Let Your Heart Speak THIRTEEN Dream... Or real?
Maddie
Jag gick in till badrummet och borstade tänderna. När jag var klar så gick jag in till mitt rum och drog på mig mitt svarta spetsnattlinne. Sedan tassade jag ut från rummet och in till Chaz rum. Chaz låg i sängen och sov, medans Justin låg på en extrasäng bredvid och såg upp i taket. När jag tog ett steg in så vände han sig mot mig. Han log smått och jag log tillbaka. Han satte sig upp och såg mig rakt in i ögonen. En stöt flög genom hela mig och jag vart svag.
- Är du vaken? Viskade han och jag nickade svagt.
- Jag ska sova nu. Jag skulle bara kolla om ni var vakna.
- Vi var vakna, men Chaz somnade. Flinade han.
- Okej, men godnatt.
- Godnatt. Log han.
Jag gick ut ur rummet och stängde dörren. Med smygande steg gick jag in på mitt rum och stängde dörren. Jag gick sedan fram till sängen och drog täcket till midjan. Sedan låg jag och såg upp i taket. Tänkte... Varför vart jag så svag när jag mötte Justins blick? Varför fick jag den där stöten? Jag hade så många frågor, men inga svar. Jag kollade klockan på min mobil som låg på sängbordet och såg siffrorna 01.02. JAg suckade och såg upp i taket igen. Alla tankar for runt i huvudet, det gjorde mig tokig. Till slut gick jag ut på balkongen och såg ut över Stratford. Gatulamporna var på och gjorde hela staden magisk. JAg kunde skymta ett par killar som vinglande omkring. Jag såg ner på mina fötter och gick in igen. Jag drog igen glasdörren och la mig i sängen. Med täcket på min midja slöt jag ögonen.
- Maddie? Hörde jag en röst säga, Justin.
Jag bestämde mig för att lotsas sova. Jag hörde steg hitåt och kände hur någon satte sig på sängkanten. Någon drog sin hand på min kind och suckade.
- Om du bara visste hur jag känner. Hur jag känner för dig. Viskade han och jag stelnade till. Du vet inte hur galen du gör mig. Viskade han vidare.
Sedan suckade han, reste sig upp och snart stängdes min dörr. Då öppnade jag ögonen och satte mig upp. Rummet var mörkt. Som tidigare. JAg suckade och la mig ner. Hade verkligen Justin varit här och sagt det? JAg vet liksom inte hur jag känner för honom. Jag vet inte. Men han är söt, rolig, omtänksam... Men jag känner honom inte. Åh, allt är så komplicerat. Snart somnade jag med alla tankarna i mitt huvud.
Nästa morgon gick jag ner till köket. Där satt Justin. Jag satte mig ner och började ta frukost.
- Vart är Chaz? Sa jag.
- Han skulle till Ryan, så det är vi idag. Flinade han och jag log.
- Sure.
Efter några timmar satt vi i vardagsrummet och såg på film. Eller, den var precis slut. Han böjde sig över mig och kysste mig. Då plötsligt bet han i min tunga, hårt. Jag skrek.
- MADDIE!? VAKNA! Skrek Chaz och jag satte mig upp snabbt.
Jag såg mig omkring. JAg satt i min säng, i mitt rum. JAg tog mig för pannan och såg att Justin stog i dörröppningen.
- Varför skrek du? Sa Chaz och tog min hand.
- JAg vet inte... JAg...
- Varför blöder du på läppen?! Avbröt han mig.
Jag kände hur något rann nerför min läpp, vidare till hakan.
- Ehm... Sa jag och började skaka.
Hade jag drömt, eller var det verkligt? Eller jag kanske bara bet mig i läppen i sömnen. Typ.
- Vad är det? Sa Chaz oroligt och Justin satte sig på andra sidan i sängen.
- JAg vet inte. Sa jag och rösten sprack.
Ögonen började tåras och det sved i min hals.
- Jag vet inte. Sa jag och började gråta.
- Du... Sa Chaz och kramade mig.
Jag började gråta som en idiot och bara bölade ut mot Chaz axel.
- Var är klockan? Frågade jag helt random.
- 10. Svarade Justin.
- Vänta här. Sa Chaz, reste sig upp och gick ut ur rummet.
Justins ögon var på mig hela tiden medans jag kollade tomt framåt.
- Vad var det du drömde igentligen? Sa han tillslut.
- Jag vet inte om det var en dröm... Eller om det var verkligt. Sa jag och såg ner i madrassen. JAg vet inte någonting längre. Fortsatte jag och skådade en tår som landade på min hand. Allt var en enda röra just nu.
- Jo, det vet du visste. Sa han och drog handen på min kind, vilket fick mig att rygga tillbaka lite. JAg ska inte göra dig illa. Sa han lugnt.
Jag såg på honom. Så sa dem jämt på teve. Fast, igentligen så skulle dem.
- Snälla, gör ingenting. Sa jag och började krypa bak i sängen.
- Nej, varför skulle jag? Sa han.
- Snälla, sluta! Sa jag och han såg konstigt på mig.
- Vad ska jag sluta med? Jag ska inte göra dig illa. Sa han och såg på mig som om jag var en idiot.
JAg kröp in i ena hörnet av rummet och kurade ihop mig. Då kom Chaz in och såg konstigt på oss.
- Vad är det? Sa han.
Jag började gråta och Justin såg fortfarande chockad ut.
- Vad gjorde du Justin? Sa Chaz och gick fram till mig.
- Jag har inte gjort något! Och jag kommer inte göra något. Sa han direkt.
- Något måste du ha gjort, varför skulle hon annars göra såhär? Sa Chaz och försökte få mig att se in i hans ögon. - Det kanske har något med drömmen att göra? Sa Justin.
Då kom minnena tillbaka. Justin som kom in igår kväll, drömmen och smärtan när Justin bet mig. Jag drog fingret över läppen. Fingret blev blött. Jag såg på det och såg blod. Då insåg jag att Justin faktiskt inte gjort något. Då plötsligt gick han ut.
- Justin! Ropade jag och reste mig upp.
Jag sprang ut efter honom och tog tag i hans arm. Han vände sig om.
- Vad? Sa han och suckade.
- Förlåt! Sa jag och han såg in i mina ögon.
- Varför säger man förlåt? Sa han.
- För att man vill be om ursäkt för vad man gjort. Sa jag och såg på honom med ledsna ögon.
- Vill du verkligen be om ursäkt? Sa han.
- Ja. Sa jag och nickade.
- Varför ska du det?
- För att... Sa jag och kom av mig.
Jag såg in i hans ögon en lång stund. Och när han var påväg att vända sig om kysste jag honom. Nej nej nej! Tänk om det bara var en dröm att han kom in till mitt rum och sa sådär?! SLUTA!! Kyss honom inte! SLUTA!
Men han kysste tillbaka. Han tog sin ena hand på min kind. När han avbröt den så såg jag ner i marken. Men han tog tag i mina kinder och förde upp mitt ansikte.
( tänk er att de är i huset)Han såg mig i ögonen och kramade mig. JAg kramade tillbaka och slöt ögonen.
När han släppte mig så log han.
- Hur visste du hur jag kände? Sa han tyst.
- När du kom in igår kväll så var jag vaken. Flinade jag.
- Aouch. Sa han och flinade.
Jag skrattade innan jag drog med honom tillbaka till rummet.
----------------------------------
Kommentera
Let Your Heart Speak TWELVE I want her
Efter bilresan hem så öppnade jag dörren till mitt rum och stängde den när jag hoppat in. Jag "hoppade" fram till sängen och satte mig. Jag la kryckorna på golvet och la mig sedan ner. Då knackade det på dörren.
- Kom in. Sa jag och kollade mot dörren som öppnades.
Där stod Stefan. Han kom fram och satte sig bredvid mig. Han tog bort en hårslinga som hängde i mitt ansikte och log mot mig.
- Hur är det? Sa han.
- Bra. Typ. Sa jag.
- Typ? Sa han och tog min hand.
- Okej, jag mår inge bra. Suckade jag.
- What's wrong?
- Jag har pratat med min pappa.
- Är det fel? Sa han förvånat.
- Nej. Skrattade jag. Men det är det, nu vet jag ju att han är där ute någon stans, och då längtar jag mer efter honom. Och sen är det mamma. Hon jobbar för mycket.
- Hm... Mycket som händer i ditt liv just nu.
- Ja. Sa jag och satte mig upp.
Stefan satte sig bakom mig och la ner mitt huvud i hans knä.
- Du kan prata med mig om allt, det vet du va?
- Ja. Log jag.
Okej, jag vet vad ni tänker. Kommer dem bli ihop, eller kommer dem kyssas. Och nej. Jag och Stefan är KUSINER som sagt och vi är bara riktigt bra kompisar. Som... syskon. Så ni behöver inte oroa er!
- Nu ska vi sätta på en film! utbrister Stefan och sätter mig upp, ställer sig upp, lägger mig ner igen och går fram till min film samling. Hm... Last Song, Karate Kid, Saw, The Ring, T... THE RING! Utbrister han och jag skrattar. SNÄLLA MADDIE! Fortsätter han med sin pupyface.
- Visst.
- YES!
Han sätter i filmen, ger mig kontrollerna och går ut ur rummet. Man hör steg i trappan och snart ljud från köket. Jag trycker på engelskt tal och såg menyn komma upp. Snart kom Stefan upp med två Cola flaskor under armen, två glas i varandra i ena handen och en skål med chips och godis i andra handen.
- Säg till om jag sa hjälpa till. Finade jag och han skrattade ironiskt.
- Nejdå, det är lugnt. Sa han och ställde ner allt på sängen.
Jag skrattade lite och startade filmen. Vi vart inte så rädda, eftersom vi sett den förut. När eftertexterna rullade så suckade jag och slog huvudet i väggen, alltså, inte med flit.
- Aouch! Sa jag och lotsasgrät.
- Aww... Ska jag trösta dig? Sa Stefan och jag skrattade.
- Nej. Sa jag och slog honom på armen.
Då knackade det på dörren.
- Kom in! Ropade jag och in kom Chaz.
- Hej. Log han.
- Hej. Log jag tillbaka.
- Går det bra? Sa han och jag nickade. Okej, pappa och Caroline är på jobbet, är det okej om jag hänger med Ryan och Justin på stan? Fortsatte han.
- Ja, såklart! Sa jag och log.
- Okej, men jag har med mig mobilen, så ring om det är något.
- Visst.
Han gick ut ur rummet och jag hörde ytterdörren öppnas och stängas. Jag satte mig på sängkanten och sträckte lite på mig. Jag reste mig upp och hoppade på ett ben fram till teven. Jag stängde av den och DVDn innan jag hoppade fram till sängen igen.
- När åker du hem? Sa jag tyst.
- Imorgon. Sa han med en ledsen min.
- Okej.
Jag kände ögonen tåras och snart rann en nerför min kind.
- Hey, du. Kom hit. Sa Stefan och drog ner mig i hans knä. Jag kommer tillbaka. Fortsatte han.
Jag kramade honom hårt och började gråta. Jag har inte fattat hur mycket jag saknat honom.
- Snälla, åk inte. Grät jag.
Jag erkänner att jag lät som en liten bebis, men jag brydde mig inte. Jag vill bara njuta av tiden när han är här.
- Jag vill inte åka, men jag måste. Sa han.
Nästa dag
(Tänk er att hon är brunhårig inte blond)
Nu har Stefan åkt och jag ligger på sängen och smågråter. Tårarna tar liksom aldrig slut. Chaz har varit inne ett antal gånger och frågat om jag mår bra. Jag säger att jag mår bra, men jag mår inte bra. Jag är trött, ledsen, hungrig och ensam. Jag vet inte vad jag ska göra. Kayla har rest till sin mormor i Kalifornien. Hon kommer hem om några veckor.
- Maddie, kom ut med mig, Ryan och Justin. Snälla? Du kan inte ligga här hela tiden. Sa Chaz.
- Jag kommer snart. Mumlar jag.
Han går ut och jag reser på mig. Jag drar på mig ett par trekvarts jeans och en söt top. Jag stannade på rummet ett tag innan jag släpade mig själv nerför trappan och ut på gården. Där satt Justin, Chaz och Ryan. Deras blickar flög på mig när dörren smällde igen och jag fortsatte dra benen mor dem. Jag slog mig ner i gräset bredvid dem och Chaz öppnade munnen.
- Hur är det? Sa han och la armen runt mina axlar.
- Uselt. Stönade jag.
- Är ni så tajta? Sa Justin och såg på mig med medlidande blick.
- Japp. Suckade jag. Tajtare än man kan tro. Fortsätter jag så tyst så igen ska höra.
Justin
Åh, jag blir galen! HON ÄR SÅ SÖT! Hennes bruna hår, söta ögon, fylliga läppar... Man såg verkligen sorgen i hennes ögon. Jag vet inte hur jag ska stå ut med att se henne varje dag, och samtidigt veta att hon inte är min. Jag ville bara ha henne i min famn, kyssa henne och bara krama sönder henne. Jag vill att hon ska vara min. Bara min.
-----------------------------------------
FÖrlåt för kort, men jag har varit sjuk idag så har inte haft lust att skriva.
- Kom in. Sa jag och kollade mot dörren som öppnades.
Där stod Stefan. Han kom fram och satte sig bredvid mig. Han tog bort en hårslinga som hängde i mitt ansikte och log mot mig.
- Hur är det? Sa han.
- Bra. Typ. Sa jag.
- Typ? Sa han och tog min hand.
- Okej, jag mår inge bra. Suckade jag.
- What's wrong?
- Jag har pratat med min pappa.
- Är det fel? Sa han förvånat.
- Nej. Skrattade jag. Men det är det, nu vet jag ju att han är där ute någon stans, och då längtar jag mer efter honom. Och sen är det mamma. Hon jobbar för mycket.
- Hm... Mycket som händer i ditt liv just nu.
- Ja. Sa jag och satte mig upp.
Stefan satte sig bakom mig och la ner mitt huvud i hans knä.
- Du kan prata med mig om allt, det vet du va?
- Ja. Log jag.
Okej, jag vet vad ni tänker. Kommer dem bli ihop, eller kommer dem kyssas. Och nej. Jag och Stefan är KUSINER som sagt och vi är bara riktigt bra kompisar. Som... syskon. Så ni behöver inte oroa er!
- Nu ska vi sätta på en film! utbrister Stefan och sätter mig upp, ställer sig upp, lägger mig ner igen och går fram till min film samling. Hm... Last Song, Karate Kid, Saw, The Ring, T... THE RING! Utbrister han och jag skrattar. SNÄLLA MADDIE! Fortsätter han med sin pupyface.
- Visst.
- YES!
Han sätter i filmen, ger mig kontrollerna och går ut ur rummet. Man hör steg i trappan och snart ljud från köket. Jag trycker på engelskt tal och såg menyn komma upp. Snart kom Stefan upp med två Cola flaskor under armen, två glas i varandra i ena handen och en skål med chips och godis i andra handen.
- Säg till om jag sa hjälpa till. Finade jag och han skrattade ironiskt.
- Nejdå, det är lugnt. Sa han och ställde ner allt på sängen.
Jag skrattade lite och startade filmen. Vi vart inte så rädda, eftersom vi sett den förut. När eftertexterna rullade så suckade jag och slog huvudet i väggen, alltså, inte med flit.
