KAPITEL 19, 16 OCH 17 UNDER HÄR!!!!!! :D  

Samantha

- Jag åker inte till Justin, jag stannar hemma. Sa jag till Dylan som satt på andra sidan frukost bordet.
- Va?! Men du skulle ju åka!
- Men jag vill inte lämna dig. Jag kan inte lämna dig. Jag behöver ditt stöd, Dylan. Sa jag allvarligt medans jag åt mina vanliga morgonflingor.
- Sam, lyssna på mig. Justin älskar dig, du älskar Justin. Han är som jag. Du kan verkligen lita på honom. JAg kan tyvärr inte säga att han inte kommer såra dig, för alla gör misstag. Men jag kan säga att killen är speciell. Han kommer alltid finnas för dig. Har du berättat det här för honom?
- Nej, inte allt. Sa jag tyst och såg ner i min skål.
- Gör det. Han kommer förstå och han kommer hjälpa dig tills du kommer hem igen, då kommer jag finnas. Du kommer alltid ha någon med dig som förstår, Sam. Lova mig att aldrig börja skära dig igen. Du förstår inte hur ont det gör att se dig såhär. Att se dig i mitt huvud när du skär dig själv... Det finns inte i min värld. Jag fattar inte hur jag kan vara så blind. JAg borde ha sett att något var fel. Snälla Sam, lova mig att aldrig gör så igen.
- Jag lovar. Sa jag och han nickade.
- Så, ring Justin och säg att du kommer. Jag måste stanna här och ta hand om mamma. Du klara dig bra. Du är ju femton år. Flinade han och jag skrattade.
- Tack Dylan. Kom ihåg, du kan ringa när du vill. Sa jag och han nickade.

När jag ringde Justin svarade han inte, kanske hade en intervju eller något. Så istället bestämde jag mig för att överraska honom. Att bara åka dit, liksom. Inte nu med på fredag, då jag skulle komma. Om två dagar. Två dagar, helt otroligt! Shit vad jag längtar...

Två dagar senare klockan 04.00

Det var mörkt ute och jag stod med en större handväska på flygplatsen med Dylan framför mig. Han hade ett litet leende på läpparna men jag fällde några tårar.
- Lova att ringa varje dag. Sa jag och kramade honom.
- Jadå, jag lovar.
- Vi ses snart. Sa jag, släppte honom och gick mot incheckningen.

Jag vinkade till Dylan och gick igenom säkerhetskontrollen. Sedan letade jag reda på gaten och satte mig utanför. Jag satte mig ner och såg mig omkring. Snart är jag hos Justin, i hans varma famn. Det kändes så länge sedan.

***

Jag klev på planet och satte mig på min plats. När jag knäppt mitt bälte om mig så såg jag ut genom det lilla fönstret. Det regnade fortfarande. Det märktes att sommaren snart är slut. Hösten är på väg och ja... Snart är det jul... Om några månader i alla fall.
Som tur var så satte sig ingen bredvid mig. Det var jag riktigt glad för.

***

Jag klev ut ur flygplatsen och hoppade in i en taxi. Klockan var 17.47 så jag antar att de redan var i bowlinghallen. Så jag åkte direkt dit. JAg betalade chauffören och gick ut. Jag klev innanför dörrarna till bowlinghallen och såg mig omkring. Där, vid en banorna satt hela Justins Crew. Justin satt bredvid en tjej med brunt hår på stolarna. Jag log lite medans jag gick mot dem. Men plötsligt reser sig Justin och tjejen upp. Justin tar ett klot och ställer sig bakom tjejen. Han tar armarna om henne och det ser ut som om han hjälper henne. Det sticker till i mitt hjärta av svartsjuka, men jag fortsätter gå sakta mot dem. När de skjutit klotet så kramar de varandra och Justin kysser henne på kinden. Han tar hennes hand och så sätter han sig ner och drar ner henne i sitt knä. Modet sjunker och jag känner mig helt värdelös. Vad gjorde jag här egentligen? Varför åkte jag? Jag ser upp på Justin igen, den här gånger kysser han henne på munnen.
- Samantha?
Jag ser lite åt höger. Där står Usher. Jag svarade inte utan lät tårarna rinna. Han ser åt Justins håll och ser medlidsamt på mig.
- Förlåt. Jag vet inte vad han gör.
JAg svarar honom inte utan springer bara ut igen. Nu regnar det här också.
- Samantha!
Jag tittar bak och ser Usher komma igen.
- Vad? Gråter jag och han kramar mig.
- Låt mig betala din resa hem. Jag kan följa dig till flygplatsen om du vill.
- Nej tack. Det går bra. Tack igen. Sa jag och hoppade in i en taxi.
Jag ställer min väska på golvet och torkar mina tårar.
- Flygplatsen. Sa jag till chauffören och han nickade.
Jag ser i backspegeln och ser att Justin står bredvid Usher på gatan. Justin ser efter taxin och jag ser en tår rinna nerför hans kind...

När jag sitter på planet hem igen tar jag upp mobilen, sätter den på flygplansläge och börjar skriva ett sms till Dylan.
Du hade rätt... Alla gör misstag. Men ibland gör man misstag som egentligen inte är misstag. Ibland blir man sårad. Det har jag varit med om många gånger. Ibland tror jag att mitt hjärta kommer gå i tusen bitar. Jag börjar tro att mitt hjärta har gått i tusen bitar. Tårarna är bitarna av mitt hjärta. JAg vill hålla dem kvar för att kunna överleva, men det är svårt... Jag är på väg hem. Var gärna hemma när jag kommer... XxSam<3

Justin

- Vad gör du här ute, Usher? frågade jag och kollade på honom.
Hans blick var fast vid en taxi som åkte ifrån oss.
- Hon var här, Justin. Hur tänker du egentligen? Ryter han och jag kollade mot taxin.
- Samantha sitter där, eller hur? Sa jag och lät en tår rinna nerför kinden.
- Ja, hon såg vad du gjorde, Justin. Du skulle ha sett hur mycket hon grät. Fattar du inte hur mycket problem du får nu? Du har en tjej så kysser du någon annan? Tänk lite nästa gång. Säger han och går in igen.
Jag ser fortfarande efter taxin. Vad har jag gjort nu?
--------------------------------------

Wooppss, drama!! What do ya think?? Lägger kanske ut ett till kapitel idag, vi får se ;) Men jag vill ha fler kommentarer!! Har jag börjat skriva dåligt? Gillar ni inte novellen? Är den tråkig? Börjar bli lite orolig om den saken...
XoXo