Let Your Heart Speak FORTY FOUR Movie night
- Ganska lång, svart mössa, svart rock och svarta stövlar. Sa hon.
- Okej. Vi går till polisen precis när du har kommit härifrån.
Direkt ändrades hennes min till räddsla. Hon skakade på huvudet.
- Nej. Nej. Sa hon och jag såg på henne.
- Va?
- Han sa att om jag gick till polisen så skulle han döda mig på riktigt. Han skulle göra det nu men då kom ni.
- Men hur ska han hitta dig? Sa jag förrvirat.
- Han håller koll på mig. Han kan vara här nu. Sa hon.
***
Maddie
- Madelene, vi ska undersöka dig en sista gång innan du åker hem. Sa Mrs. Flenco.
- Okej.
Justin log mot mig och gick mot dörren. När han var ute tog Mrs. Fenco blodprov och lite sånt. Hon pratade lite med mig ibland men jag var bara tyst. Längtade efter att komma härifrån. Längtade efter att sova i min säng. Men jag ska ju tillbaka till LA om några dagar. Hoppas inte Justin blir för ledsen, men han ska nog tillbaka till ATL snart.
- Så, Madelene, då var det klart. Nu får du åka hem. Log hon och jag log tillbaka.
- Tack.
Jag satte mig med benen mot golvet och reste mig sakta men säkert upp. Först vinglade det till, men Mrs. Flenco tog tag i min arm och ledde mig ut till de andra, där tog Justin över.
Jag log snabbt mot Mrs. Flenco när hon gick in igen innan jag log lite smått mot Justin.
- Hur är det? Sa Chaz och jag såg på honom.
- Bra, lite ont bara. Sa jag och han nickade.
- Hur gick det för dina föräldrar förresten? La jag till och såg på Justin.
- Bra. De är hemma. Sa han och log men hans leende försvann och han såg på mig med en sorgsen blick. När måste du åka? La han till och jag såg sorgset tillbaka på honom.
- Vet inte...
Pappa väntade hemma hos Justins pappa Jeremy. Vi kramades och pratade ett tag innan vi skulle äta middag hos Jeremy. Han hade lagat tacos. Justin hade berömt Jeremys mat flera gånger, så jag tror det här kommer bli gott.
Vi som skulle äta middagen var jag, Justin, Ryan, Chaz, Lissie och allas föräldrar. Tydligen så kände de varandra. Vi 'barn' fick sitta i köket medans de vuxna satt i matsalen. Vi tog mat och började äta medans en konversation om vad vi skulle göra gick runt oss.
- Vi kan gå till affären och köpa godis, chips och sånt för filmkväll! Utbrast Justin och slog ut med armarna, så han slog till mig och jag satte ett chips i halsen.
Jag började hosta hysteriskt och Justin slog på min rygg.
- Förlåt! Pep han och jag slog till honom på axeln.
- Pucko. Skrattade jag och drack lite Cola.
- Men vad säger ni? Ska vi göra det? Sa Justin och de andra nickade.
***
Justin tryckte på play och filmen startade. Jag la upp fötterna i soffan och lutade mig mot Justin. Han pussade min panna och fortsatte sedan titta på filmen.
Jag tittade knappt på filmen, jag tänkte mest på att det var julafton om några dagar. Jag har köpt julklappar till alla och det var bara att vänta på att dagen skulle komma.
Vi skulle fira den hemma hos Jeremy, han hade störst hus. Det skulle bli jag, Justin, hans föräldrar och Steve.
När jag sedan är tillbaka i LA så ska jag och Tanya fira jul, äta middag på stan.
- Maddie, vakna.
Jag öppnade sakta ögonen och såg på Justin som satt framför mig. Sakta satte jag mig upp och det snurrade en stund innan det blev bra. Det var bara jag och Justin i rummet, jag hade somnat.
- Ryan, Chaz och Lissie skulle hem. Förklarade han och jag nickade sakta och gäspade.
Han bar mig till sängen i gästrummet och la mig på den och la sig sedan bredvid.
Det ena ledde till det andra och det blev ganska vilt, om ni förstår...
-----------------------------------------
So, so, so... Förlåt för att det dröjer, men jag har INGA idéer på den här novellen, men jag ska fortsätta ett tag till. Det här kapitlet vart jättekort! Men snälla, he mig idéer!!! Kommentera!
P.S Inga bilder idag heller
Let Your Heart Speak FORTY THREE Tears are feelings
Paniken steg i mig. Alla tårar jag hållit in kom ut nu. De strömade ner för mina kinder. Jag visste inte vad jag skulle tro. Bilden på den blodiga snön for runt i mitt huvud.
- Justin, det är lugnt. Hon mår nog...
- J...Jus...Justin.
Jag stelnade till. Den rösten kände jag till. En röst jag älskade. En röst jag inte ville lämna.
Rösten tillhörde Maddie.
Snabbt såg jag mig omkring. Alla började se sig omkring och ropade hennes namn.
- Justin.
Jag såg mot en snötäckt buske. Jag gick med små steg dit och kollade bakom den.
Där låg Maddie. Blod rann från hennes mage. Hon grät och var helt blek i ansiktet.
Jag visste att om vi inte gjorde något snart skulle hon dö. Men hur skulle vi göra?
- HÄR! Ropade jag och väntade på de andra.
Jag tog Lissies halsduk och tryckte den mot såret.
- Maddie, är du med oss? Sa Chaz och hon nickade sakta.
- Killar, kan ni försöka starta bilen och få upp den på vägen? Vi kanske kan få henne till sjukhuset. Sa jag.
- Signalerna går fram! Utbrast Lissie som hade sin mobil mot örat.
***
Ambulansmännen tog med Maddie till ambulansen och jag hoppade in med Chaz. Ryan och Lissie följde med bärgningsbilen som tog hand om bilen.
Hela tiden satt jag och höll i Maddies hand. Tårarna rann från både mig och Chaz. En tjej tog blodprov och massa sånt.
Maddie hade sin blick på mig. Den var tomm och död. Inga känslor, förutom smärta. De nästan skrek. Hennes andetag vart långsammare och snart började de hacka. Skakiga, små andetag, som fick mig att tappa andan.
- Hur mår hon? klämde jag ur mig och torkade mitt ansikte med handen som var 'ledig'.
- Hon mår sådär. Hon är utmattad. Det är oklart om hon klarar sig.
Jag nickade sakta och drog bort Maddies lugg som låg i hennes ansikte. Hennes ögon stängdes mer och mer. Jag såg panikslaget på tjejen.
- Vi ger henne smärtstillande och då kan man bli lite konstig. Förklarade hon och min blick drogs till Maddie.
- Lämna mig inte. Viskade jag.
***
Pip, prat, skrik och skor mot golvet hördes. Massa personer i rockar sprang fram och tillbaka. Hit och dit. Men allt som var i min hjärta var Maddie.
De skulle söva henne nu så de kunde sy ihop hennes sår.
Mamma och pappa ligger också här. De ligger i en annan avdelning inte så långt härifrån. De mår bra. Bara några sår. Jazmyn och Jaxon klarade sig också, mormor och morfar tar hand om de.
Dörren till Maddies rum öppnades, och stängdes. Doktorer gick in och ut.
Och här satt vi. Jag, Chaz, Ryan och Lissie. Jag hade ringt Steve och berättat vad som hänt och han var på väg hit.
- Är ni annhöriga till... Madelene Jones? Sa en mörk, grov röst.
Jag såg upp. En lång man med brunt hår och gröna ögon. Han bar en vit rock och vita byxor som slutade vid fotleden.
- Ja. Klämde Chaz fram.
- Jo, vi har sytt nu och hon är vaken, men hon är riktigt utmattad. Hon pratar inte så mycket och har ont i huvudet. Men om ni vill får ni gå in en och en om ni vill. Sa han och jag såg på Chaz.
- Du kan gå in först. Log jag och han nickade tacksamt.
Han gick med doktorn in och det vart tyst.
Maddie
Plötsligt öppnas dörren och Chaz och Mr. Grayson kommer in. Chaz spricker upp i ett leende och Mr. Grayson går ut.
- Hej Maddie. Sa Chaz och satte sig på en pall bredvid sängen.
- Hej. viskade jag hest.
- Hur är det? Frågade han och jag ryckte på axlarna.
- jag överlever. Sa jag och klämde fram ett fakesmile.
Han log lite smått och tog min hand.
- Vad var det som hände? sa han och några tårar bildades i ögonen.
Jag berättade allt. Från början till slut. Allt han sagt. Allt han gjort. Tårar kom från båda.
Chaz
Jag pussade hennes hand och gick ut. Justin, Ryan och Lissie satt där och väntade. Justin såg upp och jag log smått mot honom.
- Gå in.
- Tack.
Jag visste att han inte skulle bli glad. Jag visste att han skulle bli förbannad.
Justin
Alla ord Maddie sagt bara for runt i min hjärna. En känsla blandad med ilska och oro. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag vet inte vad jag skulle göra.
-----------------------------------------
Förlåt för skitkort kapitel! Men jag har inga idéer. Måste verkligen tänka ut något bra. Blev inga bilder för att jag är trött efter en jobbig idrottsdag. Hoppas det är okej!
Länkar!!!
Först vill jag säga förlåt för att jag inte skrivit något idag. Har haft fullt upp och imorgon ska vi ha någon idrottsdag som jag inte tycker om...
Men jag fick en kommentar om länkar.
Ni får gärna länka min blogg på era bloggar! Jag blir jätteglad om ni gör det. Ni får jätte gärna sprida bloggen också! Och om ni vill länkbyta med mig så är det bara att kommentera det!
Let Your Heart Speak FORTY TWO Are you OK?
Jag såg tårarna i Justins ögon. Han tappade mobilen och tårarna började rulla nerför hans kinder.
- Justin, vad är det?! Sa jag och han la ansiktet i händerna.
- Dude, hur är det? Sa Chaz och tog händerna på hans axlar.
Då hörde jag att någon var kvar i telefonen. Jag tog upp den och la den mot örat.
- Hallå?
- Ursäkta, kan du tala om vad som händer? Sa en killröst i andra änden.
- Du kan börja. Sa jag med blicken på Justin som fortfarande inte berättade något.
- Två personer har nyligen förts till sjukhus på grund av en bilolycka. Pattie Mallette är det ända namnet vi fått tag på.
- Omg... Mumlade jag och kände gråten i halsen. Vi kommer. Klämde jag fram och la på.
Jag gick fram och kramade Justin. Jag ställde mig på tå och kände en tår trycka sig ur mitt öga.
- Jag finns älskling. Viskade jag och tog med de andra till bilen.
Jag satte mig i förarsätet och Justin bredvid.
- Maddie, ta det lugnt. Det är halt. Sa Chaz från baksätet.
Jag saktade ner. Man såg ingenting. Snöns for omkring i luften och jag såg bara stårkastade från bilar.
- Jävla skitväder. Muttrade jag och hörde en tuta bakom mig.
Jag tittade i bakspegeln och såg en bil köra i full fart bakom oss.
- Shit!
JAg svängde av vägen precis när den körde förbi. Vi krockade i ett träd och alla satt tysta.
- Är ni okej? Sa Ryan och Lissie började gråta.
Då kom skuldkänslorna. Det bubblade inom mig. Jag kunde ha dödat allihopa.
Med ett ryck var jag ute ur bilen och sprang upp till vägen och fortsatte springa längst den.
Vägen var hal och jag fick anstränga mig för att inte halka, vilket inte gick så bra.
- Maddie! Ropade Justin bakom mig.
Jag svor för mig själv och satte mig upp. Knäet sved och mina handflator frös.
- Hur gick det?
Jag kollade bak och såg Justin.
- Bra. Mumlade jag och torkade tåren som ensamt rann nerför min kind.
- Varför sprang du iväg?
- Jag kunde ju för fan ha dödat allihop. Sa jag och reste mig upp.
- Men sluta, det är inte ditt fel. Det var idioten som körde den andra bilen. Kom nu.
Han tog min hand och jag haltade med i hans takt.
- Hur gick det med benet? Sa han och jag rykte på axlarna.
När vi kom till bilen satte jag mig tyst i förarsätet med benen utåt. Jag drog sakta upp mina jeans och såg blod som rann på benet.
- Fan.
Jag drog ner byxorna igen och la ansiktet i händerna.
- Gumman.
Justin satte sig på huk framför mig. Han kramade mig och jag kramade tillbaka.
Vi har ingen aning om vart vi är, vi har ingen bil och inga bilar kör här. Det är kallt, alla fryser och värmen i bilen är trasig. Kan det bli värre?
Mörkret började falla. Jag gick upp på vägen och såg åt höger och vänster. Jag började sakta gå till höger och jag hörde de andra bakom mig.
- Vart ska du?! Ropade Chaz.
- Kommer snart! Ropade jag tillbaka och fortsatte gå.
Jag såg något som lös längre in i skogen. Så jag gick av vägen och in i skogen.
Jag kom fram till en gatulampa, typ. Jag såg upp på den.
Min blick föll på en skylt som var täckt med snö. Jag gick fram och borstade av den. Stratpark. Jag log. Sedan sprang jag tillbaka, eller?
Jag stannade kvickt. Men... Var kom jag ifrån? Jag kollade efter fotspår, men snön hade redan täckt de. Jag såg mig omkring.
Snö, snö, snö.
Jag tog upp min mobil och ringde Justin, men jag hade ingen signal. Jag svor.
- JUSTIN! Ropade jag högt. CHAZ! RYAN!
Inget svar. Jag gissade vart jag kom ifrån och gick ditåt. Mörkret föll.
- JUSTIN?!
Plötsligt hörde jag steg bakom mig. Jag vände mig om. Där stod en man i svart rock, svart mössa och svarta stövlar. Jag drog efter andan och började gå bakåt.
- Du kommer inte undan. Hotade han och jag började springa. Han tog tag i min hals och drog mig bakåt. Jag skrek, men han la handen för min mun. Sedan vart allt svart.
Justin
- Vart är hon? Hon har varit borta i flera timmar! Sa jag oroligt.
- Hon kommer nog snart. Sa Ryan lugnande, men man såg att han också var orolig.
Då hörde vi ett skrik, som snart dog. Vi såg på varandra och började springa mot skogen.
Jag såg en svart gestalt som sprang bortåt. Vi började springa efter. Men han försvann. Vi stannade och såg blod i snön.
---------------------------------------
Hände en sak tidigare idag. Vi var och shoppade och jag svimmade. Men jag mår bra nu så jag skrev ett till. Men nu måste jag träna inför ett NO prov. PUSS och KOMMENTERA!
Let Your Heart Speak FORTY ONE Home again
Rachel gick omkring framme vid tavlan och pratade. JAg föll in i min egna värld.
Justin kom direkt upp. Men jag måste verkligen fokusera. Gårdagens samtal slutade, inte dåligt, men inte bra.
- ...så nu ska ni skriva en uppsats om varför ni vill bli modeller. Ett helt AF, gärna längre, men minst ett A4.
Hon delade ut papper och vi började skriva.
***
Vi hade lunch och jag köpte en kyckling sallad och bubbelvatten. Jag satte mig vid ett tomt bord och började äta. Efter en stund kom Tanya och en tjej till och satte sig vid bordet. Jag gav båda ett litet leende, och jag fick det tillbaka.
***
Jag klev innanför dörren och gick upp på mitt rum. Steve jobbade.
Jag böt om till en sportbh och ett par shorts. Sedan knöt jag mina träningskor och klev ut. Medans jag gick stoppade jag in mitt headset i öronen och slog på min spellista på Spotify.
Jag började jogga på gatorna, ut på stranden och in i skogen.
Efter en timmes joggande så joggade jag hem igen.
Steve satt i soffan och såg på TV när jag kom in.
- Hej. Sa jag och han log mot mig.
- Hej. Gick det bra?
- Japp. Jag tar en dusch.
Jag drog av mig kläderna och lät de falla på golvet. Sedan klev jag innanför glasdörrarna och vred på varmvatten. Vattnet forsade över min kropp och jag njöt av varenda sekund.
Jag tvättade håret och smörjde in tvål på min kropp.
Jag tog en vit handduk runt min kropp och gick ut till mitt sovrum, för att gå vidare till min WIC.
Jag tog fram nya underkläder, ett par rosa mjukisbyxor, ett vitt linne och en rosa tjocktröja.
Sedan blåste jag håret och borstade det.
Min mobil plingade och jag tog upp den. Justin.
Ett leende spred sig över mitt ansikte.
Vart står vi?
Leendet dog. Jag du Justin, vart står vi? Jag har ingen aning!!
MADDIE: Jag vet inte...
JUSTIN: Då kanske vi ska ta resa på det.
MADDIE: Var menar du?
JUSTIN: Hur känner du för mig?
MADDIE: Jag älskar dig. Hur känner du för mig?
JUSTIN: Samma. Ska vi börja om?
MADDIE: Visst :) Jag är Maddie
JUSTIN: Jag är Justin ;) <3
Och så fortsatte det hela natten. Men klockan 2 bestämde jag mig för att sova. Så jag skrev godnatt och somnade snabbt.
Några månader senare 5 december
Vi har fått jullov (säger det) i fyra veckor och jag ska till Justin!! Vi ska fira jul i Stratford med Chaz, Ryan och alla andra. Justins mamma ska också komma. Jag längtar!!
Just nu sitter jag i bilen på väg till flygplatsen. Jag ska flyga direkt till Stratford. Justin möter mig där. Gud vad jag saknar honom!!
***
JAg letade efter den välkända blicken. Min blick for runt bland alla människor som sprang runt.
Då såg jag en stor skylt där det stod Välkomen tillbaka Maddie!!! Jag log och gick åt det hållet. Där stod Chaz, Ryan, Lissie, Justins mamma, Justins pappa, hans syskon och många fler, antar att det är Ryans familj.
Men eftersom Justins föräldrar OCH syskon är här, borde ju...
- Maddie!!!!!!
Jag sökte med blicken efter honom och såg honom komma upp bakom alla andra. Ett stort leende spredsig över mitt ansikte och jag sprang in i hans varma famn. Tårarna började rinna, glädjetårar så klart.
- Jag har saknat dig. Grät jag.
- Aww... Skrattade Justin och torkade mina tårar. Jag har saknat dig också.
Sedan hälsade jag på alla andra. Jag gav Chaz och Mike en stor kram var och sedan kramade jag resten.
När alla började gå mot bilarna så tog Justin sin arm om min midja. Han kysste min kind och jag log.
- Hur går det med pluggandet? Sa han.
- Bra.
- Vad läser du till?
- Modell. Flinade jag och han gapade stort.
- Men herregud! Utbrast han högt och alla andra vände sig mot mig och rodnaden steg. Hon läser till modell! Upprepade han och de andra tappade hakan.
- Det var som tusan. Sa Mike.
- Tack Justin. Mumlade jag och gick fram till Lissie som stod lite framför oss.
- Ey, ey ey! Kom hit. Sa han och tog mig i hans famn.
Jag skrattade när han bar upp mig som en liten bebis.
- Kom nu. Skrattade han och han bar mig till en av bilarna.
Justin körde, jag satt bredvid och bak satt Ryan, Chaz och Lissie. Vi satte på musik och äntligen kände jag mig som hemma. Jag kallar inte Steve pappa, men han tycker det är okej. Men jag känner mig liksom inte hemma hos honom. Jag passar inte in. Men här i Stratford, med alla mina vänner, här passar jag in.
Snön började falla och jag skådade snötäcket som redan låg på marken. Med ett leende klev jag ur bilen och smällde igen dörren. Jag lät kylan tränga sig in genom mitt skinn och log ännu en gång. Jag kände två armar runt min midja och kollade bak. Justin var den skyldige.
Nu var allt bra...
Den tanken höll inte länge. Ett telefonsamtal räckte för att förstöra stämningen.
-------------------------------------
OOOhhhh, vad hände?!?!? Hahah, kommentera!!!!!! Följ gärna på Bloglovin också ;)
Inga bilder nu, orkar inte leta -.- Jättetrött, vaknade sju imorse och kunde inte somna om. Förlåt om det är stavfel också!
Let Your Heart Speak FORTY Different life
- Lycka till nu. Första dagen på gymnasiet, grattis. Log Steve och jag log tillbaka.
- Tack. Vi ses sen. Sa jag och gick ut.
Jag tog min alldeles nya bil och startade motorn. Jag gasade iväg till 'skolan'.
Sakta körde jag till en ledig parkeringsplats och stängde av motorn. Ungdomar gick fram och tillbaka. En del gick andra året, det märkte man. Jag klav sakta ut och smällde igen dörren.
Men långsama steg gick jag mot entrédörren. Jag öppnade och gick in. Överallt fanns dörrar. Jag skymtade ett café längre bort vid stora panorama fönster. Vita bord, röda stolar. Vitt golv, vita väggar och röda dörrar. Modernt, tänkte jag och gick mot en liten informationdisk. Bakom disken stod en tant i vit rock och glasögon ute på nästippen.
- Hej. Vad kan jag hjälpa dig med? Sa hon vänligt och gav mig ett leende.
- Jag är ny, ska börja första året. Vart ska jag gå?
- Vad ska du läsa?
- Mode.
- Oh, här har vi Amerikas nästa modell. Flinade hon och jag skrattade. Första året, modell. Sa hon tyst och kollade på en dator. Du ska vara i klassrum... 64a. Där borta, ta till höger och första dörren till höger. Sa hon till slut och pekade på en korridor.
