"Jo, Justin sitter där ute. Han vill prata med dig. Är det okej?"
"Jadå, det är okej" log jag, fast egentligen var det inte så okej. Men jag ville inte göra mamma orolig.
"Bra. Vi ses sedan" log hon och pussade min hand innan hon lämnade rummet.
Efter några sekunder var Justin inne. Hans ögon var röda och hans kinder var blöta. Försiktigt log han innan han satte sig bredvid mig. Jag såg på honom.
"Jag ville bara att du skulle komma in för att få veta vad som hänt" förklarade jag och han såg sorgset på mig.
"Du ringde, jag åkte till dig och du låg på golvet, på glasbitar. Du blödde ganska häftigt och jag ringde ambulans direkt"
"Hur länge var jag borta?"
"Några timmar. Men nu är det min tur... Varför låg det glasbitar på golvet bland tre rosor?" sa han försiktigt och jag såg på honom med tårfyllda ögon.
"Jag var ledsen, arg och bara så trött på allt. Iskan tog över och jag kastade vasen med rosorna på golvet"
"Förlåt. Allt är mitt fel" sa han, fattade min hand och fällde en tår.
"Kanske" var det ända jag sa. "Men det var mitt fel att jag inte tog din förlåtesle" fortsatte jag.
"Men... Du tänker inte förlåta mig, eller hur?" Sa han nedstämt och jag gav honom ett litet, litet leende.
"Jo. Det tänker jag"
Han sprack upp i ett leende och gav mig en försiktig kram. Värmen strömmade genom mig. Tryggheten.
"Så... Allt är lugnt?" Sa han.
"Ja" log jag och han kysste mig mjukt.

Två månader senare

Nu har det gått två månader sedan olyckan. JAg fick åka hem redan nästa dag. Men för en vecka sedan åkte Justin iväg på turné i 3 månader. HAn kommer hem om ca. 8 veckor. Saknaden är enorm! Men jag lovade att vara stark och stå ut för honom. Jag däremot har fått sommarlov och verkligen ÄLSKAR det. Men jag saknar Justin!
Jag såg ut genom fönstret och såg månen stiga på natt himlen.


Klockan hade passerat 11 och jag kunde bara tänka på Justin. JAg kunde inte sova. Efter en stund började tårarna rinna, men jag grät liksom inte. De bara rann. Jag kunde inte sluta tänka. Det gick inte!

Plötsligt ringde min mobil. Förvånat kollade jag vem det var. Justin<3. Jag log. Kunde han läsa mina tankar eller?? Tänkte jag förvånat innan jag svarade snabbt för att inte väcka någon, om de ens var hemma.
"Hallå?" Sa jag lite tyst.
"Hey, sover du?" hörde jag Justin säga.
"Dum fråga" fnissade jag och jag hörde hur han skrattade tyst.
"Aa, faktiskt. Men vad gör du?"
"Tänker på dig. Själv?"
"Samma"
"Tänker du också på dig?" Fnissade jag.
"Japp. Nej såklart jag tänker på det vackraste som finns"
"Alltså du?"
"Nej du! Haha, vilken humor"
"Jag vet"
"Saknar dig"
"Aww... Saknar dig också"
Nu kom tårarna igen och jag kunde inte hjälpa att jag började snyfta.
"Gråter du Baby?" Nu var hans röst lite orolig.
"Ja, haha. Jag saknar dig så mycket" Sa jag med ett sorgset fniss.
"Aww, Honey! Jag saknar dig mest av allt!"

Vi pratade tills klockan var kvart i tolv. Då la vi på och jag försökte somna, den här gången gick det!

***

Jag vaknade av regnet som piskade mot fönstret. Suck. Bra sommar.
JAg reste mig upp och hoppade in i duschen. Jag bestämde mig för att stanna hemma och titta på film idag. Jag vet, inte sånt man gör på sommarlovet. Men skyll på vädret!
Efter en lång dusch så tog jag på mig min One Piece och släpade mig själv ner för trappan. Sakta styrde jag stegen mot köket och åt lite innan jag tog chips och Cola och satte mig i vardagsrummet med filmen Red Riding Hood på.
-------------------------------------

Waay! Ute. Hahaha jättekort men jag har dåligt med idéer... Ge jätte gärna idéer och ja... Hoppas ni gillar det!! Hoppas det var okej att jag hoppade fram... Kommentera!!