Han sa inget. Jag satte mig upp så jag lutade ryggen mot armstödet och såg på honom.
- Justin. Vad har du gjort?
- Jag... Jag har kysst Alli.

Allt stannade. Tiden stod still. Hans ord flög runt i hjärnan. Sakta satte jag mig med benen mot golvet och reste mig upp med skakande ben. Jag rätade snabbt till tröjan och sedan gick jag mot hallen.
- Whitney! Förlåt!
Justin tog tag i min handled och drog mig tillbaka.
- Släpp mig. Sa jag lugnt och drog till mig min handled.
- Snälla... Viskade han hest medans tårarna rann från honom.
- Vad?! Vad vill du att jag ska göra?!
- Gör inte såhär... Grät han.
- Göra vad? Tror du jag ska säga att det är lugnt och sedan blir allt frid och fröjd? Då tror du helt fel.
Jag drog på mig mina skor utan att knyta dem och gick snabbt ut till hissen.
- Whitney, snälla!
Jag såg dörrarna stängas precis när Justin skulle gå in. En ensam tår rann nerför kinden. Jag såg på mig själv i spegeln och suckade. Jag var röd på ena kinden.
När dörrarna öppnades var jag på väg att gå ut men där stod Justin. Han såg andfått på mig. JAg suckade och försökte gå förbi honom men han ställde sig i vägen.
- Justin. Sa jag.
- Tror du jag kommer låta dig gå? Jag släpper aldrig något jag älskar. Sa han allvarligt.
Jag knuffade bort honom löst och sprang ut på gatorna. Det var väldigt mörkt, mörkare än förut och det var stjärnklart. När jag hörde Justin bakom mig började jag springa åt höger. Plötsligt såg jag killen jag "bråkat" med förut. Han stod och pratade med två andra. Plötsligt såg han på mig och flinade. Han ställde sig för min väg så jag var tvungen att stanna.
- Har Biever gjort något? Flinade han.
- Släpp mig! Röt jag högt och drog mig bort medans jag torkade tårarna.
- Släpp min tjej! Ropade Justin arg bakom mig.
- Ta det lugnt. Ser du inte att hon gråter? Sa killen och jag tyckte jag såg en glimta av vänlighet i hans ögon.
- Lotsas inte bry dig. Röt Justin och ställde sig framför mig.
- Justin, jag litar mer på honom än på dig just nu. Grät jag och han såg sårat på mig.
Han bara såg på mig. Hans ögon vart blöta och jag såg hur tårarna snart skulle rinna över. Jag såg ner i marken och såg sedan upp på honom.
- Förlåt. Viskade jag innan jag gick förbi de båda.
Jag hörde killens röst, sedan Justin och snart hördes steg efter mig.
- Justin, sl...
- Det är inte Justin, det är jag. Sa killen och kom fram till mig.
Jag suckade och fortsatte gå, han följde efter.
- Jag är Zayn.
Han försökte starta en konversation medans jag bara gick.
- Du...
Han tog tag i min arm och jag drog tillbaka den. Jag såg Justin sitta på huk några meter ifrån oss. Han grät. Zayn såg bak på Justin och sedan på mig med en suck.
- Han är verkligen ledsen. Han älskar dig. Jag lovar.
- Jag älskar honon också! Men jag kan inte lita på honom.
Han stannade och såg på mig. Jag stannade. Han ögon glittrade i ljuset från gatulampan

Skulle jag lämna Justin? Jag menar, alla gör väl misstag? Men han har redan sårat mig en gång... Skulle jag låta honom gå den här gången? Eller skulle jag ta tillbaka honom?
- Zayn, kan du säga till Justin att jag måste tänka? Säg att jag kommer till lägenheten när jag har bestämt mig. Sa jag lugnt och han nickade.
När han började gå mot Justin igen suckade jag och började gå åt andra hållet.
Sakta gick jag ensam på gatorna. De mörka gatorna. Jag såg mig omkring. Man hörde ljudet av trafiken. En skylt med neonrosa och neongrön text blinkade över en bar. Man kunde höra skratt och skrik, eller bara massa prat. Ja, välkommen till New York.

