- JUSTIN! MADDIE! DET ÄR JUL!
Jag satte mig spikrakt upp och såg lilla Jazzy sitta mellan mig och Justin i sängen. Hon log stort mot mig och snart satte sig Justin  upp också.
- Godmorgon Jazzy. Sa han hest.
- Det är julafton! Skrek hon och jag började le.
- Ja, god jul. Sa han och la sig ner.
- Justin, kom igen nu! Retades jag och lyfte upp Jazzy på hans rygg (han låg på mage).
Han stönade och Jazzy skrattade.
- Upp nu Bieber! Skrek hon och skrattade ett klingande skratt.
- Jazzy, kom hit. Sa han och tog in henne i sin famn ich kramade henne.
Hon skrattade lite men snart tog hon sig ut från hans famn.
- Kom nu Justin. Sa jag, reste mig upp och tog Jazzy i min famn.
- Okej.

Jazzy gick ner och vi tog på oss kläder, eller jag tog på mig kläder. Justin gick utan tröja och byxor.
Väl nere gick Justin till vardagsrummet och la sig på soffan. Snart kom Jazzy och la sig bredvid honom och Justin log lite.
 (Tänk er att de ligger på en soffa)

Jag tog kort på de innan jag gick till köket och hälsade på Pattie som stod vid spisen, sedan hälsade jag på Jeremy som satt vid bordet.
- God jul. Log han.
- God jul. Log jag tillbaka och gjorde lite frukost.

- Maddie! Ropade Justin.
Jag gick ut till honom och han log mot mig. Hans hår var lite rufsigt och han såg jätte trött ut.
- Följer du med mig och Jazzy till Donken och käkar lunch sedan?
- Ja. Log jag. Om det är okej. La jag till och han nickade.
- Såklart!
- Okej, när åker vi då?
- Om två timmar.

Jag nickade och gick upp till gästrummet. Jag fixade snabbt mitt hår och sminkade mig. När jag var klar så gick jag tillbaka ner och satte mig i soffan där Justin redan satt.
- Hey Sweetie. Log han och kysste mig.
- Hey.
- Allt bra? Sa han och tog min hand.
- Ja.

Men faktum är att allt inte är bra. Jag har börjat tänka mer och mer på killen i skogen. De mörka ögonen, jag kan svära på att jag har sett de förut, men ändå vet jag inte vart jag har sett dem.
Allt det här gör mig rädd. Det gör mig förvirrad. Jag vill bara spola tillbaka till den dagen, när vi satt i bilen. Men det går ju inte. Jag vill bara ha mamma här så jag kan prata med henne.
Hon skulle förstå. Hon skulle ge mig råd och leda mig på rätt väg. Så jag inte går vilse i livets alla gångar.
Men jag vet att det inte går.

Hon är död. Död för alltid. Hon kommer inte tillbaka, det är bara att inse.
Ibland tänker jag tillbaka på dagen som jag fick reda på det. När Chaz kom till mig och berättade. Allt hade bara krossats.

- Maddie!
Jag vaknar upp ur mitt tänkande och min blick föll på Justin som fortfarande satt bredvid mig.
- Vad är det? Du är helt borta. Fortsätter han.
- Jag tänker.
- På vad? Sa han och la armen om mina axlar.
- Mamma.

***

- Kommer du Jazzy?! Ropade Justin och Jazzy kom utgåendes från vardagsrummet.
- Ja!!
Justin hjälpte henne med skorna och jackan innan vi gick ut.
- Du passar som pappa. Viskade jag i hans öra med ett flin.
- Jag vet. Sa han ironiskt och jag skrattade.

När vi var framme vid donken så satte jag mig vid ett bord med Jazzy, Justin skulle beställa.
När han kom tillbaka hade han en Happy Meal och en bricka med godsaker till han och mig.
- Ja! Utbrast Jazzy när hon tog fram en smurf som vickade på huvudet.

När vi ätit klart så skulle Justin och Jazzy göra roliga miner som jag skulle ta kort på och lägga ut på Twitter.


- Nice. Log jag och la ut den på Twitter.
---------------------------

Idé bristen börjar släppa nu, Yes! Kommentera!!!