Jag gick över och kollade in Allis lägenhet. Mindre än min och Justins, men ändå stor. Väldigt mysig måste jag säga! Vita väggar, mörkt trägolv. Vi pratade en stund innan Justin sa att vi skulle ner och äta på restaurangen rakt över gatan.
Snabbt böt jag om till tights och en tunika med en jacka över och knähöga kängor, eller inte kängor men... Liknande.
- Klar? Sa Justin och jag nickade.
Snabbt kysste jag honom innan jag tog min handväska - såklart! - och gick ut med honom till Alli som väntade utanför.
- Snygging. Sa jag och hon skrattade.
- Du då? Sa Alli och vi fnissade.
- Okeeej... Skrattade Justin och vi slog honom på hans axlar - jag på hans högra, Alli på hans vänstra.
Vi klev skrattandes in i hissen och sedan ut på gatan.

- Är det här det du kallar restaurang? Sa jag och flinade mot Justin när jag såg den välkända M skylten - Donken...
- Japp. Kom nu.
Han drog med oss in och vi ställde oss direkt i kön. Justin stod och försökte bestämma sig mellan två hamburgare medans jag och Alli snabbt bestämde oss för kycklingsallad och bubbelvatten.
- Hej, vad får det lov att vara? Sa den långa killen i kassan, kläd i rutig tröja och svarta byxor.
- Två kycklingsallad med bubbelvatten och... en BigMac med Cola. Sa Justin och killen nickade.
- Japp, var det bra så?
- Ja.
Justin betalade medans killen sprang runt och hämtade allt. Alli och jag tog ett bord och jag fyllde Justins mugg med Cola. Bubbelvattnet fick man i en burk.
När alla äntligen satt ner så började vi äta. Vi pratade, pratade, skrattade och ja... Skrattade lite till. Jag tog en pommes av Justin och han såg på mig med stora ögon.
- Eyy!! Sa han allvarligt men kunde inte hålla sig, så han började skratta efter tre sekunder.
- Hahaha! Jag är en tjuv. Skrattade jag och tog lite av hans Cola.
- Ni är ganska knäppa. Skrattade Alli och jag sparkade henne under bordet. Vad var det där bra för?! Skrattade hon.
- Du hade ett kryp på benet. Fnissade jag och hon sparkade mig. Antar att det där var rätt åt mig? Skrattade jag.
- Japp. Flinade hon och jag skakade sakta på huvudet.