- Tack. Log jag och började gå.
Till höger, första dörren på höger sida. Jag la det på minnet, drog ett djupt andetag och öppnade dörren.
Några få tjejer satt vid bänkarna och en tjej, ganska ung, stod vid Whiteboarden.
- Hej, välkommen! Ska du läsa mode? Sa hon vänligt och gav mig ett skimrande leende.
- Ja. Log jag och hon sa att jag skulle sätta mig.
Jag slog mig ner ganska långt bak och granskade antagligen lärarens rörelser. Ganska lång, blont hår i en tofs, smala ben som täcktes av märkesjeans, smal midja och mage och smala armar, typiskt modelaktigt. Hon skrev 'Välkomna till modeföreläsning, första året! Jag heter Rachel Valentine'
Jag såg runt på alla som nu suttit sig ner. De såg minst lika nervösa ut som jag. Min blick fångade en tjej med blont axellångt hår, blå/gråa ögon, gulligt ansikte och smal kropp.
Hon mötte min blick och gav mig ett litet leende.
Jag log lite tillbaka och vände blicken mot Rachel som hade börjat prata.
***
- Jag är hemma! Ropade jag och la min väska på golvet.
- Hur var det? Sa Steve som kom ut från köket.
- Bra. Roligt. Log jag och gick upp på mitt rum.
Min mobil ringde och jag slängde mig över den. Justin. Jag log.
- Hej Justin!
- Varför sa du inte att du flyttat till LA?! Utbrast han direkt.
- Jag ringde! Men du svarade inte! Sa jag.
- Varför ringde du inte igen? sa han lite lugnare.
- Jag var upptagen. Sa jag tyst.
- Med vad?
- Är det här något förhör eller?! Röt jag.
- Maddie förlåt om...
- Jag har precis börjat plugga och kan inte hålla på såhär, jag måste konsentrera mig på plugget.
- Hålla på hur då?
- Jag ringer dig. Hejdå, puss.
***
- Maddie! Det är mat! Ropade Steve och jag sprang ner till honom.
Vi började äta under tystnad, men snart avbröt Steve den.
- Så... Fick du några nya kompisar?
- Ja. En. Tanya. Hon och jag går i samma klass. Log jag och han nickade.
- Maddie, telefon. Log Steve och jag tog telefonen från hans hand.
- Hallå? Sa jag och tog ett chips i min mun.
- Maddie, lägg inte på nu. Sa Justin och jag suckade.
- Justin, jag måste konsentrera mig på studierna. Sa jag.
- Jag vet. Men snälla, var inte arg på mig.
Egentligen vet jag inte varför jag är arg på honom. Ingen av oss har ju gjort något. Men vi lever helt olika liv. Han är världskänd och jag är en tjej som lever ett vanligt tonårsliv. Kommer det gå? Visst, vi har klarat det så här långt, men kommer det gå i fortsättningen?
----------------------------------------
Förlåt för kort, men våra gäster kommer snart :) Kommentera!!!!!!
Opsss....
Jag skrev nog lite fel på kapitlet The Montegro family... Justin visste ju redan att Maddies mamma var död xd Sorry!
THIRTY NINE UNDER HÄR!
Let Your Heart Speak THIRTY NINE The Montegro family
Jag satt på mitt rum och grät. Grät så tårarna föll ner på golvet. Jag packade min resväska.
Kan någon gissa vad som hänt? Jo, jag ska flytta till pappa. Mike och Chaz tyckte att det var bäst. Men vafan, jag känner honom inte ens!
***
- Hejdå Maddie. Sa Mike och gav mig en kram.
- Hejdå.
- Jag kommer sakna dig. Sa Chaz och gav mig en hård och lång kram.
- Jag kommer sakna er med. Log jag innan jag tog min resväska och började gå mot incheckningen.
Jag checkade in min väska, vinkade till Chaz och Mark och gick igenom gaten.
- Gate 6 till Los Angeles är nu öppen.
Jag gick snabbt dit och klev på planet.
***
Jag gick av planet och såg mig omkring på flygplatsen. Massa människor stod överallt. Men snart såg jag ett bekant ansikte. Steve.
Han brast ut i ett leende, samma sak med mig, fast inte lika stort.
- Hej Maddie. Log han och kramade mig när jag kom fram.
- Hej Steve. Sa jag och kramade tillbaka. Jag menar pappa. La jag till och han skrattade lite.
- Det är lugnt om du inte vill kalla mig pappa. Jag menar... Jag har ju inte direkt varit en.
JAg log lite innan han tog min resväska och vi började gå mot utgången.
Vi hoppade in i en stor, svart Mercedes.
Vi passerade ett shoppingsecentrum, villa områden, stora skyskrapor(stav) och mycket mer. Men när vi kom in i andra villaområdet stannade vi vid ett fint, mellanstort hus.
Mörkret hade börjat falla. Klockan var 7 här.
Steve visade mig vardagsrummet och köket som låg på första våningen.
- Ditt rum är där uppe, andra till vänster. Log han och jag nickade.
Jag slet med att få upp min tunga resväska upp för trappan och när jag lyckades pustade jag ut.
Jag tog tag i dörrhandtaget och öppnade.
Jag log. Sakta gick jag in och släppte resväskan för att kolla runt. Jag gick till badrummet och där fanns en till dörr. Den ledde till en lite WIC (Walk-in-closet). JAg storlog. Plötsligt längtade jag till att få packa upp.
Så jag hämtade resväskan och började lägga in kläderna och skorna.
- Maddie! Kan du komma?! Ropade Steve.
- Ja!
JAg gick ner till köket där Steve stod och bläddrade bland papper på köksön.
- Grannarna kommer hit på middag. Mrs. Montegro, hennes man och deras barn. Sa han utan att ge mig en blick och jag nickade.
- Okej. Vilken tid?
- Ehm... han såg på klockan. Om en halvtimme.
- Okej.
JAg sprang då upp på mitt rum och drog på mig en rosa midjehög kjol och sedan ett svart spets linne under. När jag tagit på mig ett halsband med ett kors på och silvriga armband hörde jag dörrplingan där nere. Jag böt snabbt örhängen innan jag gick ner.
Justin
Åh, gud vad jag saknar henne. Men nu är vi bara minuter från varandra. Undrar vad hon gör.
Vi stannade utanför mormor och morfars hus, men jag sprang över till Maddie.
Jag knackade på och Mike öppnade.
Han hade gråtit.
- Vad har hänt? Sa jag och Chaz kom upp bakom honom, och som Mike hade han gråtit.
- Justin, Maddie är inte här. Sa han.
- Va? Sa jag och kände mitt hjärta falla i bitar.
- Hon åkte igår. Fortsatte Mike.
- Men vart?
- Till hennes pappa, Steve Martins. Sa Chaz och gav mig ett litiet sorgset leende.
- MEn... Varför?
- Har hon inte berättat? Sa Chaz förvånat.
- Berättat vad?! Sa jag halvt irriterat.
- Hennes mamma har dött. Så vi tyckte hon skulle bo hos sin pappa.
Allt försvann. Mitt hjärta. Mitt sinne. Min själ. Allt!
Maddie
Vi satt runt middagsbordet och åt mat. Steve-eller pappa- pratade med Mrs. och Mr. Montegro medans jag pratade lite med barnen, Michelle och Lucas.
Michelle var lika gammal som mig, och Lucas var två år äldre.
- Så... Var bodde du innan? Sa Michelle och tog en tugga av fläskfilén.
- Stratford. I Kanada.
- Jo, nå vet jag vart det ligger. Log hon och jag log tillbaka. JAg menar, Justin Bieber har ju växt upp där. Fortsatte hon och jag log igen.
- Ja...
- Träffade du honom? Sa hon lite intresserat.
- Ja, nog gjorde jag det.
- Va?! Seriöst? Coolt! Sa hon och jag skrattade lite.
- Ja. Sa jag. Kanske det kanske. La jag till tyst för mig själv.
----------------------------------
Sooo.... Kommentera!
P.S På söndag ska vi ha julbord (jag vet, sjukt tidigt men det är en tradition i våran familj) och gästerna kommer vid fyra. PUSS!!
ledig!!
Jag har ledigt idag och på måndag, studiedag. Men min kompis ska sova här idag så vi får se när nästa kommer!!!!!!! PUSS!!!
THIRTY EIGHT UNDER!!!!!
Let Your Heart Speak THIRTY EIGHT Lissie Latterman
Och här var jag. På stranden. Klädd i en svart bikini och jeansshorts. Med min kära bror och två kära vänner. Ryan och en vän som jag träffade för tre veckor sedan, Lissie.
Lissie Latterman. Ny inflyttad här i Stratford. Vi möttes på stan när jag var inne på Forever 21. Hon berömde min klädstil. Ganska mystisk men ändå ganska öppen.
- Ska vi gå och köpa glass? Sa jag och de andra nickade.
Jag gick med Lissie-även kallad Liss-bakom killarna. Sanden brände under mina fötter vilket fick mig att rysa. Solen brände i ryggen på mig och håret värmde nacken.
Snart satte jag upp håret i en bulle på huvudet.
- Pax att betala! Utropade Liss.
Juste, glömde jag nämna att hon är dotter till en världsberömd kirurg?
- Åh! Okej, tack sååå mycket! Jag betalar tillbaka. Sa jag och hon log vänligt tillbaka.
- Nejdå, det behövs inte.
- Jo!
Men allt slutade med att vi satt på våra handdukar, i sanden med glassar i handen, köpta av Liss.
- Får jag smaka din? Sa jag och hon nickade, log och gav mig sin glass.
Nu undrar ni kanske något i stil med 'men hallå? Justin då?' 'har du glömt honom?' men tro mig, han är i mina tankar jämt. Det har ni gått två månader sedan han åkte. Och snart börjar jag skolan, så jag antar att han stannar i ATL. Det bör han göra. Även om jag saknar honom. Men... Ja. Vem vet? Han kanske kommer... Någon dag.
***
- Maddie! Frukost!
- Kommer!
Snabbt drog jag på mig min morgonrock och tofflorna innan jag med trötta steg gick nerför trappan. Jag såg in i köket där Chaz satt med pannkakor framför sig.
- Jobbar mamma? Sa jag och han nickade.
- Vad ska vi göra idag? Log Chaz. Vi kan... Spela fotboll, basket eller....
- Chaz, har du sett vädret eller? Avbröt jag och han såg ut genom fönstret.
- Haha, opsii. Sa han busigt.
Ute slog regndropparna i backen. Vinden blåste som aldrig förr och det såg ut att vara storm. Så jag tog med min skål med flingor och mjölk och slog mig ner framför teven.
- En ny storm drar sig in över södra Kanada. Kraftiga vindar och kraftig nederbörd. Vi rekomenderar er att stanna hemma om ni bor i närheten. Tack för oss. Hejdå.
Jag suckade, stängde av teven och såg ut. Sakta reste jag mig upp och gick fram till altandörren och la handen på den. Jag drog tyst upp den och klev ut. Vinden tog direkt tag i mig och var nära på att dra omkull mig. Men jag återfick balansen. Eftersom jag stod under tak vart jag inte blöt, men skulle jag ta ett steg ut skulle regnet döda mig, så jag valde att gå tillbaka in igen. Då kom plötsligt Chaz ut från köket med en sorgsen blick.
- Chaz, vad har hänt?! Sa jag och han tog min hand.
(Tänk er att han är inne, inte ute)- Jag är så ledsen, Maddie. Sa han.
- Säg vad som har hänt! Sa jag och oron steg i mig.
- Hon är död.
Mitt hjärta stelnade till.
- Vem? Sa jag med tyst, sprucken röst.
- Din mamma.
Då sprack hela mitt hjärta. Hela min värld vändes upp och ner. Allt snurrade. Bokstavligt.
Jag vart yr och satte mig i soffan. Efter bara några sekunder kom tårarna.
Min mamma. Min kära mamma. Hon som jag alltid pratade med efter skolan. Hon som jag sprang till när jag var ledsen. Hon som alltid var där. Ändå hade vi ingen bra relation på slutet. Jag skulle behandlat henne bättre.
Chaz satte sig bredvid mig och kramade mig hårt. Tårarna bara rann. De tog aldrig slut.
***
Efter någon timme satt jag på mitt rum och kladdade på ett papper. Chaz var där nere och pratade med olika personer. Imorse hade jag vaknar och tyckt att... Det skulle bli en bra dag! Och se hur det slutade. Började med ett leende och slutade i tårar. Tårar, tårar, tårar... man kan tro att det är allt som finns i min värld. Tårar.
Plötsligt började min mobil ringa. Jag tog den och såg på namnet Justin. Jag tryckte på Svara och la den mot örat.
- Gumman! Chaz berättade, jag är så ledsen! Sa han dirket.
- Hej på dig också. Sa jag tyst och försökte skratta lite, men det lät väldigt konstigt.
- Gud, jag är så ledsen. Hur är det?
- Jag överlever. Suckade jag och la mig på mage i min säng.
- Aww... Shawty, jag finns. Du måste ringa om du vill prata.
- Men du har ju konserter och massa saker.
- Jag har mobilen backstage. Varje paus och sådant tittar jag på den, om du har ringt ringer jag upp.
- Okej. Hur går det för dig då? Sa jag och försökte komma in på ett annat samtalsämne.
- Bra. Vi är i Europa just nu, Frankrike rättare sagt.
- Kan du inte köpa en mimare åt mig? Skojade jag och han skrattade.
- Visst.
- Aja, men jag måste stänga av nu. Måste hjälpa Chaz.
- Okej, men ring om det är något. Jag menar det.
- Okej. Tack, puss hejdå!
- Hejdå!
--------------------------------
Sååå.... tack för att ni kommenterar, means alot! Puss PUSS! KOMMENTERAAA ! xD p.s Ni äger fett! <3<3
Hmm... Hjälp mig!
Först vill jag bara säga tack till alla kommentarer! Jag uppskattar det verkligen!
Sedan måste jag be er rösta om en sak...
Vad tycker ni ska hända i novellen?!
A) Kärlek
B) Tårar
C) Smärta (xd)
D) Annat, övrigt, eget
Kommentera!!!! Jag vill också veta vad ni tycker det är för mycket av!! Ge mig kritik!! Säg t.ex. vad jag kan göra bättre, eller vad jag kan skriva mindre om, eller vad jag ska skriva mer om. :)
Skulle bli jätteglad om många kommenterade nu!!!! Nästa kapitel kommer när jag har fått kommentarer här!
Thirty seven under här! ↓
Let Your Heart Speak THIRTY SEVEN We'll do it together
Jag öppnade sakta ögonen och såg Justin ta på sig kläder. Han såg ledsen ut. Jag satte mig halvt upp och lutade armbågen mot madrassen och handen mot tinningen.
- Godmorgon. Sa jag hest.
Hans blick for direkt på mig och han fick ett litet sorgset leende på läpparna.
- Godmorgon.
Han fixade håret snabbt och gick med snabba steg mot mig och pussade min kind.
- Varför så brottom? Sa jag, satte mig upp och sträckte på mig.
- Förlåt Maddie. Men jag måste åka till Atlanta. Min turné börjar snart.
Mitt leende som tidigare suttit på mina läppar åkte ner. Tårar började bildas i mina ögon och halsen började svida.
- Turné? Sa jag hest och tyst.
- Förlåt! Jag skulle berättat tidigare, men det fanns inget bra tillfälle. Sa han och satte sig bredvid mig och försökte krama mig, men jag tog bort hans armar.
Jag såg ner i madrassen och såg en tår landa på madrassen. Jag reste mig upp och gick sakta till dörren, där stannade jag.
- Jag vill vara lite själv. Sa jag tyst och gick ner.
Jag gick ut på altanen och lutade armarna mot räcket. En tunn dimma låg lätt över det blöta gräset. Lite dagg syntes i träden och på gräset. Solen låg lågt på himlen och få moln svävade där uppe på den blåa himlen. Det var tyst. Några få bilar hördes, inget mer.
- Maddie.
Jag vände mig om och såg Justin stå vid altandörren.
- Ja.
- Jag ska åka. Sa han tyst och fick mina ögon att tåras.
- Okej.
Jag gick sakta mot honom och han la armarna runt min hals och jag la mina runt hans midja. Tårarna började rinna på både mig och Justin, men jag tror jag grät mest.
- Hejdå. Sa han och kramade mig en sista gång.
- Hejdå.
Han kysste mig sista gången innan han gick mot hans mormors bil.
- Vi ses om tre månader! Ropade han och jag nickade.
Nu var han borta.
Jag suckade och stängde dörren. Men tröfa, runga steg gick jag till köket. Allt var som vanligt. Lappar på kylskåpet, papper på bordet och disk på diskbänken. Allt var som det skulle...
***
- MADDIE?!
Jag satte mig spikrakt upp och märkte att jag låg på golvet i mitt rum. Ropet kom nerifrån. Shit! De har kommit!
Jag måste ha somnat när jag städade mitt rum!!
Snabbt sprang jag ner och såg mamma, Chaz och Mike. De stod i hallen med leenden i sina ansikten.
- SYRRAN!!! Utbrast Chaz och kramade mig hårt.
- Haha, hejsan Chaziii! Log jag och kramade sedan mamma och sist Mike.
- Hur har du haft det? Sa mamma medans hon hängde upp en jacka.
- Bra. Justin har åkt på turné, han åkte igår. Sa jag med ett litet falskt leende.
Mamma gav mig en medlidande blick och jag gick tillbaka till mitt rum.
Tre dagar utan Justin hade varit ett helvete. Hur fan skulle jag klara att vara utan honom i tre månader? Men... Det kommer nog gå. Jag ska vara stark! Desutom har jag flera stycken omkring mig som kan få mig på bättre humör.
Jag slängde mig på sängen och såg upp i taket som jag gjort de tre senaste dagarna.
Tre dagar hade gått av tre månaders rent helvete. Att leva tre dagar i helvetet var svårt. Då kan jag inte förstå hur jag ska kunna överleva tre månader i helvetet.
Jag gick upp och böt om till shorts och en sovBH innan jag gick till badrummet och borstade tänderna.
- GODNATT! Ropade jag.
- GODNATT! Ropade alla samtidigt nerifrån.
Jag gick då in till mitt sovrum, la mig på sängen och såg på sängbordet. Där stod ett foto på mig och Justin, men han hade skrivit en lapp som han lagt bredvid. Jag läste.
- I know we can do this. Stay stong, we'll do it together. Together we can do it all.
JAg log för mig själv innan jag la mig till rätta och slöt ögonen. Snabbt tog sömnen över, och drömmarna flög runt i mitt huvud.
----------------------------
Ni fick ett kort till idag! :D Kommentera!!!!!
Let Your Heart Speak THIRTY SIX Sweet dreams
Jag vaknar igen och klockan är 10.03.
Innanför dörren står Justin med en bricka i händerna. På brickan står det plättar formade som hjärtan, jordgubbar, kaffe, mjölk och sylt.
Justin suckar.
- Du ska ju inte vakna ju! Säger han surt och jag skrattar.
- Nej, okej. Jag sover då, och vaknar aldrig. Skojade jag och stänger ögonen.
- NEJ! Sluta. Jag menade inte sååå!! Sa han, ställde ner brickan på mitt sängbord och sätter sig bredvid mig.
- Jag vet. Log jag och öppnade ögonen.
- Jag har med frukost. Log han gulligt.
- Awww... Det behövde du inte. Sa jag och pussade hans kind.
- Nej, jag vet. Men jag vill. Sa han och jag fnissade.
Justin flyttade brickan till sängen och jag börjar äta.
- Mmm... Har du gjort det här själv? Sa jag med plättar i munnen.
- Haha, ja. Vänta, här. Sa han, tog upp papper och torkade mig runt munnen, vilket fick mig att rodna innan jag svalde.
När jag ätit upp så gick vi tillsammans ner. I hallen stod två resväskor och en liten väska. Jag stelnade till innan jag såg på Justin som gav mig en ledsen blick. Snabbt sprang jag in i köket där Nico satt med kaffe.
- Ska du åka?! Utropade jag och fällde en tår.
- Ja, förlåt att jag inte sa något. sa han tyst utan att möta min blick.
Istället för att säga något gick jag fram och kramade honom. Tårar började falla nerför både mina och hans kinder.
Efter en hel dag med Nico var det dags. HAn skulle åka om fem minuter.
- Jag vill vara lite själv. Sa jag tyst och gick ut på altanen och såg solen hänga lågt på himlen.
- Maddie? Sa Nico bakom mig.
Han ställde sig bredvid mig och la handen på min rygg.
- Hejd...
-Säg det inte. Avbröt jag och såg upp på honom. Säg vi ses. Sa jag med ett litet sorgset leende.
- Vi ses. Log han, kramade mig och gick.
Jag gick efter och Justin log mot mig innan han la sin hand på min midja och tog med mig till dörröppningen. Nico stod vid en taxi och log mot oss. Han vinkade och hoppade in. Sedan försvann han ur sikte.
- Kom nu. Sa Justin när vi ståt där i fem minuter.
Efter en stund bestämde vi oss för att se på The Last Song, as always. Vi la oss i soffan och satte på filmen. Justin lutade sig mot armstödet och jag låg framför honom med huvudet mot hans bröst.
Han la armen om mig och jag log lite för mig själv.
Filmen startade och det ända som hördes var våra andetag och filmen.
