- Ska vi inte sova nu? Gäspade jag och Alli skrattade.
- Okej då.
Vi gick upp till mitt rum, böt om och borstade tänderna. Sedan kröp vi ner i min stora säng och blundade.
- Godnatt. Viskade jag.
- Godnatt.
Sedan slocknade vi båda.

Vi vaknade båda två av att min mobil ringde. Idioten! Jag suckade och svarade.
- Sluta ring. Muttrade jag och la på.
Alli fnissade lite och jag log själv. Diss.
- Vad är klockan? Frågade hon och jag kollade på mobilen.
- 10.
- Ska vi gå upp? Sa hon och jag nickade.
Vi klev upp och böt om. Jag tog på mig ett par jeans shorts med USA:s flagga på och sedan ett vitt linne med USA:s flagga på.
- Go America! Skrattade Alli och jag såg på henne.
Hon hade på sig jeans shorts och ett likadant linne som jag. Jag fnissade och tog på mig min nya ring som jag köpte igår, en stor ring som man sätter i två fingrar i med texten LOVE.
- ALways. Fnissade jag och vi gick ner till köket för att fixa lyxfrukost. Eller, lyx och lyx. Brända plättar.
Jag såg svartsjukt på hennes navelpiercing.
- Jag vill pierca mig. Suckade jag och slog mig ner vid bordet.
Hon flinade mystiskt och började nicka sakta.
- Let's do it then! Jag menar, vad ska vi annars göra? Log hon och jag nickade.
- Yes! Pep jag och hon skrattade åt mig.
När vi ätit upp drog vi på oss skor, jag försökte hålla mig till USA temat och drog på mig mina Converse med USA:s flagga på, of course!
Vi hoppade in i hennes bil och parkerade utanför någon butik jag inte kommer ihåg namnet på. Vi klev in och en tjej i 20 års åldern kom fram till oss.
- Hej, kan jag hjälpa?
- Ja, jag vill ta en navelpiercing. Log jag och hon nickade.
- Då får du välja en piercing här. Sa hon och visade oss några stycken i olika prisklasser.
- Den. Sa jag och pekade på en med en diamant och sedan ett hjärta som hängde ner.
- Okej.
JAg betalade och sedan la jag mig på en liten bår (eller  vad man ska säga) och hon gjorde rent först innan hon tryckte in "pistolen" och jag flämtade till lite.
- Gick det bra? Frågade Alli och log.
- Japp. Log jag och sedan fick jag kolla i spegeln. Wow! Sa jag och båda skrattade lite.
Vi sa tack innan vi gick ut till bilen igen.
- Jaha, nu då? Sa Alli och jag lutade mig bakåt i sätet.
- Öhm... Vi kan... Vi kan ju äta lunch på det där nya stället i Centrum.
- Ja, men det är ju några timmar kvar.
- Vad sägs om att gå lite på stan och bara chilla liksom. Sa jag och hon nickade.

När klockan slog ett gick vi mot det där nya stället. Lucas food. Det var en kina-reasturang.
 (Tänk er att de har dem kläderna de tog på sig xd )

- Yammi. Mumlade jag när vi klev in.
Det var riktigt mysigt. En gullig tjej, några år äldre än oss, kom fram till oss med ett leende på läpparna.
- Ska ni äta här? Log hon och vi nickade.
- Ja.
- Och ni är två? vi nickade. Här borta. Fortsatte hon och satte fart mot ett bord för två vid fönstret.
Hon gav oss menyer och sedan försvann hon bort.
- Buffé? Frågade jag Alli och hon nickade.

- Shit vad gott! Utbrast Alli och jag skrattade åt henne.
- Ja, verkligen. Log jag och fortsatte äta.

Jag tog upp mobilen som ringde och såg på displayen snabbt innan jag tog blicken upp på vägen igen.
- Tillåt mig. Log Alli, tog mobilen ur min hand och svarade.
- Hej Justin, du får ursäkta men Withney har inget att säga till dig. Hon tystnade. Nej hon vill inte prata med dig! Hon tystnade återigen, den här gången längre. Hon klämde in 'mm' eller 'aa, visst' ibland. Men du får ursäkta. Hon är faktiskt upptagen. Hon kör bil och du kanske inte vill att hon ska krocka. Jag fnissade. Nej men Gud vad patetiskt! HEJDÅ! Hon la på och jag kunde bara skratta åt henne.
- Tack Alli. Flinade jag och skrattade.
- Det är lugnt. Vad har man inte vänner till? Flinade hon och jag fnissade.
När vi kom hem till mig igen så var ingen bil hemma. Surprise? No. Vi gick i alla fall in och jag tog fram min rosa Mac. Vi kollade olika videos på YouTube.
Efter några timmar framför datorskärmen stängde vi av och bestämde vi oss för att ha lite "spa". Jag har nämligen några ansiktsmasker hemma och ja...

***

- Justin, snälla sluta ringa! Sa jag högt när Justin ringde för miljonte gången idag.
- Withney, jag älskar dig! Jag är jätte ledsen! Natasha har åkt igen.
- Så det var så hon hette... Muttrade jag.
- Withney, snälla förlåt! JAg saknar dig så jävla mycket.
- Synd för dig. Mumlade jag innan jag la på.
Alli hade åkt hem för att hon skulle göra något med familjen så jag var själv. Klockan var snart två på natten och Justin ringer än. JAg tror jag har fått 100+ sms av honom och han har ringt, som sagt, miljoner gånger.
JAg funderar på att byta nummer. Skulle vara soft att slippa höra mobilen låta hela tiden. Jag vill ju också ha en ny mobil så varför inte liksom?
Jag åkte till mobilaffären på stan och kollade på olika mobiler. Tillslut bestämde jag mig för att köpa en Blackberry med ett rosa skal till.
När jag betalat åkte jag hem igen. Då tog jag ur alla kort ur min förra mobil och satte i de nya i min nya. Sedan började jag ladda ner musik och sånt.


JAg loggade in på FB och skrev att jag fått nytt nummer och att de kunde fråga mig i PM (privat meddelande) om det, så inte Justin skulle se det och kunna skicka sms eller ringa.
Snart hade jag 50+ kontakter och allt var som vanligt.
Eller, vanligt vet jag inte. Justin var ju inte här... Nej, sluta Withney! Han är ute ur ditt liv. För alltid...
-------------------------------------------------------

Så, kanske blir en till idag. Men imorgon fyller min syrra år så då är det tveksamt om det kommr något kapitel, men jag ska försöka klämma in ett ;) Men bara om ni kommenterar!!
Och ni får sjukt gärna sprida bloggen! Jag har inte så många läsare och skulle vilja ha mer...
Aja, XoXo!

En vecka senare

- Justin, när kommer du tillbaka? Sa jag i telefonen och jag hörde hur han fnissade.
- Ehm... Haha, snart. Sa han och jag märkte att han pratade med någon annan.
- Vad gör du egentligen? Röt jag irriterat.
- Skriver på en låt.
- På semestern? Suckade jag och slog mig ner på soffan.
- Asså, ehm...
JAg la på. Bullshit. Justin har varit borta hela dagarna i snart fyra dagar. Jag vet inte vad han gör. Han är bara "mysiskt" borta.
Själv gick jag till garderoben och tog på mig bikinin och gick ut till poolen. Jag dök i och simmade sakta upp till ytan.
Efter en halvtimme vid och i poolen gick jag in igen och tog på mig mjukisar, ett linne och en hoodie. Sedan slog jag mig ner framför teven och nyheterna började.
- Popsensationen Justin Bieber har nyligen åkt till Hawaii med sin flickvän Withney Thompson. Men de har inte varit mycket med varandra. Bieber har nämligen sets mycket med en annan okänd tjej. De har varit på middagar, stränder och staden. Vad tycker Withney om detta? Vet hon om det? Hur slutar det? Har det redan tagit slut?
- Det gjorde kanske nyss det. Mumlade jag för mig själv när jag stängt av teven.
Klumpen i halsen växte sig större och tårarna jag försökte hålla tillbaka rann nerför mina kinder. Vad är det han inte berättar för mig? Är han otrogen? När han kommer tillbaka - om han kommer tillbaka - ska jag inte låta honom gå förrän jag vet sanningen.
Jag behövde inte vänta länge förrän dörren öppnades och skratt hördes.
- Ja, jag kommer imorgon. Sa Justin, han skrattade. Ta det lugnt, du klarar dig. Måste gå hejdå. Sedan la han på.
Jag reste mig upp och gick direkt fram till honom.
- Vart har du varit? Vem är den okända tjejen du varit med? Röt jag och han såg chockat på mig.


- Vad menar du? Sa han nervöst.
- Du vet precis! Skrek jag och han ryggade tillbaka.
- Ta det lugnt!
- Hur ska jag kunna ta det lugnt när min pojkvän, eller ex pojkvän, är otrogen?! Röt jag och han såg sårat på mig.
- Ex?
- Ja! Men tro inte att jag tycker synd om dig! Sa jag högt och han gick förbi mig. Gå inte! Röt jag och drog honom tillbaka.
- Men kan du bara lägga av?! Skrek han och jag stönade irriterat.
- Jag åker! Jag klarar inte av det här. Sa jag och sprang till sovrummet och började packa min väska.
- Withney...
- Käften! Skrek jag och började gråta.
- Withney, förlåt...
- Säg bara sanningen så är det okej!
- OKEJ! JAG VAR OTROGEN! Skrek han och jag kände ett slag i magen.
Han störtade ut från huset och jag drog med mig min resväska genom huset för att se om jag glömt något.
Sedan gick jag ut, gråtandes och hoppade in i taxin som stod där.
- Flygplatsen. Sa jag och han nickade.
Taxin började åka och jag såg Justin krama en tjej på gatan.  Jag tittade genom bakspegeln och såg honom titta efter taxin.

***

- Alli? Kan du hämta mig på flygplatsen? Grät jag i telefonen.
- Vad har hänt?! Varför är du hemma? Du ska ju vara med Justin?
- Kom bara så berättar jag allt.
Hon la på och jag ställde mig utanför och väntade. Allt hade gått så fort.
Skulle jag ha väntat så vi kunde reda ut allt? Men han erkännde att han var otrogen.
Snart såg jag Allis bil åka upp framför mig. Hon sprang fram till mig och kramade mig.
- Gumman! Jag hörde på radion!
Jag började gråta mer och Alli hjälpte mig in i bilen och sedan slängde hon in min resväska i bagaget.
- Tack. Grät jag och ansträngde mig för att le.
- Alltid gumman. Log hon och började köra.
Plötsligt ringde min telefon. Jag tog upp den, Justin<3
Jag tryckte på upptaget och sedan böt jag namn på honom.
Idioten!
Sedan såg jag ut genom fönstret.
- Kan vi inte shoppa? Det kanske får mig på bättre humör. Sa jag och hon såg på mig med ett skratt.
- Shopping! Of course!
Jag log mot henne och vi stannade hos mig för att lämna mina saker och så. Sedan tog jag min handväska och sprang tillbaka till bilen där Alli väntade.
- Let's go!

När Alli parkerat bilen så hoppade vi ur och gick in. Vi gick först till Forever21 och sedan till Gina (Gina Trickot).
Efter några timmars shopping satte vi oss vid Starbucks. Vi tog en varsin varm chocklad.
Der vibrerade i fickan. Jag tog upp mobilen och såg på namnet och skrattade ett glädjelöst skratt. Idioten!
- Han tror verkligen han kan få tillbaka dig. Flinade Alli och jag nickade.
- Japp, men det kan han ju försöka med till döds utan att lyckas.
Jag suckade lite innan jag drack upp det sista.
- Ska vi åka hem nu? Vi kan ha film maraton. Log Alli och jag nickade.
- Gärna det. Log jag.
Vi tog våra påsar och åkte till en affär och köpte fem olika filmer, snacks och dricka.
-------------------------------------------------

Drama på hög nivå ;) Aja, kommentera!!!

Vi stannade utanför en mellanstor byggnad vid stranden. Byggnaden var vit och hade stora panoramafönster. Det var en trappa upp till entrédörren och man kunde skymta en altan på andra sidan.
Vi gick in och en ung tjej kom direkt fram till oss och visade oss till ett bord på altanen.
- Wow... Sa jag när vi slog oss ner.
På stranden stod det massa lyktor som gjorde den mörka kvällen ljus.

