- I modebranschen(stav) så gäller det att vara med.
Rachel gick omkring framme vid tavlan och pratade. JAg föll in i min egna värld.
Justin kom direkt upp. Men jag måste  verkligen fokusera. Gårdagens samtal slutade, inte dåligt, men inte bra.
- ...så nu ska ni skriva en uppsats om varför ni vill bli modeller. Ett helt AF, gärna längre, men minst ett A4.

Hon delade ut papper och vi började skriva.

***

Vi hade lunch och jag köpte en kyckling sallad och bubbelvatten. Jag satte mig vid ett tomt bord och började äta. Efter en stund kom Tanya och en tjej till och satte sig vid bordet. Jag gav båda ett litet leende, och jag fick det tillbaka.

***

Jag klev innanför dörren och gick upp på mitt rum. Steve jobbade.
Jag böt om till en sportbh och ett par shorts. Sedan knöt jag mina träningskor och klev ut. Medans jag gick stoppade jag in mitt headset i öronen och slog på min spellista på Spotify.
Jag började jogga på gatorna, ut på stranden och in i skogen.

Efter en timmes joggande så joggade jag hem igen.
Steve satt i soffan och såg på TV när jag kom in.
- Hej. Sa jag och han log mot mig.
- Hej. Gick det bra?
- Japp. Jag tar en dusch.

Jag drog av mig kläderna och lät de falla på golvet. Sedan klev jag innanför glasdörrarna och vred på varmvatten. Vattnet forsade över min kropp och jag njöt av varenda sekund.
Jag tvättade håret och smörjde in tvål på min kropp.

Jag tog en vit handduk runt min kropp och gick ut till mitt sovrum, för att gå vidare till min WIC.
Jag tog fram nya underkläder, ett par rosa mjukisbyxor, ett vitt linne och en rosa tjocktröja.
Sedan blåste jag håret och borstade det.
Min mobil plingade och jag tog upp den. Justin.
Ett leende spred sig över mitt ansikte.
Vart står vi?

Leendet dog. Jag du Justin, vart står vi? Jag har ingen aning!!

MADDIE: Jag vet inte...
JUSTIN: Då kanske vi ska ta resa på det.
MADDIE: Var menar du?
JUSTIN: Hur känner du för mig?
MADDIE: Jag älskar dig. Hur känner du för mig?
JUSTIN: Samma. Ska vi börja om?
MADDIE: Visst :) Jag är Maddie
JUSTIN: Jag är Justin ;) <3

Och så fortsatte det hela natten. Men klockan 2 bestämde jag mig för att sova. Så jag skrev godnatt och somnade snabbt.

Några månader senare 5 december

Vi har fått jullov (säger det) i fyra veckor och jag ska till Justin!! Vi ska fira jul i Stratford med Chaz, Ryan och alla andra. Justins mamma ska också komma. Jag längtar!!

Just nu sitter jag i bilen på väg till flygplatsen. Jag ska flyga direkt till Stratford. Justin möter mig där. Gud vad jag saknar honom!!

***

JAg letade efter den välkända blicken. Min blick for runt bland alla människor  som sprang runt.
Då såg jag en stor skylt där det stod Välkomen tillbaka Maddie!!! Jag log och gick åt det hållet. Där stod Chaz, Ryan, Lissie, Justins mamma, Justins pappa, hans syskon och många fler, antar att det är Ryans familj.
Men eftersom Justins föräldrar OCH syskon är här, borde ju...
- Maddie!!!!!!
Jag sökte med blicken efter honom och såg honom komma upp bakom alla andra. Ett stort leende spredsig över mitt ansikte och jag sprang in i hans varma famn. Tårarna började rinna, glädjetårar så klart.
- Jag har saknat dig. Grät jag.
- Aww... Skrattade Justin och torkade mina tårar. Jag har saknat dig också.
Sedan hälsade jag på alla andra. Jag gav Chaz och Mike en stor kram var och sedan kramade jag resten.

När alla började gå mot bilarna så tog Justin sin arm om min midja. Han kysste min kind och jag log.
- Hur går det med pluggandet? Sa han.
- Bra.
- Vad läser du till?
- Modell. Flinade jag och han gapade stort.
- Men herregud! Utbrast han högt och alla andra vände sig mot mig och rodnaden steg. Hon läser till modell! Upprepade han och de andra tappade hakan.
- Det var som tusan. Sa Mike.
- Tack Justin. Mumlade jag och gick fram till Lissie som stod lite framför oss.
- Ey, ey ey! Kom hit. Sa han och tog mig i hans famn.
Jag skrattade när han bar upp mig som en liten bebis.
- Kom nu. Skrattade han och han bar mig till en av bilarna.

Justin körde, jag satt bredvid och bak satt Ryan, Chaz och Lissie. Vi satte på musik och äntligen kände jag mig som hemma. Jag kallar inte Steve pappa, men han tycker det är okej. Men jag känner mig liksom inte hemma hos honom. Jag passar inte in. Men här i Stratford, med alla mina vänner, här passar jag in.

Snön började falla och jag skådade snötäcket som redan låg på marken. Med ett leende klev jag ur bilen och smällde igen dörren. Jag lät kylan tränga sig in genom mitt skinn och log ännu en gång. Jag kände två armar runt min midja och kollade bak. Justin var den skyldige.

Nu var allt bra...
Den tanken höll inte länge. Ett telefonsamtal räckte för att förstöra stämningen.
-------------------------------------

OOOhhhh, vad hände?!?!? Hahah, kommentera!!!!!! Följ gärna på Bloglovin också ;)
Inga bilder nu, orkar inte leta -.- Jättetrött, vaknade sju imorse och kunde inte somna om. Förlåt om det är stavfel också!