Let Your Heart Speak TWENTYFIVE Thoughts...

Maddie la sig i sin säng och jag bäddade klart soffan. Jag drog sedan av mig tröjan och kröp under täcket. Sakta la jag ner mitt huvud på den mjuka kudden och slöt ögonen.
- Justin... Viskade Maddie.
- Ja. Viskade jag tillbaka.
Jag hörde hur hon rörde på sig i sängen, jag tror att hon satte sig upp.
- Jag älskar dig. Viskade hon tyst.
Jag satte mig upp och såg på henne. Månens sken strålade rakt på hennes ansikte, vilket fick hennes ögon att glittra som diamanter.
- Jag älskar dig med. Viskade jag.
Sedan la hon sig ner och jag gjorde detsamma.

***

Ett skrik fyller mina öron och jag sätter mig hastigt upp. Det är Maddie.
Snabbt rusar jag upp och springer fram till henne.
- Maddie! Vad är det? Sa jag och hon satte sig upp.
Svetten rann på henne och kinderna var våta av tårar. Hon la handen på magen och blundade hårt.
- Justin, få det att sluta! Grät hon och jag tog min hand på hennes arm.
- Vad är det, Maddie?
- Det gör ont! Grät hon och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag ringde killarna.
Efter några sekunder knackade det vilt på dörren. Snabbt sprang jag och öppnade och Chaz rusade fram till Maddie.
- Madde? Hur är det? Säger han och smeker hennes hår.
Hon grät lite mindre nu och lutade sig utmattat mot Chaz axel. Han la händerna på hennes rygg och drog dem upp och ner.

***

Efter en hektisk natt så satt vi nu på frukost buffén. Smaken av vattenmelon fyller munnen när jag stoppar in en bit i min mun. Sakta tuggar jag medans jag skådar Maddie som sitter och petar med gaffeln i maten. Jag sväljer melonen.
- Vad är det Maddie? Sa jag och la ner händerna i knät.
- Inget. Sa hon tyst och fortsatte peta i maten.
- Varför äter du inte?
- Jag är inte hungrig. Sa hon och la ner gaffeln.
- Du måste äta. Sa Chaz bestämt.
Nu suckade Maddie och tog en bit melon på gaffeln, och förde den till hennes mun. Hon öppnade munnen och stoppade in biten.
Sakta tuggade hon innan hon svalde. Då lutade hon sig bakåt och la händerna på magen.

Ändå sedan hon vaknade har hon varit nere och tillbaka dragen. Det känns som om hela hennes värld faller samman. Men så kanske det är... Jag menar det här med Lilly. Vi har ju fortfarande inte hört något, men vi ska åka till sjukhuset idag, dels för att Maddie ska undersökas igen och för att se till Lilly.

Maddie

Ibland önskar jag att vi inte åkte till Mexico. Allt som hänt. Men det är något man inte kan förutspå. Det var väl helt enkelt bara ren otur. Och om Lilly inte vaknar igen så vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Min värld kommer liksom inte att fungera. Som... Utan batterier funkar inte en ficklampa. Utan Lilly funkar inte min värld.

Ibland önskar jag att jag  aldrig flyttat till Stratford. Då skulle jag aldrig lämnat Lilly. Fast då skulle jag inte träffat Justin. Men om det var meningen att det skulle vara vi två skulle Gud fixa det på ett annat sätt.

- Maddie, vad tänker du på?
Jag lyfter blicken från mitt knä till Justins oroliga blick.
- Inget. Säger jag tyst och ser ner i mitt knä igen.

Tankarna börjar flyga omkring igen och jag försöker få dem att sluta, vilket är omöjligt.

***

Nu var vi på sjukhuset och Chaz körde in mig till Cathrines kontor. Chaz knackade på, hon sa kom in och vi gick in. Hon satt och läste massa papper vid sitt stora skrivbord. Hennes blick lyftes och log när hon såg mig.
- Hej Madelene! Hur är det? Sa hon och gick fram till mig.
- Bra. Sa jag och gav henne ett fakesmile.
 
- Det var väl bra det då.
Hon tog över från Chaz och sa att de kunde vänta där inne. Hon körde in mig till ett rum och jag reste mig upp och la mig i sängen.
Medans hon tog blodprover och sådant så frågade jag:
- Hur är det med Lilly?
Hon vände sig om och stannade där hon var med blicken på mig.
- Det blev värre inatt. Hennes puls sjönk och hon slutade andas i några sekunder. Men nu är det stabilt igen och vi hoppas på det bästa.
- Men hon har inte vaknat?
Hon skakade på huvudet när hon stod med ryggen mot mig och fixade med olika saker på bänken.
Jag suckade tyst och såg ut genom fönstret. Solen sken och himlen var blå. Fåglar flög hit och dit och massa folk sprang fram och tillbaka.
------------------------------

Så, jag ska äta frukost nu. Jag är själv hemma och min kompis KANSKE ska sova här. Så vi får se när nästa kommer. PUSS och kommentera!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0