Efter en stund släppte han mig och jag slog ner blicken.
- Hey. Mumlade han
Han sökte efter min blick. Han la pekfingret under min haka och lyfte upp mitt huvud så jag såg honom i ögonen.
- Gör inte om det. Viskade han och jag nickade.
- Jag lovar.
Han log smått och kramade mig igen. Sakta gick vi ner till vardagsrummet och slog på teven. Det var Project Runway.
- YES! Utbrast jag och Justin skrattade åt mig.
De skulle skapa en look för röda mattan, vilket jag tyckte var OTROLIGT kul.
Mitt i allt ringde Justins telefon och han gick för att svara. Jag hörde inte vad han sa, jag hörde bara hans röst.
Efter några minuter kom han tillbaka. Hans ansikte var svårt att läsa av, jag förstod att något hade hänt, men jag visste inte vad.
- Vad är det Biebs? Sa jag när han slog sig ner i soffan.
- Jag ska åka tillbaka imorgon.

***

- Maddie! Är du klar?!
- Ja, jag kommer!
Jag satte fort på mig några armband och ett halsband innan jag gick mot dörren. I farten tog jag min handväska.
Justin stod i hallen och väntade. Han log mot mig när jag kom.
- Klar? Sa han.
- Nu. Sa jag när jag stoppade i fötterna i mina svarta pumps.
- Du är jätte snygg. Viskade han i mitt öra när han höll upp dörren åt mig.
- Thanks, Biebs.
- Biebs. Fnös han ironiskt och jag skrattade åt honom.
Han öppnade bildörren på den enorma limousinen och jag satte mig.

- Såå... Vart ska vi? Sa jag och log.
- Surprise!! Sa han och jag suckade otåligt.
- Juustiiin. Gnällde jag som en liten barnunge.
- Madelene Ashley Jones, sluta genast. Sa han allvarligt men brast sedan ut i skratt, lika så jag.

Snart var vi framme vid "Överraskningsstället" och vi klev ur bilen. Det var någon fin reasturang som jag inte kunde uttala namnet på.
- Kom nu, frun. Sa Justin och jag fnissade.
- Såklart, herrn.
Han skrattade.

Vi slog oss ner vid ett runt bord med en vit duk som stod under en ljuskrona. Det låg tre röda rosor på bordet. Jag log mot Justin som antagligen fixat det här, eftersom det bara var så på vårat bord.
Gud vad jag älskade Justin. Han var så söt och romantisk hela tiden. Charmig och omtänksam! Det är som om han var en ängel och jag var i himlen. Jag fnissade lite åt vad jag just tänkte och Justin såg på mig med höjda ögonbryn och ett snett leende.
- Vad är det?
- Inget. Log jag.
- Nähe...

***

- Jag ska bara på toa så går vi sedan.
Jag nickade.
Justin lämnade bordet och jag reste mig upp för att ta på mig min kofta.
- Hey Justin.
Jag kollade upp och såg en tjej stå och klänga på Justin. Justin var stel.
Men raska steg gick jag fram till dem och knuffade bort tjejen. Hon gav mig onda ögat innan hon ställde sig en centimeter ifrån mig.
- Och vem är du? Röt hon.
- Jag undrar detsamma. Sa jag och tog mitt ansikte närmre så hon ryggade tillbaka.
- Kom nu Maddie. Sa Justin och jag flinade mot tjejen.
- Kommer.
Hon fnös och slängde med håret innan jag lämnade henne bakom mig.

***

- Godnatt älskling. Mumlade Justin mot mitt öra.
- Godnatt.

I flera timmar låg jag och tänkte på mig och Justin. Han skulle åka imorgon, och jag skulle antagligen åka tillbaka snart också. När skulle vi ses igen? Jag behövde tänka på plugget och Justin hade sin karriär. Ibland önskar jag att Justin var en vanlig person så han kunde flytta med oss till LA, så kunde vi umgås när jag inte var i skolan. Då skulle allt vara mycket enklare, men det kan jag absolut inte kräva av Justin. Då kommer han tro jag är knäpp.
Men en sak är säker: Jag älskar Justin, och kommer alltid att göra.

***

Jag vaknade av solen som trängde sig in genom fönstret och jag tog handen och sökte efter Justin, men han var inte där. Jag satte mig kvickt upp och såg på hans plats, den var tom och bäddad. Snabbt sprang jag ner för trappan och in i köket, tomt, vardagsrummet, tomt.
När jag väl var uppe på rummet såg jag en ros och en lapp på sängbordet. Jag tog upp brevet och rosen.



Godmorgon Maddie
Förlåt att jag inte är med dig nu, skulle gärna vara där när du vaknade upp. Men jag fick brottom till flygplatsen När du läser det är jag förmodligen redan i ATL.
Jag är verkligen ledsen för att vi inte kunde säga hejdå. Men... Ring när du vill, när som helst på dygnet. JAg svarar alltid! Eller, ja om jag inte har en konsert, men då ringer jag upp på pausen eller efteråt.
Puss Justin

Jag såg chockat på brevet. Hade han åkt?! Jag luktade på rosen innan jag gick med tunga steg  till köket. Ingen var hemma, som tur var. Jaja, lev vidare.
-----------------------------------------

Förlåt för att det tog sådan tid innan den här kom upp! JAG ÄR SÅ LEDSEN! Men jag har haft fullt upp hela helgen!! Ska försöka skriva igen imorgon, men som alla andra har jag skola och läxor, så vi får se när jag hinner, hoppas jag inte tappar läsare för detta!!
PUSS OCH KOMMENTERA!