***

Vi hoppade ur taxin och gick mot huset. Jag höll på att somna, och jag överdriver inte. Ibland slöt jag ögonen och vinglade till. Justin fnissade och bar upp mig.
- Du gillar att bära mig va? Fnissade jag.
- Absolut. Log han och jag slöt ögonen igen.
Den här gången somnade jag på riktigt.

Jag vaknade mitt i natten av att någonting drogs mot fönstret. Sakta gick jag upp och såg ut i natten. Det blåste kraftigt och vågorna slog hårt mot stranden. Jag suckade och la mig i sängen igen. Jag kröp ihop till en boll och kände Justins armar om min midja. Han pussade mig nacke och drog mig närmre honom.

Jag somnade om igen. Drömmen jag var i var fylld av monster, skuggor och gestalter.

- Withney!! Vakna!
JAg öppnade kvickt ögonen och satte mig upp snabbt. Mina andetag var snabba. Svetten rann lika mycket som tårarna.
- Mår du bra? Sa Justin oroligt och jag nickade sakta.
- Ja. Sa jag hest och slöt ögonen.
- Säker? Sa han och jag nickade igen.
JAg såg på klockan och den var 11 på morgonen.
- Jag hoppade i duschen. Sa jag och han nickade.
Jag reste mig upp och vinglade till men satte mig ner på sängen igen. När jag stod på fötter såg jag på Justin som hade ett oroligt ansiktsutryck.
- Jag mår bra. Försäkrade jag och han nickade sakta.
Men korta långsamma steg gick jag till badrummet och låste dörren. Jag drog av mig kläderna och ställde mig under det varma vattnet som forsade ner.

***

- Kommer du?! Ropade Justin och jag stoppade fötterna i mina Flipflops.
- Ja! Ropade jag tillbaka och småsprang till hallen där han stod.
Han log mot mig och vi började gå mot stranden.


När vi kom dit la vi oss på varsin solstol och bara njöt. Plötsligt drog Justin med mig till vattnet och vi svalkade oss lite, fast det övergick till bus.
Efter en stund gick vi upp till stranden och solade.
Plötsligt kom några mörka moln över oss och alla runt omkring oss började plocka ihop sina saker.
- Ska vi gå? Sa Justin och jag nickade.
Innan vi visste ordet av blev vågorna skyhöga och regnet piskade ner i sanden. När vi äntligen fått ihop alla saker så sprang vi upp till vägen och väntade på en taxi, men ingen kom så vi gick, eller sprang. Det kändes som vi sprang i timmar.
Allt var kaos.
Regnet blev till knivar och vinden blev till eld.
Snart såg vi huset och vi sprang in.
- Är du okej? Sa Justin och andades fort.
- Ja. Sa jag samtidigt som jag nickade och slog mig ner på golvet för att försöka få kontroll över andningen.
---------------------------------------------------

Blev en kort idag bara för att jag varit med en kompis hela dagen och nu ska vi äta så... Ja. Kommentera!! Och ge tips nu! ;)

Nästa morgon väckte Justin mig klockan 5 på morgonen. Planet skulle gå klockan 8, privatplan såklart.
Jag gick upp och tog på mig svarta byxor, ett vitt linne och en vit shorta. Sedan plattade jag håret och sminkade mig med mascara och lite läppglans.
Vi packade igår så resväskorna stod redan klara i hallen.
Efter en liten frukost hämtade Kenny (Justins livvakt) oss i hans bil. Han körde oss till flygplatsen. Vi sa hejdå till honom och gick in. Efter att ha checkat in våra väskor gick vi direkt på planet.
När vi äntligen lyfte tog jag upp min MacBook Air och gick in på Twitter och Facebook. När jag skulle trycka på meddelanden tog Justin bort min hand och jag såg på honom.
- Snälla, titta inte. Bad han och jag nickade sakta.
Jag loggade ut och kände tårarna i mina ögon. Min blick for ut genom fönstret och på de vita fluffiga molnen under oss.
Justin tog min hand och log mot mig.
- Jag älskar dig. Viskade han och pussade min hand.
- Och jag dig. Log jag och pussade hans kind.
Sedan lutade jag mitt huvud mot hans axel och somnade.

När jag vaknade hade vi redan landat. Jag log mot Justin och vi reste oss upp för att gå ur planet.
Äntligen hade vi fått våra väskor och var ute från den hektiska flygplatsen. Utanför stod massa Beliebers. De hade skyltar där det stod Withney leave Justin or I kill you! och massa annat om att de skulle döda mig. Jag såg sorgset ner i marken och Justin fattade min hand.
- Ta inte till dig det de säger. Det är bara skitsnack. Sa han.


Jag nickade sakta och vi fortsatte gå. Vi hoppade in i en taxi som tog oss till huset Justin hyrt för oss. Vi skulle stanna i tre veckor. Justin tog fram en nyckel och vi hoppade ur bilen. Framför oss var ett vitt, mellanstort hus. Stora panorama fönster och en svart dörr i mitten. Jag log stort, tog nyckeln ur Justins hand och sprang mot dörren. Bakom mig hörde jag Justins klingande skratt.
Jag låste upp och öppnade.
- Wow... Viskade jag.
Framför mig var en korridor med vita väggar och vitt golv. På höger sida satt det tavlor längs hela väggen på palmer och vita stränder. På andra sidan var ett valv som ledde in till det vita köket. Bredvid valvet var en vit dörr som det stod WC på. Bredvid där var det är väldigt stort valv som ledde till vardagsrummet. Jag gick in där och såg en dörr till. Den ledde till sovrummet.


- OMG!!
Jag sprang ut till den GIGANTISKA poolen och såg ut på havet som var några meter därifrån.
- Justin! Ropade jag och han kom in.
- Vad tycker du? Gillar du det?
- Gillar? Nej. Jag ÄLSKAR DET!!
JAg kastade mig i hans famn och kysste honom tusen gånger om. När jag klivit av planet hade jag känt mig trött och ville bara sova, men nu vill jag bara ta på mig bikinin och hoppa i havet.
Men vi började med att packa upp och sedan gick vi en mer detaljerad runda runt i huset. Allt var perfekt. När vi gick ut mot poolen tog jag tag i Justins arm och lutade mitt huvud mot hans axel. Vi slog oss ner occh kände på vattnet. Inte kallt men inte varmt. Lagom.
- Tack Justin. Viskade jag och han såg på mig.
- För vadå?
- För allt. Allt du gjort för mig. Och för att du finns.
- Aww, älskar dig. Sa han och kysste mig passionerat.
- Kan vi äta middag på stan idag? Sa jag och han skrattade.
- Visst, vart du vill. Log han och reste sig upp.
Sedan räckte han ut sin hand och hjälpte mig upp.
Vi bestämde oss för att bara slappa vid poolen så vi böt om och hoppade i poolen.

Efter ett mycket roligt vattenkrig var klockan halv sju så vi klev upp för att duscha och göra oss i ordning för middagen. Jag drog på mig el silvrig klänning och plattade sedan håret.


När jag var klar drog jag på mig mina pumps och gick med Justin ut. Där väntade en limousin. Jag såg menande på Justin och han ryckte oskyldigt på axlarna. Jag fnissade lite innan vi hoppade in och den började åka.
--------------------------------------------

Ni fick ett kort nu.... Bara för att jag har tråkigt.. Haha, Kommentera!! XoXo Wilma

En vecka senare

Nu har det gått en vecka och jag har fått riktiga haters. Jippi! Or not...
Justin har sagt åt mig att inte titta, men jag kan verkligen inte låta bli. JAg vill inte titta, men ändå vill jag det... Han säger även att jag inte ska ta till mig det som står, men det gör jag också. Mitt självförtroende är på botten. På dagarna sitter jag på mitt rum och gråter. Jag är inte med någon, jag pratar inte med någon. Jag går bara och önskar att Justin är här, så han kan trösta mig och hålla om mig, säga att allt blir bra, även om ingen av oss vet om det blir bra.

Justin

Jag slängde mig på soffan och kände en tår på min kind. Önskar jag kunde få mina fans att sluta hata Withney. Om de verkligen är mina fans borde de acceptera att jag har tjej.
Konserten tidigare gick bra. I slutet hade jag pratat om det. Jag tror inte det hjälpte, men det var värt ett försök. Jag hade hört hur många skrek att de hatade henne. Jag hade också sett ett flertal skyltar där det stod elaka saker om henne.
Men jag har en överraskning åt henne. JAg har pratat med Usher och Scooter och vi har bestämt att jag får åka två veckor tidigare. Alltså ska vi åka om två dagar. Jag hade nämligen inga konserter, bara intervjuer och fotograferingar som jag kunde hoppa över.

Withney

- Withney, mår du bra?
Alli kom in i mitt rum och såg på mig med oroliga ögon.
- Ser det ut så? Snyftade jag.
- Förlåt. Sa hon medlidande och gick fram till sängen.
Hon satte sig bredvid mig och tog min hand.
- Varför säger du förlåt? Sa jag och satte mig upp.
- Jag borde vara här och trösta dig. Jag borde vara med dig, inte bara dissa dig när du mår som värst. Sa hon och en tår rann nerför hennes kind.

Alli stannade hos mig nästa dag, och nästa. Vi tittade på film och bara chillade. Men nu skulle hon hem för att vara lite med sin familj, så jag vart själv. Mamma och Blake jobbar väl, antar jag. De bryr sig inte så mycket om mig. Jag bryr mig inte om de heller. De är liksom inte i mitt liv längre.
Jag avbröts av att det knackade på dörren. Jag gick sakta ner och öppnade.
En stor chockvåg vällde över mig och ett stort leende spred sig över mitt ansikte.
- Justin!! Skrek jag och hoppade upp i hans famn.
- Surprise!! Skrattade han och tog emot mig.
- Jag har saknat dig. Sa jag och började gråta.
- Jag har saknat dig med. Sa han och pussade min kind.
Det var först då jag märkte alla fans som stod vid bilen som Justin kom med. Några vakter stod och höll de borta. Alla skrek.
- BITCH!!
- SLÄPP HONOM DIN JÄVLA BITCH!!
Justin märkte att jag vart ledsen och tog med mig in och stängde dörren. Jag la ansiktet i händerna och började gråta, den här gången inte glädjetårar.
- Gumman, bry dig inte. De är bara svartsjuka. Sa han och kramade mig hårt.
Jag stod i hans famn och grät tills han bar upp mig och lyfte mig till mitt rum. Han la mig på sängen och drog täcket över mig.
- Klockan är mycket. Sov du. Viskade han och jag tog tag i hans arm när han reste sig upp.
- Gå inte. Grät jag.
- Jag ska bara ta upp mina väskor, jag kommer snart. Sa han lugnande och jag nickade sakta.

Efter några minuter kom han upp igen med två väskor. Han böt om och kröp sedan ner bredvid mig.
Eftersom jag redan hade på mig pyjamas så behövde jag inte byta om.
- Godnatt honey. Viskade han, kysste mig och la armen om min midja.

Det var såhär det skulle vara. Somna i Justins famn. Känna hans värme. Känna hans arm om min midja och känna tryggheten.

