- Hallå? Sa jag halv surt.
 - Hej älskling!
 - Hur har du mage att ens kalla mig det? Röt jag och satte mig på sängen.
 - Vad menar du?
 - Du har ju fan inte ringt! Din tjej är gravid och du bryr dig inte! Halvskrek jag.
 - Förlåt gumman. Det är bara det att jag inte kan bli pappa än. Min karriär skulle gå åt skogen.
 - Tror du att det här är något jag valt eller? Nej, det har jag inte! Men har du tänkt på att på grund av min graviditet så kommer jag gå miste om hela min tonår som jag bara lever en gång?! Det har du inte tänkt på va? Kunde du inte bry dig om någon annan än dig själv?! Visst, det är tråkigt att din karriär kanske går åt skogen, men man kan inte direkt rymma från det här, Justin! Så ta och väx upp! Ring när du har något bra att säga. Som att du är redo att ta rollen som pappa, eller att du lämnar mig med barnet.

Jag klickade honom för att sedan börja gråta. Tårarna sprutade ut ur mina ögon. JAg la mig ner på sängen och bara försökte tänka på vad som nyss hänt. Justin hade ringt... Han vill inte bli pappa... Han kommer lämna mig... Jag kommer bli ensamstående mamma... Fan, mitt liv suger...

Justins perspektiv

 - Ring när du har något bra att säga. Som att du är redo att ta rollen som pappa, eller att du lämnar mig med barnet.
Orden klingade i mitt huvud. Alla frågor åkte runt i mitt huvud, som en berg-och-dal bana som åker om och om igen, utan att stanna. Jag vill inte lämna Samantha, men jag vet inte om jag är redo att förlora karriären... Mina fans, vad ska dem säga? Vad ska Scooter och Usher säga? Vad ska mamma och pappa säga? En tår rann nerför min kind och jag suckade. Vad har jag ställt till med? Varför just jag?

Två veckor senare/Samanthas perspektiv

Min mage har nu blivit rätt så stor. Så pass stor att jag behöver köpa andra kläder. Justin har inte hört av sig, så jag antar att han kommer lämna mig. Jag trodde inte han var den typen, men tydligen.
Sakta gick jag ner till köket med en hand på magen. Mamma satt där med en kopp kaffe och läste tidningen. Hon såg upp på mig och log.
 - Hej, hur är det? Frågade hon.
 - Bra. Log jag och började bre en macka. 
 - Justin har inte ringt? Sa hon och jag skakade på huvudet.
 - Nepp.
 - Okej. Jag tycker vi ska glömma honom. Jag menar, om han inte vill veta av barnet så har han nog ingen rätt att träffa det, eller vara med på förlossningen.
Jag nickade och hällde upp mjölk i en kopp för att sätta in den i mikron. När mikron pep tog jag ut koppen och hällde i lite oboy.
 - Vad ska du göra idag då? Frågade jag mamma och hon ryckte på axlarna.
 - Jag ska jobba på kaféet klockan tre.
 - Kan jag följa med? Frågade jag.
 - Visst, om du vill det så. Log hon och jag nickade.
 - Annars skulle jag väl inte ha frågat? Sa jag och hon skrattade.
 - Jo, du har nog rätt, som vanligt. Flinade hon och jag fnissade.

När klockan var två drog jag på mig mörka jeans och en söt topp. Min mage stack ut, men jag tycker bara det är gulligt! Jag vet inte varför, men jag tycker det är riktigt gulligt att vara gravid. Lite slarvigt borstade jag håret och gjorde en fläta som jag la på min högra axel. Sedan sminkade jag mig lite allmänt och sedan satte jag på mig ett par vita Converse och gick med mamma ut till bilen. Dylan var hos en kompis.
Jag gick med mamma in i kaféet och satte mig vid ett bord bakom disken. Cate stod just nu vid kassan, men mamma tog över.
 - Grattis, Sammi. Log Cate och jag log tillbaka.
 - Tack. Log jag och fixade en varm chocklad med små marshmallows i.
Cate fixade en bulle åt mig och jag log som tack. Sedan gick hon ut till borden och tvättade av dem lite. Det var inte så många här just nu, men några stycken. Ett äldre par satt i hörnet och en tjej i 19 års åldern satt vid dörren.
Jag la en hand på magen och kände hur hon sparkade. Ett leende spred sig i mitt ansikte.
 - Mamma, hon sparkar. Log jag och hon såg på mig med ett stort leende.
 - Aww, vad gulligt! Utbrast hon och jag fnissade. 
 - Är det okej om jag går och kollade på bebiskläder? Sa jag och hon nickade.
 - Absolut. Ring om det är något. Log hon och jag nickade.
Jag reste mig sakta upp och gick ut ur kaféet. Sedan styrde jag stegen mot en klädaffär. Längst bort var det bebiskläder. Jag köpte en mössa med öron på, strumpor, en liten tröja, små mjukisbyxor, en mjukisdress och mycket mer. Tjejen i kassan log mot mig när jag kom med allt till disken.
 - Grattis. Log hon och menade min större mage. 
 - Tack. Log jag ch betalade.
Jag tog påsen och gick ut ur affären. Sedan tog jag en taxi hem. Jag plockade upp mobilen och ringde mamma.
 - Hej gumman. Har du hittat något?
 - Ja, du får se när du kommer hem. Men jag åker i alla fall hem nu. Jag tror jag ska sätta på en film.
 - Gör så gumman. Ring om det är något.
 - Absolut. Puss hej.
 - Puss hej.
Vi la på och jag betalade chauffören. Sedan klev jag ur och gick in i huset. Jag drog på mig en mjukisdress och satte mig framför teven där Harry Potter gick. Jag vet inte vilken det var, är inte direkt ett fan av filmerna. Plötsligt knackade det på dörren. Sakta gick jag för att öppna. Men det stod ingen där. Utanför dörren låg några rosor och en lapp. Jag tog upp rosorna i högra handen och lappen i vänstra.

Hej Samantha
Jag är verkligen ledsen. Jag älskar dig jättemycket och jag är glad att vi ska ha barn tillsammans. Men jag har kommit fram till att jag inte kommer ta hand om barnet. Jag är verkligen jätteledsen, men jag är inte redo att riskera min karriär än... Du är säkert jätte besviken på mig just nu, och det förstår jag. Kom bara ihåg att jag älskar dig och kommer alltid att göra. Jag önskar dig lycka till med allt.
Puss och Kram Justin
----------------------------------

Whoaapp! Kommentera gärna vad ni tycker att hon är gravid så tidigt, jag har några idéer just nu.
Xoxo