Jag vaknade till av någon som lyfte upp mig. Jag såg på Justin som var den skyldige.
- Sov du babe, jag ska bara bära upp dig. Log han och jag nickade sakta innan jag slöt ögonen och föll i en djup sömn med söta drömmar för en gång skull.
------------------------------------
Ba bam!! Här är delen!! Hahaha, kommentera!
Let Your Heart Speak THIRTY FIVE I'm sorry!
Jag startade den och åkte efter Maddies. Den var långt före. Men jag gasade på och snart låg jag precis efter Maddies.
- Stanna. Mumlade jag för mig själv och såg hur hon plötsligt sladdade till och stannade snett på vägen. Jag stannade snabbt och öppnade bildörren.
Jag sprang fram till Maddies förardörr och såg henne med blicken fast på vägen och munnen halv öppen.
- Maddie?! Maddie, är du okej? Sa jag och hjälpte henne ur bilen.
Hon stödje sig på mig hela tiden och hon blev allt tyngre och tyngre.
- Maddie?
Plötsligt föll hon ihop på marken och jag satte mig snabbt bredvid henne.
- Maddie?!
Justin kom springandes ut ur bilen och satte sig på andra sidan.
Efter några sekunder öppnade hon ögonen och satte sig upp.
- Maddie? Är du okej? Sa jag och hon drog efter andan innan hon nickade.
Jag drog upp henne från marken och hon kramade mig sakta. Jag kramade henne tillbaka och såg på Justin som stod med en ledsen min och såg på oss.
Maddie
- Här. Sa Nico och gav mig en kopp varm chocklad.
- Tack. Log jag.
Jag satt i soffan med en filt över mig och såg på TV, det var America's next top model.
Jag log och smuttade på den heta chokladen.
- Maddie.
Jag såg upp och mötte Justins blick. Suckande ställde jag ner koppen på bordet och Justin satte sig bredvid mig i soffan.
- Förlåt. Sa han och jag suckade.
- Justin, ja...
Han kysste mig. Det kom som en chock. En stöt for genom hela mig och jag kysste tillbaka. Han lutade sig över mig och jag lutade mig tillbaka i soffan medans jag la min ena hand på hans nacke. Kyssen blev mer och mer passionerad och...
- Ungar, gå inte för långt.
Jag avbröt kyssen och såg på Nico med en mördarblick.
- Om blickar kunde döda. Sa han och gick härifrån.
Jag skrattade lite och gav Justin en kyss innan jag satte mig upp igen.
***
- Okej mamma! Jag fattar! Småskrek jag surt i telefonen.
- Men ni får inte...
- Ha fest. Avslutade jag. Du sa det. La jag till.
- Okej, ha det så bra! Puss. Älskar dig.
- Hejdå!
Jag la på och slängde telefonen på köksbordet. Jag gick sedan ut till killarna som satt i vardagsrummet och tittade på fotboll.
- Snälla, sätt på något annat. Sa jag när jag satte mig ner mellan dem.
- Nepp. Sa Justin och la armen om mina axlar.
- Jopp. Sa jag och försökte ta kontrollen som Nico hade.
- Nepp. Sa han och jag suckade och lutade mig tillbaka i soffan.
***
- JAA! Det var bra va? Utbrast jag och båda killarna skrattade åt mitt dåliga fotbollssinne.
- Nej. Skrattade Nico.
- Vi hejar på de andra. Sa Justin och skrattade.
- Okej. De svettiga killarna med röda tröjor? Sa jag och de andra nickade.
***
- Maddie! Ropade Nico nerifrån.
- Ja?!
- Kom!
Jag pussade Justins kind innan jag sprang ut ur rummet, nerför trappan och in i köket där Nico satt vid köksön med en hemtelefon i handen.
- Chaz är ju hos Ryan, och han ringde. Han sa att din mamma och din lotsaspappa hade åkt till Chaz morfar några mil härifrån. Han mådde tydligen inge bra.
- Jag vet, mamma ringde förut. Sa jag med ett flin.
- Jaha... Vad tänker du? Sa han.
- Inget. Sa jag och rytkte på axlarna och gick tillbaka till mitt rum som om allt var normalt.
***
(förlåt att jag spolar så mycket)
- Godnatt Nico. Sa jag och kramade honom.
- Godnatt.
Jag log och gick sedan tillbaka till mitt rum. Jag slängde mig på sängen och såg upp i taket. Snart somnade jag med ett leende på läpparna.
När jag vaknar är solen uppe och fåglarna kvittrar. Jag kliver upp ur sängen och går ner till köket.
Där ligger mamma på golvet, blodig. Jag skriker. Det rinnet blod på golvet från hennes hjärta.
Jag sätter mig snabbt bredvid henne och börjar gråta.
- Mamma?
- Snart är det din tur.
Jag vänder mig om och ser Nico komma med en blodig kniv i handen och ett flin i ansiktet.
- Nej, Nico!
HAn går fram till mig och trycker upp mig mot väggen. Snart kör han in kniven i mitt hjärta och jag faller mot golvet. Jag ser upp på honom med döda ögon som snart stängs.
------------------------------
Fick inte 10 kommentarer, jag fick 9. Men jag orkade inte vänta. Men nästa gång hoppas jag att ni kommenterar ;) <3
Borta hela dagen
Hej kära läsare!
Vi håller på att renovera mitt rum just nu. Så idag ska vi åka till IKEA och köpra säng, så jag kommer vara borta några timmar. Men sedan ska jag rensa min garderob och allt sådant så jag har fullt upp hela dagen!
Så det är oklart om det kommer något kapitel idag :(
PUSS!
Let Your Heart Speak THIRTY FOUR It's over
- Justin?! Småskrek jag och Nico lämnade rummet. 
- Ja.
- Varför åkte du?! Hur kunde du åka utan att säga till?! Utbrast jag och en tår rann nerför min kind.
- Jag vet inte. Jag var dum. Jag missförstod allt, och jag lyssnade inte ens på din 'historia'. Sa han och suckade.
- Ja, Justin. Jag kan inte annat än att hålla med om att du var en riktig idiot. Sa jag surt och satte mig på sängen.
- Du har rätt att kalla mig idiot. Du har rätt i att hata mig. Men jag kommer aldrig sluta älska dig.
- Justin, vet du... Du gör allt mycket svårare. Mitt liv var simpelt. Visst, det kom hinder, men jag hoppade över dem. Men jag klarar inte av de hinder du ger mig Justin.
- Vad menar du?
- Jag menar att... Jag klarar inte av att ha något förhållande till någon kille just nu. Jag har ändå allt jag behöver.
- Men...
- Hejdå Justin.
Jag la på. Det sista jag behöver nu är att höra Justin gråta. Jag vill bara ha ett riktigt liv. En hel familj, vänner... Men ingen kille.
- Nåå...? Sa Nico och klev in i rummet.
Jag såg bara ner i golvet. Blicken hade fastnat. Tankarna for runt. Innan jag hann tänka rann tårarna fortare än någonsin nerför mina kinder. Som Niagarafallet.
- Maddie! Utbrast Nico.
Jag ställde mig upp, men föll snart till golvet och det blev svart.
Nico
Jag såg hur Maddie föll till golvet och jag gick snabbt fram till henne.
- Maddie?! Maddie?! Småskrek jag och skakade om henne.
Plötsligt öppnades ögonen och hon satte sig upp.
- Det är över.
Justin
FAN! Nu har jag klantat mig IGEN! Hur lyckas jag?! Jag vill inget hellre än att få tillbaka henne! Jag vill bara krama henne hela livet ut.
Jag skrek högt och slog handen i väggen. Snabba steg i trappan fyllde mina öron och snart kom mamma inspringandes.
- Vad gör du?! Skriker hon.
- Inget. Mumlar jag och tar handen bakom ryggen.
- Justin. Säger hon och tar fram sin hand.
Jag suckar och läggermin hand i hennes. Hon suckar högt innan hon lämnar rummet efter att ha tittat på min hand.
***
Nu har det gått tre dagar hemma i Atlanta, och jag har haft en konsert, en radiointervju och en fotografering. Annars ligger jag bara på mitt rum och längtar efter Maddie.
Men idag var det annorlunda. Jag har bestämt mig för att åka till Stratford och prata med Maddie, få henne att ändra sig. Få henne att bli min igen.
- Hejdå mamma! Ropar jag.
- Hejdå Justin!
Jag går ut till gatan där en taxi väntar som ska ta mig till flygplatsen.
***
- Tack för att ni flygit med Ryan Air.
Jag väntar otåligt på min resväska som kommer efter cirka 5 minuter.
Ute på vägen stod mormors bil och väntade. Jag log och sprang fram till den.
När jag lagt min väska i bagaget så hoppade jag in i baksätet.
- Hej Justin! Log morfar.
- Hej morfar! Log jag och tog på mig bältet.
***
Jag klev ur bilen och drog ur min resväska. Jag drog in den i huset och sedan gick jag ut till mormor och morfar.
- Jag går ut en stund. Log jag.
- Okej. Log mormor.
Jag gick snabbt över till Maddie och knackade på.
Nico
Det knackade på dörren och jag öppnade. Där stod Justin.
- Hej. Log jag.
- Tjena, är Maddie hemma? Sa han smått andfått.
- Ja, vänta här.
Han klev in och stängde dörren medans jag sprang upp för trapporna till Maddies rum. Hon satt- som vanligt- i fönstret och såg ut. Konstigt att hon inte sett Justin tänkte jag.
- Maddie, någon vill...
- Säg åt honom att gå. Mumlade hon och jag såg förvånat på henne, utan att möta hennes blick.
- Maddie, ni kan väl iaf prata?
- Nej.
JAg suckade och gick ut och såg ner till hallen.
- Kom. Viskade jag, viftade med handen och han gick mot mig.
Han öppnade Maddies dörr, gick in och stängde.
Det vart tyst. Jag hörde steg.
- Men gå! Skrek Maddie plötsligt, öppnade dörren och såg på mig med ledsen och besviken blick.
- Maddie... Sa jag men hon sprang nerför trappan och ut genom dörren.
Jag suckade frustrerat och kollade in i rummet. Justin satt på sängen med huvudet i händerna och grät. Jag gick fram till honom och la armen runt hans axlar.
Plötsligt hörde vi en bil starta utanför. Jag for upp och såg efter Maddies bil som försvann nerför gatan.
- Fan. Viskade jag.
---------------------------------------
Nu vill jag ha 10 kommentarer från olika personer! <3
New Design
Nu är den nya designen uppe! Om DU inte ser den uppdatera sidan eller tryck på f5 :)
När du ser det här , leta rätt på blogresponse koden och skicka den till mig :)
//Fanny
Let Your Heart Speak THIRTY THREE Call
- Hej Justin! Utbrast mamma och gav mig en stor kram när jag kom ut från gaten.
- Hej mamma. Log jag och kramade henne tillbaka.
- Varför kom du hem så plötsligt? Sa hon när vi började gå mot utgången.
- Hemlängtan. Ljög jag.
Maddie
JAg drog i min fot i min ena Converse och knöt.
- Vart ska du? Sa Nico som kom ut från köket med en chipspåse i handen.
- Till Justin. Sa jag och han nickade.
- Key.
Jag drog på mig min jacka och sedan gick jag ut till gatan.
Snart såg jag Justins morföräldrars hus, vilket fick mig att le. Jag knackade på och hörde steg ifrån huset. Snart öppnade Justins mormor.
- Hej Maddie! LOg hon.
- Hej! Är Justin hemma? Sa jag och hon såg förvånat på mig.
- Justin? Nej, han åkte igår.
Justin
- Justin! Vill du ha mat?! Ropade mamma.
- Nej tack! ROpade jag tillbaka och fortsatte titta på bilderna från Mexico.
En på alla. En på mig och Maddie. En på mig och killarna. En på tjejerna. Jag log lite, men kom på mig själv och drog bort biten av fotot där Maddie var. Sedan tog jag de bitarna och slängde i papperskorgen. Sedan satte jag in bilderna i en scrapbook (stav) och skrev 'Mexico 2011' på framsidan.
När alla bilder satt på plats skrev jag lite om vad det var på bilderna. Vad vi gjorde och så.
När det sedan var klart så satte jag mig vid min Mac. Jag surfade in på Twitter och skrev lite nytt, följde några fans och kollade andras sidor. Plötsligt hade Maddie skrivit en ny Tweet. Av ren vana så kollade jag.
I'm sorry! I don't know what I have done, but I'm sorry! #SadFace
Jag loggade ut och gick fram till fönstret. Regnet stod som spön i backen och mullret från åskan lät mer och mer för varje sekund. Blixtrarna lös upp hela himlen.
Överallt på teven och radion säger dem att det ska bli storm, inte bara en liten, utan en stor storm, störst på 10 år. Fast... Hur ofta säger de inte det liksom?
Maddie
- Är du säker på det här? Sa Lilly och gick med mig till den stora dörren.
- Ja. Helt säker.
***
- Flyg till Atlanta, Georgia är inställt på grund av stor storm. Vi upprepar, flyg till Atlanta, Georgia är inställt på grund av stor storm.
Jag suckade högt innan jag vände mig om mot Lilly.
- Happ. Får vänta då. Sa jag innan vi gick tillsammans till gatan igen.
Justin
Flera träd hade vält, blixten har slagit ner på flera platser runt om.
- Justin! Ropade mamma.
- Ja!
- Jag åker till affären!
- Okej! Var försiktig! Ropade jag och hon ropade ja.
I köket var det mörkt och tyst. Endast det låga ljudet från teven hördes. MEn snart fyllde en signal mitt huvud. Min mobil.
Jag sprang upp och svarade utan att titta vem det var.
- Hallå? Sa jag.
- Justin?
Jag stelnade till. Shit. Nej nej nej!
- Vad vill du? Sa jag stelt.
- Jag vill ha en förklaring på vad jag har gjort! Jag tänkte flyga till dig men...
Jag la på. Jag orkar inte prata med henne nu. Jag ångrar verkligen inte att jag åkte hem. Verkligen inte. Men jag kan inte motstå att saknar henne. Men jag vet att jag inte kan ta tillbaka henne. Även om hon är min stora kärlek.
Ibland undrar jag om jag gjorde rätt i att göra slut och bara sticka, eller om jag fattade allt fel. Är jag för hård mot henne? ÅÅH! Jag hatar alla mina tankar som åker runt i mitt huvud. Jag hatar alla ord som åker runt som ett race i mitt huvud.
Nico
Jag hatar att se Maddie såhär ledsen. Justin uppfattade allt fel. Han förstod verkligen inte. Maddie satt inne varje dag, och varje gång jag går in för att se om hon lever så sitter hon i fönstret och tittar ut. Som om hon väntade på att hennes liv skulle komma tillbaka.
Jag tog upp min mobil och gick in på kontakter. Jag letade efter 'Justin'. JAg hade tagit hans nummer från Maddies mobil för att ringa upp honom och förklara. Maddie visste ingenting, vilket var bra.
- Hallå? Hörde jag en hes stämma säga.
- Ja, hej! Jag heter Nico och är Maddies kusin från Mexico.
- Jaha? Sa han ointresserat.
- Jag ringer för att förklara.
Han vart tyst.
- Det var mig Maddie satt på i soffan. Innan hade jag kittlat henne, då satte hon sig på mig och skulle kittla mig. Hon skrattade för att jag inte var kittlig och sedan kom du.
- Jag fattar inte.
- Säg vad du inte fattar så berättar jag.
- Varför berättade hon inte att hennes kusin skulle komma på besök?
- Det får du fråga Maddie om. Jag kan inte direkt tänka som en tjej. Sa jag och han skrattade.
- Okej, men tack så mycket för att du berättade.
- Så lite så. Men Maddie är förstörd. Jag vet inte om hon är arg på dig eller inte, men ledsen är hon.
- Okej, jag ringer henne.
- Gör så!
Maddie
Plötsligt kommer Nico in i rummet med min telefon i handen.
- Till dig. Viskar han och ger mig mobilen.
- Hallå? Säger jag tyst.
- Hej Maddie, det är Justin.
-------------------------------------
Hur tror ni det här slutar? :) Aja, har en ny design på gång btw.
KOMMENTERA!!!!
Svar på kommentar! :)
Okej, då förklarar jag hur man gör samma sak på bloggplatsen :)
1. Gå in på YouTube och sök på låten/videon du vill ha.
2. Kopiera texten i sökfältet (där du skrivet www.youtube.com)
3. Gå in på ditt inlägg på bloggplatsen och tryck på YouTube knappen och klistra in texten i sökfältet i rutan som kommer upp.
(3. Om du vill vara säker på att det är rätt klipp så trycker du på förhandsgranska, annars trycker du på infoga klipp)
Någon undrade hur man lägger in YouTube klipp på blogg.se och här kommer svaret!
1. Gå in på YouTube och sök på låten du vill ha.
2. Tryck på dela och sedan på Bädda in.
3. Det finns fyra/fem rutor där du kan kryssa i några olika saker. Kryssa i 'Visa föreslagna videoklipp när videoklippet är slut' och 'Använd gammal inbäddningskod'.
4. Kopiera sedan koden som står i rutan över rutorna (Inte den högst upp under 'Länk till videoklippet').
5. Gå in på ditt inlägg på blogg.se och tryck på HTML knappen och klistra in koden, tryck sedan på Uppdatera.
Kommentera om någon får problem med det! :)
Let Your Heart Speak THIRTY TWO What?!
Nu har jag dåligt samvete. JAg skulle inte bara ha lagt på. Nej, åh... Nu har jag gjort bort mig totalt. Justin måste tro jag är en idiot.
- Maddie? Vad är det? Di ser helt förstörd ut. Sa Nico plötsligt.
- Åh, nej. Det är inget. Säger jag, drar ner blicken till golvet och skakar på huvudet.
- Jo, det är det visste. Säger han och drar upp min haka med sitt långfinger och pekfinger.
- Det är Justin. Suckar jag.
- Vad har han gjort? Säger han.
- Det är jag som har gjort något.
- Vad har du gjort då?
- Jag la på i örat på honom.
- Varför då?
- Jag vet inte. Suckar jag.
***
- UNGAR! MAT! Ropar mamma och jag och Nico börjar skratta.
- OKEJ! ROpar jag och vi tävlar nerför trappan.
När jag märker att Nico kommer ikapp mig så puttar jag undan honom med armen.
- Flytta på dig tjockis! Skrattar jag och han hoppar på mig rygg, och båda ramlar.
- Haha, OOPPSS. Skrattar han.
När vi äntligen sitter vid matbordet skrattar mamma åt oss.
- Var är Lilly då? Säger hon medans Nico tar lite ris.
- Hon skulle hem. Ler jag och tar ris när Nico har tagit.
- Okej.
Justin
Jag går på gatan och ser på alla hus. Små, söta hus till stora, fina hus.
När jag ser Maddies hus så suckar jag. Istället för att gå fram till dörren så går jag till trädgården och ser upp mot Maddies fönster. Det är tomt.
Så jag går fram till dörren och knackar på. Det tar några sekunder innan Maddies mamma öppnar.
- Hej Justin! Säger hon och ler, men min blick är på Maddie bakom henne i vardagsrummet.
Hon sitter på någon killes mage och skrattar.
- Justin? Upprepar hennes mamma.
- Ehm... Förlåt. Det var inget. Säger jag och går därifrån.
Hur kan hon?! Vad tänker hon med?!
Maddie
- Vem var det?! Ropar jag till mamma som kom tillbaka från hallen.
- Ehm... Justin. Säger hon tveksamt medans hon ger mig en konstig blick.
- Vad sa han? Säger jag och reser mig från Nicos mage.
- Inget.
JAg ryker på axlarna och jag och Nico går upp på mitt rum. Från fönstret ser jag Jusitn gå på gatan. Han har händerna i fickorna och sparkar på en sten på marken. Jag öppnar fönstret.
- HEJ JUSTIN! Ropar jag.
Han vänder sig om, ger mig en blick innan han vänder bort blicken igen. Jag ser konstigt på honom. Då plingar det i min mobil. Sms från Justin.
Jag ler och öppnar smset.
När jag läst smset ler jag inte. Jag gråter.
- Vad har hänt?! Säger Nico och går snabbt fram till mig och omfamnar mig i en kram.
- Justin... Gråter jag.
Han tar upp mobilen och läser högt.
- Jag fattar inte hur du tänker, Maddie. Det är slut...
- Gumman! Utbrister han och kramar mig hårt.
JAg gråter mer och faller ner på sängen. Jag kryper ihop och skriker.
- Shh...
Nico lägger sig bredvid mig och kramar mig hårt, vilket får mig lite lugnare.
***
Efter flera timmars av ensamt gråtande på mitt rum så reser jag mig upp och går ut på balkongen. Mörkret täcker nu hela Stratford och bara några lampor lyser. Ljudet av några få bilar hörs och deras strålkastare lyser på vägarna.
Vad var det Justin menade? Varför gjorde han slut? Vad har jag gjort?
Allt bara snurrade runt. Jag kunde bara inte fatta att vi inte är ihop.
- Maddie, kan jag komma in? Ropade Nico utanför min dörr.
- Aa! Ropade jag tillbaka.
Jag hörde hur dörren öppnades och stängdes. Sedan hörde jag steg mot mig. Ett par armar kom runt mig och jag log.
- Hur är det? Säger han och jag suckar.
- Dåligt.