***

- Baby, jag har gjort frukost.
Justins hesa, mjuka röst var det första jag hörde på morgonen. Jag slog sakta upp ögonen och mötte Justins söta, varma ögon.
- Godmorgon. Sa jag hest och Justin skrattade tyst.
- Frukost på sängen. Log han och ställde en bricka med plättar, sylt, grädde och mjölk på.
- Aww, gulligt!! Pep jag och han skrattade.
Vi började äta och det var riktigt gott.
När vi ätit upp tog vi med allt ner till köket och började diska. Vi hade riktigt roligt. Tänk att det kan vara så kul att diska, haha. Fast med Justin blir allt roligt.
- Sluta!! Skrattade jag och försökte få honom att sluta kittla mig.
- Aldrig. Flinade han.
- Justin!! Fnissade jag.
- Säg att jag är störst, bäst och vackrast.
- Du är störst, bäst och vackrast, så!! Sa jag och skrattade åt honom när han slutade.
När vi diskat klart så la vi oss i soffan, jag låg i Justins knä.
- Vad ska vi göra? Sa jag och slöt ögonen.
- Vet inte. Vad tycker du? Sa Justin och började pilla på mina fingrar.
- Vet inte.
Men efter några minuter avbröt Justin tystnaden.
- Jo, jag har tänkt lite... Och jag undrar om du vill åka till Hawaii med mig? Sa han nervöst och jag satte mig kvickt upp och såg på honom.
- Skojar du?! Skrek jag och han såg chockat på mig.
- VI behöver inte om du inte vill, men asså....
- Jag har alltid velat åka till Hawaii! Tack Justin!! Sa jag och kramade honom.
- Skräm mig inte så. Skrattade Justin.
- När åker vi? Sa jag glatt.
- Ja, jag tänkte typ... I morgon? Sa han och jag nickade.
- Jag ska till Hawaii!! Skrek jag och Justin skrattade åt mig.
Resten av dagen tillbringade vi framför teven. Ganska mysigt. Jag kunde verkligen inte sluta tänka på att vi ska till Hawaii. Bara vi. Det kommer bli BÄST!
--------------------------------------------------------

Kommentera!!! Har typ inget mer att säga, haha. Men jag har ganska många idéer för Hawaii resan så jag kanske skriver ett till idag, men då får ni ta och kommentera!!! XoXo

"Justin?"
"Nej det är presidenten! Vem tror du? Men shit, varför sa du inget?!"
"Jag var trött och skakis så jag tänkte väl inte på det" sa jag halvt irriterat. "Förlåt. PMS du vet" suckade jag.
"Det är lugnt. Men vad gör du?"
"Äte frukost. Du?"
"Samma. Jag saknar dig"
"Saknar dig också"
Ett stick i magen fick mig att flämta till. Kan jag sakna honom då mycket?
"Men jag kommer hem om tre veckor (säger det) och då ska vi åka och göra något tillsammans"
"Yaaay!!"
Han skrattade.
Vi fortsatte prata i några minuter men sedan skulle han gå. Då ställde jag in allt i diskmaskinen och sedan slog jag mig ner i soffan. Min näsa började rinna så jag hämtade näsdukar. Halsen började svida och jag fick huvudvärk. Snart täpptes (?) min näsa igen och jag suckade. Förkyld, absolut. Jag hämtade en filt och sedan la jag mig i soffan igen. Teven var igång på något konstigt program med svagt ljud.
Snart ringde mobilen igen och jag tog upp den och svarade.
"Hallå?" Sa jag hest och med en liten konstig röst eftersom jag var täppt (?).
"Hej Sweetie! Är du sjuk?" Allis röst överraskade mig.
"Ja. Så jävla tråkigt" suckade jag och hon suckade tyst.
"Killarna ringde. Du vet Bryan, Nail och Jesper"
"Aha, vad ville dem då?" Sa jag och såg på klockan på väggen.
"De undrade om vi kunde hitta på något... Men kan inte vi komma till dig? Vi kan hjälpa dig och när vi inte gör det kan vi köra typ... Sanning eller konka"
"Visst. Om det är okej för dem. Men, jag smittar er ju då"
"Nej, men skit i det! Jag messar nu"
"Okej"
Det vart tyst en stund. Men efter någon minut hör jag hur det plingar i hennes mobil.
"Hur kan du messa när du pratar i telefon?"
"Jag ringer från hemtelefonen"
"Aha"
"Men de kan komma. Så vi kommer snart"
"Okej, ses"
Vi la på. Jag reste mig upp och kollade mig i spegeln.
"Usch" suckade jag.
Min näsa var lätt rosa, jag hade mörka ringar under ögonen och usch! Mer hann jag inte tänka förrän dörren öppnades.
"Hallå?" Alli kom in i rummet och såg förskräckt på mig. "Vad gör du uppe?! Lägg dig i soffan!" Sa hon fånigt ironiskt och jag skrattade åt henne.
Jag la mig på soffan och såg killarna gå in i rummet.
"Tja" Log Jesper och jag log tillbaka.
"Tja, jag får ursäkta mitt utseende, men skyll på den jävla förkylningen" småskrattade jag generat.
"Det är lugnt. Jag har sett värre" sa Bryson.
Nail kom in i rummet och messade. Han hade blicken på mobilen och märkte inte vart han gick så han gick rakt in i väggen. Alla började gapskratta. Han skrattade själv lite och höll handen för pannan.
"Aouh" skrattade han och kom in.
"Så, vad ska vi göra?" Sa Bryan när vi lugnat ner oss lite.
"Sanning eller konka?" Sa Alli och de andra nickade.
Jag låg kvar i soffan medans de andra satte sig på golvet nedanför mig. Alli började snurra och den hamnade på Jesper.
"Sanning eller konka?" Flinade hon och han log.
"Sanning"
"Okej... Vem är snyggast i det här rummet?"
"Jag" Flinade han och vi skrattade
"Okej, förutom du?" Sa Alli.
"Så du håller med?" Tjatade han och alla började fnissa.
"Öh..." Hon rodnade ochc alla skrattade.
"Men okej, seriöst. Jag tror att... Alli är snyggast" flinade han utan att rodna.
Nu blev Alli röd som en tomat och hon försökte dölja det bakom sitt hår. Alla garvade.
"Okej" Jesper snurrade och den kom på Bryson. "Sanning eller konka?"
"Sanning" sa Bryson.
"Jag kör på Allis exempel. Vem är snyggast av tjejerna?"
"Eh... Withney" sa han och rodnade lite och jag fnissade generat.
Han snurrade och den kom på mig.
"Sanning eller konka?"
"Sanning"
"Asså vilka fegisar vi har i det här rummet!" Skrattade Nail.
"Haha, jaja. Men... Är det sant att du är ihop med Bieber?" Sa han och jag såg chockat på honom.
"Hur...?"
"Tidningar. Ni är typ på första sidan på..."
Min mobil ringde och jag svarade.
"Hallå?"
"Vi är på första sidan på Teen Magazine"
Justins röst vad osäker, nervös och orolig. JAg suckade.
"Men... Vi kan väl inte göra så mycket?" Sa jag tyst och de andra kollade på mig.
"Nej. Men om du får något meddelande på Twitter från någon du inte vet vem det är så titta inte"
"Varför inte?" Sa jag nyfiket.
"Gör det inte bara"
"Men..."
"Bra" Avbröt han.
"Men jag måste gå. Jag är med några kompisar"
"Okej, ses älskar dig"
"älskar dig med" Sa jag och la på.
Jag gick snabbt in på Twitter och gick in på meddelanden.

Lämna Justin!! Du tar honom ifrån oss! BITCH!!

Jag ska fan döda dig!!!!!!

En första tår rann nerför min kind.


Jag loggade snabbt ut och sprang upp på mitt rum. Även om jag inte ville kolla mer så gick jag in på datorn. Jag läste allt. Varje meddelande innehöll något - eller några - av orden Bitch, Famous Whore, dö eller andra elaka ord. Tårarna strömade ner.
Men ett meddelande fångade min blick.

Jag är glad att Justin har hittat den rätta. Jag kommer alltid stötta erat förhållande. De andra är inte riktiga Beliebers. En belieber ska stötta Justin för den har är, och vem han väljer.

Plötsligt ringde min mobil igen och jag svarade.
"Hallå?" Jag snyftade.
"JAg sa ju åt dig att inte titta!"
Justins röst var nu irriterad, orolig och innehöll massor av ilska.
"Förlåt men..." Tårarna rann än en gång och Justins röst lugnade mig.
"Det är jag som ska säga förlåt. Jag ska försöka få de att sluta. Men du får verkligen inte ta emot det de säger. Då blir det bara värre. Okej?"
"Okej..."
--------------------------------------------

So, so, so.... Vad kommer hända nu då?? Kommentera för mera!!! :D

TILL KLARA! OM EN PERSON SKRIVER FLERA KOMMENTARER RÄKNAS DET SOM EN KOMMENTAR! ;) TACK ÄNDÅ <3

Jag vaknade av någon som klev ur sängen. Sakta öppnade jag ögonen och såg Mel stå mitt i rummet med sin telefon i högsta hugg.
"Vad gör du?" Stönade jag hest.
"Inget"
Hon såg mystisk ut. Hon var ledsen, det visste jag. Men det var något annat. JAg satte mig upp och då såg jag en bloddroppe på hennes hand.
"Mel, vad har du gjort? Du blöder" Sa jag och hon såg nervöst på mig.
"Eh... Aa... Mm, det är lugnt.." sa hon tyst.
"Mel, säg inte att du skär dig själv!" Sa jag och reste mig upp.
"Men du förstår inte hur jag mår! Allt är skit! Du har det ju jättebra!! Du är ihop med en världskändis, har rika föräldrar!! Varför skulle du förstå?! Du är ju rikemansbarnet!" Skrek hon och jag ryggade tillbaka.
"DU vet lika väl som jag att jag inte har det perfekt! JAg förlorade min pappa för några år sedan! Så jag vet nog hur det känns!" Röt jag.
"Aha, men din pappa betydde ju inget för dig! Han brydde sig inte om dig! Jag KÄNDE i alla fall mina föräldrar!"
Jag fick nog. Allt kokade över. Jag drog henne nerför trappan och ut genom dörren. Jag låste fort innan jag sprang till mitt rum igen. Snabbt slängde jag ner hennes saker i hennes väska som jag sedan slängde ut genom fönstret. JAg började gråta. De rann och rann. De tog liksom aldrig slut. Vad har hänt med henne?! JAg förstår inte... Sakta plockade jag upp mobilen och ringde Justin. Fyra signaler...
"Hey, Justin här. Jag är upptagen just nu, antagligen har jag någon intervju eller något. Men lämna ett meddelande efter pipet så ringer jag upp så fort jag kan. Chao!"
"Justin? Det är Withney. Snälla ring upp så fort du kan. Jag behöver ditt stöd"
Jag la på och slängde den på sängen. Vem kunde jag ringa nu? Alli? Kunde jag ringa henne? Ja, hon är min vän.
Jag hämtade mobilen och ringde henne.
"Hallå?" Sa hon och jag log lite.
"Alli? Det är Withney"
"Withney!!! Shit vad länge sedan!"
"Ja, för länge sedan. Men... Kan du komme över? Jag behöver någon att prata med"
"Såklart gumman! Jag kommer direkt"
Vi la på och några minuter senare knackade det på dörren. Jag gick såklart ner och öppnade.
"Hola mi amigo!" Skrattade hon och kramade mig.
"Hola!" Skrattade jag och kramade henne tillbaka.
Jag vet inte vad som hände. Jag gick liksom från krossad till hel igen. Det var som om Alli gjorde mig hel. Jag log stort över hur mycket jag hade saknat henne.
"Hur är det?" Sa hon medans hon tog av sig skorna.
"Sådär. Jag bråkade nyss med Mel och Justin är på turné så, jag är ganska ledsen" Sa jag och rykte på axlarna.
"Turné? Hur länge?" Frågade hon.
"Han har varit borta i två månader, kan kommer hem om... några veckor" sa jag och vi började gå mot vardagsrummet.
"Jaha, men vad var det med Mel då?" Sa hon och vi slog oss ner i soffan.
"Hennes föräldrar har dött och hon började skrika på mig att jag har det perfekta livet och så"
"Men hon vet ju att du inte har ett perfekt liv"
"Ja, men jag tror hon är deprimerad över hennes föräldrar och så, men jag tyckte hon tog i lite väl mycket"
"Ja, verkligen"
"Så hur är det med dig då?"

***

Senare på kvällen skulle Alli hem så vi sa hejdå och hon försvann. Jag gick upp på mitt rum och tog upp min mobil.
Tre missade samtal Justin<3
Jag ringde snabbt upp honom och han svarade direkt.
"Varför har du inte svarat?" Sa han oroligt.
"Förlåt! Jag ringde dig imorse men du svarade inte, sedan kom Alli över och..."
"Det är lugnt. Jag trodde det hade hänt något"
"Det har det också" mumlade jag och slog mig ner på sängen.
"Va? Vad har hänt? Mår du bra?"
"Jag har bråkat med Mel och nej, jag mår inte bra"
"Gå in på Skype"
"Okej"

Vi la på och jag loggade in på Skype. Justin var redan inne.
"Så, var har hänt?"
Hans röst var orolig. "Jag bråkade ju med Mel idag och ja... Hennes föräldrar har dött så hon skulle sova här. Men så vaknade jag när hon klev ur sängen. Hon skrek på mig att jag hade det perfekta livet och ja... Hon överreagerade helt enkelt" Sa jag med bliken neråt.
"Gumman! Förlåt att jag inte svarade förut"
"Det är okej. Jag menar, jag lever ju"

Vi pratade ett bra tag. Sedan loggade jag in på Twitter.
#Alone...

