TILL KLARA! OM EN PERSON SKRIVER FLERA KOMMENTARER RÄKNAS DET SOM EN KOMMENTAR! ;) TACK ÄNDÅ <3

Jag vaknade av någon som klev ur sängen. Sakta öppnade jag ögonen och såg Mel stå mitt i rummet med sin telefon i högsta hugg.
"Vad gör du?" Stönade jag hest.
"Inget"
Hon såg mystisk ut. Hon var ledsen, det visste jag. Men det var något annat. JAg satte mig upp och då såg jag en bloddroppe på hennes hand.
"Mel, vad har du gjort? Du blöder" Sa jag och hon såg nervöst på mig.
"Eh... Aa... Mm, det är lugnt.." sa hon tyst.
"Mel, säg inte att du skär dig själv!" Sa jag och reste mig upp.
"Men du förstår inte hur jag mår! Allt är skit! Du har det ju jättebra!! Du är ihop med en världskändis, har rika föräldrar!! Varför skulle du förstå?! Du är ju rikemansbarnet!" Skrek hon och jag ryggade tillbaka.
"DU vet lika väl som jag att jag inte har det perfekt! JAg förlorade min pappa för några år sedan! Så jag vet nog hur det känns!" Röt jag.
"Aha, men din pappa betydde ju inget för dig! Han brydde sig inte om dig! Jag KÄNDE i alla fall mina föräldrar!"
Jag fick nog. Allt kokade över. Jag drog henne nerför trappan och ut genom dörren. Jag låste fort innan jag sprang till mitt rum igen. Snabbt slängde jag ner hennes saker i hennes väska som jag sedan slängde ut genom fönstret. JAg började gråta. De rann och rann. De tog liksom aldrig slut. Vad har hänt med henne?! JAg förstår inte... Sakta plockade jag upp mobilen och ringde Justin. Fyra signaler...
"Hey, Justin här. Jag är upptagen just nu, antagligen har jag någon intervju eller något. Men lämna ett meddelande efter pipet så ringer jag upp så fort jag kan. Chao!"
"Justin? Det är Withney. Snälla ring upp så fort du kan. Jag behöver ditt stöd"
Jag la på och slängde den på sängen. Vem kunde jag ringa nu? Alli? Kunde jag ringa henne? Ja, hon är min vän.
Jag hämtade mobilen och ringde henne.
"Hallå?" Sa hon och jag log lite.
"Alli? Det är Withney"
"Withney!!! Shit vad länge sedan!"
"Ja, för länge sedan. Men... Kan du komme över? Jag behöver någon att prata med"
"Såklart gumman! Jag kommer direkt"
Vi la på och några minuter senare knackade det på dörren. Jag gick såklart ner och öppnade.
"Hola mi amigo!" Skrattade hon och kramade mig.
"Hola!" Skrattade jag och kramade henne tillbaka.
Jag vet inte vad som hände. Jag gick liksom från krossad till hel igen. Det var som om Alli gjorde mig hel. Jag log stort över hur mycket jag hade saknat henne.
"Hur är det?" Sa hon medans hon tog av sig skorna.
"Sådär. Jag bråkade nyss med Mel och Justin är på turné så, jag är ganska ledsen" Sa jag och rykte på axlarna.
"Turné? Hur länge?" Frågade hon.
"Han har varit borta i två månader, kan kommer hem om... några veckor" sa jag och vi började gå mot vardagsrummet.
"Jaha, men vad var det med Mel då?" Sa hon och vi slog oss ner i soffan.
"Hennes föräldrar har dött och hon började skrika på mig att jag har det perfekta livet och så"
"Men hon vet ju att du inte har ett perfekt liv"
"Ja, men jag tror hon är deprimerad över hennes föräldrar och så, men jag tyckte hon tog i lite väl mycket"
"Ja, verkligen"
"Så hur är det med dig då?"

***

Senare på kvällen skulle Alli hem så vi sa hejdå och hon försvann. Jag gick upp på mitt rum och tog upp min mobil.
Tre missade samtal Justin<3
Jag ringde snabbt upp honom och han svarade direkt.
"Varför har du inte svarat?" Sa han oroligt.
"Förlåt! Jag ringde dig imorse men du svarade inte, sedan kom Alli över och..."
"Det är lugnt. Jag trodde det hade hänt något"
"Det har det också" mumlade jag och slog mig ner på sängen.
"Va? Vad har hänt? Mår du bra?"
"Jag har bråkat med Mel och nej, jag mår inte bra"
"Gå in på Skype"
"Okej"

Vi la på och jag loggade in på Skype. Justin var redan inne.
"Så, var har hänt?"
Hans röst var orolig. "Jag bråkade ju med Mel idag och ja... Hennes föräldrar har dött så hon skulle sova här. Men så vaknade jag när hon klev ur sängen. Hon skrek på mig att jag hade det perfekta livet och ja... Hon överreagerade helt enkelt" Sa jag med bliken neråt.
"Gumman! Förlåt att jag inte svarade förut"
"Det är okej. Jag menar, jag lever ju"

Vi pratade ett bra tag. Sedan loggade jag in på Twitter.
#Alone...

