När jag öppnade dörren så hörde jag mamma prata med någon. Pappas röst hördes inte till, inte Amelias eller Nicos heller. När jag gått till vardagsrummet dåg jag henne prata i telefonen. Hennes ansiktsuttryck var lite besvärat, men allvarligt. Jag lutade mig mot väggen och väntade på att hon skulle prata klart, vilket var inom några sekunder. Utan att bry sig om att jag stod där rusade hon till hallen och slängde på sig sina skor.
 "Hejdå!" Ropade hon innan hon smällde igen dörren efter sig.
Med en suck gick jag upp till Amelias rum, som var tommt. Nicos rum var också tomt. Så jag gick med tunga steg till mitt rum och lät dörren stå på glänt. Sedan gick jag fram till min gitarr och började spela på Down med Jason Walker. Medans jag satt där på sängen så tänkte jag på allt som hänt i mitt liv. Allt från bra till dåliga stunder. Jag var så inne i mina tankar att jag inte märkte tårarna som nu rann nerför mina kinder. Jag märkte inte ens Justin som stod i dörröppningen. Snabbt slutade jag spela och sjunga.
 "Hur länge har du stått där?" Frågade jag och torkade mina tårar.
 "Tillräckligt länge"
 "Varför är du här?" Frågade jag och han gick sakta fram till mig.
 "Jag såg en bil åka härifrån och ja, jag skulle kolla om du ville ha filmkväll med mig och mina kompisar" sa han och satte sig framför mig på golvet. 
 "Visst. Vilken film?" Sa jag och ställde tillbaka gitarren.
 "Jag tror det blir typ, Remember Me. Du vet, med Robert Pattinson" sa han och jag såg allvarligt på honom.
 "Du, jag är tjej, men jag är inte knäpp" sa jag och han skrattade.
Jag gick till min garderob och la fram mjukiskläder. Sedan schasade jag ut Justin som skrattandes gick härifrån. Jag böt om och tog bort mitt smink, eftersom jag antagligen skulle gråta. När jag lagt min mobil och nycklar i fickan så gick jag till köket och skrev en lapp till de andra. Efter det gick jag tillsammans med Justin  ut och låste huset. Sedan gick vi över till Justin. Därinne hördes skratt och skrik.
 "GUYS!" Ropade Justin för att överrösta dem som satt i soffan.
Två tjejer satt i hörnet av en soffa och pratade medans två killar - en yngre och en jämngammal - diskuterade något väldigt högt. Allas blickar vändes mot oss och jag blev smått generad.
 "Det här är Rebecca Parker, den nya tjejen" sa Justin och tjejerna reste på sig för att hälsa medans killarna bara nickade mot mig, för att sedan återgå till att diskutera.
 "Jag är Caitlin Beadles, kalla mig Cait" log den ena tjejen och kramade mig.
 "Hej!"
 "Och jag är Payton Rae, kalla mig Pay" sa den andra och kramade mig efter Caitlin.
Caitlin hade vackert, brunt, långt hår och Payton hade långt blont hår. De berättade lite om sig själva och jag berättade sedan lite om mig, men nämnde inte några "hemligheter" eller för många detaljer. Jag sa bara att jag flyttade hit från England för att pappa fått jobb, och att jag har två syskon.
När vi gick mot soffan så hälsade Mike och Christian också, innan vi startade filmen - Remember me. Jag tror faktiskt att både jag, Caitlin och Payton grät lite. Även om de inte erkännde det så tror jag också killarna grät lite. 
 "Gråter ni?" Frågade Cait förvånat och de skakade på huvudet medans de torkade några tårar.
 "Nej" sa de snabbt och vi skrattade.
 "Aww" sa vi tjejer i kör och alla skrattade igen.
Efter filmen satt alla bara och snackade. Tjejerna för sig och killarna för sig. Men snart kom Christian med förslaget Sanning eller konsekvens. Och för att vara snäll - eftersom alla andra ville - så var jag med. Justin hämtade flaska och han började också snurra. Den hamnade på Cait.
 "Sanning eller konka?" frågade han med ett flin.
 "Sanning" sa hon och alla killar suckade.
 "Fegis!" Utbrast de samtidigt och alla fnissade.
 "Vem är snyggast här inne?" Frågade han och hon log överlägset.
 "Helt seriöst? Asså, ren sanning? Jag" sa hon och alla brast ut i skratt.
 "Okej, vem förutom du?"
 "Var det inte en fråga?" Sa hon och han suckade.
Hon snurrade flaskan och den hamnade på Christian.
 "Sanning eller konka, Chris?" Frågade hon och han suckade.
 "Konka"
 "Vem av tjejerna är snyggast här inne?" Frågade hon och han blev röd.
 "Rebecca..." sa han tyst och jag rodnade.
 "Aww" Utbrast alla och jag slog till Cait som såg på mig med ett flin.
Han snurrade flaskan och den hamnade på Pay. Så höll vi på ett tag, utan att den hamnade på mig. Men som jag trodde så kom jag inte undan. Mike snurrade och den kom på mig.
 "Sanning eller konka?" Frågade han.
 "Sanning" sa jag snabbt och han log lite.
 "Okej... Har du någon kille?" Sa han och jag stelnade till.
Alla såg på mig och jag skakade sakta, men stelt på huvudet. Tårarna steg och jag reste på mig.
 "Ursäkta..." mumlade jag och gick därifrån.
Jag gick ut och ställde mig på trappan som gick till dörren. Den kalla vinden slog mig och jag rös till. Tankarna om Lucas kom upp, samtidigt som tårarna.

