Samantha

- Hur lång tid har jag på mig? Frågade jag.
- Tills dem ger upp och stänger av maskinen som håller dig vid liv. Då dör du och blir kvar här.
Sakta nickade jag och sedan såg jag mot den "riktiga" världen. Justin klev in och började gråta. Just i den sekunden, just den stunden, ville jag tillbaka. Bara för att Justin var där. Men... vad vill jag egentligen?

Justin

Tänk om hon inte återvänder? Tänk om hon väljer himlen... Hon måste återvända. Hon måste!
- Sam, jag vet att du hör mig. Jag vet att du lyssnar. Snälla du, kom tillbaka! Jag kommer inte kunna leva utan dig. Du är mitt liv. Snälla kom tillbaka! Sa jag medans tårarna rann.
Jag ville inget hellre än att hon skulle komma tillbaka. Hon är mitt allt. Hon måste tillbaka!

Efter en timme bredvid Sam så gick jag tillbaka till mitt rum. Läkarna undersökte mig några gånger och konstaterade att det inte var någon större fara med mig. Men jag behövde vara kvar på sjukhuset några dagar till. Och det var ju bra, Samantha kanske kommer tillbaka inom dem dagarna...

En vecka senare

Jag trodde att Samantha skulle komma tillbaka, men det gjorde hon inte. Det var nu gått en vecka och allt jag kan tänka på är Samantha. Om fyra dagar stänger de av maskinen om hon inte har vaknat. Och det får inte hända! Jag får inte vara så mycket på sjukhuset, så istället sitter jag på mitt rum med telefonen i högsta hugg. Mamma har kommit in några gånger och bett mig komma ut, men det gör jag inte. Pappa har också varit här. Men just nu hjälper det inte. För allt jag vill är att ha Samantha tillbaka. Kan hon inte komma tillbaka nu?

Lexi

Idag bestämde jag mig för att hälsa på Samantha. Så direkt efter frukosten hoppade jag in i min bil och åkte mot sjukhuset.
Hon låg i samma position som alltid. Har inte rört en fena. Maskinen piper lika långsamt som alltid. Snart kommer de ge upp och då är min bästa kompis borta för alltid.
- Snälla Samantha. Du är stark. Du är tillräckligt stark för att överleva det här. Och du har inte lång tid på dig. Snälla Samantha! Ge inte upp. Jag kommer alltid älska dig! Snälla Samantha. Grät jag och kramade hennes hand i min.
Plötsligt ryckte det i hennes ögonlock. Hennes fingrar rörde sig försiktigt. Först trodde jag att jag inbillade mig, men först när hon stönade kom jag tillbaka till verkligheten och ropade på en doktor.
- Du måste vänta utanför, tyvärr. Vi måste titta hur hon mår. Sa Mr. Stan och jag nickade.
Medans jag styrde stegen mot väntrummet tog jag upp min mobil och ringde Justin.

Justin

Plötsligt ringde min mobil. Lexi.
- Hallå? har du hört något från Samantha?!
- Hon lever Justin! Dem undersöker henne nu. Du måste komma! Grät hon och jag log stort.
- Jag kommer direkt!

- Får man gå in? Flåsade jag direkt när jag kom fram till Lexi som satt i väntrummet.
Hon skakade på huvudet. Med en suck satte jag mig ner. Direkt började jag skaka på benet och såg upp i taket.
- Justin, ta det lugnt. Hon lever. Hon kommer bli bra. Sa Lexi och la en lugnande hand på mitt ben.
- Jag vet. Men jag har saknat henne så. Sa jag och torkade tåren som sakta rann nerför min kind.

- Är ni anhöriga till Samantha Miller?
Vi båda nickade innan vi gick in till Sam. Hon var vaken. Hennes vackra ögon var öppna och hon var inte lika blek som innan. Hon gav oss ett litet svagt leende och jag gick fram till henne. Jag kramade henne hårt och hon kramade hårt tillbaka. Jag kände hur min tröja blev blöt och jag såg henne i ögonen. Tårarna rann nerför hennes vackra ögon och jag log.
- Aww... Gumman.
Jag torkade bort hennes tårar och gick en bit bort för att låta Lexi gå fram.
----------------------------------

Förlåt för kort, men som sagt: det är jullov och jag vill inte bara sitta vid datorn. Förlåt för den dåliga uppdateringen men jag har inte tid just nu!! Tack till er som stannar! Kommentera!
Tack för alla kommentarer! I love U Sooo much!!
Xoxoxoxoxo<3