Men när jag varit där i tre timmar vart jag trött på den instängda omgivningen så jag gick ut och sprang istället. Jag sprang runt i parken, på stranden och i skogen. Efter två timmars joggingtur så sprang jag hem igen. Då tog jag en dusch och sedan tog jag hand om tjejerna. Jag ammade dem och sedan gosade vi ner oss framför teven. Eftersom jag inte hade något att göra så la jag dem i tvillingvagnen som mamma köpt.
- Jag går en promenad med tjejerna! Ropade jag innan jag gick ut.
- Okej!
Jag gick till parken och satte mig på en bänk. De båda såg upp på mig och skrattade gulligt. Ett leende spred sig över mitt ansikte och jag såg mig omkring. Det var några småbarn som lekte i klätterställningen. Ett par med en barnvagn gick på vägen och mitt leende sjönk. Justin kunde vara med mig just nu...
- Hej! Det var länge sedan!
------------------------------------------------
Kommentera ;) Förlåt för det där i förra kapitlet med i vilken vecka barnet sparkar, men ja... Hoppas ni gillar det!! :)
XoXO
Feeling of Love DEL 27
- Hallå? Sa jag halv surt.
- Hej älskling!
- Hur har du mage att ens kalla mig det? Röt jag och satte mig på sängen.
- Vad menar du?
- Du har ju fan inte ringt! Din tjej är gravid och du bryr dig inte! Halvskrek jag.
- Förlåt gumman. Det är bara det att jag inte kan bli pappa än. Min karriär skulle gå åt skogen.
- Tror du att det här är något jag valt eller? Nej, det har jag inte! Men har du tänkt på att på grund av min graviditet så kommer jag gå miste om hela min tonår som jag bara lever en gång?! Det har du inte tänkt på va? Kunde du inte bry dig om någon annan än dig själv?! Visst, det är tråkigt att din karriär kanske går åt skogen, men man kan inte direkt rymma från det här, Justin! Så ta och väx upp! Ring när du har något bra att säga. Som att du är redo att ta rollen som pappa, eller att du lämnar mig med barnet.
Jag klickade honom för att sedan börja gråta. Tårarna sprutade ut ur mina ögon. JAg la mig ner på sängen och bara försökte tänka på vad som nyss hänt. Justin hade ringt... Han vill inte bli pappa... Han kommer lämna mig... Jag kommer bli ensamstående mamma... Fan, mitt liv suger...
Justins perspektiv
- Ring när du har något bra att säga. Som att du är redo att ta rollen som pappa, eller att du lämnar mig med barnet.
Orden klingade i mitt huvud. Alla frågor åkte runt i mitt huvud, som en berg-och-dal bana som åker om och om igen, utan att stanna. Jag vill inte lämna Samantha, men jag vet inte om jag är redo att förlora karriären... Mina fans, vad ska dem säga? Vad ska Scooter och Usher säga? Vad ska mamma och pappa säga? En tår rann nerför min kind och jag suckade. Vad har jag ställt till med? Varför just jag?
Två veckor senare/Samanthas perspektiv
Min mage har nu blivit rätt så stor. Så pass stor att jag behöver köpa andra kläder. Justin har inte hört av sig, så jag antar att han kommer lämna mig. Jag trodde inte han var den typen, men tydligen.
Sakta gick jag ner till köket med en hand på magen. Mamma satt där med en kopp kaffe och läste tidningen. Hon såg upp på mig och log.
- Hej, hur är det? Frågade hon.
- Bra. Log jag och började bre en macka.
- Justin har inte ringt? Sa hon och jag skakade på huvudet.
- Nepp.
- Okej. Jag tycker vi ska glömma honom. Jag menar, om han inte vill veta av barnet så har han nog ingen rätt att träffa det, eller vara med på förlossningen.
Jag nickade och hällde upp mjölk i en kopp för att sätta in den i mikron. När mikron pep tog jag ut koppen och hällde i lite oboy.
- Vad ska du göra idag då? Frågade jag mamma och hon ryckte på axlarna.
- Jag ska jobba på kaféet klockan tre.
- Kan jag följa med? Frågade jag.
- Visst, om du vill det så. Log hon och jag nickade.
- Annars skulle jag väl inte ha frågat? Sa jag och hon skrattade.
- Jo, du har nog rätt, som vanligt. Flinade hon och jag fnissade.
När klockan var två drog jag på mig mörka jeans och en söt topp. Min mage stack ut, men jag tycker bara det är gulligt! Jag vet inte varför, men jag tycker det är riktigt gulligt att vara gravid. Lite slarvigt borstade jag håret och gjorde en fläta som jag la på min högra axel. Sedan sminkade jag mig lite allmänt och sedan satte jag på mig ett par vita Converse och gick med mamma ut till bilen. Dylan var hos en kompis.