- Aouch! Sa jag och lotsasgrät.
- Aww... Ska jag trösta dig? Sa Stefan och jag skrattade.
- Nej. Sa jag och slog honom på armen.
Då knackade det på dörren.
- Kom in! Ropade jag och in kom Chaz.
- Hej. Log han.
- Hej. Log jag tillbaka.
- Går det bra? Sa han och jag nickade. Okej, pappa och Caroline är på jobbet, är det okej om jag hänger med Ryan och Justin på stan? Fortsatte han.
- Ja, såklart! Sa jag och log.
- Okej, men jag har med mig mobilen, så ring om det är något.
- Visst.
Han gick ut ur rummet och jag hörde ytterdörren öppnas och stängas. Jag satte mig på sängkanten och sträckte lite på mig. Jag reste mig upp och hoppade på ett ben fram till teven. Jag stängde av den och DVDn innan jag hoppade fram till sängen igen.
- När åker du hem? Sa jag tyst.
- Imorgon. Sa han med en ledsen min.
- Okej.
Jag kände ögonen tåras och snart rann en nerför min kind.
- Hey, du. Kom hit. Sa Stefan och drog ner mig i hans knä. Jag kommer tillbaka. Fortsatte han.
Jag kramade honom hårt och började gråta. Jag har inte fattat hur mycket jag saknat honom.
- Snälla, åk inte. Grät jag.
Jag erkänner att jag lät som en liten bebis, men jag brydde mig inte. Jag vill bara njuta av tiden när han är här.
- Jag vill inte åka, men jag måste. Sa han.
Nästa dag
(Tänk er att hon är brunhårig inte blond)Nu har Stefan åkt och jag ligger på sängen och smågråter. Tårarna tar liksom aldrig slut. Chaz har varit inne ett antal gånger och frågat om jag mår bra. Jag säger att jag mår bra, men jag mår inte bra. Jag är trött, ledsen, hungrig och ensam. Jag vet inte vad jag ska göra. Kayla har rest till sin mormor i Kalifornien. Hon kommer hem om några veckor.
- Maddie, kom ut med mig, Ryan och Justin. Snälla? Du kan inte ligga här hela tiden. Sa Chaz.
- Jag kommer snart. Mumlar jag.
Han går ut och jag reser på mig. Jag drar på mig ett par trekvarts jeans och en söt top. Jag stannade på rummet ett tag innan jag släpade mig själv nerför trappan och ut på gården. Där satt Justin, Chaz och Ryan. Deras blickar flög på mig när dörren smällde igen och jag fortsatte dra benen mor dem. Jag slog mig ner i gräset bredvid dem och Chaz öppnade munnen.
- Hur är det? Sa han och la armen runt mina axlar.
- Uselt. Stönade jag.
- Är ni så tajta? Sa Justin och såg på mig med medlidande blick.
- Japp. Suckade jag. Tajtare än man kan tro. Fortsätter jag så tyst så igen ska höra.
Justin
Åh, jag blir galen! HON ÄR SÅ SÖT! Hennes bruna hår, söta ögon, fylliga läppar... Man såg verkligen sorgen i hennes ögon. Jag vet inte hur jag ska stå ut med att se henne varje dag, och samtidigt veta att hon inte är min. Jag ville bara ha henne i min famn, kyssa henne och bara krama sönder henne. Jag vill att hon ska vara min. Bara min.
-----------------------------------------
FÖrlåt för kort, men jag har varit sjuk idag så har inte haft lust att skriva.
Let Your Heart Speak ELEVEN Hospital...
- Vart är ni?! Sa jag och såg mig omkring.
- I skogen, vid stora stenen du vet. Några meter ifrån.
- Vi kommer!
JAg började springa och hörde att Stefan var efter.
- Har dem hittat henne?! Ropade han efter mig.
- Ja!
Vi sprang in i skogen och fram till stora stenen.
- Justin! Ropade Chaz.
JAg sprang åt vänster och såg Maddie ligga på marken. Hon blödde från huvudet och foten såg ut att vara bruten.
- Snälla hjälp mig. Grät Chaz och jag satte mig ner.
- Ta det lugnt. Jag ringer en ambulans och springer till vägen så bär ni henne så långt ni kan. Sa jag och han nickade.
JAg började springa ur skogen med mobilen mot örat.
- Vad kan jag hjälpa dig med? Sa en ljus röst.
- En tjej är svårt skakad i Weast Wood.
- Okej, vi skickar en ambulans. Under vilket namn?
- Ehm... Chaz Somers.
- Okej.
JAg la på och ställde mig på trottoaren och såg till höger, och vänster. Efter några minuter hörde jag ambulansens syrener (stav) och snart såg jag ambulansen köra mot mig. Två killar och en tjej hoppade ur och tog ut en bår. Vi sprang in i skogen och då såg vi de andra. Stefan bar Maddie i famnen.
Efter några ytterligare minuter satt vi på sjukhuset och väntade på resultat. Maddies mamma kom hit, och Chaz pappa också. Så nu satt alla och väntade på resultat.
- Jag måste hem nu. Men ring om ni får veta något. Sa Ryan och reste sig upp.
- Ja, det ska vi göra. Log Caroline.
Ryan gick ut ch vi förblev tysta. Doktorer och sjuksköterskor sprang fram och tillbaka. Klockan på väggen framför oss tickade. Sekunder blev minuter, minuter blev till timmar. Då kom en doktor ut.
- Hur mår hon? Sa Caroline.
- Jodå, hon fick sy i bakhuvudet och hennes högra fot är bruten. Hon är vaken men har huvudvärk och mår illa. Bara de viktigaste-eller den viktigaste-får gå in till henne nu. Sa han och alla såg på Caroline.
- Jag antar att det är jag. Säger hon i en suck och reser sig upp.
Sakta går hon in i rummet och försvinner bakom dörren.
Maddie
Dörren öppnades och in kom mamma. Hon hade gråtit. Hennes ögon var röda och kinderna var blöta. Jag log smått mot henne och hon tog pallen bredvid dörren och satte sig bredvid sängen. Hon tog min hand och pussade den.
- Hej gumman. Sa hon och log.
- Hej mamma. Log jag, men det lät mera som en viskning med min hesa röst.
- Hur mår du?
- Ehm.. Jag överlever. Sa jag hest och mamma småskrattade.
- Vad hände egentligen?
- Jag kollade på killarna som spelade basket, men efter en stund vart det tråkigt, så jag sa till dem att jag gick till skogen. Så jag gick dit och snubblade på en rot i marken, slog huvudet i en sten och bröt foten. Sa jag och hon nickade.
- Ta det försiktigt nästa gång. Sa hon och nu var det min tur att nicka.
- Jag älskar dig mamma. Sa jag och fällde en tår.
- Aww... Gumman, jag älskar dig med!
Hon kramade mig och jag började gråta.
- Shh... shh... Sa mamma sådär, mamma aktigt.
Nästa dag fick jag åka hem igen. Så jag packade ihop mina saker och bytte om. Det tog tid med min brutna fot, men det gick ganska bra i alla fall. Så jag gav mamma min väska, sedan tog jag mina kryckor och började "hoppa" ut. Där väntade Chaz och Mike.
- Hur är det? Sa Chaz och började gå bredvid mig.
- Bra, tror jag. Skrattade jag.
- Jag går och kör fram bilen. Sa Mike.
- Jag följer med. Sa mamma och de började gå mor entrén.
- Förlåt att jag bara gick sådär. Sa jag till Chaz.
- Förlåt att vi inte var med dig. Vi var så fokuserade på spelet.
- Det är lugnt. Log jag.
När vi kom ut stod Mikes bruna Volvo xc60.
Chaz hjälpte mig med kryckorna när jag skulle sätta mig och jag log mot honom.
- Tack.
- Så lite så. Log han tillbaka.
---------------------------------------------
Hinner inte mer nu! Måste göra matte -.- Kommer KANSKE ett till ikväll!
- I skogen, vid stora stenen du vet. Några meter ifrån.
- Vi kommer!
JAg började springa och hörde att Stefan var efter.
- Har dem hittat henne?! Ropade han efter mig.
- Ja!
Vi sprang in i skogen och fram till stora stenen.
- Justin! Ropade Chaz.
JAg sprang åt vänster och såg Maddie ligga på marken. Hon blödde från huvudet och foten såg ut att vara bruten.
- Snälla hjälp mig. Grät Chaz och jag satte mig ner.
- Ta det lugnt. Jag ringer en ambulans och springer till vägen så bär ni henne så långt ni kan. Sa jag och han nickade.
JAg började springa ur skogen med mobilen mot örat.
- Vad kan jag hjälpa dig med? Sa en ljus röst.
- En tjej är svårt skakad i Weast Wood.
- Okej, vi skickar en ambulans. Under vilket namn?
- Ehm... Chaz Somers.
- Okej.
JAg la på och ställde mig på trottoaren och såg till höger, och vänster. Efter några minuter hörde jag ambulansens syrener (stav) och snart såg jag ambulansen köra mot mig. Två killar och en tjej hoppade ur och tog ut en bår. Vi sprang in i skogen och då såg vi de andra. Stefan bar Maddie i famnen.
Efter några ytterligare minuter satt vi på sjukhuset och väntade på resultat. Maddies mamma kom hit, och Chaz pappa också. Så nu satt alla och väntade på resultat.
- Jag måste hem nu. Men ring om ni får veta något. Sa Ryan och reste sig upp.
- Ja, det ska vi göra. Log Caroline.
Ryan gick ut ch vi förblev tysta. Doktorer och sjuksköterskor sprang fram och tillbaka. Klockan på väggen framför oss tickade. Sekunder blev minuter, minuter blev till timmar. Då kom en doktor ut.
- Hur mår hon? Sa Caroline.
- Jodå, hon fick sy i bakhuvudet och hennes högra fot är bruten. Hon är vaken men har huvudvärk och mår illa. Bara de viktigaste-eller den viktigaste-får gå in till henne nu. Sa han och alla såg på Caroline.
- Jag antar att det är jag. Säger hon i en suck och reser sig upp.
Sakta går hon in i rummet och försvinner bakom dörren.
Maddie
Dörren öppnades och in kom mamma. Hon hade gråtit. Hennes ögon var röda och kinderna var blöta. Jag log smått mot henne och hon tog pallen bredvid dörren och satte sig bredvid sängen. Hon tog min hand och pussade den.
- Hej gumman. Sa hon och log.
- Hej mamma. Log jag, men det lät mera som en viskning med min hesa röst.
- Hur mår du?
- Ehm.. Jag överlever. Sa jag hest och mamma småskrattade.
- Vad hände egentligen?
- Jag kollade på killarna som spelade basket, men efter en stund vart det tråkigt, så jag sa till dem att jag gick till skogen. Så jag gick dit och snubblade på en rot i marken, slog huvudet i en sten och bröt foten. Sa jag och hon nickade.
- Ta det försiktigt nästa gång. Sa hon och nu var det min tur att nicka.
- Jag älskar dig mamma. Sa jag och fällde en tår.
- Aww... Gumman, jag älskar dig med!
Hon kramade mig och jag började gråta.
- Shh... shh... Sa mamma sådär, mamma aktigt.
Nästa dag fick jag åka hem igen. Så jag packade ihop mina saker och bytte om. Det tog tid med min brutna fot, men det gick ganska bra i alla fall. Så jag gav mamma min väska, sedan tog jag mina kryckor och började "hoppa" ut. Där väntade Chaz och Mike.
- Hur är det? Sa Chaz och började gå bredvid mig.
- Bra, tror jag. Skrattade jag.
- Jag går och kör fram bilen. Sa Mike.
- Jag följer med. Sa mamma och de började gå mor entrén.
- Förlåt att jag bara gick sådär. Sa jag till Chaz.
- Förlåt att vi inte var med dig. Vi var så fokuserade på spelet.
- Det är lugnt. Log jag.
När vi kom ut stod Mikes bruna Volvo xc60.
Chaz hjälpte mig med kryckorna när jag skulle sätta mig och jag log mot honom.
- Tack.
- Så lite så. Log han tillbaka.
---------------------------------------------
Hinner inte mer nu! Måste göra matte -.- Kommer KANSKE ett till ikväll!
Let Your Heart Speak TEN She's gone....
Maddie
Nästa morgon vaknade jag vid 12 av solen som sken in i rummet rakt på mig. Jag satte mig upp och sträckte ut armarna. Jag reste mig upp och småskuttade fram till min stora garderob (vet inte om hon hade en Walk In Closet, men nu har hon inte det). Galjarna åkte fram och tillbaka medans jag kollade på plaggen som hängde på dem. Sedan började jag rota i de små lådorna som var under galjarna. När hittade jag midjehöga svarta jeansshorts och ett vitt spetslinne. Jag drog sedan fram en vit BH och drog av mig mina kläder. Jag drog på mig de kläder jag plockat fram och ställde mig sedan framför min spegel. Jag tog min borste och började dra den genom håret. Sist så sminkade jag mig med mascara.
Efter att ha gått nerför de 16 trappstegen så gick jag vidare till köket där Chaz och Justin satt med frukost på bordet. Dem snackade om vad de skulle göra idag.
- Godmorgon guys. Log jag och satte mig framför dem.
- Godmooorgon Maddie. Sa Chaz.
Jag skrattade lite innnan min mobil ringde. Stefan. Jag log medans jag bet mig i läppen och svarade.
- Hej. Sa jag och hällde upp mjölk i ett glas.
- Hey Maddie. Sa hans mörka, mjuka röst.
- Wazzup? Sa jag och la mobilen mellan kinden och axeln när jag skulle hälla upp yoghurt i en skål.
- Inge typ. Det va' länge sedan vi snackade. Vad har hänt? Vad har jag missat? Berätta det senaste. Sa han med sin typiska, gjorda tjejröst.
- HAHA! Jo du vet, det vanliga tyyyp. Det är typ inne att ha såhär höga shorts och kjolar. Sa jag med fjortisaktig röst.
- Okej, då ska jag ta på mig det idag. En kjol. Sa han och jag brast ut i skratt så killarna kollade på mig.
- Vi måste träffas snart. Sa jag och Justin såg på mig.
- OfC girl! Sa han.
- CYa soon then.
- Cya soon then.
JAg la på och la mobilen på bordet.
- Vem var det? Sa Chaz.
- Stefan. Sa jag och stoppade ner skeden i youghurten.
- Stefan...? Fortsatte han.
- Min kusin! Sa jag och jag såg lättnad i Justins ögon.
Då plingade det på dörren.
- Jag öppnar. Sa Chaz, reste sig up och gick ut till hallen.
Jag fortsatte äta min yoghurt och Justin gjorde samma.
- Maddie! For you! Ropade Chaz och jag reste mig upp.
Jag gick ut i hallen och fick en stor chock av vem som stod i dörren.
- STEFAN!! Skrek jag och hoppade upp i hans famn.
- Maddie! Småskrek han och jag skrattade.
JAg lutade min haka mot hans axel och fnissade.
- Vad gör du här?! Jag menar... Jag vill ju ha dig här men...
- Jag förstår! Skrattade han. Jag tyckte vi inte träffats på länge så jag tog första bästa plan hit. Log han och jag log stort.
Jag presenterade Stefan för Chaz och Justin innan vi gick upp på mitt rum.
- Ska vi går ut? Sa Stefan och jag nickade.
