För ungefär 10 år sedan dog min kära pappa. Han och jag gjorde allt ihop. Vi delade hemlisar, byggde kojor och lekte i flera timmar, för att sedan äta mammas berömda middag. Från morgon till kväll (om det inte var skola då) spenderade vi med varandra. Och när jag var i skolan jobbade pappa. Han jobbade hemma framför datorn, om ni undrar. Mamma älskade att se på när vi umgicks.

Men den där saken som hände, 13:de mars, en fredag. Lite ironiskt att han dog just fredag den 13:de. Jag kommer ihåg att jag sprang hem  från skolan och sprang runt i hela huset och letade efter pappa. Mamma stod bredvid trappan och grät över att se mig leta efter något som inte fanns. Efter något som inte existerade.
'Mamma, var är pappa?' hade jag frågat och hon kramade mig hårt.
'I himlen'

Ibland vill jag bara släppa allt och sjunka till botten. Stanna där och låta mina lungor fyllas med kallt vatten. Men jag vet att jag inte kan det. Även om jag skulle gilla det. Jag har liksom bara falska vänner, eller okej. Två riktiga, men sedan har jag inga. Alla de andra gör sig till för att få hänga med mig, vilket jag inte går på.


Jag tog upp min dagbok och öppnade en tom sida. Sedan plockade jag upp en penna och började skriva.

Fredag 21/6
Kära dagbok
I skolan var allt som det brukade. Alla springer runt mina fötter som små hundvalpar. Vi - Jag, Alison och Melonie - hade gått i korridoren och nästan skrattat åt hur de bar sig åt! Killarna bara stirrade och tog kort. Fånigt! JAg menar, jag är en vanlig människa!
Whatever, jag ska på fest imorgon och det kommer äga fett! Längtar som fan.

Jag la ihop boken och la den och pennan på mitt sängbord. Ett leende spred sig över mitt ansikte när jag hörde mammas svaga musik från sitt och Blake's rum. Vad ska jag göra på dagen imorgon? Jag menar, festen börjar vid sju.
Men jaja, jag kommer väl på något.
Jag släckte bordslampan och la mig till rätta i sängen. Tystnade föll. Musiken från mammas röst stängdes av och allt blev tyst. Antar att hon ska sova. Vilket jag också ska! Liksom klockan är snart två (på natten).
"Godnatt pappa" viskade jag och lät ögonlocken falla.
Jag föll. Djupt in i drömmarna. Drömmarna som blev anfallna av små, små kryp, kallade mardrömmar.
Fullt av skuggor, mörker och gestalter somnade jag (inte så sött).

***

Jag vaknade av att dörren smälldes igen där nere. Jag suckade och satte mig sakta upp. Min blick föll på min digitala klocka på mitt sängbord. 05.24. Stönande la jag mig ner och blundade hårt.

Efter ca. fyra timmar gick jag upp. Kläd i pyjamasbyxor och ett linne gick jag ner till köket. Jag plockade fram lite frukost och började äta.
Mina tankar föll på festen ikväll. Jag har ingenting att ha på mig!
Snabbt åt jag upp och sprang till mitt rum. Jag drog av mig mina kläder och tog på mig nya rena underkläder. Sedan fick det bli jeans och en top. Jag borstade håret och sminkade mig sist.

När jag äntligen kom till stan i min vita Volvo xc90 så gick jag direkt till min favorit butik som nästan bara har märkeskläder. Jag gick direkt till klänningarna.

Efter några timmars shopping gick jag till Starbucks och köpte kaffe. När jag sedan gick på parkeringen ringe min mobil.

"Hallå?"
"Heey, gumman!"
Jag log.
"Hello Sweetheart"
"Zup?"
Jag krånglade upp bilnyckeln ur min 'väska' och låste upp bilen.
"Ska precis åka från The mall, själv?" sa jag och satte mig i bilen, och smällde igen dörren.
"Inget, längtar som fan till festen"
"Samma här"
JAg startade bilen och backade ut från parkeringsplatsen.
"Jo, Jonas ringde idag" Jag svängde ut från parkeringen, ut på vägen. "Han ska komma på festen!"
"Wow, grymt!"
"Alla säger att det kommer vara en artist där! Hoppas han är snygg!"
"Det är han säkert!"
"Aja, WHatever, måste lägga på nu. Puss gumman!"
"Puss hej!"

JAg la ner mobilen och höjde radion. Where them girls at spelades i högtalarna när jag svängde in på uppfarten.

-----------------------

Första kapitlet, OUT! Vad tycks? Kommentera nu!