Jag gick med mamma in i kaféet och satte mig vid ett bord bakom disken. Cate stod just nu vid kassan, men mamma tog över.
- Grattis, Sammi. Log Cate och jag log tillbaka.
- Tack. Log jag och fixade en varm chocklad med små marshmallows i.
Cate fixade en bulle åt mig och jag log som tack. Sedan gick hon ut till borden och tvättade av dem lite. Det var inte så många här just nu, men några stycken. Ett äldre par satt i hörnet och en tjej i 19 års åldern satt vid dörren.
Jag la en hand på magen och kände hur hon sparkade. Ett leende spred sig i mitt ansikte.
- Mamma, hon sparkar. Log jag och hon såg på mig med ett stort leende.
- Aww, vad gulligt! Utbrast hon och jag fnissade.
- Är det okej om jag går och kollade på bebiskläder? Sa jag och hon nickade.
- Absolut. Ring om det är något. Log hon och jag nickade.
Jag reste mig sakta upp och gick ut ur kaféet. Sedan styrde jag stegen mot en klädaffär. Längst bort var det bebiskläder. Jag köpte en mössa med öron på, strumpor, en liten tröja, små mjukisbyxor, en mjukisdress och mycket mer. Tjejen i kassan log mot mig när jag kom med allt till disken.
- Grattis. Log hon och menade min större mage.
- Tack. Log jag ch betalade.
Jag tog påsen och gick ut ur affären. Sedan tog jag en taxi hem. Jag plockade upp mobilen och ringde mamma.
- Hej gumman. Har du hittat något?
- Ja, du får se när du kommer hem. Men jag åker i alla fall hem nu. Jag tror jag ska sätta på en film.
- Gör så gumman. Ring om det är något.
- Absolut. Puss hej.
- Puss hej.
Vi la på och jag betalade chauffören. Sedan klev jag ur och gick in i huset. Jag drog på mig en mjukisdress och satte mig framför teven där Harry Potter gick. Jag vet inte vilken det var, är inte direkt ett fan av filmerna. Plötsligt knackade det på dörren. Sakta gick jag för att öppna. Men det stod ingen där. Utanför dörren låg några rosor och en lapp. Jag tog upp rosorna i högra handen och lappen i vänstra.
Hej Samantha
Jag är verkligen ledsen. Jag älskar dig jättemycket och jag är glad att vi ska ha barn tillsammans. Men jag har kommit fram till att jag inte kommer ta hand om barnet. Jag är verkligen jätteledsen, men jag är inte redo att riskera min karriär än... Du är säkert jätte besviken på mig just nu, och det förstår jag. Kom bara ihåg att jag älskar dig och kommer alltid att göra. Jag önskar dig lycka till med allt.
Puss och Kram Justin
----------------------------------
Whoaapp! Kommentera gärna vad ni tycker att hon är gravid så tidigt, jag har några idéer just nu.
Xoxo
Feeling of Love DEL 26
- Snälla, säg något. Grät jag.
- Vad ska jag säga? Sa han tyst.
- Justin, snälla lämna mig inte. Grät jag och han suckade.
- Jag ringer upp.
- Nej, Justin...
Han la på. Mina tårar började forsa nerför mina kinder och jag tryckte ansiktet i kudden. Dylan kom in och tröstade mig.
- Dylan, jag är gravid och pappan hatar mig. Grät jag och la mig i hans famn.
- Han hatar dig inte... Han är bara chockad.
- Hur kan du vara så säker? Viskade jag med en snyftning.
- Jag känner det på mig. Justin är inte den typen som lämnar en tjej för att hon är gravid. Jag menar, det är ju inte ditt fel? Det är ju lika mycket hans. Och det är ju erat barn. Är han en bra pojkvän så borde han stanna hos dig.
- Tack. Du får mig att må bättre. Log jag och han log tillbaka.
Dylan lutade sig mot sängstommen och jag lutade mig in i hans famn med mobilen i handen, väntade på att han skulle ringa. Men det gjorde han aldrig. Jag väntade i flera timmar, men inget hände. Telefonen låg bara stilla i min hand. Suckande såg jag upp på Dylan som såg riktigt trött ut.
- Du får gå och lägga dig. Mumlade jag och han skakade på huvudet.
- Nej, jag tänker vänta här med dig. Sa han och gäspade.
- Gå och lägg dig. Sa jag allvarligt och han suckade.