JAg tog på mig en skinnjacka och såg på Stefan som satt på sängen.
- Hur är det med din mamma då? Sa han och jag såg ner i golvet.
- Bra, tror jag. Hon jobbar jämt men... Ja, det går väl. Sa jag och rykte på axlarna i en suck.
Vi gick ner till hallen där jag drog på mig mina röda Converse.
- Vi går ut ett tag! Ropade jag.
- Okej! Ropade Chaz.
Justin
När dörren smällt igen så började jag och Chaz plocka undan frukosten.
- Vad ska vi göra idag? Sa jag och Chaz rykte på axlarna.
- Vi kan ringa Ryan och så kan vi dra och skejta. Eller så kan vi lira basket.
- Bra idé.
Så blev det. Vi ringde Ryan och vi bestämde oss för att möttas vid basketplanen. Så vi tog våra skateboards och åkte mot planen. När jag såg Ryan komma mot oss log jag.
- EEY! RYAN! Ropade jag och han skrattade.
- Ey! Justin! Härmade han och jag skrattade.
- Men vi kan ju inte köra! Det blir ju ojämt. Klagade Chaz.
- Eller inte. Sa jag och pekade på Stefan och Maddie som gick en bit bort.
- EY! STEFAN! Ropade Chaz och båda tittade hit. VILL NI SPELA?!
- Visst! Ropade Stefan och båda kom hitåt.
Maddie satte sig på en bänk bredvid planen medans vi körde. Jag vet inte hur länge vi spelade, någon timme? Först var Maddie väldigt glad och var på humör, men efter några minuter vart hon tyst och... ja.
- Bra spelat. Sa jag och gjorde ett handslag med Stefan.
- Maddie, ska vi dr... Maddie? Sa Stefan och avbröt sig.
Jag tittade mot bänken, hon var inte där.
- Maddie! Ropade jag.
- Shit, hon måste ha gått. Sa Stefan och drog händerna genom sitt hår.
- Jag ringer henne. Sa Chaz och tog upp sin telefon.
Efter en stund tog han ner den från örat.
- Telefonsvarare. Sa han och suckade. Tänk om det har hänt något? Fortsatte han.
Det slutade med att jag och Stefan gick runt och letade i stan medans Ryan och Chaz gick hem för att se om hon var där, om inte skulle de fortsätta till skogen och stranden.
Det var ganska spänt mellan mig och Stefan. Väldigt tyst. När vi gått runt hela stan så ringde vi Chaz.
- Har ni hittat henne? Sa han direkt.
- Nej, ni?
- Nej. Vart kan hon vara? Sa han.
- Vet inte. Ringer om vi får reda på något. Sa jag och la på.
Efter några minuter ringer Chaz.
- Har ni hitta...
- KOM FORT!
------------------------
Say what?! Förlåt att jag inte uppdaterat på dagen, har haft fullt upp. Puss på er och kommentera! ;)
Nästa morgon vaknade jag vid 12 av solen som sken in i rummet rakt på mig. Jag satte mig upp och sträckte ut armarna. Jag reste mig upp och småskuttade fram till min stora garderob (vet inte om hon hade en Walk In Closet, men nu har hon inte det). Galjarna åkte fram och tillbaka medans jag kollade på plaggen som hängde på dem. Sedan började jag rota i de små lådorna som var under galjarna. När hittade jag midjehöga svarta jeansshorts och ett vitt spetslinne. Jag drog sedan fram en vit BH och drog av mig mina kläder. Jag drog på mig de kläder jag plockat fram och ställde mig sedan framför min spegel. Jag tog min borste och började dra den genom håret. Sist så sminkade jag mig med mascara.
Efter att ha gått nerför de 16 trappstegen så gick jag vidare till köket där Chaz och Justin satt med frukost på bordet. Dem snackade om vad de skulle göra idag.
- Godmorgon guys. Log jag och satte mig framför dem.
- Godmooorgon Maddie. Sa Chaz.
Jag skrattade lite innnan min mobil ringde. Stefan. Jag log medans jag bet mig i läppen och svarade.
- Hej. Sa jag och hällde upp mjölk i ett glas.
- Hey Maddie. Sa hans mörka, mjuka röst.
- Wazzup? Sa jag och la mobilen mellan kinden och axeln när jag skulle hälla upp yoghurt i en skål.
- Inge typ. Det va' länge sedan vi snackade. Vad har hänt? Vad har jag missat? Berätta det senaste. Sa han med sin typiska, gjorda tjejröst.
- HAHA! Jo du vet, det vanliga tyyyp. Det är typ inne att ha såhär höga shorts och kjolar. Sa jag med fjortisaktig röst.
- Okej, då ska jag ta på mig det idag. En kjol. Sa han och jag brast ut i skratt så killarna kollade på mig.
- Vi måste träffas snart. Sa jag och Justin såg på mig.
- OfC girl! Sa han.
- CYa soon then.
- Cya soon then.
JAg la på och la mobilen på bordet.
- Vem var det? Sa Chaz.
- Stefan. Sa jag och stoppade ner skeden i youghurten.
- Stefan...? Fortsatte han.
- Min kusin! Sa jag och jag såg lättnad i Justins ögon.
Då plingade det på dörren.
- Jag öppnar. Sa Chaz, reste sig up och gick ut till hallen.
Jag fortsatte äta min yoghurt och Justin gjorde samma.
- Maddie! For you! Ropade Chaz och jag reste mig upp.
Jag gick ut i hallen och fick en stor chock av vem som stod i dörren.
- STEFAN!! Skrek jag och hoppade upp i hans famn.
- Maddie! Småskrek han och jag skrattade.
JAg lutade min haka mot hans axel och fnissade.
- Vad gör du här?! Jag menar... Jag vill ju ha dig här men...
- Jag förstår! Skrattade han. Jag tyckte vi inte träffats på länge så jag tog första bästa plan hit. Log han och jag log stort.
Jag presenterade Stefan för Chaz och Justin innan vi gick upp på mitt rum.
- Ska vi går ut? Sa Stefan och jag nickade.
JAg tog på mig en skinnjacka och såg på Stefan som satt på sängen.
- Hur är det med din mamma då? Sa han och jag såg ner i golvet.
- Bra, tror jag. Hon jobbar jämt men... Ja, det går väl. Sa jag och rykte på axlarna i en suck.
Vi gick ner till hallen där jag drog på mig mina röda Converse.
- Vi går ut ett tag! Ropade jag.
- Okej! Ropade Chaz.
Justin
När dörren smällt igen så började jag och Chaz plocka undan frukosten.
- Vad ska vi göra idag? Sa jag och Chaz rykte på axlarna.
- Vi kan ringa Ryan och så kan vi dra och skejta. Eller så kan vi lira basket.
- Bra idé.
Så blev det. Vi ringde Ryan och vi bestämde oss för att möttas vid basketplanen. Så vi tog våra skateboards och åkte mot planen. När jag såg Ryan komma mot oss log jag.
- EEY! RYAN! Ropade jag och han skrattade.
- Ey! Justin! Härmade han och jag skrattade.
- Men vi kan ju inte köra! Det blir ju ojämt. Klagade Chaz.
- Eller inte. Sa jag och pekade på Stefan och Maddie som gick en bit bort.
- EY! STEFAN! Ropade Chaz och båda tittade hit. VILL NI SPELA?!
- Visst! Ropade Stefan och båda kom hitåt.
Maddie satte sig på en bänk bredvid planen medans vi körde. Jag vet inte hur länge vi spelade, någon timme? Först var Maddie väldigt glad och var på humör, men efter några minuter vart hon tyst och... ja.
- Bra spelat. Sa jag och gjorde ett handslag med Stefan.
- Maddie, ska vi dr... Maddie? Sa Stefan och avbröt sig.
Jag tittade mot bänken, hon var inte där.
- Maddie! Ropade jag.
- Shit, hon måste ha gått. Sa Stefan och drog händerna genom sitt hår.
- Jag ringer henne. Sa Chaz och tog upp sin telefon.
Efter en stund tog han ner den från örat.
- Telefonsvarare. Sa han och suckade. Tänk om det har hänt något? Fortsatte han.
Det slutade med att jag och Stefan gick runt och letade i stan medans Ryan och Chaz gick hem för att se om hon var där, om inte skulle de fortsätta till skogen och stranden.
Det var ganska spänt mellan mig och Stefan. Väldigt tyst. När vi gått runt hela stan så ringde vi Chaz.
- Har ni hittat henne? Sa han direkt.
- Nej, ni?
- Nej. Vart kan hon vara? Sa han.
- Vet inte. Ringer om vi får reda på något. Sa jag och la på.
Efter några minuter ringer Chaz.
- Har ni hitta...
- KOM FORT!
------------------------
Say what?! Förlåt att jag inte uppdaterat på dagen, har haft fullt upp. Puss på er och kommentera! ;)
Let your heart speak NINE So hot...
När vi kom hem till oss var killarna redan där. De satt i köket när vi kom in. Vi tog av oss våra skor och gick in till dem.
- Maddie! Ropade mamma direkt.
- Är mamma hemma? Sa jag förvånat och Chaz nickade.
Jag gick till vardagsrummet och såg på henne.
- Du fyller ju år snart, vad önskar du dig? Vill du ha en fest?
- Jag önskar mig inget särskilt och nej, jag vill inte ha en fest. Sa jag och gick tillbaka till köket.
- Fyller du år snart?! Sa Chaz och jag nickade. Exakt hur länge?
- Fem dagar. Sa jag.
- MEN ÅH!! Varför har du inte sagt något?! Utbrast Kayla.
- Vet inte. Ni har inte frågat. Flinade jag och satte mig bredvid Ryan på en stol.
De andra började planera en fest medans jag bara skrattade åt dem.
- Vi kan resa till New York! Sa Kayla.
- ELler Hollywood! Sa Ryan.
- Varför inte båda? Flinade Chaz och jag skrattade.
- Kan vi inte dra till stranden? Sa jag och dem andra nickade.
Kayla och Ryan gick hem och bytte om, och Justin skulle tydligen sova här så han hade sina saker här. Jag gick upp på mitt rum och bytte om till en blå och svart bikini. Jag packade sedan en strandväska innan jag drog på mig ett par jeansshorts. Jag satte på mig ett par solglasögon och gick ner till hallen. Chaz och Justin kom nerför trappan klara i badshorts och tröja. Snabbt satte jag i mina fötter i ett par flip flops.
- Ready? Sa jag och de andra nickade.
- Set go! Utbrast Chaz och sprang ut.
Jag kollade konstigt efter honom innan jag såg på Justin.
- Okeeej. Sa jag.
- Bäst du vänjer dig. Skrattade han.
Vi gick ut och mötte upp Ryan och Kayla på vägen. Vi gick längst gatorna och snackade, och snackade, och snackade. När vi såg stranden började jag och Kayla springa för att hitta en bra plats i solen, och nära vattnet. Vi la ut våra handdukar och sedan kom killarna och gjorde samma sak. Ryan och Chaz sprang ut till vattnet och jag bad Justin ta kort på mig och Kayla.
- Tack. Log jag och tog kameran.
- Så lite så. Log han tillbaka.
Jag gick ut till vattnet till det var till min midja, då stannade jag, vände mig om och gav Justin och Kayla en grimas.
Jag simmade ut en bit innan jag snabbt gick upp igen. JAg la mig på handduken bredvid Kayla och vi började sola.
- Så... Vad önskar du dig på din födelsedag? Sa Kayla.
- Inget speciellt. Sa jag.
- Okej. Får jag gissa? Sa hon och jag nickade. En bil, smink, kläder... Och en hund! Fortsatte hon och jag skrattade.
- Duktigt gissat. Sa jag ironiskt.
- Vill du ha en fest?
- Nepp. Isåfall en middag med mina vänner. Sa jag och log.
- Okidoki! Sa hon med pipigröst.
Vi avslutade dagen på stranden innan alla gick hem till sig. Justin, jag och Chaz gick tillsammans hem.
- Godnatt killar. Sa jag och gick mot dörren som ledde ut från Chaz rum.
- Godnatt Maddie! Sa Chaz och Justin samtidigt.
Chaz
När Maddie lämnat rummet såg Justin på mig.
- Het syrra du har. Flinade han.
- Haha, jadu... Sa jag och fixade till kudden.
- Jag menar det. Hon är skitsöt ju! Sa han och la sig ner.
------------------------------------------------
Soooo..... Antingen skriver jag två korta eller ett långt på en dag. Bara så ni vet. Och om jag är snäll kanske jag ger er ett långt och ett kort. VI får se. PUSS PÅ ER! Kommentera ;) Jag tycker det är ganska dåligt med kommentarer
- Maddie! Ropade mamma direkt.
- Är mamma hemma? Sa jag förvånat och Chaz nickade.
Jag gick till vardagsrummet och såg på henne.
- Du fyller ju år snart, vad önskar du dig? Vill du ha en fest?
- Jag önskar mig inget särskilt och nej, jag vill inte ha en fest. Sa jag och gick tillbaka till köket.
- Fyller du år snart?! Sa Chaz och jag nickade. Exakt hur länge?
- Fem dagar. Sa jag.
- MEN ÅH!! Varför har du inte sagt något?! Utbrast Kayla.
- Vet inte. Ni har inte frågat. Flinade jag och satte mig bredvid Ryan på en stol.
De andra började planera en fest medans jag bara skrattade åt dem.
- Vi kan resa till New York! Sa Kayla.
- ELler Hollywood! Sa Ryan.
- Varför inte båda? Flinade Chaz och jag skrattade.
- Kan vi inte dra till stranden? Sa jag och dem andra nickade.
Kayla och Ryan gick hem och bytte om, och Justin skulle tydligen sova här så han hade sina saker här. Jag gick upp på mitt rum och bytte om till en blå och svart bikini. Jag packade sedan en strandväska innan jag drog på mig ett par jeansshorts. Jag satte på mig ett par solglasögon och gick ner till hallen. Chaz och Justin kom nerför trappan klara i badshorts och tröja. Snabbt satte jag i mina fötter i ett par flip flops.
- Ready? Sa jag och de andra nickade.
- Set go! Utbrast Chaz och sprang ut.
Jag kollade konstigt efter honom innan jag såg på Justin.
- Okeeej. Sa jag.
- Bäst du vänjer dig. Skrattade han.
Vi gick ut och mötte upp Ryan och Kayla på vägen. Vi gick längst gatorna och snackade, och snackade, och snackade. När vi såg stranden började jag och Kayla springa för att hitta en bra plats i solen, och nära vattnet. Vi la ut våra handdukar och sedan kom killarna och gjorde samma sak. Ryan och Chaz sprang ut till vattnet och jag bad Justin ta kort på mig och Kayla.
- Tack. Log jag och tog kameran.
- Så lite så. Log han tillbaka.
Jag gick ut till vattnet till det var till min midja, då stannade jag, vände mig om och gav Justin och Kayla en grimas.
Jag simmade ut en bit innan jag snabbt gick upp igen. JAg la mig på handduken bredvid Kayla och vi började sola.
- Så... Vad önskar du dig på din födelsedag? Sa Kayla.
- Inget speciellt. Sa jag.
- Okej. Får jag gissa? Sa hon och jag nickade. En bil, smink, kläder... Och en hund! Fortsatte hon och jag skrattade.
- Duktigt gissat. Sa jag ironiskt.
- Vill du ha en fest?