***

Nästa dag var det betydligt bättre väder. Solen sken och det var vindstilla. Så jag ringde Alli och vi bestämde oss för att cykla till stranden. Jag drog på mig min rosa/lila bikini, ett par jeansshorts och en grå magtröja med tryck på. Sedan packade jag min svarta väska med lite olika saker. Sist drog jag på mig solglasögon och mina svarta skor.

"Hey!" Sa Alli när hon kom cyklandes mot mig.
"Shoo!" Log jag och hoppade upp på min svarta damcykel.
Vi började cykla bredvid varandra på vägkanten. Vi snackade non stop och hade kul. När vi kom fram till stranden hittade vi plats en bit ifrån vattnet vid några solstolar. JAg la min väska på ett litet bord som stod bredvid och tog upp min telefon. Justin hade messat och jag kände saknade sticka i mig.


Hey Baby! Vad gör du? Har tråkigt, sitter på möte och fattar ingenting. XoXo Justin <3

Hey Babe! Jag sitter på stranden med Alli. Haha gullet ;) Saknar dig!! XoXo Withney <3

Jag fick inget svar. Så jag drog av mig kläderna som Alli och vi sprang ner i havet. Vi skvätte på varandra och hade riktigt kul. Då fick jag en badbolll i huvudet. Jag vände mig om och såg en kille i vårann ålder komma mot mig.
"Förlåt! Gick det bra?"
"Ja, det gick bra" log jag och gav honom bollen.
"Vill ni vara med och spela med mig och mina kompisar?" Frågade han och pekade på två andra killar som stod lite längre bort och nickade på huvudet mot oss.
"Eh..." Jag såg på Alli som nickade. "Visst"
Vi följde med honom bort till dem och vi började passa till varandra. Killen som kom fram till oss hette Bryan, de andra två hette Nail och Jesper. Jesper kom tydligen från Sverige. Nail kastade till mig. Den hamnade lite framför mig så det skvätte vatten över hela mig. Jag skrek lite och de andra skrattade. Jag kastade sedan till Bryan som kastade till Alli, som kastade till Jesper som kastade till Nail och så vidare. Plötsligt gick hajalarmet och vi såg på varandra. Plötsligt började några badvakter (om det nu heter så) och ropade upp oss. Vi sprang så fort vi kunde, vilket inte var så fort i vatten men vi kom upp i alla fall. Alla stod i tystnad på stranden. Vissa sprang därifrån av skräck och vissa lämnade stranden med lugna steg. Men vi stod kvar, ganska andfådda och väntade på... Något. Jag vet inte vad vi väntade på. Men vi stod där i alla fall och bara såg ut i vattnet. Då såg jag en fyra årig tjej i vattnet. Hon grät och verkade sitta fast i en ström lite längre ut.
Jag började springa ut i vattnet mot henne. De andra ropade på mig att stanna, men jag fortsatte. Jag lyfte upp henne och sprang så fort jag kunde upp igen.
"AKTA!" Skrek alla och jag kollade bak en snabbis.
En mörk skugga var bakom mig. Jag bad till Gud innan jag sprang snabbare än jag aldrig gjort. När jag nått land kom killarna och Alli och hjälpte mig upp. Jesper tog flickan till badvakterna och jag satte mig ner i sanden och andades tungt och snabbt.
"Är du okej?!"
"Mår du bra?!"
"Withney svara!"
Alla röster ekade i mitt huvud och jag försökte kontrollera tankarna. Allt började snurra.
Efter en stund vart det bättre och jag kunde resa mig upp. Några reportrar kom fram och frågade mig lite saker, tog bilder och så vidare. Sedan vi samlade ihop våra saker, sa hejdå till killarna och gick mot våra cyklar.
"Du är helt knäpp" Mumlade Alli och jag skrattade lite åt henne.
"Kanske det kanske"
Jag tog upp min mobil. Inget nytt meddelande, inget missat samtal.
Vi cyklade hem till mig och satte på en film. Alli valde och jag kommer inte ihåg vad den hette. Någon skräckis, som vanligt.

"Aa, men vi ses då" log jag och kramade henne.
"Japp"
"Och nu, ring mig när du kommer hen. Vill inte att något händer dig" sa jag allvarligt och hon nickade.
"Absolut! Hejdå"
"Hejdå"
När hon gått och jag stängt och låst dörren så satte jag mig vid datorn på mitt rum.

Jag måste ha somnat för när jag vaknade var solen på väg upp.
Jag gick ut, hämtade tidningen, gick in, fixade frukost och åt samtidigt som jag bläddrade i tidningen. Jag satte juicen i halsen när jag såg den stora framsidan.

Shark attack at ATL Beach!
Talk with the hero!

Och sedan en bild på mig. JAg bläddrade snabbt upp alla de 5 sidorna och läste hela artikeln. Precis när jag läst klart så ringde min mobil. Jag svarade utan att titta vem det var.
"Hallå?"
"Withney! Du lever!"
--------------------------------------

Who is it?! Haha, sju kommentarer innan nästa!!

Jag vaknade till av att mobilen ringde. Snabbt kollade jag på teven och såg att eftertexterna rullade. Jag tog upp mobilen och svarade.
"Hallå?" Sa jag hest.
"Haha, hej. Sover du?" Jag log stort av Justins röst.
"Nej, eller ja, eller... Typ! Jag somnade till en film och vaknade när du ringde" fnissade jag.
"Haha, gulligt. Jag saknar dig" sa han och jag log stort för mig själv.
"Jag saknar dig med. Vad gör du?" Frågade jag medans jag stängde av filmen.
"Ska snart åka på en fotografering och sedan ska jag ha konsert"
"Lycka till" sa jag och fällde en tår.
"Men du, jag måste gå nu. Hejdå puss"¨
"Hejdå..."
Han la på. Suckande reste jag mig upp och gick ut med allt jag haft till köket. Sedan kollade jag klockan, halv ett på dagen. Suck. Vad skulle jag göra nu?
Då ringde mobilen, igen. Den här gången var det Mel. Yaay!
"Hey Sweetie" Sa jag och jag hörde henne snyfta. "Gråter du?!"
"Ja. Det är.... Min föräldrar" Grät hon och oron steg i mig.
"Vad har hänt?!"
"De... De är döda!"
"VA?!"
"Ja, de dog när de flög hit från Grekland"
"Men vart ska du bo? Hur är det? Vill du komma?"
"Jag vet inte vart jag ska bo. Det är dåligt. Och gärna, om det är okej"
"Alltid. KOm direkt!"
Efter några få minuter stod hon och jag i hallen och kramades. Tårarna rann från henne, mer än någonsin.

***

Mel och jag har kommit fram till att hon får bo hos oss tills hon hittar någon släkting i närheten. Hoppas bara det är okej för mamma och Blake. Men jaja, skit i vad de tycker. Hon ska sova här. Det är bestämt.

Hon hade hämtat mycket kläder och andra småsaker som vi lagt i mitt rum. Eftersom jag var dubbelsäng så ska vi dela. I alla fall ett tag. Annars får hon ta gästrummet. Men jag tycker det är roligare om hon sover hos mig.
"Så, var blir det för film nu då?" Frågade jag och gick fram till min filmhylla på mitt rum.
"Hmm... Ta den här... Vad heter den?"
"Jag vet inte" skrattade jag och drog fingertoppen över filmerna.  "Halloween?" Frågade jag och hon skrek till.
"JAA!!!"
Jag skrattade åt henne innan jag stoppade in filmen i DVD spelaren och filmen började.

"AAAAAAAAH!!!!!" Skrek Mel och hoppade en meter upp i sängen.
Jag bara skrattade åt henne. Sedan kollade jag på filmen igen. Jag älskade den. Jag älskar skräck, så... läskigt roligt.

Efter filmen var klockan halv två på natten och vi bestämde oss för att sova. Jag böt om till en sov BH och ett par mjukisshorts.
"GOdnatt" sa jag när jag satte mig i sängen bredvid Mel.
"Godnatt"
Det vart tyst. Ingen av oss sov. Jag satt och kollade ut genom fönstret och jag kände hur Mel tittade på mig. Jag såg på stjärnorna och månen. Så mycket som finns där ute.
"Saknar du honom?"
Jag kollade på Mel. Hennes ögon glänste i månskenet. Hon såg ut som en ängel.
"Ja. Enormt" sa jag tyst och såg än en gång ut genom fönstret.
Hon satte sig upp bredvid mig och såg ut genom fönstret hon också. "Tror du att drömmar kan bli verkliga?" Sa hon.
"Ja" sa jag samtidigt som jag nickade. "Jag drömde att jag träffade min drömprins. Och det gjorde jag" log jag och tog hennes hand.
Hon la sig ner igen och vände ryggen mot mig den här gången. Efter några få minuter hörde jag hennes djupa andetag. JAg log. Hon är verkligen bäst. Min blick riktades ut mot månen och stjärnorna igen. Vad finns där ute egentligen?
Jag la mig ner och somnade med det bästa i världen i tankarna.
----------------------------------

Kort och bildlöst... Världens dåligaste del alltså. Men det var bara för att ni skulle få ett idag. Vet inte riktigt var jag ska skriva om så snälla, snälla söta rara ni kan ni ge mig tips? Kommentera!!

"Jo, Justin sitter där ute. Han vill prata med dig. Är det okej?"
"Jadå, det är okej" log jag, fast egentligen var det inte så okej. Men jag ville inte göra mamma orolig.
"Bra. Vi ses sedan" log hon och pussade min hand innan hon lämnade rummet.
Efter några sekunder var Justin inne. Hans ögon var röda och hans kinder var blöta. Försiktigt log han innan han satte sig bredvid mig. Jag såg på honom.
"Jag ville bara att du skulle komma in för att få veta vad som hänt" förklarade jag och han såg sorgset på mig.
"Du ringde, jag åkte till dig och du låg på golvet, på glasbitar. Du blödde ganska häftigt och jag ringde ambulans direkt"
"Hur länge var jag borta?"
"Några timmar. Men nu är det min tur... Varför låg det glasbitar på golvet bland tre rosor?" sa han försiktigt och jag såg på honom med tårfyllda ögon.
"Jag var ledsen, arg och bara så trött på allt. Iskan tog över och jag kastade vasen med rosorna på golvet"
"Förlåt. Allt är mitt fel" sa han, fattade min hand och fällde en tår.
"Kanske" var det ända jag sa. "Men det var mitt fel att jag inte tog din förlåtesle" fortsatte jag.
"Men... Du tänker inte förlåta mig, eller hur?" Sa han nedstämt och jag gav honom ett litet, litet leende.
"Jo. Det tänker jag"
Han sprack upp i ett leende och gav mig en försiktig kram. Värmen strömmade genom mig. Tryggheten.
"Så... Allt är lugnt?" Sa han.
"Ja" log jag och han kysste mig mjukt.

Två månader senare

Nu har det gått två månader sedan olyckan. JAg fick åka hem redan nästa dag. Men för en vecka sedan åkte Justin iväg på turné i 3 månader. HAn kommer hem om ca. 8 veckor. Saknaden är enorm! Men jag lovade att vara stark och stå ut för honom. Jag däremot har fått sommarlov och verkligen ÄLSKAR det. Men jag saknar Justin!
Jag såg ut genom fönstret och såg månen stiga på natt himlen.


Klockan hade passerat 11 och jag kunde bara tänka på Justin. JAg kunde inte sova. Efter en stund började tårarna rinna, men jag grät liksom inte. De bara rann. Jag kunde inte sluta tänka. Det gick inte!

