Nästa dag skulle både mamma och Dylan bort, så jag ringde tjejerna. Vi bestämde att vi skulle ut till parken och bara chilla. Så medans jag väntade på att Casey och Lexi skulle komma så tog jag på tvillingarna kläder och mössor. Sedan la jag dem i vagnen för att sedan själv ta på mig skor och en skinnjacka. Jag körde vagnen framför mig ner till gatan där jag väntade på Casey och Lexi. De kom efter bara några sekunder. Vi började gå mot parken där vi satte oss vid en glasskiosk. Efter att ha handlat glass satte vi oss vid ett bord och bara pratade. Folk omkring oss skrattade, pratade och ja, levde allmänt roligt. I mellan åt kollade jag på tvillingarna som sov så sött.
 - Du, är inte det där Justin? Sa Lexi och nickade mot andra delen av parken. 
Jag vände mig om och såg Justin gå på andra sidan parken. I handen hade han rosor och ett litet paket. Han såg sig omkring och mötte plötsligt min blick. Med en suck vände jag mig mot bordet igen och fortsatte äta min glass.
 - Han kommer hitåt. Viskade Casey och kollade bakom mig.
 - Titta inte på honom då. Viskade jag tillbaka och de fnissade.
 - Ehm... Sam?
Jag vände mig om och såklart stod Justin där.
 - Ja? 
 - Kan du komma?
 - Visst. Casey, Lexi tar ni hand om tjejerna? Frågade jag och de nickade.
Jag gick iväg med Justin och han gav mig rosorna och paketet.
 - Tror du att...
 - Säg inget. Öppna paketet och medans du gör det ska jag förklara allt för dig. Hur jag känner, vad jag vill, vad jag tänker på... Allt! Sa han och jag nickade sakta.
Han började prata och jag öppnade paketet. Det var en röd ask. Inuti låg ett halsband med ett dogtag på. På den lilla brickan stod det You And Me Is How It's Gonna Be J+S. Tårarna steg men jag lät dem inte rinna. Nu tycker ni jag är knäpp. Att jag kanske förlåter honom för att han gav mig ett halsband. Men sanningen är den att jag älskar och saknar honom. Och det här lilla halsbandet betyder så mycket för mig. Jag vill ha honom tillbaka. Jag vill förlåta honom och känna mig tryg i hans famn. Känna hans läppar mot mina...
Kommer han att såra mig igen? Kommer han någon gång krossa mitt hjärta?
 - Justin... Avbröt jag honom.
Han slutade prata om... Ja, vad han nu pratade om, och såg på mig.
 - Ja?
 - Jag älskar dig, och saknar dig. Men... Jag är rädd att bli sårad igen. Sa jag tyst.
 - Jag kommer inte såra dig. Aldrig igen. Det lovar jag. Sa han och jag log svagt.
 - Well, då antar jag att... Sa jag och avbröt mig själv, ordbrist.
Justin flinade.
 - Att vi...? Retades han.
 - Geez, du är lika retsam fortfarande.
Han skrattade och kramade mig hårt. Jag drog in hans doft och han pussade min kind. Sedan gick vi tillsammans tillbaka till de andra. Jag la rosorna under vagnen (på den lilla "hyllplanen" under. Justin satte på mig halsbandet och alla började prata. Justin gosade mest med tvillingarna. Han var så söt med barn!
 - Jag kommer inte hålla reda på vem som är vem, båda är ju lika söta! Utbrast han och vi alla fnissade.
 - Jodå, du lär dig. Log jag och han tog min hand.
När klockan slog halv fyra gick jag och Justin hem till mig. Justin körde vagnen och höll i min hand. När vi kom in var mamma fortfarande på jobbet och Dylan hade inte kommit hem. Så jag visade Justin allt och han föreslog att vi skulle flytta ihop, men jag sa att vi skulle vänta. Efter allt som hänt vill jag inte göra något jag kommer ångra, så vi ska vänta med det. Just nu sitter vi i soffan med varsin bebis i famnen. Jag har Lauren i mina armar och Justin har Layla. Vi satte oss på golvet och busade lite med tjejerna. Sedan la vi dem i deras spjälsängar för att sedan mysa framför teven. Vi pratade om allt som hänt den senaste tiden och sedan skulle han hem. Så jag följde honom till hallen och kysste honom hejdå.
-------------------------------------------------------------------

Förlåt för GRYMT kort! men det är allt jag hinner just nu! Ska på middag och måste åka snart, så... vi får se när nästa kommer!!!
XoXo