- Nepp. Isåfall en middag med mina vänner. Sa jag och log.
- Okidoki! Sa hon med pipigröst.
Vi avslutade dagen på stranden innan alla gick hem till sig. Justin, jag och Chaz gick tillsammans hem.
- Godnatt killar. Sa jag och gick mot dörren som ledde ut från Chaz rum.
- Godnatt Maddie! Sa Chaz och Justin samtidigt.
Chaz
När Maddie lämnat rummet såg Justin på mig.
- Het syrra du har. Flinade han.
- Haha, jadu... Sa jag och fixade till kudden.
- Jag menar det. Hon är skitsöt ju! Sa han och la sig ner.
------------------------------------------------
Soooo..... Antingen skriver jag två korta eller ett långt på en dag. Bara så ni vet. Och om jag är snäll kanske jag ger er ett långt och ett kort. VI får se. PUSS PÅ ER! Kommentera ;) Jag tycker det är ganska dåligt med kommentarer
Let Your Heart Speak EIGHT He likes you
Idag var det den 20 juni. Vi har haft sommarlov i ungefär en vecka. Chaz var ute med Ryan och någon mer som jag inte kände och jag var med Kayla. Vi satt på mitt rum och lyssnade på Save the world.
- Nej, nu måste vi hitta på något. Sa Kayla fjärde gången vi lyssnade på låten.
- Som vad? Sa jag och stängde av låten.
- Vi går till Donken och käkar lunch. Sa hon och jag nickade sakta.
Jag gick fram till min garderob och drog ut ett par mörka jeans, ett vitt linne och en rutig skjorta. Jag drog av mig mina mjukisbyxor och drog på mig jeansen. Sedan drog jag ner dragkedjan på min munkjacka och slängde den på golvet. Jag tog sedan av mig mitt linne och drog på mig linnet, för att sedan ta på mig skjortan. Jag tog min stora handväska och la ner tuggummi, mobil, pengar, headset och lite mer. Sedan gick vi ner till hallen och jag tog på mig mina ballerina skor medans Kayla tog på sig sina Converse.
Vi hoppade in i Kaylas bil och hon började köra mot Donken. Vi popade musik och sjöng med i de som vi kunde. När vi var framme så klev vi ur och jag såg Chaz, Ryan och någon mer på andra sidan gatan. JAg log lite mot Chaz som vinkade.
Jag tog tag i Kaylas arm och vi gick till Chaz och de andra.
- Tjeeeeena. Sa jag och Chaz storlog.
- Tjena tjena. Sa Chaz.
Jag gav han och Ryan en kram innan jag såg på den andra killen.
- Det här är Justin. Våran kompis from the USA. Sa Chaz.
- Hej. Maddie. Log jag och sträckte fram min hand.
- Justin, som du hörde. Sa han och småskrattade.
Då såg jag ju vem det var. O-M-G. Lilly kommer få damp när hon får reda på det här. Framför mig stod Justin BIEBER.
- Vi ska dra till Donken. Ska ni med? Sa jag och såg på killarna, en efter en.
- Ja, varför inte? Sa Ryan och rykte på axlarna.m
- Visst. Log Chaz och vi började gå.
Jag och Kayla gick framför killarna och snackade. När vi kom till Donken så gick Chaz, Ryan och Kayla för att beställa.
- Vad vill ni ha? Sa Ryan när vi satt vid ett bord.
- En vegetarisk sallad. Log jag och Ryan nickade innan han såg på Justin.
- En Big Mac med Cola. Flinade han.
- Jag tar Cola också! Utbrast jag och Ryan skrattade.
HAn gick tillbaka till Kayla och Chaz och det vart pinsam tystnad mellan mig och Justin.
- Så... DU är vegetarian? Sa Justin och jag nickade. Är du nyinflyttad? Fortsatte han och jag nickade igen.
- Vi flyttade hit för ungefär två veckor sedan. Log jag och han nickade.
Det vart pinsam tystnad-igen-och jag såg ut genom fönstret. Snart kom dem andra med maten och vi började äta. Jag tog lite sallad och sedan drack jag lite Cola.
När alla ätit upp så gick vi ut till parkeringen igen. Vi bestämde oss för att träffas hos mig och Chaz. När jag och Kayla satt i hennes bil så sa hon direkt:
- Justin tycker du är söt. Definitivt (stav)!
- Nej. Varför skulle han? sa jag.
- Såg du inte hur han kollade på dig?!
- Nepp.
- Du är ju sjuk i huvudet. Skrattade hon och jag slog till henne på armen.
------------------------------------
Så kom ett kapitel. Ett kort igen, men det kommer nog ett till idag, får vi hoppas! PUSS OCH KOMMENTERA
- Nej, nu måste vi hitta på något. Sa Kayla fjärde gången vi lyssnade på låten.
- Som vad? Sa jag och stängde av låten.
- Vi går till Donken och käkar lunch. Sa hon och jag nickade sakta.
Jag gick fram till min garderob och drog ut ett par mörka jeans, ett vitt linne och en rutig skjorta. Jag drog av mig mina mjukisbyxor och drog på mig jeansen. Sedan drog jag ner dragkedjan på min munkjacka och slängde den på golvet. Jag tog sedan av mig mitt linne och drog på mig linnet, för att sedan ta på mig skjortan. Jag tog min stora handväska och la ner tuggummi, mobil, pengar, headset och lite mer. Sedan gick vi ner till hallen och jag tog på mig mina ballerina skor medans Kayla tog på sig sina Converse.
Vi hoppade in i Kaylas bil och hon började köra mot Donken. Vi popade musik och sjöng med i de som vi kunde. När vi var framme så klev vi ur och jag såg Chaz, Ryan och någon mer på andra sidan gatan. JAg log lite mot Chaz som vinkade.
Jag tog tag i Kaylas arm och vi gick till Chaz och de andra.
- Tjeeeeena. Sa jag och Chaz storlog.
- Tjena tjena. Sa Chaz.
Jag gav han och Ryan en kram innan jag såg på den andra killen.
- Det här är Justin. Våran kompis from the USA. Sa Chaz.
- Hej. Maddie. Log jag och sträckte fram min hand.
- Justin, som du hörde. Sa han och småskrattade.
Då såg jag ju vem det var. O-M-G. Lilly kommer få damp när hon får reda på det här. Framför mig stod Justin BIEBER.
- Vi ska dra till Donken. Ska ni med? Sa jag och såg på killarna, en efter en.
- Ja, varför inte? Sa Ryan och rykte på axlarna.m
- Visst. Log Chaz och vi började gå.
Jag och Kayla gick framför killarna och snackade. När vi kom till Donken så gick Chaz, Ryan och Kayla för att beställa.
- Vad vill ni ha? Sa Ryan när vi satt vid ett bord.
- En vegetarisk sallad. Log jag och Ryan nickade innan han såg på Justin.
- En Big Mac med Cola. Flinade han.
- Jag tar Cola också! Utbrast jag och Ryan skrattade.
HAn gick tillbaka till Kayla och Chaz och det vart pinsam tystnad mellan mig och Justin.
- Så... DU är vegetarian? Sa Justin och jag nickade. Är du nyinflyttad? Fortsatte han och jag nickade igen.
- Vi flyttade hit för ungefär två veckor sedan. Log jag och han nickade.
Det vart pinsam tystnad-igen-och jag såg ut genom fönstret. Snart kom dem andra med maten och vi började äta. Jag tog lite sallad och sedan drack jag lite Cola.
När alla ätit upp så gick vi ut till parkeringen igen. Vi bestämde oss för att träffas hos mig och Chaz. När jag och Kayla satt i hennes bil så sa hon direkt:
- Justin tycker du är söt. Definitivt (stav)!
- Nej. Varför skulle han? sa jag.
- Såg du inte hur han kollade på dig?!
- Nepp.
- Du är ju sjuk i huvudet. Skrattade hon och jag slog till henne på armen.
------------------------------------
Så kom ett kapitel. Ett kort igen, men det kommer nog ett till idag, får vi hoppas! PUSS OCH KOMMENTERA
Let your heart speak SEVEN Life is simple, Don't make it complicated
(lyssna samtidigt)
Jag öppnade ett fönster och såg snabbt ut på den lilla staden, vilket jag gjorde ofta. Jag bytte snabbt om till rosa underkläder med spets, ljusa jeans och ett vitt-nästan genomskinlig-pösigt linne. Snabbt borstade jag igenom mitt hår och delade på det bak i nacken så det låg över mina axlar. Jag sminkade mig med mascara, lite läppglans och lite kajal. Nu var jag klar och gick ner till hallen.
- Vart ska du då? Sa Chaz som kom bakom mig.
Jag vände mig om och log lite mot honom.
- Bara ut en sväng. Sa jag och tryckte i foten i min ena vita Converse.
Han nickade och jag började knyta. Först drog jag snörena runt fotleden och sedan en rosett på framsidan av foten. Jag gjorde snabbt samma sak med andra innan jag öppnade dörren och gick ut. Plötsligt öppnades dörren och jag vände mig om. Där stod Chaz med min mobil i handen.
- Ha med den. Jag vill inte att du går vilse. Flinade han och jag skrattade lite.
- Tack.
Jag tog den och började gå. Jag gick ner mot en strand och kollade runt lite. Jag gick upp på en hög klippa och kollade ut lite. En bit av klippan lotsnade under min fot och jag höll på att ramla. Mitt hjärta slog tusen gånger snabbare när någon tog ett stadigt tag i min arm. Jag vände mig om och såg en kille jag väl kände igen, Ryan.
- Tack. Sa jag samtidigt som jag andades ut.
- Så lite så. Men ta det försiktigt. Du kunde lika järna ligga i vattnet just nu. Sa han och gav mig ett gulligt leende.
- Ja, jag lovar. Log jag.
- Så, vad förde dig hit? Sa han och jag ryckte på axlarna.
- Har ingen anning faktiskt. Jag bara... gick hit. Sa jag med ett litet skratt på slutet.
- Okej, men... ska jag följa med dig hem? Sa han och pekade med tummen bakåt över sin axel.
- Nej tack. Jag ska nog fortsätta. Log jag och han nickade.
- Lova att vara försiktig bara.
- Jadå. Vi ses. Log jag och han började gå iväg.
Jag gick försiktigt ner till stranden igen och började gå mot stan. Jag satte mig på en liten trappa och började masera mina tinningar.
Jag kollade på lite folk innan jag fortsatte hemåt. När jag såg huset såg jag mammas bil. Jag började småspringa till dörren och öppnade. Mamma, Mike och Chaz satt i vardagsrummet.
- Hej. Log jag och kastade av mig skorna.
- Varför har du inte berättat? Sa mamma och såg ledsamt på mig.
- Va? Berättat vad? Sa jag och slog mig ner bredvid Chaz i soffan mittemot mamma och Mike.
- Att du har pratat med din pappa! Sa hon.
- Du kunde väl kanske ha tänkt på att jag kanske söker upp honom om du inte berättar var eller vem han är! Röt jag och gick upp på mitt rum.
Jag stängde och låste dörren innan jag gick fram till fönstret. Jag stängde det och satte mig i sängen. Jag drog upp min dator i knät och gick in på Twitter.
Can't it just stop? #SickOfEverything
Då började Lilly chatta med mig.
-: What's going on! Du lovade att ringa om det var något!! JAg finns här! Berätta!
- De är inget, bara det faktum att jag ringt min pappa och pratat med honom och mamma fick damp när hon fick veta det....
-: HAR DU PRATAT MED DIN FUCKING PAPPA!?
Jag skrattade lite innan jag skrev in ett svar.
- Japp....
-: Hur är han?
- Bra, antar jag. Eller, han verkar trevlig i alla fall.
-: Okej, men måste gå... Cheerleading U KNOW. <3
- Okey, Cya!
-: Cya!
Jag loggade ut och började kolla runt på nätet. Då knackade det på dörren. Jag reste mig upp och gick fram till dörren.
- Vem är det? Sa jag och la örat mot dörren.
- Det är jag. Chaz.
Jag låste upp, släppte in honom, stängde och låste. Jag gick tillbaka till min säng och stängde av datorn.
- Varför är allt så komplicerat? Suckade jag.
- Vet du en sak... Livet är enkelt. Det är bara upp till dig att inte göra det just komplicerat. Sa han och ryckte på axlarna.
- Bra citat där. Sa jag och han skrattade.
- Jag vet.
- Life is simple, don't make it complicated.
----------------------------------------------
Jag skrev en till del ikväll, men nu vill jag ha MÅNGA kommentarer xD
Let Your Heart Speak SIX O-M-G!
En vecka senare
Jag klev upp ur sängen och sträckte ut armarna i luften. Igår hade vi skolavslutning och allt gick bra. Efteråt så gick jag, Chaz, Ryan och Kayla till en reasturang för att äta middag. Vi hade riktigt kul.
JAg gick med trötta steg över till Chaz rum. Klockan var 11 och jag funderade på om han skulle vara vaken. Jag fick svaret när jag stod utanför hans dörr. Han snarkade. Jag öppnade dörren och gick fram till sängen. JAg satte mig skräddare bredvid honom.
- Vakna Chaz. Du snarkar så hela kvarteret vaknar. Muttrade jag.
När han inte reagerade så tog jag i på riktigt.
- CHAZ VAKNA! Skrek jag och han satte sig upp.
- BRINNER DET?! Skrek han och jag började asgarva.
Han suckade och la sig ner igen. Men jag kunde se att han log.
- Hahaha! Chaz! Vakna!! Haha, du måste göra min frukost! Skrattade jag och han såg upp på mig.
- Ska jag göra din frukost? Småskrattade han.
- Japp. Kom nu! Sa jag och reste mig upp.
Jag tog tag i hans hand och drog upp honom. JAg drog med honom ner till köket. Jag satte mig på ena köksstolen och Chaz stod i mitten av köket och kliade sig i nacken.
- Ehm... Okej.
JAg skrattade lite. Han började hälla i alla saker som jag sa.
- 2 och en halv dl vetemjöl. Sa jag och han hällde i det i en bunke. Vad fan är tsk. Fortsatte jag irriterat.
- Hur går det med hemkunskapen? Flinade han.
Jag lipade åt honom innan han kom fram till mig.
- Tsk är en förkortning av tesked. Sa han.
- Jahaaaaaa....
Han hällde i saltet och sedan såg han på mig.
- 6 dl mjölk. Sa jag. 3 ägg. Fortsatte jag.
Han tog upp ett ägg och knäckte det på skålkanten. Nästan allt skall följde med.
- NEEEEEEEEJ!! Skrek han och jag skrattade.
- Då får du väl plocka upp allt, Mr Somers. Sa jag med tillgjord röst.
Han plockade upp allt skal innan vi fortsatte.
- MEN FÖR I HELVETE! Skrek jag så Chaz ryckte till.
- Vad är det?! Småskrek han.
- Vad betyder msk? Sa jag och han skrattade.
- Matsked. Sa han.
- Okej, 3 MSK smör. Sa jag med betoning på MSK.
Efter nästan en halvtimme fick vi pannkakor på våra tallrikar.
- Tack. Sa jag och flinade.
- Så lite så... Syrran. Sa han och jag skrattade till.
Vi pratade hela tiden med varandra medans vi åt. Jag skrattade åt hans dåliga skämt, och han rodnade lite lätt innan han också skrattade.
- Vart är mamma föresten? Sa jag och tog en tugga av min pannkaka.