När vi ätit upp så reste vi på oss och gick tillbaka till lägenheterna. Vi bestämde oss för att ha myskväll hos mig och Justin. Maraton med The Vampire Diaries. Och nej, Justin gillar inte den så mycket, men jag och Alli tvingade honom att se alla. Vi svor på att han skulle gilla dem.
- Jag går och köper snacks och dricka så kan ni fixa... Ja, vad som behövs. Sa jag och gick mot hallen igen.
- Okej, men var försiktig! Det är sent och vi är i New York, vad som helst kan hända. Sa Justin och kom mot mig.
- Jadå, jag lovar.
Han pussade mig fort innan han såg på mig igen.
- Ring mig när du går dit och när du går hem så vet jag att du är säker.
- Okeeej, jag fattar. Fnissade jag innan jag tog min väska och gick ut till hissarna.
När jag klev ut på entrévåningen så tog jag upp mobilen och ringde Justin.
- Hey Babe. Fnissade han och jag skrattade åt honom.
- Hej.
- Vad göör du? Sa han gullig med en bebisröst.
- Går precis utanför dörrarna och... Woow...
- Vad?!
Jag såg ut på de mörka gatorna. Folk sprang hit och dit. Men det var inte allt. En stor slunga människor hade samlats runt någon, eller några. Sakta men säkert gick jag över gatan och gick mot människorna.
- Whitney! Sa Justin oroligt i telefonen.
- Vänta lite. Sa jag tyst och gick igenom slungan med människor för att se två killar stå och brottas.
Jag drog efter andan och såg hur den lite äldre killen slog den yngre som mötte min blick. Han såg ut att vara i min ålder och hans blick bad om hjälp. Den äldre killen som nu "satt" på den yngre följde killens blick så bådas blickar var på mig.
- Nämen oj, oj, oj... Flinade den äldre elakt och reste sig upp.
- Gå inte närmre mig. Sa jag tyst och backade undan.
- Ta det lugnt, bruden. Flinade han.
Hans leende var väldigt oroväckande och ja... Han var konstig helt enkelt. Plötsligt stod han så tät intill mig så jag kände hans hjärtslag.
- Låt henne vara!
Jag kände någon dra mig bakåt och sedan gå framför mig - Justin.
- The Beaver! Skrattade killen och jag ställde mig bredvid Justin.
- Tyvärr, tror du tog fel. För det här är Bieber. B-I-E-B-E-R! Stavade jag och Justin tog min hand.
- Skyddar du honom? Sa han hotfullt och såg på mig med ilskna ögon.
Luften drog ur mig. Stel stod jag och såg hur världen ändrades till helvetet. Killen slog till Justin på kinden med knytnäven så Justin flög ner på marken och då fick jag nog.
- Men förfan! Skrek jag. HAR DU INGET BÄTTRE FÖR DIG?! La jag till innan jag satte mig vid Justin som hade handen för kinden och blundade.
- Förlåt för att jag skämmer ut dig. Viskade Justin och jag skakade på huvudet.
- Det gör du inte. Viskade jag.
- Är du en mes Justin? Låter din tjej skydda dig?
- Men sluta för i helvete! Skrek jag och ställde mig framför honom.
- Varför? Flinade han.
- Du känner honom inte ens. Du vet inte ens vem han är! Så du ska ge fan i att kalla honom mes! Han kämpar mot hot från haters varje dag! FATTAR DU INTE VAD HAN GÅR IGENOM?! Skrek jag och han blev tyst.
- Kom nu Whitney. Sa Justin tyst bakom mig.
- Nej!
Jag slog till killen på kinden och jag såg hur ilskan steg inom honom. Inte förens sekunden efteråt förstod jag att jag faktiskt hade gjort det.
- Tänk lite nästa gång. Sa jag tyst innan jag vände mig om mot Justin.
- Du, Whitney eller vafan du hette, du borde inte käfta upp dig så mycket.
Jag vände mig om.
- Vad menar du med det? Fnös jag.
- Det kan gå riktigt illa för dig i fortsättningen. Vi kan väl börja såhär.
Han slog till mig i magen så jag for bak en bit på benen. Justin tog emot mig. Jag kände hur det sved på stygnen. Justin bar ilsket upp mig i sin famn och gick med raska, bestämda steg mot byggnaden där vi bodde. Hela tiden kände jag spänningen mellan oss, men såfort vi kom innanför dörrarna så slappnade han av och såg på mig.
- Förlåt. Sa han och jag skakade på huvudet.
- Det är inte ditt fel.
- Det var modigt av dig att säga emot sådär, men du behöver inte skydda mig så.
- Men du låg ju på marken och han fortsatte. Jag var ju tvungen!
- Ja, och jag tackar dig för det. Men snälla, var försiktig. Jag vill verkligen inte förlora dig igen, speciellt inte om det är på grund av mig.
- Du förlorar mig aldrig. Viskade jag och slöt ögonen.
Jag hörde plinget av hissen, sedan somnade jag.

- JAg tror hon är trött.
- Ska vi låta henne sova?
- Ja, det tycker jag.
- Men jag går till mig. Vi ses.
- Ja.
Steg ut ur rummet och en dörr som öppnades och stängdes. Då öppnade jag sakta ögonen. Det var fortfarande mörkt ute och Justin stod och såg ut genom fönstret. Han hade händerna i fickorna och suckade djupt. Sedan vände han sig om och såg mot mig.
Han sa inget, utan gick fram till mig och satte sig på soffkanten där jag låg.
- Förlåt. Viskade han och det var då jag såg att han grät.
- Vad har hänt? Sa jag oroligt och kramade honom, men han kramade inte tillbaka. Justin? Sa jag förvånat.
- Jag är så ledsen, snälla lämna mig inte. Grät han och jag såg på honom med stora ögon.
- Vad har du gjort?
--------------------------------------------

Förlåt för lite kort, men jag har ont i huvudet och ska äta så... Förlåt för att det inte blev något igår, men hade inte tid. Kommentera!!
Har bestämt mig för att skriva till 40-50 delar och sedan börja på en ny... Hoppas det är okej? Tack för alla kommentarer föresten!