- Visst, men bara om du lovar att väcka mig om det är något. Sa han och jag nickade.
Han reste på sig och bäddade ner mig i sängen, sedan pussade han min panna. Han lämnade rummet och jag drog av mig mina kläder och ryckte åt mig mitt nattlinne som låg på golvet bredvid min säng. Jag drog på mig det och tog tag i mobilen igen.
Klockan har blivit halv tre på natten och jag låg fortfarande vaken. Ögonen kämpade emot, men jag vägrade somna. Tårarna började rinna igen och jag började stor böla. Det gick upp för mig att han inte kommer ringa. Han kommer lämna mig själv med vårat barn. Han kommer lämna mig som ensamstående mamma. Min värsta mardröm. Han lovade att stå vid min sida, men nej. Såklart inte! Hur kunde jag vara så knäpp? Nu är jag gravid och jag vägrar göra abort. Det är ju som att döda ett barn som är gjord av mig. Om jag skulle göra abort skulle jag fan döda mig själv. Mitt liv har redan lämnat mig. Och det kommer inte tillbaka.
Dylan stack in huvudet. Under armen hade han en kudde och ett täcke. Han smög in och la ner kudden och täcket bredvid mig. Sedan kröp han ner under sitt täcke och höll om mig. Jag grät ut i hans famn och han tog mobilen ifrån mig och la den på sängbordet.
- Sov nu. Mumlade han och slöt sina ögon.
- Jag kan inte sova. Grät jag och han höll om mig hårdare.
- Jo, det kan du. Slappna av. Jag väcker dig om något händer. Viskade han och jag slöt motvilligt mina ögon.
Efter en snyftning somnade jag och hamnade i den värsta mardrömmen EVER.
Jag satte mig upp och kände en kall vind i rummet. Mitt fönster var öppet? Sakta gick jag fram till det och såg ut. Ingen var där. Det var väldigt mörkt ute, fortfarande. Med en suck stängde jag fönstret och la mig ner bredvid Dylan som sov djupt. Han mumlade något när jag la mig ner och vände på sig. Jag kollade klockan: halv fem. Jaha, trevligt! Jag kollade min mobil snabbt. Inget missat samtal, inga olästa meddelanden. Efter en suck slöt jag ögonen och försökte somna. Men det gick inte så bra. Klockan var åtta då jag somnade.
När klockan var halv två på dagen vaknade jag. Dylan låg inte bredvid mig. Mobilen låg där den låg på sängbordet. Inget missat samtal, inga olästa meddelanden. Suckande reste jag mig upp och drog mig själv till köket. Dylan stod vid spisen och kokade makaroner.
- Morgon. Mumlade jag hest och slog mig ner vid bordet.
- God morgon. Hur mår du? Sa han och såg på mig.
- Sådär. Justin har inte hört av sig. Suckade jag och började pilla med duken.
- Du, vad sägs om att skita i alla problem idag, och bara njuta av livet?
- Svårt när jag är gravid. Muttrade jag och suckade.
Han ställde fram kastrullen med makaroner på bordet och sedan två skålar, två skedar, två glas, ost och mjölk.
- Hugg in. Log han och satte sig framför mig.
Jag la på makaroner i en av skålarna och hällde på ost. Sedan hällde jag upp mjölk åt oss båda och började äta. Bara efter första tuggan försvann min matlust och jag hostade lite. Jag kände något i halsen och sprang till badrummet för att spy i toaletten.
- Fan! Röt jag och torkade mig om munnen innan jag spolade.
Jag borstade tänderna för att få bort den äckliga smaken. Dylan kom in och såg medlidande på mig.
- Jag hatar att vara gravid. Muttrade jag och gick tillbaka till köket med Dylan i släptåg.
Dylan åt upp men jag slängde mitt och gick till mitt rum. Jag ställde mig framför spegeln och skådade den ytterst lilla magen som vuxit lite. Lite snabbt drog jag av mig mitt nattlinne och drog på mig ett linne, mjukisbyxor och en hoodie. Sedan satte jag snabbt upp mitt hår i en hög tofs för att sedan ta min mobil och gå ner till vardagsrummet där Dylan satt och kollade på MTV. Precis när jag kom började 16 and pregnant. Ironiskt, va? Med en suck lutade jag mig mot Dylans axel och såg alla par splittras på grund av just graviditet vid ung ålder. Dylan fattade vinkeln och böt kanal. Det vart istället något program om ja... något jag inte koncentrerade mig på. Egentligen ville jag ge upp, Justin kommer liksom inte ringa. Men något i mig sa att jag inte skulle sluta vänta. Men jag menar, om han inte ringer då? Om han lämnar mig med ett litet barn. Jag vet hur det är att inte ha någon pappa, och hur svårt det är. Jag vill inte att mitt barn ska växa upp utan en pappa.
