- Whitney, vad exakt är det som har hänt? Sa Zayn halvt irriterat.
- Fattar du inte?! Jag har ingen! Du är den enda jag har som jag kan lita på! Småskrek jag och lät tårarna rinna.
- Så jag räcker inte? Sa han förvånat och sårat.
- Jo, men du fattar inte!
- Jo, jag fattar precis. Du har mig för att inte bli ensam. Så du inte ska bli helt själv i stora världen. Sa han och reste sig upp för att gå.
- Nej, Zayn! Grät jag.
- Jag borde ha förståt det. Du är bara en bitch. En liten bitch som inte förtjänar mig. Du förtjänar inte någon. Sa han och jag fick en flashback...

FLASHBACK

"Whitney?"
Jag puttade bort Luke och såg åt hållet där Justin stod med tårar i ögonen.
"Justin jag..."
"Du behöver inte säga något. Men det behöver jag. Jag trodde du var annorlunda! Unik. Men som vanligt är du bara som alla andra. En jävla bitch som går till vilken jävla kille som helst" röt han och jag kände tårarna i mina ögon.
"Justin, skyll inte på henne. Det var mitt fel. Jag kysste henne. Hon är helt oskyldig" klämde Luke in och Justin släppte min blick för att låta den falla till Luke. "Hon har inte gjort något" sa han helt orädd.
"Nehe, det var nog vad jag såg" röt Justin och gick mot honom.
"Justin..."
"Käften!" Röt han högt och jag ryggade tillbaka.

NUTID

Jag såg honom i ögonen. Hans ögon skrek av ånger. Mina ögon tårades på nytt.
- Bitch? Viskade jag hest.
- Whitney, förlåt... Sa Zayn och kom mot mig med jag sprang förbi honom.

- Whitney?
Det var Harry som satt i vardagsrummet. Killarna kollade på mig men jag sprang ut utan ett ord. Snabbt men försiktigt sprang jag längst den hala gatan. Hela tiden kämpade jag för att hålla mig på benen.
- Whitney! Ropade Zayn några meter bakom mig.
Plötsligt snubblade jag men hann ta emot mig med händerna. Tårarna rann och jag satte mig ner med huvudet i händerna.
- Whitney, förlåt. Jag menar det. Det jag sa, det var en överreaktion. Snälla förlåt. Sa han hest och det var då jag märkte att han grät.
Jag reste mig upp och hoppade upp i hans famn. Med armarna om hans hals lutade jag pannan mot hans hals. Han la händerna på mina höfter och bar tillbaka mig mot huset. Jag kände värmen från hans kropp och slöt ögonen.

Justin

Shit! Jag är ensam och jag gillar det inte. Jag har verkligen ställt till det i mitt liv. Allt jag vill är att ha Whitney i mina armar. Jag ska ta tillbaka henne. Det vet jag. Men jag vet inte hur. Men jag ska komma på något. Inom några dagar ska hon vara min igen, tror jag... Hoppas jag! Det är allt jag vill. Men hon ser så lycklig ut med Zayn. Hon har verkligen gått vidare.
Nu kanske ni tycker att jag kan gå till Alli, men ALDRIG I LIVET. Jag tänker inte gå tillbaka till henne...

Whitney

När vi kom tillbaka till huset satt killarna fortfarande i soffan. De alla vände sig om när vi kom. De log lite och vi satte på en film. Zayn höll min hand hela tiden och höll på med mina fingrar. Ett leende spred sig på mina läppar. Men hans mening for fortfarande runt i min hjärna. Du är en bitch. En liten bithc som inte förtjänar någon.
Sakta såg jag ner i mitt knä och önskade att jag kunde spola tillbaka tiden... Tillbaka till tävlingen på skolan. Jag skulle inte ha tagit tillbaka Justin. Men nu måste jag leva med den här skiten. Mitt jävla skit liv!

Jag vaknade mitt i natten. Allt var tyst och mörkt. Jag var ensam på mitt rum.
Då tog jag beslutet. Beslutet som skulle ändra allt. Allt skulle förändras. Allt skulle bli bra...

Justin

Jag låg vaken mitt i natten. Allt kändes så dåligt. JAg var själv i en lägenhet som jag egentligen skulle dela med Whitney, och vi såg ju hur det gick. Jag ville bara ha henne bredvid mig. Känna hennes andetag. Känna hennes närhet. Det var allt jag önskade. Att ha henne vid mig hela tiden. Men det skulle nog aldrig hända. Måste gå vidare. Leva livet som det var. Fortsätta min karriär. Göra mina fans stolta.

Plötsligt knackade det på dörren. Nu? Mitt i natten?
Sakta klev jag upp - i bara pyjamasbyxor - och öppnade dörren. Där låg en lapp. Jag hörde snabba steg. När jag såg mot hissen såg jag hissdörren stängas. Då såg jag ett blodspår, från lappen till hissen. Vafan?
Jag tog upp lappen och blev helt stel.
Jag älskar dig Justin, har alltid gjort, kommer alltid göra. Jag är ledsen för allt jag gjort. Men jag lovar, det är slut nu. All din smärta kommer ta slut. Allt jag gjort mot dig, jag är så ledsen! Ville bara säga att jag aldrig kommer glömma dig, död eller levande... XoXo Whitney...

What?! Jag läste om och om igen... När jag läste för fjärde gången förstod jag.
- FAN! Skrek jag rätt ut innan jag sprang till trapporna, sprang ner och ut på gatan. Jag såg blodspåren i snön. Jag följde dem och kom till parken. Jag såg något i snön. Såg ut som en gestalt.
Snabbt sprang jag fram och såg Whitney bleka ansikte. Det blödde på hennes mage och jag fick panik...
------------------------------------

Har inte så mycket att säga än att... NI ROCKAR! Tack för alla kommentarer, det gör verkligen min dag! LOVE U ALL GUYS!! XoXo               KOMMENTERA!! :D