- Lo siente. Säger han och jag skrattar.
Nico brukade lära mig spanska förr i tiden. Vi satt på stranden och han sa ord på spanska, sedan lärde han mig.
- Me hacen reír. Ler jag och han ser ut över staden.
- ¿Cómo?
-----------------------
Så där ja... En kompis ska sova här idag så jag vet inte om det blir ett till idag. Kommentera!!
Let Your Heart Speak THIRTY ONE I'm busy
En vecka senare
- HAHA!
- MEN VADÅ?! Han är ju ass snygg!! Skrek Lilly vilket fick mig att skratta mera.
- HAHAHA! Du är faktiskt kär i Nico, men du har aldrig träffat honom! Skrek jag och skrattade ännu mer.
- MEN VAD?! Du har ju faktiskt visat en bild! Avgjorde hon, vilket fick avsluta den diskotionen.
Mamma hade precis ringt och sagt att Nico skulle komma om tre dagar. Han är två år äldre än mig och Lilly, och Lilly gillar honom redan. Nico är alltså min kusin från Mexico.
- Okej... Vad ska vi göra när han kommer hit? Sa Lilly.
- Vi? Haha, vem har sagt att du ska vara med? Skrattade jag.
- Ja... Jag! Log hon och jag nickade.
- Okej. Men vi kan väl typ... Bowla? Sa jag och hon stor log.
- JAA!! Och så lotsas jag att jag inte vet hur man gör så visar han och håller om mig... Sa hon drömmande vilket fick mig att skratta. Bara för att jag har drömmar. Mumlade hon vidare.
- Haha, jag lever min just nu.
***
- MADDIE! VI SKA HÄMTA NICO! Ropade mamma nerifrån och Lilly skrek.
- Kom nu! Sa hon coh drog med mig ner för trappan och vidare till hallen där vi tog på oss våra skor.
Vi gick sedan ut till mamma som satt i bilen och hoppade in, jag fram hon bak. Mamma gasade på till flygplatsen och Lilly var mer uppspelt än mig. Hon satt och skakade på ena benet och nynnade lite medans hon fixade håret 24/7. Jag och mamma bara skrattade åt henne.
- Flight 304 från Mexico har landat. Ropade de ut i högtalarna.
Lilly och jag började le. Jag för att jag har saknat honom, Lilly för att hon ville se honom. Snart ser vi många människor komma ut från ett valv. Min blick söker efter Nico, men jag ser honom inte.
Efter några minuter ser jag en kille med brunt, kort hår som står upp och fina ögon-Nico. Jag ler större och när han ser mig ler han också.
Jag springer fram till honom och kastar mig i hans famn.
- Nico! Utbrister jag och han skrattar.
- Hey Maddie.
Vi går tillsammans till mamma och Lilly.
- Hej Nico, det var länge sedan. Säger mamma och ger honom en kram.
- Ja, det var det. Ler han.
- Nico, det här är Lilly, min bästa vän. Säger jag och nickar mot Lilly.
- Hej. Nico. Ler han och sträcker fram sin hand.
- Hej, Nico. Som du hörde, jag är Lilly. Säger hon och skakar hans hand med ett stort leende.
Jag fnissar åt henne innan jag tar Nicos resväska och vi börjar gå mot parkeringen. Mamma låser upp bilen och jag öppnar bagageluckan(stav). Jag lyfter in resväskan innan jag smället igen luckan och hoppar in fram, medans Lilly och Nico sätter sig bak.
- Vad gör Justin idag? Säger mamma till mig.
- Inget, tror jag. Men jag sa att jag hade annat att göra. Säger jag.
- Okej, han tog inte illa upp då? Sa hon och jag skakade på huvudet.
- Nej, det tror jag inte.
- Vem är Justin? Säger Nico.
- Min kille. Ler jag och han flinar.
- När får man träffa honom då?
- Vet inte. Flinar jag.
***
- NICO! Utbrister jag när han tar min mobil och går in på meddelanden.
- 'Så, när ses vi nästa gång?<3<3'. Läser han innan jag rýcker ur min mobil ur hans händer.
- Tack. Muttrar jag.
Justin
Åh, vad ska jag göra?! JAg måste prata med henne, men hon kan ju inte träffas! Hon måste få veta. Jag kan ju inte bara åka. Undrar om hon är hemma eller om hon är borta. Kan jag gå till henne? Ska jag vänta? Ska jag ringa? Jag vet inget just nu!
Då bestämde jag mig för att ringa igen.
Så jag tog upp mobilen och slog in Maddies nummer.
En signal... Två signaler.... Tre signaler... Fyra signaler.
- Hallå? Hörde jag henne säga.
- Hej! Det är jag. Sa jag och log för mig själv.
- Oj, hej Justin!
- Hej, jo. Kan vi prata?
- Vi pratar ju nu. Skrattade hon. och en rysning for genom hela mig.
- Haha, jo, men kan du komma till parken?
- Ehm... Det går tyvärr inte. Jag är upptagen. Sa hon och jag hördes Lillys skratt i bakgrunden.
- Jaha... Okej. Men kan du ringa när du har tid? Sa jag och hela jag sjönk ihop.
- Ja! Det gör jag. Hejdå!
- Hejdå, puss. Sa jag, men hon hade redan lagt på.
Jag suckade och la mig ner på sängen igen.
Vad var det hon gjorde igentligen?
--------------------------------------
Så... Förlåt för ett sent kapitel. Men jag fick migrän anfall i skolan och var tvungen att åka hem. Sedan har jag haft ont i huvudet hela dagen.
Tack till alla som stannar kvar på bloggen!!! <3 Kommentera!
Let Your Heart Speak THIRTEEN I'm so excited!
Idag skulle vi åka hem. Igår hade vi gått på den där matchen och sedan bara somnat på våra rum.
Nu var klockan 3 på morgonen och jag var uppe och började packa. Planet skulle gå 6 och vi skulle hinna med frukost och allt sådant. Så jag var uppe tidigt och fixade allt. T.ex. bestämde outfit, packade ner allt annat, kollade att jag hade allt i handväskan o.s.v.
Jag vet inte om killarna är vakna. Jag har inte hört något ifrån dem i alla fall. Men vi bestämde att vi skulle ses vid frukosten vid halv fyra, och det är snart så... ja.
Jag drog på mig ett par mjukisar, ett linne och en adidas tröja. Snabbt fixade jag håret och sminkade mig lätt med mascara. Sedan la jag ner det i resväskan och kollade igenom hela rummet så jag inte hade något kvar, vilket jag inte hade, så jag gick och stängde min och Lillys resväska, eftersom vi skulle ta med den hem. Sedan rullade jag fram dem till dörren och kollade en sista gång på rummet innan jag lämnade väskorna i rummet och gick ut till korridoren.
Det var mörkt, och korridoren var tom. Bara syrsorna hördes.
Min steg ekade när jag gick längst den tomma korridoren. Jag småsprang nerför trapporna och ut på "innegården". Poolens lampor lös upp vattnet och lamporna vid frukost buffén var tända. Jag kunde höra svaga röster därifrån. Jag småsprang upp för trappan och såg runt bland borden. Justin, Ryan och Chaz satt vid ett bord så jag gick fram till dem.
- Godmorgon. Flinade Justin.
- Godmorgon. Sa jag och slog mig ner.
- Så... Du vaknade trots allt. Flinade Chaz.
- Ha-Ha. Sa jag ironiskt och tog en melon av Justin som satt bredvid mig.
- Ey! Det där var min melon! Sa han och lotsades spela sur.
- Haha, nepp. Nu är den min. Log jag och tog hans hand.
Han log och pussade min hand.
***
Efter några stessiga timmar till och på flygplatsen så satt vi äntligen på planet som skulle ta oss hem. Ett vanligt plan med blåa säten, vit/beigea "väggar" och små ovala fönster. Längs väggarna var det rader med två säten bredvid varandra, och sedan rader med tre säten i mitten. Jag satt bredvid Justin längs vänstra väggen och Chaz och Ryan satt bakom oss. Justin satt vid fönstret med mössa nerför ögonen för att inte bli igenkänd, och vi hoppades på det bästa.
- Hej och välkomna ombord på Ryan Air...
De började prata i högtalarna och två tjejer stod och visade vad man skulle göra om planen störtade o.s.v.
Jag tog Justins hand och han log mot mig.
- Snart blir allt som vanligt igen. Sa han tyst.
Jag nickade och pussade hans kind.
Planet körde ut på startbanan och körde sedan fort för att kunna lyfta, och snart kände jag luften fånga planet och vi for upp i luften.
***
Vi har nu flugit i en timme och killarna sover, inklusive Justin. Så jag höll på med min mobil, ritade lite, skrev lite... Och gjorde sociala saker. När jag satt och ritade en ros så kände jag hur Justin rörde på sig. Jag såg på honom och såg hur han sakta, sakta öppnade ögonen.
- Hejsan sömtuta. Flinade jag och han såg på min ros.
- Har du gjort... Hans röst var hes så han harklade sig. Har du gjort den? Sa han med ett skratt och jag log.
- Ja.
Jag skissade lite på konturerna och gjorde lite skugga och ja...
- Fin, du kan verkligen måla.
- Njaa... Det vet jag inte. Sa jag och såg på den.
- Killar, titta. Sa Justin och tog blocket ifrån mig.
Det var då jag märkte att killarna vaknat.
- Justin, sen när kan du rita? Sa Ryan.
- Åh, smarthead, det är Maddie som har gjort den! Sa Justin och Chaz skrattade.
- Jättefin Maddie.
- Nej. Sa jag snabbt.
- Jo, seriöst den var as fin. Sa Ryan.
- Jaja, tack tack tack för att ni tycker min fula, oseriösa ros är fin. Sa jag och tog tillbaka blocket.
- Var det en ros, jahaaa. Skojade Chaz och Justin slog till honom.
- Roligt. Sa Justin och jag skrattade.
***
- Tack för att ni flygit med Ryan Air. Avslutade kaptenen-om det nu heter så- och alla reste på sig.
Vi väntade tills de flesta gått innan vi reste oss upp och tog våra saker. Sedan gick vi till bandet där resväskorna skulle komma och väntade in våra. Justins kom först, sedan Ryans, sedan Lillys, sedan CHaz och sist min, såklart.
Mamma kom och hämtade oss alla utanför flygplatsen.
- Välkomna hem! Utbrast hon och sprang fram till mig. Vad brun du är! Så avis! Fortsatte hon när jag var i hennes famn.
- Haha, jaja mamma. Skrattade jag och alla satte sig i bilen.
- Hur mår Lilly? Sa jag efter några minuters resa.
- Bra, hon får komma hem imorgon faktiskt. Sa mamma och jag storlog.
- Yes.
- Hon kommer ihåg allt nu, så allt är fixat.
- Bra.
***
OKej, idag kommer Lilly hem och jag är såååå spänd! Positivt alltså.
Jag satt i bilen med Ryan, Chaz och Justin påväg till sjukhuset. Vi hade fått i uppdrag att hämta henne. IIH!!! Jag längtar sååå efter att få se hennes leende!!
Och där är hon. I en rullstol i händerna på en sjuksköterska. JAg log stort och hon log tillbaka. När hon var två meter framför oss utbrast jag:
- Hej Lilly!
- Hey Maddie!
Från den dagen var allt som vanligt igen...
--------------------------
Haha, lite random i slutet, men jag orkade inte skriva mer. Kommentera mera! PUSS <3
Let Your Heart Speak TWENTYNINE Dear diary
- Snygg du är. Sa Chaz och flinade.
- Du ser inte så dum ut du heller. Flinade jag.
Vi tog en taxi till en fin restaurang och ställde oss vid disken för att få ett bord. En tjej i 20 års åldern kom fram till oss med ett leende.
- Hej och välkommna. Är inte du Justin Bieber? Sa hon och såg på Justin.
- Ja, det är jag. Log han artigt.
- Åh, vad trevligt att ha dig på besök! Hur många?
- Fyra. Log han och hon nickade.
- Följ med här.
Hon började gå med raska steg mot ett rektangulärt bord med vit duk, dina trästolar, fint dukat med vikta servetter och jag vet inte allt. Bordet var på en avlägsen plats, på en upphöjd "scen" framför ett litet "vattenfall". Tegelväggar med lite plastväxter och ett trästaket runt hela "scenen".
- Wow... Sa jag och tjejen log.
- Jag kommer servera er under kvällen. Jag heter Meli. Sa hon medans vi satte oss.
Hon gick sedan för att hämta menyer och kom snart tillbaka med fyra stycken fina menyer.
- Vill ni beställa dricka nu? Sa hon och jag såg på de andra som nickade.
- Cola. Sa alla killarna i kör och jag suckade frustrerat.
- Bubbelvatten med citron smak. Log jag tillslut.
- Okej.
Hon gick iväg och killarna blängde på mig.
- Vaaaad? Sa jag och la ner min väska på golvet.
- Bubbelvatten? Sa Chaz. Seriöst? La han till.
- Men hallå?! Suckade jag Justin tog min hand.
Vi började kolla igenom menyerna och tillslut bestämde vi oss för att dela på en stor pizza. När Meli kom tillbaka beställde vi och jag lutade mig tillbaka i stolen.
Det lugnande, rinnande vattnet från vattenfallet gjorde stämningen mycket bättre. Och den svaga, lugna musiken fick mig att tro att vi var på spa. SPA!
- Spa! Utbrast jag och alla killar såg på mig.
- Öhh, va? Sa Ryan.
- Jag måste gå på spa imorgon! Någon som vill hänga med?
Först blängde de på mig som om jag var en idiot, men när jag berättade om deras fantastiska masage gick de med på det. Jag log stort och kände hur mobilen vibrerade i väskan. Jag tog upp den.
Ett nytt meddelande: Mamma<3
Jag drog ikonen åt sidan och tryckte på visa.
Hej gumman!
Hur har ni det? Hörde om olyckan. Hur mår du? När kommer ni hem?
Längtar så efter dig! Vad gör ni?
Puss och kram mamma
Jag log och svarade.
Hej mamma!
Vi har det jättebra, och jag mår bra. Vi kommer hem... vet inte.
Just nu sitter vi på en asmysig restaurang och väntar på maten. Själv?
Puss och kram Maddie
Jag la sedan ner mobilen och väntade mig inte riktigt något svar. Så jag försökte hänga med i killarnas prat. Då förstod jag att de pratade om någon fotbollsmatch.
- Ska du med och titta? Sa CHaz.
- När? Var? Hur? Sa jag och Justin flinade.
- Om två dagar, på fotbollsarenan med en taxi. Sa Ryan.
- Visst! Fast... JAg gillar inte fotboll, men jaja!
Efter en stund kom maten och vi började ta för oss av den STORA pizzan.
Vi pratade och skrattade och bara njöt av tiden som vi hade tillsammans.
***
- Godnatt!
- Godnatt!
Jag gick fram till dörren och satte i kortet i kortläsaren, drog ut det när jag hörde klicket och öppnade.
Allt stod på sin plats och en kall vind rusade genom rummet. Dörren stängdes bakom mig och jag gick fram till min resväska.
Jag drog av mig kläderna och drog på mig mitt rosa nattlinne med spets på kanten och i urringningen. Sedan tassade jag till badrummet och borstade tänderna, samt tvättade av sminket och såg på mig själv i spegeln. Snabbt borstade jag ut mitt hår och skådade halsbandet som låg på bänken i badrummet. Jag tog på mig det och gick ut till min resväska igen. Jag tog fram min dagbok och en penna. Sedan slog jag mig ner i soffan och började skriva.
Kära dagbok
Jaha, resan i Mexico börjar lida mot sitt slut och jag har inte hört något mer från Lilly, inte mer än att hon blev förflyttad till ett sjukhus nära Stratford...
Började jag.
När jag skrivit en hel sida så la jag ner den i resväskan igen tillsammans med pennan. Sedan kröp jag ner i sängen under det varma täcket och slöt ögonen.
***
JAg vaknade av att solen sken in genom balkongdörren. Med kisande ögon klev jag upp och drog för gardinerna. Genast blev det mörkare, men då hördes ett klick från dörren och dörren öppnades.
Där stod Justin, oskyldig i t-shirt och badshorts.
- Öh, är du vaken? Sa han konstigt.
- Öh, DAAH, ja? Sa jag och syftade på att jag stod där.
- HAHA, jag hade väntat mig en trött, irriterad, kaxig tjej i sängen som inte vill gå upp. Sa han och jag skrattade.
- Godmorgon. Log jag och han klev in och fortsatte fram till mig.
- Morning. Flinade han och kysste mig.
---------------------------
Vad vill ni ska hända i novellen nu?! Ge mig tips! Puss och kommentera!!
Let Your Heart Speak TWENTYEIGHT Beach day, dinner night
Jag kom till stan där en marknad föll till. Män skrek bakom sina stånd och försökte sälja så mycket som möjligt. Min blick for åt höger och vänster. Den stannade på en gränd längre bort. Snabbt sprang jag dit och aktade mig för alla människor.
I gränden var bara en äldre kvinna som gick in genom en plåtdörr på väggen rakt fram. Så jag satte mig med ryggen mot väggen och bara tänkte. Snart kom tårarna och jag grät hur länge som helst.
- OMG! HON ÄR IHOP MED JUSTIN BIEBER! Skrek en tjej.
JAg kollade upp och såg hur tusen tjejer sprang skrikandes fram till mig. Snabbt omringade de mig och jag klämdes ihop i hörnet.
- Låt honom vara! Du tar honom ifrån oss!
- Han är min!
- Kan jag få din autograf?!
Många skrek i munnen på varandra. Vart kom alla ifrån. De blev bara fler och fler. De drog i mig och försökte slå mig och bara trängde sig fram.
Plötsligt slog någon mig i magen. Jag föll på marken och vek mig av smärta.
- EY! Skrek någon.
Alla tystnade. JAg såg upp och alla hade vänt sig om. Jag skymtade ett par svarta Supras. Min första tanke var Justin, men när jag hörde rösten visste jag att det var Chaz.
- FLYTTA PÅ ER! Skrek han och jag hörde steg hitåt.
Alla flyttade på sig så han kom fram till mig.
- Är du okej? Viskade han och jag skakade på huvudet.
Jag vet inte riktigt vad som hände. Men alla tjejer gick trots allt och då kom Ryan och Justin. Chaz hade hjälp mig att stå och jag tog stöd av honom. Några få tårar rann nerför mina kinder och ibland kom smärtan som en kniv i magen.
Plötsligt tog Chaz tag i mina ben och lyfte upp mig. Jag tog ett fast tag i hans nacke och la min panna mot hans axel. Justin gick bredvid och såg sig omkring, medans Ryan sprang till vägen för att fixa en taxi till hotellet.
***
Smärtan hade börjat ge sig nu, men det kändes. Just nu stod jag framför spegeln på mitt hotellrum och skådade mig själv. Jag tänkte tillbaka på min barndom och minnen växte starkare.
När jag var liten, typ 5, när jag började på dagis i England (säger det, vet inte om jag har skrivit var hon kommer ifrån, men vi säger att hon är född i England) så hade jag det inte så lätt. Jag hade inte några vänner. Alla tjejer på dagiset hade vackert hår och fin kropp, men inte jag. Ingen hade sagt att det var något fel på mig, men jag kände det inom mig, som om jag inte var vacker nog. Visst, jag hade det där bruna, långa håret som alla ville ha... Men det kändes annorlunda för mig.
Och såhär fortsatte det till kanske... Andra året på dagis, då vi flyttade. Plus ett år på den nya skolan, men sedan ändrades det. Men jag hade en ganska svår uppväxt...
Jag stängde av tankarna och bara slängde mig på sängen. Jag såg upp i taket en stund, innan jag somnade.
***
- Maddie...
Jag öppnade sakta ögonen och såg en suddig person. Suckande stängde jag ögonen men personen fortsatte skaka mig. Så jag slog upp ögonen och satte mig upp.
- Jag är uppe! Sa jag och jag hörde några skratt i rummet.
Jag såg på min vänstra sida och mötte Justins fina leende. I soffan rakt fram satt Chaz och Ryan och skrattade.
- Roligt roligt. Muttrade jag och vände på mig och la ansiktet i kudden och händerna under kudden.
Då började de skratta ännu mer. Jag stönade och slägde en kudde på dem. Då tystnade de och då var det Justins tur att skratta.
- Jag tänkte bara säga att vi drar till frukosten. Sa han och jag nickade.
- Okej.
- Ska du inte äta något?
- Jo.
- Kom då. Sa han.
- Jag tror jag måste byta om först. Flinade jag och han log och kysste mig.
- Tycker inte jag.
JAg suckade och reste mig upp. Medans jag letade kläder frågade jag:
- Har ni hört något från Lilly?
- Ja. Hon flyttas till något sjukhus nära Stratford, så vi åker hem när vi vill. Sa Justin och jag nickade.
Dagens kläder fick i alla fall bli en svartblommig sommarklänning och ett par söta skor. Jag lät mitt hår vara och bara sminkade mig med mascara och lite puder.
- Varför sminkar sig tjejer? Sa Chaz helt efterblivet.
- Det finns killar som gör det också. Påstod jag och la ner sminket i min resväska.
- Jaja, men varför sminkar man sig då?! Sa han.
- Jadu... Fråga någon som vet. Sa jag och Justin skrattade.
Alla gick tillsammans till frukosten och vi slog oss ned med mat på tallrikarna.