- Sluta tänk. Mumlade Dylan och le armen om mig.
- Det är svårt, jag menar. Ett liv växer i mig, Dylan. Jag vill inte bli en ensamstående mamma. Mitt liv kommer vändas helt upp och ner när barnet kommer. Jag menar, ekonomi, bostad, familj. Jag vet inte om jag klarar det själv!
- Du är inte själv, Samantha. Jag finns, mamma finns. Lexi och Casey? Du är inte ensam.
Jag suckade. Dylan hade rätt, som alltid. Och jag vet att Dylan inte kommer lämna mig. Mamma skulle ju också hjälpa till. Men ändå kunde jag inte undgå att inte vara rädd. Jag menar, jag kan ju inte direkt leva på mammas pengar. Någon gång måste jag flytta ut, skaffa jobb, tjäna pengar och försörja mig själv.
Sakta reste jag mig upp och gick till mitt rum igen. Jag satte mig på fönsterbrädan och såg ut i världen. Mörka moln svävade över oss. Och snart började regnet falla. Regndroppar rann nerför fönstret och jag suckade.
En vecka senare
Min mage hade nu blivit tillräckligt stor för att jag ska gå på ultraljud. Mamma och Dylan ska följa med, eftersom Justin fortfarande inte har hört av sig. Och nu har jag börjat intala mig själv om att han aldrig kommer ringa. Jag kommer aldrig se honom igen.
Jag gick med mamma och Dylan till bilen. Mamma började köra mot sjukhuset. På radion spelades Moments med One Direction.
Lyssna medans du läser ;)
Regnet smattrade på rutan, även om jag tyckte det skulle vara snö istället. Det var ju snart jul. Mamma pratade med mig ganska mycket. Frågade om jag var nervös eller orolig. Men jag svarade nej på nervös och nej på orolig. Det var ganska spännande faktiskt. Jag menar, jag skulle få se mitt eget barn! Men jag skulle hellre dela glädjen med Justin. Eller? Han var ju faktiskt pappan till barnet.
Jag klev ur bilen och vi gick tillsammans till väntrummet.
- Samantha Miller. Log en gaska ung kvinna med blont hår.
- Yepp.
Vi reste oss upp och jag la mig på en brits.
- Är du pappan? Frågade hon Dylan och han skakade på huvudet med ett skratt.
- Nej, jag är hennes bror.
- Så, vart är pappan? Frågade hon och började ta fram lite saker.
- Han kunde inte komma. Sa mamma snabbt och jag log tacksamt.
- Jag är Naima. Jag kommer antagligen ha hand om dig, Samantha. När du är på ultraljud och undersökning, alltså. Sa hon och jag nickade.
- Vill du veta vad det är för kön? Fortsatte hon och jag nickade.
- Gärna.
Hon drog upp mitt linne och hade på någon gele aktig salva på min ganska stora mage. Sedan drog hon någon apparat fram och tillbaka. På en skärm kunde man se det lilla barnet.
- Oh, my, god. Viskade jag och la handen för munnen.
Mamma och Dylan började gråta, jag med.
- Det är en tjej. Log Naima.
- Hon är underbar. Viskade mamma och jag skrattade lite genom tårarna.
- Hon liknar dig. Sa Dylan och jag började gråta mer.
Efter ultraljudet så åkte vi hem igen. Alla smågrät fortfarande.
- Det där var mäktigt. Sa jag och de andra nickade.
- Ja, verkligen.
När vi kom hem så bestämde vi oss för att åka och handla bebis saker. Typ, spjälsäng, blöjor, nappflaska, nappar och allt annat som behövdes.
- Den här var väl söt? Sa jag och pekade på en jättegullig spjälsäng.
- Åh, vad söt! Utbrast mamma.
Den var vit med rosa sängkläder. Man fick med tre kuddar i rosa, täcke, lakan och madrass. Det var bra pris också.
Vi tog den och lite annat innan vi åkte hem. Jag började direkt montera ihop spjälsängen, med hjälp av Dylan eftersom jag inte var så bra på sådant. Vi satt där i nästan en timme innan vi var klara. Vi bäddade lite och sedan monterade vi ihop en brits som man byter blöjor på. När vi var klara gick Dylan och jag såg på mitt rum som nu innehöll bebis grejor. En tår rann nerför kinden. Snart är jag mamma!
