Nästa dag ställde Justin in alla intervjuer och fotograferingar. Han pratade med Scooter som sa att han skulle fixa några veckors ledighet. Då skulle Justin tillbaka till Stratford. Han ville att jag skulle följa med, men det känns verkligen som att jag tränger mig på. Jag menar, hans familj har nyss mist en familjemedlem, en ung familjemedlem. Hur skulle det bli om jag, Justin flickvän, skulle komma? Jag borde ju spendera tid med min familj. Pappa har jag faktiskt inte hört ett ord ifrån. Visste han ens att hans fru hade dött? Visste Amelia och Nico? Allt var så rörigt... Skulle vi fixa begravningen? Kommer våra släktingar i England? Hur ska vi bestämma datum?
 "Rebecca, sluta stressa. Allt kommer gå bra. Snälla, följ med till Stratford" säger Justin.
 "Justin, du har nyss mist en familjemedlem. Det blir bara konstigt om jag kommer. Jag måste ta hand om allt här hemma. Jag menar, med begravning och så" säger jag och han ler lite sorgset.
 "Du behöver inte tänka på allt. Allt kommer gå som rinnande vatten" säger han och smeker min kind.
 "Men om det inte gör det? Tänk om det rinnande vattnet plötsligt kommer till ett vattenfall och allt går åt skogen?" säger jag och han skrattar glädjelöst åt mitt "skämt".
 "Sluta tänka så"
 "Justin, jag kommer stanna här, hur mycket jag än vill följa med till Stratford. Men jag måste verkligen stanna här. Jag har inget att göra i Stratford"
 "Då åker vi någon annan stans! Vi åker till Spanien, Bahamas, Hawaii, Miami, vart du än vill åka!" försöker han och jag ler lite medan jag drar handen genom hans hår.
 "Vi åker efter att jag har fått ordning på allt, jag lovar"
 "Lovar du verkligen?"
 "På mitt liv"
Han kramar mig hårt och kysser mig därefter. Efter det så går han för att packa. Jag sitter själv kvar och ringer Amelia, Nico och sedan försöker jag ringa pappa, men han svarar inte. Efter det ringer jag till min mormor i England. Hon har hört om olyckan och är förkrossad. Jag berättade allt om Justin och Stratford och att jag är orolig för att göra fel, eller att missa något med begravningen.
 "Tänk inte på det Rebecca, jag tar hand om det. Jag antar att far din inte är tillgänglig?"
 "Nej, han svarar inte när jag ringer"
 "Okej. Vi gör såhär: jag tar första bästa plan till Atlanta imorgon och så reder vi ut allt. Jag lånar dig i några timmar, och sedan gör du vad du vill. Om du vill följa med Justin till Stratford, så gör det. Jag lovar att allt kommer bli bra"
 "Tack mormor, men jag stannar i Atlanta, i alla fall tills efter begravningen" säger jag med ett litet leende.
 "Gör så du. Och förresten! JAg hörde att du flyttat ihop med Justin? Grattis!"
 "Tack"
 "Du, jag ringer senare när jag beställt flygbiljett och sedan tar jag en taxi till din lägenhet. Kan du ringa Amelia och Nico och be dom komma dit då? Justin får mer än gärna vara med, jag vill ju träffa din pojkvän"
 "Haha, jag ska fråga honom. Okej, jag har mobilen i fickan"
 "Bra. Ha det bra så länge så hörs vi snart!"
 "Okej, puss, hejdå"
 "Hejdå gumman!"
Vi lägger på och jag ser mot sovrummet. Justin kommer ut med en resväska och jag känner hur det gör ont i mig. Han ler lite mot mig och ställer ner väskan i hallen. Han sätter sig bredvid mig i soffan och tar min hand.
 "När åker du?" frågar jag tyst.
 "Imorgon, tidigt på morgonen. Runt tre"
 "Väck mig då. Jag vill säga hejdå" viskar jag och lägger mi i hans varma famn.