- Så... Vad ska vi göra idag? Sa Ryan.
- Vet inte. Bada? Sola? Shoppa? Sa jag.
- Men åååhh! Bara tjejsaker ju! Gnällde Chaz.
- Bada är väl ändå inte en tjejsak? Påstod jag.
- Öh... Nä. Sa Chaz och vi fnissade.
- OKej, då blir det bada och sola! Åsikter? sa jag och det vart tyst. Good. La jag till då och vi alla åt upp.
Sedan gick killarna till deras rum och jag till mitt. Jag drog av mig kläderna och drog på mig en turkos bikini. Den passade väldigt bra på min bruna kropp.
Sedan hämtade jag en vit handduk och hängde den över vänstra armen. Strandväskan tog jag i högra handen och sedan gick jag till killarna som väntade utanför deras hotellrum.
Det var många folk på stranden utanför hotellet. Men vi hittade en bra plats i solen bredvid ett parasoll. Jag lägger ut min handduk och lägger mig på den.
Solen bränner i mitt ansikte och jag känner värmen ända in i hjärtat.
- Kan vi inte gå på middag i stan idag? Sa jag och de andra nickade.
- Varför kom du på det nu? Sa Justin som satt bredvid mig.
- För att jag har nya kläder som jag inte använt, Daah! Sa jag och killarna skrattade.
***
JAg drog på mig ett vitt linne, en röd midjehög kjol, massa halsband och några armband. Sedan böt jag örhängen till ett par stora ringar. Smink fick bli mascara, ljus ögonskugga, puder, läppglans och lite rouge. Sedan plattade jag mitt hår så det låg platt över mina axlar. Sedan packade jag min handväska med pengar, mobil, tuggummi och lite extra smink. Då knackade det på dörren. Jag drog åt mig mitt rumskort innan jag öppnade dörren. Där stod Justin.
- Klar unga fröken? Sa han och räckte ut armen mot mig.
- Japp. Log jag och tog tag i den.
-----------------------------------------
Tack för alla fina kommentarer!
P.S Jag fick en fråga, om jag gillar Stefan eller Damon mest i Vampire Diaries... Jag vet inte faktiskt xD
Fortsätt kommentera!!!!! Puss!
Let Your Heart Speak TWENTYSEVEN Who are you?
- Ja.
- Kommer du lämna mig? Sa jag och gjorde mönster med mitt finger på hans bröst.
- Nej.
- Kommer du såra mig? Sa jag och lutade min panna mot hans bröst.
- Nej, varför frågar du sånt här? sa han och drog mig närmre honom.
- Jag vet inte.
Plötsligt knackade det hysteriskt på dörren. Jag gick upp och öppnade. Där stod Chaz och Ryan med Justins mobil i handen.
- Lilly har vaknat! Utbrast Ryan.
- VA?! Skrek jag.
- Kom! VI måste åka till sjukhuset!
JAg drog snabbt på mig ett par skor, och snart kom Justin och gjorde detsamma. Vi sprang ner till gatan och tog en taxi till sjukhuset.
***
- Okej, hon har minnesförlust. Hon kommer ihåg en del saker, men inte allt. Så ni får gå in en i taget. Sa Cathrine.
- Okej, kan jag gå in först? Sa jag och de andra nickade.
Jag reste på mig och följde med Cathrine bort i korridoren eftersom Lilly blivit förflyttad.
När vi stod utanför dörr 500 så pirrade min mage så jag blev tokig. Tänk om hon inte kommer ihåg mig?
- Kom ihåg att vara lugn, och gå inte på för mycket om det nu är så att hon inte kommer ihåg dig. Sa hon och jag nickade.
Min hand greppade tag i dörrhandtaget och öppnade. Mina steg riktades in i rummet och min blick for till sängen där Lilly låg.
Mitt hjärta stannade.
Lilly var blek, hennes läppar var lila och hon hade mörka ringar under de trötta ögonen. En tår rann nerför min kind och jag torkade bort den med tröjärmen. Snabbt satte jag mig på pallen och kände hennes förvirrade blick på mig.
- Vem är du?
Hela min värld rasade. Min bästa kompis kommer inte ihåg mig. Hon minns inte allt vi gjort tillsammans. Vem är du? är det första hon säger till mig när hon vaknat ur koma. Det sved verkligen.
- Det är jag. Maddie. Madelene Jones. Din bästa kompis. Sa jag med skakig röst. Vi var med i en bilolycka så du har tappat minnet. Fortsatte jag.
- Madelene Jones... Du är den där tjejen på TV! Du är tjejen som är ihop med Justin Biber. Sa hon.
- Va?
- Ja, du och Justin är överallt på teven!
- Vad pratar du om?!
- Kolla.
Hon tog upp en fjärkontroll och tryckte på. Jag kollade bakom mig och såg en bild på mig och Justin.
- Popsensationen Justin Bieber har sätts mycket med den här tjejen. Vi har ännu inte hittat något namn på henne, men vi fortsätter. Just nu är han på semester i Mexico med Chaz Somers, RYan Butler och den här mystiska tjejen plus hennes kompis. Nu ryktas det också att den okända tjejen och hennes kompis varit med i en bilolycka och kompisen ligger i koma...
Jag tryckte av. Tårarna rann redan.
- Försök komma ihåg mig. Sa jag innan jag lämnade rummet.
Jag vet inte varför jag blev så upprörd. Varför gråter jag ens?
Jag sprang längs korridoren och förbi killarna.
- Maddie! Ropade de efter mig.
--------------------------------------------
Ni fick ett kort innan jag går till skolan. Inga bilder desvärre, men jag hinner inte.
PUSS och nu vill jag ha FEM kommentarer innan nästa!
Borta hela dagen....
Hej hej!
Idag har jag fullt upp. Har varit på köpcentrat i stan och nu ska jag äta lunch. Senare kommer en kompis till mig också så det kanske inte blir någon del idag, vi får se...
Och vad har hänt med kommentarerna? Jag får typ 1-2 kommentarer på delarna?
Puss på er!
Let Your Heart Speak TWENTYSIX I love you...
- Okej, tack.
Jag ställde mig upp och gick mot dörren, men vände mig om med högra handen vilande på dörrhandtaget.
- Vilket rum är Lilly i?
- 154. Log hon och jag nickade.
Jag öppnade dörren och stängde den efter mig. Sedan gick jag till kontoret och hämtade de andra, då gick vi tillsammans till rum 154. Jag fick gå in själv först.
Lilly låg i sängen med slangar överallt. I näsan, på handlederna, på armarna överallt.
På höger sida om henne stod ett EKG som visade diagram för hur hennes hjärta slog. Jag fällde en tår som sakta rann nerför min kind och landade på golvet. Med små steg gick jag fram till sängen och satte mig på pallen. Jag satt bara och tittade på henne, som om hon plötsligt skulle vakna och allt skulle återgå till det normala. Men det skulle ju inte hända direkt.
- Lilly, jag tycker det är dags att vakna upp nu. Det är dags. Snälla? Alla väntar på dig. Du är stark, du kommer klara det. Jag kommer inte klara mig om inte du står bredvid mig. Du var en verklig bästa vän, det var inte jag. Jag var inte där när du behövde mig. Du var där. Så, snälla snälla vakna!
Lilly
- ...var inte där när du behövde mig. Du var där. Så, snälla snälla vakna!
Rösten lät tydligare och tydligare och snart uppfattade jag att det var Maddie. Jag förstod inte om jag levde, eller om det var över. Jag bara låg där.
- Jag måste gå nu. Killarna väntar. Vi ska tillbaka till hotellet. Hejdå.
Jag kände läppar på min panna och sedan hörde jag steg ut ur rummet. Fan...
Maddie
Jag stängde dörren bakom mig och gled sedan nerför den. Tårarna började rinna och jag kunde inte stoppa dem. Killarna kom fram till mig och kramade mig.
***
- Jag kommer snart. Jag ska bara gå lite på stranden. Log jag och de andra nickade.
JAg tog på mig en röd rutig tjocktröja och ett par mjukisar innan jag gick ner på stranden. Längre bort såg jag en brygga.
Jag slog mig ner på kanten och hängde armarna på repen som satt som staket.
Lilly, att förlora dig är som att leva i en värld utan luft. Tänkte jag och lät en tår falla ner i havet.
Jag suckade tyst och såg ut på havet. Skymtade en båt i horisonten, en till brygga längre bort och hav.
Efter en stund reste jag på mig och gick mot hotellet igen.
***
Hotellrummet var tomt, mörkt och tyst. Likadant som mitt liv just nu. En vindpust från den öppna balkongdörren fångade mitt hår innan jag steg in i rummet. Lilly resväska stod bredvid min längst vänstra väggen. Jag fällde ännu en tår och satte mig på golvet, lutade ansiktet i mina händer och lät tårarna falla.
Allt var ett helvete just nu. Allt jag ville var att åka härifrån och åka tillbaka till Stratford. MEn jag måste vara här när Lilly vaknar, och jag kan inte lämna henne här. Jag ville bara försvinna och komma tillbaka när alla problem är lösta. När livet är som det ska igen. Allt var enklare när man var liten och inte brydde sig om någonting. Inga känslor.
- Maddie?
Jag såg upp och mötte Justins gulliga ögon. Snabbt reste jag mig upp och slängde mig i hans famn. Jag grät nu mer än någonsin, det bästa med det var att jag var i Justins varma, starka och trygga armar.
- Jag älskar dig. Grät jag.
- Jag älskar dig med.
Då kände jag något blött landa på min axel. Jag drog bak huvudet och såg på hans ansikte. En tår rann på hans högra kind och jag torkade bort den och log smått. Han kysste mig och jag besvarade den.
----------------------------------------
Förlåt för kort men har inget att göra...
Bara så ni vet så skriver jag citat också som jag kanske slänger in i kapitlet eller något. Så en den citat i novellen har jag skrivit. PUSS och kommentera!
"Bakom molnen är himlen alltid blå"
"Alla behöver syre för att leva, jag behöver bara dig"
"Lär dig livets stora gåta Älska, glömma och förlåta"
Let Your Heart Speak TWENTYFIVE Thoughts...
- Justin... Viskade Maddie.
- Ja. Viskade jag tillbaka.
Jag hörde hur hon rörde på sig i sängen, jag tror att hon satte sig upp.
- Jag älskar dig. Viskade hon tyst.
Jag satte mig upp och såg på henne. Månens sken strålade rakt på hennes ansikte, vilket fick hennes ögon att glittra som diamanter.
- Jag älskar dig med. Viskade jag.
Sedan la hon sig ner och jag gjorde detsamma.
***
Ett skrik fyller mina öron och jag sätter mig hastigt upp. Det är Maddie.
Snabbt rusar jag upp och springer fram till henne.
- Maddie! Vad är det? Sa jag och hon satte sig upp.
Svetten rann på henne och kinderna var våta av tårar. Hon la handen på magen och blundade hårt.
- Justin, få det att sluta! Grät hon och jag tog min hand på hennes arm.
- Vad är det, Maddie?
- Det gör ont! Grät hon och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag ringde killarna.
Efter några sekunder knackade det vilt på dörren. Snabbt sprang jag och öppnade och Chaz rusade fram till Maddie.
- Madde? Hur är det? Säger han och smeker hennes hår.
Hon grät lite mindre nu och lutade sig utmattat mot Chaz axel. Han la händerna på hennes rygg och drog dem upp och ner.
***
Efter en hektisk natt så satt vi nu på frukost buffén. Smaken av vattenmelon fyller munnen när jag stoppar in en bit i min mun. Sakta tuggar jag medans jag skådar Maddie som sitter och petar med gaffeln i maten. Jag sväljer melonen.
- Vad är det Maddie? Sa jag och la ner händerna i knät.
- Inget. Sa hon tyst och fortsatte peta i maten.
- Varför äter du inte?
- Jag är inte hungrig. Sa hon och la ner gaffeln.
- Du måste äta. Sa Chaz bestämt.
Nu suckade Maddie och tog en bit melon på gaffeln, och förde den till hennes mun. Hon öppnade munnen och stoppade in biten.
Sakta tuggade hon innan hon svalde. Då lutade hon sig bakåt och la händerna på magen.
Ändå sedan hon vaknade har hon varit nere och tillbaka dragen. Det känns som om hela hennes värld faller samman. Men så kanske det är... Jag menar det här med Lilly. Vi har ju fortfarande inte hört något, men vi ska åka till sjukhuset idag, dels för att Maddie ska undersökas igen och för att se till Lilly.
Maddie
Ibland önskar jag att vi inte åkte till Mexico. Allt som hänt. Men det är något man inte kan förutspå. Det var väl helt enkelt bara ren otur. Och om Lilly inte vaknar igen så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Min värld kommer liksom inte att fungera. Som... Utan batterier funkar inte en ficklampa. Utan Lilly funkar inte min värld.
Ibland önskar jag att jag aldrig flyttat till Stratford. Då skulle jag aldrig lämnat Lilly. Fast då skulle jag inte träffat Justin. Men om det var meningen att det skulle vara vi två skulle Gud fixa det på ett annat sätt.
- Maddie, vad tänker du på?
Jag lyfter blicken från mitt knä till Justins oroliga blick.
- Inget. Säger jag tyst och ser ner i mitt knä igen.
Tankarna börjar flyga omkring igen och jag försöker få dem att sluta, vilket är omöjligt.
***
Nu var vi på sjukhuset och Chaz körde in mig till Cathrines kontor. Chaz knackade på, hon sa kom in och vi gick in. Hon satt och läste massa papper vid sitt stora skrivbord. Hennes blick lyftes och log när hon såg mig.
- Hej Madelene! Hur är det? Sa hon och gick fram till mig.
- Bra. Sa jag och gav henne ett fakesmile.
- Det var väl bra det då.
Hon tog över från Chaz och sa att de kunde vänta där inne. Hon körde in mig till ett rum och jag reste mig upp och la mig i sängen.
Medans hon tog blodprover och sådant så frågade jag:
- Hur är det med Lilly?
Hon vände sig om och stannade där hon var med blicken på mig.
- Det blev värre inatt. Hennes puls sjönk och hon slutade andas i några sekunder. Men nu är det stabilt igen och vi hoppas på det bästa.
- Men hon har inte vaknat?
Hon skakade på huvudet när hon stod med ryggen mot mig och fixade med olika saker på bänken.
Jag suckade tyst och såg ut genom fönstret. Solen sken och himlen var blå. Fåglar flög hit och dit och massa folk sprang fram och tillbaka.
------------------------------
Så, jag ska äta frukost nu. Jag är själv hemma och min kompis KANSKE ska sova här. Så vi får se när nästa kommer. PUSS och kommentera!
Let Your Heart Speak TWENTYFOUR Tweet...
Utanför Maddies rum stod Cathrine och läste några papper. Hon mötte sedan min blick och log.
- Där är ni. Hon är där inne. Men ni måste vara lugna. Hon är fortfarande i chock. Men jag skulle vilja att ni går in en och en, så blir det inte så mycket för henne. Sa hon.
- Okej. Chaz, du kan börja. Sa jag och han nickade.
Jag och Ryan satte oss i soffan och Chaz gick in med Cathrine. Jag satt nervöst och skakade på benet medans jag tog upp min telefon och skrev en ny Tweet på Twittet.
I'm so happy that you're fine. It's great in Mexico. #LoveMyFans
Sedan la jag ner mobilen i fickan och pillade jag på min keps, för att sedan sluta mina händer och luta mig ner.
(Tänk er att han sitter i en soffan med Chaz bredvid sig! Och tänk er att det är Justin xD )
Det kändes som om det gått en halvtimme, men det hade bara gått 10 minuter. Jag ville bara se henne. Se hennes leende och höra hennes underbara skratt. Bara känna att hon är lycklig, och känna att hon mår bra.
Plötsligt öppnades dörren och ut kom Chaz.
- Justin, du kan gå in. Log han.
Jag reste mig upp, gav honom en kram och sedan gick jag in.
Där satt hon. Hon satt och kollade sig omkring. Men när jag kom in riktades hennes blick mot mig.
- Justin. Log hon.
Hon hade några såg i ansiktet. Jag tog några steg fram till henne och satte mig bredvid henne på sängen. Sedan tog jag hennes hand och pussade den.
- Hur är det? Sa jag tyst.
- Jag överlever. Log hon.
- Kommer du ihåg vad som hände?
- Nej. Det sista jag minns var att... Jag och Lilly satt i den där taxin. Sedan är det bara tomt. Svart. Sa hon och såg ner i sitt knä. Lilly! Hur mår hon? Fortsatte hon sedan snabbt.
- Vi vet inte än. Sa jag tyst och såg ner i mitt knä.
Hon drog efter andan och jag såg hur hennes ögon fuktades. Jag satte mig närmre henne och kramade henne försiktigt.
- Dem ska operera henne snart. Men hon kommer klara det. Hon är stark. Sa jag uppmuntrande.
- Men tänk om hon inte klarar det? Sa hon med brusten, skakig röst.
- Det gör hon. Du måste tänka positivt.
- Och vad är positivt med det här?
- Att... Hon är stark, hon kommer klara det... Och att du lever.
Efter några timmar åkte jag och killarna tillbaka till hotellet för att Maddie skulle vila. Klockan var ändå ganska mycket.
Natten är mörk och bara några få lampor sken från fönstrerna i höghusen.
Jag lutade huvudet mot fönstret och såg ut på gatorna.
Palmer, höghus, villaområde, affärer, palmer, vildhundar, motorväg, bliar...
Efter cirka en halvtimme var vi framme vid hotellet och vi gick sakta upp på rummet. Efter några minuter låg vi klara i våra sängar, lamporna släckta...
- Godnatt.
- Godnatt.
***
Jag såg på klockan på väggen än en gång och såg på Ryan som stod och väntade med mig.
- Var är dem? Muttrade jag.
- Där. Sa han och nickade mot korridoren.
Där kom Chaz och Maddie. Maddie satt i en rullstol och Chaz körde henne. Hon såg trött och sliten ut. Hon hade mörka ringar under ögonen och hennes ögon var röda. Maddie sa något till Chaz vilket fick han att le. När dem var framför oss så såg jag på Maddie.
- Hur är det? Sa jag.
- Sådär. Har inte sovit inatt på grund av kramper, tårar och massa sjuksköterskor som stör. Sa hon med sorgsen och irriterad röst.
- Har dem hört någit från Lilly? Sa Ryan och Chaz skakade på huvudet.
- Hon har förlorat mycket blod och de söker efter en blodgivare som har samma blodgrupp som henne. Förklarade han sedan.
***
Maddie hade inte pratat mycket med någon av oss. Hon satt bara själv på sängen och var i sin egna värld. Man kan se att hon tänker på Lilly. Hennes ansikte är avslappnat, men ändå spänt. Ibland faller en tår ner för kinden och landar mjukt på hennes hand. Hennes läppar rycker till då och då. Men ingen vågar gå fram till henne, rädda för att störa. Det är nog bra för henne om hon kan vara lite för sig själv, men ändå ha någon nära. Men just nu låter vi henne vara själv.
Snart var dagarna i Mexico slut också, då måste vi tillbaka. Men vi kan inte åka utan Lilly, så vi blir väl kvar om hon inte tillfrisknar. Jag har inget emot att stanna, men jag måste åka tillbaka till ATL snart och så börjar ju min miniturné snart också.
Jag har inte berättat för någon om när jag ska hem till ATL. Det beror lite på att jag inte vet säkert. Scooter har inte sagt något exakt datum. Mamma hade inte åkt med till Stratford, för att hon hade fullt upp med turnén och allt det där, men alla i mitt Crew tyckte jag förtjänade en paus.
Jag vet inte hur Maddie kommer ta det. Med tanke på att hon nyss kommit från sjukhuset och allt. Hon kanske kommer bli jätte ledsen.
Jag vet heller inte hur det är mellan oss. Om hon är sur på mig eller inte. Jag är ganska förvirrad just nu, det ända jag vill är att allt ska återgå till det normala. Men... Vad är normalt igentligen?
Alla tankar bara for runt i skallen på mig. Så många frågor, så få svar.
Kommer Lilly bli bättre? Kommer Maddie bli arg på mig när jag berättar om turnén?
Vi bestämde att jag skulle sova med Maddie i hennes rum idag, för att se till henne. Jag rullade henne fram till dörren, låste upp och rullade in henne i rummet. Hon ställde sig upp och gick sakta fram till sin väska och drog fram ett par shorts och en t-shirt.
Medans hon böt om i badrummet gjorde jag i ordning för kvällen...
------------------------------------
Okej... Jag vill verkligen ha fler kommentarer! Jag gillar att skriva delar, såklart, men det är mycket roligare när ni kommenterar!
Puss och kommentera nu! 5 kommentarer för nästa!
P.S imorgon ska jag på en marknad och sedan ska en kompis sova hos mig, så det kanske inte blir någon del!
Let Your Heart Speak TWENTYTHREE Cathrine...
Justin
JAg och killarna gick på stan och skojade. Ibland kom det ett eller flera fans som bad om foto och autograf. Ganska roligt att de frågade efter Chaz och Ryans också. Jaja, nu var vi i alla fall utanför någon reasturang när något fångade min blick. En taxi bil upp och ner. Massa folk gick och skrek runt och gjorde mest ingenting. Antagligen hade de redan ringt ambulans. Ur ena fönstret låg lite brunt hår. Jag såg på det en stund och snart stack en hand ut. På handen satt ett armband. Armbandet jag gav Elena. Jag hade beställt det.