Nästa dag hade jag och tjejerna en liten "fest" för att jag var gravid. De tyckte det skulle bli så kul! Fast de vart riktigt sura på Justin. Han gjorde verkligen fel! Vi gick runt och kollade på allt som vi köpt och sedan satte vi oss i vardagsrummet med dricka, chips och godis. Dylan och mamma hade gått ut ett tag för att låta oss vara själva. Plötsligt ringde min mobil. Jag ursäktade mig och sprang för att svara. Justin ringer...
------------------------------------------
Vad händer??? HAha, kommentera!! Ganska lång kapitel va?
XoXo
Feeling of Love DEL 25
När jag vaknade sov Sam. Hennes vackra ögon var stängda och hon såg ärligt talat ut som en ängel. Hennes hand låg mot min bröstkorg. Jag tog den och blicken for till handleden. Chockat kollade jag närmre. Nej, sluta. Hon kan inte ha... Eller?
- Samantha! Vakna! Sa jag och skakade om henne.
- Mm... Mumlade hon.
- Varför Sam? Sa jag besviket.
Hon såg vad jag tittade på och drog undan handen direkt. Allvarligt såg jag henne i ögonen och tog tag i den igen.
- Jag gjorde det när jag sett dig med den där tjejen, när jag kom hem, typ. Jag mådde så dåligt. Sa hon tyst och jag såg sorgset på henne.
- Förlåt, jag vill verkligen inte såra dig. Sa jag och satte mig upp.
- Det är lugnt Justin, jag menar. Vi har lagt det bakom oss, eller hur? Sa hon och satte sig försiktigt upp.
- Du förstår väl att vi aldrig kommer glömma det.
- Att lägga det bakom sig betyder inte att man glömmer, det betyder att man inte tänker på det. Sa hon och reste på sig.
Först vinglade hon till lite, men sedan gick hon stabilt till köket. Jag gick efter och la armarna om hennes midja.
- Förlåt. Viskade jag och pussade hennes hals.
- Det är lugnt. Viskade hon tillbaka.
Hon tog fram ett glas som hon sedan fyllde med vatten. I en andning svepte hon i sig allt och jag skrattade åt henne.
- Lite törstig? Flinade jag och hon fnissad.e
- Nej, mycket! Log hon.
Hennes vackra leende... Åh, jag dör snart. Efter att ha ätit en liten frukost så satt vi tysta kvar vid bordet. Jag hade fått tvinga i Sam hennes frukost. Hon sa att hon inte hade någon matlust, men jag sa att hon behövde äta. Så efter några om och men så fick hon i sig allt hon hade på tallriken. JAg ställde in vår disk på bänken, eftersom elen fortfarande inte hade kommit tillbaka. Vi hade inte fått någon information om när elen skulle komma tillbaka, så vi kunde bara hoppas på att den skulle komma tillbaka snart. Vi slog oss ner i soffan och hon la sig i min famn. Sam suckade och jag började pilla i hennes hår.
- Mår du bra? Sa jag och hon såg upp på mig.
- Sådär. Sa hon och pussade min kind.
- Vad menar du?
- Jag mår illa och har ont i huvudet. Mumlade hon och tog handen på pannan.
- Doktorn sa att du kanske skulle må lite dåligt de kommande dagarna. Men det går över. Vill du ha en huvudvärkstablett? Sa jag och hon nickade.
Jag gick till köket och hällde upp vatten i ett glas, för att sedan ta fram en tablett. Sedan tog jag med det till Sam. Hon svalde tabletten och drack sedan vatten. När hon druckit upp allt så tog jag ut glaset igen.
- Tack Justin.
- Allt för dig gumman.
Jag kysste henne snabbt för att sedan krypa ner hos henne.
En månad senare
Justin var ute på en kort turné och ja... Jag var hemma och var sjuk. Eller, det trodde jag i alla fall. Jag mår illa varje dag och ja... Egentligen vet jag inte vad det var.
Jag kände hur något steg i halsen och jag rusade ut till badrummet för att sedan luta mig över toaletten. Efter att ha spytt så spolade jag och skjölde munnen. Sedan kröp jag ner under täcket igen. Mamma kom in och såg oroligt på mig.
- Mår du bra?
- Nej.
- Hade du och Justin, du vet...
- Mamma sluta. Avbröt jag och suckade.
Men när jag tänkte efter... Det var förra månaden, innan Justin åkte. Vi hade faktiskt det. Och när jag tänkte efter djupare så var min mens försenad.
- Mamma... Började jag och hon såg på mig med stora ögon.
