Paniken steg i mig. Alla tårar jag hållit in kom ut nu. De strömade ner för mina kinder. Jag visste inte vad jag skulle tro. Bilden på den blodiga snön for runt i mitt huvud.
- Justin, det är lugnt. Hon mår nog...
- J...Jus...Justin.
Jag stelnade till. Den rösten kände jag till. En röst jag älskade. En röst jag inte ville lämna.
Rösten tillhörde Maddie.
Snabbt såg jag mig omkring. Alla började se sig omkring och ropade hennes namn.
- Justin.
Jag såg mot en snötäckt buske. Jag gick med små steg dit och kollade bakom den.

Där låg Maddie. Blod rann från hennes mage. Hon grät och var helt blek i ansiktet.
Jag visste att om vi inte gjorde något snart skulle hon dö. Men hur skulle vi göra?
- HÄR! Ropade jag och väntade på de andra.
Jag tog Lissies halsduk och tryckte den mot såret.
- Maddie, är du med oss? Sa Chaz och hon nickade sakta.
- Killar, kan ni försöka starta bilen och få upp den på vägen? Vi kanske kan få henne till sjukhuset. Sa jag.
- Signalerna går fram! Utbrast Lissie som hade sin mobil mot örat.

***

Ambulansmännen tog med Maddie till ambulansen och jag hoppade in med Chaz. Ryan och Lissie följde med bärgningsbilen som tog hand om bilen.
Hela tiden satt jag och höll i Maddies hand. Tårarna rann från både mig och Chaz. En tjej tog blodprov och massa sånt.
Maddie hade sin blick på mig. Den var tomm och död. Inga känslor, förutom smärta. De nästan skrek. Hennes andetag vart långsammare och snart började de hacka. Skakiga, små andetag, som fick mig att tappa andan.
- Hur mår hon? klämde jag ur mig och torkade mitt ansikte med handen som var 'ledig'.
- Hon mår sådär. Hon är utmattad. Det är oklart om hon klarar sig.
Jag nickade sakta och drog bort Maddies lugg som låg i hennes ansikte. Hennes ögon stängdes mer och mer. Jag såg panikslaget på tjejen.
- Vi ger henne smärtstillande och då kan man bli lite konstig. Förklarade hon och min blick drogs till Maddie.
- Lämna mig inte. Viskade jag.

***

Pip, prat, skrik och skor mot golvet hördes. Massa personer i rockar sprang fram och tillbaka. Hit och dit. Men allt som var i min hjärta var Maddie.
De skulle söva henne nu så de kunde sy ihop hennes sår.
Mamma och pappa ligger också här. De ligger i en annan avdelning inte så långt härifrån. De mår bra. Bara några sår. Jazmyn och Jaxon klarade sig också, mormor och morfar tar hand om de.
Dörren till Maddies rum öppnades, och stängdes. Doktorer gick in och ut.

Och här satt vi. Jag, Chaz, Ryan och Lissie. Jag hade ringt Steve och berättat vad som hänt och han var på väg hit.
- Är ni annhöriga till... Madelene Jones? Sa en mörk,  grov röst.
Jag såg upp. En lång man med brunt hår och gröna ögon. Han bar en vit rock och vita byxor som slutade vid fotleden.
- Ja. Klämde Chaz fram.
- Jo, vi har sytt nu och hon är vaken, men hon är riktigt utmattad. Hon pratar inte så mycket och har ont i huvudet. Men om ni vill får ni gå in en och en om ni vill. Sa han och jag såg på Chaz.
- Du kan gå in först. Log jag och han nickade tacksamt.

Han gick med doktorn in och det vart tyst.

Maddie

Plötsligt öppnas dörren och Chaz och Mr. Grayson kommer in. Chaz spricker upp i ett leende och Mr. Grayson går ut.
- Hej Maddie. Sa Chaz och satte sig på en pall bredvid sängen.
- Hej. viskade jag hest.
- Hur är det? Frågade han och jag ryckte på axlarna.
- jag överlever. Sa jag och klämde fram ett fakesmile.
Han log lite smått och tog min hand.
- Vad var det som hände? sa han och några tårar bildades i ögonen.
Jag berättade allt. Från början till slut. Allt han sagt. Allt han gjort. Tårar kom från båda.

Chaz

Jag pussade hennes hand och gick ut. Justin, Ryan och Lissie satt där och väntade. Justin såg upp och jag log smått mot honom.
- Gå in.
- Tack.
Jag visste att han inte skulle bli glad. Jag visste att han skulle bli förbannad.

Justin

Alla ord Maddie sagt bara for runt i min hjärna. En känsla blandad med ilska och oro. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag vet inte vad jag skulle göra.
-----------------------------------------

Förlåt för skitkort kapitel! Men jag har inga idéer. Måste verkligen tänka ut något bra. Blev inga bilder för att jag är trött efter en jobbig idrottsdag. Hoppas det är okej!