När jag vaknade sov Sam. Hennes vackra ögon var stängda och hon såg ärligt talat ut som en ängel. Hennes hand låg mot min bröstkorg. Jag tog den och blicken for till handleden. Chockat kollade jag närmre. Nej, sluta. Hon kan inte ha... Eller?
- Samantha! Vakna! Sa jag och skakade om henne.
- Mm... Mumlade hon.
- Varför Sam? Sa jag besviket.
Hon såg vad jag tittade på och drog undan handen direkt. Allvarligt såg jag henne i ögonen och tog tag i den igen.
- Jag gjorde det när jag sett dig med den där tjejen, när jag kom hem, typ. Jag mådde så dåligt. Sa hon tyst och jag såg sorgset på henne.
- Förlåt, jag vill verkligen inte såra dig. Sa jag och satte mig upp.
- Det är lugnt Justin, jag menar. Vi har lagt det bakom oss, eller hur? Sa hon och satte sig försiktigt upp.
- Du förstår väl att vi aldrig kommer glömma det.
- Att lägga det bakom sig betyder inte att man glömmer, det betyder att man inte tänker på det. Sa hon och reste på sig.
Först vinglade hon till lite, men sedan gick hon stabilt till köket. Jag gick efter och la armarna om hennes midja.
- Förlåt. Viskade jag och pussade hennes hals.
- Det är lugnt. Viskade hon tillbaka.
Hon tog fram ett glas som hon sedan fyllde med vatten. I en andning svepte hon i sig allt och jag skrattade åt henne.
- Lite törstig? Flinade jag och hon fnissad.e
- Nej, mycket! Log hon.
Hennes vackra leende... Åh, jag dör snart. Efter att ha ätit en liten frukost så satt vi tysta kvar vid bordet. Jag hade fått tvinga i Sam hennes frukost. Hon sa att hon inte hade någon matlust, men jag sa att hon behövde äta. Så efter några om och men så fick hon i sig allt hon hade på tallriken. JAg ställde in vår disk på bänken, eftersom elen fortfarande inte hade kommit tillbaka. Vi hade inte fått någon information om när elen skulle komma tillbaka, så vi kunde bara hoppas på att den skulle komma tillbaka snart. Vi slog oss ner i soffan och hon la sig i min famn. Sam suckade och jag började pilla i hennes hår.
- Mår du bra? Sa jag och hon såg upp på mig.
- Sådär. Sa hon och pussade min kind.
- Vad menar du?
- Jag mår illa och har ont i huvudet. Mumlade hon och tog handen på pannan.
- Doktorn sa att du kanske skulle må lite dåligt de kommande dagarna. Men det går över. Vill du ha en huvudvärkstablett? Sa jag och hon nickade.
Jag gick till köket och hällde upp vatten i ett glas, för att sedan ta fram en tablett. Sedan tog jag med det till Sam. Hon svalde tabletten och drack sedan vatten. När hon druckit upp allt så tog jag ut glaset igen.
- Tack Justin.
- Allt för dig gumman.
Jag kysste henne snabbt för att sedan krypa ner hos henne.

En månad senare

Justin var ute på en kort turné och ja... Jag var hemma och var sjuk. Eller, det trodde jag i alla fall. Jag mår illa varje dag och ja... Egentligen vet jag inte vad det var.
Jag kände hur något steg i halsen och jag rusade ut till badrummet för att sedan luta mig över toaletten. Efter att ha spytt så spolade jag och skjölde munnen. Sedan kröp jag ner under täcket igen. Mamma kom in och såg oroligt på mig.
- Mår du bra?
- Nej.
- Hade du och Justin, du vet...
- Mamma sluta. Avbröt jag och suckade.
Men när jag tänkte efter... Det var förra månaden, innan Justin åkte. Vi hade faktiskt det. Och när jag tänkte efter djupare så var min mens försenad.
- Mamma... Började jag och hon såg på mig med stora ögon.
- Oh, nej. Snälla säg inte det jag tänker på...
- Jag kanske är gravid. Sa jag och brydde mig inte om vad mamma sa.
- Oh nej. Sa hon och slog sig ner bredvid mig.
- Mamma... Jag är inte redo att bli mamma än. Sa jag med tårar i ögonen.
- Men du kanske inte ens är gravid. Vi måste testa. Jag kan åka och köpa ett test.
- Okej...
Hon gick ut och jag hörde utterdörren öppnas och sedan stängas. Dylan kom in i rummet och såg på mig med stora ögon. HAn hade lyssnat. Oh geez...
- Är du seriös? Är du gravid?
- Jag vet inte. Snälla lämna mig inte Dylan. Sa jag och fällde en tår.
- Aldrig att jag lämnar dig. Men vad tänkte du egentligen? Sa han och satte sig vid mig.
- JAg vet inte... Viskade jag och han kramade mig medans mina tårar rann.
- Har du berättat för Justin? Sa han  och jag skakade på huvudet.
- Nej, jag vågar inte... Tänk om han lämnar mig?
- Om jag känner honom rätt så gör han inte det. JAg tror att han kommer stötta dig till hundra. Men jag kan ringa honom om du vill?
- Nej, det är bäst om jag pratar med honom.
Han nickade.
- Men jag ringer honom när jag vet säkert om jag är gravid. Jag vill verkligen inte oroa honom i onödan. La jag till.
- Det förstår jag. Jag kommer alltid finnas vid din sida. Sa han och pussade min panna.
- Tack.
Efter några minuter kom mamma hem och jag tog med testet till badrummet. Fem minuter senare kollade jag på skärmen...

Jag plockade upp telefonen och ringde Justin som svarade efter några signaler.
- Hey babe! Hur är det? Är du frisk?
- Hey... Ehm, jag mår väl sådär...
- Jag saknar dig så sjukt mycket!
- Jag saknar dig med... Men Justin?
- Ja baby?
- Lova att inte bli arg...
- Jag lovar. Varför skulle jag? Sa han oroligt.
- Ehm... Jo... Jag har ju mått dåligt på sistone och... Justin, jag är gravid...
---------------------------------------

Förlåt för att det dröjde!! Ska nog skriva ett till nu! Det kanske kommer ut senare idag...
Kommentera!!
Xoxo