Rebecca

 "Så, vad gör vi nu då?" säger Brooke och lägger händerna på sin midja.
 "Tja, det finns inte så mycket att göra. Det finns ingen täckning och det kommer knappast komma någon bil här" säger Justin och jag stelnar till.
 "Så, planen är...?" säger Tanisha och Justin rycker på axlarna.
 "Antingen så går en av oss för att hämta hjälp, eller så väntar vi här tills någon kommer" säger han.
 "Jag kan gå" säger Robin.
 "Jag med" säger Alex.
Vi nickar och de går längst vägen. Längre och längre bort. Gråa moln täcker den blåa himlen och jag huttrar till. Huden knottrar sig och jag lägger armarna i kors över bröstet. En regndroppe träffar min kind och jag ser upp med en suck. Efter bara några sekunder öser regnet ner från himlen.
 "Vi sätter oss i bilen" säger Justin och alla sätter sig.
Motorn funkar fortfarande, så han sätter igång den och höjer värmen. Radion är inte så mycket att lyssna på. Eftersom det inte finns någon täckning funkar inte kanalerna. Det sprakar bara. Jag drar upp benen till magen och lägger armarna om dom. Huvudet lutar jag mot benen och Justin räcker sin hand över sätet till min axel.
 "Kom hit" säger han och klappar på sitt knä.
Jag kryper över till honom och lägger benen om hans midja och huvudet mot hans bröstkorg. Justin lägger armarna om mig och drar mig nära. Han trycker in sitt ansikte i mitt hår och jag drar fingrarna genom hans. Jag sneglar upp mot baksätet och ser att Tanisha sover i Brookes knä. Brooke halvsover. Ganska gulligt, faktiskt. Mina bästa vänner, då, nu och föralltid.
Mina andetag är hackiga. Ojämna. Om jag måste erkänna det, så är jag ganska rädd. Jag menar, vem vet vilka djur det finns runt oss? Kanske någon som dödar oss! 
 "Går det bra?" viskar Justin tyst för att inte väcka Tanisha eller Brooke. Jag nickar sakta och han drar mig närmre. "Dom kommer snart. Jag lovar"
På bilens panel står det att klockan är 7pm. Alltså har de varit borta i timmar. Kanske har det hänt dom något! Tänk om dom vart typ överfallna eller något? Vad som helst kan ju ha hänt. Och då känns det lite taskigt att vi bara sitter här. Men vad ska vi göra? Om vi går kanske de kommer tillbaka och ja...
 "Hur kan du vara så säker?" mumlar jag tyst.
 "Det kommer gå bra, Becca. Du måste bara tro det" viskar han tillbaka.
Med en suck lägger jag tillbaka huvudet på hans axel och huttrar till igen. Värmen som strömmat ur ventilerna slutar plötsligt blåsa ut i bilen.
 "Vad hände?" säger jag tyst.
 "Jag vet inte" säger han.
Vi hittar två filtar bak i bilen. Vi lägger den ena över Tanisha och Brooke och en över mig och Justin. Kylan kommer snart och jag kryper närmre Justin som tar ett fastare grepp om mig.
 "När kommer dom?" viskar jag skakigt och börjar skaka lite lätt. 
 "Snart babe, snart är vi hemma igen" viskar han och kysser min hjässa.
Efter ett tag tror jag att jag somnar. För allt försvinner. Justins ord ekar och allt blir svart.

När jag vaknar känner jag hur någon bär mig. Snabbt öppnar jag ögonen och ser Justins lilla, trötta leende.
 "Vi är hemma igen, babe. Jag bär dig till din säng" viskar han och pussar min panna.
Sakta nickar jag och snart känner jag värmen omringa mig. Justin går uppför trappan och lägger mig i min säng. Han kysser mig och jag besvarar den svag och trött. När han ska gå tar jag tag i hans hand och drar honom tillbaka.
 "Stanna" viskar jag med slutna ögon och han fnissar.
 "Vill du det?"
 "Pucko. Ja" säger jag och han skrattar.
Efter en stund lägger han sig bakom mig och drar mig när honom. Han andas i min nacke och jag fnissar lite. Antagligen för att jag är så trött. Justin smeker min hand och snart somnar vi om igen.