Jag gick med snabba steg fram till bilen och jag hörde killarna ropa bakom mig.
- Justin! Kom tillbaka! Ropade de.
Jag satte mig på huk utanför rutan och såg Maddies ansikte. Hon hängde upp och ner, täkt i tårar. Hon kollade åt mitt hål och började gråta mer.
- Justin, hjälp mig. Grät hon.
- Ta det lugnt, jag ska hjälpa dig.
- Det gör ont Justin. Grät hon.
Jag reste mig upp och såg mig omkring.
- Ryan! Chaz! Kom! Ropade jag och de kom springandes.
När dem såg vilka som satt där inne så ställde de sig upp.
- VI måste hjälpa dem. sa jag.
Då kom en ambulans. Maddie var jätte rädd och ville inte att jag skulle lämna henne.
- Maddie, ambulansen är här. Du måste ta det lugnt. Okej? Sa jag och hon nickade sakta.
Ambulanskillarna puttade bort mig och försökte rycka bort dörren. Snart fick de bort den och försökte få ut Maddie. Men om de skulle ta bort bältet skulle hon ramla ner, så det uppstod vissa problem. Men snart fick de ut henne och jag gick bredvid båren hela tiden in till ambulansen. Jag kollade bak på bilen och såg hur de bar in Lilly i en annan ambulans. Men hon var medvetslös. Snabbt satte jag mig bredvid Maddie och ambulanskillen kollade på mig.
- Namn på flickan och namn på dig tack. Sa han och började fibbla med Maddie.
- Hon heter Madelene Jones och jag heter Justin Bieber.
- Justin Bieber, ha? Sa han och flinade.
Jag suckade och tog Maddies hand. Jag kysste den innan jag såg på killen.
- Kommer hon klara sig? Sa jag utan att släppa Maddie med blicken.
- Ja, jag tror det.
Hon grät lite mindre nu, men jag såg att hon var rädd.
***
- Okej, Madelene. Du kommer känna dig jättetrött, sedan kommer du somna. Det är inget farligt. Sa Cathrine, doktorn somska ta hand om Maddie.
- Mmm... Mumlade hon och jag tog hennes hand.
Dem ska precis söva henne för operationen. Såklart ska jag gå ut då, men jag ville vara med när de söver henne. Jag såg hur hon sakta slöt ögonen och somnade. Jag pussade hennes panna innan jag gick ut. Där satt Ryan och Chaz i en soffa och väntade otåligt på mig.
- Så, de ska operera henne nu. Sa jag och satte mig i soffan. Hört något från Lilly? Fortsatte jag.
- Ja, hon har fortfarande inte vaknat. Men de är 70% på att hon överlever.
Jag nickade sakta och vi började vänta på... Jag vet inte vad vi väntade på. Vi bara väntade på ett tecken.
Vi väntade... Och väntade. Jag satt med ihopsatta händer i knät och såg ner på dem, som om jag såg något intressant. Massa personer sprang fram och tillbaka i vita rockar, lite skrik hördes och massa röster.
- Justin, vi åker bara ner och köper sallad i kafeterian, vill du ha något? sa Chaz och reste sig upp tillsammans med Ryan.
- Nej tack. Log jag och de gick iväg.
Cathrine kom ut från hennes rum och gav papper till en annan tjej som gick iväg. Cathrine gick sedan fram till mig och satte sig på huk framför mig. Jag såg på henne med sorgsna ögon.
- Vi har opererat henne nu. Hon bröt inget, vilket var ett mirakel. Fast hon kan ha fått minnesluckor, men inget allvarligt. Sa hon och jag såg ner i mina händer igen.
- Är hon vaken? Sa jag tyst.
- Nej, hon sover fortfarande. Hon kanske vaknar om några timmar, så jag skulle föredra att du åker hem och vilar. Sa hon uppmuntrande.
Hennes korta blonda lockar rörde sig lite rytmiskt när hon reste sig upp. Hon log en sista gång mot mig innan hon försvann i korridoren. Jag reste mig upp och mötte Ryan och Chaz som kom i korridoren.
Vi åkte tillbaka till hotellet och gick upp på vårat hotellrum. Jag tog upp min gitarr och satte mig på ena sängen. Chaz och Ryan satte sig på golvet med en varsin tidning.
Jag drog lite på strängarna och stämde den snabbt. Sedan började jag spela Dowtn To Earth.
Snart la jag ner gitarren igen och gick ut på balkongen.
Solen satt lågt på himlen och molnen svävade sakta på den blåa himlen.
- Justin.
Jag kollade bak och såg Chaz komma ut. Han drog igen dörren bakom oss och ställde sig bredvid mig.
- Jag vill bara säga att... Jag är glad för din skull. Jag menar, Maddie är en vacker person. Men hon är min syster så... Jag vill också berätta att jag kommer skydda henne för allt och jag skulle bli sur på dig om du sårar henne. Men du är min vän, så jag är lite snällare mot dig. Flinade han och jag log lite innan jag nickade.
- Tack, bro. Sa jag och vi gjorde ett handslag.
- Hon kommer bli bättre. JAg lovar. Sa han innan han gick in igen.
Jag stod en stund ute på balkongen innan jag gick in och la mig på min säng.
***
Mitt i tystnaden så ringde min mobil. Cathrine.
- JB. Svarade jag och satte mig upp.
- Hej Justin. JAg ville bara säga att Madelene har vaknat. Hon har glömt bort det som hänt, men hon kommer ihåg det mesta. Jag skulle vilja att du och dina vänner kommer hit och pratar med henne och berättar det hon glömt och så.
- Visst! Vi kommer direkt.
----------------------
För ett som undrar, De tre stjärnorna (***) betyder att det är en bit fram, t.ex några timmar eller så. Men nu vill jag ha kommentarer!!
Let Your Heart Speak TWENTYTWO Shopping!
- Vi ska äta frukost med The Guys. Sedan har vi ledigt, tills klockan 7, då vi ska ut på stan och äta middag. Sa hon och jag nickade.
- Gå av mig.
Hon gick av och skrattade åt mig. Jag drog bort täcket och kände kylan tränga sig igenom mitt skinn. Jag övervägde att lägga mig igen, men tvingade mig upp ur den varma sängen. Jag drog mina fötter över det kalla golvet till min resväska. Min blick for fram och tillbaka, tillslut valde jag mörka jeansshorts med ett skärp, ett vitt linne och en ljusgrå kofta. Jag satte sedan upp håret i en bulle mitt på huvudet och sminkade mig med mascara, ögonskugga och läppglans. När allt var klart drog jag på mig mina flipflops och väntade in Lilly som drog på läppglans på sina läppar.
Efter några minuter började vi gå mot buffén. Killarna var redan där och väntade. Vi småsprang uppför trappan och jag skrattade lite åt Lilly som höll på att ramla. Men jag slutar skratta när jag ser Justin. Han ögon är på mig så jag tittar bort. Vi går direkt till det långa bordet och plockade våran frukost. Jag tog bland annat vattenmelon-såklart!-, vindruvor, äppeljuice(stav) och en macka med ost. Sedan gick vi tillbaka till bordet och jag satte mig bredvid Chaz, och Lilly satte sig bredvid mig. Justin satt mitt emot mig, och han stirrade på mig 24/7.
- Yo girls. What up? Sa Ryan och tog en tugga av sin macka.
- Maddie, kan vi prata? Sa Justin efter några minuters pinsam tystnad.
- Visst. Suckade jag.
Jag sköt ut stolen och reste mig upp. Snabbt rätade jag till shortsen innan jag gick efter Justin som gick nerför trapporna. Han stannade i mitten och jag slog mig ner. Han satte sig bredvid mig och suckade.
- Förlåt. Jag var idiotisk.
- Japp. Sa jag och kollade på mina naglar.
- Jag menar det. Du förtjänar bättre än mig. Sa han och jag suckade.
- Okej, då vet jag.
- Snälla, säg något mer. Jag är verkligen le...
- Oh, hej! Du är killen från stranden va? Du kollade in mig. Sa en ljus, falsk röst.
Jag kollade upp och såg den fakeblonda tjejen från stranden. Jag suckade och hon såg på mig med höjda ögonbryn.
- Ehm... Ja, det var ett missförstånd. Sa Justin med skakig röst.
- Nej, det tror jag inte. Du gav mig ju en flörtig blick. Sa hon och jag reste mig upp.
- Jag går nu och låter er prata ifred.
- Nej, stanna. Bad Justin och jag såg på honom.
- Nej, varför skulle jag?
Jag gick iväg och fortsatte med snabba steg mot bordet. Jag slog mig ner och drog in stolen.
- Vart är Justin? Sa Ryan.
- Vet inte. Bryr mig inte. Suckade jag och tryckte en melon bit på gaffeln innan jag stoppade den i munnen.
Justin
Jag såg efter Maddie som snabbt försvann åt vänster mot borden.
- Så... Då var den bitchen borta. Så, vart var vi? Sa hon och tryckte mig mot henne.
- Sluta. Sa jag och puttade bort henne och hon snubblade till i sina höga klackar.
Jag vände mig om och gick mot bordet. Maddie gav mig en snabb blick innan hon vände sig tillbaka mot de andra. Vad ska jag göra för att få henne att förstå att det är henne jag vill ha? Jag vill ju bara ha henne. Ingen annan. Det sved i mitt hjärta när hon bara ignorerade mig. Hela mitt hjärta brast.
Jag slog mig ner och åt upp det sista på min tallrik.
- Ska vi gå? Sa Maddie tyst till Lilly som nickade.
- Ses ikväll, Guys! Sa Lilly och de gick därifrån.
- Vad hände? Sa Chaz och såg på mig med en riktigt allvarlig blick.
- Inget. Bara att Miss. Blonde kom och tog över snacket. Suckade jag och petade met gaffeln i tallriken.
- Jag antar att det var rätt åt dig. Sa Chaz, reste sig upp och gick.
Jag såg förvånat efter honom och sedan såg jag på Ryan.
- Gå du också om du vill. Jag förtjänar inte någon sällskap.
- Nej, jag stannar. Log han och jag log tacksamt.
Maddie
Vi gick tillbaka till rummet och började planera vart vi skulle idag. Vi bestämde oss för att gå på stan i några timmar för att sedan åka till stranden.
Nu gick vi runt på stan och kollade på olika stånd som sto lite här och där på stan. Vi hade redan varit i flera tusen klädaffärer och hade hittat ganska mycket.
Efter ytterligare några timmar så satt vi i taxin på väg till hotellet. Chauffören(stav) körde som en dåre. Vi flög hit och dit i baksätet och jag var alltid rädd för att vi skulle råka ut för en olycka.
Men det var precis vad som hände...
---------------------------
Sooo, okey, jag slutade tre idag, därför kommer den här kanske lite senare än de andra. Men jaja, här är den! :) Kommentera! P.S Det var väldigt kort, men jag har lite ont i huvudet sedan skolan och vill helst vila.
Let Your Heart Speak TWENTYONE World Of Dreams
- JUSTIN! Skrek jag och skrattade medans jag sprang efter honom.
- Kom då! Retades han och sprang före mig.
Allt började med att Justin tog min mobil. Han sa att han skulle titta på mina meddelanden. Så vi har sprungit runt nästan hela hotellet. Nu var vi ute vid poolen. Då stannade han och jag gick fram till honom.
- Ge mig den. Sa jag och la armarna runt hans midja.
- En puss först. Flinade han och jag ställde mig på tå och mina läppar mötte hans.
Jag ställde mig sedan normalt och sträckte fram handen.
- Nu, mobilen. Sa jag och han suckade.
Han la min mobil i min hand och riktade blicken på min höger sida. Jag log och ställde mig på tå och kysste hans kind. Sedan gick vi tillbaka till de andra som var på stranden. Hand i hand. Jag slog mig ner bredvid Lilly på min handduk och såg upp på solen. Jag drog snabbt bort blicken och blundade ett tag.
- Ska vi bada? Sa jag och de andra nickade.
Vi sprang mot vattnet. Mina fötter gled igenom den varma, mjuka sanden och mitt hår flög i vinden. Snart kände jag vattnet omfamna mina fötter och det skvätte omkring mig. Snart dök jag i vattnet och jag gled genom det blåa vattnet. Jag gled upp till ytan och andades in den ljuva luften.
Efter lite vattenkrig och sådant gick vi upp till stranden igen. Jag och Lilly la oss på våra handdukar och började sola. Värmen trängde in under mitt skinn och värmde ända in i hjärtat.
Efter en stund kände jag någon som skuggade mig och snart ett par läppar mot mina. Jag öppnade ögonen och min blick mötte Justins.
- Hej älskling. Vill du ha något att dricka? Log han.
- Cola, tack.
Han och killarna gick iväg och jag satte mig upp.
- Lilly, kan du hjälpa mig med solkräm på ryggen? Sa jag och hon mumlade ja.
Hon satte sig bakom mig och började massera in solkrämen. Jag såg ut över havet där det nu bildats stora vågor. Några killar i 18 års åldern var ute och surfade. Men plötsligt såg jag en pojke i 3 års åldern på väg ut i vattnet. Jag väntade på att någon skulle hämta honom, men ingen kom.
- Så. Sa Lilly och satte sig på sin handduk igen.
- Jag kommer snart. Sa jag och gick mot pojken i vattnet som nu hade vatten till midjan.
Jag småsprang resten av vägen och tog upp honom. Han såg på mig med stora ögon och bet sig i fingret.
- Micheal! Hörde jag någon ropa och en kille i min ålder kom springandes mot mig. Tack så mycket! Sa han när han kommit fram.
- Så lite. Log jag.
- Vad heter du? Sa han och tog pojken-som antagligen hette Micheal.
- Madelene. Log jag och han nickade.
- Jag är Fredo. Log han.
Jag nickade.
- Okej, men jag måste gå nu. Vi... kanske ses. Log jag och han nickade.
JAg joggade därifrån och tillbaka till min plats där Justin och killarna satt och väntade med Lilly.
- Vad gjorde du? Sa Justin. Vem var det där? Fortsatte han och nickade mot Fredo.
- Fredo. Jag hjälpte hans.... bror, tror jag. Sa jag och satte mig på min handduk.
- Okej. Här. Sa han och gav mig min Cola.
- Tack. Log jag och han kysste mig.
- Ohlala! sa Ryan och jag började skratta lite tyst.
Sedan fortsatte jag sola och killarna satt och snackade.
- Oh, kolla in henne. Sa Justin.
- Men henne då! Kolla hennes rumpa. Sa Ryan.
- Den där tar helt priset.
Jag öppnade ögonen och följde Justins blick. Den landade på en blondis med knallrosa bikini. Hon hade stora bröst och hennes rumpa var inte bättre. Jag suckade och blundade igen. En busvissling hördes och jag visste att den kom från Justin. Då fick jag nog. Jag packade ihop mina saker och Justin såg på mig.
- Vart ska du? Sa han förvånat och allas blickar var på mig.
- Du borde tänka lite på vad du gör, innan du gör det. Mumlade jag och gick därifrån.
- Va? Men... Maddie!
JAg började springa mot hotellet och vidare in i korridoren. JAg såg ut över alla palmer och buskar medans jag lyssnade på syrsorna(stav) och mina steg som gjorde ett läte under mina fötter. Jag stoppade in kortet i avläsaren och ett klick hördes.
I rummet var det svalt och skönt. Jag gick in till badrummet och drog av mig min bikini. Jag märkte genast skilnaden mellan nyanserna på min kropp. Solbränna. Jag klev in i duschen och lät lite svalt vatten rinna över mig. Med ögonen stängde riktade jag upp ansiktet och vattnet rann ner.
JAg drog åt mig en vit handduk och lindade den runt min kropp. Medans jag borstade tänderna gick jag ut till rummet och drog fram mitt nattlinne och tog med det till badrummet. Jag spottade ut tandkrämen och skjölde tandborsten. Men nattlinnet på gick jag ut till rummet igen. Den här gången satt Lilly där. Hon såg på mig när jag kom in.
- Tja. Sa hon som om ingenting hade hänt.
- Tja.
Jag korsade rummet och gick fram till garderoben.
- Vi ska äta middag snart. Bara du och jag. Killarna skulle äta ute. Sa hon medans hon bläddrade i en tidning.
- Tack, men jag ska nog inte äta middag idag. Om jag blir hungrig beställer jag roomservice. Sa jag och satte mig i min säng.
- Okej. Är det okej om jag äter med killarna?
- Absolut!
- OKej, men vi ska gå nu. Så vi ses. Log hon och gick mot dörren.
- Ses. Sa jag tyst, men hon hade redan gått.
Jag slöt ögonen och bara låg där. Det ända som lät var ljudet av luftkonditioneringen, vågorna från havet och syrsorna. Typiskt utomlandsljud. Och snart föll jag in i drömmarnas värld...
- Maddie? Vakna. Maddie.
Jag öppnade sakta ögonen och möttes av Lillys blick.
- Hey, du somnade va? Log hon och satte sig bredvid mig på sängen.
- Ja. Sa jag hest.
- Justin är jätteledsen för det som hände. Du skulle ha sätt honom. Sa hon och jag nickade.
- Okej, jaja, godnatt. Mumlade jag och la mig på mage.
- Neje tråkmåns! Vi ska ha roligt! Sa hon och satte sig på min rygg.
- Flytta på dig tjockis.
- Det där kommer du få ångra.
Jag skrattade hest och suckade uppgivet.
- Vad är klockan? Sa jag.
- Halv elva. Log hon och jag flinade.
- Ja, det är ju ett tag tills midnatt.
Jag hoppade på henne och slog henne med en kudde.
- SLUTA! Skrek hon och skrattade.
- Du ville väl ha roligt? Sa jag och hon skrattade mer.
Allt slutade med att båda la sig trötta på rygg och skrattade.
- Jag älskar dig, vet du det? Sa Lilly helt random.
- Jag älskar dig med. Log jag.
Efter några minuter hörde jag Lilly tunga andetag vilket fick mig att le. Jag kröp under täcket och såg upp i taket en stund. Sedan log jag och slöt ögonen.
Än en gång så föll jag in i drömmarnas värld...
--------------------------
Tack för alla kommentarer! Blir jätteglad :) Kommentera.
Jag har jätte ont i huvudet, har haft hela dagen. Och så har man jobbiga killar i klassen som skriker och håller på, vilket inte gör det bättre. Jaja, Hope U Like It <3
Let Your Heart Speak TWENTY Your alive
Vattnet steg och steg. Och som den idioten som jag var så tog jag inte med mig min mobil. Just nu var vattnet till knäna. Ibland inbillade jag mig att någon var där ute, då skrek jag på hjälp. Antingen var det ett djur, eller så var det ren inbilldning.
Jag vet inte hur länge jag har varit här. Men det känns som år, men antagligen är det bara några timmar.
Jag tittar ut genom det lilla hålet och det ser ut som att det är kväll. Great. Jag suckade och såg vattnet stiga. Jag får lite panik och börjar gå runt. JAg sparkar på klipporna, men inget hjälper.
Jag vet inte hur jag hamnade här. Vet inte hur jag kom in. Men antagligen så ramlade ett klippblock ner när jag rullade in här. Jag vet inte.
Justin
Nästa dag gick jag upp klockan 6 för att leta efter Maddie. Den här gången gick jag själv för att de andra sov fortfarande. Jag vet inte vart jag ska leta. Men jag började med staden. Hon var ingenstans. Sedan gick jag till bergen, inte där heller. Sist gick jag till en strand. Längre bort såg jag klippor och sanden var blöt efter tidvattnet. Jag gick runt där en stund innan jag gick mot klipporna.
Maddie
Jag öppnade ögonen och såg mig omkring. Jag var kvar. Tidvattnet hade stigit och jag hade antagligen svimmat eller något. Mirakel att jag överlevde. Plötsligt hörde jag steg där ute. JAg försökte skrika, men det kom inget ljud från mina stämband. Så jag kämpade med att få ut ena handen genom hålet. Jag rörde på den så mycket som möjligt och plötsligt tog någon tag i den. Jag vart så rädd att jag drog tillbaka den.
- Maddie?! Hörde jag Justin säga.
Jag sträckte ut handen igen och jag hörde att han grät.
- JAg ska få ut dig.
Plötsligt hörde jag steg härifrån. Jag skulle skrika, men jag kunde inte. Istället började jag hosta upp massa vatten. Jag skulle kunna gissa att det var flera liter, men antagligen var det inte de.
- Justin?! Sa jag, rösten var tillbaka. JUSTIN?! Skrek jag och jag hörde springande steg hitåt.
- Ja, Maddie?! Sa han.
- Tidvattnet. Det kommer! Skrek jag när jag märkte att vatten började svämma in.
- Shit. Jag måste ha hjälp!
- Ring killarna!
- Ingen signal. JAg måste springa till hotellet.
- NEJ! Lämna mig inte! Skrek jag och började gråta.
- Jag kommer tillbaka, jag lovar. Sa han och han började gå.
Jag satte mig i ena hörnet av "grottan" och började gråta.
Justin
Jag sprang fort till vägen och tog en taxi till hotellet.
Jag slet upp dörren och stormade in.
- JAG HAR HITTAT HENNE! Skrek jag och alla kom ut i hallen.
- Vart är hon?!
- Kom!