- Hon skulle på något möte. Sa han och jag nickade.
- Vart är Mike då? Sa jag och tog en klunk mjölk.
- Han är på jobbet. Men varför kallar du honom inte pappa? Sa han och skar upp en ny bit av sin pannkaka.
- För han är inte min pappa. Vi är inte äns släkt. Sa jag och såg ut genom fönstret.
Han nickade sakta.
Efter två timmar satt jag på mitt rum och var inne på datorn. Plötsligt kom en msn-chattruta upp.
Lilly säger: OMG! JUSTIN BIEBER KOMMER TILL STRATFORD OM TVÅ DAGAR!!!!!!!!!!!
Maddie säger: Like I care... xD
Lilly: SNÄÄÄÄÄLLA, kan du fixa en autograf? PLEASE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Maddie säger: Haha, vi får se. Vi kanske inte äns träffas...
Lilly säger: TACK DU ÄR BÄST!
Maddie säger: Det betydde inte äns ja -.-
Lilly säger: Aja, du är bästast i världen om du fixar en! Måste sticka. Cya!
Maddie: Haha, Cya
----------------------------------
Förlåt för askort, men det är helg och jag har annat att göra :( Sorry, kommer kanske upp ett till senare ikväll. PUSS! Kommentera!
Let Your Heart Speak FIVE It's you...
Efter en frukost med spänning mellan mig och mamma så gick jag upp till mitt rum. Jag tog upp min dator och gick in på internet. JAg sökte på Steve Martins. Det kom upp två stycken. En var en gubbe på 70 år, den andra på 40 år. Jag tryckte på honom och slog nummret på min mobil. JAg gick ut på balkongen och ringde. Signalerna gick. Precis när jag skulle lägga på hör jag en man i anda änden.
- Steve Martins. Svarar han.
- Hej... Ehm... Jag heter... Eh... Madelene Jones.
- Jaha? Och du ringer för att...?
- JAg vet inte om jag har kommit rätt... Men, har du en dotter?
- Nej, det har jag inte.
En våg av besvikelse sköljde över mig.
- Jaha, jag är ledsen att jag störde. Hejdå.
- Hejdå.
Vi la på och jag såg ut över Stratford. Det såg annorlunda ut än igår. Allt var mer... livligt.
- Maddie? Hörde jag Chaz säga.
- Ja? Sa jag och vände mig om.
- Jag ska dra till min kompis, ska du med? Sa han och jag nickade lite.
- Visst.
Vi gick ner och drog på oss skor, jag tog mina gladiatorskor. Sedan satte jag på mig mina solbrillor. Vi gick ut och jag följde efter Chaz som gick till höger. Hans snabba steg var inte så lätt att följa om man har så korta ben som jag.
- CHAZ! Vänta på mig. Sa jag och han skrattade.
- Vi är snart framme.
- Ja, men då ses vi där. Sa jag ironiskt och han skrattade igen.
Han saktade ner lite, men svängde in på en tomt. Jag suckade och småsprang efter. Han öppnade dörren till huset och jag såg konstigt på honom.
- Öh, ska man inte knacka? Sa jag som om det var en självklarhet.
- Inte här. Flinade han. - EY RYAN! Ropade han sedan.
Han gjorde en gest åt mig att jag skulle komma in och jag gick med snabba steg in. Medans jag tog av mig skorna så hälsade Chaz på Ryan som han hette.
- Så du är Madelene. Log Ryan när jag ställt mig upp.
- Kalla mig Maddie. Sa jag och han gav mig en kram som jag besvarade.
- Så... Vad ska vi göra? Sa Chaz och såg på Ryan, sedan på mig.
- Fråga inte mig! Jag gör vad som helst. Sa jag och jag såg Chaz flina ondskefullt.
- Okej, kom.
Alla tog på sig skor innan Chaz och Ryan tog täten medans jag gick sakta efter. Vi började gå mot en basketplan. Jag flinade för mig själv innan vi var framme. Ryan tog en boll från en stor "låda". Han passade Chaz som sedan flinade mot mig.
- Basket. En normall bollsport här i Stratford. Flinade han.
- Jo, och en normall sport för Maddie Jones. Flinade jag och de såg chockat på mig.
- Va?
- Jag har spelat basket som liten. Fast, jag har inte spelat på några år, men jag tror jag klarar det. Flinade jag och dem nickade.
Vi började köra och jag klarade det ganska bra. Jag gjorde fyra mål, Chaz gjorde fyra och Ryan gjorde fem. Snart gick vi hem igen och Ryan skulle följa med mig och Chaz. Så snart vi kom in i huset så ringde min mobil. Okänt nummer. Jag svarade.
- Madelene Jones. Sa jag osäkert.
- Hej, det är Steve Martins. Du ringde förut idag va?
- Ja. Sa jag chockat.
- Jo, du frågade om jag har en dotter, och jag sa nej. Men... JAg har en dotter. Men jag vet inte vart hon är. Hon flyttade med sin mamma någonstans.
- Okej. För jag... eh... det kan vara jag. Sa jag och det blev tyst i telefonen.
- Ursäkta, menar du att du kanske är min dotter? Sa han smått chockat.
- Ja.
- MAdelene Jones. Ja, min dotter heter Madelene.
- Vad heter din fru?
- Hette. Rättade han. Hon hette (vet inte om jag skrivit om hon hette något annat) Caroline.
- Det heter min mamma.
- Och innan jag gifte mig med henne hette hon Jones i efternamn, sedan bytte hon till Martins. Men hon bytte tillbaka till Jones.
Jag flämtade till. Jag pratade med min riktiga pappa, just nu! Helt overkligt!
- Så, du är min pappa? Sa jag och kände hur ögonen började bli tårfyllda.
- Ja, jag antar det. Sa han glatt och smått chockat.
- Men... Vem var det som gjorde något? Var det du eller mamma? Frågade jag och satte mig på en stol i köket.
- Din mamma var en riktig festprisse. Hon drack sig full varje kväll. Men när hon blev gravid så kunde hon ju inte göra det, då blev hon arg på mig. Vart sur på mig för ingenting och sånt. Jag hjälpte henne så mycket jag kunde och bara hoppades på att hon skulle bli bra. Jag väntade i tre år, ingenting hände. Så en dag när jag kom hem från jobbet så var Carolines bil borta. Hennes saker, dina saker var också borta. Jag var hemma i några veckor innan jag var tvungen att gå till jobbet med brustet hjärta.
- Vart bor du nu? Sa jag och fällde en tår.
- I Hollywood.
- Har du någon ny tjej? Sa jag och svalde.
- Nej.
- Okej. Sa jag, gick förbi Ryan och Chaz, gick upp till mitt rum och slängde mig på sängen.
- Så, hur mår du då? Sa han och jag log.
- Bra. Du då? Säger jag och kollar lite på mina naglar.
- Bra. Men jag måste gå nu. Jobbet kallar.
- Okej.
- Men... Vi ses då?
- Ja! Verkligen. Ler jag och lägger på.
Jag lägger till nummret i mobilen som Pappa. Sedan rusar jag nerför trappan och slänger mig i Chaz famn.
- Ehm... Hej på dig. Skrattar han och kramar mig tillbaka.
- Jag har pratat med min pappa. Piper jag och ler stort.
- Har du?! Grattis! Eller nåt. Säger han och jag skrattar.
- Haha, men vad ska vi göra?
Vad vi än skulle göra så visste jag att jag inte skulle kunna konsentrera mig. Altl jag ville var att prata med pappa. Lära känna honom... Träffa honom. Jag kunde verkligen inte sluta le. Min pappa som jag inte sett sedan jag var tre år. Min RIKTIGA pappa. Det här är overkligt! Fattar inte vad jag nyss gjort. Det känns som om jag plötsligt känner glädje i hela kroppen. Det bara öser på med energi hela tiden. Jag kommer verligen inte kunna sova inatt. Men om jag skulle somna, skulle jag drömma om pappa.
-------------------------------------------
Kanske blev lite kort, vad vet jag. Jaja, kommentera på!
Kommentar :) Och annat
Någon frågade om jag gillar Vampire Diaries, och ja det gör jag!
Lite kort inlägg men vet inte riktigt vad jag ska skriva. Börjar på en ny del nu så får vi se när den kommer ut :)
Lite kort inlägg men vet inte riktigt vad jag ska skriva. Börjar på en ny del nu så får vi se när den kommer ut :)
Let your heart speak FOUR Have A Good Life
JAg nickade och såg bilen som stannat framför oss. En kille i 40 års åldern klev ur förarsätet och gick fram till mamma. Snart öppnades dörren till baksätet och en kille kom ut. Ganska söt.
- Och du måste då vara Maddie. Säger Mike och går fram till mig.
- Japp, that's me. Småler jag.
Jag känner hur det vibrerar i bakfickan och jag tar upp mobilen. Nytt meddelande.
Från: Mark<3
Snälla, säg vart du är! Jag är orolig som fan! Ingen öppnar i ert hus, det ser öde ut. Kram Mark<3
Jag suckar och ser upp. Mike har lagt in min väska i bakluckan och har satt sig i förarsätet, med mamma bredvid sig. Chaz står framför mig.
- Jag är Chaz. Ler han.
- Madelene, kalla mig Maddie. Säger jag halvt stöddigt innan jag sätter mig i bilen.
Chazz sätter sig bredvid mig. Jag tar upp mobilen och skriver till Mark.
Till: Mark<3
Mark, sluta oroa dig. Jag är okej. Igentligen vill jag inte svara på det här, men jag vill inte att du slösar ditt liv på mig när du har Tracy. Du behöver inte göra så, för jag kommer aldrig ändra mig. Jag har flyttat till Kanada. Så... ha ett bra liv!
Jag går in på kontakter, trycker på Mark, trycker vidare på Ändra och sedan byter jag hans namn till Mark. JAg kopplar in mitt headset i mobilen och trycker upp Spotify. Jag sätter på Where Them Girls At. Jag lutar huvudet mot fönsterrutan och låter min blick falla över alla träd som vi åker förbi.
So many boys in here where do I begin?
I see this one, I’m about to go in
Than he said I’m here with my friends
He got to thinking, then that's when he said
Where them girls at, girls at?
Where them girls at, girls at?
Where them girls at, girls at?
So go get them, we can all be friends
När låten är slut börjar en ny. Sweet Dreams med Beyoncé. Plötsligt petar någon mig på axeln. Jag kollar åt Chaz håll.
- Kan vi inte köra 10 frågor? Säger han tyst, eller så är det för att jag har i mitt headset.
- Vad är det? Säger jag och tar ut en snäcka ur örat.
- Man frågar varandra 10 frågor var. Ler han och skrattar.
- Visst.
Jag stänger av Spotify och tar ut andra snäckan. Jag ser på Chaz som ler lite.
- Du börjar. Säger jag.
- Okej... Var bodde du innan?
- Jacksonville.
- Hur många år är du?
- 15.
- Har du några syskon?
- Nej. Eller jo, men han bor någonstans i stora USA. Säger jag och han nickar.
- Vart är din pappa?
Till och med mamma stelnade till. Hon måste ha lyssnat.
- Ja mamma, kan du förklara det? Kan du svara på den frågan? Säger jag surt.
Jag vänder mig mot fönsterrutan och ser ut och känner smärtan i mig.
- Maddie, lägg av nu. Säger mamma strängt.
- Skulle vara lättare om du berättade. Muttrar jag och hon suckar.
Resten av resan var tyst. Mamma och Mike pratade ibland, men inte mycket. När vi var framme var jag först med att öppna bildörren. Jag ställer mig upp och sträcker lite på mig. Klockan är nog ganska mycket här. Kanske 11-12 på kvällen.
- Chaz, kan du visa Maddie till hennes rum? Ler Mike mot Chaz.
- Visst.
Jag tar min väska men Chaz tar den ifrån mig.
- Gäster ska inte bära väskorna. Flinar han och jag suckar.
Vi går in i huset och tar av oss skorna. Chaz börjar gå uppför trappan men min blick har fastnat på en blombukett. Röda och vita rosor och gröna blad. Mark gav mig såna blommor i skolan. JAg ler smått innan jag vaknar upp ur mitt tänkande.
- Maddie, kommer du? Säger Chaz och jag nickar.
JAg småspringer efter honom och han går in i ett rum. Mellanstort, vita väggar och en fondvägg med svarta blommor på typ. Nedanför fondväggen står en mellanstor dubbelsäng med vittäcke och svarta blommor på och vita och svarta kuddar. Chaz lägger min resväska på sängen.
- Tack. Ler jag och han ler tillbaka.
- Så lite så. Badrum har du i rummet bredvid. Ler han och går ut.
Jag ser mig omkring och ser en stor som... "dubbeldörr" med glasrutor. JAg öppnar och går ut på den ganska lilla balkongen. Den lilla staden är mörk med bara några lampor som lyser upp allt.
- Maddie?
Jag vänder mig om och ser mamma stå vid sängen.
- Vad? Suckar jag och vänder bort blicken.
- Vi kan inte hålla på såhär längre.
- Men det är ju ditt fel! Du berättar ju inte vem min pappa är! Säger jag med skakig röst.
- Kom. Säger mamma och klappar på sängen.
- Varför skull...
- Sätt dig! Upprepar hon.
Jag sätter mig där och suckade återigen.
- Din pappa var... en hjälte. Han var brandman och räddade tusen personer varje dag. Han var det inget fel på. Det var mig det var fel på. JAg var stöddig och stötte ifrån mig honom.
- Din pappa var en bra man. Men jag var ingen bra kvinna själv. Avslutar hon.
- Men... Vad heter han? Säger jag andlöst.
- Steve Martins.
- Vart bor han?
- JAg vet inte.
Jag suckar och reser mig upp.
- Jag ska sova. Hejdå! Säger jag och viftar med händerna som ett tecken att hon ska gå ut.
- Godnatt då.
Hon går ut och jag öppnar resväskan. Jag drar ut mina shorts, sov BH och ett linne. Jag drar på mig det och tar min tandborste. JAg går ut ur rummet och ser mig omkring. Jag går till rummet bredvid och där är badrummet. Men där står Chaz också. Han ler och tar upp tandborsten.
- Hej. Säger han och tar på tandkräm.
- Hej. Ler jag och märker att jag glömde min tandkräm. Kan jag låna din tandkräm? Bara ikväll? Fortsätter jag.
- Såklart!
Jag tar på lite gran och börjar borsta. När jag är klar spottar jag ut och sköljer munnen. Jag sätter upp mitt hår i en tofs och ler mot Chaz.
- Godnatt.
- Godnatt. Ler han tillbaka.
JAg går ut från badrummet och vidare till "mitt" rum. Jag lägger mig på sängen och somnar direkt.
- Maddie, vakna. Viskar någon.
Direkt tänker jag på att det är mamma, men jag känner inte igen rösten, men ändå är den så bekant. JAg öppnar ögonen och ser Chaz stå över mig.
- Chaz, det här var inte en bra start på den här vänskapen. Mumlar jag och han skrattar. Jag hatar att bli väckt. Fortsätter jag och sätter mig upp.
- Till och med om klockan är 11? Flinar han och jag nickar.
- Aja, ut med dig. Säger jag.
- Va?
- Jag ska byta om, DAH! Utbrister jag och han skrattar.
- Visst visst!
Jag tog på mig en rutig skjorta oh ett par jeansshorts.
