Let your heart speak SEVEN Life is simple, Don't make it complicated


(lyssna samtidigt)

Jag öppnade ett fönster och såg snabbt ut på den lilla staden, vilket jag gjorde ofta. Jag bytte snabbt om till rosa underkläder med spets, ljusa jeans och ett vitt-nästan genomskinlig-pösigt linne. Snabbt borstade jag igenom mitt hår och delade på det bak i nacken så det låg över mina axlar. Jag sminkade mig med mascara, lite läppglans och lite kajal. Nu var jag klar och gick ner till hallen.
- Vart ska du då? Sa Chaz som kom bakom mig.
Jag vände mig om och log lite mot honom.
- Bara ut en sväng. Sa jag och tryckte i foten i min ena vita Converse.
Han nickade och jag började knyta. Först drog jag snörena runt fotleden och sedan en rosett på framsidan av foten. Jag gjorde snabbt samma sak med andra innan jag öppnade dörren och gick ut. Plötsligt öppnades dörren och jag vände mig om. Där stod Chaz med min mobil i handen.
- Ha med den. Jag vill inte att du går vilse. Flinade han och jag skrattade lite.
- Tack.
Jag tog den och började gå. Jag gick ner mot en strand och kollade runt lite. Jag gick upp på en hög klippa och kollade ut lite. En bit av klippan lotsnade under min fot och jag höll på att ramla. Mitt hjärta slog tusen gånger snabbare när någon tog ett stadigt tag i min arm. Jag vände mig om och såg en kille jag väl kände igen, Ryan.
- Tack. Sa jag samtidigt som jag andades ut.
- Så lite så. Men ta det försiktigt. Du kunde lika järna ligga i vattnet just nu. Sa han och gav mig ett gulligt leende.
- Ja, jag lovar. Log jag.
- Så, vad förde dig hit? Sa han och jag ryckte på axlarna.
- Har ingen anning faktiskt. Jag bara... gick hit. Sa jag med ett litet skratt på slutet.
- Okej, men... ska jag följa med dig hem? Sa han och pekade med tummen bakåt över sin axel.
- Nej tack. Jag ska nog fortsätta. Log jag och han nickade.
- Lova att vara försiktig bara.
- Jadå. Vi ses. Log jag och han började gå iväg.

Jag gick försiktigt ner till stranden igen och började gå mot stan. Jag satte mig på en liten trappa och började masera mina tinningar.


Jag kollade på lite folk innan jag fortsatte hemåt. När jag såg huset såg jag mammas bil. Jag började småspringa till dörren och öppnade. Mamma, Mike och Chaz satt i vardagsrummet.
- Hej. Log jag och kastade av mig skorna.
- Varför har du inte berättat? Sa mamma och såg ledsamt på mig.
- Va? Berättat vad? Sa jag och slog mig ner bredvid Chaz i soffan mittemot mamma och Mike.
- Att du  har pratat med din pappa! Sa hon.
- Du kunde väl kanske ha tänkt på att jag kanske söker upp honom om du inte berättar var eller vem han är! Röt jag och gick upp på mitt rum.
Jag stängde och låste dörren innan jag gick fram till fönstret. Jag stängde det och satte mig i sängen. Jag drog upp min dator i knät och gick in på Twitter.

Can't it just stop? #SickOfEverything

Då började Lilly chatta med mig.
-: What's going on! Du lovade att ringa om det var något!! JAg finns här! Berätta!
- De är inget, bara det faktum att jag ringt min pappa och pratat med honom och mamma fick damp när hon fick veta det....
-: HAR DU PRATAT MED DIN FUCKING PAPPA!?
Jag skrattade lite innan jag skrev in ett svar.
- Japp....
-: Hur är han?
- Bra, antar jag. Eller, han verkar trevlig i alla fall.
-: Okej, men måste gå... Cheerleading U KNOW. <3
- Okey, Cya!
-: Cya!

Jag loggade ut och började kolla runt på nätet. Då knackade det på dörren. Jag reste mig upp och gick fram till dörren.
- Vem är det? Sa jag och la örat mot dörren.
- Det är jag. Chaz.
Jag låste upp, släppte in honom, stängde och låste. Jag gick tillbaka till min säng och stängde av datorn.
- Varför är allt så komplicerat? Suckade jag.
- Vet du en sak... Livet är enkelt. Det är bara upp till dig att inte göra det just komplicerat. Sa han och ryckte på axlarna.
- Bra citat där. Sa jag och han skrattade.
- Jag vet.
- Life is simple, don't make it complicated.
----------------------------------------------

Jag skrev en till del ikväll, men nu vill jag  ha MÅNGA kommentarer xD

Kommentarer
Postat av: Anonym

Meer, love it!

2011-08-27 @ 09:51:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0