- Wow... Sa Justin.
Då kom jag på vad olyckan gjorde med mig. Den gjorde mig trasig. Då försvann mitt leende och jag kände gråten i halsen.
- Vad är det Whitney? Sa Alli oroligt.
- Jag... Sa jag och jag kände en tår rulla nerför kinden.
Sedan åkte jag till kanten och drog snabbt av mig skridskorna. Jag hann precis få av dem innan de andra kommit fram. I bara strumpor sprang jag ut på gatan och fortsatte bort. Tårarna rann nerför mina kinder. Allt i min hjärna var skadan som hände med mig.
- Whitney! Ropade Justin bakom mig.
Jag kollade bak och såg honom några meter ifrån mig. Snabbt vände jag mig framåt och fortsatte springa. Vinden blåste upp mitt hår och jag rös av kylan. Mina fötter sved och gjorde väldigt ont, men jag fortsatte springa.
Plötsligt kände jag hur luften fångade mig och jag landade på marken med en smäll. Jag tog emot mig med händerna, av ren reflex.
- Whitney! Ropade Justin och jag hörde hur han flåsandes satte sig bredvid mig på marken.
Jag kände tårarna falla och hur något rann på mina händer.
Justin drog upp mig en en sittande ställning och såg på mina handflator. Han flämtade till och såg mig i ögonen.
- Gick det bra? Sa han och jag nickade.
- Får jag fråga varför du sprang iväg? Fortsatte han.
- Jag... När olyckan hände så... Grät jag och Justin lugnade mig. Olyckan gav mig ett hjärtfel... Fortsate jag.
- Whitney, du behöver inte...
- Under alla år har jag funderat på hur det skulle vara om jag inte gått ut på isen. Om olyckan aldrig skulle hänt. Man märker inte på mig att jag... har något fel... Men om man tittar riktigt noga så...
Justin drog in mig i sin famn och pussade mitt huvud. Jag lät tårarna rinna. Justin tryckte mig mot sig och strök lugnande handen upp och ner för min rygg.
- När jag slog i isen så tappade jag luften. Sa jag och hämtade mig lite från tårarna. Jag bröt ett revben och den vassa "kanten" på benet rev upp lite på hjärtat. Fortsatte jag och torkade mig under ögonen.
- Gumman...
- Vi kan gå tillbaka till de andra. De undrar nog var vi är. Sa jag och han nickade.
Han hjälpte mig upp och sedan gick vi hand i hand. Jag haltade ganska mycket på grund av smärtan i fötterna. Justin såg medlidande på mig innan han snabbt tog upp mig i sin famn och bar mig tillbaka till arenan.

***

- Whitney, kan jag prata med dig? Sa Justin allvarligt och jag nickade nervöst.
Han tog med mig upp till sitt rum och vi satte oss ner på Justins säng. Nervöst pilade han med mina fingrar och tog ett djupt andetag.
- Jo, jag undrar om du... Du typ vill... Jag menar eftersom...
- Justin, vad undrar du? Sa jag.
- Om du vill... flytta ihop med mig? Jag har köpt en lägenhet i New York. Sa han med skakig röst och jag gapade mot honom.
- En vadå?! Seriöst?! Du är bäst Justin! Sa jag och slängde mig på honom. Men... Jag kan inte lämna Alli. La jag till och suckade.
- Det är fixat. Hon får en lägenhet bredvid oss så ni är alltid nära varandra.
- Yaay!! JAG ÄLSKAR DIG JUSTIN! Pep jag högt och la mig bredvid honom i sängen.
Han sträckte sig över mig och pussade min panna medans jag fnissade.
 (Tänk er att det är Selena som ligger där)

Några veckor senare
(Förlåt att jag hoppar så mycket! Men jag har typ inget att skriva om)

Vi klev ut ur flygplatsen och jag och Alli hoppade runt som små fågelungar medans Justin skrattade åt oss. Han vinkade in en taxi och vi alla hoppade in. Chauffören la in våra väskor innan vi började åka.
Jag såg ut genom fönstret på fina, stora byggnader. Justin fnissade bakom mig och det fick mig att le.
Efter några minuter stannade vi utanför en hög byggnad med balkonger. Det hade börjat mörkna och lampor lös från huset.
Vi tog våra väskor och gick in. Tre ord om byggnaden... Stort, modernt, vackert! Jättefint asså! Direkt gick vi till hissarna och åkte upp. Hissen hade fönster ut mot staden, mycket vacker syn.
Justin och jag stannade utanför en dörr där det stod Bieber/Thompson men Alli fortsatte lite längre bort och stannade vid en dörr där det stod Lopez. Justin tog upp en nyckel och gav mig den. Jag låste upp och öppnade dörren.
- Wow... Mumlade jag.
Man kom direkt till vardagsrummet, vilket var ett OTROLIGT fint rum!




- WOw, asså, Justin. Jag kan inte tacka dig nog. Sa jag och kysste honom efter att ha kollat igenom hela huset.
- Det räcker med att du älskar mig, då är jag nöjd. Sa han och jag fnissade.
--------------------------------

Förlåt för OTROLIGT kort kapitel, men jag hinner inte mer nu!! I'm sorry... Men kommentera mera!! :) <3 XoXo