Plötsligt ringde min mobil. Förvånat kollade jag vem det var. Justin<3. Jag log. Kunde han läsa mina tankar eller?? Tänkte jag förvånat innan jag svarade snabbt för att inte väcka någon, om de ens var hemma.
"Hallå?" Sa jag lite tyst.
"Hey, sover du?" hörde jag Justin säga.
"Dum fråga" fnissade jag och jag hörde hur han skrattade tyst.
"Aa, faktiskt. Men vad gör du?"
"Tänker på dig. Själv?"
"Samma"
"Tänker du också på dig?" Fnissade jag.
"Japp. Nej såklart jag tänker på det vackraste som finns"
"Alltså du?"
"Nej du! Haha, vilken humor"
"Jag vet"
"Saknar dig"
"Aww... Saknar dig också"
Nu kom tårarna igen och jag kunde inte hjälpa att jag började snyfta.
"Gråter du Baby?" Nu var hans röst lite orolig.
"Ja, haha. Jag saknar dig så mycket" Sa jag med ett sorgset fniss.
"Aww, Honey! Jag saknar dig mest av allt!"

Vi pratade tills klockan var kvart i tolv. Då la vi på och jag försökte somna, den här gången gick det!

***

Jag vaknade av regnet som piskade mot fönstret. Suck. Bra sommar.
JAg reste mig upp och hoppade in i duschen. Jag bestämde mig för att stanna hemma och titta på film idag. Jag vet, inte sånt man gör på sommarlovet. Men skyll på vädret!
Efter en lång dusch så tog jag på mig min One Piece och släpade mig själv ner för trappan. Sakta styrde jag stegen mot köket och åt lite innan jag tog chips och Cola och satte mig i vardagsrummet med filmen Red Riding Hood på.
-------------------------------------

Waay! Ute. Hahaha jättekort men jag har dåligt med idéer... Ge jätte gärna idéer och ja... Hoppas ni gillar det!! Hoppas det var okej att jag hoppade fram... Kommentera!!

Jag lät tårarna rinna. Lät de rinna nerför mina kinder för att sedan falla ner till golvet. Varför kan inte känslorna rinna ut som tårarna?
Vad hade hänt egentligen? Jag får inte in det i hjärnan.
En jävla bitch som går till vilken jävla kille som helst! Käften! Hon förtjänar det! Som alla andra!

Alla ord flög runt i skallen, från personen jag älskar. Men ska jag ge upp? Ge upp och dra mig tillbaka för att börja om. Men han är inte bara killen jag älskar, utan killen jag älskat hela mitt liv. Men det kanske tar stop här. Kanske är det min återvändsgränd. Kanske ska jag bara ge upp kärleken och strunta i den, lägga den på hyllan ett tag.

"Withney" hörde jag Luke säga utifrån.
"Ja" grät jag och försökte torka tårarna som bara fortsatte att rinna.
"Kan jag komma in?"
"Ja"
Jag flyttade på mig så han kunde öppna dörren och han gick in försiktigt. Han slog sig ner bredvid mig och la armen om mig. Jag kände mig genast lite obekväm och började vrida på mig försiktigt och då släppte Luke mig.
"Förlåt, det var inte meningen" sa han.
"Det är lugnt"
"Alltså det där med Justin. Det var verkligen inte meningen att förstöra för er."
"Så det är förstört?" Sa jag ledsamt.
"Jag vet inte. Justin är arg på mig men jag ser att han fortfarande älskar dig. Men han kanske bara inte vill erkänna det."
Jag nickade och lät huvudet falla ner på Lukes axel.
"Kan det inte ta slut?" Viskade jag och lät en tår falla.
Han sa inget utan tog min hand.
"Jag kommer inte lämna dig. Jag kommer alltid finnas på din sida. Men bara som kompis, inget mer. Jag vet inte varför jag kysste dig. Jag ångrar det verkligen" sa han tyst.
"Tack Luke" sa jag.

***

Den kvällen sov jag absolut ingenting. Jag hade inte heller någon lust att gå till skolan nästa dag. Istället låg jag i sängen och såg ut genom fönstret som satt över sängen. Såg på alla de miljontals stjärnor som hängde på den svarta hilmen. Och sedan den stora lysande bollen som satt där bland alla de mindre stjärnorna, månen.

När klockan slog nio tog jag upp mobilen och skickade ett sms till Luke.

Kommer inte till skolan idag... Kan du säga det till Mrs. Jackson?? :( Xo Withney

Såklart! Finns! Xo Luke

Jag svarade inte. Orkade inte. Istället försökte jag somna om, utan framsteg. Så istället gick jag ner till köket i mina pyjamasbyxor, ett linne och mina toflor. Till frukost tog jag mjölk och flingor. När jag ätit upp det så gick jag tillbaka till mitt rum, tog mitt täcke, gick ner och la mig i soffan och slog på teven. Det var inget bra så jag satte på en film och jag låg och kollade på. Jag hostade ganska ofta, halsen sved och huvudet värkte. Förkylning. Typiskt!

***

Efter filmen ringde det på dörren. Jag reste mig sakta upp och öppnade dörren. Där stod Justin.
"Hej..." Sa han tyst och såg mig i ögonen.
"Varför är du här?" Frågade jag tyst och tänkte inte så mycket på vad jag sa, jag tänkte mest på allt han sa till mig igår.
"Jag vill bara be om ursäkt för igår"
"Trevligt" muttrade jag och var på väg att stänga dörren men han slank in.
"Vill du att jag ska säga att jag är ledsen?"
"Jag vill att du ska vara ledsen" Sa jag med gråten i halsen.
Justin märkte det och såg plågat på mig.
"Det är jag. Jag vill bara inte visa det"
"Jojo, det ska jag tro på! Jag är ju bara en helt vanlig jävla bitch som tar vilken jävla kille som helst" sa jag och han suckade.
"Jag menade det inte!"
"Nähe! Varför sa du det då?!" Skrek jag och han ryggade tillbaka.
"Men du kysste ju för fan en annan kille!" Skrek han och ny var det jag som ryggade tillbaka.
"Det var inte jag som kysste honom! Det var han som kysste mig!"
Han vart tyst. Jag suckade och skakade på huvudet.
"Ut" sa jag lugnt.
"Nej..."
"Ut!" sa jag högre.
"Jag kommer tillbaka" sa han och såg på mig med sina söta ögon.


Han försvann ut genom dörren och tårarna kom tillbaka. Varför?!
Sakta släpade jag mig och min kropp upp för trappan och in till mitt rum, för att sedan lägga mig på sängen och låta tårarna ta över. Jag tappade kontrollen helt. Jag skrek. Skrek tills jag blev hes. Allt jag tänkte på var mitt liv. Mitt jävla liv som bara blir värre. Plötsligt tog jag upp vas med blommor och kastade i golvet. Direkt ångrade jag mig och skulle ta upp glaset. Då trampade jag på en stor glasbit som direkt skar upp undersidan av min fot.
"Faan!!" Röt jag och såg blodet droppa från fingrarna och på foten.
Jag visste att mamma och Blake skulle komma hem sent så jag tog upp mobilen och ringde någon som jag inte hann se vem det var.
"Hallå?"
Fan!! Justin!
"Justin?" Sa jag hest och kände gråten i halsen.
"Ja, det är jag"
"Snälla kom! Jag behöver hjälp" sa jag och fällde en tår.
"Vad har hänt?" sa han oroligt och jag hörde hur han började gå/springa.
"Jag... Jag..."
Jag tappade talförmågan och kände hur världen snurrade. Ögonen tappade sin fokus och allt blev suddigt.
"Withney?! Svara! Withney..."
Jag kände hur jag föll på glaset och bara somnade...

Jag kommer ihåg att jag önskade att jag ville somna i en sömn jag aldrig skulle vakna ur

"Kommer hon bli bra?"
"Jadå, men hon måste vila"
En röst kände jag igen, men jag visste inte vem det var.
"Tack Justin. Tack för att du tog hand om henne. Men kan vi få vara lite själva?"
Den rösten visste jag också vem det var, men ändå inte...
"Såklart, säg till om hon vaknar"
"Absolut"
Jag hörde en dörr öppnas och stängas och någon tog min hand. Jag kännde värme spridas i kroppen. Alla bekymmer försvann. Plötsligt öppnade jag ögonen och såg trött upp på personen som satt bredvid mig på sängen.
"Gumman..."
Det var mamma som satt där. Hon drog bort min lugg ur mitt ansikte och hon log genom några tårar.
"Jag var så orolig" sa hon tyst och pussade min panna.
"Men jag lever ju" sa jag lika tyst med ett leende.
"Ja, och du kan inte förstå hur lättad jag är" log hon och pussade min hand.
------------------------

Såå..... Har inte så mycket att säga, mer än KOMMENTERA!! ;)

"Hallå?! Jag är hemma!" Ropade jag när jag kom innanför dörren.
Anledningen till att jag ropade så var att jag sett mammas och Blakes bil utanför. Och ja, Blake var hemma. Han kom ut från köket med ett inte så glatt ansikte.
"Vart har du varit?!" Röt han och jag suckade.
"Ute" mumlade jag medans jag ställde upp skorna på skohyllan.
"Var ute?" Röt han och tog tag i min tröja så jag stod upp framför honom.
"På stranden! Ta det lugnt, herregud" sa jag högt och försökte komer förbi honom uppför trappan, vilket inte gick så bra.
"Med vem?"
Hans ansiktsuttryck var inte att leka med. Om blickar kunde döda, skulle jag vara stendöd vid det här läget.
"Min kille. So what? Du bryr dig ju inte."
"Du ska passa dig unga dam. Reta inte upp mig, för du vet ju vad som händer" viskade han så bara jag hörde.
Jag svalde hårt och såg ner i golvet. Det sista jag ville var att råka illa ut, som den gången.
"Förlåt" viskade jag med hes röst och önskade att han skulle låta mig gå upp på rummet.
Han muttrade lite innan jag vände på sig och gick till vardagsrummet. Jag suckade av lättnad och sprang upp till mitt rum. Efter att ha smällt igen dörren och låst så slängde jag mig på den mjuka sängen och lät tårarna rinna.
Han rev upp alla mina sår. Såren som finns i mitt hjärta. De höll på att läka och han river upp dem igen. Jag önskar de bara kunde försvinna. Allt hade gått så bra.
Om bara Justin skulle vara här. Jag skulle ligga i hans famn och gråta ut. Han skulle klappa mig över håret och säga att allt blir bra, även om han inte vet vad som hänt, eller vad som kan hända.

***

Jag vaknade av mitt alarm - som vanligt. När jag stängt av det låg jag kvar i fem minuter innan jag klev in i duschen och tog en snabb morgon dusch. Sedan drog jag på mig ett par svarta byxor och en söt svart/vit randig tröja. När jag borstat håret och satt upp det i en knut på huvudet sminkade jag mig.


***

Jag småsprang vid trottoarkanten med min mobil i handen. Klockan var fem i nio och jag började tio över nio.

Som tur var hann jag precis komma innanför klassrummets dörrar innan läraren stängde. Bokstavligt. Jag slog mig ner bredvid Luke som satt och flinade.
"Vad?" Viskade jag tyst och började lägga upp mina böcker på bänken.
"Inget" flinade han och jag såg på honom som om han var en utomjording.
"Så! Godmorgon!" Utbrast Mrs. Toomley som stod framme vid tavlan.


"Godmorgon" mumlade några.
"Som alla vet har vi prov imorgon" sa hon och alla suckade högt och stönade nej. "Jo, men det är inget jag kan göra åt. Så... Idag ska vi träna inför det. Två och två. Den ena ställer frågor till den andra" Sa hon och jag såg på Luke och han nickade.
"Visst" sa han och log.

***

Efter skolan följde Luke med mig hem. Eller, han skulle åt samma håll så vi gick tillsammans. Vi pratade, skrattade och hade allmänt roligt. Som två helt vanliga kompisar. Men det förändrades...

"Så, vi ses imorgon?" Sa Luke och ställde sig framför mig.
Jag nickade. "Japp."
Han tog mina båda händer och såg in i mina ögon. Paniken steg. Vad händer? Hans ansikte närmade sig mitt och när jag kände hans varma andetag mot mitt ansikte reagerade jag.
"Luke jag..." viskade jag, mer hann jag inte förän jag kände hans läppar mot mina.