Alla började springa ut på gatan igen och hoppade in i en taxi.
När vi kom till stranden hade tidvattnet stigit ordentligt. Jag sprang fram till klipporna.
- Maddie?! Ropade jag.
- Justin? Hörde jag hennes svaga röst säga innifrån.
- Ja, jag har med mig de andra.
Vattnet var redan till min midja. Vi försökte få ut henne på alla möjliga sätt. Vi tryckte, vi tryckte upp med en tjock pinne, vi gjorde allt... Men inget funkade.
- Jag kommer dö. Grät Maddie.
- Nej, det kommer du inte. Övertalade jag henne.
Vattnet hade stigit till midjan och jag kände paniken komma krypandes. Då slog det mig.
- Vi måste gräva ett hål!
Jag satte mig på knä i vattnet och började gräva. Lite svårt eftersom sanden åkte tillbaka, men jag kommer inte ge upp.
Maddie
Vattnet var vid midjan och Justin fick idéen att gräva ett hål. Så jag tog ett djupt andetag och dök under vattnet. Jag började gräva. Jag grävde för livet, bokstavligt. Jag gick upp igen, tog luft och dök ner igen.
Nu var vattnet till axlarna och vi var snart framme vid varandra.
- Håll ut Maddie! Ropade de hela tiden.
JAg var helt slut. Jag har aldrig grävt så mycket. Aldrig. Men snart såg jag Justins hand genom hålet.
- Simma igenom! Ropade dem den här gången.
Jag tog ett djupt andetag och dök ner. JAg grävde lite på vägen så jag skulle komma igenom och snart var jag halvvägs. Då hände det som inte fick hända... Jag fastnade. Jag drog och slet för att komma loss. Som tur var så kom Justin och drog ur mig. Snabbt simmade jag till ytan och tog ett djupt andetag. Jag började hosta och spotta ut vatten.
- Shit, du lever. Sa Chaz och kramade mig.
- Tack vare Justin. Log jag och gav honom en stor kram.
-----------------------------------
Ni fick en kort till ikväll. Men nu vill jag ha mer kommentarer! 5 kommentarer för nästa!!! Puss!
Let Your Heart Speak NINETEEN What's wrong with you?
***
- Happy birthday to you... Happy bithday....
Jag öppnade sakta ögonen och såg Justin, Ryan och Chaz stå och sjunga. Jag log och satte mig sakta upp. Min blick flög till klockan. 11. Lilly låg fortfarande och sov.
- GRATTIS! Avslutar killarna med, då vaknar Lilly.
- Käften. Muttrar hon och vi andra ser konstigt på henne.
Killarna gav mig varsin present. Justin gav mig ett en liten påse, Ryan gav mig ett litet kvadratiskt paket och Chaz gav mig ett paket som liknade Ryans, fast större. Jag började med Ryans. Där låg en liten kartong, som innehöll en liten kudde med ett armband på. Det var en kedja med tre berlocker på. Ett hjärta, ett lejon och ett peace tecken.
- Awww... Ryan, det är jättefint! Sa jag och gav honom en stor kram.
Han log mot mig och jag började öppna Chaz. Där låg en kartong, som innehöll en kudde med ett halsband på. En silverkedja med en uggla på.
- Tack Chaz! Jag älskar det! Log jag och kramade honom.
- Så bra då. Log han.
Jag log mot honom, sedan log jag mot Justin. Jag kollade sedan i påsen. Där låg två askar. Jag tog upp den ena. Där låg en jättefin ring. Man skulle sätta den på två fingrar, och det stod LOVE på. Jag log stort och öppnade den andra asken. Där låg ett halsband i silver som det stod LOVE på. Aww... Han hade köpt matchande smycken!
- Grattis, gumman. Log han och kysste mig.
- Tack Justin! Jag älskar dem!! Sa jag och kramade honom.
- Men kan ni vara lite tysta! Röt Lilly och jag suckade.
- Vi går till er. Sa jag till killarna och de nickade. Jag måste bara byta om. Jag kommer över sen. Fortsatte jag och dem gick.
Jag drog på mig ett par svarta midjehöga shorts och ett vitt linne som jag stoppade in under shortsen.
- Jag går till killarna. Kom in när du vill. Sa jag till Lilly medans jag borstade mitt hår.
- TAck då. Mumlade hon och jag suckade högt.
- Vad är det med dig?! Röt jag.
- Inget! Frågan är vad det är med dig! Röt hon och satte sig upp.
- Men vafan Lilly!? Småskrek jag och öppnade dörren.
Jag gick ut till korridoren och smällde igen dörren. Snabbt gick jag över till killarnas dörr och knackade på. Justin öppnade och log innan han gav mig en lång kyss. Vi gick in till de andra och vi började genast snacka.
- Var är Lilly? Sa Ryan.
- Vet inte. Sover. Mumlade jag och såg ner i madrassen.
- Vad är det? Sa Justin och tog upp mitt huvud.
- Hon är as irriterande. Hon blir arg öve minsta lilla sak. Mumlade jag och la mitt huvud i Justins knä.
- Det är säkert inget. Hon kommer nog snart.
Då knackade det på dörren.
- Jag öppnar. Sa jag och gick fram till dörren.
Där stod Lilly. Utan att säga något gick hon förbi mig in till killarna.
- Lilly! Berätta vad det är istället för att ignorera mig! Sa jag högt och hon vände sig om.
- Ska jag berätta tycker du?! Får jag inte ha ett privatliv?! Röt hon.
- Jo! Men var inte arg på mig utan anledning!
- Vem säger att jag är arg på dig?!
- Om du nu inte är arg på mig, varför ignorerar du mig då?!
- Vet du varför jag ignorerar dig?! För du ska alltid vara i centrum! Du ska alltid vara störst, bäst och vackrast!
- Vafan snackar du om?! Röt jag.
- Det vet du nog! Röt hon.
- Nej!
- Vet du?! DU är bara en själviskt tjej! Du tror alla gillar dig, men det gör dem inte! Dem hatar dig! Skrek hon och då ställde sig Justin emellan oss.
- Det räcker! Sa han högt och såg på mig, sedan på Lilly.
Jag kände hur mina ögon tårades och sprang mot dörren.
- Maddie!
JAg öppnade dörren och smällde igen den efter mig. Jag sprang sedan ut ur hotellet och ut på gatan. Jag fortsatte och kom till ett par klippor. Jag såg ut över havet och började gråta. Plötsligt ramlade stenen jag stod på och jag föll. Jag skrek och något slog i mitt huvud och jag kände hur jag rullade. Snart slog något hårt och vasst i min rygg och allt blev svart.
Justin
- Maddie! Ropade jag, men hon hade sprungit ut.
Jag sprang efter och såg åt höger och vänster i korridoren. Jag såg henne springa mot trapporna, så jag sprang efter. Men ute på gatan tappade jag bort henne.
- FAN! Svor jag och såg åt alla håll.
Jag sprang in igen och såg hur Lilly satt i soffan medans killarna stod och pratade.
- Hon är borta. Sa jag.
Alla såg på mig och Lilly kom fram till mig.
- Förlåt, det är mitt fel. Jag mår inge bra idag. Jag var bara så...
- Det är okej. Men vi måste leta efter Maddie. Ryan och Lilly, kan ni stanna här och vara här om hon kommer tillbaka så går jag och Chaz ut och letar?
- Visst. Sa Lilly och jag och Chaz gick ut till gatan.
Maddie
Jag vaknade av något blött som kom i mitt ansikte. Snabbt öppnade jag ögonen och såg mig omkring. Jag var mellan två klippor. Det var dom en mörk och kall grotta här inne. Från ett litet hål mellan klipporna lös det in lite. Det var vatten till mina fotleder. Men... Det var ju torrt när jag föll ner? Då förstod jag... Tidvatten...
Justin
Vi hade varit i hela stan, på stränderna och en liten bit upp på ett berg. Hon var ingentans. Vi hade också direkt kontakt med Ryan och Lilly ifall hon kommit tillbaka, vilket hon inte hade. Nu hade det blivit mörk och månen var högt på himlen.
- Vi kommer inte hitta henne. Suckade jag uppgivet.
- Vi kan inte ge upp Justin! Vi fortsätter imorgon. Då ser vi mer. Sa han och la armen om mina axlar.
Jag nickade sakta och vi började gå mot hotellet.
- Hittade ni henne? Sa Ryan direkt när vi kom in genom dörren.
Båda skakade sakta på huvudet medans några tårar rann på mina kinder.
Jag gick fram till soffan och la mig på den. Jag tog upp min keps och tog på den. Vart är hon?
---------------------------------
Skrev ett till kapitel. FIck en bra idé i en kommentar, tack så mycket!!! Men mer drama kommer, vänta bara ;) Kommentera! P.S Ni kan fortfarande ge mig idéer!
Let Your Heart Speak EIGHTEEN -SHARK!
Glada färger och tusen fiskar. Jag tog ett simtag och några fiskar simade ifrån mig direkt. Jag såg plötsligt en mörk skugga längre bort. Jag fick panik och simmade upp till ytan. De andra var bara någon meter ifrån båten, och jag var många meter bakom dem.
- HAJ! Skrek jag och alla vände sig om.
- Va?! Skrek Lilly.
Jag började simma fortare och kände paniken komma. De andra simmade också fortare och kom nästan direkt upp på båten. JAg började gråta och kände hur krampen kom.
- Jag kan inte! Skrek jag och simmade saktare.
- Kom igen Maddie! Ropade Chaz panikslaget.
Jag fortsatte simma och de andra skrek högre. När jag var en meter från båten sträckte Justin och Ryan ut sina armar mot mig. Jag kämpade med att ta tag i deras händer, då kände jag något vid mina fötter. JAg skrek högt och fick ett grepp om deras händer, men jag gled hur dem. Jag fick panik och förstökte igen, den här gången gick det bättre. De drog upp mig snabbt och jag ramlade på båten. Jag skakade väldigt mycket och grät minst lika mycket. Jag kände hur båten började köra, då satte jag mig upp och la ansiktet i händerna.
- Är du okej?! Sa Chaz och kramade mig.
Jag kunde inte prata. Min talförmåga var helt bortblåst. Jag satt bara där och grät.
Efter en halvtimme hade jag samlat mig lite. Fast ändå satt jag bara i min egen värld. De andra pratade med varandra i sittbrunnen, medans jag satt själv på däck. Jag hade benen mot mitt bröst och armarna låg om dem. Min blick satt fast på havet. Så vackert, men ändå så farligt. JAg hörde hur de andra skrattade där bak. Det var massa klippor vi åkte förbi, en och annan ö.
- Hej Maddie.
Jag kollade bak, där stod Justin. Min blick for fram igen.
- Hej Justin. Sa jag och tog ner knäna så jag satt skräddare.
- Hur är det? Sa han och slog sig ner bredvid mig.
- Bra. Tror jag.
- Säker? Sa han och hans arm hamnade om mina axlar.
- Nej. Började jag. Jag är inte säker. Fortsatte jag och han kramade mig.
- Hur är det med oss egentligen? Vart står vi? Sa han.
- Ja, vart tror du vi står? Sa jag och såg upp på hans gulliga ansikte.
- Jag tycker vi står... där du tycker vi står. Sa han med ett sådär gulligt leende på läpparna.
- Vad vill du då? Sa jag och skrattade till.
- Jag vill att du ska bli min Shawty. Sa han generat.
Jag log och kysste honom. Sedan drog jag mig tillbaka och log generat mot honom.
(Vi säger att dem har hyrt båten, så de får köra själva. Förlåt att jag ändrar så mycket!)
När de stannade båten och la ankare vid några klippor så gick vi bak till de andra.
- Ohlala! Något på G? Flinade Lilly när jag ställde mig bredvid henne vid ratten.
- Yao. Log jag och hon såg chockat på mig.
- Jasså! Retades hon och jag skrattade.
- Vi tänkte ta paus från åkandet, och de som vill får bada. Sa Ryan och alla nickade.
- Jag ska nog bada lite. Sa Justin och Chaz nickade.
- Jag med. Vi kan simma bort till stenarna där borta. Sa Chaz och pekade på några stora stenar några meter bort.
- Visst.
Dem två hoppade i och började simma bort.
- Är det okej om jag hoppar i? Sa Lilly osäkert.
- Ja! Såklart! Log jag och hon såg på Ryan.
- Är det okej om... Började Ryan.
- JAA! Men herregud. Skrattade jag och de hoppade i.
Jag såg på de andra när de simmade mot stenarna, och snart var de där. Jag tog upp min bok som jag tagit med och fortsatte läsa där jag slutade sist.
***
- Kommer du?! Ropade jag till Lilly medans jag böt örhängen.
- Ja!
Vi gjorde oss klara för middag på hotellet. Jag hade på mig en svart blommig klänning och ett par fina sommarskor. Lilly hade på sig en midjehög kjol i rosa och ett svart linne som hon stoppat under kjolen och ett par fina skor. Vi gick igenom korridoren, nerför trapporna, korsade innegården - där poolen, baren och allt var - och sedan gick vi upp för trappan som låg ute längst väggen på andra sidan. Där uppe var det fint trästacket runt om med massa bord med vita dukar och bruna trästolar. Killarna satt vid ett runt bord för fem. Jag satte mig bredvid Justin, som satt bredvid Ryan, som satt bredvid Lilly, som satt bredvid Chaz. Alltså hade jag Justin på min vänstra sida och Chaz på min högra. En kille med vit skjorta kom fram till oss med fem menyer i handen.
- Tack. Sa jag när han la ner en meny framför mig.
När han gått började jag genast kolla igenom den.
- Vad ska ni ta? Sa Ryan med blicken i menyn.
- Biff. Sa jag och la ner menyn, men Justin var snabb med att hindra mig.
- Vi är i Mexico. Vad ska man äta då?
- Tacos? Sa jag och han nickade.
- Precis. Alla tar tacos, punkt slut! Sa han och vi andra skrattade.
- Okej... Men jag vill ha fruksallad som efterrätt. Sa jag.
Snart kom maten och vi började äta. Vi skrattade och hade roligt hela tiden. Snart kom min kära fruktsallad också och Justin snodde ananasen av mig.
- Tack Justin. Log jag.
- För vad? Sa han förvånat.
- Jag gillar inte ananas. Sa jag och han blev besviken för ett misslyckat försök att ta något jag tyckte om.
Vi skrattade åt hans min och sedan kysste jag honom snabbt. Sedan tog jag en vattenmelon bit medans jag såg ut över horisonten.
--------------------------------
Kommentera!! PUSS! Kolla gärna min Twitter. Jag heter UKnowWilma.
Vad tycker ni?
Okej, jag har idébrist, men ni kan hjälpa mig! Okej, vad vill NI ska hända i Mexico?
- Mer kärlek
- DRAMA
- Olycka
- Tårar
- Svek
- Eget
Okej, kommentera vad ni vill ha mer av!!!!! Kom igen, hjälp mig! Ju fler som kommenterar här, desto fortare kommer nästa kapitel! Jag behöver verkligen er hjälp...
PUSS PÅ ER KÄRA LÄSARE!!!! <3<3
HAHAHAH, SÅ SÖT!!
Let Your Heart Speak SEVENTEEN Cave... wow
Efter några minuter kom de andra och jag och Justin väntade på dem.
- Kan vi inte gå på stan idag, och imorgon kan vi åka på en båttur. Sa Lilly och tog en bit melon.
- Ja, det låter bra. Log jag.
- På din födelsedag då? Om tre dagar? Vad ska vi göra då? Sa Justin och lutade armbågarna på bordet och la hakan i hans händer.
- Vi kan slappa... Började jag.
- ...På dagen och på kvällen kan vi gå på fin middag. Avslutade Lilly.
- JA! Awesome! Sa Chaz.
När alla ätit upp så gick vi till våra rum. Jag tog på mig en vit shortsdress, ett par svarta ballerina skor, ett halsband och några armband. Sedan lockade jag mitt hår lite och sminkade mig sist med mascara och läppglans.
- Är du klar? Sa jag och duttade på lite extra läppglans.
- Japp! Sa Lilly och kom ut från badrummet med svarta shorts och ett vitt, löst linne.
Hennes hår var platt och hennes ansikte var lätt sminkat. Vi gick till killarnas dörr och knackade på. Ryan öppnade och vi började gå. Jag gick bredvid Lilly bakom killarna som gick på led.
Vi tog en taxi till stan och gick runt på gatorna. Vi shoppade, pratade, delade på oss så killarna gick själva och jag och Lilly gick själva, och vi hade allmänt roligt. Men efter några timmar drog mörka moln över den annars blåa himlen. Och snart landade en regndroppe på min kind. Innan jag visste ordet av började det spöregna. Man såg ingenting och vi försökte hålla ihop. Snart började det åska och jag tog tag i Lillys hand.
- Jag ser inget! Skrek jag och försökte lista ut vart alla var.
- Inte jag heller! Vart är de andra! Skrek hon tillbaka.
- JUSTIN! CHAZ! RYAN! Ropade jag.
- Vi är precis bakom dig. Sa Justin och Lilly började asgarva, jag var inte sen med att hänga på.
- Snacka om panik. Skrattade jag.
- MITT HÅR! UTbrast Lilly och jag stelnade till.
- OMG! Skrek jag och vi såg oss omkring.
- DÄR! Skrek Lilly och vi två sprang under ett tak.
Killarna kom skrattandes mot oss.
- Hur ska vi komma härifrån? Suckade jag.
- Vet inte. Sa Chaz.
- Vänta här. Sa jag och gick ut i regnet.
Jag såg till höger, till vänster och överallt. Men det fanns ingen taxi. Då såg jag en kille stå vid ett stånd med frukt.
- Ursäkta, vet du om det finns någon taxi här? Sa jag och han skakade på huvudet.
- Dem tog in alla för det går inte att köra i det här vädret.
- Great. Mumlade jag och gick därifrån.
- MADDIE AKTA! Skrek Justin och jag vände mig om.
Två strålkastade kom mot mig. JAg skrek och kastade mig åt sidan. Jag hamnade på marken med en duns och jag låg där tills någon kom springandes mot mig.
- Shit, Maddie?! Sa Lilly.
- Lever jag? Sa jag helt random och satte mig upp.
- OMG, ja! Är du okej? Sa Chaz och hjälpte mig upp.
- Jävla idioter. Sa Ryan.
- JAg är en idiot, japp. Suckade jag och såg mig omkring.
Regnet bara öste ner och det ända man såg var... Eller man såg ingenting.
Efter några timmars promenad hittade vi till hotellet. Där var allt kaos. Strömmen hade gått och personal sprang fram och tillbaka. Vi gick till våra rum och jag la mig på golvet. Jag suckade högt och drog handen genom mitt blöta hår.
- Vad ska vi göra nu? Suckade jag igen och satte mig upp.
- Vet inte. Sa Lilly och tog av sig sina skor.
- Jag ska byta om i alla fall. Sa jag och tog med mig shorts, ett linne och en tjocktröja till badrummet.
Snabbt böt jag om och när jag kom ut var killarna där också. Jag hängde upp mina blöta kläder och la mig på min säng.
- Är du säker att du är okej? Sa Ryan och jag nickade.
- I'm fine.
Jag satte mig upp och drog benen till mig så jag satt skräddare. Jag började pilla på mina naglar medans de andra snackade om något.
Nästta dag var det bättre väder, det vill säga sol och molnfritt. 30 grader i solen, 24 i skuggan. Så vi tog en taxi till hamnen där en motorbåt väntade på oss. Så vi klev ombord och den körde i full fart mot korallreven. Jag och Lilly låg på däck och solade medans killarna satt och snackade. Efter några minuter var vi framme och alla drog av sig kläderna, vi hade såklart badkläder under. Alla hoppade i samtidigt och det skvätte vatten överallt. Alla kom upp till ytan och vi började skratta.
Vi såg en grotta, inte så långt bort, så vi simmade dit. Det var sååå vackert! Vi klättrade upp på klipporna och såg oss omkring. Det var ljust och havet var riktigt blått.
- Wow... Det är otroligt. Sa Lilly och det ekade.
- Ja.
------------------------------------
Soo.... Kommentera mera!
Let Your Heart Speak SIXTEEN Mexico... Yes
Två dagar senare onsdag
Jag drog fram min rosa, stora resväska och slängde upp den på sängen. Jag öppnade den och började tänka. Mexico... Jag gick fram till min garderob och tog fram tre bikinis. En rosa, en vit och en svart. Sedan packade jag ner massa extra kläder. Bland annat shorts, jeans, kjolar, klänningar, linnen, toppar och massa mer. Sedan tog jag en handväska och stoppade ner headset, pengar, pass, tuggummi och lite till. Sedan la jag två böcker i det lilla nätfacket på resväskan. Sist la jag i tandborste, samt tandkräm. Resväskan la jag sedan bredvid sängen och slängde handväskan på den. Jag gick sedan till badrummet igen och såg mig själv i spegeln.
Klockan var 22.00 och imorgon bär det av mot Mexico. Jag log åt mig själv och gick tillbaka till rummet igen. Den här gången satt Justin på min säng och såg sig omkring.
- Jag fattar inte att jag ska till Mexico. Log jag.
- Du menar väl vi. Flinade han och jag såg chockat på honom.
- VI?! Ska du och Chaz med?!
- Ja, jag, Chaz och Ryan. Log han och reste sig upp.
- YES! Skrek jag och slängde mig i hans famn.