--------------------------------------------------------
Jag tycker att den här är ganska lång... men jag vet inte xD Ställ frågor om ni undrar något!!!!!!!
- Och du måste då vara Maddie. Säger Mike och går fram till mig.
- Japp, that's me. Småler jag.
Jag känner hur det vibrerar i bakfickan och jag tar upp mobilen. Nytt meddelande.
Från: Mark<3
Snälla, säg vart du är! Jag är orolig som fan! Ingen öppnar i ert hus, det ser öde ut. Kram Mark<3
Jag suckar och ser upp. Mike har lagt in min väska i bakluckan och har satt sig i förarsätet, med mamma bredvid sig. Chaz står framför mig.
- Jag är Chaz. Ler han.
- Madelene, kalla mig Maddie. Säger jag halvt stöddigt innan jag sätter mig i bilen.
Chazz sätter sig bredvid mig. Jag tar upp mobilen och skriver till Mark.
Till: Mark<3
Mark, sluta oroa dig. Jag är okej. Igentligen vill jag inte svara på det här, men jag vill inte att du slösar ditt liv på mig när du har Tracy. Du behöver inte göra så, för jag kommer aldrig ändra mig. Jag har flyttat till Kanada. Så... ha ett bra liv!
Jag går in på kontakter, trycker på Mark, trycker vidare på Ändra och sedan byter jag hans namn till Mark. JAg kopplar in mitt headset i mobilen och trycker upp Spotify. Jag sätter på Where Them Girls At. Jag lutar huvudet mot fönsterrutan och låter min blick falla över alla träd som vi åker förbi.
So many boys in here where do I begin?
I see this one, I’m about to go in
Than he said I’m here with my friends
He got to thinking, then that's when he said
Where them girls at, girls at?
Where them girls at, girls at?
Where them girls at, girls at?
So go get them, we can all be friends
När låten är slut börjar en ny. Sweet Dreams med Beyoncé. Plötsligt petar någon mig på axeln. Jag kollar åt Chaz håll.
- Kan vi inte köra 10 frågor? Säger han tyst, eller så är det för att jag har i mitt headset.
- Vad är det? Säger jag och tar ut en snäcka ur örat.
- Man frågar varandra 10 frågor var. Ler han och skrattar.
- Visst.
Jag stänger av Spotify och tar ut andra snäckan. Jag ser på Chaz som ler lite.
- Du börjar. Säger jag.
- Okej... Var bodde du innan?
- Jacksonville.
- Hur många år är du?
- 15.
- Har du några syskon?
- Nej. Eller jo, men han bor någonstans i stora USA. Säger jag och han nickar.
- Vart är din pappa?
Till och med mamma stelnade till. Hon måste ha lyssnat.
- Ja mamma, kan du förklara det? Kan du svara på den frågan? Säger jag surt.
Jag vänder mig mot fönsterrutan och ser ut och känner smärtan i mig.
- Maddie, lägg av nu. Säger mamma strängt.
- Skulle vara lättare om du berättade. Muttrar jag och hon suckar.
Resten av resan var tyst. Mamma och Mike pratade ibland, men inte mycket. När vi var framme var jag först med att öppna bildörren. Jag ställer mig upp och sträcker lite på mig. Klockan är nog ganska mycket här. Kanske 11-12 på kvällen.
- Chaz, kan du visa Maddie till hennes rum? Ler Mike mot Chaz.
- Visst.
Jag tar min väska men Chaz tar den ifrån mig.
- Gäster ska inte bära väskorna. Flinar han och jag suckar.
Vi går in i huset och tar av oss skorna. Chaz börjar gå uppför trappan men min blick har fastnat på en blombukett. Röda och vita rosor och gröna blad. Mark gav mig såna blommor i skolan. JAg ler smått innan jag vaknar upp ur mitt tänkande.
- Maddie, kommer du? Säger Chaz och jag nickar.
JAg småspringer efter honom och han går in i ett rum. Mellanstort, vita väggar och en fondvägg med svarta blommor på typ. Nedanför fondväggen står en mellanstor dubbelsäng med vittäcke och svarta blommor på och vita och svarta kuddar. Chaz lägger min resväska på sängen.
- Tack. Ler jag och han ler tillbaka.
- Så lite så. Badrum har du i rummet bredvid. Ler han och går ut.
Jag ser mig omkring och ser en stor som... "dubbeldörr" med glasrutor. JAg öppnar och går ut på den ganska lilla balkongen. Den lilla staden är mörk med bara några lampor som lyser upp allt.
- Maddie?
Jag vänder mig om och ser mamma stå vid sängen.
- Vad? Suckar jag och vänder bort blicken.
- Vi kan inte hålla på såhär längre.
- Men det är ju ditt fel! Du berättar ju inte vem min pappa är! Säger jag med skakig röst.
- Kom. Säger mamma och klappar på sängen.
- Varför skull...
- Sätt dig! Upprepar hon.
Jag sätter mig där och suckade återigen.
- Din pappa var... en hjälte. Han var brandman och räddade tusen personer varje dag. Han var det inget fel på. Det var mig det var fel på. JAg var stöddig och stötte ifrån mig honom.
- Din pappa var en bra man. Men jag var ingen bra kvinna själv. Avslutar hon.
- Men... Vad heter han? Säger jag andlöst.
- Steve Martins.
- Vart bor han?
- JAg vet inte.
Jag suckar och reser mig upp.
- Jag ska sova. Hejdå! Säger jag och viftar med händerna som ett tecken att hon ska gå ut.
- Godnatt då.
Hon går ut och jag öppnar resväskan. Jag drar ut mina shorts, sov BH och ett linne. Jag drar på mig det och tar min tandborste. JAg går ut ur rummet och ser mig omkring. Jag går till rummet bredvid och där är badrummet. Men där står Chaz också. Han ler och tar upp tandborsten.
- Hej. Säger han och tar på tandkräm.
- Hej. Ler jag och märker att jag glömde min tandkräm. Kan jag låna din tandkräm? Bara ikväll? Fortsätter jag.
- Såklart!
Jag tar på lite gran och börjar borsta. När jag är klar spottar jag ut och sköljer munnen. Jag sätter upp mitt hår i en tofs och ler mot Chaz.
- Godnatt.
- Godnatt. Ler han tillbaka.
JAg går ut från badrummet och vidare till "mitt" rum. Jag lägger mig på sängen och somnar direkt.
- Maddie, vakna. Viskar någon.
Direkt tänker jag på att det är mamma, men jag känner inte igen rösten, men ändå är den så bekant. JAg öppnar ögonen och ser Chaz stå över mig.
- Chaz, det här var inte en bra start på den här vänskapen. Mumlar jag och han skrattar. Jag hatar att bli väckt. Fortsätter jag och sätter mig upp.
- Till och med om klockan är 11? Flinar han och jag nickar.
- Aja, ut med dig. Säger jag.
- Va?
- Jag ska byta om, DAH! Utbrister jag och han skrattar.
- Visst visst!
Jag tog på mig en rutig skjorta oh ett par jeansshorts.
--------------------------------------------------------
Jag tycker att den här är ganska lång... men jag vet inte xD Ställ frågor om ni undrar något!!!!!!!
Let Your Heart Speak THREE - It's like hell... But worse
SKOLAN HON GÅR PÅ NU HETER INTE HIGH SCHOOL STRATFORD, UTAN DEN HETER JACKSONVILLE HIGH!!!!!! OCH DET LIGGER I JACKSONVILLE xD
- Mamma, vad är det? Sa jag och gick fram till henne.
- Jag är så ledsen. Sa hon med skakig röst.
- Mamma, berätta vad som är fel.
Jag drog handen längst hennes kind men hon tog bort den och höll i den istället.
- Gumman, jag har träffat någon. Sa hon och jag log.
- Vad kul! Vad heter han? Sa jag nyfiket.
- Han heter Mike Somers. Och han bor i Stratford. En liten stad i Kanada. Säger mamma och jag stelnar till.
- Va? Säger jag utan luft.
- Vi ska flytta till Stratford. Säger hon och jag reser mig upp.
- Vet du vad? Vi har ALDRIG bott på samma ställe i mer än två veckor! Och det beror på alla dina killar! Och du gör slut med dem när du flyttar!
- Men det här är riktigt, gumman. Säger hon.
- Så säger du jämt! Säger jag och börjar gråta. Har du aldrig tänkt på hur det känns för mig?! Eller bryr du dig inte!? Skriker jag.
- Det är klart jag bryr mig om dig. Säger hon och ställer sig upp.
Jag skakar på huvudet och går upp på mitt rum. Jag börjar gråta när jag slänger mig på sängen. Jag vill inte lämna Jacksonville. Det är det ända stället jag faktiskt har fått en bra vän. JAg kommer aldrig kunna lämna Lilly.
Okej, då var det dags. Idag sker flytten. Jag har inte pratat med Mark om det. Han vet inte ens om det. Bara Lilly. Hon blev såklart förkrossad, men vi ska hålla kontakten. Just nu står vi utanför mitt hus och ska säga hejdå.
- Jag kommer sakna dig. Säger hon och kramar mig.
- Jag kommer sakna dig med, Lilly!
Vi börjar gråta innan mamma ropar att vi ska åka.
- Hejdå Lilly. Säger jag och går mot bilen.
- Hejdå MADDIE! säger hon
Jag sätter mig i taxin som snart börjar åka. Jag kollar bak och ser Lilly stå kvar på samma ställe. JAg börjar gråta och ser framåt igen.
I några minuter ser jag på träden vi åker förbi, men snart stannar bilen. Jag kollar ut och ser den gigantiska byggnaden: flygplatsen.
Jag tar min stora, ljusrosa resväska och börjar dra den mot entrén. Jag ser runt i byggnaden och väntar in mamma. Det hänger blåa pilar i taket där det står massa olika saker och folk springer överallt. Rakt fram finns incheckningen, det är det ända jag håller koll på. Jag tänker tillbaka på de andra gångerna jag varit på flygplatser. I Toronto, Hollywood, London, Waschington, Phoenix, Las Vegas och många fler.
Snart virrar mamma runt medans jag vet vart vi ska. Men hon lyssnar inte.
- Men vart fan är det då?! Det är riktigt dåligt skyltat här! Väser hon och jag ser upp i taket på alla hundra skyltar.
Jag skrattar lite och vi går till incheckningen. Snart är vi i min favoritdel. TAX-FREE!!! Jag går och köper tidningar och pocketböcker innan jag sätter mig hos mamma som kollar igenom våra biljetter. Jag sätter i mitt headset i min Ipod och börjar lyssna. Jag ser runt på människorna som virrar runt. Två killar i kostym går förbi. En man, en kvinna och två små tjejer står och pekar på en karta. Vid bordet bredvid sitter fyra tjejer i 20 årsåldern med varsin Cola. Ja, det finns folk i alla åldrar.
- Maddie, vi ställer oss i kön nu. Säger mamma och jag nickar.
Jag tar min handväska och går med mamma till våran Gate. Snart släpper de in oss och vi sätter oss på våra platser. Jag satte i mitt headset och såg ut genom fönstret. Nu lämnar man ännu ett land, och åker till ett nytt. Snart kom mina tankar in på Mark. Jag blev genast ledsen, och som om det var meningen så började Already gone Kelly Clarkson spelas.
(TÄNK ER ATT HON SITTER I ETT FLYGPLAN)
Några timmar senare
Okej, nu har vi landat i Kanada, i en stad några mil från Stratford. Vi ska åka taxi till Stratford. I alla fall så försöker nu mamma med att få en taxi. När det inte går ringer hon Mike.
- Ja hej Mike! Det är Caroline... Ja... Ja, det är vi. Men vi får inte tag i någon taxi... Haha, ja... Kan du det? Vad bra! Tack! Vi ses snart... Puss!
Dem la på och jag satte mig på min resväska. JAg tog upp min mobil och skickade SMS till Lilly.
Till: LiLlY!
Hej Lilly! Jag är framme nu och jag saknar dig som fan. Jag vet inte hur jag ska klara mig... :( PUSS PÅ DIG!
Efter några minuter så fick jag tillbaka.
Nytt meddelande
Från: LiLlY!
Hejsan MADDIE! Åh, vad kul! Hur ser det ut? Varmt? Kallt? Och jag saknar dig med! Allt är ett ända helvete här borta, till och med värre! Mark har frågat om dig!?!? VAD SKA JAG SVARA?!
Jag log och skrev tillbaka.
Till: LiLlY!
Det är ganska varmt här. Har MARK frågat om mig?! Är han inte för upptagen med Tracy? Säg bara att jag inte vill träffa honom!
- Maddie, dem är här. Sa mamma.
- Dem? Sa jag menande.
- Ja, Mike och hans son Chaz. Sa mamma.
-------------------------------------------------
Här har ni ett till. Och tack för alla kommentarer! PUSS PÅ ER! Kommentera! ;)
- Mamma, vad är det? Sa jag och gick fram till henne.
- Jag är så ledsen. Sa hon med skakig röst.
- Mamma, berätta vad som är fel.
Jag drog handen längst hennes kind men hon tog bort den och höll i den istället.
- Gumman, jag har träffat någon. Sa hon och jag log.
- Vad kul! Vad heter han? Sa jag nyfiket.
- Han heter Mike Somers. Och han bor i Stratford. En liten stad i Kanada. Säger mamma och jag stelnar till.
- Va? Säger jag utan luft.
- Vi ska flytta till Stratford. Säger hon och jag reser mig upp.
- Vet du vad? Vi har ALDRIG bott på samma ställe i mer än två veckor! Och det beror på alla dina killar! Och du gör slut med dem när du flyttar!
- Men det här är riktigt, gumman. Säger hon.
- Så säger du jämt! Säger jag och börjar gråta. Har du aldrig tänkt på hur det känns för mig?! Eller bryr du dig inte!? Skriker jag.
- Det är klart jag bryr mig om dig. Säger hon och ställer sig upp.
Jag skakar på huvudet och går upp på mitt rum. Jag börjar gråta när jag slänger mig på sängen. Jag vill inte lämna Jacksonville. Det är det ända stället jag faktiskt har fått en bra vän. JAg kommer aldrig kunna lämna Lilly.
Okej, då var det dags. Idag sker flytten. Jag har inte pratat med Mark om det. Han vet inte ens om det. Bara Lilly. Hon blev såklart förkrossad, men vi ska hålla kontakten. Just nu står vi utanför mitt hus och ska säga hejdå.
- Jag kommer sakna dig. Säger hon och kramar mig.
- Jag kommer sakna dig med, Lilly!
Vi börjar gråta innan mamma ropar att vi ska åka.
- Hejdå Lilly. Säger jag och går mot bilen.
- Hejdå MADDIE! säger hon
Jag sätter mig i taxin som snart börjar åka. Jag kollar bak och ser Lilly stå kvar på samma ställe. JAg börjar gråta och ser framåt igen.
I några minuter ser jag på träden vi åker förbi, men snart stannar bilen. Jag kollar ut och ser den gigantiska byggnaden: flygplatsen.
Jag tar min stora, ljusrosa resväska och börjar dra den mot entrén. Jag ser runt i byggnaden och väntar in mamma. Det hänger blåa pilar i taket där det står massa olika saker och folk springer överallt. Rakt fram finns incheckningen, det är det ända jag håller koll på. Jag tänker tillbaka på de andra gångerna jag varit på flygplatser. I Toronto, Hollywood, London, Waschington, Phoenix, Las Vegas och många fler.