- Oh, nej. Snälla säg inte det jag tänker på...
- Jag kanske är gravid. Sa jag och brydde mig inte om vad mamma sa.
- Oh nej. Sa hon och slog sig ner bredvid mig.
- Mamma... Jag är inte redo att bli mamma än. Sa jag med tårar i ögonen.
- Men du kanske inte ens är gravid. Vi måste testa. Jag kan åka och köpa ett test.
- Okej...
Hon gick ut och jag hörde utterdörren öppnas och sedan stängas. Dylan kom in i rummet och såg på mig med stora ögon. HAn hade lyssnat. Oh geez...
- Är du seriös? Är du gravid?
- Jag vet inte. Snälla lämna mig inte Dylan. Sa jag och fällde en tår.
- Aldrig att jag lämnar dig. Men vad tänkte du egentligen? Sa han och satte sig vid mig.
- JAg vet inte... Viskade jag och han kramade mig medans mina tårar rann.
- Har du berättat för Justin? Sa han och jag skakade på huvudet.
- Nej, jag vågar inte... Tänk om han lämnar mig?
- Om jag känner honom rätt så gör han inte det. JAg tror att han kommer stötta dig till hundra. Men jag kan ringa honom om du vill?
- Nej, det är bäst om jag pratar med honom.
Han nickade.
- Men jag ringer honom när jag vet säkert om jag är gravid. Jag vill verkligen inte oroa honom i onödan. La jag till.
- Det förstår jag. Jag kommer alltid finnas vid din sida. Sa han och pussade min panna.
- Tack.
Efter några minuter kom mamma hem och jag tog med testet till badrummet. Fem minuter senare kollade jag på skärmen...
Jag plockade upp telefonen och ringde Justin som svarade efter några signaler.
- Hey babe! Hur är det? Är du frisk?
- Hey... Ehm, jag mår väl sådär...
- Jag saknar dig så sjukt mycket!
- Jag saknar dig med... Men Justin?
- Ja baby?
- Lova att inte bli arg...
- Jag lovar. Varför skulle jag? Sa han oroligt.
- Ehm... Jo... Jag har ju mått dåligt på sistone och... Justin, jag är gravid...
---------------------------------------
Förlåt för att det dröjde!! Ska nog skriva ett till nu! Det kanske kommer ut senare idag...
Kommentera!!
Xoxo
VIKTIGT!!!!!
Hejsan alla läsare!!
Det kanske inte kommer något kapitel idag på grund av min dator. Det är någon som har ändrat en inställning på tangentbordet så man inte kan skriva alla bokstäver (svårt att förklara) och ingen kan hjälpa mig just nu. Hela min familj åker skidor, så ja... Men så fort de kommer tillbaka ska jag be om hjälp... Om någon av er kan något om det här så kommentera gärna hur jag kan göra!! Jag skriver det här från min IPhone...
Xxxx<3
Feeling of Love DEL 24
När jag vaknade låg Justin bredvid mig med en skyddande arm om mig. Eftersom jag låg innerst kunde jag inte resa på mig utan att väcka Justin, så jag bara låg där och tittade på honom. Vädret var precis som förut. Storm. Plötsligt öppnade han ena ögat och jag hoppade till av rädsla.
- Vart du rädd? Frågade han med ett skratt.
- Ja, vad tror du?! Fnissade jag.
- Varför ligger du kvar här?
- För att jag inte kan resa på mig. En gullig bebis ligger ivägen. Flinade jag och han skrattade.
- Säg åt bebisen att flytta på sig då.
- Nej, jag är rädd att han ska börja gråta. Flinade jag och han skrattade.
Han reste på sig och vinglade mot köket. Skrattandes gick jag efter och tänkte steka pannkakor, men spisen gick inte igång. Jag testade tända lamporna, men det funkade inte.
- Strömmen har inte kommit tillbaka. Suckade jag och gick fram till det ljummna kylskåpet.
Jag hade ingen lust att äta något just nu så jag gick tillbaka till vardagsrummet.
- Hur mår du?! Sa Justin efter mig.
- Sådär. Mumlade jag och la mig försiktigt ner i soffan med den varma filten över mig.
Justin kom fram och kysste mig för att sedan sätta sig mitt emot mig.
- Vad ska vi göra idag? Sa han och jag ryckte på axlarna.
- Vet inte. Det finns ju inte så mycket att göra. Sa jag och menade stormen som fortfarande härjade ute.
- Vi kan... se på film? Sa han och jag började gapskratta. Vaad? Fortsatte han.
Jag kved till när jag kände smärtan i bröstet för att sedan le mot Justin.
