Fight For The Love 24#Titanic

Nu sitter vi på hotellet igen. Vi alla sitter i Larrys rum. Taken har precis slutat och nu sitter vi mest och småpratar. Eller, killarna gör det. De pratar om... något. Medans jag bara sitter och tänker för mig själv. Undrar om Justin sitter på planet nu. Kanske är han redan framme? Eller nej, han kanske inte ens har åkt ännu. Varför tänker jag så mycket?! Jag måste verkligen sluta med det här... Och nu lotsas jag att jag pratar med mi själv i hjärnan också. Men SLUTA!
Jag fnissar och himlar med ögonen. 
 "Vad?" frågar Zayn med ett flin.
 "Inget, absolut inget" skrattar jag och de ser konstigt på mig.
Plötsligt knackar det på dörren och Louis går för att öppna. Han pratar med någon innan steg hörs. Jag vänder mig mot dörren och ser min största kärlek stå där.
 "Justin!!!" skriker jag och springer mot honom.
Jag kastar mig i hans famn och han håller mig hårt intill sig. Han viskar att han är ledsen för att han inte trodde mig. Han viskar hur mycket han har saknat mig. Han viskar hur mycket han älskar mig.
 "Det är nu ni ska kyssas" viskar Louis ganska högt och vi skrattar.
 "Lite avundsjuk kanske?" flinar jag och Justin kramar mig bakifrån.
 "Absolut inte" ler han och jag fnissar.
JAg och Justin bestämmer oss för att gå till mig. Vi byter sedan om till pyjamas och sätter på en film. Sedan sätter vi oss i sängen, Justin med ryggen mot sängstommen och jag emot Justins mage. Jag sitter liksom mellan hans ben (misstolka ej). Han drar armarna om mig och jag lutar mitt huvud mot hans bröstkorg. Filmen börjar och Justin smeker min hand med sin tumme. Det är Titanic. Oh shit, jag kommer gråta som en liten bebis. Men den är bra. Jag tror att det är en av mina favort filmer faktiskt. 

Filmen är slut och jag halvsover i Justins famn. Jag orkar knappt prata. Men jag kryper ner under täcket och bara sluter ögonen.
 "Godnatt" mumlar jag trött och Justin skrattar lite hest.
 "Godnatt, gumman" viskar han i mitt öra och lägger armarna runt mig.
Vi somnar väldigt fort, men vaknar igen av att min mobil ringer. Det står Louis på skärmen. Sakta tar jag upp den och svarar.
 "Ja" mumlar jag trött och hest.
 "Goooodmorgon kvinna!! Frukost om tio, CHAO!!!" skriker han i luren och lägger på.
 "Vem var det?" mumlar Justin trött.
 "Louis. Det är frukost om tio minuter" mumlar jag och vänder mig mot honom.
Snabbt kysser jag honom och går sedan upp. Jag drar på mig ett par jeans och ett randigt linne i vitt och grått. Sedan borstar jag mitt hår och låter det ligga lite lockigt över mina axlar. Sminket fick bli naturligt. Puder, mascara, läppglans och lite concealer. När jag dragit på mig mina vita Converse kommer Justin ut och drar på sig ett par vita Supras.
 "Nice. Jag vill också ha såna!" gnäller jag och går ut med honom skrattandes efter mig.
 "Haha, gulleplutt" flinar han.
Vi går ner till buffén och ser killarna sitta vid ett bord lite längre bort. Så när vi tagit frukost så sätter vi oss vid dom. 
 "Godmorgon turturduvor" flinar Louis och jag lipar mot honom.
Justin skrattar åt oss och vi börjar äta. Idag ska den första konserten vara. Snacka om att jag är nervös!

En månad senare

 "Vi måste fortsätta hålla kontakten" säger Niall och kramar mig.
 "Ja, verkligen. Jag kommer sakna er killar" säger jag med tårar i ögonen.
 "Aww, vi kommer sakna dig med, tjejen" säger Louis och kramar mig hårt.
Vi står på flygplatsen. Killarna tar flyget till England medans jag tar planet till Atlanta. Justin skulle tydligen komma hem om två dagar, men det får jag väl stå ut med.
 "Vi måste gå nu. Vi ses lillen" säger Liam och kramar mig hårt.
 "Lillen? Kom igen!"  Utbrister jag och kramar tillbaka.
Alla skrattar. Men snart kommer tårarna igen och de försvinner bakom hörnet. Mitt plan går om en halvtimme, men jag går i alla fall igenom säkerhetskontrollen och sätter mig vid ett kafé. Där beställer jag varm choklad med små marshmallows i. Till det får det bli en kaka med chokladbitar i. Sedan sätter jag i mitt headset och slår på Safe and Sound med Taylor Swift.
Jag visar mitt pass och biljetten för att sedan gå ombord på planet. Jag har en fönsterplats, som tur var. Bredvid mig satt en äldre kvinna. Hon pratade med sin man som satt bredvid henne. Hon klagade på något pris på en rock. Man såg att han inte orkade lyssna. Men hon bara pratade på. Sedan stoppade jag in mitt headset och när jag skulle sätta på musik hörde jag henne väsa till sin man hur osociala ungdomar var nuförtiden. Sedan slog jag på So Listen med Cody Simpson.
..................................................................................................................................................................
..............................................................

Kommentera på!
Förlåt för dålig uppdatering allihopa!! Har haft mycket att göra de senaste dagarna, så ja... Ganska kort kapitel också! Sorry about that...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0