Snart virrar mamma runt medans jag vet vart vi ska. Men hon lyssnar inte.
- Men vart fan är det då?! Det är riktigt dåligt skyltat här! Väser hon och jag ser upp i taket på alla hundra skyltar.
Jag skrattar lite och vi går till incheckningen. Snart är vi i min favoritdel. TAX-FREE!!! Jag går och köper tidningar och pocketböcker innan jag sätter mig hos mamma som kollar igenom våra biljetter. Jag sätter i mitt headset i min Ipod och börjar lyssna. Jag ser runt på människorna som virrar runt. Två killar i kostym går förbi. En man, en kvinna och två små tjejer står och pekar på en karta. Vid bordet bredvid sitter fyra tjejer i 20 årsåldern med varsin Cola. Ja, det finns folk i alla åldrar.
- Maddie, vi ställer oss i kön nu. Säger mamma och jag nickar.
Jag tar min handväska och går med mamma till våran Gate. Snart släpper de in oss och vi sätter oss på våra platser. Jag satte i mitt headset och såg ut genom fönstret. Nu lämnar man ännu ett land, och åker till ett nytt. Snart kom mina tankar in på Mark. Jag blev genast ledsen, och som om det var meningen så började Already gone Kelly Clarkson spelas.
(TÄNK ER ATT HON SITTER I ETT FLYGPLAN)Några timmar senare
Okej, nu har vi landat i Kanada, i en stad några mil från Stratford. Vi ska åka taxi till Stratford. I alla fall så försöker nu mamma med att få en taxi. När det inte går ringer hon Mike.
- Ja hej Mike! Det är Caroline... Ja... Ja, det är vi. Men vi får inte tag i någon taxi... Haha, ja... Kan du det? Vad bra! Tack! Vi ses snart... Puss!
Dem la på och jag satte mig på min resväska. JAg tog upp min mobil och skickade SMS till Lilly.
Till: LiLlY!
Hej Lilly! Jag är framme nu och jag saknar dig som fan. Jag vet inte hur jag ska klara mig... :( PUSS PÅ DIG!
Efter några minuter så fick jag tillbaka.
Nytt meddelande
Från: LiLlY!
Hejsan MADDIE! Åh, vad kul! Hur ser det ut? Varmt? Kallt? Och jag saknar dig med! Allt är ett ända helvete här borta, till och med värre! Mark har frågat om dig!?!? VAD SKA JAG SVARA?!
Jag log och skrev tillbaka.
Till: LiLlY!
Det är ganska varmt här. Har MARK frågat om mig?! Är han inte för upptagen med Tracy? Säg bara att jag inte vill träffa honom!
- Maddie, dem är här. Sa mamma.
- Dem? Sa jag menande.
- Ja, Mike och hans son Chaz. Sa mamma.
-------------------------------------------------
Här har ni ett till. Och tack för alla kommentarer! PUSS PÅ ER! Kommentera! ;)
Let Your Heart Speak TWO -You Don't Understand... -Then Tell Me!
(Lyssna samtidigt)
- Gumman, Maddie, du måste vakna. Hörde jag mamma viska.
Jag öppnade ögonen och såg mammas ansikte precis framför mig. Jag suckade och blundade igen.
- Maddie, vakna. Sa mamma och jag satte mig upp.
Jag reste på mig och kände mig lite yr, men det gick över. Mina ben styrdes mot trappan där jag gick upp. I mitt rum var allt som vanligt. Förutom att fönstret blåst upp. Jag gick rakt fram och stängde det. Jag gick sedan till badrummet och borstade tänderna.
Några minuter senare låg jag i sängen, redo att somna.
En vecka senare-fredag
Idag var det fredag och jag har precis kommit hem från skolan. Vi 9:or har ordnat ett disco som skulle vara ikväll klockan sju. Jag och Mark har kommit varandra närmre och jag har desutom träffat en tjej som heter Lilly. Hon går i min klass, fast hon har gått på High School Stratford från 7:an.
- Hallå? M-A-D-D-I-E!!! Utbrast Lilly.
- Va? Sa jag och hon skrattade.
- Ska jag ta den här. Hon höll en rosa, tight kortklänning med volanger. Eller, den här. Fortsatte hon och höll upp en svart kortklänning med ganska många detaljer.
- Den svarta. Log jag och hon nickade.
Jag kollade igenom mina klänningar och valde en blå, tigt, kortklänning. Jag plattade mitt hår och Lilly satte upp sitt hår i en bulle på huvudet. Jag satte på mig ett svart halsband och lite mer smycken. När båda var klara gick vi ner till hallen och drog på oss våra klackskor.
- Vi åker till discot! Ropade jag.
- Okej! Ropade mamma tillbaka.
Vi gick ut och såg Marks bil stå parkerad på uppfarten.
- Hello Girls! Sa Mark när vi satte oss.
- Hello MARK!
Vi åkte mot skolan och väl där mötte vi upp Marks vänner på vägen.
I den stora aulan luktade det svett och godis. Massa elever i alla åldrar sprang fram och tillbaka.
- Och nu har vi danstävlingar i musiksalen. Hörde man någon säga väldigt högt.
Alla rörde sig ditåt och där stod en kille och en tjej.
- Okej, första dansen är... DISCO!! Sa killen i en mikrofon och alla jublade.
Många killar och några tjejer gick upp på den stora dansytan och musiken startade. Dem började dansa och killen och tjejen gick runt och sa åt dem som åkt ut.
En kille med kamera kom fram till mig och Lilly.
- Say CHEESE! Sa han och vi log.
När han gått kom Mark fram med dricka till oss.
- Till damerna. Sa han och vi log.
- Tack.
- Okej! Vinnare av discodansen är alltså.... OSCAR ADAMS!
Alla applåderade och sedan vart det tyst.
- Nästa dans är... Tryckare. Flinade killen.
Några par gick ut på golvet och gjorde sig beredd på att dansa.
- Får jag lov? Sa MArk och sträckte ut sin hand.
- Såklart. Log jag och tog hans hand.
Vi gick ut på golvet och musiken startades. Jag la mina armar om Marks hals och han la sina händer vid min midja. Vi rörde oss i takt till musiken som spelades.
Jag såg in i hans ögon och han i mina. Det kändes som om han såg rakt igenom min själ. Rakt igenom mig. Vi får väl hoppas att han inte gjorde det. Killen och tjejen som höll i tävlingarna gick runt och sa åt dem som åkte ut, och snart var det bara vi kvar.
- Där har ni vinnarna! Sa någon och alla applåderade.
Jag log och släppte Mark.
- Jag ska ta lite luft. Log Mark och jag nickade.
Han gick mot utgången och jag gick tillbaka till Lilly.
- Vart skulle din prins då? Retades hon.
- Han skulle ta luft. Log jag och hon nickade.
Jag rätade till min klänning innan jag och Lilly gick ut. Då ångrade jag direkt att jag gått ut dit, fast jag var även glad att jag gjorde det.
Där stod Mark och Tracy och hånglade. Jag såg äklat på dem innan tårarna kom till mina ögon.
Jag gick snabbt in igen med Lilly precis bakom mig. JAg vet inte varför jag är så ledsen. Mark och jag är inte ens ihop. Vi är bara vänner.
- Jag ska nog åka hem. Sa jag och såg på Lilly.
- Okej. Gör så. Ringer imorgon. Log hon och kramade mig.
- Okej. Ses. Sa jag och log.
Jag gick ut igen. Mark och Tracy hånglade fortfarande. Men när jag gick förbi såg Mark mig. Han drog sig direkt ifrån Tracy och gick efter mig.
- Maddie, det är inte som du tror. Sa han och såg på mig med en medlidande blick.
- Så är det jämt. Nu killar skyller alltid på det eller hur? Sa jag och min röst brast. Bara för att ni inte vågar stå för vad ni gjort. Eller hur skulle du säga att det var? Fortsatte jag.
- Maddie, du förstår inte. Sa Mark och tog mina händer men jag drog mig snabbt ut.
- Men förklara då! Skrek jag och började gå bort.
- Jag får inte chansen. Hörde jag honom säga.
- Okej, förklara då. Sa jag och vände mig om.
Han öppnade munnen för att säga någon men stängde den sedan. Jag skakade på huvudet och gick därifrån. Jag tog av mig mina skor och började gå hem. Det var ganska mörkt och kallt, det var bara gatulamporna som lös upp gatorna.
När jag öppnat dörren till huset låser jag direkt. Då hör jag hur någon snyftar. JAg stannar till och tittar in i vardagsrummet.
- Mamma? Sa jag och hon vände sig om och gav mig en blick med räddsla.
-------------------------------------------------
Okej, här är kapitel två. Nästan alla kommenterade att de ville att jag skulle skriva på svenska, det dem säger då. Så jag gjorde det! :) Kommentera!
- Gumman, Maddie, du måste vakna. Hörde jag mamma viska.
Jag öppnade ögonen och såg mammas ansikte precis framför mig. Jag suckade och blundade igen.
- Maddie, vakna. Sa mamma och jag satte mig upp.
Jag reste på mig och kände mig lite yr, men det gick över. Mina ben styrdes mot trappan där jag gick upp. I mitt rum var allt som vanligt. Förutom att fönstret blåst upp. Jag gick rakt fram och stängde det. Jag gick sedan till badrummet och borstade tänderna.
Några minuter senare låg jag i sängen, redo att somna.
En vecka senare-fredag
Idag var det fredag och jag har precis kommit hem från skolan. Vi 9:or har ordnat ett disco som skulle vara ikväll klockan sju. Jag och Mark har kommit varandra närmre och jag har desutom träffat en tjej som heter Lilly. Hon går i min klass, fast hon har gått på High School Stratford från 7:an.
- Hallå? M-A-D-D-I-E!!! Utbrast Lilly.
- Va? Sa jag och hon skrattade.
- Ska jag ta den här. Hon höll en rosa, tight kortklänning med volanger. Eller, den här. Fortsatte hon och höll upp en svart kortklänning med ganska många detaljer.
- Den svarta. Log jag och hon nickade.
Jag kollade igenom mina klänningar och valde en blå, tigt, kortklänning. Jag plattade mitt hår och Lilly satte upp sitt hår i en bulle på huvudet. Jag satte på mig ett svart halsband och lite mer smycken. När båda var klara gick vi ner till hallen och drog på oss våra klackskor.
- Vi åker till discot! Ropade jag.
- Okej! Ropade mamma tillbaka.
Vi gick ut och såg Marks bil stå parkerad på uppfarten.
- Hello Girls! Sa Mark när vi satte oss.
- Hello MARK!
Vi åkte mot skolan och väl där mötte vi upp Marks vänner på vägen.
I den stora aulan luktade det svett och godis. Massa elever i alla åldrar sprang fram och tillbaka.
- Och nu har vi danstävlingar i musiksalen. Hörde man någon säga väldigt högt.
Alla rörde sig ditåt och där stod en kille och en tjej.
- Okej, första dansen är... DISCO!! Sa killen i en mikrofon och alla jublade.
Många killar och några tjejer gick upp på den stora dansytan och musiken startade. Dem började dansa och killen och tjejen gick runt och sa åt dem som åkt ut.
En kille med kamera kom fram till mig och Lilly.
- Say CHEESE! Sa han och vi log.
När han gått kom Mark fram med dricka till oss.
- Till damerna. Sa han och vi log.
- Tack.
- Okej! Vinnare av discodansen är alltså.... OSCAR ADAMS!
Alla applåderade och sedan vart det tyst.
- Nästa dans är... Tryckare. Flinade killen.
Några par gick ut på golvet och gjorde sig beredd på att dansa.
- Får jag lov? Sa MArk och sträckte ut sin hand.
- Såklart. Log jag och tog hans hand.
Vi gick ut på golvet och musiken startades. Jag la mina armar om Marks hals och han la sina händer vid min midja. Vi rörde oss i takt till musiken som spelades.
Jag såg in i hans ögon och han i mina. Det kändes som om han såg rakt igenom min själ. Rakt igenom mig. Vi får väl hoppas att han inte gjorde det. Killen och tjejen som höll i tävlingarna gick runt och sa åt dem som åkte ut, och snart var det bara vi kvar.
- Där har ni vinnarna! Sa någon och alla applåderade.
Jag log och släppte Mark.
- Jag ska ta lite luft. Log Mark och jag nickade.
Han gick mot utgången och jag gick tillbaka till Lilly.
- Vart skulle din prins då? Retades hon.
- Han skulle ta luft. Log jag och hon nickade.
Jag rätade till min klänning innan jag och Lilly gick ut. Då ångrade jag direkt att jag gått ut dit, fast jag var även glad att jag gjorde det.
Där stod Mark och Tracy och hånglade. Jag såg äklat på dem innan tårarna kom till mina ögon.
Jag gick snabbt in igen med Lilly precis bakom mig. JAg vet inte varför jag är så ledsen. Mark och jag är inte ens ihop. Vi är bara vänner.
- Jag ska nog åka hem. Sa jag och såg på Lilly.
- Okej. Gör så. Ringer imorgon. Log hon och kramade mig.
- Okej. Ses. Sa jag och log.
Jag gick ut igen. Mark och Tracy hånglade fortfarande. Men när jag gick förbi såg Mark mig. Han drog sig direkt ifrån Tracy och gick efter mig.
- Maddie, det är inte som du tror. Sa han och såg på mig med en medlidande blick.
- Så är det jämt. Nu killar skyller alltid på det eller hur? Sa jag och min röst brast. Bara för att ni inte vågar stå för vad ni gjort. Eller hur skulle du säga att det var? Fortsatte jag.
- Maddie, du förstår inte. Sa Mark och tog mina händer men jag drog mig snabbt ut.
- Men förklara då! Skrek jag och började gå bort.
- Jag får inte chansen. Hörde jag honom säga.
- Okej, förklara då. Sa jag och vände mig om.
Han öppnade munnen för att säga någon men stängde den sedan. Jag skakade på huvudet och gick därifrån. Jag tog av mig mina skor och började gå hem. Det var ganska mörkt och kallt, det var bara gatulamporna som lös upp gatorna.
När jag öppnat dörren till huset låser jag direkt. Då hör jag hur någon snyftar. JAg stannar till och tittar in i vardagsrummet.
- Mamma? Sa jag och hon vände sig om och gav mig en blick med räddsla.
-------------------------------------------------
Okej, här är kapitel två. Nästan alla kommenterade att de ville att jag skulle skriva på svenska, det dem säger då. Så jag gjorde det! :) Kommentera!
Öhh... Va?
Fick en kommentar där det stod:
Jaha men tack då........... :(
Och jag fattar inte? Vadå? Jag känner mig ganska trögfattad i det här läget.
Jaha men tack då........... :(
Och jag fattar inte? Vadå? Jag känner mig ganska trögfattad i det här läget.
Let Your Heart Speak ONE #Swaaaag
Som vanligt vaknade jag upp i mitt lilla rum på övervåningen i vårat lilla hus. Allt stod på sin plats och allt var som det var när jag somnade. Men sedan kom jag på... Vi är inte på plats. Vi flyttade ju hit för en vecka sedan och nu är det dags för skolan.
Jag drog på mig svarta jeans, ett svart linne, en rosa/lila skarf och sedan ett par vita strumpor. Efter det gick jag till badrummet och borstade tänderna, samt håret.
