(Vi säger att hon gick ut nian förra året, så hon ska börja på gymnasium)

- Lycka till nu. Första dagen på gymnasiet, grattis. Log Steve och jag log tillbaka.
- Tack. Vi ses sen. Sa jag och gick ut.
Jag tog min alldeles nya bil och startade motorn. Jag gasade iväg till 'skolan'.
Sakta körde jag till en ledig parkeringsplats och stängde av motorn. Ungdomar gick fram och tillbaka. En del gick andra året, det märkte man. Jag klav sakta ut och smällde igen dörren.
Men långsama steg gick jag mot entrédörren. Jag öppnade och gick in. Överallt fanns dörrar. Jag skymtade ett café längre bort vid stora panorama fönster. Vita bord, röda stolar. Vitt golv, vita väggar och röda dörrar. Modernt, tänkte jag och gick mot en liten informationdisk. Bakom disken stod en tant i vit rock och glasögon ute på nästippen.
- Hej. Vad kan jag hjälpa dig med? Sa hon vänligt och gav mig ett leende.
- Jag är ny, ska börja första året. Vart ska jag gå?
- Vad ska du läsa?
- Mode.
- Oh, här har vi Amerikas nästa modell. Flinade hon och jag skrattade. Första året, modell. Sa hon tyst och kollade på en dator. Du ska vara i klassrum... 64a. Där borta, ta till höger och första dörren till höger. Sa hon till slut och pekade på en korridor.
- Tack. Log jag och började gå.
Till höger, första dörren på höger sida. Jag la det på minnet, drog ett djupt andetag och öppnade dörren.
Några få tjejer satt vid bänkarna och en tjej, ganska ung, stod vid Whiteboarden.
- Hej, välkommen! Ska du läsa mode? Sa hon vänligt och gav mig ett skimrande  leende.
- Ja. Log jag och hon sa att jag skulle sätta mig.
Jag slog mig ner ganska långt bak och granskade antagligen lärarens rörelser. Ganska lång, blont hår i en tofs, smala ben som täcktes av märkesjeans, smal  midja och mage och smala armar, typiskt modelaktigt. Hon skrev 'Välkomna till modeföreläsning, första året! Jag heter Rachel Valentine'

Jag såg runt på alla som nu suttit sig ner. De såg minst lika nervösa ut som jag. Min blick fångade en tjej med blont axellångt hår, blå/gråa ögon, gulligt ansikte och smal kropp.
Hon mötte min blick och gav mig ett litet leende.


Jag log lite tillbaka och vände blicken mot Rachel som hade börjat prata.

***

- Jag är hemma! Ropade jag och la min väska på golvet.
- Hur var det? Sa Steve som kom ut från köket.
- Bra. Roligt. Log jag och gick upp på mitt rum.
Min mobil ringde och jag slängde mig över den. Justin. Jag log.
- Hej Justin!
- Varför sa du inte att du flyttat till LA?! Utbrast han direkt.
- Jag ringde! Men du svarade inte! Sa jag.
- Varför ringde du inte igen? sa han lite lugnare.
- Jag var upptagen. Sa jag tyst.
- Med vad?
- Är det här något förhör eller?! Röt jag.
- Maddie förlåt om...
- Jag har precis börjat plugga och kan inte hålla på såhär, jag måste konsentrera mig på plugget.
- Hålla på hur då?
- Jag ringer dig. Hejdå, puss.

***

- Maddie! Det är mat! Ropade Steve och jag sprang ner till honom.
Vi började äta under tystnad, men snart avbröt Steve den.
- Så... Fick du några nya kompisar?
- Ja. En. Tanya. Hon och jag går i samma klass. Log jag och han nickade.

- Maddie, telefon. Log Steve och jag tog telefonen från hans hand.
- Hallå? Sa jag och tog ett chips i min mun.
- Maddie, lägg inte på nu. Sa Justin och jag suckade.
- Justin, jag måste konsentrera mig på studierna. Sa jag.
- Jag vet. Men snälla, var inte arg på mig.
Egentligen vet jag inte varför jag är arg på honom. Ingen av oss har ju gjort något. Men vi lever helt olika liv. Han är världskänd och jag är en tjej som lever ett vanligt tonårsliv. Kommer det gå? Visst, vi har klarat det så här långt, men kommer det gå i fortsättningen?
----------------------------------------

Förlåt för kort, men våra gäster kommer snart :) Kommentera!!!!!!