Justin


- Hej Justin! Utbrast mamma och gav mig en stor kram när jag kom ut från gaten.
- Hej mamma. Log jag och kramade henne tillbaka.
- Varför kom du hem så plötsligt? Sa hon när vi började gå mot utgången.
- Hemlängtan. Ljög jag.

Maddie

JAg drog i min fot i min ena Converse och knöt.
- Vart ska du? Sa Nico som kom ut från köket med en chipspåse i handen.
- Till Justin. Sa jag och han nickade.
- Key.
Jag drog på mig min jacka och sedan gick jag ut till gatan.

Snart såg jag Justins morföräldrars hus, vilket fick mig att le. Jag knackade på och hörde steg ifrån huset. Snart öppnade Justins mormor.
- Hej Maddie! LOg hon.
- Hej! Är Justin hemma? Sa jag och hon såg förvånat på mig.
- Justin? Nej, han åkte igår.

Justin

- Justin! Vill du ha mat?! Ropade mamma.
- Nej tack! ROpade jag tillbaka och fortsatte titta på bilderna från Mexico.
En på alla. En på mig och Maddie. En på mig och killarna. En på tjejerna. Jag log lite, men kom på mig själv och drog bort biten av fotot där Maddie var. Sedan tog jag de bitarna och slängde i papperskorgen. Sedan satte jag in bilderna i en scrapbook (stav) och skrev 'Mexico 2011'  på framsidan.



När alla bilder satt på plats skrev jag lite om vad det var på bilderna. Vad vi gjorde och så.
När det sedan var klart så satte jag mig vid min Mac. Jag surfade in på Twitter och skrev lite nytt, följde några fans och kollade andras sidor. Plötsligt hade Maddie skrivit en ny Tweet. Av ren vana så kollade jag.
I'm sorry! I don't know what I have done, but I'm sorry! #SadFace

Jag loggade ut och gick fram till fönstret. Regnet stod som spön i backen och mullret från åskan lät mer och mer för varje sekund. Blixtrarna lös upp hela himlen.



Överallt på teven och radion säger dem att det ska bli storm, inte bara en liten, utan en stor storm, störst på 10 år. Fast... Hur ofta säger de inte det liksom?

Maddie

- Är du säker på det här? Sa Lilly och gick med mig till den stora dörren.
- Ja. Helt säker.

***

- Flyg till Atlanta, Georgia är inställt på grund av stor storm. Vi upprepar, flyg till Atlanta, Georgia är inställt på grund av stor storm.

Jag suckade högt innan jag vände mig om mot Lilly.
- Happ. Får vänta då. Sa jag innan vi gick tillsammans till gatan igen.

Justin

Flera träd hade vält, blixten har slagit ner på flera platser runt om.
- Justin! Ropade mamma.
- Ja!
- Jag åker till affären!
- Okej! Var försiktig! Ropade jag och hon ropade ja.

I köket var det mörkt och tyst. Endast det låga ljudet från teven hördes. MEn snart fyllde en signal mitt huvud. Min mobil.
Jag sprang upp och svarade utan att titta vem det var.
- Hallå? Sa jag.
- Justin?
Jag stelnade till. Shit. Nej nej nej!
- Vad vill du? Sa jag stelt.
- Jag vill ha en förklaring på vad jag har gjort! Jag tänkte flyga till dig men...
Jag la på. Jag orkar inte prata med henne nu. Jag ångrar verkligen inte att jag åkte hem. Verkligen inte. Men jag kan inte motstå att saknar henne. Men jag vet att jag inte kan ta tillbaka henne. Även om hon är min stora kärlek.

Ibland undrar jag om jag gjorde rätt i att göra slut och bara sticka, eller om jag fattade allt fel. Är jag för hård mot henne? ÅÅH! Jag hatar alla mina tankar som åker runt i mitt huvud. Jag hatar alla ord som åker runt som ett race i mitt huvud.

Nico

Jag hatar att se Maddie såhär ledsen. Justin uppfattade allt fel. Han förstod verkligen inte. Maddie satt inne varje dag, och varje gång jag går in för att se om hon lever så sitter hon i fönstret och tittar ut. Som om hon väntade på att hennes liv skulle komma tillbaka.

Jag tog upp min mobil och gick in på kontakter. Jag letade efter 'Justin'. JAg hade tagit hans nummer från Maddies mobil för att ringa upp honom och förklara. Maddie visste ingenting, vilket var bra.
- Hallå? Hörde jag en hes stämma säga.
- Ja, hej! Jag heter Nico och är Maddies kusin från Mexico.
- Jaha? Sa han ointresserat.
- Jag ringer för att förklara.
Han vart tyst.
- Det var mig Maddie satt på i soffan. Innan hade jag kittlat henne, då satte hon sig på mig och skulle kittla mig. Hon skrattade för att jag inte var kittlig och sedan kom du.
- Jag fattar inte.
- Säg vad du inte fattar så berättar jag.
- Varför berättade hon inte att hennes kusin skulle komma på besök?
- Det får du fråga Maddie om. Jag kan inte direkt tänka som en tjej. Sa jag och han skrattade.
- Okej, men tack så mycket för att du berättade.
- Så lite så. Men Maddie är förstörd. Jag vet inte om hon är arg på dig eller inte, men ledsen är hon.
- Okej, jag ringer henne.
- Gör så!

Maddie

Plötsligt kommer Nico in i rummet med min telefon i handen.
- Till dig. Viskar han och ger mig mobilen.
- Hallå? Säger jag tyst.
- Hej Maddie, det är Justin.
-------------------------------------

Hur tror ni det här slutar? :) Aja, har en ny design på gång btw.
KOMMENTERA!!!!