Caitlin Beadles

När Becca lämnade rummet såg alla oroligt på varandra.
 "Sa jag något fel?" Sa Mike oroligt och alla skakade på huvudet.
 "Jag kan prata med henne" sa jag och de nickade.
 "Men låt henne vara själv en stund" sa Justin snabbt och jag nickade sakta.
Vi satt tysta i fem minuter och sedan gick jag ut. Hon stod vänd mot gatan och jag hörde hur hon grät. Med långsamma steg gick jag mot henne och la en hand på hennes axel.
 "Jag vet att vi kännt varandra i några timmar, men du kan lita på mig. Du verkar vara en jätte bra vän och ja... Om du vill prata om det så finns jag här" sa jag och hon vände sig mot mig.
Tårar rann på hennes kinder och jag kramade henne försiktigt, men sedan hårdare och hårdare eftersom hon började gråta mer och mer.
Efter tio minuter, en kvart, så gick vi tillbaka till de andra, eller jag gjorde. Becca gick hem till sig.
I vardagsrummet satt de andra och kollade på teven. Deras blickar vändes mot mig och jag ryckte på axlarna.
 "Hon gick hem" sa jag och de nickade.
 "Berättade hon vad det var?" Frågade Chris och jag skakade på huvudet.
Då märkte jag att Mike inte var där. De berättade att han trodde det var hans fel och att Becca var sur på honom. Men så var det ju verkligen inte. Så jag gick upp till honom där han satt på Justins rum och slog mig ner bredvid honom på sängen.
 "Det är inte ditt fel. Hon berättade inte varför hon reagerade sådär, men jag är hundra procent säkert på att det inte är ditt fel. Du kunde inte veta, eller hur?" Sa jag och han nickade.

Rebecca Parker

När jag kom innanför dörren så smög jag till mitt rum. Där böt jag snabbt om till pyjamas och sedan la jag mig under det svala täcket. Där somnade jag snabbt och hamnade i drömmarnas värld.

Jag klev ut i morgonsolen och gick mot Justins hus. Han öppnade med ett leende och lät mig gå in. Tillsammans gick vi till vardagsrummet där de andra också satt. Men jag märkte någon mer sitta med ryggen mot mig.  Men jag kände igen håret... Lucas.
 "Lucas?" Sa jag med gråten i halsen och han vände sig om med ett elakt flin på läpparna.
 "Du ska ångra att du lämnade mig. Du ska få ångra och smaka på hämnd" sa han och gick mot mig.
Jag backade, men kom inte längre eftersom jag stod intill väggen. Lucas ställde sig nära mig och drog upp en kniv från ingenstans. Han höll upp den och högg mig flera gånger. Det gjorde så ont... Men det värsta var att jag aldrig dog. Jag stod bara där och skrek, tog emot smärtan. Förtjänade smärtan. Det går inte att beskriva hur ont det gjorde.

 "Becca! Becca! Vakna!!" Utbrast någon och skakade om mig.
Kvickt satte jag mig upp och insåg att jag låg i min nya säng, i USA. Bredvid mig satt Amelia. Hon såg oroligt på mig. Tårarna började forsa ner och hon höll mig hårt intill sig. Jag berättade allt om mardrömmen och hur mycket jag saknade honom, Tani, Brooke, Robin och Alex. Hur mycket de betyder för mig...
-----------------------------------------------

Soo... What do ta think?!?!? 15 kommentarer för nästa kapitel!! Det klarar ni ;)
Kommentera på!!!
 Xoxo