8 månader senare

 - Sam! Det är mat! Ropade mamma.
 - Kommer!
Jag gick sakta ner till köket med handen under den stora magen. För någon vecka sedan fick vi reda på att det inte bara var en bebis, utan två. Tvillingar. Såklart vart jag jätteglad! Det var två tjejer. Mamma och jag åkte ut och köpte en till spjälsäng och ja, lite extra saker och såklart mer kläder. Numera är jag aldrig själv, eftersom jag kan behöva åka till förlossningen vilken dag som helst. Om man ska vara exakt så ska jag föda om tre veckor. Men jag kan ju föda tidigare. Så ja, vi är redo,  om man säger så.
Till middag vart det kött, sås och ris. Väldigt gott om du frågar mig. Dylan satt bredvid mig och mamma satt framför mig. Jag tog för mig och började äta.
 - Cola? Frågade Dylan och höll upp en flaska med iskall Cola.
 - Gärna. Log jag och han hällde upp i mitt glas.
Jag log som tack och drack lite. När jag ställde ner glaset kände jag ett sting i magen. Jag flämtade till och båda två såg oroligt på mig.
 - Mår du bra? Sa mamma.
 - Ja, tvillingarna är lite galna. Sa jag nervöst.
Plötsligt gjorde det så ont att jag var tvungen att skrika. Dylan tog tag i mig så jag inte skulle ramla ihop.
 - Hon måste till sjukhuset! Utbrast mamma och hon kom fram till mig.
De hjälpte mig till bilen medans jag bara skrek. De satte mig fram och mamma satte sig bakom ratten. Dylan - som satt bak - tog min hand och jag började gråta. 
 - Du klara det, Mel. Sa han och la den andra handen på min axel.

Några timmar senare

Tårarna rann, men jag log. Två gulliga bebisar kom till min famn och mamma och Dylan stod bredvid och grät. Mamma plockade upp kameran och tog kort.
 - Har ni tänkt på namn? Sa Tina, tjejen som tog hand om mig.
 - Ja, Layla och Lauren. Log jag och hon nickade.
 - Fint.

Jag fick åka hem dagen efter. Mamma bar på Layla och jag bar på Lauren.
 - Hur ska vi se skillnad på dem? Sa Dylan och jag fnissade.
 - Layla har ett litet födelsemärke på axeln. Log jag och han nickade.
Vi satte oss i bilen och Dylan fick hålla Layla eftersom mamma körde. De var så söta! Båda hade mörkt hår och söta bruna ögon. Antar att de fått det efter Justin...
Justin... Han  har jag inte pratat med på månader. Men det var bara bra. Han ville inte vara en del av våra barns barndom så ja, det var hans val!
När vi kom hem så tog vi på dem deras söta mjukisdresser och mössorna med öron, och såklart strumpor! Dylan gick till sitt rum och mamma skulle på toa. Sedan tog jag dem i varsin arm och tog med de till vardagsrummet. De somnade i min famn. Mamma tog kort med min mobil och jag la ut den på FaceBook.

The best girlz ever! New members of the fam. <3

Plötsligt plingade det i min mobil. Justin stod det och jag suckade, men öppnade sms:et.

Hi! I saw your photo on FaceBook. Twins?
Jag suckade och klickade in ett svar, även om jag hade bebisarna i famnen.

Why do you care?
Jag pussade tjejerna på pannan och gick upp med de till sina spjälsängar. Sedan gick jag tillbaka till vardagsrummet.

They're my kids, right?

Hey, you didn't want to be with them AT ALL. So blame your self!

Han svarade inte. Så jag la ifrån mig mobilen och somnade på soffan. Jag vaknade av att mamma pratade med någon.
 - Men hon vill inte veta av dig! Och om jag ursäktar, så har jag tvillingar att ta hand om.HejDÅ!
Mamma kastade något på mig och jag såg att det var min mobil.
 - Justin ringde. Han ville säga att han var ledsen, och med det menar han att han vill få bra rykte, så att ingen ska tro att han dissar barnen. Sa hon snabbt och jag nickade tacksamt.
 - Vart är de? sa jag och satte mig upp.
 - På ditt rum. Men de sover, så väck dem inte. Sa hon med ett leende.
 - Tack mamma. Log jag och kramade henne.
Vi gick till köket och bestämde oss för att beställa pizza. Dylan ville ha kebabpizza, mamma en Hawaii och jag ville ha en kycklingsallad.
 - Men, vi skulle ju beställa pizza? Sa Dylan.
 - Jag vet, men jag vill ha kycklingsallad. Flinade jag och han skrattade.
 - Bra syrran.
Under middagen pratade vi om vad vi skulle göra de kommande dagarna. Jag ska i alla fall till gymmet några dagar, då skulle mamma ta hand om tvillingarna. Dylan skulle mest vara hemma, så han kunde också ta hand om dem. Mamma behövde ju jobba också. Så... Imorgon skulle jag till gymmet, mamma skulle ta hand om tvillingarna och Dylan hjälper till.

Jag klev upp... fyra gånger den natten trot jag. Men även om jag var trött så gick jag upp. Man är väl tvungen, right? När klockan var tolv på dagen var jag på gymmet. Jag började med att springa på löpbandet och sedan styrketräna. Men när jag varit där i tre timmar vart jag trött på den instängda omgivningen så jag gick ut och sprang istället. Jag sprang runt i parken, på stranden och i skogen. Efter två timmars joggingtur så sprang jag hem igen. Då tog jag en dusch och sedan tog jag hand om tjejerna. Jag ammade dem och sedan gosade vi ner oss framför teven. Eftersom jag inte hade något att göra så la jag dem i tvillingvagnen som mamma köpt.


 - Jag går en promenad med tjejerna! Ropade jag innan jag gick ut.
 - Okej!
Jag gick till parken och satte mig på en bänk. De båda såg upp på mig och skrattade gulligt. Ett leende spred sig över mitt ansikte och jag såg mig omkring. Det var några småbarn som lekte i klätterställningen. Ett par med en barnvagn gick på vägen och mitt leende sjönk. Justin kunde vara med mig just nu...
 - Hej! Det var länge sedan!
------------------------------------------------

Kommentera ;) Förlåt för det där i förra kapitlet med i vilken vecka barnet sparkar, men ja... Hoppas ni gillar det!! :)
XoXO