"Withney?"
Jag puttade bort Luke och såg åt hållet där Justin stod med tårar i ögonen.
"Justin jag..."
"Du behöver inte säga något. Men det behöver jag. Jag trodde du var annorlunda! Unik. Men som vanligt är du bara som alla andra. En jävla bitch som går till vilken jävla kille som helst" röt han och jag kände tårarna i mina ögon.
"Justin, skyll inte på henne. Det var mitt fel. Jag kysste henne. Hon är helt oskyldig" klämde Luke in och Justin släppte min blick för att låta den falla till Luke. "Hon har inte gjort något" sa han helt orädd.
"Nehe, det var nog vad jag såg" röt Justin och gick mot honom.
"Justin..."
"Käften!" Röt han högt och jag ryggade tillbaka.
"Du borde inte tala så till henne" sa Luke.
"Du, jag säger vad jag vill" sa Justin och såg på mig. "Hon förtjänar det"
Där sprack det. Allt. Hela min värld. Som om... Allt försvann in i ett svart hål och det ända som fanns kvar är min kropp. Utan hjärta. Helt tom. Jag kände en tår på min kind som sedan landade på marken.
"Det är jag som förtjänar det! Hon har ju fan inte gjort något! Vad är det du inte förstår?!" Röt Luke och Justin ryggade tillbaka lite av förvåning.
"Nej, det är lugnt" sa jag tyst. "Är det hans val så... Är det hans val" Nu tittade båda på mig.
Jag sprang in i huset och gled ner för ytterdörren. Varför?
 
Hur kan allt vara så bra, så bra som det går, för att sedan plötsligt bara falla ner och försvinna?
-----------------------------------------------------

Fick in ett kapitel och nu är det DRAMA på G ;) Hope U like it!! Kommentera!!

"Men vi ses imorgon" sa Luke och började gå baklänges ifrån mig.
"Ja" nickade jag och började gå åt andra hållet.
Jag gick och tänkte på vad som hänt idag när en svart Range Rover körde upp bredvid mig. Chockat såg jag in och blev lättad av vem jag såg där - Justin.
"Hoppa in babe" sa han när han öppnat rutan bredvid mig.
"Visst."
JAg hoppade in och han pussade min kind, jag log.


"Hur var det i skolan?" Sa han och började köra igen.
"Bra" sa jag och ryckte på axlarna.
"Så bra då" log han och jag log tillbaka. "Gå in, byt om och kom ut hit igen". Det var först när han sa det som jag märkte att vi var framme.
"Varför?" Sa jag och såg på honom när han stannade bilen.
"Överraskning" flinade han och kysste mig innan jag klev ur bilen, vinkade och gick upp mot huset.

Snabbt sprang jag upp till mitt rum och drog på mig ett par shorts och sedan en söt tröja. Sedan satte jag upp håret i en tofs och packade min handväska med saker som kunde behövas.
I hallen tog jag på mig ett par Converse innan jag sprang ut till Justins bil som stod utanför. Men han var inte själv. Utanför Justins ruta stod nu en tjej jag väl kände igen. Jag sprang fram till henne och hon mötte min blick.
"Withney!!!!!" Skrek hon och hoppade på mig.
"Jassie!!!"  Skrek jag och kramade tillbaka.
"OMG, jag har saknat dig!" Fnittrade hon när vi äntligen släppte varandra.
"Jag har saknat dig med JassieGirl" fnissade jag och Justin såg på oss med en efterbliven blick.
"Öh, känner ni varandra?" Sa han och jag nickade.
"Japp." Jag log mot Jasmine som log tillbaka.


"Men vi ses någon gång, du har mitt nummer va?" Sa jag när vi pratat en stund.
"Ja! Jag ringer" log hon och kramade mig.
"Bra. Ses"
Jag hoppade in i bilen och Justin började åka. Free Fallin' med John Mayer började spelas på radion.



Jag såg ut genom fönstret och sjöng med tyst. Små, tunna moln svävade högt uppe på himlen. Längre fram såg jag parkeringen till ATL beach. Jag slängde en blick på Justin som satt och smålog.

Vi klev ur bilen och lämnade skorna i bilen. Sedan gick vi hand i hand mot vattnet. Vi stannade en bit ifrån vattnet. Justin ställde sig bakom mig och la händerna på mina axlar.
Jag tänkte på allt vi varit med om. Alla mysiga stunder, alla svåra, alla bra. Alla stunder helt enkelt. Allt vi gjort. Allt Justin gjort åt mig. All kärlek vi gett.
Jag gick mot vattnet och flinade mot Justin.
"Vart ska du?" Log han.
"Till vattnet" log jag.

Efter en stund på stranden skulle vi gå tillbaka så Justin la sin arm om min midja och vi började gå mot parkeringen.


------------------------------------------

Så, så så.... Men inga kommentarer på förra? Vad händer?? Kommentera!!! Puss

I skolan var allt som vanligt. Men jag hade inte sett Alli på ett tag. Senast var ju på festen. Men hon har inte varit i skolan.
Mel tror att Jonas har fått henne att skolka, eftersom han är en sådan typ. Men jag vågar inte tro det. Alli är jättebra i skolan! Höga betyg och allt. Jag kan knappast tro att hon gör det. Om hon gör det, gör hon helt fel.

"Omg, titta på Dean Williams. Han är sååå snygg" viskade Mel när hon såg Dean i andra änden av korridoren. "Titta hans hår, hans ögon och allt! Asså jag är seriöst kär" la hon till.
"Haha, jag har min så, go for it" sa jag och skrattade.
"Yeah, I will. Men tänk om han inte gillar mig då?" Hennes röst dämpades och blicken åkte ner i marken.
"Du, den kille som inte gillar dig har någon allvarlig sjukdom" sa jag och drog med henne genom korridoren.
"Really?" Hennes röst var nu fylld av hopp och förväntan.
"Jag skulle aldrig ljuga om något sådant, jag skulle aldrig ljuga för dig alls"
"Aww, gumman!"
Vi skrattade och gick fram till skåpen. Jag kollade schemat och såg att vi hade NO. Suckande drog jag ur böckerna.
"Hey"
En mörk röst bakom mig hördes och jag hörde hur Mel drog efter andan. Jag vände mig om och såg Dean stå bakom henne.
"Hey"
Hon vände sig om och log sitt vackra leende.


"Har du matte?" Frågade han och hon nickade.
"Ja"
"Ska vi gå tillsammas?"
"Ja visst! Är det okej, Whitney?" Hon gav mig en menande blick och jag nickade.
"Såklart! Vi ses på lunchen" Jag kramade henne och viskade "Go for it" i hennes öra.
"Always" Viskade hon tillbaka och log mot mig.
De gick iväg och jag gick mot motsatta hållet, NO salen.

"Godmorgon!" Sa Miss. Brayson och slog ner böckerna på hennes bord.
"Godmorgon" mumlade vi och hon började skriva på tavlan. 
"Skriv det som jag skriver på tavlan och sedan tränar ni in det" sa hon och vände sig mot oss. En tjej - Anna - räckte upp handen och Miss. Brayson nickade.
"Varför ska vi träna det?"
"Prov" flinade Miss. Brayson och alla suckade.

När lektionen äntligen var slut gick alla mot skåpen. Jag drog ut matteböckerna och gick mot mattesalen.

***

Det var lunch och jag såg Mel sitta vid killarnas bord - med killarna, inklusive Dean. Jag suckade när jag såg att jag inte fick plats att sitta där. Istället för att ställa mig i matkön gick jag till fruktdisken och tog ett äpple. Sedan gick jag ut på skolgården och värmde mig i solens varma strålar. Jag satte tänderna i äpplet och hörde någon gå hittåt. Jag öppnade ögonen och såg Luke komma mot mig.
"Tjaa" log han och slog sig ner.
"Tja" Jag tog en tugga till av äpplet.
"Varför sitter du här ute själv?"
"Mel sitter vid killarna så jag såg ingen anledning att vara där. Så ja, här är jag!"
Han skrattade. "Du har engelska sen va?" Sa han och jag nickade. "Jag med, ska vi gå tillsammans?" Jag nickade ännu en gång.

Vi reste på oss och gick in.
"Träffa mig vid hjärtat när du hämtat dina saker" sa Luke.
Jag nickade och gick mot mitt skåp.

Hjärtat ligger i mitten av skolan. Där finns det soffor, datorer och massa mer.  Där kan man liksom träffas och bara hänga. Ett plus med skolan alltså.

Jag tog ur mattesakerna och gick till hjärtat. Luke stod vid ena väggen och såg sig omkring. Han mötte min blick och kom leendes fram till mig.
"Det gick fort" log han och vi började gå mot mattesalen.
"Fort? Du kom ju före mig" skrattade jag och han ryckte på axlarna.
"Ja, men jag är kille. Tjejer brukar vara ganska sega" sa han och jag knuffade till honom löst.
"Inte jag"
"Nej, men du är speciell"
Han mötte min blick och log generat. Jag kände hur rodnaden steg.
"Du rodnar!" Utbrast han och fnissade.
"Kanske" fnittrade jag och vi satte oss i salen.
Än så länge var den tom och vi snackade på som vanligt. Men jag kunde inte släppa det han sagt. Jag, speciell? Jag har Justin. Tänk om Luke ser mig som mer än en vän? Det vore inte bra... Jag vill inte hamna i något triangel-drama nu...

"Whitney? Mår du bra?" Sa Luke oroligt och min tankebubbla sprack.
"Ja. Ja, jag mår bra" försäkrade jag och log ett oskyldigt leende.
Han nickade och Mr. Miller kom in.
-----------------------------------

Kapitel 7 - done! KOMMENTERA!!!!

Med tunga steg gick jag fram till fönstret och såg ut där Justin gick. Han tittade ner i marken och sparkade på en sten.
Plötsligt fick jag som en kick. JAg sprang ner och ut genom dörren.
"Justin!" Ropade jag och han vände sig om.
Jag började springa mot honom och hoppade upp i hans famn. Han tog chockat emot mig.
"Jag tror jag älskar dig" viskade jag.
Han släppte ner mig och såg mig i ögonen. "Gör du?" Hans röst var chockad, men glad.
Jag nickade och han såg djupt, djupt in i min själ. Han böjde sig ner och...
"OMG! DET ÄR JUSTIN BIEBER!!!"
Justin släppte mig genast och såg sig omkring. Runt 40 tjejer sprang mot oss och han såg på mig.
"Spring!" Väste han och började springa med mig mot mitt hus.
Jag sprang med och låste efter oss. Jag andades tungt och fort och gled nerför dörren och satte mig på rumpan.
"Är du okej?" Sa Justin och satte sig bredvid mig. Jag nickade.
Vi gick upp på mitt rum och bara chillade. Vi satte på en film och jag lutade mig in i Justins famn. Han började hålla på med m itt hår och jag log. Jag verkligen ÄLSKADE när någon höll på med mitt hår.
"Jag älskar dig" viskade jag.
"Jag älskar dig" viskade Justin och pussade mitt huvud.
Jag kände hur ögonlocken blev tyngre och jag somnade...

***

Jag vaknade och tänkte på allt som hänt. Justin. Snabbt kände jag efter om han var bredvid mig. Nej. Snabbt satte jag mig upp, nej, han var inte där. Något brast  inuti mig. En dröm... Men då såg jag en lapp på mitt sängbord.
Till Whitney
Förlåt att jag inte är kvar när du vaknar. Men jag har en intervju som jag antagligen är  på när du läser det här. Sätt på 5:an och kolla ;) Puss Justin!

Jag satte på 5:an som han sagt och log stort. Men intervjun var redan slut. Han gick precis av scenen när jag slog på teven. Jag suckade och lutade mig tillbaka i sängen.
Plötsligt kom jag på att jag hade skola. Men en snabb blick såg jag på klockan. Halv åtta och jag började nio. Bra.
Jag hoppade in i duschen snabbt. Sedan drog jag på mig ett par röda byxor och en vit magtröja med tryck på, borstade jag håret och drog det till mina axlar. Jag sminkade mig och såg på mig själv i spegeln.
Jag log smått och såg på bilden på pappa som stod på sängbordet.
"Jag älskar dig pappa. Död eller levande. Alltid ska jag älska dig" viskade jag innan jag gick ner till köket.
----------------------------------

Ni fick ett kort nu för att vi hade en temadag idag så vi gick på skolan på kvällen istället för på dagen. Och den slutade halv nio så ja.... och på dagen var jag med en kompis så jag hade aldrig tid att skriva. SORRY!