- Se på film?
- Ja? Sa han och jag flinade.
- Men Justin, hur ska vi se på film? Strömmen...?
- Juste! Utbrast han och jag fnissade.
Vi bestämde oss för att bara slappa. Så båda la sig ner under filten, fast på varsin sida. Jag tog upp min IPhone och loggade in på Twitter
Chillin' with my boy @JustinBieber<3
Sedan kollade jag mina Mentions(?). Det var nästan bara hat, men jag struntade i dem. Istället läste jag alla snälla. Det stod typ:
Suport @Jamantha! @SamanthaMills you're so cute! You and @JustinBieber are so cute together!<3
Love @Jamantha! @SamanthaMills, you're perfect for @JustinBieber!<3
Jamantha? Antar att det var smeknamnet. Med ett leende skrev jag en ny Tweet.
Thanks for suporting @Jamantha. You don't know how much it means to me!<3
- Har du läst alla tweets? Frågade Justin och jag nickade medans jag bläddrade igenom allihopa.
- Dem är så söta! Log jag och han nickade.
- Jag vet.
Jag log mot honom innan jag la ifrån mig mobilen och la mig ner för att vila.
Justin
Samantha var så söt! Speciellt när hon sover. Hennes gulliga ögon. Hon är nästan för söt. Det borde vara olagligt. Sakta la jag mig ner för att vila, precis som Sam. När jag precis ska somna så hör jag åskan utanför och med ett leende smög jag in i drömmarnas värld.
Jag vaknade inte långt därefter av att någon kröp in i min famn. Försiktigt öppnade jag ögonen för att märka Sam som låg ihoptryckt mot mig. Hon skakade lite och jag kunde känna hur kall hon var.
- Hur mår du, gumman? Sa jag hest och kysste henned huvud.
- Jag vet inte. Jag fryser jättemycket. Sa hon med lite skakig röst.
- Ska jag tända en brasa?
- Orkar du det så gärna. Annars går det bra.
- Det är lugnt.
Jag kröp upp försiktigt och tände en brasa. Sam såg på mig med en gullig blick och jag log tillbaka. När jag kröp ner bakom henne igen så la hon sig med ansiktet mot min bröstkorg. Jag la armen om henne och pussade hennes panna. Sedan somnade vi båda till ljudet av knastrande eld...
----------------------------------
Kort, jag vet. Förlåt för den usla uppdateringen, men det är jullov! Då ska man väl inte sitta vid datorn? Och det är bara få dagar kvar tills skolan börjar, så jag vill ta vara på tiden som är kvar av lovet... Tack till er som fortsätter läsa bloggen! Förlåt, känner mig som världens sämsta bloggare just nu. Känner att kapitlet inte förtjänar några kommentarer så... Kram!!
XoXo
KAPITEL 23 TVÅ INLÄGG UNDER!!
Länkbyte
1. Lägg till min blogg som länk på din blogg
2. Skriv en kommentar på senaste inlägget(på min blogg): LÄNKBYTE: har lagt till dig (och så klart namn på bloggen)
3. Jag kollar din blogg då och då. Har du inte lagt till mig inom tre dagar struntar jag i det, har du lagt till mig innan så lägger jag till dig.
Easy, ha? Jag gör länkbyte med vilken blogg som helst: fanblogg, egen blogg, novellblogg m.m.
Feeling of Love DEL 23
Tre dagar efter fick jag åka hem. Men bara om jag tog det lugnt. Så nu mera sitter jag typ framför datorn eller teven. Jag sitter oftast nerbäddad i soffan med ett täcke och tusen kuddar. Justin är ofta hemma med mig när mamma jobbar. Dylan har åkt till James stuga med alla andra - Ethan, Lexi och Casey. Och mamma jobbar extra, så när Justin inte är med mig är jag själv. Ni ska bara veta hur tacksam jag är. Även om jag vet att Justin sårade mig så kan jag inte undgå att säga att jag älskar honom. Han är så söt, snäll, omtänksam och... social! Men vågar jag förlåta honom?
Justin
Jag satt i bilen på väg till Sam när det började regna. Hösten var här och ja, vad ska man säga? Det är kallt, det blåser och regnar mest varje dag. Jag ställde bilen på uppfarten och gick in i huset snabbt.
- Hallå?! Ropade jag och jag såg Sam sitta i soffan som vanligt.
- Hej! Ropade hon tillbaka med ett leende.
Jag gick in till henne och tittade mot teven. Det var nyheterna.