Han kramade mig tillbaka och vi stod där. I mitten av rummet, och kramades. Den bästa känslan någonsin!
- Nu måste du gå. Jag ska sova. Sa jag och han nickade.
- Godnatt.
- Godnatt.
Han gick ut ur rummet och stängde. Jag la mig på sängen och log stort. Imorgon är vi i Mexico. Overkligt.
Nästa morgon vaknade jag nio som vi sagt. Jag skulle hämta Lilly på flygplatsen. Så jag drog på mig mina mjukisar, ett linne och en tjocktröja. Snart satt jag i bilen på väg till flygplatsen. Träden försvann bakom mig, likaså husen.
Jag stannade vid entrén och väntade in Lilly. När jag såg henne gick jag ur bilen och sprang mot henne. JAg kastade mig på henne och hon kramade tillbaka.
- Åh, jag har saknat dig!! Utbrast jag.
- Jag har saknat dig med!!! Pep hon.
- Kom nu!
Vi hoppade in i bilen och åkte hemåt.
När vi ännu en gång satt i bilen med Justin, Chaz och Ryan så var klockan ett. Jag körde, och Lilly satt bredvid mig.
- OKej! Håll ihop! Ropade Justin och vi andra skrattade.
Vi irrade omkring på flygplatsen och stressade till våran gate. Men när vi kom dit så såg vi att planet var försenat, till tre. Alla suckade innan vi slog oss ner utanför ett kafé. Jag beställde en Cola, Justin och Lilly tog samma medans Chaz och Ryan tog varsin Sprite. Vi började snacka och tillslut skulle jag och Lilly till en affär som hade massa tidningar, pocket böcker med mera. Jag köpte några tidningar och en pocketbok. När vi var klara ställde vi oss i kön till gaten.
Okej, vi har precis tagit plats på planet och satt och väntade på att vi skulle lyfta. När vi började köra fort så fick jag FlashBack från alla gånger som jag flugit fram och tillbaka till olika länder. Allt spelades upp. När man såg marken försvinna, molnen dök upp från ingenstans... 
Jag kände tårarna i ögonen. Det är första gången jag flyger utan mamma. Hon hade alltid suttit vid min sida på flygsätena. En tår trängde sig fram ur mitt öga och rullade nerför min kind för att sedan landa på min hand. Dem andra hade kul, pratade och skrattade. Det hörde jag i bakgrunden av mina tankar. En till tår rullade nerför min kind, den här gången kände jag någons hand på min axel. Jag kollade bredvid mig och såg Lilly sitta och titta på mig med oroliga ögon.
- Hur är det? sa hon oroligt.
Jag log. Stort.
- Bra. Allt är bra. Sa jag helt ärligt.
- Det ser inte ut så. Sa hon envist.
- Ta det lugnt. Sa jag och såg ut genom fönstret. Allt är bara bra. Fortsatte jag tyst.
Och så var det. Allt var perfekt. Mina kompisar, på ett flyg till främande land. Allt var så bra det kunde. Inget kunde varit bättre. Jag såg molnen under oss och slöt ögonen.
Justin
Jag såg på Maddie. Hon satt vid fönstret och såg ut. Hon hade ett litet leende på hennes läppar, innan hon slöt ögonen. Dem rykte till lite då och då, så gulligt. Hon såg så oskyldig ut när hon satt där. Så hjälplös och... fridfull. Hur skulle jag kunna lämna henne när jag ska tillbaka till Atlanta? Hur ska jag klara mig?
- Ey, Justin. Are you there!? Sa Chaz och jag nickade och drog bort blicken.
- I'm here.
- Bra där. Flinade han.
Resten av resan gick jättebra. Maddie vaknade efter ett tag och var social med oss. Pratade, skrattade... hade kul alltså. Så nu har vi landat och står på marken igen, och väntade på våra väskor.
- Men snälla, skynda lite! Sa Maddie frustrerat medans hon väntade på sin väska.
- Där är den! Sa Lilly och pekade på en som liknade hennes.
- Thanks God. Sa hon tyst och gick fram till den.
Men hon kom snart tillbaka, utan den.
- Inte den. Mumlade hon.
- Där! Sa jag och pekade på en annan.
Hon gick dit och tog den från bandet efter att ha kollat lappen som satt på. Hon drog ut handtaget och drog den efter sig mot oss.
- Din handväska, frun. Skojade jag och gav henne den.
- Tack herrn. Skojade hon och jag skrattade.
Vi satte oss i en minibuss och åkte mot hotellet som låg några timmar härifrån. Det var mitt i natten och alla var trötta. Lilly-som satt vid ena fönstret-lutade sitt huvud mot Maddie, som lutade sitt huvud på min axel. Så söta. Jag tog kort på dem och la ut på FB och Twitter, och skrev Tired after a little airtripp #Mexico. Jag satt mest och såg ut genom fönstrena. Några vildhundar, gamla som nya hus.
- Maddie, vi är framme. Sa jag och skakade om henne försiktigt.
- Mmm... Mumlade hon och satte sig upp ordentligt. Lilly.. Muttrade hon och skakade om Lilly.
- Jag är vaken.
Vi klev ur bilen och gick mot hotellet. Det var som en hästsko ut mot havet som låg fem meter ifrån hotellet. Vi gick dit och såg fullmånen i horisonten. Vi lyssnade på vågorna ett tag innan vi gick till våra hotellrum. Vi killar fick ett och tjejerna fick ett. Hotellet var i tre våningar, vi bodde på tredje våningen. Korridorerna var liksom... inte inna i hotellet, utan det var som en lång balkong... typ. Vi såg några ödlor på väggarna som tjejerna tyckte om. De döppte varenda en. När vi äntligen kom till våra rum sa vi godnatt och gick in.
Maddie
Vi gick in i rummet och tog ut våra tandborstar, tandkräm och nattkläder ur resväskorna. Sedan gjorde vi oss i ordning och la oss i sängen.
- Godnatt.
- Godnatt.
Jag vaknade några timmar senare av att det var asvarmt. Jag gick till balkongdörren och drog bort de tunna gardinerna(stav) och öppnade glasdörren. Utsikt över poolen som låg i "hästskon" och en bar i vattnet som man satt i poolen på stenstolar typ. Solen var på väg upp och låg precis i horisonten. Jag gick in igen och drog på mig rena underkläder och en vit sommarklänning. Sedan borstade jag mitt hår och gick ner till stranden. Det var tyst och det ända som hördes var det lilla köket till buffén som låg på andra våningen. Det var en trappa som gick upp dit. Jag gick i alla fall till stranden och såg ut över havet.
- Vackert, eller hur? Sa en obekant röst.
Jag kollade bak och såg en kille i min ålder. Mörkt, kort hår, söta ögon... ganska snygg.
- Ja. Sa jag och kollade ut mot havet igen.
JAg hörde hur han gick. Jag gick tillbaka upp till rummet och drog på mig mina flippflopps. Jag började med att gå till killarnas rum och knacka på. Jusitn öppnade.
- Godmorgon. Log han.
- Morning. Ska ni med till frukostbuffén? Sa jag och han nickade.
- Jag kan göra det. Killarna sover fortfarande.
- Great. Log jag och vi gick tillsammans till buffén.
Jag plockade åt mig en macka, smör, vattenmelon, mjölk och plättar. Vi satte oss ner och började äta.
- Undrar vad vi ska göra idag.
- Det kan man undra. Log jag och såg ut mot havet. Så vackert...
------------------------------------------
Okej, den här resan de gör till Mexico fick jag från min resa dit. Hotellet var i en hästsko, några meter från havet, fina korridoren, poolen, baren... allt! Vi gick också till havet sådär på natten när vi kom dit efter en tre timmarlång minibussresa. Aja, kommentera! och så ni vet.. Jag kollar inte stavfel och sånt när jag skrivit ett kapitel...
Let Your Heart Speak FIFTEEN Top Model
- Nej. Muttrade Chaz.
Jag blängde på honom och reste mig upp.
- Varför är det så? Sa jag.
Det vart tyst. JAg suckade och gick mot trappan.
- Jag är på mitt rum! Ropade jag och traskade upp för trappan.
Mina steg ekade i huset när jag gick över de. Dörren gnisslade till när jag öppnade den. Ett klick- ljud hördes när jag låste. Jag gick fram till min garderob, drog undan spegeldörren och drog ner min vit/rosa randiga OP (One piece). Jag drog av mig mina byxor och min tröja, men behöll underkläderna på, och sedan kröp jag i min OP. Dragkedjan åkte upp, innan jag hoppade på sängen. Huvudet landade mjukt på den mjuka kudden och min blick for upp i taket. Det enda jag hörde var mina djupa andetag och mitt hjärta. Tillslut drog jag upp min dator i mitt knä och tryckte upp internet. Jag sökte på FaceBook och loggade in.
Make me smile, sombody #Please
Jag suckade och loggade ut. Jag loggade in på MSN och såg att Lilly var inne.
( Kursiv och fet = Lilly, Vanlig och fet = Maddie)
Lilly, rädda mig....
Vad har hänt, Sweetie?!
Allt är en enda röra...
JAG KOMMER OCH RÄDDAR DIG!
Haha, tror inte det va?
Nä, men ändå. Berätta
Min pappa kom hit igår och vi tog en promenad i skogen. Chaz och Justin vart crazy och ja... Nu så tror Chaz att det är något på G mellan mig och Justin, så han och Justin bråkar och... BLÄ! JAg hatar mitt liv (vet inte om Lilly vet att det är Justin Bieber, men vi säger att hon vet de)
Ojdå, rörigt du... Vi kanske borde ha en tjej weekend. Typ åka till Mexico eller något.
Eller Turkiet! Har alltid velat åka dit!
JA! JAg kollar flyg nu!!!! BRB
Jag log stort och hörde att det knackade på dörren.
- Kom in! Ropade jag, men kom på att jag låst.
Jag gick upp ur sängen och låste upp. Dörren åkte upp, där stod Chaz.
- Tja. Log jag.
- Hej. Du, förlåt för det där med Justin. Det var jag som överdrev.
- Det är lugnt! Jag och Lilly planerar en tjej weekend.
- När då? Kan jag och Justin hänga med?
- Då blir det ju ingen tjej weekend ju!
- Haha, nej. Men jag och Justin kan ha kill weekend på samma ställe som ni. Fast olika, liksom. sa han.
- Haha, okej. Men ni får boka eran!!! Retades jag och stängde dörren.
Jag hoppade tillbaka till sängen och tog upp datorn i mitt knä.
Går ett flyg på torsdag klockan 2 på dagen, till Mexico
Okej....
Jag tar ett flyg till er så flyger vi tillsammans till Mexico?
Perfect! Du kan boka så ger jag dig pengar när vi träffas. Okej?
Visst, men du behöver inte betala tillbaka.
Why not?
Why?
Haha, okej, vi får se. Men vi ses!
Japp! CYah
Jag stängde av datorn och gick ner till de andra. De satt i soffan och diskuterade fotbolls matchen som gick på teven, om jag förstod rätt. Jag tassade fram, satte mig bakom soffan och stack fram huvudet mellen deras.
- Tjeeeeeeeeeena guys! Utbrast jag och båda hoppade till.
- Maddie! Sa Chaz surt.
Jag flinade och hoppade upp mellan dem. Jag flyttade på dem innan jag drog upp benen så jag satt skräddare. Jag suckade och tog kontrollen från Justin.
- Nu ska vi se... Mumlade jag och böt kanal.
- NEEEEEJ! Skrek både Justin och Chaz, vilket fick mig att hoppa till.
- Jooo! Sa jag och skakade lite på hela huvudet.
JAg stannade på 3:an där det var Americas Next Top Model. Jag skrek till och klappade händerna medans killarna satte ansiktet i händerna och suckade högt.
- TYST! Skrek jag och såg på Tyra som stod med foton i händerna.
- I have twelve beautiful girls standing in front of me. But I only have eleven photos in my hands.
Jag log stort.
- Snälla, by...
- TYST! Avbröt jag och Chaz skrattade åt mig.
Nu stod det två stycken tjejer framför Tyra. En mörk och en ljus.
- Snälla, ta henne! Sa jag och pekade på den ljusa.
- Celia.
- YES! Skrek jag och killarna hoppade till.
----------------------------------
Okej, jag vet. Den är jättekort. Men jag har inga idéer alls just nu. Så vi får se när jag skriver nästa. Förlåt!
Let Your Heart Speak FOURTEEN Who's he?
Jag kollade på hans ansikte som jag såg i profil, eftersom hans blick var på teven. De mjuka konturerna... Hans söta näsa. Allt var gulligt. Jag kollade snabbt bort när jag märkte att jag satt och stirrade på honom. Jag lutade mig tillbaka i soffan och blunade ett tag.
Ett tag var tydligen inte ett tag utan en timme. Jag hade somnat.
- Maddie! Wake up! Sa Chaz och drog ner mig från soffan, till golvet.
- AJE! Sa jag med min typiska, irriterade röst.
- Aww... Vart du lite ledsen nu. Sa Chaz och gjorde en ledsen min.
- Käften! Skrek jag och puttade ner honom på golvet.
- Okej, jag ska bara sakta gå ut... sakta. Sa Justin och började backa ifrån oss.
- Nejdu, du kommer inte härifrån. Hotar jag och reser mig upp.
- Nej, hon tar mig! Skriker Justin och börjar springa.
Jag springer efter och hoppar upp på hans rygg.
- Ha! GOT YA! Utbrister jag och han skrattar.
- Nu då? Ska du bara sitta där? Sa han och tog tag i mina ben som jag hade runt hans midja.
- Tänkte det. Sa jag och lutade min haka mot hans huvud.
- Okej.
Vi gick tillbaka till Chaz som satt och bläddrade i någon tidning.
- Okey, what to do? Mumlar han och jag hoppar ner från Justins rygg.
- I have no i...
- BADA! Avbryter Justin och vi ser på honom, sedan ut på trädgården, där regnet slog ner i backen.
- Och jag kan inte bada. Sa jag.
- Varför? Sa Justin idiotiskt.
- HALLÅ?! Sa jag och pekade på min fot.
- Juste, sorry. Sa han och jag flinade.
- Lugnt.
Vi bestämde oss tillslut för att göra maten tidigare. Justin och Chaz gjorde köttet och jag skar grönsaker och dukade.
- Justin, fixa två dl vatten. Sa Chaz.
- Ajaj. Sa Justin och jag skrattade.
Jag ställde fram tallrikar, glas och bistick(stav) och sedan la jag fram servetter.
- Är ni klara snart? Sa jag och ställde fram majs och ost på bordet.
- Snart. JUSTIN SLUTA! Sa Chaz vilket fick mig att skratta.
När jag ställt fram det jag skulle så satte jag mig på ena stolen. Jag fokuserade på deras rörelser innan min blick for ut genom fönstret. En bil körde förbi, en cyklist med regrock cyklade förbi. Plötsligt stannade en bil utanför vårat hus.
- Jag kommer snart. Sa jag och gick mot hallen.
JAg tog ett paraply och ett par foppa innan jag gick ut. En man steg ur bilen, smällde igen dörren och såg sig omkring. Hans blick fastnade på mig. Han gick mot mig och jag ryggade tillbaka lite.
- Ursäkta, är du Madelene Jones? Sa han och jag nickade sakta. Jag kan inte tro det. mumlade han vidare.
- Vem är du? Sa jag.
- Förlåt, Steve Martins. Sa han artigt och hela jag stelnade till.
- Du menar...
- Ja, jag är din pappa.
Jag skådade honom en stund. Lång, brunt hår, gröna ögon, smala läppar och lite avlångt huvud. Lagom small, muskler och lite stubb. Nu förstår jag var jag har fått mitt bruna hår ifrån.
- Ehm... hej. Antar jag. Sa jag försiktigt.
Dörren öppnades bakom mig.
- Maddie, kommer.... Wow, vem är du?
Det var Chaz. Han kom ut och såg på Steve.
- Jag är Steve Martins. Pappa till Madelene. Log han och jag fick tårar i ögonen.
- Kom in. Vi har gjort tacos. Säger jag och släpper in honom.
- Maddie, får jag prata med dig? Säger Chaz och jag nickar innan han drar mig till övervåningen.
Han såg på mig länge innan han sa något.
- Tänk om han är en pedofil? Eller en alkis?
- Du, han ser faktiskt inte ut som en sådan person. Sa jag.
- Döm aldrig efter utseendet.
- Precis Chaz, döm aldrig efter utseendet. Sa jag och gick.
Jag tog med pappa på promenad så vi skulle lära känna varandra, och få lite ensam tid.
- Så... Vad jobbar du med? Sa jag, även om jag redan visste.
- Brandman. Okej, min tur. Vad har hänt med din fot? Sa han och pekade på min fot.
- Jag ramlade i skogen.
- Har du någon kille? FLinade han.
- Nepp.
Han nickade sakta och vi fortsatte gå i tystnad.
- Kan vi gå in i skogen? Jag älskade att vara där som liten? Sa han och pekade på en skog.
- Visst. Har du bott här som liten? Sa jag och vi korsade vägen.
- Ja. Jag är uppvuxen här. Sa han när vi gick in i den tysta, mörka, mystiska skogen.
Regnet hade avtagit lite men man hörde lite droppar här och där. Ibland hamnade en droppe på mitt huvud.
- Så... Hur går det med skolan? Sa han och vi svängde av på en annan stig.
- Bra.
- Kompisar?
- Bra.
- Hur går det med mamma då? Är hon jobbig? Sa han tyst.
- Det går bra. Men jag tycker hon jobbar för mycket. Hon har inte tid för mig liksom. Sa jag och suckade.
Det vart tyst igen. Om jag ska vara ärlig är jag lite rädd just nu. Jag menar, jag är i en skog, på kvällen, med en man jag aldrig träffat som tydligen är min pappa. Helt sjukt.
- Vem var killen som du gick iväg med förut? Sa pappa allvarligt.
- Min lotsasbror. Mammas nya killes son. Sa jag och suckade.
När vi äntligen var hemma igen så sa han att han skulle åka till hotellet han bokat in sig på. Jag gav honom en kram och han åkte iväg. Jag öppnade dörren och drog av mig skorna.
- Vart har du varit? Sa Chaz.
- Ute. Sa jag och gick mot vardagsrummet, men ångrade mig och gick till köket istället.
- Ute vart?! Sa han och jag suckade.
- I skogen.
- SKOGEN?! ÄR DU GALEN?! Hörde jag Justin skrika från trappan.
- Men vad? Sa jag och öppnade kylskåpet.
- Du kan ju fan heller gå ut i skogen - på kvällen - men en man du aldrig träffat! Det är ju fan idiotiskt! Sa Chaz
- KÄFTEN! Jag vet att det här är min pappa! Du vet inte hur det känns att aldrig ha träffat sin pappa! Och när han plötsligt står utanför huset får jag inte träffa honom! Är det det du menar! Utbrister jag och går mot trappan.
- Maddie....
- Jag lyssnar inte. Mumlade jag och låste in mig på mitt rum.
Jag slängde mig på sängen och tog min nalle och kramade den.
- Maddie... Hörde jag utanför dörren.
- VAD?! Skrek jag.
- Öppna, det är jag. Sa Justin.
- Like I care. Viskade jag.
Men jag gick i alla fall upp, låste upp dörren och la mig på sängen, i samma position som innan med nallen i min famn. Jag hörde att Justin låste dörren och sedan satte han sig bredvid mig.
- Jag är eländig, eller hur? Suckade jag.
- Nej, inte alls. Säger han och drar undan en hårslinga ur mitt ansikte, sedan smekte han min kind.
JAg suckade och satte mig upp. JAg såg på Justin länge innan jag såg ner på min nalle som jag hade i famnen.
- Vart är Chaz? Sa jag tyst.
- Där nere. Sa Justin och log smått.
- Jag måste säga förlåt. Kan du vänta här? Sa jag och han nickade.
- Tack. Fortsatte jag och pussade honom på kinden innan jag gick ut från rummet och ner till Chaz.
Han satt i soffan och trummade otåligt med fingrarna på soffbordet. Jag satte mig bredvid honom och gav honom en kram, som han besvarade.
- Förlåt. JAg skulle inte skrikit åt dig. Sa jag.
- Det hade du all rätt till. Säger han och jag ler mot honom.
Vi pratade ett tag innan jag gick upp till Justin. Han gick runt och tittade i mitt rum. Jag log lite innan jag gick mot honom.
- Kom nu Justin. Viskade jag och såg upp på honom när han tog mig i sin famn.
- JAg gillade det du gjorde förut. Flinade han.
- Okej, kom nu. Flinade jag tillbaka.
- Okej.
HAn kysste mig länge och passionerat innan jag avbröt och drog med honom till Chaz.
- Jag går och hämtar dricka. Sa jag och de nickade.
JAg gick fram till kylskåpet och tog ut tre Cola burkar och sedan gick jag mot vardagsrummet, men stannade upp när jag hörde att de pratade med varandra.
- Sårar du henne, då jävlar. Hörde jag Chaz säga.
- Vad snackar du om? Sa Justin.
Då gick jag in och ställde ner dem på bordet, som om ingenting har hänt. Men jag tror vi alla kände att det var spänt mellan oss. Pinsamtystnad... Efter några minuter fick jag nog...
-------------------------------------
Nu fick ni ett ganska långt tycker jag. Så kommentera!!!!!!!
