I skolan var allt som vanligt. Men jag hade inte sett Alli på ett tag. Senast var ju på festen. Men hon har inte varit i skolan.
Mel tror att Jonas har fått henne att skolka, eftersom han är en sådan typ. Men jag vågar inte tro det. Alli är jättebra i skolan! Höga betyg och allt. Jag kan knappast tro att hon gör det. Om hon gör det, gör hon helt fel.

"Omg, titta på Dean Williams. Han är sååå snygg" viskade Mel när hon såg Dean i andra änden av korridoren. "Titta hans hår, hans ögon och allt! Asså jag är seriöst kär" la hon till.
"Haha, jag har min så, go for it" sa jag och skrattade.
"Yeah, I will. Men tänk om han inte gillar mig då?" Hennes röst dämpades och blicken åkte ner i marken.
"Du, den kille som inte gillar dig har någon allvarlig sjukdom" sa jag och drog med henne genom korridoren.
"Really?" Hennes röst var nu fylld av hopp och förväntan.
"Jag skulle aldrig ljuga om något sådant, jag skulle aldrig ljuga för dig alls"
"Aww, gumman!"
Vi skrattade och gick fram till skåpen. Jag kollade schemat och såg att vi hade NO. Suckande drog jag ur böckerna.
"Hey"
En mörk röst bakom mig hördes och jag hörde hur Mel drog efter andan. Jag vände mig om och såg Dean stå bakom henne.
"Hey"
Hon vände sig om och log sitt vackra leende.


"Har du matte?" Frågade han och hon nickade.
"Ja"
"Ska vi gå tillsammas?"
"Ja visst! Är det okej, Whitney?" Hon gav mig en menande blick och jag nickade.
"Såklart! Vi ses på lunchen" Jag kramade henne och viskade "Go for it" i hennes öra.
"Always" Viskade hon tillbaka och log mot mig.
De gick iväg och jag gick mot motsatta hållet, NO salen.

"Godmorgon!" Sa Miss. Brayson och slog ner böckerna på hennes bord.
"Godmorgon" mumlade vi och hon började skriva på tavlan. 
"Skriv det som jag skriver på tavlan och sedan tränar ni in det" sa hon och vände sig mot oss. En tjej - Anna - räckte upp handen och Miss. Brayson nickade.
"Varför ska vi träna det?"
"Prov" flinade Miss. Brayson och alla suckade.

När lektionen äntligen var slut gick alla mot skåpen. Jag drog ut matteböckerna och gick mot mattesalen.

***

Det var lunch och jag såg Mel sitta vid killarnas bord - med killarna, inklusive Dean. Jag suckade när jag såg att jag inte fick plats att sitta där. Istället för att ställa mig i matkön gick jag till fruktdisken och tog ett äpple. Sedan gick jag ut på skolgården och värmde mig i solens varma strålar. Jag satte tänderna i äpplet och hörde någon gå hittåt. Jag öppnade ögonen och såg Luke komma mot mig.
"Tjaa" log han och slog sig ner.
"Tja" Jag tog en tugga till av äpplet.
"Varför sitter du här ute själv?"
"Mel sitter vid killarna så jag såg ingen anledning att vara där. Så ja, här är jag!"
Han skrattade. "Du har engelska sen va?" Sa han och jag nickade. "Jag med, ska vi gå tillsammans?" Jag nickade ännu en gång.

Vi reste på oss och gick in.
"Träffa mig vid hjärtat när du hämtat dina saker" sa Luke.
Jag nickade och gick mot mitt skåp.

Hjärtat ligger i mitten av skolan. Där finns det soffor, datorer och massa mer.  Där kan man liksom träffas och bara hänga. Ett plus med skolan alltså.

Jag tog ur mattesakerna och gick till hjärtat. Luke stod vid ena väggen och såg sig omkring. Han mötte min blick och kom leendes fram till mig.
"Det gick fort" log han och vi började gå mot mattesalen.
"Fort? Du kom ju före mig" skrattade jag och han ryckte på axlarna.
"Ja, men jag är kille. Tjejer brukar vara ganska sega" sa han och jag knuffade till honom löst.
"Inte jag"
"Nej, men du är speciell"
Han mötte min blick och log generat. Jag kände hur rodnaden steg.
"Du rodnar!" Utbrast han och fnissade.
"Kanske" fnittrade jag och vi satte oss i salen.
Än så länge var den tom och vi snackade på som vanligt. Men jag kunde inte släppa det han sagt. Jag, speciell? Jag har Justin. Tänk om Luke ser mig som mer än en vän? Det vore inte bra... Jag vill inte hamna i något triangel-drama nu...

"Whitney? Mår du bra?" Sa Luke oroligt och min tankebubbla sprack.
"Ja. Ja, jag mår bra" försäkrade jag och log ett oskyldigt leende.
Han nickade och Mr. Miller kom in.
-----------------------------------

Kapitel 7 - done! KOMMENTERA!!!!