- Det kan bli kraftiga stormar i stora delar av Kanada de kommande dagarna. Det kan orsaka välta träd och strömavbrott. Men också förseningar av tåg och flygplan. Av säkerhetssjäl ber vi er alla att stanna hemma. Det kan bli den värsta stormen på över 10 år för Kanada. Sa en tjej med långt hår.
- Jaha, trevligt. Storm, great. Muttrade Sam och böt kanal.
Jag skrattade. Hon klickade på olika kanaler och stannade på TV11 där det var Glee.
- Det skulle jag ha vetat. Flinade jag och hon fnissade.
- Japp.
Vi kollade på det ett tag innan jag märkte att Sam hade somnat. Jag log. Hon var så söt! Men jag vet inte vad hon känner för mig. Men jag vet vad jag känner för henne... Jag vill bara hålla henne i min famn, kyssa henne godnatt och berätta hur mycket jag älskar henne. Det är allt jag begär. Men jag vill höra henne säga att hon älskar mig tillbaka.
Efter att ha suttit där i en timme började det blåsa och regnet forsade ner. Det smattrade på fönstrena och man hörde hur vinden slog emot dem. Ett tag trodde jag att fönstrena skulle blåsa in och gå sönder, men nejdå. Plötsligt slocknade allt och jag suckade. Jag tog upp min mobli och satte på min ficklampa-app, sedan började jakten på ljus och tändstickor. Jag ställde fram fyra ljus på bordet vid Sam och några lite överallt på nedervåningen.
- Vad gör du? mumlade Sam trött och satte sig upp.
- Strömmen gick, så jag tände lite ljus. Sa jag och satte mig bredvid henne.
- Det är kallt. Sa hon och fnissade.
- Ska jag tända en brasa? Sa jag och pekade på den öppna brasan.
Hon nickade.
När jag tänt brasan satte jag mig bredvid henne.
- Justin... Sa hon tyst och jag såg på henne.
- Ja?
- Jag har inte vågat erkänna det för mig själv än, men... jag älskar dig...
Justin
När hon sa de tre orden föll allt på plats. Allt skulle bli ordnat. Allt skulle bli som förut. Jag tog händerna på hennes kinder och kysste henne. Hon log och besvarade den, sedan la hon armarna om min nacke. Vi kysstes en stund innan hon backade för att ta luft.
- Jag har saknat dig. Viskade hon och la sig i min famn.
- Jag har skanat dig med, Sam. Log jag och drog henne tätt intill mig.
Så där satt vi, som pojkvän och flickvän. I mörkret med tända ljus. Det var så mysigt! Man kunde höra knastret(?) från brasan, vilket gjorde det mysigare. Allt var perfekt. Det var såhär det skulle vara. Vinden blåste tag i fönstret och jag kände hur Sam hoppade till. Jag fnissade lite och höll henne hårdare mot mig. Man kunde höra vinden i taket och hur det susade förbi huset. Det lät nästan som spöken... Jag tog upp min mobil. Internet funkade inte, såklart! Vi bestämde oss för att spela kort - vad skulle vi annars göra? Så jag hämtade en kortlek och sedan var det igång...
- Du fuskar!! Utbrast Samantha när hon förlorat för fjärde gången.
- Nej gumman, det är bara det att... ja, du är lite fåligare än jag. Flinade jag och hon kastade korten på mig.
- Heey! Utbrast jag.
- Du städar. Flinade hon och la sig ner i soffan igen.
När jag tagit alla korten la jag dem på bordet för att sedan krypa ner hos Sam under filten. Vi höll om varandra och bara lyssnade på vinden som susade förbi. Hon la sin hand på mitt hjärta och jag la min hand på hennes.
- Det är lugnande att somna till dina hjärtslag. Mumlade hon och slöt ögonen.
- Det slår för dig, babe. Log jag hest och la armen hårdare om henne.
- Det hoppas jag. Flinade hon tyst och jag skrattade.
- Jadå baby, vem annars? Sa jag och kysste henne innan hon somnade.
- Jag älskar dig... Viskade hon i sömnen och jag log.
- Du är så söt babe, vet du det? viskade jag för mig själv innan jag såg ut på ovädret.
Regnet slog som spön i backen och vinden blåste i träden så det såg ut som om de skulle gå av. Efter några få minuter somnade jag. I en dröm djup som havet.
------------------------------------------
FÖrlåt för kort, men bättre ett kort än inget, right? Förlåt för att det är dålig uppdatering, men som sagt: jag vill njuta av jullovet så mycket som möjligt.... CHecka gärna in min novellblogg om One Direction http://onedirectiontolove.blogg.se
KOmmentera!!!
XoXo<3