Jag vaknar av att Justin rör på sig bakom mig. Huvudet värker och jag känner mig tung som sten. Tyst mumlar jag något ohörbart och Justin böjer sig över mig. Hans hår är ruffsigt, men sexigt. Han ler lite mot mig och kysser mig. Jag lägger mig på rygg och ser upp i taket.
 "Hur mår du?" frågar han och jag rycker på axlarna.
 "Huvudvärk och det känns som att jag väger lika mycket som en elefant" mumlar jag och han skrattar hest.
 "Gulligt. Ska jag hämta en tablett?"
 "Ja, snälla? Högra skåpet i badrummet" säger jag och han ler lite.
 "Kommer snart"
Han reser på sig och går mot badrummet. MEd en suck drar jag täcket över huvudet och önskar att smärtan kunde försvinna. Säg inte att jag har migrän... Inte nu?! Jag tänker efter och märker att jag inte haft det på länge. Skit!!
När Justin kommer tillbaka skrattar han när han ser hur jag ligger.
 "Jag tog med vatten"
 "Mm..." mumlar jag och han fnissar.
Jag drar bort täcket och sväljer snabbt tabletten och jag lägger tillbaka huvudet på kudden med en suck.
 "Hur mår du egentligen?" frågar Justin och smeker min kind.
 "Jag tror jag har migrän anfall" mumlar jag och han ser oroligt på mig.
 "Kan jag hjälpa dig?" frågar han och tar min hand.
 "Inte just nu"
 "Ska jag hämta Nico, eller Amelia? Eller ska jag ringa ambulansen? Eller..."
 "Justin! Jag mår bra. Det är bara ett migrän anfall, det är inte farligt" avbryter jag och han ser lite tveksamt på mig. "Gå och gör vad du vill bara. Ha med mobilen så messar jag om det är något, ifall jag inte orkar ringa" ler jag.
 "Säkert?"
 "Ja!"
 "Älskar dig"
Han går ner till vardagsrummet och jag hör teven slås på. Sakta lägger jag mig tillrätta och försöker somna om, vilket är omöjligt med den här huvudvärken.
Efter en halvtimme känner jag hur hungern kommer krypande och jag reser mig för att gå ner till köket. Först känner jag mig yr, men det försvinner efter bara någon sekund, så jag fortsätter. När jag går nerför trappan kommer Justin snabbt.
 "Du skulle ju messa om du ville något? Du borde inte vara uppe och gå" säger han och tar min hand och hjälper mig mot soffan.
 "Men jag är hungrig" mumlar jag och sätter mig ner i soffan.
 "Då fixar jag något. Makaroner och ost?"
 "Tack Justin" ler jag.
Han kysser mig i pannan och går till köket. Jag drar åt mig en filt och lägger den runt mig.
 "TANISHA IS IN THA' HOUSE!" hörs en hög röst ropa och huvudet håller på att sprängas.
Jag stänger ögonen hårt och jag hör Justin förklara för de andra som kom. När jag hör steg närma mig ser jag upp möter jag Tanishas, Brookes, Robins och Alexs oroliga ögon.
 "Migrän?" frågar Brooke oroligt och jag nickar.
De sätter sig i soffan och i fåtöljerna medan Justin fortsätter i köket.
 "Någon som är hungrig?" frågar han och de skakar på huvudet.
 "Åt nyss frukost" säger Robin.
Justin kommer in med en skål med makaroner och ost, plus ett glas med mjölk. Jag börjar äta medan de andra pratar tyst. Justin sitter bredvid mig och ser till att jag äter och dricker ordentligt. Med en suck ser jag irriterat på honom.
 "Kan du sluta stirra?" muttrar jag och han ryggar tillbaka.
 "Förlåt då" ryter han och flyttar sig ifrån mig.
 "Justin..."
 "Det är konstigt, för varje gång jag försöker hjälpa dig blir du bara irriterad och skiter i att jag har känslor. Jag är ingen känslolös robot!" ryter han och de andra tystnar.
 "Justin, förlåt. Jag är lättirriterad när jag har migrän" säger jag med gråten i halsen.
Han reser sig upp och lämnar huset. Tårarna börjar rinna och Robin och Alex följer efter Justin medan Tanisha och Brooke stannar för att trösta mig. Huvudet blir bara värre och då rinner tårarna mer. Det gör så jävla ont. I huvudet, i hjärtat, i kroppen. När Justin lämnade mig var det som att luften för mina lungor försvann. Justin är min luft. Utan honom är jag inget. Han har mitt hjärta. 
 "Han hatar mig!" gråter jag. "Jag gör bara fel hela tiden!" fortsätter jag och de kramar mig.
 "Nejdå! Det är inte ditt fel" tröstar dom.
 "Men vems fel är det annars?!"
 "Det blir bra" säger Tanisha och så sitter vi ett tag.
Huvudet värker bara värre och värre och tårarna riktigt strömmar nerför mina kinder. Men plötsligt somnar jag i de andras famnar. Jag tror att jag har huvudet i Tanishas knä och fötterna i Brookes.

Justin

 "Justin! Stanna!" ropar Robin bakom mig.
 "Vad?!" ryter jag.
 "Hon har migrän. Såhär är hon jämt då. Hon blir sjukt irriterad över det minsta lilla. Hon älskar dig. Hon kommer aldrig lämna dig. Jag slår vad om att hon gråter sjukt mycket just nu. Det gör hon alltid när hon vet att hon sårat någon hon älskar" säger Alex och flåsar lite efter att ha sprungit efter mig.
Det går upp för mig att jag bara sprang iväg när hon behöver mig som mest. Hon menade inte att såra mig. Det är den där migränen som gör det. Hon skulle aldrig göra det medvetet.
Efter några minuter följer jag med Robin och Alex tillbaka. När vi kommer in ligger Becca och sover i Tanishas knä med sina fötter i Brookes knä. Sakta går jag in och tjejerna ler lite mot mig. Rebecca har tårar på kinderna och jag ser hur hon är röd runt hennes ögon och på kinderna. Hennes läppar är också lite extra röda. Jag förstår att hon gråtit tills hon somnat.
 "Du kan bära upp henne" viskar Brooke och jag nickar.
Jag lyfter försiktigt upp Rebecca och går uppför trappan. När jag lagt ner henne i hennes säng och bäddat om henne pussar jag hennes panna.
 "Förlåt" viskar jag och går mot dörren.
 "Förlåt mig, snälla..." viskar Rebecca, som att hon drömmer.
Med ett leende lämnar jag rummet och går ner till de andra.
----------------------------------------------------------------------

FÖRLÅT SÅ OTROLIGT MYCKET FÖR VÄRLDENS DÅLIGASTE UPDATE!
Jag har haft nationella prov hela veckan och har haft mycket läxor. Har helt enkelt inte haft tid att skriva. Jag har känt att jag kanske ska sluta blogga. Men jag är inte säker. Kanske bara tar en paus eller något.
VI kan RÖSTA!
Skriv en kommentar som innehåller ditt val!
1. Ta en paus
2. Sluta skriva helt
3. Avsluta novellen och börja på en ny
ALLA MÅSTE SÄGA SIN ÅSIKT!! SNÄLLA!