Med en suck tog jag fram min frukost som bestod av en fruktsallad - melon, äpple, mandarin, päron m.m. När allt var klart satte jag mig vid bordet och började äta.
- Jaså, här sitter du.
Jag stelnade till. All glädje till att jag inte träffat personen bakom mig försvann och enorm rädsla spred sig. JAg blundade hårt och hoppades att han skulle gå, men nej. Såklart inte.
Jag kände hans hand på min axeln vilket fick mig att tappa andan.
- Jag lovade Justin att inte göra såhär, men han är inte här nu, så...
Jag kände gråten i halsen och såg sakta ner i bordet.



Han drog händerna mot min hals och jag kände en tår rinna ur ögat. Sakta förde han sitt ansikte till mitt öra och viskade:
- Några sista ord?
Det påminde mig om en film jag sett när jag var liten. När jag tänkte på min barndom blev tårarna sakta fler och jag tänkte att mitt liv snart skulle vara över. Ingen smärta, inga känslor... Bara död. Allt skulle gå så fort, så skulle jag bara dö.
Han tryckte åt på min hals. Jag kände luften ta slut och han drog ner mig på golvet. Jag kände paniken komma krypandes och jag började dra efter luft. Men jag gav snart upp och kände världen börja snurra
- Godnatt. Viskade Jeremy innan allt slocknade.

Steve

Jag nynnade på låten som gick på radion och ställde bilen på uppfarten. Jeremys bil var borta, vilket var bra. Jag klev ur och smällde igen dörren.

- Hallå?! Ropade jag medans jag tog av mig ena skon.
Inget svar. Hon kanske var hos Lissie eller Chaz, eller Ryan? Jag gick upp och tittade i alla rum, hon var inte där. Inte i vardagsrummet heller. Då kollade jag köket. En skål stod framme och stolen var utdragen.
- Maddie?! Ropade jag medans jag tog upp min telefon och ringde henne.
En signal från badrummet hördes. Jag sprang upp och drog bort draperiet. Där låg Maddie, i vattnet i badkaret. Blek.
- Maddie!
Jag la henne på golvet och letade efter puls. Den var svag.

***

Jag satt på sjukhuset och väntade på att få gå in till henne. De skulle bara undersöka att hon mådde bra.

- Du får gå in nu.
JAg reste mig upp och gick in. Hon såg på mig med trötta ögon och gav mig ett osäkert leende. Jag satte mig bredvid henne och tog hennes kalla hand.
- Varför Maddie? Sa jag och hon såg chockat på mig.
- Va? Sa hon hest.
- Varför dränkte du dig?
- Dränkte? Vad pratar du om? Sa hon förvirrat.
- Ja, du låg i badkaret som var fyllt med vatten.
- Nej, det var Jeremy. Han kom när jag åt frukost och ströp mig. Han måste lagt mig där för att folk ska tro att jag dränkte mig. Förklarade hon och jag nickade.
Plötsligt fylldes rädsla i hennes ögon och hennes hand släppte min.
- Maddie?
Hennes hjärtmaskin började pipa och hennes ögon slocknade. Jag tryckte på knappen och massa doktorer kom in. De puttade på mig så jag stod i hörnet och jag hörde massa babbel och pipet.
- Vi tappar henne! Vi tappar henne!
Plötsligt blev det tyst. Maskinen slutade pipa och doktorerna såg på varandra.
- Hon är borta.

Justin

- Bra gjort, bro! Sa Jaden och gav mig en high five.
- Tack, bro.
Vi skrattade lite innan jag gick för att byta om.

Alla träffades sedan vid bussarna och de började åka mot nästa stop.
- Wii? Sa Alfredo och alla andra skrek ja.
Vi körde vinnaren möter och vi hade grymt rolig.
- NEJ! Justin, du fuskar! Utbrast Jaden när jag vunnit.
- Nepp. Flinade jag och han skrattade.
- Justin, kan du komma? Sa mamma tyst från dörren till sovplatserna
- Visst.
JAg reste mig upp och gick mot henne. Hon drog igen dörren och jag slog mig ner på en soffa. Mamma satte sig på huk framför mig. Hon tog mina händer och såg på mig med en orolig och ledsen blick.
- Jo, det hände en sak idag. Två rättare sagt.
- Vad? Sa jag och kände paniken komma.
- Jo, din pappa sitter i fängelse nu.
Allt försvann. Pappa? Min kära pappa som alltid hjälper mig?
- Och den andra. Sa jag utan luft och gråten i halsen.
- Din pappa skadade Madelene igen. Och...
- Och? Sa jag och kände en tår rinna nerför min kind.
- Hon är död.
- Va? Viskade jag och hela mitt hjärta brast.
- Justin, jag är ledsen. Sa hon hest.
Jag såg ner i mitt knä och tänkte på de fantastiska stunder vi haft tillsammans. På de roliga stunderna.
 (Tänk er att han sitter i en buss)

***

- Justin, det är Steve.
Mamma gav mig hennes mobil.  Jag la den mot örat och harklade mig.
- Hallå?
Min röst var sprucken. Fylld av tusen tårar som trängde sig upp i min hals.
- Hej Justin.
Steves röst var också fylld av sorg och tårar.
- Hur är det? Sa han omtänksamt.
- Dåligt. Jag menar, jag har liksom inget liv längre.
- Jag förstår. Men jag tänkte prata om begravningen.
- Okej.
- När kan du? Jag menar, när har du tid?
- När som helst om det gäller Maddie.
- Okej, men...

Vi fortsatte prata i timmar. Om allt som hänt, om begravningen och allt! Han sa att han hade hittat Maddie i badkaret, fyllt med vatten. Men han sa även att det var min pappa som dödat henne. Hur kan han?!

---------------------------

Såå, här har ni! Har inget mer att säga nu, hahha. Men nu vill jag ha minst 6 kommentarer innan nästa!!