Plötsligt drog han upp mig och drog mig ut ur huset. Den kalla kylan slog mot min bara mage och mina bara ben (jag hade ett maglinne och shorts på mig). Jag försökte skrika, men det gick inte. Hans hand för min mun stoppade ljudet. Med mig snubblandes i hans armar kastade han in mig i en svart skåpbil. Han smällde igen dörrarna och jag hörde steg. Hysteriskt bankade jag på dörrarna och skrek. Bilen började åka och dörrarna åkte upp. Vinden blåste in och jag hoppade bak minst en meter. Jag såg på husen vi passerade. Skulle jag hoppa? Långt borta såg jag Zayns bil stanna utanför "vårat" hus.
Då gjorde jag det. Med modet samlat och andan i halsen hoppade jag. Känslan var otrolig. Allt gick så fort. Och så låg jag där. Mitt i vägen och kände hur det värkte i min ena arm - som jag landat på. Jag skrek, slöt ögonen och önskade att allt var över. Att det var en dröm, men det var det inte. Plötsligt hörde jag snabba steg mot mig.
- Whitney!
Det var Justin?!
- Gå. Röt jag medans jag kved till av smärta.
- Nej, jag tänker inte lämna dig här. Sa han och hjälpte mig på benen.
- Släpp mig! Skrek jag och drog mig bort från honom.
- Whitney! Vafan har hänt?!
Det var Zayn som kom springandes. Hans ansikte utstrålade ilska och oro. Utan att svara kröp jag in i hans famn och började gråta.
- Vad har du gjort? Röt Zayn till Justin.
- Inget. Jag hittade henne här. Sa han helt ärligt.
- Whitney, ljuger han? Viskade han och jag skakade på huvudet.
- F-få in mig i-i hus-et. Stammade jag och frös så jag skakade.
- Visst. Sa Zayn och vi lämnade Justin bakom oss.
När vi kommit in satte jag mig i soffan medans Zayn rengörde(?) mitt sår som blivit på armen. Ibland kved jag till eller stönade - det sved verkligen. Sedan satte han på plåster och hämtade mitt täcke som jag virade runt mig. Zayn värmde varm chocklad och gav till mig, jag rös. Jag kände hur värmen spred sig.
- Vad hände egentligen? Sa han och satte sig bredvid mig.
Jag lutade mig in i hans famn och suckade.
- Någon kille kom in och drog mig till en svart skåpbil. Han kastade in mig bak och när han började åka öppnades dörrarna och...
- Och du hoppade ut. Avslutade Zayn chockat.
Jag nickade och han kysste mig panna. Sakta slöt jag ögonen och somnade.
Jag vaknade till halvt när Zayn bar mig - med täcke - till mitt rum.
- Tack Zayn... Viskade jag och somnade om.


När jag vaknade var det tyst i huset. Mörkt. Som i ett spökhus - jag vet, livlig fantasi. Sakta reste jag mig upp och upptäckte att mitt sår var borta. Men plötsligt började jag brinna. Lågorna steg och jag skrek. Det brännde över hela kroppen. Jag såg Zayn och... Justin. De stod och tittade på mig som om jag var ett djur.
- Hjälp! Skrek jag och började gråta.
- Whitney!
Snabbt satte jag mig upp och kände svetten i pannan. Tårarna rann nerför mina kinder. Zayn satt framför mig och såg skräckslaget på mig.
- Shit! Vad är det?! Sa han och tog min hand som skakade.
- Mardröm. Sa jag och andades ut.
- Mår du bra då? Sa han och såg mig i ögonen.
Jag nickade och suckade. Han drog in mig i sin famn och jag slöt ögonen.
- Kan du sova här? Viskade jag och suckade.
- Visst, om det är okej med dig.
- Ja. Mumlade jag och la mig ner igen.
Han la sig bredvid mig och tog armen om min midja. Jag lutade pannan mot hans nakna bröstkorg. Han höll på lite med mitt hår och jag log lite. Sakta föll jag in i drömmarnas värld.

