Hela tiden var bilden av Maddie kvar i min hjärna. Det gick bara inte att få ut henne ur min hjärna. Att hon faktiskt var borta. Hon kommer inte tillbaka. Hon kan bara vara kvar i mitt minne, i mina drömmar. Allt annat bara försvann ur mitt huvud. Allt!

Jag började gråta.
Önskade att mina känslor kunde spolas ut som tårarna.
Önskade att de kunde försvinna på tre sekunder.
Men allt man önskar kan man inte få.
Gud gav mig det jag önskade mest av allt, en karriär. Och det är jag glad över.
Och det är liksom livet, alla dör någon gång, det är bara en fråga om tid.
Jag är liksom kungen i mitt liv. Men just nu har jag förlorat kontrollen. Men jag måste vara stark.
Stark för mina fans, stark för mamma, stark för hela crewet... Stark för Maddie.
Varför kunde hon inte vara  med mig nu och råda mig? Varför var livet så kompliserat?
Då kände jag en vindpust, äver om inget fönster var öppet. Sakta såg jag mig omkring.
Maddie? Kan det vara så att hon är här? Att hon ser mig?
Då plötsligt kände jag värmen som jag inte känt på länge, på grund av att Maddie inte varit här.
Jag log lite och såg mig omkring.
- Maddie, om du är här, ge mig ett tecken.
Meningen fick mig att tänka på häxor som framkallar andar. Jag var häxan och Maddie var anden.
Plötsligt ramlade en penna nerfrån ett litet bord som stod i hörnet av "rummet". På bordet låg nu ett papper. Sakta gick jag ner från sängen och fram till bordet.
Jag flämtade till när jag såg pappret.

Justin, jag älskar dig. Snälla sluta gråta. Du måste gå vidare och fortsätta din karriär!
Men kom ihåg att jag alltid älskar dig, levande  eller död, om du hittar en ny eller ej, jag kommer alltid älska dig!
Puss Madelene Jones, Maddie

En vecka senare

- BIEBER!
Jag kollade upp och såg lilla Jazzy springa mot mig. Jag log sorgset och tog emot henne.
Vi var tillbaka i Stratford för att gå på Maddies begravning. Jag var klädd i svarta "finbyxor", en vit skjorta och en svart väst med en fluga. Jazzy hade på sig en svart söt klänning med en rosett på och hennes söta svarta ballerina skor. Hennes hår var plattat och ett ledsamt leende var fastklistrat på hennes ansikte.
- Bieber ledsen. Sa hon och kramade mig hårt.
- Ja.
Jag släppte ner henne och tog hennes hand medans hon drog mig mot bilen där Usher och alla andra väntade. Steve stod utanför och gav mig en 'kill-kram' när jag kom fram.
- Hur är det? Sa han och mötte min blick.
- Dåligt. Sa jag.
- Jag vet att hon är med oss.
Jag nickade innan vi satte oss i bilen som började rulla mot kyrkan.

***

- Vi har samlats här idag för att ta ett sista farväl till Madelene Jones.
Prästen började prata men min blick var på kistan, där Maddie låg.
De började spela musik och då började tårarna rinna. Det var Maddies favorit låt, Here comes goodbye med Rascal Flats.

- ... Justin.
Jag reste mig upp och gick fram till altaret. Det var dags för mig att hålla tal. Så jag ställde mig framför mikrofonen och såg ut i kyrkan.
- Som många kanske vet var jag ihop med Madelene. Hon gjorde mitt liv bättre och... Min röst bröts och en tår letade sig ut ur mitt öga. Och vi älskade varandra. Avslutade jag och tog ett djupt andetag innan jag skulle börja igen. Jag vet att du är här inne Maddie, snälla kan du ge oss ett tecken? Bad jag.
Alla tystnade. Jag såg mig omkring. Då föll ett papper ner från ingenstans och landade på golvet framför mig. Jag tog upp det och läste högt.
- Tack allihopa för att ni är här! Jag uppskattar det. Kom ihåg att jag älskar er alla
Nästan alla började gråta. Hon var verkligen här.

***

- Justin.
Jag såg bakom mig och såg Chaz komma. Hans ögon var röda och kinderna var våta. Han gav mig en varm kill-kram full av vänskap och sorg. Men ändå värme. Man märkte att han var lika ledsen som jag.
- Tack för att du kom, bro. Sa jag och han nickade.
- Tack för att jag fick komma.
- Alltid. Log jag och han gick iväg.
Jag kollade ner i marken och sparkade bort en sten. Sedan gick jag med små steg till bilen där alla väntade. Nu skulle vi hem till Chaz och skulle fika, sörja och be för att hon får det bra och allt sådant.
Allt som hördes var bilens spinande ljud, våra andetag och en och annan snyftning.

***

- Kära Gud. Tack för det otroliga liv du gav Madelene, och jag ber dig att ge henne ett lika bra liv i himlen. Bad jag och de andra bad med mig.
- Amen. Avslutade vi och började äta av bullarna.
------------------------------------

Nu fick ni en väldigt kort del för mina föräldrar har precis kommit hem från en resa och jag vill ungås med dem, så ja... Och inga bilder heller, sorry för det! Kommentera!!!!!