"Du sjunger lika bra som vanligt" sa han och flinade.
"Men snälla" jag startade motorn.
"Jag tänkte fråga om jag kunde få skjuts till hotellet" flinade han och jag såg på honom.
"Öhh, visst. Är det okej Mel?" Jag såg på henne.
"Visst! Såklart!"
"Bra, hoppa in"
Han satte sig där bak och vi åkte mot hans hotell. Jason Derulo's låt Fallen spelades och jag och Mel satt och sjöng med lågt. Jag öppnade rutan på min sida och lutade armen där.
Jag stannade vid entrén och Justin klev ur.
"Tack för skjutsen, Thompson" flinade han och jag suckade.
"Snälla Bieber, sluta!" Gnällde jag och han skrattade.
"Här. Vi ses" flirtade han och gav mig en lapp.
Jag läste. Mitt nummer Thompson och sedan stod ett nummer.
"Justin.." Jag såg upp men han hade redan gått. "Han är hopplös" suckade jag och körde iväg igen.
"Haha, lilla gumman. Han är kär! Det är ju uppenbart!" Skrattade hon.
"Haha, lilla gumman" härmade jag och hon skrattade mer.


Jag släppte av Mel hos henne och åkte hem. Mammas bil var hemma. Huh? Jag parkerade och klev ur. En kall vind fångade mitt hår.
När jag kom in kände jag spänning i luften. Inte bra.
"Hallå?" Ropade jag försiktigt.
"Hej"
Mamma kom ut ifrån köket med ett leende på läpparna.
"Vad gör du hemma?" jag lät nästan kaxig.
"Ja, jag fick ledigt så ja..."
"Hade du ledigt idag?!" Nästan skrek jag.
"Jaa" Sa hon.
"Varför kom du inte på finalen?"
Tårarna kom bakom ögonen men jag tvingade de tillbaka.
"Var det idag?! Förlåt älskling! Jag trodde det var nästa vecka!" Sa hon och spelade ledsen.
"Du bryr dig ändå inte" muttrade jag och kände tårarna komma ner för mina kinder. "Du ville såklart inte se din dotter sjunga för första gången på två år."


Snabbt sprang jag upp på mitt rum och vidare till mitt badrum. Jag hoppade i duschen och lät känslorna rinna ut med vattnet. Tårarna rann nerför mina kinder, fast jag märkte det inte på grund av vattnet, men ändå visste jag att jag grät.

Jag klev ur duschen och drog på mig min One Piece och började borsta håret.
"Whitney!"
Mamma ropade utifrån.
"Gå!" Skrek jag.
"Det ska jag, men det är någon som är här och väntar på dig."
"Hon kan vänta på mitt rum."
"Han" rättade hon och jag stannade upp.
När jag borstat håret gick jag ut till mitt rum.
Där satt Justin.
Jag stängde dörren bakom mig och såg på honom.
"Vad gör du här?" sa jag och han skrattade lite.
"Jag tänkte hälsa på" flinade han och jag suckade.
"Seriöst."
Min röst var allvarlig och spänd.
"Jaa... Jag är seriös." JAg gick mot mitt skrivbord. "Men asså, jag saknar dig, Whitney."
Jag vände mig om och blängde på honom. "Saknar mig?! Åh, kom igen. Bättre kan du. Du gjorde slut för att du trodde jag varit otrogen, och sedan stuckit!"
Han reste sig upp och gick mot mig. "Men jag kom tillbaka! Jag gjorde det för att jag älskar dig!" Nu stod han bara en halv meter ifrån mig. Fjärilarna blev som galna. De flög runt som vilda höns. "Jag älskar dig Withney."
Hans ord trängde in i mina öron och inom mig skrek jag högt. Men mitt hjärta sa något helt annat. "Justin, jag uppskattar att du kom hit. Men, nästa gång kan du mena det, ha något att komma med."
Meningen överraskade till och med mig. Jag såg chocken i Justins ögon och visste precis hur han kände.
"Du kan gå" avslutade jag och han tog sista klivet mellan oss.
"Nej" viskade han och tog tag i mina händer. "Nej." Han upprepade det han sagt och såg rakt in i min själ. "Jag kan inte gå. Jag är här för att visa mina känslor för den jag älskar, och kommer inte släppa henne. Inte den här gången."

Okej, nu kan det här vara lite konstigt att läsa. Men asså, för några år sedan - ca. 3 - var jag och Justin ihop. Jag hade varit med min kusin och Justin hade trott att jag var otrogen. Han gjorde slut och stack. Ett år senare dog min pappa, Justin vet inte om det än. Men han har ingen som helst anledning att få veta. Det har inget med honom att göra. Men ändå vet jag att han kommer få reda på det.
Älskade jag Justin? Ja. Jag älskar honom. Men jag kan inte lita på honom efter tre år. Har han förändrats? Eller är han den gulliga Justin han var då. Han kanske har blivit en stor bitch som bara bryr sig om pengar.

"Justin, snälla kan du gå? Jag måste tänka" viskade jag och han suckade.
"Jag ringer dig."
Med de tre orden lämnade han rummet. Han lämnade efter sig ett stort svart hål som ingen annan kunde täcka. Ett hål som bara var för honom. Bara han!
Genast kände jag ensam. Som om alla plötsligt lämnade mig. Då slog det mig att det logiskt sätt var jag som lämnade Justin. Jag hade bett honom att gå. Han lydde. Herregud var svårt allt var!

-------------------------------

Kom igen nu! Jag vill ha fler kommentarer!! Kommentera på bara!!!! PUSS

Jag vaknade med ett leende på läpparna. Det var dags!
Vi hade fått ledigt idag, pga tävlingen. Den skulle hålla på hela dagen. Men hela skolan var tvungen att vara där - i alla fall högstadiet - för att peppa 'laget'.
Jag har sjungit sedan jag var mycket liten och jag började spela piano vid 5 års åldern, men jag slutade när jag var 14. Jag hade börjat med musik för att ha något att göra när pappa dog. Men för två år sedan slutade jag. Jag har ingen aning om varför jag slutade. Men ja, gjort är gjort. Men även om jag inte går på piano - eller tar sånglektioner - så kan jag fortfarande det jag kunnat för några år sedan.
Ibland ser jag mig själv sitta vid en vit flygel. Ibland ser jag även massa noter flyga omkring i rummet. Som om jag ser noterna jag spelat och en melodi som hör till. Ganska konstigt, jag vet. Och ibland kan jag bli lite rädd, men det är inte ofta.

Jag tog på mig ett par svarta shorts med typ diamanter på och en magtröja. Sedan borstade jag håret och lät det vara naturligt lockigt. Sist sminkade jag mig och tog på några smycken.
Jag borstade tänderna och struntade i frukosten. Så jag gick till hallen och drog på mig mina svarta kängor med lite nitar på.

Jag parkerade på framsidan och gick mot byggnaden. Jag följde skyltarna och kom till alla rum där alla 'lag' skulle vara. På en dörr stod det ATL High så jag gick in. Där satt alla i vårat 'lag' och övade. 
"Tjenare" sa jag och de avbröt och såg på mig.
"Tja!"
Rafael - killen jag ska göra duetten med - kom fram till mig.
"Vi måste träna mer på No Air" sa han och jag nickade.
"Okej, kom."
Vi satte oss i ena hörnet och började öva och öva och öva.
"Withney, du måste följa med till scenen och berättade hur vi ska ha när vi ska sjunga" sa Noelle - en tjej i 'laget.
"Okej,  jag kommer."

Jag följde med henne och förklarade hur det skulle vara.

***

Okej, det är snart vi och jag är SKIT nervös!! Jag kan låtarna utantill och allt, men ändå känner jag mig osäker, men jag menar, vem gör inte det?

"Och nu... ATL High!!"
Alla gick upp på scenen. Jag ställde mig vid en mikrofon och såg ut över publiken. Minst 10000 var där kändes det som. Jag hörde musiken komma igång och jag började sjunga.
"I wouldn't wanna be anybody else"

Hela låten gick bra och jag gjorde mig i ordning för nästa låt. Då såg jag bekanta ögon i publiken. Precis vad jag inte ville. Justin. JAg suckade och svor tyst för mig själv. Rafael såg på mig och log, jag log tillbaka.
Musiken började.
 (Tänk er att det är Selena som sjunger)

Jag såg ut i publiken, hittade bland annat Mel och Ali, men inte mamma eller Blake. Vilket svek mig riktigt. Men, ja, sånt är livet. Plötsligt mötte Justin min blick. Han log med hela kroppen.
Jag tittade bort och såg på Rafael som stod bredvid mig. Han mötte min blick och log. Jag hörde hur de andra sjöng med och log stort. Vi såg ut i publiken och alla lös med mobilen eller något lysrör och gungade i takt.

Jag började tänka på mitt liv. Just nu, när jag sjöng, var allt bra. Allt var toppen! Jag hörde liksom hemma på scenen med en mikrofon framför munnen. Ibland funderar jag på att börja igen. Men jag  vet liksom inte... Jag vet att många skulle säga 'Följ ditt hjärta' men problemet är att mitt hjärta inte säger något. Det är inte tomt, men det säger inget. Ibland vill jag bara släppa allt, sjunka till botten och låta lungorna fyllas med vatten. Men, nej. Usch vilka tankar. Jag ska leva livet ut! Jag bara säger det! Jag lovade pappa. Han skulle inte vara stolt om jag gjorde så. Sluta nu Whitney!

Rafael sjöng och nu var det jag.

"But how do you expect me To live alone with just me?"

Vid de höga och långa tonerna tog jag i med hela kroppen och sträckte ut ena armen.


Efter låten gick vi av scenen och kramade varandra. Vi skrattade och hade jätteroligt.
Vi fick en kort rast innan vi skulle upp på scenen för att få veta vinnaren.
Men vi gick upp och ställde oss bakom Beatrice, våran 'tränare'.
"Och vinnarna är...!"

Hela mitt hjärta stannade. Hela mitt lag skrek. Alla i publiken ställde sig upp och gav oss stående applåder.
"Whitney! Vi vann!"
Rafael skrek till mig och då vaknade jag till liv. Vi hade vunnit! Jag skrek och började gråta lite. Jag kramade Rafael och Beatrice tog checken på 100 000 kronor till våran skola.

***

"OMG!!!" Skrek jag och slängde mig på Mel när hon kom in bakom scenen.
Vi skrattade och pratade non stop. Vi gick till min bil och hoppade in.
"Eyy"
Jag såg upp och såg Justin stå där. Mitt hjärta stannade.
"Eyy?" Sa jag och han skrattade.
"Kul att se dig igen, Thompson" log han och hela mitt hjärta hoppade ett extra slag.
"Säger detsamma Bieber" log jag och han skrattade.
-----------------------------------


Ni får veta hur de känner varandra i nästa kapitel, tror jag.. Kommentera!!! :D

"Aaa, gash! Han är sååå snygg!" Jag skrattade. "Vad?! Han är ju det!" Skrattade hon.

Klockan var två på natten och jag och Mel satt uppe och kollade på Fanbloggar. Mel hade tryckt upp en fanblogg om Logan Lerman. Mel verkligen ÄLSKAR honom, haha.
"Hade inte vi typ läxa till på måndag?" Sa jag och gick in på Twitter.
"Aa, typ SO" sa hon och kollade på sina naglar.
"Har du gjort dem?" Jag skrev WithneyThompson ocg sedan lösenordet.
"Typ" skrattade hon och jag flinade.
"Okej."

Jag gick in på Justins twitter och kollade hans senaste Tweet.

Great party tonight. Girls, girls and more girls. #Swag

Nästa morgon var det söndag och vi skulle ha film maraton med massa tjejfilmer, typ Mean girls and stuff.
"Om du fixar filmerna så fixar jag dricka och godis och allt annat" sa jag och Mel nickade.
Jag gick ner och fixade ihop allt som behövdes och sedan gick jag upp med allting.
Vi satte igång första filmen och där sattes vårat maraton igång.

***

Mel stönade. "Jag orkar inget mer!" gnällde hon och jag skrattade.
"Okej, då hittar vi på något annat" sa jag och stängde av filmen.

Klockan var nio på kvällen och vi hade tittat på film HELA dagen. Mel skulle gå hem snart och vi hadei nget att göra, så hon gick hem tidigare.
Det var ju skola imorgon, så när Mel gått gjorde jag mig i  ordning för kvällen och somnade direkt när dörren till mitt rum öppnades. Jag lotsades sova och kände att någon satte sig bredvid mig.
"Godnatt. Sov gott."
Det var mamma. Hon pussade min panna och sedan gick hon ut och jag somnade.