Men tillbaka till tankarna om Justin. Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra. Hälften av mig vill ta tillbaka honom och gå vidare, medans andra halvan vill att jag ska lämna honom. Vilken skulle jag lyda?
Efter att jag suckat och tänkt lite till gick jag tillbaka, mot Justin. Jag har bestämt mig...
När jag såg byggnaden började min mage pirra. Gör jag rätt? När jag hörde hissen plinga var jag mer nervös än vanligt. Jag gick fram till dörren men tvingade mig själv till att inte öppna när jag hörde röster.
- Hon blev arg och gick. Mumlade Justin.
- Hon är inte här. Hon får aldrig veta. Viskade Alli.
Justin? Alli? What?!
- Jag vet inte om jag kan göra såhär mot henne, allt hon gått igenom. JAg älskar henne.
- Shh... Du kan. Hon får aldrig veta. Du vill. Viskade Alli och jag kände en tår rinna nerför min kind.
Jadu Justin, lite svårt att förlåta dig om du bara fortsätter! Jag öppnade dörren snabbt och såg direkt hur de klängde på varandra. Justin kysste Alli och höll händerna på hennes rumpa. När han hörde dörren öppnas tryckte han bort henne och såg på mig.
- Whitney, förlåt! Jag...
- Det är lugnt. Ärligt. JAg bryr mig inte. Vet du, jag tänkte förlåta dig. Och så kommer jag hit och hör er viska till varandra. Då ändrades mina tankar om dig. Du är inte den Justin jag älskade. Jag saknar den gamla Justin, den som fanns för många år sedan. Men jag ger upp hoppet. Den Justin är borta och det här är vad han lämnade efter sig. Det är slut Justin. På riktigt. Jag tar inte tillbaka dig. Sa jag och jag såg hans ögon tåras. Och var gäller dig Alli. Jag vände mig mot henne. Hur kan du?! Jag trodde du fattade att jag älskade honom! Jag trodde du var mognare än så. Fortsatte jag innan jag satte igång och packa ihop mina saker.
- Snälla Whitney. Grät Justin och satte sig på huk bredvi mig men jag puttade bort honom.
- Sluta! Skrek jag och lät tårarna falla. Tror du att det här är lätt för mig bara för att jag gjorde slut?! Då tror du jäkligt fel.
Jag stängde min resväska och reste mig upp. Snabbt sprang jag till hallen med resväskan efter mig och tog på mig mina skor. Sedan sprang jag ut till hissarna och tryckte på pilen.
- Kom igen... Mumlade jag tyst för mig själv medans tårarna rann.
- Whitney! Ropade Justin bakom mig.
- Snälla. Mumlade jag till hissen och då öppnades dörrarna.
Jag klev snabbt in och tryckte på E (entré) och dörrarna stängdes innan Justin kom. Snabbt pustade jag ut och lät tårarna rinna. Lika snabbt som jag kom in öppnades dörrarna och jag sprang ut. Snabbt. Väl ute i det kalla höstvädret började jag tänka igen. Vart ska jag nu? Vad kommer hända? Vart ska jag bo?
- Han sårade dig, eller hur?


Jag vände mig om och såg Zayn stå där.
- Ja, rejält.
- Du kan bo hos mig om du vill, jag menar om du litar på mig. Sa han och jag såg på honom.
Glimten av vänlighet kunde jag skymta i hans ögon.
- Jag litar på dig... Men jag kan inte. Jag har inte pengar till att betala hyra. Suckade jag och gick vidare.
- Eyy, det är lugnt. Jag menar det. Jag bor själv, i en liten villa i närheten. Sa han och drog tillbaka mig.
- Säkert? Sa jag.
- Ja! Såklart! Jag har väntat på att få någon rumskamrat. Flinade han och tog med mig till gatan där en Taxi stod.
Chauffören la in min väska bak och sedan åkte vi. Vi åkte förbi barer, affärer, gränder, coola hus och ja, nästan allt. Vi kom till en "lugnare" del av staden. Tyst och lugnt. Ganska mörkt också. Vi stannade vid ett litet gulligt grått hus på en våning.
Zayn betalade chauffören och tog min väska, sedan åkte taxin iväg.
- Så, duger det? Sa han och jag nickade hastigt.
- Ja! Mer än duger! Det blir awesome. Log jag. Tack igen. Jag kramade honom.
- Det är lugnt.
Vi gick in och han visade mig runt snabbt innan jag började packa upp i mitt EGNA rum. Mellanstort - lagom - med ljuslila väggar och mörk trägolv. På väggen rakt fram var ett fönster med vita gardiner och på samma vägg som dörren stod en garderob med skjutdörrar med spegel. På höger sida stod en byrå med tre lådor och en tavla över med ett citat. Live Your Day Like It Was Your Last. Jag log och såg på sängen som stod mittemot byrån. Den var stod - dubbelsäng - med vitt satintäcke + tre vita kuddar och sedan ett ljuslila överkast och två vita dekorationskuddar i samma färg.
Jag vände mig mot Zayn som stod i dörröppningen. Han flinade.
- Vad tycker du? Sa han och jag slängde mig på honom och kramade honom med ett leende.
- Det är perfekt! Jag kan verkligen inte tacka dig nog.
Jag släppte honom och såg mig omkring i rummet. Sedan började jag packa upp. Zayn gick ut för att göra sig i ordning för kvällen och ja, när jag var klar gjorde jag också det. Snart sa vi godnatt till varandra och gick till våra rum.
----------------------------------------------

SO, so, so... Börjar smått tröttna på den här lite... Ska nog börja avsluta den här, men det blir nog mer än 40 kapitel i alla fall - hoppas jag... Kommentera!!!!!! YAY! killen på bilden är Zayn Malik, en kille i pojkbandet One Direction för er som inte visste det :) Men det är INTE han i novellen.... Alltså, Zayn i  novellen ser ut som Zayn Malik men det är inte han i bandet... SVårt att förklara. Men han är INTE känd iaf ;)