En solig juli dag här i Stratford. Solen sken, fåglarna kvittrade och vinden susade i träden.
Och här var jag. På stranden. Klädd i en svart bikini och jeansshorts. Med min kära bror och två kära vänner. Ryan och en vän som jag träffade för tre veckor sedan, Lissie.

Lissie Latterman. Ny inflyttad här i Stratford. Vi möttes på stan när jag var inne på Forever 21. Hon berömde min klädstil. Ganska mystisk men ändå ganska öppen.

- Ska vi gå och köpa glass? Sa jag och de andra nickade.
Jag gick med Lissie-även kallad Liss-bakom killarna. Sanden brände under mina fötter vilket fick mig att rysa. Solen brände i ryggen på mig och håret värmde nacken.
Snart satte jag upp håret i en bulle på huvudet.
- Pax att betala! Utropade Liss.
Juste, glömde jag nämna att hon är dotter till en världsberömd kirurg?
- Åh! Okej, tack sååå mycket! Jag betalar tillbaka. Sa jag och hon log vänligt tillbaka.
- Nejdå, det behövs inte.
- Jo!

Men allt slutade med att vi satt på våra handdukar, i sanden med glassar i handen, köpta av Liss.
- Får jag smaka din? Sa jag och hon nickade, log och gav mig sin glass.



Nu undrar ni kanske något i stil med 'men hallå? Justin då?' 'har du glömt honom?' men tro mig, han är i mina tankar jämt. Det har ni gått två månader sedan han åkte. Och snart börjar jag skolan, så jag antar att han stannar i ATL. Det bör han göra. Även om jag saknar honom. Men... Ja. Vem vet? Han kanske kommer... Någon dag.

***

- Maddie! Frukost!
- Kommer!

Snabbt drog jag på mig min morgonrock och tofflorna innan jag med trötta steg gick nerför trappan. Jag såg in i köket där Chaz satt med pannkakor framför sig.
- Jobbar mamma? Sa jag och han nickade.

- Vad ska vi göra idag? Log Chaz. Vi kan... Spela fotboll, basket eller....
- Chaz, har du sett vädret eller? Avbröt jag och han såg ut genom fönstret.
- Haha, opsii. Sa han busigt.
Ute slog regndropparna i backen. Vinden blåste som aldrig förr och det såg ut att vara storm. Så jag tog med min skål med flingor och mjölk och slog mig ner framför teven.

- En ny storm drar sig in över södra Kanada. Kraftiga vindar och kraftig nederbörd. Vi rekomenderar er att stanna hemma om ni bor i närheten. Tack för oss. Hejdå.

Jag suckade, stängde av teven och såg ut. Sakta reste jag mig upp och gick fram till altandörren och la handen på den. Jag drog tyst upp den och klev ut. Vinden tog direkt tag i mig och var nära på att dra omkull mig. Men jag återfick balansen. Eftersom jag stod under tak vart jag inte blöt, men skulle jag ta ett steg ut skulle regnet döda mig, så jag valde att gå tillbaka in igen. Då kom plötsligt Chaz ut från köket med en sorgsen blick.
- Chaz, vad har hänt?! Sa jag och han tog min hand.
 (Tänk er att han är inne, inte ute)

- Jag är så ledsen, Maddie. Sa han.
- Säg vad som har hänt! Sa jag och oron steg i mig.
- Hon är död.
Mitt hjärta stelnade till.
- Vem? Sa jag med tyst, sprucken röst.
- Din mamma.
Då sprack hela mitt hjärta. Hela min värld vändes upp och ner. Allt snurrade. Bokstavligt.
Jag vart yr och satte mig i soffan. Efter bara några sekunder kom tårarna.
Min mamma. Min kära mamma. Hon som jag alltid pratade med efter skolan. Hon som jag sprang till när jag var ledsen. Hon som alltid var där. Ändå hade vi ingen bra relation på slutet. Jag skulle behandlat henne bättre.

Chaz satte sig bredvid mig och kramade mig hårt. Tårarna bara rann. De tog aldrig slut.

***

Efter någon timme satt jag på mitt rum och kladdade på ett papper. Chaz var där nere och pratade med olika personer. Imorse hade jag vaknar och tyckt att... Det skulle bli en bra dag! Och se hur det slutade. Började med ett leende och slutade i tårar. Tårar, tårar, tårar... man kan tro att det är allt som finns i min värld. Tårar.

Plötsligt började min mobil ringa. Jag tog den och såg på namnet Justin. Jag tryckte på Svara och la den mot örat.
- Gumman! Chaz berättade, jag är så ledsen! Sa han dirket.
- Hej på dig också. Sa jag tyst och försökte skratta lite, men det lät väldigt konstigt.
- Gud, jag är så ledsen. Hur är det?
- Jag överlever. Suckade jag och la mig på mage i min säng.
- Aww...  Shawty, jag finns. Du måste ringa om du vill prata.
- Men du har ju konserter och massa saker.
- Jag har mobilen backstage. Varje paus och sådant tittar jag på den, om du har ringt ringer jag upp.
- Okej. Hur går det för dig då? Sa jag och försökte komma in på ett annat samtalsämne.
- Bra. Vi är i Europa just nu, Frankrike rättare sagt.
- Kan du inte köpa en mimare åt mig? Skojade jag och han skrattade.
- Visst.
- Aja, men jag måste stänga av nu. Måste hjälpa Chaz.
- Okej, men ring om det är något. Jag menar det.
- Okej. Tack, puss hejdå!
- Hejdå!
--------------------------------

Sååå.... tack för att ni kommenterar, means alot! Puss PUSS! KOMMENTERAAA ! xD p.s Ni äger fett! <3<3