***

JAg stängde av alarmet och klev upp. Solen sken - som vanligt - och det såg ut att vara varmt. Så jag drog på mig mina favorit jeans - ljusa. Sedan drog jag ett ljusrosa linne över huvudet, sminkade mig och plattade håret.
När jag var klar med det borstade jag tänderna och gick ner till köket för att kolla om det fanns frukost, vilket inte fanns så jag gick upp igen.

"Good morning Sunshine!" Mel gav mig en kram.
"Morning" muttrade jag.
"Haha, vaknat på fel sida?" hon blängde på mig där vi gick i korridoren.
"Om jag har" hon skrattade.
"Vad har du först?" frågade hon och låste upp sitt skåp.
"Hm..." Jag tittade på schemat. "Idrott."
"Samma här."
"Bra" hon skrattade lite åt mig.
Vi tog våra väskor och gick mot idrottshallen. I omklädningsrummet var det tre andra tjejer som såg nervöst på oss när vi kom in. De började skynda sig och vi suckade.
"Ta den tid ni behöver" sa jag och la min väska på bänken.
Jag drog tröjan över huvudet och tog sedan av mig min BH. Jag drog på mig min sportBH och sedan min idrotts t-shirt över huvudet.
När jag var ombytt satte jag upp håret i en tofs och sedan väntade jag på Mel.
Vi gick tillsammans in till salen där killarna stod i en grupp och tjejerna i flera olika. Jag och Mel gick till ena hörnet och snackade.
"Okej! Samlas i mitten!"
Idrottsläraren ropade så del ekade i hela salen. Alla sprang till mitten medans jag och Mel gick i en normal takt.
"Okej! Jag ska hämta lite västar och sådant. Hmm... Withney och Luke kan ni välja lag? Bra!" Innan vi hann protestera gick vi och ställde oss på olika ställen, jag började.
"Mel" Log jag och hon skuttade till mig och jag flinade.
"Mike" Sa Luke.
"Ey, kan vi inte köra killar mot tjejer istället?" sa jag och Luke nickade.
"Sure, modigt att säga så" sa Luke och killarna gick mot ena planhalvan.
"Varför? Tror du jag är rädd att ni ska bli så ledsna när vi vinner eller?"
Killarna 'ooh':ade och vi tjejer skrattade.
Idrottsläraren kom tillbaka. Tjejerna fick röda västar och killarna fick blåa.
"Vi ska spela fotboll idag" Sa han och alla skrek Yes, inklusive tjejerna.

Vi gick ut och började matchen.
"Pass!" Ropade jag och Mel passade mig.
De andra tjejerna var så rädda för oss att de höll tillbaka och stod still så jag och Mel gjorde vårat bästa.
"Withney!"
Jag passade Mel och så fortsatte vid när killarna attakerade oss.

Matcen slutade 4-3 till... TJEJERNA!! YAAY!

***

"Ses imorgon!" Ropade Mel och jag nickade.
"Ses!"
Jag hoppade in i min bubbla och körde hemåt. Direkt gick jag upp på mitt rum och började öva på låten våran skola skulle framföra. Jag skulle först sjunga en duett med en kille, No Air. Sedan skulle jag sjunga solo, en låt vi skrivit som heter Who Says. Det skulle bli BÄST!

-------------------------

Kort del nu, har lite saker att göra, men jag tyckte ni förtjänade en del. Ingen bild heller, men jag orkar inte leta idag, tyvärr! Kommentera!

Jag vred om nyckeln och motorn stannade.
Ingen annan bil var hemma, så jag antog att de jobbade, vilket inte var ovanligt.
Jag klev innanför dörren och tände lamporna. Jag hängde av mig jackan och ställde skorna på skohyllan. Klockan var fem så jag började göra mig i ordning. Jag drog på mig klänningen, fixade håret och sminkade mig. Sedan böt jag örhängen och gick ner igen.


Klockan var halv sju så jag bestämde mig för att hämta upp Alison och Melonie.
Först hämtade jag upp Alison som bodde närmast mig.
"Hello girl" tjöt hon och kramade mig innan hon smällde igen dörren.
"Hey."
Vi åkte vidare till Malonie som kom ut efter fem minuter.
"Heej tjejer!" Sa hon och hoppade in bak.
"Hahah, heej" sa Alli och skrattade åt Mels stressade blick.
"Förlåt, men asså, min bror typ retades med mig och jag fick bara total damp!"
"Det är lugnt" Sa jag och hon nickade.
"Bra."

Vi klev ur bilen och gick mot lokalen. Det dunkade musik och man kände lukten av alkohol.
"Here we go" mumlade jag när vi kom in.
Vi gick runt och hälsade på tjejer och killar i alla åldrar.
"Där är Jonas" pep Alli och jag skrattade lite åt henne.
"Gå fram till honom då" sa jag och la till "jag menar, ni är ju typ ihop."
"Men neej, vi skriver bara hjärtan till varandra och... OMG! Han kommer hit"
"Okej, chilla" skrattade jag och gick ifrån med Melonie.

Jonas var Alli's nästan pojkvän. Alltså, de sms:ar massa saker med varandra och beter sig som om de är ihop. Men tydligen så är de inte det.
"Titta vad gulliga de är!" Pep Mel bredvid mig.
"Jag vet. Det är ju sjukt att de inte är ihop" sa jag och vi gick till dansgolvet.
Vi dansade med varandra ett tag innan vi gick till baren och tog varsin coca cola. Vi snackade och snackade i timmar. Plötsligt gick en kille upp på scenen och alla tystnade.
"Vi har en artist här idag!" Alla skrek. "Nu ska han komma upp och framföra en låt!" Skriken ekade i lokalen. "Välkommen Justin Bieber!"
Allt stannade. Alla skrek. Min värld stod still. Det kunde inte bli värre. Mel vände ansiktet åt mig och mimade O-M-G. Jag suckade och såg mig omkring.
Justin gick upp på scenen och de välkända ögonen mötte mina.
"Hello ATL!" Alla skrek eller skrattade.
"Jag måste ut" viskade jag till Mel och hon såg oroligt på mig.
"Mår du bra?"
Jag skakade på huvudet och sprang ut. Det var lite kallare ute än det var när vi kom. Fullmånen lös upp natten och stjärnorna gjorde natten magisk, även om Justin - speciellt Justin - kom hit.
"Är du okej?" Mel kom ut och jag skakade på huvudet.
"Han har glömt bort mig, jag svär."
"Nej, det tror jag inte."
"Jo"

Vi gick in igen och nu spelades vanlig party musik. Vi trängde os förbi alla och började dansa på dansgolvet.
"Tjaa!"
Jag vände mig om och såg Luke stå där och flina.
"Luukiie!" Skrattade jag och gav honom en kram.
"Haha, tjeenare" sa han och kramade tillbaka.
"Nice party" sa Mel och gav honom en kram efter mig.
"Tack, så vart har ni Alli?"
"Hon är någonstans med Jonas."
"Okej. Du! Lycka till på CSC på tisdag. Bra gjort att ta sig till final."

Camp Singing Cometition/CSC är en sångtävling mellan tio skolor i ATL. Sedaan röstar man ut några så att det är fem kvar, och sist final med tre skolor. Det är där vi är ni. JAg är med i min skolas lag. Jag ska sjunga en duett med en kille som heter Lucas Torres. Resten av gruppen sjunger i bakgrunden eller dansar. Jag är riktigt nervös, men ändå spänd.

"Tack" log jag och plötsligt drog Mel i min arm.

***

Efter några timmar gick vi hem. Alli skulle med Jonas och Mel skulle med mig. Mel skulle sova hos mig så vi gick först till henne och hämtade hennes saker, inan vi gick till mig och satte oss vid datorn. Vi tog kort tillsammans och la ut på Twitter.


Night with #MelonieParker #TheBestEVER

----------------------

Och så var andra delen ute. What do ya all think?? Kommentera!!! :D Har några awesome idéer på G

För ungefär 10 år sedan dog min kära pappa. Han och jag gjorde allt ihop. Vi delade hemlisar, byggde kojor och lekte i flera timmar, för att sedan äta mammas berömda middag. Från morgon till kväll (om det inte var skola då) spenderade vi med varandra. Och när jag var i skolan jobbade pappa. Han jobbade hemma framför datorn, om ni undrar. Mamma älskade att se på när vi umgicks.

Men den där saken som hände, 13:de mars, en fredag. Lite ironiskt att han dog just fredag den 13:de. Jag kommer ihåg att jag sprang hem  från skolan och sprang runt i hela huset och letade efter pappa. Mamma stod bredvid trappan och grät över att se mig leta efter något som inte fanns. Efter något som inte existerade.
'Mamma, var är pappa?' hade jag frågat och hon kramade mig hårt.
'I himlen'

Ibland vill jag bara släppa allt och sjunka till botten. Stanna där och låta mina lungor fyllas med kallt vatten. Men jag vet att jag inte kan det. Även om jag skulle gilla det. Jag har liksom bara falska vänner, eller okej. Två riktiga, men sedan har jag inga. Alla de andra gör sig till för att få hänga med mig, vilket jag inte går på.


Jag tog upp min dagbok och öppnade en tom sida. Sedan plockade jag upp en penna och började skriva.

Fredag 21/6
Kära dagbok
I skolan var allt som det brukade. Alla springer runt mina fötter som små hundvalpar. Vi - Jag, Alison och Melonie - hade gått i korridoren och nästan skrattat åt hur de bar sig åt! Killarna bara stirrade och tog kort. Fånigt! JAg menar, jag är en vanlig människa!
Whatever, jag ska på fest imorgon och det kommer äga fett! Längtar som fan.

Jag la ihop boken och la den och pennan på mitt sängbord. Ett leende spred sig över mitt ansikte när jag hörde mammas svaga musik från sitt och Blake's rum. Vad ska jag göra på dagen imorgon? Jag menar, festen börjar vid sju.
Men jaja, jag kommer väl på något.
Jag släckte bordslampan och la mig till rätta i sängen. Tystnade föll. Musiken från mammas röst stängdes av och allt blev tyst. Antar att hon ska sova. Vilket jag också ska! Liksom klockan är snart två (på natten).
"Godnatt pappa" viskade jag och lät ögonlocken falla.
Jag föll. Djupt in i drömmarna. Drömmarna som blev anfallna av små, små kryp, kallade mardrömmar.
Fullt av skuggor, mörker och gestalter somnade jag (inte så sött).

***

Jag vaknade av att dörren smälldes igen där nere. Jag suckade och satte mig sakta upp. Min blick föll på min digitala klocka på mitt sängbord. 05.24. Stönande la jag mig ner och blundade hårt.

Efter ca. fyra timmar gick jag upp. Kläd i pyjamasbyxor och ett linne gick jag ner till köket. Jag plockade fram lite frukost och började äta.
Mina tankar föll på festen ikväll. Jag har ingenting att ha på mig!
Snabbt åt jag upp och sprang till mitt rum. Jag drog av mig mina kläder och tog på mig nya rena underkläder. Sedan fick det bli jeans och en top. Jag borstade håret och sminkade mig sist.

När jag äntligen kom till stan i min vita Volvo xc90 så gick jag direkt till min favorit butik som nästan bara har märkeskläder. Jag gick direkt till klänningarna.

Efter några timmars shopping gick jag till Starbucks och köpte kaffe. När jag sedan gick på parkeringen ringe min mobil.

"Hallå?"
"Heey, gumman!"
Jag log.
"Hello Sweetheart"
"Zup?"
Jag krånglade upp bilnyckeln ur min 'väska' och låste upp bilen.
"Ska precis åka från The mall, själv?" sa jag och satte mig i bilen, och smällde igen dörren.
"Inget, längtar som fan till festen"
"Samma här"
JAg startade bilen och backade ut från parkeringsplatsen.
"Jo, Jonas ringde idag" Jag svängde ut från parkeringen, ut på vägen. "Han ska komma på festen!"
"Wow, grymt!"
"Alla säger att det kommer vara en artist där! Hoppas han är snygg!"
"Det är han säkert!"
"Aja, WHatever, måste lägga på nu. Puss gumman!"
"Puss hej!"

JAg la ner mobilen och höjde radion. Where them girls at spelades i högtalarna när jag svängde in på uppfarten.

-----------------------

Första kapitlet, OUT! Vad tycks? Kommentera nu!