 "Men du måste sova"
 "Jag somnar om" ljög jag.
Jag kan inte somna om när jag väl vaknat. Men jag vill verkligen säga hejdå till Justin innan han åker! Då känns det bäst.
 "Hur länge är du borta då?" frågar jag.
 "En vecka, minst. Men jag hör av mig" säger han och jag nickar.
 "Ha det så kul"
  "Säker att du inte ska följa med?" frågar han och jag nickar.
 "Mormor kommer imorgon från England. Hon kommer hjälpa mig med begravningen tillsammans med Amelia och Nico"
 "Din pappa då?"
 "Han svarar inte när jag ringer" säger jag och rycker nonchalant på axlarna. 
Han nickar och kysser mig snabbt. Klockan närmar sig fem och vi bestämmer oss för att beställa pizza till klockan halv sju. Så när Justin har ringt sätter vi på The Last Song och vi kryper ner under en filt i soffan. Jag ligger jag benen över hans, armarna om hans midja och huvudet mot hans bröst. Han håller ena armen om min och drar tummen fram och tillbaka. Min blick fästs på teven och precis då är begravningen när Ronnies pappa dött. Jag börjar gråta och Justin drar in mig i sin famn. Han stänger av filmen och så sitter vi där. I tystnaden. Allt som hörs är mina snyftningar.
Jag gosar in mitt ansikte i hans nacke och några tårar rinner ner på hans tröja. Mina fingrar drar jag in genom hans hår och suckar djupt. 
 "Jag hatar det här" mumlar jag och han drar handen upp och ner för min rygg.
 "Jag vet" viskar han och pussar min hjässa.
När det knackar på dörren sätter Justin ner mig i soffan och går för att öppna. När han smäller igen dörren har han två pizzor i händerna.
 "Mat!" ler han och jag försöker le tillbaka, men det blir bara en stel grimasch.
Han lägger upp pizza på två tallrikar medan jag går med långsamma steg mot honom och bordet. Jag häller upp Cola i två glas och sedan börjar vi äta.
Justin måste lägga sig efter maten för att vara pigg imorgon. Så han säger godnatt, men jag följer honom til sovrummet.
 "Väck mig imorgon när du åker" säger jag och sätter mig på sängen medan han byter om och kollar så han har med allt.
 "Nej, du måste sova" säger han allvarligt och letar efter någonting.
 "Justin, jag MÅSTE säga hejdå till dig innan du åker. Annars klarar jag mig aldrig" säger jag och han ser på mig.
Men han suckar när han insett att han förlorat.
 "Vet du vart mina lila supras är?" frågar han och jag ler lite.
 "Längst in i garderoben"
 "Tack gumman"
Han pussar min panna innan han börjar rota igenom garderoben.
 "Hittade dom!" ropar han och jag skrattar.
Han kommer nöjd ut med dom i handen. Men jag kan inte låta bli att låta leendet försvinna. Jag kommer inte få se honom på minst en vecka... Tanken av att inte få vakna upp bredvid honom är lite skrämmande. Jag vill alltid vakna upp med hans vackra ögon som möter mina. Men jag antar att jag inte kan hålla kvar honom bara för att vi är ihop.
 "Hörru, det kommer gå fort" säger han och jag märker att en tår har runnit nerför min kind.
 "Jag kommer sakna dig" viskar jag hest och min röst brister.
 "Jag kommer sakna dig med, Beccis"
Han kramar mig hårt och kysser mig sedan.
-----------------------------------------------------------------------

Kommentera!
Jag vet att uppdateringen SUGER! Men jag tvingade mig själv att skriva och ja, efter ett tag kom allt automatiskt. 
Tack för alla vackra kommentarer! Blev ju lite depp när jag såg kommentaren från ANONYM (ganska fegt tycker jag) men när jag såg alla glada kommentarer kan jag inget annat än att bli glad. Tack! Älskar er!