En månad senare

Jag satt på mitt rum och grät. Grät så tårarna föll ner på golvet. Jag packade min resväska.
Kan någon gissa vad som hänt? Jo, jag ska flytta till pappa. Mike och Chaz tyckte att det var bäst. Men vafan, jag känner honom inte ens!

***

- Hejdå Maddie. Sa Mike och gav mig en kram.
- Hejdå.
- Jag kommer sakna dig. Sa Chaz och gav mig en hård och lång kram.
- Jag kommer sakna er med. Log jag innan jag tog min resväska och började gå mot incheckningen.
Jag checkade in min väska, vinkade till Chaz och Mark och gick igenom gaten.

- Gate 6 till Los Angeles är nu öppen.

Jag gick snabbt dit och klev på planet.

***

Jag gick av planet och såg mig omkring på flygplatsen. Massa människor stod överallt. Men snart såg jag ett bekant ansikte. Steve.
Han brast ut i ett leende, samma sak med mig, fast inte lika stort.
- Hej Maddie. Log han och kramade mig när jag kom fram.
- Hej Steve. Sa jag och kramade tillbaka. Jag menar pappa. La jag till och han skrattade lite.
- Det är lugnt om du inte vill kalla mig pappa. Jag menar... Jag har ju inte direkt varit en.
JAg log lite innan han tog min resväska och vi började gå mot utgången.
Vi hoppade in i en stor, svart Mercedes.

Vi passerade ett shoppingsecentrum, villa områden, stora skyskrapor(stav) och mycket mer. Men när vi kom in i andra villaområdet stannade vi vid ett fint, mellanstort hus.


Mörkret hade börjat falla. Klockan var 7 här.
Steve visade mig vardagsrummet och köket som låg på första våningen.


- Ditt rum är där uppe, andra till vänster. Log han och jag nickade.
Jag slet med att få upp min tunga resväska upp för trappan och när jag lyckades pustade jag ut.
Jag tog tag i dörrhandtaget och öppnade.


Jag log. Sakta gick jag in och släppte resväskan för att kolla runt. Jag gick till badrummet och där fanns en till dörr. Den ledde till en lite WIC (Walk-in-closet). JAg storlog. Plötsligt längtade jag till att få packa upp.
Så jag hämtade resväskan och började lägga in kläderna och skorna.
- Maddie! Kan du komma?! Ropade Steve.
- Ja!
JAg gick ner till köket där Steve stod och bläddrade bland papper på köksön.
- Grannarna kommer hit på middag. Mrs. Montegro, hennes man och deras barn. Sa han utan att ge mig en blick och jag nickade.
- Okej. Vilken tid?
- Ehm... han såg på klockan. Om en halvtimme.
- Okej.
JAg sprang då upp på mitt rum och drog på mig en rosa midjehög kjol och sedan ett svart spets linne under. När jag tagit på mig ett halsband med ett kors på och silvriga armband hörde jag dörrplingan där nere. Jag böt snabbt örhängen innan jag gick ner.

Justin

Åh, gud vad jag saknar henne. Men nu är vi bara minuter från varandra. Undrar vad hon gör.
Vi stannade utanför mormor och morfars hus, men jag sprang över till Maddie.
Jag knackade på och Mike öppnade.
Han hade gråtit.
- Vad har hänt? Sa jag och Chaz kom upp bakom honom, och som Mike hade han gråtit.
- Justin, Maddie är inte här. Sa han.
- Va? Sa jag och kände mitt hjärta falla i bitar.
- Hon åkte igår. Fortsatte Mike.
- Men vart?
- Till hennes pappa, Steve Martins. Sa Chaz och gav mig ett litiet sorgset leende.
- MEn... Varför?
- Har hon inte berättat? Sa Chaz förvånat.
- Berättat vad?! Sa jag halvt irriterat.
- Hennes mamma har dött. Så vi tyckte hon skulle bo hos sin pappa.
Allt försvann. Mitt hjärta. Mitt sinne. Min själ. Allt!

Maddie

Vi satt runt middagsbordet och åt mat. Steve-eller pappa- pratade med Mrs. och Mr. Montegro medans jag pratade lite med barnen, Michelle och Lucas.
Michelle var lika gammal som mig, och Lucas var två år äldre.
- Så... Var bodde du innan? Sa Michelle och tog en tugga av fläskfilén.
- Stratford. I Kanada.
- Jo, nå vet jag vart det ligger. Log hon och jag log tillbaka. JAg menar, Justin Bieber har ju växt upp där. Fortsatte hon och jag log igen.
- Ja...
- Träffade du honom? Sa hon lite intresserat.
- Ja, nog gjorde jag det.
- Va?! Seriöst? Coolt! Sa hon och jag skrattade lite.
- Ja. Sa jag. Kanske det kanske. La jag till tyst för mig själv.
----------------------------------

Sooo.... Kommentera!
P.S På söndag ska vi ha julbord (jag vet, sjukt tidigt men det är en tradition i våran familj) och gästerna kommer vid fyra. PUSS!!