En vecka senare

- HAHA!
- MEN VADÅ?! Han är ju ass snygg!! Skrek Lilly vilket fick mig att skratta mera.
- HAHAHA! Du är faktiskt kär i Nico, men du har aldrig träffat honom! Skrek jag och skrattade ännu mer.
- MEN VAD?! Du har ju faktiskt visat en bild! Avgjorde hon, vilket fick avsluta den diskotionen.

Mamma hade precis ringt och sagt att Nico skulle komma om tre dagar. Han är två år äldre än mig och Lilly, och Lilly gillar honom redan. Nico är alltså min kusin från Mexico.


- Okej... Vad ska vi göra när han kommer hit? Sa Lilly.
- Vi? Haha, vem har sagt att du ska vara med? Skrattade jag.
- Ja... Jag! Log hon och jag nickade.
- Okej. Men vi kan väl typ... Bowla? Sa jag och hon stor log.
- JAA!! Och så lotsas jag att jag inte vet hur man gör så visar han och håller om mig... Sa hon drömmande vilket fick mig att skratta. Bara för att jag har drömmar. Mumlade hon vidare.
- Haha, jag lever min just nu.

***

- MADDIE! VI SKA HÄMTA NICO! Ropade mamma nerifrån och Lilly skrek.
- Kom nu! Sa hon coh drog med mig ner för trappan och vidare till hallen där vi tog på oss våra skor.
Vi gick sedan ut till mamma som satt i bilen och hoppade in, jag fram hon bak. Mamma gasade på till flygplatsen och Lilly var mer uppspelt än mig. Hon satt och skakade på ena benet och nynnade lite medans hon fixade håret 24/7. Jag och mamma bara skrattade åt henne.

- Flight 304 från Mexico har landat. Ropade de ut i högtalarna.
Lilly och jag började le. Jag för att jag har saknat honom, Lilly för att hon ville se honom. Snart ser vi många människor komma ut från ett valv. Min blick söker efter Nico, men jag ser honom inte.
Efter några minuter ser jag en kille med brunt, kort hår som står upp och fina ögon-Nico. Jag ler större och när han ser mig ler han också.
Jag springer fram till honom och kastar mig i hans famn.
- Nico! Utbrister jag och han skrattar.
- Hey Maddie.

Vi går tillsammans till mamma och Lilly.
- Hej Nico, det var länge sedan. Säger mamma och ger honom en kram.
- Ja, det var det. Ler han.
- Nico, det här är Lilly, min bästa vän. Säger jag och nickar mot Lilly.
- Hej. Nico. Ler han och sträcker fram sin hand.
- Hej, Nico. Som du hörde, jag är Lilly. Säger hon och skakar hans hand med ett stort leende.
Jag fnissar åt henne innan jag tar Nicos resväska och vi börjar gå mot parkeringen. Mamma låser upp bilen och jag öppnar bagageluckan(stav). Jag lyfter in resväskan innan jag smället igen luckan och hoppar in fram, medans Lilly och Nico sätter sig bak.
- Vad gör Justin idag? Säger mamma till mig.
- Inget, tror jag. Men jag sa att jag hade annat att göra. Säger jag.
- Okej, han tog inte illa upp då? Sa hon och jag skakade på huvudet.
- Nej, det tror jag inte.
- Vem är Justin? Säger Nico.
- Min kille. Ler jag och han flinar.
- När får man träffa honom då?
- Vet inte. Flinar jag.

***

- NICO! Utbrister jag när han tar min mobil och går in på meddelanden. 
- 'Så, när ses vi nästa gång?<3<3'. Läser han innan jag rýcker ur min mobil ur hans händer.
- Tack. Muttrar jag.

Justin

Åh, vad ska jag göra?! JAg måste prata med henne, men hon kan ju inte träffas! Hon måste få veta. Jag kan ju inte bara åka. Undrar om hon är hemma eller om hon är borta. Kan jag gå till henne? Ska jag vänta? Ska jag ringa? Jag vet inget just nu!
Då bestämde jag mig för att ringa igen.
Så jag tog upp mobilen och slog in Maddies nummer.
En signal... Två signaler.... Tre signaler... Fyra signaler.
- Hallå? Hörde jag henne säga.
- Hej! Det är jag. Sa jag och log för mig själv.
- Oj, hej Justin!
- Hej, jo. Kan vi prata?
- Vi pratar ju nu. Skrattade hon. och en rysning for genom hela mig.
- Haha, jo, men kan du komma till parken?
- Ehm... Det går tyvärr inte. Jag är upptagen. Sa hon och jag hördes Lillys skratt i bakgrunden.
- Jaha... Okej. Men kan du ringa när du har tid? Sa jag och hela jag sjönk ihop.
- Ja! Det gör jag. Hejdå!
- Hejdå, puss. Sa jag, men hon hade redan lagt på.

Jag suckade och la mig ner på sängen igen.
Vad var det hon gjorde igentligen?
--------------------------------------

Så... Förlåt för ett sent kapitel. Men jag fick migrän anfall i skolan och var tvungen att åka hem. Sedan har jag haft ont i huvudet hela dagen.
Tack till alla som stannar kvar på bloggen!!! <3 Kommentera!