Efter middagen åkte vi hem och hade lite pyjamasparty. Så de åkte hem och hämtade saker för övernattning medans jag fixade med film, snacks och dricka. När jag var klar hade de inte kommit så jag böt om till ett par söta randiga shorts och ett rosa linne med en brödrost på med texten "Rise And Shine!" Snart hörde jag hur Mel och Alli kom inklampande och jag gick ner.

(       Withneys pyjamas                         Allis pyjamas                    Mels pyjamas      )

- Tja görls! Log jag och de log tillbaka.
- Tja! SKrattade de och vi skuttade in till vardagsrummet där  jag lagt filtar och kuddar i soffan och massa chips, popcorn, dricka och godis på bordet.
Plötsligt knackade det på dörren.
- Det är nog pizzan. Log jag.
Jag gick dit och öppnade, men där stod en kille jag väl kände igen.
- Stäng inte dörren, gå inte bara lyssna. Sa han och jag suckade.
- Visst! Fnös jag.
- Först, jag är jätteledsen över det som hände, jag vill bara ha dig.
- Varför gick du då till Victoria?! Skrek jag och jag hörde hur Mel och Alli kom mot hallen så jag gick ut och stängde dörren.
- Du förstår inte... Sa han.
- Nej, jag förstår inte, förklara då!
- Hon hotade med att göra något mot dig, så jag var tvungen. Sa han lugnt.
- Du ljuger. Suckade jag och vände mig om för att gå in.
- Snälla, gå inte. Sa han med gråten i halsen.
- Varför? Sa jag och kände klumpen i halsen växa. Ge mig tre bra exempel. La jag till.
- Jag älskar dig. Jag saknar dig. Jag vill bara ha dig. Sa han och en tår rullade nerför hans kind.
- Justin, jag...
- Du behöver inte säga något. JAg har sagt mitt. Berätta när du har bestämt dig. Avbröt han och började gå bort med händerna i fickorna och huvudet ner.
- Justin! Ropade jag och började sakta gå ner för stentrappan.
HAn vände sig om och såg mig i ögonen. Jag märkte då att tårarna rann ner för mina kinder.
- JAg älskar dig. Viskade jag.
Han såg chockande på mig där jag stod och skakade, grät och snyftade i min jättefina pyjamas.
Han gick fram till mig och kramade mig hårt. JAg kramade tillbaka och njöt av hans närvaro.
Gjorde jag rätt? Eller ska jag låta honom gå? Gjorde jag ett misstag?
Han pussade min kind och jag kände en stöt som for genom hela kroppen, jag rös. JAg var verkligen kär.
- JAg måste gå. Mumlade jag och släppte honom.
- Hur är det med oss? Sa han och tog mina händer i sina.
- Jag vet inte. Viskade jag genom mina tårar och sänkte huvudet.
- Snälla, snälla ge mig en chans till. Viskade han och kramade mina händer hårdare.
Jag såg upp på hans ögon. JAg nickade sakta och han log.
- Tack. Viskade han och kysste mig sakta.
Sedan sa vi hejdå och jag gick in igen. Jag gled nerför dörren och suckade lyckligt. Alli och Mel kom fram till mig och ställde 100000 frågor samtidigt. JAg bara log. Plötsligt knackade det på dörren. Jag reste mig upp och öppnade. Pizza Time!

Hela kvällen/natten satt vi uppe och pratade. Jag log hela tiden. Hela tiden var mitt humör på topp.

***

Jag vaknade av att Mel skakade om mig.
- Withney.. vakna! Justin står där nere och väntar på dig.
Bara hans namn fick mig att rysa. Men vänta, vänta... Justin? Där nere? Nu?
- OMG! Utbrast jag, hoppade upp ur sängen och fixade håret snabbt innan jag sprang nerför trappan för att se Justin stå och le mot mig.
- Godmorgon. Log han och jag log generat.
- Godmorgon. Ursäkta utseendet, men jag vaknade precis. Sa jag och kramade honom.
- Ursäkten godtagen. Flinade han och kysste mig.
- Hade du något själ till att komma hit eller kunde du inte bara stå ut med att se mig. Flinade jag retsamt och han skrattade lite.
- Både och... Jo, jag undrar om du vill gå på middag med mig ikväll. Bara du och jag. Vi behöver reda ut lite saker. Sa han halvt nervöst.
- Okej, jo... Det går. Sa jag.
- BRa, då ses vi då. Hejdå. Log han och kramade mig innan han vände sig om och gick.
- Hejdå. Sa jag tyst mot dörren som nu var stängd.
------------------------------------------

Whoppidadapadidi! Haha, ville bara utrycka mig... ;P Haha, aja, Justin är med i bilden igen, Yippi!! Kommentera!!!