Jag vaknade av solen i mitt ansikte. Zayn stod framför fönstret och drog upp persiennerna.
- Nej... Stönade jag och tryckte ansiktet i kudden.
Jag hörde hur han skrattade och satte sig på min rygg.
- Gå av... Mumlade jag utan luft och han skrattade högt.
- Nepp. Sa han och jag puttade av honom.
Jag satte mig sedan upp och kliade mig trött i håret.
- Jag tar en dusch. Mumlade jag och klev vingligt(?) ur sängen och ut mot badrummet.
Jag klev in och låste dörren. Jag drog av mig shortsen och maglinnet och la dem i en hög på golvet. Sedan klev jag in i duschen och började direkt tvätta håret. Med ansiktet mot taket njöt jag av det varma vattnet som strålade ner för min kropp.
Efter några minuter klev jag ut som drog en ljusrosa handduk runt min kropp och började gå mot mitt rum. Kylan slog emot mig och jag rös.

- Whitney! Kan du komma?! Ropade Zayn från köket.
- Kommer!
Jag borstade snabbt igenom håret innan jag småsprang  ut till köket. Snubblandes sladdade jag in i köket där Zayn stod och flinade.
- Vad? Sa jag andfått.
- Jo, jag tänkte bjuda över grabbarna på middag. Är det okej för dig? sa han och jag nickade snabbt.
- Ja! Det är helt okej. Det är bara kul. Log jag och han kramade mig innan han kysste mig.
- Tack.
JAg fnissade lite och kysste honom tillbaka. Vi särade(?) lite på läpparna och hans tunga gled in i min mun. Jag la händerna i hans bakfickor på hans jeans. Han la händerna på min rumpa och drog mig mot sig. Jag fnissade åt honom innan jag släppte honom och lämnade honom bakom mig med ett flin.
- Ey!
Fnissande stängde jag dörren till mitt rum och böt om till jeans och en vit/bli randig, lite för stor, tröja och hängde en lång guldkedja. Sedan öppnades dörren till mitt rum och jag ställde mig mot väggen med blicken på Zayn.

Zayn

Jag öppnade dörren och såg Whitney stå mot väggen. Hon log ett gulligt leende och jag började gå fram till henne.


Jag tog hennes händer och kysste henne passionerat. Vi särade på läpparna och jag tryckte henne försiktigt mot väggen. Jag la händerna på hennes hennes midja och hon la sina om min nacke. Hon tryckte mig lite neråt och det fick mig att fnissa. Jag tog henne bak mot hennes säng och la mig över henne på den. Hon tog händerna på min rygg och klämde in sina naglar.
Jag la händerna på hennes kinder och drog mig ifrån henne en bit.
- Redo? Viskade jag och hon nickade.

Några minuter senare låg vi trötta under hennes täcke, nakna. Whitney låg och ritade mönster på min kind medans jag var fast i hennes vackra ögon.

Whitney

- Zayn! Dina kompisar är här! Ropade jag när jag öppnat dörren och grabbarna klev in.
Zayn kom ut till hallen och gav mig en puss på munnen innan han vände sig mot killarna.
- Yo! Skrattade han och gjorde något handslag med allihopa.
Sedan fick jag en kram av alla och ja... Vi slog oss ner vid köksbordet och började äta. Killarna pratade mest med varandra och jag satt där. Det kändes mer som om jag var ivägen än att jag var med dem. Så när jag ätit upp ställde jag disken på bänken innan jag - utan ett ord - gick till mitt rum.
JAg hade verkligen ingen att prata med. Visst, jag har Zayn och jag älskar honom. Men när jag behöver prata ut så finns det bara han. Nu kanske det lät som om han inte betyder något, men det gör han. Han betyder mer än världen för mig. Men jag behövde verkligen någon mer. Jag menar, tänk om jag och Zayn börjar bråka - jag vill inte ens tänka så - då behöver jag ju någon att prata med. Vem ska jag gå till?
Jag avbröts i mitt tänkande av att någon knackade på dörren.
- Kom in. Sa jag.
Zayn klev in och såg på mig med en blick fylld av oro, förvirring och medlidsamhet.
- Mår du bra? Sa han oroligt och satte sig bredvid mig på golvet.
Jag lutade ryggen mot sängen och suckade.
- Nej. Mumlade jag och kände tårarna i mina ögon.
- Vad är fel, babe? Sa han och tog min hand
- Jag föddes. Det är vad som hände. Sa jag, såg på honom och torkade tårarna på mina kinder.

------------------------------------------

So, so, so..... Ganska långt va? Förkännar det 10 kommentarer (från olika personer)?  Så, för att få nästa kapitel vill jag ha 10 kommentarer! Det klarar ni ;) XoXo