***

Nästa dag var det betydligt bättre väder. Solen sken och det var vindstilla. Så jag ringde Alli och vi bestämde oss för att cykla till stranden. Jag drog på mig min rosa/lila bikini, ett par jeansshorts och en grå magtröja med tryck på. Sedan packade jag min svarta väska med lite olika saker. Sist drog jag på mig solglasögon och mina svarta skor.

"Hey!" Sa Alli när hon kom cyklandes mot mig.
"Shoo!" Log jag och hoppade upp på min svarta damcykel.
Vi började cykla bredvid varandra på vägkanten. Vi snackade non stop och hade kul. När vi kom fram till stranden hittade vi plats en bit ifrån vattnet vid några solstolar. JAg la min väska på ett litet bord som stod bredvid och tog upp min telefon. Justin hade messat och jag kände saknade sticka i mig.


Hey Baby! Vad gör du? Har tråkigt, sitter på möte och fattar ingenting. XoXo Justin <3

Hey Babe! Jag sitter på stranden med Alli. Haha gullet ;) Saknar dig!! XoXo Withney <3

Jag fick inget svar. Så jag drog av mig kläderna som Alli och vi sprang ner i havet. Vi skvätte på varandra och hade riktigt kul. Då fick jag en badbolll i huvudet. Jag vände mig om och såg en kille i vårann ålder komma mot mig.
"Förlåt! Gick det bra?"
"Ja, det gick bra" log jag och gav honom bollen.
"Vill ni vara med och spela med mig och mina kompisar?" Frågade han och pekade på två andra killar som stod lite längre bort och nickade på huvudet mot oss.
"Eh..." Jag såg på Alli som nickade. "Visst"
Vi följde med honom bort till dem och vi började passa till varandra. Killen som kom fram till oss hette Bryan, de andra två hette Nail och Jesper. Jesper kom tydligen från Sverige. Nail kastade till mig. Den hamnade lite framför mig så det skvätte vatten över hela mig. Jag skrek lite och de andra skrattade. Jag kastade sedan till Bryan som kastade till Alli, som kastade till Jesper som kastade till Nail och så vidare. Plötsligt gick hajalarmet och vi såg på varandra. Plötsligt började några badvakter (om det nu heter så) och ropade upp oss. Vi sprang så fort vi kunde, vilket inte var så fort i vatten men vi kom upp i alla fall. Alla stod i tystnad på stranden. Vissa sprang därifrån av skräck och vissa lämnade stranden med lugna steg. Men vi stod kvar, ganska andfådda och väntade på... Något. Jag vet inte vad vi väntade på. Men vi stod där i alla fall och bara såg ut i vattnet. Då såg jag en fyra årig tjej i vattnet. Hon grät och verkade sitta fast i en ström lite längre ut.
Jag började springa ut i vattnet mot henne. De andra ropade på mig att stanna, men jag fortsatte. Jag lyfte upp henne och sprang så fort jag kunde upp igen.
"AKTA!" Skrek alla och jag kollade bak en snabbis.
En mörk skugga var bakom mig. Jag bad till Gud innan jag sprang snabbare än jag aldrig gjort. När jag nått land kom killarna och Alli och hjälpte mig upp. Jesper tog flickan till badvakterna och jag satte mig ner i sanden och andades tungt och snabbt.
"Är du okej?!"
"Mår du bra?!"
"Withney svara!"
Alla röster ekade i mitt huvud och jag försökte kontrollera tankarna. Allt började snurra.
Efter en stund vart det bättre och jag kunde resa mig upp. Några reportrar kom fram och frågade mig lite saker, tog bilder och så vidare. Sedan vi samlade ihop våra saker, sa hejdå till killarna och gick mot våra cyklar.
"Du är helt knäpp" Mumlade Alli och jag skrattade lite åt henne.
"Kanske det kanske"
Jag tog upp min mobil. Inget nytt meddelande, inget missat samtal.
Vi cyklade hem till mig och satte på en film. Alli valde och jag kommer inte ihåg vad den hette. Någon skräckis, som vanligt.

"Aa, men vi ses då" log jag och kramade henne.
"Japp"
"Och nu, ring mig när du kommer hen. Vill inte att något händer dig" sa jag allvarligt och hon nickade.
"Absolut! Hejdå"
"Hejdå"
När hon gått och jag stängt och låst dörren så satte jag mig vid datorn på mitt rum.

Jag måste ha somnat för när jag vaknade var solen på väg upp.
Jag gick ut, hämtade tidningen, gick in, fixade frukost och åt samtidigt som jag bläddrade i tidningen. Jag satte juicen i halsen när jag såg den stora framsidan.

Shark attack at ATL Beach!
Talk with the hero!

Och sedan en bild på mig. JAg bläddrade snabbt upp alla de 5 sidorna och läste hela artikeln. Precis när jag läst klart så ringde min mobil. Jag svarade utan att titta vem det var.
"Hallå?"
"Withney! Du lever!"
--------------------------------------

Who is it?! Haha, sju kommentarer innan nästa!!