Hela tiden var jag glad. Glad för att få nya vänner.
I bussen till skolan var det fullt med tjejer och killar. Jag satte mig på en tom plats i bussen och såg mig omkring. Jag mötte en del ögon men då tittade jag snabbt bort. Snart stannade bussen och alla klev av. Jag reste mig upp sist och klev av. Vinden blåste i mitt hår medans jag utforskade skolan, på utsidan. Stor tegelbyggnad med fönster här och där. Jag gick leendes in mot skolan och väl inne fick jag en liten chock. Fint, vit golv, vita väggar, röda skåp... vackert!
- Are you Madelene Jones? Sa en röst bakom mig.
Jag vände mig om och såg en kvinna i 40-årsåldern med glasögon, kavaj och knähög kjol. Jag nickade.
- I'm Ruby Hart, principal on the school. Sa hon och log. Follow me.
Hon började gå med snabba steg och hennes klackar slog emot det hårda golvet. Längre fram stod två killar och puttades.
- Stop it! Sa Ruby och dem slutade direkt.
Deras blickar vändes mot mig och jag log lite svagt. Ruby svängde hastigt vänster och jag följde efter. Elever flyttade sig utan att Ruby behövde göra något. Som om hon var en häxa som hade förtrollat dem. Allas blickar var på mig, hela tiden.
- Hello, Claudius. Hälsade Ruby på en kille med stor mage, hängsle byxor och rutig skjorta.
- Hello Mrs. Hart. Beautiful as always. Log han.
Hon besvarade med ett leende och svänge höger. Vi kom in i en tyst, tom korridor med massa dörrar. På en stod det Ruby Hart.
Vi gick in. Kallt, mörkt och mysigt var tankarna som kom upp i mitt huvud. Hon satte sig bakom ett skrivbord och pekade på stolen på andra sidan bordet. Jag satte mig tyst ner och hon slog ihop händerna på bordet. Hon drog fram ett papper och rätade till glasögonen.
- Ok. You are going to start in... 9B. Here is your schedule. Your class list. And some other things.
Hon gav mig några papper, böcker och en nyckel. Tydligen till mitt skåp, nummer 231. Jag tackade och gick tillbaka till korridorerna.
Allas ögon var på mig. Alla skulle se om jag gjorde något olämpligt. Jag såg på nummrerna på skåpen och letade efter 231. När jag såg det gick jag fram till det. Jag låste upp, la in alla böcker, satte upp schemat på skåpdörren och såg att jag skulle ha matte i sal C23. JAg tog fram matteböckerna, penna och sudd innan jag gick vidare. Jag såg på alla dörrar.
C11, C12, C13, C14.
Min blick fastnade på en kille. Han var lång, blond och blåögd. Skitsöt! Jag kom på mig själv att stirra så jag tittade ner i golvet. Då kände jag en knuff så jag ramlade ner på golvet. Jag såg upp och mötte två bruna, iskalla ögon.
- Yo, watch it! Röt han och gick iväg.
Mitt ben värkte, mina händer sved och...
- Hey, are you okey? Sa en mjuk, mörk röst.
Jag såg upp och mötte ett par söta blåa ögon. Jag log och nickade.
- Yes. I'm okey. Sa jag och plockade ihop mina saker.
Han sträckte ut sin hand och jag tog den. Han drog upp mig leendes.
- Mark Wesly. Log han.
- Madelene Jones. Log jag och försökte se så normal ut som möjligt.
- You're new? What class?
- Yes I'm new, and 9B, I think.
- Great! Me too! Or, I mean. I go in 9B. I'm not new. Sa han och jag skrattade tyst. We can go together. Fortsatte han och jag nickade.
- Sure.
Han började gå och jag följde efter. Han hälsade på ganska många vilket fick mig att känna mig lite... utanför? Snart var vi vid sal C23. Vi gick in. Han satte sig vid sina kompisar och klappade på stolen bredvid. Jag höjde ögonbrynen och han nickade. Jag satte mig där och han kollade på sina kompisar.
- Guys, this is Madelene Jones, she's new here. Sa han och tittade på mig. Madelene, this is Blake, Mike, Lucas and Marcus. Fortsatte han.
- Hi. Log jag.
- Hello Beauti. Flörtade Mike, jag log och rörde lite på min tofs.
(Tänk er att hon är i ett klassrum)
Lektionen började och jag hängde med hela tiden. Allt gick bra, kändes bra också faktiskt.
Jag slängde upp dörren och slängde igen den efter mig.
- HELLO?! I'M HOME! Ropade jag.
- OUT HERE! Ropade mamma från altanen.
JAg sprang ut dit och log mot henne. Hon såg på mig som om jag var en idiot.
- Haha, what's the matter with you? Skrattade hon.
- I'm happy! Is that a problem? Sa jag och gav henne en konstig blick innan jag gick in.
På mitt rum stod allt i ordning. Sängen stod på sin plats, teven stod på rätt plats. Datorn stod på mitt skrivbord som jag direkt hoppade på.
twitter.com Search
Det tog några sekunder innan sidan kommit upp.
MaddieAshleyJones ********* Sign in
Såfort jag var inne skrev jag en ny Tweet.
Get some new friends in school. #Swaaaag
Jag loggade ut och slängde mig på min säng. Jag hann inte göra något mer innan mamma ropade nerifrån.
- MADDIE! DINNER TIME!
Jag sprang ner till köket där mamma satt och väntade. Jag tog mat fort och åt lika fort.
- Maddie, haha, take it easy, girl.
Min mamma var inte som alla andra mammor, hon var cool. Hon försökte passa in i ungdomsvärlden och var väldigt modern. Soft...
Aja, efter maten hjälpte jag mamma med disken innan vi hade våran speciella myskväll! Inte för att det var fredag men ändå! Vi plockade fram chips, popcorn, dricka, glas och massa mer. Vi satte på en humorfilm som vi satt och skrattade åt. Efter filmen snackade vi. Vi pratade om skolan, killar, vänner, bästisar, minnen... Och allt sådant.
- Sooo, how's it going with the cafe? Frågade jag och drack lite ur min Cola.
- Good. Everything have starting fall apart. Log hon och jag nickade.
- Okey, serious talk now. Boys. Sa hon efter ett tag och flinade.
Jag log stort och hon mumlade "aha".
- So, who is it? Sa hon.
- Who is who?
- Who is that guy you call WHO? Skrattade hon.
- Aaa, WHO, that's a guy in school. Skrattade jag.
- I'm serious! Skrattade hon.
- Okey, it's a guy called Mark Wesly. Log jag generat.
- Wesly, ha? I know his dad. Hon suckade lyckligt. George Wesly. Nice man.
- Ooohh, I Liikee. Skrattade jag.
- They are coming for dinner tomorrow! Sa hon och jag såg chockat på henne.
- Yes. Sa jag och gjorde ett "yes tecken" med armen.
Mamma skrattade och såg på mig.
- My girl is big now. Log hon.
- Yes, but I always gonna be your little girl. Log jag och la mig i hennes knä.
Hon började hålla på med mitt hår och jag log. Jag älskade när andra höll på med mitt hår. Efter någr minuter föll jag in i drömmarnas land...
----------------------------------------
Första kapitlet är uppe! Första skoldagen, Done. Okej, hoppas ni gillar det! PUSS
Jag drog på mig svarta jeans, ett svart linne, en rosa/lila skarf och sedan ett par vita strumpor. Efter det gick jag till badrummet och borstade tänderna, samt håret.
Hela tiden var jag glad. Glad för att få nya vänner.
I bussen till skolan var det fullt med tjejer och killar. Jag satte mig på en tom plats i bussen och såg mig omkring. Jag mötte en del ögon men då tittade jag snabbt bort. Snart stannade bussen och alla klev av. Jag reste mig upp sist och klev av. Vinden blåste i mitt hår medans jag utforskade skolan, på utsidan. Stor tegelbyggnad med fönster här och där. Jag gick leendes in mot skolan och väl inne fick jag en liten chock. Fint, vit golv, vita väggar, röda skåp... vackert!
- Are you Madelene Jones? Sa en röst bakom mig.
Jag vände mig om och såg en kvinna i 40-årsåldern med glasögon, kavaj och knähög kjol. Jag nickade.
- I'm Ruby Hart, principal on the school. Sa hon och log. Follow me.
Hon började gå med snabba steg och hennes klackar slog emot det hårda golvet. Längre fram stod två killar och puttades.
- Stop it! Sa Ruby och dem slutade direkt.
Deras blickar vändes mot mig och jag log lite svagt. Ruby svängde hastigt vänster och jag följde efter. Elever flyttade sig utan att Ruby behövde göra något. Som om hon var en häxa som hade förtrollat dem. Allas blickar var på mig, hela tiden.
- Hello, Claudius. Hälsade Ruby på en kille med stor mage, hängsle byxor och rutig skjorta.
- Hello Mrs. Hart. Beautiful as always. Log han.
Hon besvarade med ett leende och svänge höger. Vi kom in i en tyst, tom korridor med massa dörrar. På en stod det Ruby Hart.
Vi gick in. Kallt, mörkt och mysigt var tankarna som kom upp i mitt huvud. Hon satte sig bakom ett skrivbord och pekade på stolen på andra sidan bordet. Jag satte mig tyst ner och hon slog ihop händerna på bordet. Hon drog fram ett papper och rätade till glasögonen.
- Ok. You are going to start in... 9B. Here is your schedule. Your class list. And some other things.
Hon gav mig några papper, böcker och en nyckel. Tydligen till mitt skåp, nummer 231. Jag tackade och gick tillbaka till korridorerna.
Allas ögon var på mig. Alla skulle se om jag gjorde något olämpligt. Jag såg på nummrerna på skåpen och letade efter 231. När jag såg det gick jag fram till det. Jag låste upp, la in alla böcker, satte upp schemat på skåpdörren och såg att jag skulle ha matte i sal C23. JAg tog fram matteböckerna, penna och sudd innan jag gick vidare. Jag såg på alla dörrar.
C11, C12, C13, C14.
Min blick fastnade på en kille. Han var lång, blond och blåögd. Skitsöt! Jag kom på mig själv att stirra så jag tittade ner i golvet. Då kände jag en knuff så jag ramlade ner på golvet. Jag såg upp och mötte två bruna, iskalla ögon.
- Yo, watch it! Röt han och gick iväg.
Mitt ben värkte, mina händer sved och...
- Hey, are you okey? Sa en mjuk, mörk röst.
Jag såg upp och mötte ett par söta blåa ögon. Jag log och nickade.
- Yes. I'm okey. Sa jag och plockade ihop mina saker.
Han sträckte ut sin hand och jag tog den. Han drog upp mig leendes.
- Mark Wesly. Log han.
- Madelene Jones. Log jag och försökte se så normal ut som möjligt.
- You're new? What class?
- Yes I'm new, and 9B, I think.
- Great! Me too! Or, I mean. I go in 9B. I'm not new. Sa han och jag skrattade tyst. We can go together. Fortsatte han och jag nickade.
- Sure.
Han började gå och jag följde efter. Han hälsade på ganska många vilket fick mig att känna mig lite... utanför? Snart var vi vid sal C23. Vi gick in. Han satte sig vid sina kompisar och klappade på stolen bredvid. Jag höjde ögonbrynen och han nickade. Jag satte mig där och han kollade på sina kompisar.
- Guys, this is Madelene Jones, she's new here. Sa han och tittade på mig. Madelene, this is Blake, Mike, Lucas and Marcus. Fortsatte han.
- Hi. Log jag.
- Hello Beauti. Flörtade Mike, jag log och rörde lite på min tofs.
(Tänk er att hon är i ett klassrum)Lektionen började och jag hängde med hela tiden. Allt gick bra, kändes bra också faktiskt.
Jag slängde upp dörren och slängde igen den efter mig.
- HELLO?! I'M HOME! Ropade jag.
- OUT HERE! Ropade mamma från altanen.
JAg sprang ut dit och log mot henne. Hon såg på mig som om jag var en idiot.
- Haha, what's the matter with you? Skrattade hon.
- I'm happy! Is that a problem? Sa jag och gav henne en konstig blick innan jag gick in.
På mitt rum stod allt i ordning. Sängen stod på sin plats, teven stod på rätt plats. Datorn stod på mitt skrivbord som jag direkt hoppade på.
twitter.com Search
Det tog några sekunder innan sidan kommit upp.
MaddieAshleyJones ********* Sign in
Såfort jag var inne skrev jag en ny Tweet.
Get some new friends in school. #Swaaaag
Jag loggade ut och slängde mig på min säng. Jag hann inte göra något mer innan mamma ropade nerifrån.
- MADDIE! DINNER TIME!
Jag sprang ner till köket där mamma satt och väntade. Jag tog mat fort och åt lika fort.
- Maddie, haha, take it easy, girl.
Min mamma var inte som alla andra mammor, hon var cool. Hon försökte passa in i ungdomsvärlden och var väldigt modern. Soft...
Aja, efter maten hjälpte jag mamma med disken innan vi hade våran speciella myskväll! Inte för att det var fredag men ändå! Vi plockade fram chips, popcorn, dricka, glas och massa mer. Vi satte på en humorfilm som vi satt och skrattade åt. Efter filmen snackade vi. Vi pratade om skolan, killar, vänner, bästisar, minnen... Och allt sådant.
- Sooo, how's it going with the cafe? Frågade jag och drack lite ur min Cola.
- Good. Everything have starting fall apart. Log hon och jag nickade.
- Okey, serious talk now. Boys. Sa hon efter ett tag och flinade.
Jag log stort och hon mumlade "aha".
- So, who is it? Sa hon.
- Who is who?
- Who is that guy you call WHO? Skrattade hon.
- Aaa, WHO, that's a guy in school. Skrattade jag.
- I'm serious! Skrattade hon.
- Okey, it's a guy called Mark Wesly. Log jag generat.
- Wesly, ha? I know his dad. Hon suckade lyckligt. George Wesly. Nice man.
- Ooohh, I Liikee. Skrattade jag.
- They are coming for dinner tomorrow! Sa hon och jag såg chockat på henne.
- Yes. Sa jag och gjorde ett "yes tecken" med armen.
Mamma skrattade och såg på mig.
- My girl is big now. Log hon.
- Yes, but I always gonna be your little girl. Log jag och la mig i hennes knä.
Hon började hålla på med mitt hår och jag log. Jag älskade när andra höll på med mitt hår. Efter någr minuter föll jag in i drömmarnas land...
----------------------------------------
Första kapitlet är uppe! Första skoldagen, Done. Okej, hoppas ni gillar det! PUSS
Hej hej!
Hej bloggen! Hahha...
På den här bloggen kommer jag skriva noveller om Justin Bieber. Jag börjar nog snart, så håll ut!! :D
Jag är alltså en 14 årig tjej som heter Wilma. Jag hoppas ni gillar det!!
P.S Jag har precis börjat skolan så det kan bli lite uppdatering lite ibland ;) Men jag ska försöka skriva ett om dagen :)
På den här bloggen kommer jag skriva noveller om Justin Bieber. Jag börjar nog snart, så håll ut!! :D
Jag är alltså en 14 årig tjej som heter Wilma. Jag hoppas ni gillar det!!
P.S Jag har precis börjat skolan så det kan bli lite uppdatering lite ibland ;) Men jag ska försöka skriva ett om dagen :)
