- Vart är ni?! Sa jag och såg mig omkring.
- I skogen, vid stora stenen du vet. Några meter ifrån.
- Vi kommer!

JAg började springa och hörde att Stefan var efter.
- Har dem hittat henne?! Ropade han efter mig.
- Ja!
Vi sprang in i skogen och fram till stora stenen.
- Justin! Ropade Chaz.
JAg sprang åt vänster och såg Maddie ligga på marken. Hon blödde från huvudet och foten såg ut att vara  bruten.
- Snälla hjälp mig. Grät Chaz och jag satte mig ner.
- Ta det lugnt. Jag ringer en ambulans och springer till vägen så bär ni henne så långt ni kan. Sa jag och han nickade.
JAg började springa ur skogen med mobilen mot örat.
- Vad kan jag hjälpa dig med? Sa en ljus röst.
- En tjej är svårt skakad i Weast Wood.
- Okej, vi skickar en ambulans. Under vilket namn?
- Ehm... Chaz Somers.
- Okej.

JAg la på och ställde mig på trottoaren och såg till höger, och vänster. Efter några minuter hörde jag ambulansens syrener (stav) och snart såg jag ambulansen köra mot mig. Två killar och en tjej hoppade ur och tog ut en bår. Vi sprang in i skogen och då såg vi de andra. Stefan bar Maddie i famnen.

Efter några ytterligare minuter satt vi på sjukhuset och väntade på resultat. Maddies mamma kom hit, och Chaz pappa också. Så nu satt alla och väntade på resultat.
- Jag måste hem nu. Men ring om ni får veta något. Sa Ryan och reste sig upp.
- Ja, det ska vi göra. Log Caroline.
Ryan gick ut ch vi förblev tysta. Doktorer och sjuksköterskor sprang fram och tillbaka. Klockan på väggen framför oss tickade. Sekunder blev minuter, minuter blev till timmar. Då kom en doktor ut.
- Hur mår hon? Sa Caroline.
- Jodå, hon fick sy i bakhuvudet och hennes högra fot är bruten. Hon är vaken men har huvudvärk och mår illa. Bara de viktigaste-eller den viktigaste-får gå in till henne nu. Sa han och alla såg på Caroline.
- Jag antar att det är jag. Säger hon i en suck och reser sig upp.
Sakta går hon in i rummet och försvinner bakom dörren.

Maddie

Dörren öppnades och in kom mamma. Hon hade gråtit. Hennes ögon var röda och kinderna var blöta. Jag log smått mot henne och hon tog pallen bredvid dörren och satte sig bredvid sängen. Hon tog min hand och pussade den.
- Hej gumman. Sa hon och log.
- Hej mamma. Log jag, men det lät mera som en viskning med min hesa röst.
- Hur mår du?
- Ehm.. Jag överlever. Sa jag hest och mamma småskrattade.
- Vad hände egentligen?
- Jag kollade på killarna som spelade basket, men efter en stund vart det tråkigt, så jag sa till dem att jag gick till skogen. Så jag gick dit och snubblade på en rot i marken, slog huvudet i en sten och bröt foten. Sa jag och hon nickade.
- Ta det försiktigt nästa gång. Sa hon och nu var det min tur att nicka.
- Jag älskar dig mamma. Sa jag och fällde en tår.
- Aww... Gumman, jag älskar dig med!
Hon kramade mig och jag började gråta.
- Shh... shh... Sa mamma sådär, mamma aktigt.


Nästa dag fick jag åka hem igen. Så jag packade ihop mina saker och bytte om. Det tog tid med min brutna fot, men det gick ganska bra i alla fall. Så jag gav mamma min väska, sedan tog jag mina kryckor och började "hoppa" ut. Där väntade Chaz och Mike.
- Hur är det? Sa Chaz och började gå bredvid mig.
- Bra, tror jag. Skrattade jag.
- Jag går och kör fram bilen. Sa Mike.
- Jag följer med. Sa mamma och de började gå mor entrén.
- Förlåt att jag bara gick sådär. Sa jag till Chaz.
- Förlåt att vi inte var med dig. Vi var så fokuserade på spelet.
- Det är lugnt. Log jag.
När vi kom ut stod Mikes bruna Volvo xc60.


Chaz hjälpte mig med kryckorna när jag skulle sätta mig och jag log mot honom.
- Tack.
- Så lite så. Log han tillbaka.
---------------------------------------------

Hinner inte mer nu! Måste göra matte -.- Kommer KANSKE ett till ikväll!